Varenda vecka utan undantag sen 1985 har Tyresö Ulands och Fredsförenings radiosändningar hörts. I dag görs Radio Tuff nr 962. Dessutom gör jag på 91,4 MHz två hundra andra program per år. Undra på att jag ibland kallar mig radiot.
Alltså tycker jag om radio. När jag sitter och jobbar vid datorn lyssnar jag på Sveriges Radios P 1. Program som Studio Ett och Go’morron världen missar jag sällan. Mediamagasinet ”Vår grundade mening” är ett annat favoritprogram. Nu senast hade det med Björn Kumm som programledare en halvtimme om vad som kallades ”drevet” mot Ordfront med anledning av tidskriftens intervju med den amerikanska journalisten Diana Johnstone. I sin bok ”Fools’ Crusade” ifrågasätter hon den gängse synen på de jugoslaviska krigen. Av DN, Expressen och andra försvarare av Nato-anfallet på Jugoslavien 1999 utmålas hon därför som en motbjudande kättare.
DN:s Maciej Zaremba inledde drevet och han är den som först får komma till tals i ”Vår grundade mening”. Hans resonemang om yttrandefriheten är snårigt. Begripligt är att en redaktion –bland annat av utrymmesskäl— inte kan ta in alla inlägg. Zaremba har inte läst Johnstones bok men menar, att yttrandefriheten måste inskränkas, så att vi mediakonsumenter inte ”förvirras”. Hans angrepp i DN hade rubriken ORDFRONT FÖRNEKAR FOLKMORD. Det är märkligt hur ofta stora medier stämplar sina meningsmotståndare som förnekare, en gång inkvisitionens favorituttryck.
Tack och lov pratar Björn Kumm också med den balanserade Sören Sommelius, som i flera böcker visat sina djupa insikter om de komplicerade jugoslaviska krigen. Och framförallt får man för en gångs skull höra upphovet till diskussionen, Diana Johnstone själv. Hon påstås ha förringat serbiska massakrer, särskilt den i bosniska Srebenica. I P1 säger hon:
(översatt till svenska av mig)
”Min bok handlar först och främst inte om Srebrenica, men man kan inte låta bli att nämna det. Jag vet inte exakt vad som hände och ny information kommer fortfarande. Men poängen är att ju värre det var, desto tyngre argument blir det mot kriget. Det här är sånt som händer i krig och därför borde större ansträngningar göras för att förhindra krig, eftersom det är bästa sättet att förhindra massakrer. Det är inte att efteråt inrätta nån domstol och sen säga att nu dömer vi dom här killarna för det kommer att avskräcka de andra. Det är inte på det sättet man hejdar krig”
Diana Johnstone påminner om att medierna ständigt uppmärksammar vissa ohyggligheter men nästan tystar ner andra, till exempel händelserna i Gulfkrigets slutskede 1991:
”Seymor Hersh, en väldigt aktad amerikansk journalist, skrev häromåret i New Yorker en mycket detaljerad redogörelse för hur USA:s militärer helt enkelt massakrerade tusentals irakier – otaliga, för ingen brydde sig om att räkna dem…….
…Somligt blir en del av det allmänna medvetandet eftersom det upprepas gång på gång, medan andra övergrepp, som är precis lika hemska, har nästan ingen hört talas om. Eller de är bara nämnda någon enda gång och sen bortglömda.”
Hon gör också andra historiska jämförelser, till exempel Nürnbergrättegången efter andra världskriget, då tyskar hängdes för ”brott mot freden”, alltså anfallskrig
”Folk i Europa i dag är väldigt mycket emot USA:s olagliga och ensidiga anfall på Irak. Jag tycker de har rätt, men de borde inse att föregångaren till det var kriget mot Jugoslavien om Kosovo, för det var ett krig som Nato startade….
…..Det är där krigsförbrytarna finns, de som avsiktligt startade kriget. Kom ihåg att i Nürnberg var det värsta brottet aggression, alltså att starta ett krig. Det var huvudförbrytelsen och den begicks sedan av president Clinton och Blair och resten av Nato, som i ett unilateralt krig bombade ett land som var helt oförmöget att försvara sig.”
Så säger alltså den de senaste månaderna så kontroversiella amerikanska journalisten Diana Johnstone, författare av boken Fools’ Crusade
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN, Radio Tuff (nr 962) 2004-02-08
Citaten var hämtade ur ”Vår grundade mening” i Sveriges Radios P1 och de svenska översättningarna lästes av Monica Schelin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar