Som ung man företog författaren Sven Lindqvist en resa genom efterkrigseuropa. Det han såg av ruinstäder och andra av krigets tragiska följder bidrog till att han blev vapenvägrare. På 1960-talet omvärderade han delvis sin syn på vapen. Då skrev han en bok baserad på en resa i Asien. Han var chockad över fattigdomen bland Indiens många miljoner och deras accepterande av sin förfärliga situation. Som positiv kontrast mot vad han uppfattade som indisk apati och gandhianskt icke-våld berättade han nu om sina intryck från Afghanistan. Där gick männen med högburna huvuden, nästan alla med ett gevär på axeln. De var stolt beredda att slåss för sin mänskliga värdighet i motsats till de förnöjsamma indierna, tyckte Lindqvist
I dag finns det ännu många miljoner fattiga i Indien. Men sedan 1960-talet har hundratals miljoner indier fått ett mycket bättre liv och ekonomin går framåt med stormsteg. Afghanistan, där de många vapnen flitigt använts det senaste kvartsseklet, har blivit ett ännu värre fattighus.
Det är långtifrån bara afghanernas egen skjutgalenskap som ödelagt landet. Julaftonen 1979 invaderades Afghanistan av Röda armén. Det påstods på 1980-talet att Sovjetunionen höll på att bomba landet "tillbaka till stenåldern". Några veckor efter den 11 september 2001 började en annan supermakt bomba afghanerna. I en intervju i dagens Radio Tuff påstår Stefan Lindgren, ordförande i föreningen Afghanistan-Solidaritet, att det är belagt att denna attack redan hade beslutats före den 11 september.
I mitten av 1980-talet under en stor demonstration med parollen "Sovjet ut ur Afghanistan" höll jag på Norra Bantorget ett tal, som fördömde Sovjets inblandning. Visserligen blev jag av många exilafghaner hyllad för talet, trots att det hade en klart pacifistisk slagsida. Men efteråt har jag undrat om jag gjorde det så bra. Berodde möjligen afghanernas förtjusning över mig på att jag hade en halsduk på mig som var grön och vit, de muslimska färgerna? De förstod nog inte att det var min Hammarby-halsduk. Och stod inte de afghanska kommunisterna, som Sovjet ville hjälpa, för utveckling och framsteg, typ skolundervisning även för flickor?
Nu har jag dessutom just läst en bok av den amerikanske professorn Chalmers Johnson. Dess titel är "BLOWBACK. The Costs and Consequences of American Empire". Blowback [blåsa tillbaka] var ett uttryck som användes av de stackars killarna i västfrontens skyttegravar under första världskriget. De dödades i miljoner, inte bara av artillerigranater, kulspruteeld och bajonetter utan också av gas. Ibland ändrade vinden riktning och deras egen gas drabbade dem själva, alltså "blowback".
Chalmers Johnsons bok kom ut redan 1999 men rönte ringa uppmärksamhet. Den varnade för att USA:s utrikespolitik och arroganta och bryska åtgärder runt om i världen kunde "blåsa tillbaka" på självaste Amerika, så skonat för krig på egen mark. När det nu hände den 11 september, blev boken högaktuell och trycktes i den ena upplagan efter den andra.
I de senaste upplagorna har professor Johnson ett förord som tar upp också Afghanistan. Han återger en intervju som den franska tidningen Nouvel Observateur 1998 gjorde med president Carters rådgivare Zbigniew Brzezinski. Han utfrågas om CIA-chefen Robert Gates' uppgifter verkligen stämmer, att USA redan före Sovjets invasion av Afghanistan började stödja oppositionen mot den sovjetvänliga regimen i Kabul. Javisst, redan ett halvår före Sovjets invasion av Afghanistan meddelade jag president Carter att vårt hemliga stöd till den afghanska oppositionen skulle lura Sovjet att ingripa och skapa dess eget Vietnam, svarade Brzezinski med stolthet.
Välbekant är det numera att USA via Pakistans säkerhetstjänst mycket aktivt stödde de antivästliga muslimska fundamentalisterna i afghanernas kamp mot Sovjet. Ja, självaste Usama bin Laden var på 80-talet amerikanernas skyddsling och allierade i Afghanistan. Johnson skriver inte utan en viss torr ironi om hur Clinton 1998 lät bomba bin Ladens tillhåll i Afghanistan med kryssningsmissiler som repressalier för angrepp på amerikanska ambassader i Afrika: "För en gångs skull visste CIA var målen fanns, för de hade ju upprättat dem"
Efter Sovjets snöpliga återtåg från Afghanistan var det inte många som brydde sig om det förödda landet. Det blev inbördeskrig, som talibanerna gick segrande ur. Nu är landet ockuperat igen och framtiden verkar oviss. Ett par miljoner afghaner har grymt dödats de senaste 25 åren, ännu flera har drivits på flykt.
Afghanistan är ett land som i många år bekräftat Henrik Tikkanens ord att "krig löser inga problem – och alltså fortsätter de". Eller som Bengt Citron på Tuffs hemsida http://come.to/tuff har uttryckt det med en travesti på ett känt påstående:
"Våld göder våld"
-------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1001) 2004-11-07
