"Projekten för de fattiga är mina tempel"

Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world

Det där står på Tuff-tröjorna och är en sant internationell vers. Vi fick den för länge sen från våra indiska partners. De hade översatt den till engelska från en gammal kinesisk fabel om "mannen som kunde försätta berg". Ingen människa kan dock flytta berg – inte ensam.

Den påstår att många små människor på många små orter kan göra väldigt mycket för världen. Därmed är den en lovsång till demokrati och folkrörelsearbete – inte minst på lokal nivå. Det behövs i vår tid.

FOLKRÖRELSERNAS KRIS
I dystra stunder fruktar jag att folkrörelserna blir en historisk parentes, unika för1900-talet. När politiker i mina intervjuer utfrågas om det vikande intresset för att engagera sig i politiska partier och ungdomsförbund svarar de nästan alla ungefär så här: "Ja, men utomparlamentariska organisationer frodas desto mera".

Jaså, gör de? Till och med frikyrkorna, som alltid haft så många aktiva, hängivna och offervilliga människor i sina led drabbas av minskande medlemstal. Och hur är det med Svenska Freds, som aldrig tidigare fått en sån uppmärksamhet i medierna som under de senaste åren? För femton år sen fanns det uppåt hundra lokalföreningar. I dag finns det en handfull kvar.

Ser i fredstidningen Pax att Tuff kallas Svenska Freds' näst största lokalförening. Den största är förstås Stockholms Fredsförening. Men någon egen aktivitet från det hållet har inte synts till de senaste åren. Tuff däremot är fortsatt aktivt med ständiga möten och bokbord och sedan nitton år med en egen radio.

EKONOMISKT BEROENDE
Ibland undrar jag om Tuff är för gammalmodigt och otrendigt. Det är inte alls inne längre att jobba frivilligt och oavlönat, säkert en av förklaringarna till folkrörelsernas kris. Nu dominerar marknadsekonomins girighet tämligen outmanad. Se bara på de tjocka högar av reklammaklatur som dråsar ner i brevlådan varje vecka. Även tidningarna är fulla av lockande reklamerbjudanden, så faktum är att det tryckta ordet nu till minst hälften utgörs av köpuppmaningar. Jag vet inte om vi blir lyckligare av detta eller vad Johan Gutenberg skulle ha tyckt, han som på 1400-talet uppfann tryckerikonsten.

Tuff har trots sina omfattande u-landsprojekt och sin mångåriga radioverksamhet aldrig haft någon avlönad. På Svenska Freds centralt finns nu åtta mer eller mindre avlönade. Det är mycket bra, för inget är mera värt att betala för än fredsarbete. Ändå kan det leda till en motsättning mellan centralt och lokalt -- till förfång för det senare.

En betydande del av de pengar som Svenska Freds lever på är UD-bidrag, statliga projektbidrag och liknande. Det är välförtjänt men kan locka till en alltför stor ambition att vara oförargligt "mittfåriga". Det gäller att visa anslagsbeviljande organ att man är rumsren och omfattar de för tillfället mest hyllade västerländska idealen. Ett sådant är "mänskliga rättigheter", förvisso mycket viktiga. Men när de användes för att för första gången i Svenska Freds' 121-åriga historia utesluta en medlem blir jag orolig. Han hade kritiserat muslimskt förtryck, som han upplevt i sitt forna hemland Iran. Det är självfallet en grundläggande mänsklig rättighet att också få kritisera religioner och deras utövare.

BHIKHU TAR AVSTÅND FRÅN TEMPELBYGGEN
Från Tuffs partner i Indien, Bhikhu, kom det häromdagen ett e-brev. På frågan hur han orkade jobba i så många år frivilligt med de omfattande Tuff-projekten svarade han

"Arbetet är min gudstjänst, om jag får använda den terminologi som används av de religiösa, till vilka jag inte hör. Skolorna, brunnarna, mangoträden, dammarna och de andra projekten är mina tempel"

Bhikhu är en Vyas, alltså brahmin tillhörande den högsta prästkasten. Ändå tar han avstånd från de tempel, som i de fattiga byarna nu byggs av hindunationalisterna. Dessa skickade armband till Valod, huvudort för Tuff-projekten, där både muslimer, hinduer och tribals fint jobbar ihop. Det var för att håna Valods hinduer som frökenaktiga för att de inte deltog i förföljelserna år 2002 av muslimer.

Både Bhikhu och jag tycker att tempel i utfattiga Dharampur är en eländig felprioritering. Det vore festligt om någon i Svenska Freds' centralstyrelse nu beskyllde oss för att "förvägra hinduerna att utöva sin religion". Ännu intressantare vore, om någon trendputte föreslog att vi borde uteslutas.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 983) 2004-07-04