I sommar är det faktiskt 50 år sedan jag tillbringade en månad i fängelse, dömd för ”grovt militärt lydnadsbrott”. Hade som värnpliktig sergeant och elitsoldat vägrat en repmånad. Det har jag aldrig ångrat. På den tiden hade stora delar av det svenska etablissemanget framskridna planer på att skaffa blågula förintelsevapen, alltså atomvapen.
En av de dåtida parollerna var ”Hellre aktiv i dag än radioaktiv i morgon”. Ironiskt nog har jag de senaste 24 åren varit just ”radioaktiv” men tack och lov i en helt annan betydelse. Att vara aktiv är viktigt, för passivitet har ingenting med pacifism att göra. Alltså har jag försökt aktivera mig så gott jag kunnat. Då, för ett halvsekel sedan, var jag aktiv i Kampanjen mot Atomvapen, som faktiskt bidrog till att stoppa planerna på svenska domedagsvapen. Sedan jobbade jag i Fredsföreningen Kosmos inne i Stockholm. Och i Svenska Freds var jag i flera år vice ordförande för att 1977-79 vara dess ordförande. Det var på den tiden ett helt oavlönat hedersuppdrag, liksom det var att under tretton år i fredstidningen Pax skriva ett hundratal krönikor, av vilka många sedan publicerats i ett par av mina böcker.
I 42 år har jag ägnat en stor del av min fritid åt Tyresö Ulands- och FredsFörening, som har den tuffa förkortningen TUFF. Det har varit oerhört givande, därför att TUFF har inte bara varit nej-sägare till militärt massdödande utan positivt bidragit till massor av utmärkta projekt för de ”fattigaste av de fattiga”. Med hjälp av gandhianska partners i Indien har många miljoner kronor från TUFF förvandlats till ett dussintal skolor, många elevhem, skollaboratorier, skolbibliotek, skolmatsalar, sanitetsanläggningar, hundratals brunnar, massor av små dammar, ja till och med bidragit till en medicinfabrik med det betecknande namnet Locost.
I indiska Dharampurs tidigare så gudsförgätna byar har inte bara barnen nu fått skolor utan där har också 90 000 mangoträd planterats. Målet i år är att nå upp till 100 000 träd. Till detta bidrar TUFFs mangogram, den perfekta presenten, som allt flera kloka och solidariska människor använder. 2008 inbringade det 17 000 kr och redan i år har över 11 000 kr betalats för mangogram som finns i tre varianter:
1. ”För att gratulera....”
2. ”I stället för blommor”
3. ”Till minne av ....”
Under 1990-talet finansierade TUFF elementär undervisning, mellanmål och en uppsättning kläder för 3000 barn i Indien varje år. De undervisades i ca 50 stora skoltält och var barn till lågavlönade, säsongarbetande sockerrörshuggare, som bodde i eländiga läger. Under det decenniet skickade vi årligen ca 1½ miljon kronor till våra indiska partners. Men då orkade vi ännu skriva ansökningar och rapporter till Sida, så projektbidrag från Sida stod för 80 procent.
De senaste åren har vi varje år utan offentliga bidrag kunnat skicka ca 300 000 kr till de indiska projekten. Pengarna har främst kommit från skolor, som tack vare TUFFs intensiva informationsverksamhet gör dagsverken eller solidaritetsaftnar för fattiga jämnåriga. I år har Tyresö skola, Kumla skola (Tyresö), Alléskolan i Floda och Bergtorpsskolan i Täby jobbat in 193 000 kr till Indien. Och Strandskolan i Tyresö planerar att i oktober arrangera en ny solidaritetsafton.
Till skillnad från stora biståndsorganisationer har TUFF ingen avlönad, så att varenda krona oavkortat kan skickas till ändamålet. Projekten är begränsade och konkreta och därför kan bidragsgivare få veta vad deras insatser har resulterat i. De indiska projekten besöks regelbundet av lärare och andra, som kan kolla upp projekten och bo i Tuff Friendship House. Om ett halvår åker till exempel tre lärare från Kumla skola (Tyresö) till Indien.
TUFF har också genom åren med pengar stött projekt i Bolivia, Guatemala, Kroatien, Belgrad, Eritrea, Kenya, Mauritius, Irak och Afghanistan.
I sommar försöker vi nu med Tyresöradions hjälp göra ett experiment genom att vädja till lyssnare om bidrag. I ena fallet gäller det fattiga och krigsdrabbade afghaner och det skildras i sommar på Tyresöradion av Nasira Omidy och Ulla Carina Sellergren om drygt tre timmar. Det andra projektet handlar om de två bibliotek i Bagdad, vilka blivit en oas för barn av olika etniciteter i denna oroliga stad. Det skildras på radion av tre aktiva i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén om en liten stund.
I båda fallen går inte bara varje krona oavkortat till de behjärtansvärda ändamålen utan TUFF har förbundit sig att satsa lika mycket som lyssnarna/läsarna. Det finns så många schyssta människor att jag har gott hopp om ett bra resultat. Gör alltså så här: Använd Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 och märk inbetalningen med ”Irak” och/eller med ”Afghanistan”.
Ge fred och internationell solidaritet en chans!
---------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1242) sommaren 2009
söndag, juni 21
Monica Schelin: DU BEHÖVS I TUFF!
(Monica Schelin har länge varit en av TUFFs frivilliga aktivister. Under många år var hon föreningens ordförande, i dag vice ordförande. Hon har också varit vice ordförande i Svenska Freds och är tillsammans med Åke Sandin Radio Tuffs programledare. Yrkesmässigt har hon som socionom och kurator i invandrartäta Nyboda skola visat praktisk medmänsklighet. Genom resor till Indien och Kroatien har hennes engagemang för solidaritet förstärkts. Så här säger hon i Radio Tuff (nr 1242) sommaren 2009):
-----------------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) är faktiskt en märklig förening, som varit enormt aktiv i över 42 år. Ständiga offentliga möten, till exempel det mysiga diskussionscaféet Filosofika. Bokbord och loppis i Tyresö centrum, för att inte tala om Radio Tuff som nu hörts varenda vecka sedan 1985, säkert ett rekord för frivillig radio. Dessutom för en lokalförening någonting så remarkabelt som att finansiera massor av jättefina projekt i Indien och i flera andra länder. Om en stund kommer Åke att berätta om det.
TUFF har inga offentliga bidrag, men vår styrka har i den gamla fina folkrörelsetraditionen varit de många medlemmarna, de senaste åren uppåt 400 betalande. Därför har vi kunnat behålla vår lokal på Myggdalsvägen 80 och fortsätta att betala sändningsavgifter för Radio Tuff.
Vår riksorganisation är Svenska Freds, världen äldsta nu existerande fredsorganisation, grundad redan 1883. Det innebär att alla medlemmar får fredstidningen Pax. Det finns dock en möjlighet som några utnyttjat, nämligen att vara medlemmar bara i Tuff, vilket de angivit på inbetalningskortet. Då får de inte Pax men dock som alla andra medlemmar regelbundna Tuff-utskick, som innehåller TUFF-bladet och ett kalendarium med alla möten och andra aktiviteter.
Det jag uppskattar så mycket och som värmer mitt hjärta är den fina sammanhållningen och kamratskapet i den annars så tuffa föreningen med namnet TUFF. Det behövs om man ska orka lägga ner en massa tid på föreningsarbete, grundbulten i vår demokrati.
Jag förstår till fullo att många inte har tid att vara aktiva. Men att betala en medlemsavgift har alla tid och råd med. Ju flera medlemmar som ansluter sig, desto mera uppmuntrade och inspirerade blir vi som arbetar aktivt. Vi får nya krafter. Snart kommer ett plusgironummer, som jag hoppas många kommer att utnyttja för medlemskap och/eller med gåvor. Det är TUFF.s plusgiro och medlemsavgiften är per år 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress, alltså familjemedlem. TUFF:s plusgiro är 16 01 37 -6. Det är vattentäta skott mellan detta föreningsgiro och TUFF:s insamlingskonto, som har plusgiro 79 36 36 -2. Det är för att varje insamlad krona oavkortat ska skickas till ändamålen i Indien och andra länder.
Gör slag i saken och bli Tuff-medlem. Därmed ger du fred och internationell solidaritet en chans, tycker
--------------------------------
Monica Schelin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1242) sommaren 2009
-----------------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) är faktiskt en märklig förening, som varit enormt aktiv i över 42 år. Ständiga offentliga möten, till exempel det mysiga diskussionscaféet Filosofika. Bokbord och loppis i Tyresö centrum, för att inte tala om Radio Tuff som nu hörts varenda vecka sedan 1985, säkert ett rekord för frivillig radio. Dessutom för en lokalförening någonting så remarkabelt som att finansiera massor av jättefina projekt i Indien och i flera andra länder. Om en stund kommer Åke att berätta om det.
TUFF har inga offentliga bidrag, men vår styrka har i den gamla fina folkrörelsetraditionen varit de många medlemmarna, de senaste åren uppåt 400 betalande. Därför har vi kunnat behålla vår lokal på Myggdalsvägen 80 och fortsätta att betala sändningsavgifter för Radio Tuff.
Vår riksorganisation är Svenska Freds, världen äldsta nu existerande fredsorganisation, grundad redan 1883. Det innebär att alla medlemmar får fredstidningen Pax. Det finns dock en möjlighet som några utnyttjat, nämligen att vara medlemmar bara i Tuff, vilket de angivit på inbetalningskortet. Då får de inte Pax men dock som alla andra medlemmar regelbundna Tuff-utskick, som innehåller TUFF-bladet och ett kalendarium med alla möten och andra aktiviteter.
Det jag uppskattar så mycket och som värmer mitt hjärta är den fina sammanhållningen och kamratskapet i den annars så tuffa föreningen med namnet TUFF. Det behövs om man ska orka lägga ner en massa tid på föreningsarbete, grundbulten i vår demokrati.
Jag förstår till fullo att många inte har tid att vara aktiva. Men att betala en medlemsavgift har alla tid och råd med. Ju flera medlemmar som ansluter sig, desto mera uppmuntrade och inspirerade blir vi som arbetar aktivt. Vi får nya krafter. Snart kommer ett plusgironummer, som jag hoppas många kommer att utnyttja för medlemskap och/eller med gåvor. Det är TUFF.s plusgiro och medlemsavgiften är per år 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress, alltså familjemedlem. TUFF:s plusgiro är 16 01 37 -6. Det är vattentäta skott mellan detta föreningsgiro och TUFF:s insamlingskonto, som har plusgiro 79 36 36 -2. Det är för att varje insamlad krona oavkortat ska skickas till ändamålen i Indien och andra länder.
Gör slag i saken och bli Tuff-medlem. Därmed ger du fred och internationell solidaritet en chans, tycker
--------------------------------
Monica Schelin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1242) sommaren 2009
VARFÖR JAG ÄR MED I TUFF?
Egentligen är jag en rätt opolitsk människa och drar mig för att vara medlem i några organisationer.
Med TUFF förhåller det sig dock så att föreningen är en politiskt och relgiöst obunden förening som arbetar för
fred och solidaritet på vårt sargade jordklot. Det gillar jag!
Det behövs människor som vågar vara uppstudsiga, som pekar på det som är fel i vår värld.
Det vågar vi i TUFF. Vi håller inte tyst, när vi tycker att något är fel.
Det behövs människor som engagerar sig. Det gör vi i TUFF.
Vi bidrar så gott vår förening kan med ekonomiskt och moraliskt stöd på många håll i världen.
Alla kan hjälpa till! Varje slant är välkommen! Varje arbetsinsats emottages med glädje!
Så gå med i TUFF - även du som tvekar! Du får igen så mycket i form av kamratskap med alla oss
i föreningen, av glädje över det du åstadkommer, av tillfredsställelse över att ha hjälpt till att förbättra
världen en liten, liten smula!
Välkommen i TUFF säger
Marianne Stalbohm-Stieger
Med TUFF förhåller det sig dock så att föreningen är en politiskt och relgiöst obunden förening som arbetar för
fred och solidaritet på vårt sargade jordklot. Det gillar jag!
Det behövs människor som vågar vara uppstudsiga, som pekar på det som är fel i vår värld.
Det vågar vi i TUFF. Vi håller inte tyst, när vi tycker att något är fel.
Det behövs människor som engagerar sig. Det gör vi i TUFF.
Vi bidrar så gott vår förening kan med ekonomiskt och moraliskt stöd på många håll i världen.
Alla kan hjälpa till! Varje slant är välkommen! Varje arbetsinsats emottages med glädje!
Så gå med i TUFF - även du som tvekar! Du får igen så mycket i form av kamratskap med alla oss
i föreningen, av glädje över det du åstadkommer, av tillfredsställelse över att ha hjälpt till att förbättra
världen en liten, liten smula!
Välkommen i TUFF säger
Marianne Stalbohm-Stieger
lördag, juni 13
ÖKAD HUNGER OCH ENORMT MILITÄRSLÖSERI
Förra veckan berättade Radio Tuffs Hampus Eckerman om att den ekonomiska krisen gjort att ytterligare 100 miljoner av våra medmänniskor nu hungrar, till exempel i Sydostasien. Samma vecka inleds den stora Natoövningen i övre Norrland. Hur många miljoner kronor den kostar är obekant. Och i veckan kom också Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri med information om världens militära utgifter
De här dagarna är för all del årets ljusaste här uppe i norr. Men när man läser Sipris uppgifter blir man ändå lite mörkrädd. Världens militärutgifter slog nytt rekord 2008. Drygt 11 000 miljarder (11 000 000 000 000) kronor slösades förra året på massmord och massmordsförberedelser. Och det är inte så kallade skurkstater som står för merparten.
För ett par tre årtionden sedan, när jag skrev och ibland föreläste om ”Militaristiska myter” (som också blev namnet på en av mina böcker), var en av punkterna den skickliga militärpropagandans ständiga tal om urholkningen av det svenska försvaret. Det var lätt att avslöja den bluffen genom att påpeka militärkostnaderna per capita för olika länder. Först kom Israel, sen kom ingenting och ingenting och sen kom USA och Sovjetunionen. Men på fjärde plats kom faktiskt Sverige.
Sedan dess har Israel behållit förstaplatsen per capita men Sverige halkat ner tack och lov. Det har också Sovjetunionens arvtagare Ryssland gjort men har nu börjat upprusta igen. USA satsar dock tio gånger mera på krigsmakten än Ryssland gör. Nästan 5000 miljarder kr, uppåt hälften av världens rustningskostnader, uppgick USA:s militärkostnader till 2008. Även Kina, Frankrike och Storbritannien satsar mera pengar på sin krigsmakt än Ryssland.
Sipris förklaring till det trista rekordet i militärutgifter 2008 är främst ”kriget mot terrorismen”, inte minst de mångåriga militära insatserna i Afghanistan och Irak. Fredsforskningsinstitutet uppskattar antalet kärnvapen i USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike, Indien, Pakistan och Israel till 23 300 stycken. 2000 av dem hålls i högsta beredskap och kan avfyras inom några minuter. Så huka er gubbar och gummor!
Det är typiskt att det är det senaste århundradets segrare som i särklass leder den här obskyra tävlingen. De har inte som förlorarna fått sina krigsförbrytelser belysta och kan därför i sin självgodhet fortsätta att inbilla sig att de är de ”goda” i motsats till alla de ”onda” som de måste rusta sig emot och krigiskt bekämpa.
Medan världen nu satsar alltmera pengar på krigsförberedelser ökar alltså hungern. För 42 år sedan bildades TUFF. Det betyder som bekant (?) Tyresö Ulands- och Fredsförening. Det var ett medvetet val av föreningsnamn. Vid grundandet 1967 var vi inspirerade av Per Anders Fogelströms lilla bok ”I stället för atombomb”, skriven tillsammans med Roland Morell. Där föreslogs att Sverige borde avrusta militärt men upprusta sin solidaritet och medmänsklighet. Militärmiljarderna skulle användas till att avskaffa nöd och okunnighet i den fattiga halvan av världen samt till att bekämpa sociala orättvisor. Låter det inte logiskt och mänskligt?
Ännu dör nio miljoner barn varje år i vår värld, där det i våra välmående områden talas ofta och tjusigt om mänskliga rättigheter. Men är det inte en grundläggande rättighet att barn ska få överleva?
Den helt sjuka felprioriteringen påpekades av Fogelström redan under Vietnamkriget:
”Kostnaderna för Förenta Nationernas verksamhet under ett helt år, de resurser en hel värld ställer till FN:s förfogande, uppgår inte ens till vad två dagars krig i Vietnam kostar USA. Och sedan fördömer man FN, påtalar dess oförmåga”.
Fogelström var pacifist. Det kan man inte påstå om Dwight D Eisenhower, de allierades ÖB de två sista åren av andra världskriget och sedan president i USA 1953-61. Han sade:
”Varje gevär som tillverkas, varje krigsfartyg som sjösätts, varje raket som avfyras innebär sist och slutligen en stöld från dem som hungrar och inte får mat, från dem som fryser och inte har några kläder:”
----------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1241) 14-21 juni 2009
De här dagarna är för all del årets ljusaste här uppe i norr. Men när man läser Sipris uppgifter blir man ändå lite mörkrädd. Världens militärutgifter slog nytt rekord 2008. Drygt 11 000 miljarder (11 000 000 000 000) kronor slösades förra året på massmord och massmordsförberedelser. Och det är inte så kallade skurkstater som står för merparten.
För ett par tre årtionden sedan, när jag skrev och ibland föreläste om ”Militaristiska myter” (som också blev namnet på en av mina böcker), var en av punkterna den skickliga militärpropagandans ständiga tal om urholkningen av det svenska försvaret. Det var lätt att avslöja den bluffen genom att påpeka militärkostnaderna per capita för olika länder. Först kom Israel, sen kom ingenting och ingenting och sen kom USA och Sovjetunionen. Men på fjärde plats kom faktiskt Sverige.
Sedan dess har Israel behållit förstaplatsen per capita men Sverige halkat ner tack och lov. Det har också Sovjetunionens arvtagare Ryssland gjort men har nu börjat upprusta igen. USA satsar dock tio gånger mera på krigsmakten än Ryssland gör. Nästan 5000 miljarder kr, uppåt hälften av världens rustningskostnader, uppgick USA:s militärkostnader till 2008. Även Kina, Frankrike och Storbritannien satsar mera pengar på sin krigsmakt än Ryssland.
Sipris förklaring till det trista rekordet i militärutgifter 2008 är främst ”kriget mot terrorismen”, inte minst de mångåriga militära insatserna i Afghanistan och Irak. Fredsforskningsinstitutet uppskattar antalet kärnvapen i USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike, Indien, Pakistan och Israel till 23 300 stycken. 2000 av dem hålls i högsta beredskap och kan avfyras inom några minuter. Så huka er gubbar och gummor!
Det är typiskt att det är det senaste århundradets segrare som i särklass leder den här obskyra tävlingen. De har inte som förlorarna fått sina krigsförbrytelser belysta och kan därför i sin självgodhet fortsätta att inbilla sig att de är de ”goda” i motsats till alla de ”onda” som de måste rusta sig emot och krigiskt bekämpa.
Medan världen nu satsar alltmera pengar på krigsförberedelser ökar alltså hungern. För 42 år sedan bildades TUFF. Det betyder som bekant (?) Tyresö Ulands- och Fredsförening. Det var ett medvetet val av föreningsnamn. Vid grundandet 1967 var vi inspirerade av Per Anders Fogelströms lilla bok ”I stället för atombomb”, skriven tillsammans med Roland Morell. Där föreslogs att Sverige borde avrusta militärt men upprusta sin solidaritet och medmänsklighet. Militärmiljarderna skulle användas till att avskaffa nöd och okunnighet i den fattiga halvan av världen samt till att bekämpa sociala orättvisor. Låter det inte logiskt och mänskligt?
Ännu dör nio miljoner barn varje år i vår värld, där det i våra välmående områden talas ofta och tjusigt om mänskliga rättigheter. Men är det inte en grundläggande rättighet att barn ska få överleva?
Den helt sjuka felprioriteringen påpekades av Fogelström redan under Vietnamkriget:
”Kostnaderna för Förenta Nationernas verksamhet under ett helt år, de resurser en hel värld ställer till FN:s förfogande, uppgår inte ens till vad två dagars krig i Vietnam kostar USA. Och sedan fördömer man FN, påtalar dess oförmåga”.
Fogelström var pacifist. Det kan man inte påstå om Dwight D Eisenhower, de allierades ÖB de två sista åren av andra världskriget och sedan president i USA 1953-61. Han sade:
”Varje gevär som tillverkas, varje krigsfartyg som sjösätts, varje raket som avfyras innebär sist och slutligen en stöld från dem som hungrar och inte får mat, från dem som fryser och inte har några kläder:”
----------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1241) 14-21 juni 2009
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1241) 14-21 juni 09 till....
....till Annika Burholm som ställer följande frågor med anledning av de stora Nato-övningen i Norrland 8-16 juni: ”Är det okej att 800-900 soldater från Nato-länderna England, Italien, Norge, Polen, Portugal, Turkiet, USA och Tyskland samt partnerskapsländerna Sverige och Finland ska träna här på traditionellt alliansfri mark. För vi har väl inte helt plötsligt gått med i Nato – även om denna regering tycks vilja det. Är det verkligen okej att ett stort brittiskt hangarfartyg som har tjänstgjort i Mellanöstern med tusen man styr upp i Bottenviken förbi Umeå, Skellefteå och andra kuststäder? Är det okey att Sverige är värdland för ett vapenskrammel med hotfulla signaler, som Ryssland inte kan undgå att märka? Hur bra är det för den internationella stabiliteten?”
....till Sveriges Radios Studio Ett, som (9/6) lät Svenska Freds ordförande Anna Ek i diskussion med försvarsminister Tolgfors kritisera Nato-övningen i Norrland.
....til Sundsvalls Tidning, som (10/6) publicerar en artikel om Nato och straffriheten. Den är skriven av Gordana Malesevic, som erinrar om Nato-anfallet på Jugoslavien 1999: ”Mellan mars och juni 1999 dödade Nato 495 civila och skadade 820 med sina bomber. I den flygande Natostyrkan blev ingen dödad eller skadad. Tio år har gått, men ingen har ställts inför rätta för Natos brott mot humanitär internationell rätt mot Federala republiken Jugoslavien (FRJ).” I Amnestyrapporter finner hon, ”att Nato gång efter annan har misslyckats med att hålla sig på rätt sida av den internationella krigsrätten”. Hon exemplifierar från bombningarna av Jugoslavien 1999: ”Nato bombade en läkarmottagning i Cigota den 8 april, ett civilt passagerartåg vid Grdelica den 12 april, bron vid Luzane den första maj och bron vid Varavin den 30 maj, för att ta några exempel, trots att det var uppenbart att bomberna föll över civilbefolkningen. Inte heller när Nato bombade en civil passagerarbuss i Pec den 3 maj, byn Korisa den 13 maj och flyktinglägret i Djakovica den 14 maj vidtog man de nödvändiga försiktighetsmåtten. Inte heller vid bombningen av kinesiska ambassaden, huvudsjukhuset i Nis, fängelset i Istok, sanatoriet i Surdulica, elverket i Belgrad eller journalistkonvojen som bevakade Natos bombattacker.”
....till Sveriges Radios program Obs, som (8/6) recenserade Carla del Pontes bok om sin tid som åklagare i Haag. I bokens undertitel finns uttrycket ”The Culture of Impunity”, alltså vissa aktörers straffrihet. Del Ponte väckte uppmärksamhet, då hon i fjol beklagade att inga vittnen ville framträda för att berätta om hur serbiska fångar i Albanien hade dödats, när deras organ hade opererats bort.
....till Hugh Schofield, som i BBC påpekar, att långt ifrån alla fransmän var entusiastiska när 65-årsminnet av invasionen i Normandie firades härom veckan. Det berodde på att flera tiotusentals civila fransmän dödades av amerikanska och brittiska flygbomber och tung artilleribeskjutning. Dessutom våldtog ”befriarna” 3500 fransyskor.
...till kollektivboende på Statsrådsvägen i Skarpnäck, som nu skickat 4000 kr till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2. Pengarna kommer från en loppis nyligen och aktiva är bland andra Ingrid Eckerman och Ulla Colliander
....till de allt flera kloka och solidariska människor som använder Tuffs mangogram, den perfekta presenten, som bidragit till att uppåt 100000 mangoträd nu planterats i indiska Dharampurs många små fattiga byar
....till Sveriges Radios Studio Ett, som (9/6) lät Svenska Freds ordförande Anna Ek i diskussion med försvarsminister Tolgfors kritisera Nato-övningen i Norrland.
....til Sundsvalls Tidning, som (10/6) publicerar en artikel om Nato och straffriheten. Den är skriven av Gordana Malesevic, som erinrar om Nato-anfallet på Jugoslavien 1999: ”Mellan mars och juni 1999 dödade Nato 495 civila och skadade 820 med sina bomber. I den flygande Natostyrkan blev ingen dödad eller skadad. Tio år har gått, men ingen har ställts inför rätta för Natos brott mot humanitär internationell rätt mot Federala republiken Jugoslavien (FRJ).” I Amnestyrapporter finner hon, ”att Nato gång efter annan har misslyckats med att hålla sig på rätt sida av den internationella krigsrätten”. Hon exemplifierar från bombningarna av Jugoslavien 1999: ”Nato bombade en läkarmottagning i Cigota den 8 april, ett civilt passagerartåg vid Grdelica den 12 april, bron vid Luzane den första maj och bron vid Varavin den 30 maj, för att ta några exempel, trots att det var uppenbart att bomberna föll över civilbefolkningen. Inte heller när Nato bombade en civil passagerarbuss i Pec den 3 maj, byn Korisa den 13 maj och flyktinglägret i Djakovica den 14 maj vidtog man de nödvändiga försiktighetsmåtten. Inte heller vid bombningen av kinesiska ambassaden, huvudsjukhuset i Nis, fängelset i Istok, sanatoriet i Surdulica, elverket i Belgrad eller journalistkonvojen som bevakade Natos bombattacker.”
....till Sveriges Radios program Obs, som (8/6) recenserade Carla del Pontes bok om sin tid som åklagare i Haag. I bokens undertitel finns uttrycket ”The Culture of Impunity”, alltså vissa aktörers straffrihet. Del Ponte väckte uppmärksamhet, då hon i fjol beklagade att inga vittnen ville framträda för att berätta om hur serbiska fångar i Albanien hade dödats, när deras organ hade opererats bort.
....till Hugh Schofield, som i BBC påpekar, att långt ifrån alla fransmän var entusiastiska när 65-årsminnet av invasionen i Normandie firades härom veckan. Det berodde på att flera tiotusentals civila fransmän dödades av amerikanska och brittiska flygbomber och tung artilleribeskjutning. Dessutom våldtog ”befriarna” 3500 fransyskor.
...till kollektivboende på Statsrådsvägen i Skarpnäck, som nu skickat 4000 kr till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2. Pengarna kommer från en loppis nyligen och aktiva är bland andra Ingrid Eckerman och Ulla Colliander
....till de allt flera kloka och solidariska människor som använder Tuffs mangogram, den perfekta presenten, som bidragit till att uppåt 100000 mangoträd nu planterats i indiska Dharampurs många små fattiga byar
Marianne Stieger: GÅR HÖGMOD FÖRE FALL??
Kära lyssnare!
Vi är nog lite storvulna av oss här nere i Skåne. Inte nog med vi har närmast till Danmark. Vi har även den största och vackraste bron, det högsta huset, de vackraste badstränderna och de vackraste lövträden. Då hemfaller man lätt åt skryt. Som om detta inte vore nog, har vi Italiens fotbollsskyttekung Zlatan boende här i Malmö och nu blir även SAAB skånskt. Ja, måtte vi inte få storhetsvansinne på kuppen.
Men det är inte alltid så vackert, så fantastiskt och så enastående här i Malmö. I fredags, när det var skolavslutningsdags för familjens småflickor, stormade det, så lövträdens grenar susade genom luften. Regnet öste ner och diset gömde Danmark för våra ögon. Bron anades inte ens genom störtskurarna. Men den finns nog kvar när solen väl tittar fram igen. När det är dåligt väder härnere, då märker man av naturens krafter. Alla de små sommarflickorna satte Idas sommarvisa i halsen, så huttrade de när de satt genomblöta i kyrkan.
När jag talar in det här kåseriet på programledarens dator, har Malmös gatufest ”Reclaim the Streets” ännu inte ägt rum. Men det skulle inte förvåna mig om vi vaknar på måndag morgon och förgäves håller utkik efter Turning Torso. Festen ska nämligen firas i Västra Hamnen. Och hur sådana fester slutar, ja, det har vi tyvärr fått uppleva med sorg. Måtte det gå bra den här gången och Turning Torso överleva.
En mätning av badsträndernas kvalitet visade att strändernas strand härnere, Falsterbostranden, har fått riktigt dåligt omdöme för sitt vatten. Så var det med det skrytet.
Och hur är det med skyttekungen Zlatan? I Italien gör han de läckraste mål, men när det gäller Danmark får han skrämselhicka. Hur som helst bidrar han till gråmulenheten i Malmö just nu. Sin nyinköpta vackra rosa smällkaramell till villa har han målat i tristaste grått. Är grått manligare än rosa? Man kan ju undra.
Återstår då vårt senaste inköp till Skåne. Koenigsegg, det lilla sportbilsföretaget som gör exklusiva bilar för en penningstinn överklass, har i sin storvulenhet gett sig på att lägga bud på SAAB. Jag har inget emot att SAAB blir skånskt. Trollhätteborna lär sig nog skånska fortare än jag, men lär Koenigsegg sig SAAB:s företagsspråk, så att bilen och alla dess anställda överlever? Även här gäller det att hålla andan och se framtiden an. Kanske det blir magplask vad det lider. Och det skulle nagga det skånska självförtroendet i kanten. Vad är det man säger? ”Högmod går före fall.” Men hur det än går, kan jag bara konstatera så här efter två år i förskingringen: ”Jag älskar Skåne med all dess storvulenhet och allt sitt skryt!” Och eftersom snälla vänner från Tyresö rätt som det är dyker upp härnere hos mig, lever jag ett ganska behagligt liv. Det är vännerna som gör livet värt att leva!
Härnerifrån har jag också bra utkik till Tyskland. Där händer märkliga ting. För inte så länge sedan fick Opelfabriken ett mångmiljardlån för att rädda den USA-ägda tyska bilindustrin. Det hette förstås att man måste rädda arbetsplatser. Nu i dagarna går ett annat jätteföretag i konkurs, nämligen Arcandorgruppen, det vill säga ägarna till nästa samtliga varuhus i Tyskland som Hertie, Karstadt, Kaufhaus och det stora KadeWe i Berlin. Ni känner säkert igen namnen och har alldeles säkert handlat i många av dessa varuhus.
De här varuhusen har en sammanlagd personal på 56 000 personer som har avstått från löneökningar och från jul- och semestertillägg, allt för att rädda företaget. Ägarna vill inte gå in med mera pengar, och den tyska regeringen har inte en tanke på att skjuta till av sina miljarder. ”Det gäller ju bara kvinnor, till skillnad från bilindustrin”, som en intervjuad kassörska sa. Är det fortfarande så illa ställt med jämlikheten? ”Det är något ruttet i staten”, som Hamlet sa..
Jag håller med, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff 14-21 juni 2009
Vi är nog lite storvulna av oss här nere i Skåne. Inte nog med vi har närmast till Danmark. Vi har även den största och vackraste bron, det högsta huset, de vackraste badstränderna och de vackraste lövträden. Då hemfaller man lätt åt skryt. Som om detta inte vore nog, har vi Italiens fotbollsskyttekung Zlatan boende här i Malmö och nu blir även SAAB skånskt. Ja, måtte vi inte få storhetsvansinne på kuppen.
Men det är inte alltid så vackert, så fantastiskt och så enastående här i Malmö. I fredags, när det var skolavslutningsdags för familjens småflickor, stormade det, så lövträdens grenar susade genom luften. Regnet öste ner och diset gömde Danmark för våra ögon. Bron anades inte ens genom störtskurarna. Men den finns nog kvar när solen väl tittar fram igen. När det är dåligt väder härnere, då märker man av naturens krafter. Alla de små sommarflickorna satte Idas sommarvisa i halsen, så huttrade de när de satt genomblöta i kyrkan.
När jag talar in det här kåseriet på programledarens dator, har Malmös gatufest ”Reclaim the Streets” ännu inte ägt rum. Men det skulle inte förvåna mig om vi vaknar på måndag morgon och förgäves håller utkik efter Turning Torso. Festen ska nämligen firas i Västra Hamnen. Och hur sådana fester slutar, ja, det har vi tyvärr fått uppleva med sorg. Måtte det gå bra den här gången och Turning Torso överleva.
En mätning av badsträndernas kvalitet visade att strändernas strand härnere, Falsterbostranden, har fått riktigt dåligt omdöme för sitt vatten. Så var det med det skrytet.
Och hur är det med skyttekungen Zlatan? I Italien gör han de läckraste mål, men när det gäller Danmark får han skrämselhicka. Hur som helst bidrar han till gråmulenheten i Malmö just nu. Sin nyinköpta vackra rosa smällkaramell till villa har han målat i tristaste grått. Är grått manligare än rosa? Man kan ju undra.
Återstår då vårt senaste inköp till Skåne. Koenigsegg, det lilla sportbilsföretaget som gör exklusiva bilar för en penningstinn överklass, har i sin storvulenhet gett sig på att lägga bud på SAAB. Jag har inget emot att SAAB blir skånskt. Trollhätteborna lär sig nog skånska fortare än jag, men lär Koenigsegg sig SAAB:s företagsspråk, så att bilen och alla dess anställda överlever? Även här gäller det att hålla andan och se framtiden an. Kanske det blir magplask vad det lider. Och det skulle nagga det skånska självförtroendet i kanten. Vad är det man säger? ”Högmod går före fall.” Men hur det än går, kan jag bara konstatera så här efter två år i förskingringen: ”Jag älskar Skåne med all dess storvulenhet och allt sitt skryt!” Och eftersom snälla vänner från Tyresö rätt som det är dyker upp härnere hos mig, lever jag ett ganska behagligt liv. Det är vännerna som gör livet värt att leva!
Härnerifrån har jag också bra utkik till Tyskland. Där händer märkliga ting. För inte så länge sedan fick Opelfabriken ett mångmiljardlån för att rädda den USA-ägda tyska bilindustrin. Det hette förstås att man måste rädda arbetsplatser. Nu i dagarna går ett annat jätteföretag i konkurs, nämligen Arcandorgruppen, det vill säga ägarna till nästa samtliga varuhus i Tyskland som Hertie, Karstadt, Kaufhaus och det stora KadeWe i Berlin. Ni känner säkert igen namnen och har alldeles säkert handlat i många av dessa varuhus.
De här varuhusen har en sammanlagd personal på 56 000 personer som har avstått från löneökningar och från jul- och semestertillägg, allt för att rädda företaget. Ägarna vill inte gå in med mera pengar, och den tyska regeringen har inte en tanke på att skjuta till av sina miljarder. ”Det gäller ju bara kvinnor, till skillnad från bilindustrin”, som en intervjuad kassörska sa. Är det fortfarande så illa ställt med jämlikheten? ”Det är något ruttet i staten”, som Hamlet sa..
Jag håller med, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff 14-21 juni 2009
fredag, juni 5
DET SOM SYNES SKE – OCH DET SOM SKER
För en tid sedan satt en forskare och letade i den östtyska hemliga polisen Stasis omfattande arkiv. Av en slump fann hon flera mappar som väckte hennes intresse. De handlade om Karl-Heinz Kurras, som var polis i Västberlin men som nu visade sig ha varit Stasiagent. Och Kurras är inte vem som helst. Det var han som den 2 juni 1967 sköt ihjäl studenten Benno Ohnesorg vid demonstrationer mot den iranske shahens besök i Västberlin.
Det ledde till en radikalisering av den västtyska vänsterrörelsen, som döptes om till just 2-junirörelsen. Ohnesorg var en 26-årig pacifist, som när han sköts just hade deltagit i sin första demonstration. Men polisens brutalitet bekräftade bara för unga radikala den västtyska statens ”fascistiska” karaktär. Att Kurras sedan frikändes för sitt mord blev ett nytt bevis på statens ruttenhet och ledde till en rad ökända terrorhandlingar under flera år framåt.
I Tyskland diskuteras nu livligt, vad som skulle ha hänt om det redan 1967 hade blivit känt att Kurras var Stasiagent. Hade han fått order från öst att med sitt våldsdåd kompromettera det socialdemokratiskt styrda Västberlin och elda på de unga radikala, av vilka många ansåg att DDR var det ”bättre Tyskland”. Eller stämmer hans egen förklaring att han, en erkänt skicklig skytt, avlossade sitt vapen i nödvärn eller av misstag? Det finns en tredje gissning som ger honom ett personligt motiv. Inom den västberlinska polisen hade man upptäckt en läcka och börjat undersöka, vem som försåg DDR med uppgifter. Kände han sig i fara och ville övertyga om att han minsann inte daltade med vänsteraktivister?
Många minns väl ännu John le Carrés bok ”Spionen som kom in från kylan”, som sedan låg till grund för en uppmärksammad film. Där var det en västlig spion, som var huvudpersonen i det Tyskland som av segermakterna var delat i 45 år, historiskt sett en ovanligt hård bestraffning mot människor i ett besegrat land.
Spioneri och provokationer förekom både från öst och väst i det delade Tyskland, där andra världskrigets beundrade segrare hade placerat ut kärnvapen mot varandra på ömse sidor av muren. 1961 blev den tyske SS-officeren Adolf Eichmann kidnappad av den skickliga israeliska säkerhetstjänsten Mossad, som inte alltid behövt bry sig om internationella regler. Detta fick den israeliske kärnvapenavslöjaren Mordechai Vanunu smärtsamt erfara under de 18 år han satt i israeliskt fängelse.
Eichmann fördes till Israel, där han under stort pådrag från alla världens medier rannsakades och avrättades. Samtidigt blev Västtyskland skandaliserat av samma medier. Dessa kunde andfått berätta om alla de antisemitiska och nazistiska symboler som målades på väggarna i Västtyskland och alla de antisemitiska flygblad som spreds. Ja, det berättades om västtyska flygblad, som vädjade om donationer till förmån för Eichmann. Andra publikationer uppmanade att ”stoppa den internationella judendomens smutskastning av den tyska hedern”. De var undertecknade av ”Kamrater i Waffen-SS”. Allt detta ledde till en världsvid och upprörd uppståndelse över "nynazismen och antisemitismen" i Västtyskland. Ja, så otäckt blev det, att västtyska judar och judiska organisationer fick antisemitiska hotelsebrev. Protestbrev skickades till vättyska politiker från "hotade judar".
Men så småningom öppnades ju Stasiarkiven. Då visade det sig att Stasi inte bara hade hjälpt svenska Bofors att smuggla krigsmateriel utan också hur de skickligt hade arbetat för att kompromettera Västtyskland. De ville visa världen att Tyska demokratiska republiken, DDR, var den verkligt demokratiska och friska halvan i motsats till den västra, som de ville brännmärka som nazistisk, revanschistisk och antisemitisk och som var "unbelehrbar", det vill säga ingenting lärt av historien.
Nu avslöjades att det mesta av ”nynazism” och ”antisemitism” i Västtyskland, som hade upprört oss mediekonsumenter 1961 var iscensatt av det skickliga östtyska Stasi. Detta har skildrats av den tysk-judiska forskaren Michael Wolfsohn, som i sin bok ”Die Deutschland Akte, Tatsachen und Legenden” (1995) bland annat skriver:
"Den strategiska hjärnan bakom de arrangerade antisemitiska aktionerna var Albert Norden, son till en rabbin. Detta är dokumenterat i östtyska politbyråns akter"
---------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1240) 7-14 juni -09
Det ledde till en radikalisering av den västtyska vänsterrörelsen, som döptes om till just 2-junirörelsen. Ohnesorg var en 26-årig pacifist, som när han sköts just hade deltagit i sin första demonstration. Men polisens brutalitet bekräftade bara för unga radikala den västtyska statens ”fascistiska” karaktär. Att Kurras sedan frikändes för sitt mord blev ett nytt bevis på statens ruttenhet och ledde till en rad ökända terrorhandlingar under flera år framåt.
I Tyskland diskuteras nu livligt, vad som skulle ha hänt om det redan 1967 hade blivit känt att Kurras var Stasiagent. Hade han fått order från öst att med sitt våldsdåd kompromettera det socialdemokratiskt styrda Västberlin och elda på de unga radikala, av vilka många ansåg att DDR var det ”bättre Tyskland”. Eller stämmer hans egen förklaring att han, en erkänt skicklig skytt, avlossade sitt vapen i nödvärn eller av misstag? Det finns en tredje gissning som ger honom ett personligt motiv. Inom den västberlinska polisen hade man upptäckt en läcka och börjat undersöka, vem som försåg DDR med uppgifter. Kände han sig i fara och ville övertyga om att han minsann inte daltade med vänsteraktivister?
Många minns väl ännu John le Carrés bok ”Spionen som kom in från kylan”, som sedan låg till grund för en uppmärksammad film. Där var det en västlig spion, som var huvudpersonen i det Tyskland som av segermakterna var delat i 45 år, historiskt sett en ovanligt hård bestraffning mot människor i ett besegrat land.
Spioneri och provokationer förekom både från öst och väst i det delade Tyskland, där andra världskrigets beundrade segrare hade placerat ut kärnvapen mot varandra på ömse sidor av muren. 1961 blev den tyske SS-officeren Adolf Eichmann kidnappad av den skickliga israeliska säkerhetstjänsten Mossad, som inte alltid behövt bry sig om internationella regler. Detta fick den israeliske kärnvapenavslöjaren Mordechai Vanunu smärtsamt erfara under de 18 år han satt i israeliskt fängelse.
Eichmann fördes till Israel, där han under stort pådrag från alla världens medier rannsakades och avrättades. Samtidigt blev Västtyskland skandaliserat av samma medier. Dessa kunde andfått berätta om alla de antisemitiska och nazistiska symboler som målades på väggarna i Västtyskland och alla de antisemitiska flygblad som spreds. Ja, det berättades om västtyska flygblad, som vädjade om donationer till förmån för Eichmann. Andra publikationer uppmanade att ”stoppa den internationella judendomens smutskastning av den tyska hedern”. De var undertecknade av ”Kamrater i Waffen-SS”. Allt detta ledde till en världsvid och upprörd uppståndelse över "nynazismen och antisemitismen" i Västtyskland. Ja, så otäckt blev det, att västtyska judar och judiska organisationer fick antisemitiska hotelsebrev. Protestbrev skickades till vättyska politiker från "hotade judar".
Men så småningom öppnades ju Stasiarkiven. Då visade det sig att Stasi inte bara hade hjälpt svenska Bofors att smuggla krigsmateriel utan också hur de skickligt hade arbetat för att kompromettera Västtyskland. De ville visa världen att Tyska demokratiska republiken, DDR, var den verkligt demokratiska och friska halvan i motsats till den västra, som de ville brännmärka som nazistisk, revanschistisk och antisemitisk och som var "unbelehrbar", det vill säga ingenting lärt av historien.
Nu avslöjades att det mesta av ”nynazism” och ”antisemitism” i Västtyskland, som hade upprört oss mediekonsumenter 1961 var iscensatt av det skickliga östtyska Stasi. Detta har skildrats av den tysk-judiska forskaren Michael Wolfsohn, som i sin bok ”Die Deutschland Akte, Tatsachen und Legenden” (1995) bland annat skriver:
"Den strategiska hjärnan bakom de arrangerade antisemitiska aktionerna var Albert Norden, son till en rabbin. Detta är dokumenterat i östtyska politbyråns akter"
---------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1240) 7-14 juni -09
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1240) 09-06-07 till....
....till någonting som kallas Global Peace Index och som årligen försöker mäta hur schyssta och fredliga olika länder är. Tidigare har Island legat i topp, fast nu har landets ekonomiska svårigheter gjort att Nya Zeeland anses bäst. Men de nordiska länderna får bra betyg: Danmark, Norge, Island och Sverige kommer på 2:a, 3:e, 4:e och 6:e plats. Storbritannien ligger på plats 35 och USA rankas 83:a. Sämst betyg får inte oväntat Somalia, Afghanistan och Irak, knappt efter Israel.
....till den tyska opinionen, som den avspeglas i en undersökning, som visar att 68 procent av tyskarna motsätter sig krig som en lösning på internationella konflikter. Det skiljer sig frapperande från amerikaners inställning. I USA är cirka 90 procent av medborgarna positiva till krigiska insatser vid konflikter.
....till skådespelaren Stellan Skarsgård som i Svenska Dagbladet (13/5) säger: ”Jag har bestämt mig för att inte göra några osympatiska karaktärer som pratar med tysk brytning för då rodnar jag när jag flyger Lufthansa. Jag tycker att tyskarna har tagit tillräckligt med skit,”
....till Österrike, Irland, Vatikanstaten, Mexico, Norge, Laos och Sierra Leone, som redan ratificerat konventionen mot klustervapen som antogs för ett halvår sedan Men Sverige har ännu inte ratificerat konventionen, så därför säger Svenska Freds’ ordförande Anna EK: ”För att förhindra fortsatt humanitärt lidande och hjälpa till att stärka förbudet mot denna hemska vapentyp måste Sverige påskynda ratificeringen av konventionen”. En speciell ros till Spanien, som redan gjort slag i saken och gjort sig av med sina klustervapen.
....till Fredsrörelsen på Orust, som har haft årsmöte och med stolthet kan blicka tillbaka på en imponerande mötessäsong. Årsmötet uppmanade Sveriges regering och riksdag att ”ta avstånd från USAs och Natos fortsatta våldsmetoder, deras alltjämt existerande hemliga fängelser och deras terrormetoder i kriget i Afghanistan, utövade bland annat via förarlösa plan som fäller bomber på måfå över onda och goda.” Ordföranden Ola Friholt bifogar en dikt som börjar:
För frihet och demokrati står kampen.
Så deklareras kriget i Afghanistan
på sjunde året, i Irak på sjätte,
i Palestina på det fyrtioandra.
Att frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring
kan inte garanteras ens med fosfor
i dess vita form som i Falluja och i Gaza
....till Kumla skola (Tyresö), som fick in över 90 000 kr vid sitt dagsverke den 13 maj, varav hälften går till de omfattande Tuff-projekten bland de fattigaste av de fattiga i Indien. Så här säger Kumlaläraren Lisa Norgren Benedictsson: ”Ja, det var väl jätteroligt att slå nytt insamlingsrekord – särskilt som vi år är en klass mindre på skolan! (....) Jag tror att många sträckte på sig och blev lite nyvaket stolta när skolan fick priset från Tuff. Alla tycker att det är häftigt att få vara en länk i en sådan tradition. Det blev något av en nytändning, även bland personalen. Inte minst för de unga tror jag att det är viktigt att få uppleva känslan av att rent konkret kunna bidra till lite bättre förhållanden på jorden. Våra ungdomar bär ofta en mörk och hopplös världsbild.”
....till Alléskolan (Floda), som från sitt dagsverke den 29 april för Tuffs Indienprojekt satt in 52 080 kr på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 och några tusen till lär komma. Och så väntar vi med spänning på resultaten från Tyresö skola och Bergtorpsskolan (Täby)
....till de tappra Tuff-aktivister, som i fredags släpade loppisprylar till Bollmoraängen vid Tyresö Cantrum och stod där i snålblåsten och sålde för 3 580 kr, nästan en månadshyra för Tuff-lokalen. Rosor alltså till Bengt och Christina Citron, Ann och Lena Sandin, Peter Kroos, Kim Larsen, Inga och Lennart Holmberg, Erika Husberg, Ingrid Hellgren, Bitte Isacsson, Sylvia Lungdahl och Monica Schelin. Vi som inte fyndade kan använda Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 eller köpa de läckra kort som ritats av elever vid de indiska Tuff-skolorna.
....till den tyska opinionen, som den avspeglas i en undersökning, som visar att 68 procent av tyskarna motsätter sig krig som en lösning på internationella konflikter. Det skiljer sig frapperande från amerikaners inställning. I USA är cirka 90 procent av medborgarna positiva till krigiska insatser vid konflikter.
....till skådespelaren Stellan Skarsgård som i Svenska Dagbladet (13/5) säger: ”Jag har bestämt mig för att inte göra några osympatiska karaktärer som pratar med tysk brytning för då rodnar jag när jag flyger Lufthansa. Jag tycker att tyskarna har tagit tillräckligt med skit,”
....till Österrike, Irland, Vatikanstaten, Mexico, Norge, Laos och Sierra Leone, som redan ratificerat konventionen mot klustervapen som antogs för ett halvår sedan Men Sverige har ännu inte ratificerat konventionen, så därför säger Svenska Freds’ ordförande Anna EK: ”För att förhindra fortsatt humanitärt lidande och hjälpa till att stärka förbudet mot denna hemska vapentyp måste Sverige påskynda ratificeringen av konventionen”. En speciell ros till Spanien, som redan gjort slag i saken och gjort sig av med sina klustervapen.
....till Fredsrörelsen på Orust, som har haft årsmöte och med stolthet kan blicka tillbaka på en imponerande mötessäsong. Årsmötet uppmanade Sveriges regering och riksdag att ”ta avstånd från USAs och Natos fortsatta våldsmetoder, deras alltjämt existerande hemliga fängelser och deras terrormetoder i kriget i Afghanistan, utövade bland annat via förarlösa plan som fäller bomber på måfå över onda och goda.” Ordföranden Ola Friholt bifogar en dikt som börjar:
För frihet och demokrati står kampen.
Så deklareras kriget i Afghanistan
på sjunde året, i Irak på sjätte,
i Palestina på det fyrtioandra.
Att frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring
kan inte garanteras ens med fosfor
i dess vita form som i Falluja och i Gaza
....till Kumla skola (Tyresö), som fick in över 90 000 kr vid sitt dagsverke den 13 maj, varav hälften går till de omfattande Tuff-projekten bland de fattigaste av de fattiga i Indien. Så här säger Kumlaläraren Lisa Norgren Benedictsson: ”Ja, det var väl jätteroligt att slå nytt insamlingsrekord – särskilt som vi år är en klass mindre på skolan! (....) Jag tror att många sträckte på sig och blev lite nyvaket stolta när skolan fick priset från Tuff. Alla tycker att det är häftigt att få vara en länk i en sådan tradition. Det blev något av en nytändning, även bland personalen. Inte minst för de unga tror jag att det är viktigt att få uppleva känslan av att rent konkret kunna bidra till lite bättre förhållanden på jorden. Våra ungdomar bär ofta en mörk och hopplös världsbild.”
....till Alléskolan (Floda), som från sitt dagsverke den 29 april för Tuffs Indienprojekt satt in 52 080 kr på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 och några tusen till lär komma. Och så väntar vi med spänning på resultaten från Tyresö skola och Bergtorpsskolan (Täby)
....till de tappra Tuff-aktivister, som i fredags släpade loppisprylar till Bollmoraängen vid Tyresö Cantrum och stod där i snålblåsten och sålde för 3 580 kr, nästan en månadshyra för Tuff-lokalen. Rosor alltså till Bengt och Christina Citron, Ann och Lena Sandin, Peter Kroos, Kim Larsen, Inga och Lennart Holmberg, Erika Husberg, Ingrid Hellgren, Bitte Isacsson, Sylvia Lungdahl och Monica Schelin. Vi som inte fyndade kan använda Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 eller köpa de läckra kort som ritats av elever vid de indiska Tuff-skolorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)