VÅLDTÄKTER I FREDSTID
På sistone har jag på e-posten fått upprörda uppmaningar från ett tiotal goda människor att skriva under upprop. Det gäller de kriminellt belastade typer som begick en gruppvåldtäkt men ändå friades av domstolen.
Våldtäkter får mig att må illa och skämmas för att vara av mankön. De kränker en fin livskvalitet, erotiken, som bygger på ömsesidighet.
Det är uppmuntrande att folk engagerar sig. I det här fallet har det blivit en folkstorm. Medierna har varit fulla av rättmätig indignation. Med så stark vind i ryggen har det då varit lockande att engagera sig.
Det har nu blivit lite för trendigt för att man ska känna att man behövs. Dessutom är protesterna mot justitieminister Bodström felriktade. Det är en spärr mot politiska domar att ministrar tack och lov är förbjudna att lägga sig i rättskipningen. Däremot kan de ju vara pådrivande vid förändring av lagar.
VÅLDTÄKTER I KRIG
Häromdagen intervjuade jag en charmerande människa, Alexandra Hägglund. Hon har varit skådespelerska i Polen och sysslar i dag med medicinsk fotvård i Tyresö. 1986 flydde hon till Sverige efter att som motståndare till militärdiktaturen ha blivit misshandlad av säkerhetspolisen. Bland annat berättade hon om sin mors öde i slutet av andra världskriget. Mamman var i långt framskridet havandeskap, då hon överfölls av tre ryska soldater. Hon skrek för full hals, så innan våldtäkterna hann fullbordas kom en rysk officer. Han sköt helt sonika gärningsmännen. Chockerna ledde till missfall, så hon förlorade sitt barn.
För en vecka sen hade DN-Kultur tre artiklar som alla brännmärkte serberna. Först var det Maciej Zaremba som avhånade de ”revisionister” från ”brunvänstern” som kritiskt granskat uppgifterna om serbiska krigsförbrytelser. Sen var det Christian Palme, som tvålade till den ”så kallade Jugoslavienkommittén” (som han kallade den), särskilt dess medlemmar Christer Lundgren och Karin Wegestål, den sistnämnda ofta hörd här i Radio Tuff. Och så kom det en sida i DN om tribunalen i Haag mot Slobodan Milosevic. Där berättades utförligt om ett kvinnligt vittne från Kosovo. Hon hade blivit våldtagen av serbiska soldater. Jag tvivlar inte ett ögonblick på det, men jag tvivlar starkt på att Milosevic på minsta sätt hade beordrat det. Inte ens Stalin torde ha uppmanat till de miljontals våldtäkter som Röda armén begick mot baltiska, polska, jugoslaviska och tyska kvinnor. Han tog rentav sin propagandist Ilja Ehrenburg i örat, när denne hetsade alltför rasistiskt, bland annat mot tyska kvinnor.
Det förekommer tyvärr för många våldtäkter i fredstid. Men oändligt många fler sker under krig. Det behövs inga order för att unga soldater ska begå dessa förbrytelser. Jag minns min lumpartid på ett elitkompani. Vi var en skara 20-åriga killar, som lärde oss mycket om hur man effektivt dödar killar från ett annat land med k-pist, granater, raketgevär, pansarskott och andra vapen. Vi var lika oerfarna som brunstiga men inte helt oärliga. Vi diskuterade ibland, hur vi skulle uppföra oss i ett krig när vi dödade och såg kamrater dödas. Vi hade inga illusioner om att vi i denna förråande situationen skulle respektera fiendekvinnors dygd.
VI MÅSTE ENGAGERA OSS ÄVEN MOT KRIG
Det är bra med engagemang. Ofta uppstår folkstormar, när medier piskar fram dem. Det är inte alltid i frågor som är de viktigaste. Jag fick alltså tio e-brev på en enda vecka om våldtäkten i Tumba. Tänk om jag skulle få en enda uppropslista per år för de frågor vi i Tuff engagerar oss för. Så fint det skulle kännas! Som jag försökt visa är det i krig som de flesta våldtäkter-- ofta med dödlig utgång—förekommer. Också britter, fransmän, amerikaner och andra förmenta hjältesoldater har begått dem. Men det har förstås inte Hollywood velat skildra. Och på Dagens Nyheters kultursidor är det bara serber som våldtar -- aldrig kroater, bosnienmuslimer eller kosovoalbaner.
Den som engagerar sig mot krig gör alltså också en insats mot våldtäkter. Det gör vi i Tyresö Ulands- och Fredsförening
ÅKE SANDIN i Radio Tuff (nr 950) 2003-11-16
Ordfront löper gatlopp på DN:s kultursidor och kallas bland annat för ”brunvänster”. Anledningen är dess publicering av synpunkterna i Diana Johnstones bok The Fools’ Crusade. Johnstone gör följande uttalande, som lästes upp i Radio Tuff:
Min bok fokuserar på historisk och politisk bakgrund. Vad gäller Srebrenicaoch andra tragedier som inträffade under dessa konflikter, är min huvudpoängdenna: ju större ohyggligheter som begåtts, desto större böransträngningarna vara att förhindra krig - eftersom krig är denförutsättning som leder till ohyggligheter av alla slag. Istället har "Srebrenica" använts som symbol för att rättfärdiga så kallat "humanitärt"eller "preventivt" krig under ledning av USA, vars egna styrkor har begåttmånga ohyggligheter i krig (Vietnam, massaker på iraker eftervapenstilleståndet 1991, Panama, etc.), och vars regering, samtidigt som dendömer andra, vägrar underkasta sig någon internationell dom.Stormakter har alltid erbjudit ädla "humanitära" förevändningar för attensidigt attackera och erövra andra länder. Men andra, mer materiellaintressen, är alltid inblandade. USA:s invasion av Irak bör ha gjort dettaklart för dem som inte förstod poängen under Kosovokriget 1999.Diana Johnstone
söndag, november 16
söndag, oktober 19
ASIATISKA SANNINGSSÄGARE: TARIQ ALI och ARUNDHATI ROY
MASSAKRERNA I INDONESIEN
Ett par gånger har jag nämnt Tariq Alis bok "Fundamentalisternas kamp". Den vänder sig både mot den muslimska och den västligt kapitalistiska fundamentalismen. Den är full av fakta, många okända eller bortglömda hos oss, som ständigt indoktrinera av den angloamerikanska världsbilden och snällt låter oss övertalas av våra egna "mullor".
I slutet av boken finns det kapitel om Indonesien och Bali. Här påminns vi om det folkmord, som ägde rum i mitten av 1960-talet i Indonesien, då uppåt en miljon människor mördades. I jämförelse blir angreppet mot kurdiska Halabya, i propagandan så intensivt uppmärksammat i vintras, närmast en skärmytsling. Men i Indonesien var det uppåt en miljon vänster-människor som mördades, så det fälldes inga tårar i västliga medier. Och jag tvivlar på att våra nutida "hovhistoriker", till exempel de i "Forum för levande historia", finner dessa massakrer användbara för sina syften.
Tariq Ali kritiserar också Svenska Akademien för att inte ha gett Nobelpris till den indonesiska författaren Pramoedaya Ananta Toer, "ledande indonesisk vänsterintellektuell och lysande skönlitterär författare", som försmäktade åratals i "en tropisk Gulag", vilket också är rubriken på kapitlet om den indonesiska tragedin.
ARUNDHATI ROY OM KÄRNVAPEN
Tariq Ali är politisk flykting undan militärjuntor i Pakistan. Från samma kulturkrets kommer indiskan Arundhati Roy. Hon gjorde 1997 världssuccé med sin roman "De små tingens Gud". Men länge fick hon inte sola sig i glansen av sin berömmelse. Året efter utförde både Indien och Pakistan sina kärnvapenprov. Sedan dess har hon varit intensivt engagerad mot militarism och miljöhot. Kanske är hon den mest begåvade gandhianen i vår tid.
Nu utger Ordfront hennes bok "Den oändliga rättvisans matematik", en samling av hennes essäer i politiska ämnen. Boktiteln syftar på amerikanernas namn på sitt anfall mot Afghanistan hösten 2001. Det kallades just Infinite Justice, alltså oändlig rättvisa. Senare ändrades operationens namn till Enduring Freedom, ihållande frihet.
Arundhati Roy väjer inte för att beskriva kärnvapnens verkningar. Det var länge sen man läste eller hörde något om det. Efter kommunismens fall tycks vi ha glömt bort att det fortfarande finns tiotusentals kärnvapen i vår värld, kapabla att förinta oss alla. Så här skriver hon:
"Våra städer och skogar, våra fält och byar kommer att brinna i dagar. Floder kommer att förvandlas till giftströmmar. Luften kommer att bli till eld. Vindarna kommer att sprida lågorna. När allt som kan brinna har brunnit kommer röken att förmörka solen. Jorden kommer att svepas i mörker. Ingen dag kommer att råda. Bara oändlig natt. Temperaturen kommer att falla till långt under fryspunkten och den nukleära vintern kommer att inträda. Vatten kommer att ta skepnad av giftig is. Radioaktivt nedfall kommer att sippra ner genom jordlagren och förgifta grundvattnet. Det mesta som lever, djur och växter, fågel och fisk, kommer att dö. Bara råttor och kackerlackor kommer att föröka sig och tävla med överblivna, plundrande människospillror om det lilla som finns att äta"
EN MISSLYCKAD MATENKÄT
Så långt Arundhati Roys Harmageddon-vision. Den är tyvärr fullt möjlig, för det är inte minst de länder, vilkas "humanism" våra medier hyllar, som har kärnvapen. Låt oss därför tänka på något annat som visserligen är ironiskt men mycket roligare:
En rapport från Radio Tuffs man i New York, Hampus Eckerman, ska vi strax få höra. Men han har också skickat oss följande:
"FN gjorde en enkät över hela världen med den enda frågan:
Ge oss din ÄRLIGA ÅSIKT om hur en LÖSNING på BRISTen på MAT i den ÖVRIGA VÄRLDEN skulle se ut!
Det hela misslyckades. I Afrika visste man inte vad MAT var. I Östeuropa visste man inte, vad ÄRLIGA betydde. I Västeuropa visste ingen, vad BRIST innebar. I Kina kände ingen till begreppet ÅSIKT. I Mellanöstern visste ingen, vad ordet LÖSNING stod för. Och i USA visste ingen vad begreppet ÖVRIGA VÄRLDEN betydde"
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 946) 2003-10-19
--------------------------------------------------------------
Ett par gånger har jag nämnt Tariq Alis bok "Fundamentalisternas kamp". Den vänder sig både mot den muslimska och den västligt kapitalistiska fundamentalismen. Den är full av fakta, många okända eller bortglömda hos oss, som ständigt indoktrinera av den angloamerikanska världsbilden och snällt låter oss övertalas av våra egna "mullor".
I slutet av boken finns det kapitel om Indonesien och Bali. Här påminns vi om det folkmord, som ägde rum i mitten av 1960-talet i Indonesien, då uppåt en miljon människor mördades. I jämförelse blir angreppet mot kurdiska Halabya, i propagandan så intensivt uppmärksammat i vintras, närmast en skärmytsling. Men i Indonesien var det uppåt en miljon vänster-människor som mördades, så det fälldes inga tårar i västliga medier. Och jag tvivlar på att våra nutida "hovhistoriker", till exempel de i "Forum för levande historia", finner dessa massakrer användbara för sina syften.
Tariq Ali kritiserar också Svenska Akademien för att inte ha gett Nobelpris till den indonesiska författaren Pramoedaya Ananta Toer, "ledande indonesisk vänsterintellektuell och lysande skönlitterär författare", som försmäktade åratals i "en tropisk Gulag", vilket också är rubriken på kapitlet om den indonesiska tragedin.
ARUNDHATI ROY OM KÄRNVAPEN
Tariq Ali är politisk flykting undan militärjuntor i Pakistan. Från samma kulturkrets kommer indiskan Arundhati Roy. Hon gjorde 1997 världssuccé med sin roman "De små tingens Gud". Men länge fick hon inte sola sig i glansen av sin berömmelse. Året efter utförde både Indien och Pakistan sina kärnvapenprov. Sedan dess har hon varit intensivt engagerad mot militarism och miljöhot. Kanske är hon den mest begåvade gandhianen i vår tid.
Nu utger Ordfront hennes bok "Den oändliga rättvisans matematik", en samling av hennes essäer i politiska ämnen. Boktiteln syftar på amerikanernas namn på sitt anfall mot Afghanistan hösten 2001. Det kallades just Infinite Justice, alltså oändlig rättvisa. Senare ändrades operationens namn till Enduring Freedom, ihållande frihet.
Arundhati Roy väjer inte för att beskriva kärnvapnens verkningar. Det var länge sen man läste eller hörde något om det. Efter kommunismens fall tycks vi ha glömt bort att det fortfarande finns tiotusentals kärnvapen i vår värld, kapabla att förinta oss alla. Så här skriver hon:
"Våra städer och skogar, våra fält och byar kommer att brinna i dagar. Floder kommer att förvandlas till giftströmmar. Luften kommer att bli till eld. Vindarna kommer att sprida lågorna. När allt som kan brinna har brunnit kommer röken att förmörka solen. Jorden kommer att svepas i mörker. Ingen dag kommer att råda. Bara oändlig natt. Temperaturen kommer att falla till långt under fryspunkten och den nukleära vintern kommer att inträda. Vatten kommer att ta skepnad av giftig is. Radioaktivt nedfall kommer att sippra ner genom jordlagren och förgifta grundvattnet. Det mesta som lever, djur och växter, fågel och fisk, kommer att dö. Bara råttor och kackerlackor kommer att föröka sig och tävla med överblivna, plundrande människospillror om det lilla som finns att äta"
EN MISSLYCKAD MATENKÄT
Så långt Arundhati Roys Harmageddon-vision. Den är tyvärr fullt möjlig, för det är inte minst de länder, vilkas "humanism" våra medier hyllar, som har kärnvapen. Låt oss därför tänka på något annat som visserligen är ironiskt men mycket roligare:
En rapport från Radio Tuffs man i New York, Hampus Eckerman, ska vi strax få höra. Men han har också skickat oss följande:
"FN gjorde en enkät över hela världen med den enda frågan:
Ge oss din ÄRLIGA ÅSIKT om hur en LÖSNING på BRISTen på MAT i den ÖVRIGA VÄRLDEN skulle se ut!
Det hela misslyckades. I Afrika visste man inte vad MAT var. I Östeuropa visste man inte, vad ÄRLIGA betydde. I Västeuropa visste ingen, vad BRIST innebar. I Kina kände ingen till begreppet ÅSIKT. I Mellanöstern visste ingen, vad ordet LÖSNING stod för. Och i USA visste ingen vad begreppet ÖVRIGA VÄRLDEN betydde"
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 946) 2003-10-19
--------------------------------------------------------------
söndag, oktober 12
"MÅNGA SMÅ MÄNNISKOR…"
Du lyssnar på Radio Tuff, Tyresö Ulands- och Fredsförenings sändningar. Jag heter Åke Sandin och har i över 18 år hållit på med Radio Tuff. I dag är det sändning nr 945. Sedan 8½ år gör jag också Succékanalen 91,4, den som består av 200 halvtimmar per år och som hörs dygnet runt, när inga andra föreningar sänder.
Många undrar därför i vår marknadsekonomiska tid varför jag gör det här oavlönat. Ju rikare vi blir, desto girigare tycks vi bli och desto mer tycks vi värdera också de pengar, som vi egentligen inte behöver för att må bra. Bara i högtidliga stunder hängiver vi oss åt retorik om livskvalitet och den eventuella meningen med livet och då är det knäpptyst om pengar.
Folk frågar mig också, varför jag är en så urbota radiot. Men Succékanalen 91,4 har givit röst åt cirka två tusen människor, de flesta så kallade "vanliga". Eftersom jag försöker vara demokrat även i praktiken känns det bra. Men ännu mera håller jag på Radio Tuff. Det är en radio som envetet tar upp de frågor som Tyresö Ulands- och Fredsförening arbetar för. De är de viktigaste man överhuvud kan ägna sig åt under sitt alltför korta liv. Dit hör behovet av att avskaffa den militarism som i kärnvapenåldern hotar hela mänsklighetens existens och som binder tusentals miljarder kr, som annars skulle ha kunnat användas för att göra vår värld mycket bättre, tryggare och rättvisare. En annan av Tuffs frågor är den ständigt pågående Förintelsen, nämligen att uppåt sex miljoner barn dör i vår värld varje halvår. Jo, det rör sig tragiskt nog om 10-12 miljoner döda barn varje år, en så fasansfull omständighet att vi med våra medier i spetsen helst vill slippa bry oss.
Vad kan då en lokalförening som Tuff göra åt dessa enorma problem. Ensamma inte mycket alls förstås. Men Tuff är en lokalavdelning av Svenska Freds, världens äldsta fredsorganisation med 120 år på nacken. Och vi hoppas på att det i många fler av Sveriges och Europas kommuner uppstår liknande föreningar som Tuff.
Dessutom hoppas jag på att ännu många flera blir medlemmar i Tyresö Ulands- och Fredsförening. Då kan vi uträtta ännu mera. Det är enkelt att bli medlem, bara att betala in 180 kr för enskild och 70 kr för övrig familjemedlem på Tuffs postgiro 16 01 37 -6.
Tuff har jobbat och jobbar mycket konkret med utomordentliga projekt, som bland annat gjort livet mera drägligt för tiotusentals indiska barn. För att kunna fortsätta med sådant behöver vi bli ännu flera. För många år sen fick vi ifrån våra indiska partners en vers, som egentligen är från en gammal kinesisk fabel. Tyvärr är den på engelska men den belyser ganska bra den demokratiska grunden, som vi tror och hoppas på i Tyresö Ulands- och Fredsförening: Att de många människorna i samverkan kan skapa en bättre värld:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 945) 2003-10-12
Många undrar därför i vår marknadsekonomiska tid varför jag gör det här oavlönat. Ju rikare vi blir, desto girigare tycks vi bli och desto mer tycks vi värdera också de pengar, som vi egentligen inte behöver för att må bra. Bara i högtidliga stunder hängiver vi oss åt retorik om livskvalitet och den eventuella meningen med livet och då är det knäpptyst om pengar.
Folk frågar mig också, varför jag är en så urbota radiot. Men Succékanalen 91,4 har givit röst åt cirka två tusen människor, de flesta så kallade "vanliga". Eftersom jag försöker vara demokrat även i praktiken känns det bra. Men ännu mera håller jag på Radio Tuff. Det är en radio som envetet tar upp de frågor som Tyresö Ulands- och Fredsförening arbetar för. De är de viktigaste man överhuvud kan ägna sig åt under sitt alltför korta liv. Dit hör behovet av att avskaffa den militarism som i kärnvapenåldern hotar hela mänsklighetens existens och som binder tusentals miljarder kr, som annars skulle ha kunnat användas för att göra vår värld mycket bättre, tryggare och rättvisare. En annan av Tuffs frågor är den ständigt pågående Förintelsen, nämligen att uppåt sex miljoner barn dör i vår värld varje halvår. Jo, det rör sig tragiskt nog om 10-12 miljoner döda barn varje år, en så fasansfull omständighet att vi med våra medier i spetsen helst vill slippa bry oss.
Vad kan då en lokalförening som Tuff göra åt dessa enorma problem. Ensamma inte mycket alls förstås. Men Tuff är en lokalavdelning av Svenska Freds, världens äldsta fredsorganisation med 120 år på nacken. Och vi hoppas på att det i många fler av Sveriges och Europas kommuner uppstår liknande föreningar som Tuff.
Dessutom hoppas jag på att ännu många flera blir medlemmar i Tyresö Ulands- och Fredsförening. Då kan vi uträtta ännu mera. Det är enkelt att bli medlem, bara att betala in 180 kr för enskild och 70 kr för övrig familjemedlem på Tuffs postgiro 16 01 37 -6.
Tuff har jobbat och jobbar mycket konkret med utomordentliga projekt, som bland annat gjort livet mera drägligt för tiotusentals indiska barn. För att kunna fortsätta med sådant behöver vi bli ännu flera. För många år sen fick vi ifrån våra indiska partners en vers, som egentligen är från en gammal kinesisk fabel. Tyvärr är den på engelska men den belyser ganska bra den demokratiska grunden, som vi tror och hoppas på i Tyresö Ulands- och Fredsförening: Att de många människorna i samverkan kan skapa en bättre värld:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 945) 2003-10-12
torsdag, juni 28
28 JUNI
28 JUNI
(Från Radio Tuff 1/7 2001)
28 juni 1389:Slaget vid Trastfältet i nuvarande Kosovo. Turkarna besegrar serberna. Om jag minns rätt har denna dag (S:t Veitsdagen eller S:t Vitusdagen??) firats som någon slags serbisk nationaldag. Konstigt att fira ett gammalt nederlag men i alla fall mera sympatiskt än att fira en blodig seger.28 juni 1914: Den 20-årige serben Gavrilo Princip dödar det österrikiska tronföljarparet i Sarajevo. Det blir inledningen till första världskriget. Det förs av segermakterna för att "trygga världen åt demokratin" och för "att göra slut på alla krig". Det leder i stället till en epidemi av diktaturer i Europa och sedan fram till det ännu värre andra världskriget.28 juni 1919: Freden i Versailles undertecknas. Den är närmast ett diktat, eftersom förlorarna inte fått delta i förhandlingarna utan bara har att skriva under. "Nazismen föddes i Versailles", brukar det hävdas.28 juni 2001: Expresident Milosevic utlämnas till Haag. Både landets president och högsta domstol körs över. Dagen efter sammanträder "givarländerna", som ställt ca 13 miljarder kronor i utsikt till återuppbyggnad av Serbien. Men skadorna av Nato-bombningarna beräknas till mellan 300 och 600 miljarder kronor. Till ironin hör också, att domstolen ligger vid Churchill Lane i Haag. Det var Churchill som var den högste ansvarige för att någon miljon tyska barn, kvinnor och obeväpnade män dödades eller skadades svårt av brittiska terrorbombningar. Han var också en varm tillskyndare av den största etniska rensning som gjorts i Europa, den av 14 miljoner tyskar kring krigsslutet 1945. 2,2 miljoner av dem dog eller dödades vid fördrivningen. Men nu skall Milosevic dömas för bland annat etnisk rensning. Är det också han som är skyldig till att uppåt en miljon serber flytt eller rensats--bland annat från Kosovo-- till fattighuset Serbien?I Nürnberg efter andra världskrigets slut hängdes den tyske utrikesministern von Ribbentrop för "brott mot freden", det vill säga anfallskrig. Så tursamt att Natoanfallet 1999 bara var en "humanitär intervention"!28 juni 2001:Sveriges Television visar ett avsnitt om "presidentens män". Kissinger spelar en huvudroll. Alldeles öppet redovisas, hur CIA stödde militärkuppen mot den folkvalde Allende i Chile 1973 och därigenom förde generalen Pinochet till makten. Hur många miljoner vietnameser, kambodjaner och laotier var det som amerikanska bomber dödade på den tiden? Men låt oss --för att inte komplicera ädelmodet i vårt västliga rättspatos-- kalla också detta gigantiska massmord på civila för humanitärt!-----------------------------------------------------------------------Åke Sandin i Radio Tuff 1 juli 2001
-----------------------------------------------------------------------
Übersetzung des Manuskripts eines für den 1.Juli 2001 geplanten 30.6.2001
Radioprogrammes einer schwedischen Lokalstation in Stockholm
Programmchef und Verfasser: Åke Sandin
28. Juni 1389:
Schlacht am Amselfeld im jetzigen Kosovo. Die Türken besiegen die Serben. So viel ich mich erinnere, wurde dieser Tag (St.Veits- oder St.Vitustag) als eine Art serbischer Nationaltag gefeiert. Sonderbar, eine alte Niederlage zu feiern – aber auf jeden Fall sympathischer, als einen blutigen Sieg.
28. Juni 1914:
Der 20jährige Serbe Gavrilo Princip tötet in Sarajevo das Österreichische Thronfolgerpaar. Dies wird der Auftakt zum Ersten Weltkrieg. Er wird von den Siegermächten geführt, um „die Demokratie in der Welt zu sichern“ und „alle Kriege zu beenden“. Dagegen führt er in Europa zu einer Epidemie an Diktaturen und später zum noch schlimmeren Zweiten Weltkrieg.
28. Juni 1919:
Der Friede wird in Versailles unterzeichnet. Er ist am ehesten ein Diktat, da die Verlierer an den Verhandlungen nicht teilnehmen durften und nur zu unterschreiben hatten.
„Der Nazismus wurde in Versailles geboren“ pflegt man zu sagen.
28. Juni 2001:
Expräsident Milosevic wird nach Den Hag ausgeliefert. Sowohl der Präsident des Landes als auch der Oberste Gerichtshof wird überfahren. Am Tag darauf versammeln sich die „Geberländer“ und stellen etwa 3 Milliarden DM für den Wiederaufbau Serbiens in Aussicht. Die Schäden der NATO-Bomben werden auf 60 bis 120 Milliarden DM geschätzt (laut Svenska Dagbladet).
Zur Ironie gehört auch, daß der Gerichtshof in der Churchill Lane in Den Haag liegt. Churchill war der Höchstverantwortliche für etwa eine Million tote oder schwerverletzte deutsche Kinder, Frauen und unbewaffnete Männer durch britische Terrorbombenangriffe. Er war auch ein warmer Befürworter der größten ethnischen Säuberung in Europa, der von 14 Millionen Deutschen zu Kriegsende 1945. 2,2 Millionen von ihnen starben oder wurden bei der Vertreibung getötet. Nun soll Milosevic unter anderem wegen ethnischer Säuberung angeklagt werden. Ist er auch dafür schuldig, daß nahezu 1 Million Serben in das Armenhaus Serbien flohen oder gesäubert wurden – unter anderem aus Kosovo?
Nach dem Zweiten Weltkrieg wurde in Nürnberg der Deutsche Außenminister von Ribbentrop wegen „Verbrechen gegen den Frieden“ gehängt, d.h. wegen Anfallskrieg. Was für ein Glück, daß der NATO-Anfall 1999 eine „humanitäre Intervention“ war!
28. Juni 2001:
Das Schwedische Fernsehen zeigt einen Abschnitt über „die Männer des Präsidenten“. Kissinger spielt eine Hauptrolle. Ganz offen wird dargelegt, wie der CIA den Militärputsch gegen den vom Volk gewählten Allende in Chile 1973 unterstützte und dadurch Pinochet an die Macht führte. Wie viele Vietnamesen, Kambodschaner und Laoten wurden seinerzeit von amerikanischen Bomben getötet? Aber laßt uns – um die edle Gesinnung unseres westlichen Rechtspathos nicht zu komplizieren – auch diesen gigantischen Massenmord an Zivilisten als „humanitären Einsatz“ bezeichnen.
(Från Radio Tuff 1/7 2001)
28 juni 1389:Slaget vid Trastfältet i nuvarande Kosovo. Turkarna besegrar serberna. Om jag minns rätt har denna dag (S:t Veitsdagen eller S:t Vitusdagen??) firats som någon slags serbisk nationaldag. Konstigt att fira ett gammalt nederlag men i alla fall mera sympatiskt än att fira en blodig seger.28 juni 1914: Den 20-årige serben Gavrilo Princip dödar det österrikiska tronföljarparet i Sarajevo. Det blir inledningen till första världskriget. Det förs av segermakterna för att "trygga världen åt demokratin" och för "att göra slut på alla krig". Det leder i stället till en epidemi av diktaturer i Europa och sedan fram till det ännu värre andra världskriget.28 juni 1919: Freden i Versailles undertecknas. Den är närmast ett diktat, eftersom förlorarna inte fått delta i förhandlingarna utan bara har att skriva under. "Nazismen föddes i Versailles", brukar det hävdas.28 juni 2001: Expresident Milosevic utlämnas till Haag. Både landets president och högsta domstol körs över. Dagen efter sammanträder "givarländerna", som ställt ca 13 miljarder kronor i utsikt till återuppbyggnad av Serbien. Men skadorna av Nato-bombningarna beräknas till mellan 300 och 600 miljarder kronor. Till ironin hör också, att domstolen ligger vid Churchill Lane i Haag. Det var Churchill som var den högste ansvarige för att någon miljon tyska barn, kvinnor och obeväpnade män dödades eller skadades svårt av brittiska terrorbombningar. Han var också en varm tillskyndare av den största etniska rensning som gjorts i Europa, den av 14 miljoner tyskar kring krigsslutet 1945. 2,2 miljoner av dem dog eller dödades vid fördrivningen. Men nu skall Milosevic dömas för bland annat etnisk rensning. Är det också han som är skyldig till att uppåt en miljon serber flytt eller rensats--bland annat från Kosovo-- till fattighuset Serbien?I Nürnberg efter andra världskrigets slut hängdes den tyske utrikesministern von Ribbentrop för "brott mot freden", det vill säga anfallskrig. Så tursamt att Natoanfallet 1999 bara var en "humanitär intervention"!28 juni 2001:Sveriges Television visar ett avsnitt om "presidentens män". Kissinger spelar en huvudroll. Alldeles öppet redovisas, hur CIA stödde militärkuppen mot den folkvalde Allende i Chile 1973 och därigenom förde generalen Pinochet till makten. Hur många miljoner vietnameser, kambodjaner och laotier var det som amerikanska bomber dödade på den tiden? Men låt oss --för att inte komplicera ädelmodet i vårt västliga rättspatos-- kalla också detta gigantiska massmord på civila för humanitärt!-----------------------------------------------------------------------Åke Sandin i Radio Tuff 1 juli 2001
-----------------------------------------------------------------------
Übersetzung des Manuskripts eines für den 1.Juli 2001 geplanten 30.6.2001
Radioprogrammes einer schwedischen Lokalstation in Stockholm
Programmchef und Verfasser: Åke Sandin
28. Juni 1389:
Schlacht am Amselfeld im jetzigen Kosovo. Die Türken besiegen die Serben. So viel ich mich erinnere, wurde dieser Tag (St.Veits- oder St.Vitustag) als eine Art serbischer Nationaltag gefeiert. Sonderbar, eine alte Niederlage zu feiern – aber auf jeden Fall sympathischer, als einen blutigen Sieg.
28. Juni 1914:
Der 20jährige Serbe Gavrilo Princip tötet in Sarajevo das Österreichische Thronfolgerpaar. Dies wird der Auftakt zum Ersten Weltkrieg. Er wird von den Siegermächten geführt, um „die Demokratie in der Welt zu sichern“ und „alle Kriege zu beenden“. Dagegen führt er in Europa zu einer Epidemie an Diktaturen und später zum noch schlimmeren Zweiten Weltkrieg.
28. Juni 1919:
Der Friede wird in Versailles unterzeichnet. Er ist am ehesten ein Diktat, da die Verlierer an den Verhandlungen nicht teilnehmen durften und nur zu unterschreiben hatten.
„Der Nazismus wurde in Versailles geboren“ pflegt man zu sagen.
28. Juni 2001:
Expräsident Milosevic wird nach Den Hag ausgeliefert. Sowohl der Präsident des Landes als auch der Oberste Gerichtshof wird überfahren. Am Tag darauf versammeln sich die „Geberländer“ und stellen etwa 3 Milliarden DM für den Wiederaufbau Serbiens in Aussicht. Die Schäden der NATO-Bomben werden auf 60 bis 120 Milliarden DM geschätzt (laut Svenska Dagbladet).
Zur Ironie gehört auch, daß der Gerichtshof in der Churchill Lane in Den Haag liegt. Churchill war der Höchstverantwortliche für etwa eine Million tote oder schwerverletzte deutsche Kinder, Frauen und unbewaffnete Männer durch britische Terrorbombenangriffe. Er war auch ein warmer Befürworter der größten ethnischen Säuberung in Europa, der von 14 Millionen Deutschen zu Kriegsende 1945. 2,2 Millionen von ihnen starben oder wurden bei der Vertreibung getötet. Nun soll Milosevic unter anderem wegen ethnischer Säuberung angeklagt werden. Ist er auch dafür schuldig, daß nahezu 1 Million Serben in das Armenhaus Serbien flohen oder gesäubert wurden – unter anderem aus Kosovo?
Nach dem Zweiten Weltkrieg wurde in Nürnberg der Deutsche Außenminister von Ribbentrop wegen „Verbrechen gegen den Frieden“ gehängt, d.h. wegen Anfallskrieg. Was für ein Glück, daß der NATO-Anfall 1999 eine „humanitäre Intervention“ war!
28. Juni 2001:
Das Schwedische Fernsehen zeigt einen Abschnitt über „die Männer des Präsidenten“. Kissinger spielt eine Hauptrolle. Ganz offen wird dargelegt, wie der CIA den Militärputsch gegen den vom Volk gewählten Allende in Chile 1973 unterstützte und dadurch Pinochet an die Macht führte. Wie viele Vietnamesen, Kambodschaner und Laoten wurden seinerzeit von amerikanischen Bomben getötet? Aber laßt uns – um die edle Gesinnung unseres westlichen Rechtspathos nicht zu komplizieren – auch diesen gigantischen Massenmord an Zivilisten als „humanitären Einsatz“ bezeichnen.
söndag, april 15
Kinas hotfullhet ("gula faran") eller….
OM ROLLERNA VORE OMBYTTA
Har varit i Nordafrika i två veckor (våren 2001) och de enda nyheter jag då haft tillgång till har varit BBC, CNN och Deutsche Welle. Förutom att Milosevic fortsatte att demoniseras handlade det mesta om det amerikanska spionplanet, som nödlandat i Kina. Mycken uppmärksamhet ägnades den några dagar kvarhållna amerikanska besättningen. Bland annat förekom intervjuer med tårögda anhöriga.
Låt oss leka med tanken att rollerna vore ombytta, dvs att Kina är världens ledande supermakt, ekonomiskt, teknologiskt och medialt överlägset andra länder och i ledningen för världens klart starkaste militärallians.
Variant 1 (Kosovo)
Kina pressar Israel till förhandlingar om Västbanken. Arafat ställs åt sidan till förmån för mera militanta förhandlare, typ Hamas. Man kräver att få stationera kinesiska trupper i Israel med full rörelsefrihet inom landet och undantagna från israelisk lag och rättskipning. Israel vägrar -- liksom alla självständiga länder skulle göra i det läget.
Israels "bristande förhandlingsvilja" tas som förevändning för ett anfall, som av kinesisk propaganda betecknas som en "humanitär intervention". Under 77 dygn bombas Israel av Kina och dess arton allierade länder. Det leder till en massflykt av palestinier, en tragedi som världsmedia under kinesisk ledning ger Israel skulden för och som dagligen på ett skakande sätt skildras i all värdens TV.
Bombningarna förstör stora delar av den israeliska infrastrukturen och dödar tusentals civila, däribland också en del palestinska flyktingar. Även skolor och sjukhus träffas av Kinas humanitära bomber liksom i yttrandefrihetens namn den största TV-stationen. USA:s ambassad i Israel får en fullträff, varvid tre amerikaner dödas. USA protesterar men måste i övrigt finna sig i att titta på.
Medan hans land förstörs av Kina-alliansens bomber blir Israels folkvalde premiärminister anklagad för krigsförbrytelser och skall åtalas i en domstol som Kina pressat fram genom FN. Han demoniseras i världsmedia genom att kallas "diktator", "Mellanösterns slaktare", "folkmördare" etc.
Till sist går Israel med på att utrymma Västbanken, som besätts av trupper från Kina och dess allierade. De palestinska flyktingarna strömmar tillbaka. Men nu börjar en etnisk rensning som tyvärr verkar bli oåterkallelig. Hundratusentals judar drivs i väg från sina boplatser. Det sker utan att världssamfundet och medierna nämnvärt reagerar. Judarna terroriseras, många av dem dödas och palestinska trupper går in i det som är kvar av Israel, där de i gränstrakterna utövar terror.
Israel utsätts för sanktioner, även från neutrala länder såsom Sverige. Det utarmar landet och arbetslösheten stiger katastrofalt. Kina kräver i "demokratins" namn att det israeliska folket väljer en Kina-vänligare regering, annars kommer de förödande sanktionerna att fortsätta. Israels oppositionspartier får kraftig ekonomiskt stöd och får också flera röster än den sittande regeringen. Men de får inte absolut majoritet, vilket krävs för regimskifte. Det ordnas dock genom en av Kina påhejad revolt, då bland annat riksdagsbyggnaden, Knesset, sätts i brand.
Efter ekonomiska påtryckningar går det ruinerade Israel med på att arrestera den förre presidenten.
Variant 2 (Den ryska ubåten Kursks förlisning)
Sommaren 2000 har Storbritannien en flottövning norr om Skottland i trakten av Shetlandsöarna. Den bevakas av kinesiska ubåtar. Plötsligt kommer meddelandet att en av britternas mest moderna ubåtar saknas. Det visar sig att den har förlist, varvid över hundra brittiska flottister har omkommit. En av de kinesiska ubåtarna observeras senare att ha gått in i en Kina-allierad hamn för reparationer. Höga brittiska politiker och militärer uttrycker sin övertygelse om att deras ubåt blivit rammad av en kinesisk. Någon fullständig klarhet har dock inte nåtts, eftersom bärgningen av den sjunkna ubåten har uppskjutits ett år.
Variant 3 (USA-ubåt rammar en japansk fisketrålare)
Kinas flotta har baser över hela världen och patrullerar världshaven. Vintern 2001 rammar en kinesisk ubåt en kanadensisk fisketrålare, varvid uppåt tio kanadensiska ungdomar dödas.
Variant 4 (Ett av USA:s spionplan krockar)
Kinas spionplan, försedda med den mest sofistikerade tekniska utrustningen, inhämtar dagligen uppgifter om andra länder genom flygspaning inpå gränserna. Inte minst bevakas USA, av Kina betraktat som en framtida konkurrent om världshegemonin. USA svarar med att låta sina egna jaktplan skugga de kinesiska spionplanen.
Våren 2001 råkar ett amerikanskt plan kollidera med ett kinesiskt spionplan alldeles utanför amerikanskt territorialvatten. Det amerikanska planet störtar och piloten omkommer. Det kinesiska planet nödlandar på en amerikansk flygbas på Hawaji. Besättningen kvarhålls i över en vecka, vilket väcker världsvid upprördhet genom de av Kina dominerande medierna.
(Åke Sandin i Radio Tuff den 15 april 2001)
Har varit i Nordafrika i två veckor (våren 2001) och de enda nyheter jag då haft tillgång till har varit BBC, CNN och Deutsche Welle. Förutom att Milosevic fortsatte att demoniseras handlade det mesta om det amerikanska spionplanet, som nödlandat i Kina. Mycken uppmärksamhet ägnades den några dagar kvarhållna amerikanska besättningen. Bland annat förekom intervjuer med tårögda anhöriga.
Låt oss leka med tanken att rollerna vore ombytta, dvs att Kina är världens ledande supermakt, ekonomiskt, teknologiskt och medialt överlägset andra länder och i ledningen för världens klart starkaste militärallians.
Variant 1 (Kosovo)
Kina pressar Israel till förhandlingar om Västbanken. Arafat ställs åt sidan till förmån för mera militanta förhandlare, typ Hamas. Man kräver att få stationera kinesiska trupper i Israel med full rörelsefrihet inom landet och undantagna från israelisk lag och rättskipning. Israel vägrar -- liksom alla självständiga länder skulle göra i det läget.
Israels "bristande förhandlingsvilja" tas som förevändning för ett anfall, som av kinesisk propaganda betecknas som en "humanitär intervention". Under 77 dygn bombas Israel av Kina och dess arton allierade länder. Det leder till en massflykt av palestinier, en tragedi som världsmedia under kinesisk ledning ger Israel skulden för och som dagligen på ett skakande sätt skildras i all värdens TV.
Bombningarna förstör stora delar av den israeliska infrastrukturen och dödar tusentals civila, däribland också en del palestinska flyktingar. Även skolor och sjukhus träffas av Kinas humanitära bomber liksom i yttrandefrihetens namn den största TV-stationen. USA:s ambassad i Israel får en fullträff, varvid tre amerikaner dödas. USA protesterar men måste i övrigt finna sig i att titta på.
Medan hans land förstörs av Kina-alliansens bomber blir Israels folkvalde premiärminister anklagad för krigsförbrytelser och skall åtalas i en domstol som Kina pressat fram genom FN. Han demoniseras i världsmedia genom att kallas "diktator", "Mellanösterns slaktare", "folkmördare" etc.
Till sist går Israel med på att utrymma Västbanken, som besätts av trupper från Kina och dess allierade. De palestinska flyktingarna strömmar tillbaka. Men nu börjar en etnisk rensning som tyvärr verkar bli oåterkallelig. Hundratusentals judar drivs i väg från sina boplatser. Det sker utan att världssamfundet och medierna nämnvärt reagerar. Judarna terroriseras, många av dem dödas och palestinska trupper går in i det som är kvar av Israel, där de i gränstrakterna utövar terror.
Israel utsätts för sanktioner, även från neutrala länder såsom Sverige. Det utarmar landet och arbetslösheten stiger katastrofalt. Kina kräver i "demokratins" namn att det israeliska folket väljer en Kina-vänligare regering, annars kommer de förödande sanktionerna att fortsätta. Israels oppositionspartier får kraftig ekonomiskt stöd och får också flera röster än den sittande regeringen. Men de får inte absolut majoritet, vilket krävs för regimskifte. Det ordnas dock genom en av Kina påhejad revolt, då bland annat riksdagsbyggnaden, Knesset, sätts i brand.
Efter ekonomiska påtryckningar går det ruinerade Israel med på att arrestera den förre presidenten.
Variant 2 (Den ryska ubåten Kursks förlisning)
Sommaren 2000 har Storbritannien en flottövning norr om Skottland i trakten av Shetlandsöarna. Den bevakas av kinesiska ubåtar. Plötsligt kommer meddelandet att en av britternas mest moderna ubåtar saknas. Det visar sig att den har förlist, varvid över hundra brittiska flottister har omkommit. En av de kinesiska ubåtarna observeras senare att ha gått in i en Kina-allierad hamn för reparationer. Höga brittiska politiker och militärer uttrycker sin övertygelse om att deras ubåt blivit rammad av en kinesisk. Någon fullständig klarhet har dock inte nåtts, eftersom bärgningen av den sjunkna ubåten har uppskjutits ett år.
Variant 3 (USA-ubåt rammar en japansk fisketrålare)
Kinas flotta har baser över hela världen och patrullerar världshaven. Vintern 2001 rammar en kinesisk ubåt en kanadensisk fisketrålare, varvid uppåt tio kanadensiska ungdomar dödas.
Variant 4 (Ett av USA:s spionplan krockar)
Kinas spionplan, försedda med den mest sofistikerade tekniska utrustningen, inhämtar dagligen uppgifter om andra länder genom flygspaning inpå gränserna. Inte minst bevakas USA, av Kina betraktat som en framtida konkurrent om världshegemonin. USA svarar med att låta sina egna jaktplan skugga de kinesiska spionplanen.
Våren 2001 råkar ett amerikanskt plan kollidera med ett kinesiskt spionplan alldeles utanför amerikanskt territorialvatten. Det amerikanska planet störtar och piloten omkommer. Det kinesiska planet nödlandar på en amerikansk flygbas på Hawaji. Besättningen kvarhålls i över en vecka, vilket väcker världsvid upprördhet genom de av Kina dominerande medierna.
(Åke Sandin i Radio Tuff den 15 april 2001)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)