Förra veckan berättade Radio Tuffs Hampus Eckerman om att den ekonomiska krisen gjort att ytterligare 100 miljoner av våra medmänniskor nu hungrar, till exempel i Sydostasien. Samma vecka inleds den stora Natoövningen i övre Norrland. Hur många miljoner kronor den kostar är obekant. Och i veckan kom också Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri med information om världens militära utgifter
De här dagarna är för all del årets ljusaste här uppe i norr. Men när man läser Sipris uppgifter blir man ändå lite mörkrädd. Världens militärutgifter slog nytt rekord 2008. Drygt 11 000 miljarder (11 000 000 000 000) kronor slösades förra året på massmord och massmordsförberedelser. Och det är inte så kallade skurkstater som står för merparten.
För ett par tre årtionden sedan, när jag skrev och ibland föreläste om ”Militaristiska myter” (som också blev namnet på en av mina böcker), var en av punkterna den skickliga militärpropagandans ständiga tal om urholkningen av det svenska försvaret. Det var lätt att avslöja den bluffen genom att påpeka militärkostnaderna per capita för olika länder. Först kom Israel, sen kom ingenting och ingenting och sen kom USA och Sovjetunionen. Men på fjärde plats kom faktiskt Sverige.
Sedan dess har Israel behållit förstaplatsen per capita men Sverige halkat ner tack och lov. Det har också Sovjetunionens arvtagare Ryssland gjort men har nu börjat upprusta igen. USA satsar dock tio gånger mera på krigsmakten än Ryssland gör. Nästan 5000 miljarder kr, uppåt hälften av världens rustningskostnader, uppgick USA:s militärkostnader till 2008. Även Kina, Frankrike och Storbritannien satsar mera pengar på sin krigsmakt än Ryssland.
Sipris förklaring till det trista rekordet i militärutgifter 2008 är främst ”kriget mot terrorismen”, inte minst de mångåriga militära insatserna i Afghanistan och Irak. Fredsforskningsinstitutet uppskattar antalet kärnvapen i USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike, Indien, Pakistan och Israel till 23 300 stycken. 2000 av dem hålls i högsta beredskap och kan avfyras inom några minuter. Så huka er gubbar och gummor!
Det är typiskt att det är det senaste århundradets segrare som i särklass leder den här obskyra tävlingen. De har inte som förlorarna fått sina krigsförbrytelser belysta och kan därför i sin självgodhet fortsätta att inbilla sig att de är de ”goda” i motsats till alla de ”onda” som de måste rusta sig emot och krigiskt bekämpa.
Medan världen nu satsar alltmera pengar på krigsförberedelser ökar alltså hungern. För 42 år sedan bildades TUFF. Det betyder som bekant (?) Tyresö Ulands- och Fredsförening. Det var ett medvetet val av föreningsnamn. Vid grundandet 1967 var vi inspirerade av Per Anders Fogelströms lilla bok ”I stället för atombomb”, skriven tillsammans med Roland Morell. Där föreslogs att Sverige borde avrusta militärt men upprusta sin solidaritet och medmänsklighet. Militärmiljarderna skulle användas till att avskaffa nöd och okunnighet i den fattiga halvan av världen samt till att bekämpa sociala orättvisor. Låter det inte logiskt och mänskligt?
Ännu dör nio miljoner barn varje år i vår värld, där det i våra välmående områden talas ofta och tjusigt om mänskliga rättigheter. Men är det inte en grundläggande rättighet att barn ska få överleva?
Den helt sjuka felprioriteringen påpekades av Fogelström redan under Vietnamkriget:
”Kostnaderna för Förenta Nationernas verksamhet under ett helt år, de resurser en hel värld ställer till FN:s förfogande, uppgår inte ens till vad två dagars krig i Vietnam kostar USA. Och sedan fördömer man FN, påtalar dess oförmåga”.
Fogelström var pacifist. Det kan man inte påstå om Dwight D Eisenhower, de allierades ÖB de två sista åren av andra världskriget och sedan president i USA 1953-61. Han sade:
”Varje gevär som tillverkas, varje krigsfartyg som sjösätts, varje raket som avfyras innebär sist och slutligen en stöld från dem som hungrar och inte får mat, från dem som fryser och inte har några kläder:”
----------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1241) 14-21 juni 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar