Svenskheten och blågult flaggviftande

Oj, så många svenska flaggor som vajat i Tyresö centrum! Redan i början av månaden fanns där hundratals små som girlander mellan butikerna, plus några stora schabrak. Och fortfarande är centrum ganska blågult och vid självaste Träffpunkten, vid scenen ni vet, finns ett marknadsstånd, som säljer svenska flaggor och dekaler och blågula mössor och prylar med "Sweden" på, för även våra nationalister använder det gamla imperialistiska världsspråket. Blågult och engelska säljer uppenbarligen jättebra.

FLAGGSKÄNDNINGAR

För drygt 35 år sen bjöd Tuff in "Provies" till ett möte. Provies var radikala ungdomar, som gjorde olika happenings, som väckte medial uppmärksamhet. De bjöd poliser på pepparkakor för att dessa skulle bli snällare. När riksdagen skulle debattera engångsförpackningar hällde de ut säckvis med engångsburkar och engångsglas på riksdagens trappa, så att ledamöterna fick vada in mellan plåten och glaset.

Som namnet provie antyder var de "för livet". De var miljömedvetna internationalister och de var icke-våldsliga med Make love – not War som en paroll. Alltså fick de hos den duktige och ständigt vänlige Lennart Ivarsson i Svenska Freds kontor på Jungfrugatan ett slags högkvarter.

I Tyresö skulle de ställa det lokala etablissemanget mot väggen. Men de anlände redan på morgonen efter att ha vandrat två mil från en demonstration vid amerikanska ambassaden. När jag gick till jobbet denna morgon slaggade ett dussin lagom vältvättade provies på golvet i min lägenhet. När de sovit ut drog de i väg till Bollmora centrum. Där skrev de "runda ord" på asfalten, halade svenska flaggor och snöt sig i dem.

På mötet under kvällen var det inte lätt för samhällets stöttepelare i form av kyrkoherden, polisen och två ledande kommunpolitiker att klara sig mot debattglada provies.

En slags flaggskändning utfördes av konstnären Bertil Englert, som då bodde i östra Tyresö. Hans målning "Internationalen" (1972) är en provokativ mix av 36 flaggor, där den amerikanska försetts med hammare och skära, arabiska flaggor med Davidsstjärnan och liknande.

TRENDENS PENDEL SVÄNGER HIT OCH DIT

För några år sedan blev jag uppringd av en lärare vid gymnasiet i Tyresö. Hon var lite förundrad över att killarna på byggprogrammet hade blivit av med sin svenska flagga. Det handlade inte om någon skändning utan det var en ängslig skolledning som fått stora skälvan. En lokalblaska hade skrivit om att det fanns "främlingsfientliga" elever på skolan. Jag intervjuade byggkillarna, som inte alls var främlingsfientliga men lite sura över att studierektorn snott den svenska flagga de hade haft uppsatt på brädstapeln.

En turkfödd kille sa:

-- Jag har kompisar som har den turkiska flaggan ovanför sängen. Skulle en svenne hänga upp svenska flaggan i sitt sovrum skulle väl Säpo dundra in och göra husrannsakan.

Men nu är det högsäsong igen för svenska flaggor. De hängde i centrum också över valet. Det handlade ju om EU, men någon EU-flagga såg jag inte. Eller som Johan Croneman skriver på DN-Kultur (2004-06-17) under rubriken "Nu gäller det att tänka svenskt":

"Det var inte länge sen det var jaktsäsong på allt som var svenskt. Precis allting var typiskt svenskt och det var typiskt värdelöst. Typiskt att sitta tyst på bussen och vara full utomlands. Typiskt också att vi inte kunde ha roligt, och svensk sprit och svensk mat var grå och trist och smaklös. Vi åt bara kokt potatis och stoppade i oss mängder med fet gris, och ingen ville vara i Sverige på somrarna. Vilka tråkiga svartvita filmer vi gjorde! Den svenska modellen var också torr och lagom sossig och det var verkligen det som var det mest värdelösa som fanns, det tyckte alla utom sossarna.

Nu älskar alla –utom kanske sossarna—den svenska modellen: Gamla kommunister, unga kommunister, högerspöken, liberaler, kristna, bondepartister. Det är ju det de alltid har sagt: Vi måste försvara den svenska modellen"

Jo, jag är svag för den sortens ironiska överdrifter. Och vad tycker jag då själv? Nja, jag har svårt för innetrender, särskilt politiska. Fast jag lägger märke till dem: För ett par veckor sen satt Gunnar Petersen och jag i gymnasiets cafeteria och försökte utan framgång intressera tonåringarna för Tuffs utomordentliga projekt i Indien. Struntar man i Europa, så är förstås Indien ännu mera likgiltigt.

Och flaggor då? Jo, Bertil Englerts tavla "Internationalen" hänger på hedersplatsen i mitt vardagsrum. Men på jobbet hade jag tillsammans med några landsmän från norr det ångermanländska standaret i personalrummet. Skånska, finländska och andra kollegor var tillräckligt kloka att inte börja svamla om främlingsfientlighet.

Och som gammal sportfåne är jag så här under fotbolls-EM ganska blågul
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 981) 2004-06-20