GODA MÄNNISKOR I EN OND TID

GODA MÄNNISKOR I EN OND TID (från Radio Tuff 2004-01-18)
Ordfront Magasin har varit i blåsväder på sistone. Opinionsbildare i den trygga mittfåran har kastat sig över den. Det är inte konstigt. Det märkliga är att tidskriften undgått sådan kritik så länge, för den har tidigare i åtskilliga artiklar modigt framfört politiskt inkorrekta fakta och åsikter.

Ordfront behövs alltså även om man inte alltid tycker om alla artiklar. I senaste numret gör tidskriften självkritik för vad som skrevs förra året om krigen på Balkan. Jag har alltså hört fnysningar om att det är fråga om inrättning i ledet, ett försök att komma in från kylan, ja att det är ett Canossanummer eller en riktig pudel.

Okej, delvis är väl detta riktigt. Å andra sidan är det knappast förräderi att nyansera tidigare ståndpunkter. Och även det här numret innehåller läsvärda inlägg. Katarina Mazetti får försvara sig igen mot de ständiga anklagelserna för rasism, ett invektiv som börjar bli sa frekvent att det snart är helt urvattnat. Men jag fäste mig framförallt vid två andra artiklar.

Den ena är skriven av Niklas Nåsander. Han menar att den viktigaste lärdomen av Ordfrontdebatten blev ”att det liberala arvet om yttrande- och tryckfrihet hänger på en skör tråd”. Han talar nostalgiskt om arvet efter Olof Lagercrantz, under vars tid som chefredaktör Dagens Nyheter präglades av en ny öppenhet. Men nu är det likriktningen som gäller och därför har DN förlorat sin status som central debattarena, är hans slutsats.

Den andra har rubriken ”Läkande berättelser” och är skriven av Ami Lönnroth. Hon vill visa att också i onda tider finns det kloka människor. Ja, att samla berättelser om dem kan vara läkemedel för dem som drabbats av krig och konflikter. Den som gjort detta är läkaren Svetlana Broz, faktiskt barnbarn till Josip Broz alias marskalk Tito.

Lönnroth ger två exempel. Det ena påminner om vad som i första världskriget hände på västfronten, när båda sidornas soldater vid jultid klev upp ur skyttegravarna, bytte presenter och tillsammans sjöng psalmer. Utanför det belägrade Sarajevo skrek en dag en serbisk soldat till sina motståndare:

”Hörni, ska vi spela fotboll på ängen mellan våra skyttegravar? Vi vill inte skjuta er. Detta är ett meningslöst krig och vi har beslutat oss för att vägra delta”

Och så här berättar en bosnisk soldat:

”Vi spelade fotboll med dem varje dag. Hade någon sett oss då, hade han nog trott att vi inte var riktigt kloka, Men när jag nu ser tillbaka på den tiden verkar vi ha varit klokare än de flesta”

I det andra exemplet är det en kroat som vägrar att peka ut muslimska grannar och säger till kroatiska soldater:

”Ni borde skämmas. De här människorna är oskyldiga. Släpp dem och låt dem återvända till sina hem”
Muslimerna överlevde men den modige kroaten mördades”
---------------------------------------------
Radio Tuff 2004-01-18
Svetlana Broz’ bok om de goda människorna i en ond tid har kommit ut i USA och har just titeln ”Good People in an Evil Time. Complicity and Resistance in the Bosnian War (Other Press,U.S. 2003)