För en tid sedan satt en forskare och letade i den östtyska hemliga polisen Stasis omfattande arkiv. Av en slump fann hon flera mappar som väckte hennes intresse. De handlade om Karl-Heinz Kurras, som var polis i Västberlin men som nu visade sig ha varit Stasiagent. Och Kurras är inte vem som helst. Det var han som den 2 juni 1967 sköt ihjäl studenten Benno Ohnesorg vid demonstrationer mot den iranske shahens besök i Västberlin.
Det ledde till en radikalisering av den västtyska vänsterrörelsen, som döptes om till just 2-junirörelsen. Ohnesorg var en 26-årig pacifist, som när han sköts just hade deltagit i sin första demonstration. Men polisens brutalitet bekräftade bara för unga radikala den västtyska statens ”fascistiska” karaktär. Att Kurras sedan frikändes för sitt mord blev ett nytt bevis på statens ruttenhet och ledde till en rad ökända terrorhandlingar under flera år framåt.
I Tyskland diskuteras nu livligt, vad som skulle ha hänt om det redan 1967 hade blivit känt att Kurras var Stasiagent. Hade han fått order från öst att med sitt våldsdåd kompromettera det socialdemokratiskt styrda Västberlin och elda på de unga radikala, av vilka många ansåg att DDR var det ”bättre Tyskland”. Eller stämmer hans egen förklaring att han, en erkänt skicklig skytt, avlossade sitt vapen i nödvärn eller av misstag? Det finns en tredje gissning som ger honom ett personligt motiv. Inom den västberlinska polisen hade man upptäckt en läcka och börjat undersöka, vem som försåg DDR med uppgifter. Kände han sig i fara och ville övertyga om att han minsann inte daltade med vänsteraktivister?
Många minns väl ännu John le Carrés bok ”Spionen som kom in från kylan”, som sedan låg till grund för en uppmärksammad film. Där var det en västlig spion, som var huvudpersonen i det Tyskland som av segermakterna var delat i 45 år, historiskt sett en ovanligt hård bestraffning mot människor i ett besegrat land.
Spioneri och provokationer förekom både från öst och väst i det delade Tyskland, där andra världskrigets beundrade segrare hade placerat ut kärnvapen mot varandra på ömse sidor av muren. 1961 blev den tyske SS-officeren Adolf Eichmann kidnappad av den skickliga israeliska säkerhetstjänsten Mossad, som inte alltid behövt bry sig om internationella regler. Detta fick den israeliske kärnvapenavslöjaren Mordechai Vanunu smärtsamt erfara under de 18 år han satt i israeliskt fängelse.
Eichmann fördes till Israel, där han under stort pådrag från alla världens medier rannsakades och avrättades. Samtidigt blev Västtyskland skandaliserat av samma medier. Dessa kunde andfått berätta om alla de antisemitiska och nazistiska symboler som målades på väggarna i Västtyskland och alla de antisemitiska flygblad som spreds. Ja, det berättades om västtyska flygblad, som vädjade om donationer till förmån för Eichmann. Andra publikationer uppmanade att ”stoppa den internationella judendomens smutskastning av den tyska hedern”. De var undertecknade av ”Kamrater i Waffen-SS”. Allt detta ledde till en världsvid och upprörd uppståndelse över "nynazismen och antisemitismen" i Västtyskland. Ja, så otäckt blev det, att västtyska judar och judiska organisationer fick antisemitiska hotelsebrev. Protestbrev skickades till vättyska politiker från "hotade judar".
Men så småningom öppnades ju Stasiarkiven. Då visade det sig att Stasi inte bara hade hjälpt svenska Bofors att smuggla krigsmateriel utan också hur de skickligt hade arbetat för att kompromettera Västtyskland. De ville visa världen att Tyska demokratiska republiken, DDR, var den verkligt demokratiska och friska halvan i motsats till den västra, som de ville brännmärka som nazistisk, revanschistisk och antisemitisk och som var "unbelehrbar", det vill säga ingenting lärt av historien.
Nu avslöjades att det mesta av ”nynazism” och ”antisemitism” i Västtyskland, som hade upprört oss mediekonsumenter 1961 var iscensatt av det skickliga östtyska Stasi. Detta har skildrats av den tysk-judiska forskaren Michael Wolfsohn, som i sin bok ”Die Deutschland Akte, Tatsachen und Legenden” (1995) bland annat skriver:
"Den strategiska hjärnan bakom de arrangerade antisemitiska aktionerna var Albert Norden, son till en rabbin. Detta är dokumenterat i östtyska politbyråns akter"
---------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1240) 7-14 juni -09
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar