HUR FÖRFÄRLIG ÄR SULTANEN AV BRUNEI?

Äntligen har vi fått lära oss lite om Brunei på Borneo, ett land med ungefär lika många människor som Göteborg. Och denna folkbildning kan vi tacka vår monarki för. Alltså skäms jag lite för att jag en och annan gång har utropat: ”Kungen har gjort bort sig igen – leve republiken!”

Det är inte nog med att den där sultanen i Brunei lär ha ett harem. Så avundsjuk man blir—fast egentligen är jag i min ålder tacksam över att inte ha det. Han lär också vara rik som ett troll, kanske rentav lika förmögen som Wallenbergs, Bonniers, Stenbäcks med flera, i varje fall rikare än alla de där bonus- och fallskärms-parasiterna som det tycks bli allt flera av.

Sultanen är en hejare till handskakare, har vi fått lära oss. För övrigt är han en riktigt läskig typ. Det där sa jag bara i min iver att vara trendriktig, för egentligen förstår jag inte, varför han är så mycket värre än andra härskare.

HUR FÖRFÄRLIG ÄR DEN DÄR SULTANEN?

Men kanske har sultanen av Brunei kärnvapen och andra massförstörelsevapen? Inte borde väl en kung från den fredliga demokratin Sverige besöka såna figurer. Det gör han väl aldrig heller-- eller….? Inte har väl sultanen de senaste åren utan godkännande från FN gång på gång krigiskt angripit andra stater? Då borde han ju ställas inför rätta och kanske avrättas för ”brott mot freden”. 1946 hängdes i Nürnberg utrikesminister Joachim von Ribbentrop just för detta brott.

Sultanen av Brunei tycks ha en väldig koll på sina undersåtar. Kanske är dessa rentav så lättrogna och han själv så förljugen, att han kan inbilla dem att stater han ogillar hotar Brunei med kärnvapen och andra läskigheter?

Eller släpper han inte krigsfångar omedelbart efter det att kriget har avslutats? Bryter han kanske mot denna regel i Genevekonvetionen genom att i åratal isolera fångarna på någon närbelägen ö?

Kanske struntar sultanen i rättvisan genom att motsätta sig den internationella brottsdomstolen ICC? Eller skiter i miljön genom att vägra skriva på Kyotoavtalet?

I Brunei finns inte bara muslimer utan också kristna och kineser. Kanske har sultanen låtit bulldozers jämna husen i kineskvarteren med marken? Kanske har han byggt murar runt de kristna kvarteren? Men inga uppgifter om detta har medierna lämnat.

RELIGIONER SOM KAMOUFLAGE FÖR VERKLIGA PROBLEM

Monarkin är i dag Sveriges flagranta rest av ett kastväsende För några generationer sen delade vi in folk i fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder plus alla dem som var så lågt stående att de inte ens räknades.

I Indien finns ännu kastmotsättningar, låt vara att de minskat på sistone. På 1970-talet, när jag började besöka landet, förekom det ännu att de kastlösas kvarter i en och annan by stormades och brändes av kasthinduer. De religiösa motsättningarna fanns redan då med blodiga upplopp hinduer contra muslimer. I dag har spänningen mellan de religiösa grupperna ökat. Ironiskt nog har inte minst Gandhis hemstat Gujarat drabbats av massmord med religiösa förtecken, senast under 2002. Gujarat är också den delstat där alla de omfattande Tuff-projekten finns.

Vid filmfestivalen i Berlin i veckan visades indiern Rakesh Sharmas fyra timmar långa film ”Final Solution”. Den hade förbjudits för visning i Bombay, för den består av intervjuer med överlevande och vittnen om massakrerna i Gujarat 2002. Både muslimer och hinduer kommer till tals. Man får också höra det regerande partiets BJP:s propaganda. Den hetsar mot den muslimska minoriteten och avfärdar Gandhis icke-våldsmetoder som farligt promuslimska. När jag intervjuade en gammal indisk radikal för Tyresöradion sammanfattade han läget så här:

-- I dag styrs Gandhis hemstat av hans mördare.

Självfallet eldas de hinduiska extremisterna av lika extrema muslimer som här och var utför terrordåd. Det är en otäck ond cirkel, en våldsspiral. Tuffs partner, gandhianen Bhikhu Vyas, brukar suckande säga, att de här religiösa passionerna bara är ett medel för de styrande att avleda människors uppmärksamhet från de verkliga problemen: fattigdom, analfabetism, vattenbrist, undernäring etc.

ÅKE SANDIN i Radio Tuff (nr 963) 2004-02-15

ANKLAGADE DIANA JOHNSTONE ÄNTLIGEN TILL TALS

Varenda vecka utan undantag sen 1985 har Tyresö Ulands och Fredsförenings radiosändningar hörts. I dag görs Radio Tuff nr 962. Dessutom gör jag på 91,4 MHz två hundra andra program per år. Undra på att jag ibland kallar mig radiot.

Alltså tycker jag om radio. När jag sitter och jobbar vid datorn lyssnar jag på Sveriges Radios P 1. Program som Studio Ett och Go’morron världen missar jag sällan. Mediamagasinet ”Vår grundade mening” är ett annat favoritprogram. Nu senast hade det med Björn Kumm som programledare en halvtimme om vad som kallades ”drevet” mot Ordfront med anledning av tidskriftens intervju med den amerikanska journalisten Diana Johnstone. I sin bok ”Fools’ Crusade” ifrågasätter hon den gängse synen på de jugoslaviska krigen. Av DN, Expressen och andra försvarare av Nato-anfallet på Jugoslavien 1999 utmålas hon därför som en motbjudande kättare.

DN:s Maciej Zaremba inledde drevet och han är den som först får komma till tals i ”Vår grundade mening”. Hans resonemang om yttrandefriheten är snårigt. Begripligt är att en redaktion –bland annat av utrymmesskäl— inte kan ta in alla inlägg. Zaremba har inte läst Johnstones bok men menar, att yttrandefriheten måste inskränkas, så att vi mediakonsumenter inte ”förvirras”. Hans angrepp i DN hade rubriken ORDFRONT FÖRNEKAR FOLKMORD. Det är märkligt hur ofta stora medier stämplar sina meningsmotståndare som förnekare, en gång inkvisitionens favorituttryck.

Tack och lov pratar Björn Kumm också med den balanserade Sören Sommelius, som i flera böcker visat sina djupa insikter om de komplicerade jugoslaviska krigen. Och framförallt får man för en gångs skull höra upphovet till diskussionen, Diana Johnstone själv. Hon påstås ha förringat serbiska massakrer, särskilt den i bosniska Srebenica. I P1 säger hon:

(översatt till svenska av mig)
”Min bok handlar först och främst inte om Srebrenica, men man kan inte låta bli att nämna det. Jag vet inte exakt vad som hände och ny information kommer fortfarande. Men poängen är att ju värre det var, desto tyngre argument blir det mot kriget. Det här är sånt som händer i krig och därför borde större ansträngningar göras för att förhindra krig, eftersom det är bästa sättet att förhindra massakrer. Det är inte att efteråt inrätta nån domstol och sen säga att nu dömer vi dom här killarna för det kommer att avskräcka de andra. Det är inte på det sättet man hejdar krig”

Diana Johnstone påminner om att medierna ständigt uppmärksammar vissa ohyggligheter men nästan tystar ner andra, till exempel händelserna i Gulfkrigets slutskede 1991:

”Seymor Hersh, en väldigt aktad amerikansk journalist, skrev häromåret i New Yorker en mycket detaljerad redogörelse för hur USA:s militärer helt enkelt massakrerade tusentals irakier – otaliga, för ingen brydde sig om att räkna dem…….

…Somligt blir en del av det allmänna medvetandet eftersom det upprepas gång på gång, medan andra övergrepp, som är precis lika hemska, har nästan ingen hört talas om. Eller de är bara nämnda någon enda gång och sen bortglömda.”

Hon gör också andra historiska jämförelser, till exempel Nürnbergrättegången efter andra världskriget, då tyskar hängdes för ”brott mot freden”, alltså anfallskrig

”Folk i Europa i dag är väldigt mycket emot USA:s olagliga och ensidiga anfall på Irak. Jag tycker de har rätt, men de borde inse att föregångaren till det var kriget mot Jugoslavien om Kosovo, för det var ett krig som Nato startade….

…..Det är där krigsförbrytarna finns, de som avsiktligt startade kriget. Kom ihåg att i Nürnberg var det värsta brottet aggression, alltså att starta ett krig. Det var huvudförbrytelsen och den begicks sedan av president Clinton och Blair och resten av Nato, som i ett unilateralt krig bombade ett land som var helt oförmöget att försvara sig.”

Så säger alltså den de senaste månaderna så kontroversiella amerikanska journalisten Diana Johnstone, författare av boken Fools’ Crusade
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN, Radio Tuff (nr 962) 2004-02-08
Citaten var hämtade ur ”Vår grundade mening” i Sveriges Radios P1 och de svenska översättningarna lästes av Monica Schelin.