Har varit på Åland några dagar. Ska man göra radio är det ett bra landskap. Ålänningarna talar alla svenska, ja de verkar vara mycket svenskare än rikssvenskarna.
Fast jag är avundsjuk på dem. Inte för att de tjänar grova pengar på vårt behov av billig alkohol. Nej, som vi strax kommer att få höra i intervjun med Robert Jansson finns i Mariehamn Ålands fredsinstitut med flera heltidsanställda. Men så har också Åland varit demilitariserat sedan Krimkriget på 1850-talet. En avväpnad ögrupp i den Östersjö som av DDR kallades för "Fredens hav".
Ja, och så har de två dagliga tidningar. Det är beundransvärt med tanke på att det bara finns 26000 människor på de många öarna. Tyresö, som ändå har 41 000 invånare, har en tidning som bara kommer ut en gång i veckan och som till större delen består av annonser.
"MED EN GALNINGS ENVETENHET"
Men i Tyresö finns i alla fall ännu en intensiv radioverksamhet. Succékanalen 91,4 hörs rentav dygnet runt. Det här programmet, Radio Tuff, hörs i två gånger i veckan. Så här vid midsommar undrar till och med en urbota radiot som jag, vilken nytta sommarsändningar gör. Ändå fortsätter jag med en galnings envetenhet. Ja, jag blev lite knäckt förra veckan, när ett strömavbrott satte stopp för Radio Tuff nr 981. Det är därför som det i dag sänds två timmar Radio Tuff, både nr 981 och 982.
I en intervju nyligen förklarade jag att de enda gånger jag är säker på att ha gjort nytta är när jag diskar. Då ser jag resultatet: Glasen skiner så rena i diskstället.
RESULTATVÄRDERA OCKSÅ KRIGEN!
När krig bedöms i efterhand är det ofta segrarnas propagandabild som gör resultat-värderingen till ett självgott skämt. Krigens resultat borde granskas oftare och mera kritiskt. Jag gjorde ett försök i boken "GODA KRIGARE –och andra militaristiska myter", där ett av kapitlen har rubriken "Resultatvärdera också krigen!"
Nu ser jag i DN (2004-06-25), att historikern Peter Englund, numera både professor och akademiledamot, kritiskt resultatvärderar USA:s senaste krig:
"Drygt ett år har gått sedan Bagdad föll och det står nu klart att anfallet på Irak var ett strategiskt misstag av en magnitud världen inte sett maken till på den här sidan Vietnam. Ett krig som troddes göra USA tryggare har nu i stället gjort landet otryggare. Ett krig som sades försvaga al-Qaida och terrorismen har tvärtom gjort dem starkare. Ett krig som troligtvis syftade till att säkra USA:s position i Mellanöstern har tvärtom gjort denna position mer ifrågasatt, samtidigt som det ställt landet mer isolerat än på länge. Och ett krig som var tänkt att demonstrera USA:s styrka har tvärtom visat på denna styrkas uppenbara begränsningar. Det kommer vara lika svårt att avsluta det här äventyret som det var lätt att inleda det"
När man värderar krig måste man jämföra resultaten med de officiella och tjusiga motiveringar som framfördes för att starta dem. Därför behövs ett litet tillägg: Anfallet mot Irak skedde för att undanröja landets massförstörelsevapen, som uppgavs vara ett hot mot västvärlden. De har ännu inte hittats.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 982) 2004-06-27
söndag, juni 27
söndag, juni 20
Svenskheten och blågult flaggviftande
Oj, så många svenska flaggor som vajat i Tyresö centrum! Redan i början av månaden fanns där hundratals små som girlander mellan butikerna, plus några stora schabrak. Och fortfarande är centrum ganska blågult och vid självaste Träffpunkten, vid scenen ni vet, finns ett marknadsstånd, som säljer svenska flaggor och dekaler och blågula mössor och prylar med "Sweden" på, för även våra nationalister använder det gamla imperialistiska världsspråket. Blågult och engelska säljer uppenbarligen jättebra.
FLAGGSKÄNDNINGAR
För drygt 35 år sen bjöd Tuff in "Provies" till ett möte. Provies var radikala ungdomar, som gjorde olika happenings, som väckte medial uppmärksamhet. De bjöd poliser på pepparkakor för att dessa skulle bli snällare. När riksdagen skulle debattera engångsförpackningar hällde de ut säckvis med engångsburkar och engångsglas på riksdagens trappa, så att ledamöterna fick vada in mellan plåten och glaset.
Som namnet provie antyder var de "för livet". De var miljömedvetna internationalister och de var icke-våldsliga med Make love – not War som en paroll. Alltså fick de hos den duktige och ständigt vänlige Lennart Ivarsson i Svenska Freds kontor på Jungfrugatan ett slags högkvarter.
I Tyresö skulle de ställa det lokala etablissemanget mot väggen. Men de anlände redan på morgonen efter att ha vandrat två mil från en demonstration vid amerikanska ambassaden. När jag gick till jobbet denna morgon slaggade ett dussin lagom vältvättade provies på golvet i min lägenhet. När de sovit ut drog de i väg till Bollmora centrum. Där skrev de "runda ord" på asfalten, halade svenska flaggor och snöt sig i dem.
På mötet under kvällen var det inte lätt för samhällets stöttepelare i form av kyrkoherden, polisen och två ledande kommunpolitiker att klara sig mot debattglada provies.
En slags flaggskändning utfördes av konstnären Bertil Englert, som då bodde i östra Tyresö. Hans målning "Internationalen" (1972) är en provokativ mix av 36 flaggor, där den amerikanska försetts med hammare och skära, arabiska flaggor med Davidsstjärnan och liknande.
TRENDENS PENDEL SVÄNGER HIT OCH DIT
För några år sedan blev jag uppringd av en lärare vid gymnasiet i Tyresö. Hon var lite förundrad över att killarna på byggprogrammet hade blivit av med sin svenska flagga. Det handlade inte om någon skändning utan det var en ängslig skolledning som fått stora skälvan. En lokalblaska hade skrivit om att det fanns "främlingsfientliga" elever på skolan. Jag intervjuade byggkillarna, som inte alls var främlingsfientliga men lite sura över att studierektorn snott den svenska flagga de hade haft uppsatt på brädstapeln.
En turkfödd kille sa:
-- Jag har kompisar som har den turkiska flaggan ovanför sängen. Skulle en svenne hänga upp svenska flaggan i sitt sovrum skulle väl Säpo dundra in och göra husrannsakan.
Men nu är det högsäsong igen för svenska flaggor. De hängde i centrum också över valet. Det handlade ju om EU, men någon EU-flagga såg jag inte. Eller som Johan Croneman skriver på DN-Kultur (2004-06-17) under rubriken "Nu gäller det att tänka svenskt":
"Det var inte länge sen det var jaktsäsong på allt som var svenskt. Precis allting var typiskt svenskt och det var typiskt värdelöst. Typiskt att sitta tyst på bussen och vara full utomlands. Typiskt också att vi inte kunde ha roligt, och svensk sprit och svensk mat var grå och trist och smaklös. Vi åt bara kokt potatis och stoppade i oss mängder med fet gris, och ingen ville vara i Sverige på somrarna. Vilka tråkiga svartvita filmer vi gjorde! Den svenska modellen var också torr och lagom sossig och det var verkligen det som var det mest värdelösa som fanns, det tyckte alla utom sossarna.
Nu älskar alla –utom kanske sossarna—den svenska modellen: Gamla kommunister, unga kommunister, högerspöken, liberaler, kristna, bondepartister. Det är ju det de alltid har sagt: Vi måste försvara den svenska modellen"
Jo, jag är svag för den sortens ironiska överdrifter. Och vad tycker jag då själv? Nja, jag har svårt för innetrender, särskilt politiska. Fast jag lägger märke till dem: För ett par veckor sen satt Gunnar Petersen och jag i gymnasiets cafeteria och försökte utan framgång intressera tonåringarna för Tuffs utomordentliga projekt i Indien. Struntar man i Europa, så är förstås Indien ännu mera likgiltigt.
Och flaggor då? Jo, Bertil Englerts tavla "Internationalen" hänger på hedersplatsen i mitt vardagsrum. Men på jobbet hade jag tillsammans med några landsmän från norr det ångermanländska standaret i personalrummet. Skånska, finländska och andra kollegor var tillräckligt kloka att inte börja svamla om främlingsfientlighet.
Och som gammal sportfåne är jag så här under fotbolls-EM ganska blågul
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 981) 2004-06-20
FLAGGSKÄNDNINGAR
För drygt 35 år sen bjöd Tuff in "Provies" till ett möte. Provies var radikala ungdomar, som gjorde olika happenings, som väckte medial uppmärksamhet. De bjöd poliser på pepparkakor för att dessa skulle bli snällare. När riksdagen skulle debattera engångsförpackningar hällde de ut säckvis med engångsburkar och engångsglas på riksdagens trappa, så att ledamöterna fick vada in mellan plåten och glaset.
Som namnet provie antyder var de "för livet". De var miljömedvetna internationalister och de var icke-våldsliga med Make love – not War som en paroll. Alltså fick de hos den duktige och ständigt vänlige Lennart Ivarsson i Svenska Freds kontor på Jungfrugatan ett slags högkvarter.
I Tyresö skulle de ställa det lokala etablissemanget mot väggen. Men de anlände redan på morgonen efter att ha vandrat två mil från en demonstration vid amerikanska ambassaden. När jag gick till jobbet denna morgon slaggade ett dussin lagom vältvättade provies på golvet i min lägenhet. När de sovit ut drog de i väg till Bollmora centrum. Där skrev de "runda ord" på asfalten, halade svenska flaggor och snöt sig i dem.
På mötet under kvällen var det inte lätt för samhällets stöttepelare i form av kyrkoherden, polisen och två ledande kommunpolitiker att klara sig mot debattglada provies.
En slags flaggskändning utfördes av konstnären Bertil Englert, som då bodde i östra Tyresö. Hans målning "Internationalen" (1972) är en provokativ mix av 36 flaggor, där den amerikanska försetts med hammare och skära, arabiska flaggor med Davidsstjärnan och liknande.
TRENDENS PENDEL SVÄNGER HIT OCH DIT
För några år sedan blev jag uppringd av en lärare vid gymnasiet i Tyresö. Hon var lite förundrad över att killarna på byggprogrammet hade blivit av med sin svenska flagga. Det handlade inte om någon skändning utan det var en ängslig skolledning som fått stora skälvan. En lokalblaska hade skrivit om att det fanns "främlingsfientliga" elever på skolan. Jag intervjuade byggkillarna, som inte alls var främlingsfientliga men lite sura över att studierektorn snott den svenska flagga de hade haft uppsatt på brädstapeln.
En turkfödd kille sa:
-- Jag har kompisar som har den turkiska flaggan ovanför sängen. Skulle en svenne hänga upp svenska flaggan i sitt sovrum skulle väl Säpo dundra in och göra husrannsakan.
Men nu är det högsäsong igen för svenska flaggor. De hängde i centrum också över valet. Det handlade ju om EU, men någon EU-flagga såg jag inte. Eller som Johan Croneman skriver på DN-Kultur (2004-06-17) under rubriken "Nu gäller det att tänka svenskt":
"Det var inte länge sen det var jaktsäsong på allt som var svenskt. Precis allting var typiskt svenskt och det var typiskt värdelöst. Typiskt att sitta tyst på bussen och vara full utomlands. Typiskt också att vi inte kunde ha roligt, och svensk sprit och svensk mat var grå och trist och smaklös. Vi åt bara kokt potatis och stoppade i oss mängder med fet gris, och ingen ville vara i Sverige på somrarna. Vilka tråkiga svartvita filmer vi gjorde! Den svenska modellen var också torr och lagom sossig och det var verkligen det som var det mest värdelösa som fanns, det tyckte alla utom sossarna.
Nu älskar alla –utom kanske sossarna—den svenska modellen: Gamla kommunister, unga kommunister, högerspöken, liberaler, kristna, bondepartister. Det är ju det de alltid har sagt: Vi måste försvara den svenska modellen"
Jo, jag är svag för den sortens ironiska överdrifter. Och vad tycker jag då själv? Nja, jag har svårt för innetrender, särskilt politiska. Fast jag lägger märke till dem: För ett par veckor sen satt Gunnar Petersen och jag i gymnasiets cafeteria och försökte utan framgång intressera tonåringarna för Tuffs utomordentliga projekt i Indien. Struntar man i Europa, så är förstås Indien ännu mera likgiltigt.
Och flaggor då? Jo, Bertil Englerts tavla "Internationalen" hänger på hedersplatsen i mitt vardagsrum. Men på jobbet hade jag tillsammans med några landsmän från norr det ångermanländska standaret i personalrummet. Skånska, finländska och andra kollegor var tillräckligt kloka att inte börja svamla om främlingsfientlighet.
Och som gammal sportfåne är jag så här under fotbolls-EM ganska blågul
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 981) 2004-06-20
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)