....till förlaget ”En bok för alla” som på nytt givit ut den i höstas bortgångne tuff-aktivisten Roland Schütts succébok Kådisbellan. Förstasidans text är värd att citera: ”Utöver preventivmedel finns här spiritister, atleter, socialister, hypnotisörer, judar, sängvätare, cykeltjuvar, fingerpullare, polisspioner m. fl. Dessutom Gustav V, Chagall, Strindberg och ett unikt matrecept.”
....till professorn i statsvetenskap, Tommy Möller, som i DN (22/3) undrar vad som kanske hade hänt om svenska tidningar haft kvar för muslimer kränkande bilder på Muhammed, så att svenska ambassader och medborgare hade blivit angripna av terrorgrupper: ”Låt oss anta att Sveriges utrikesminister varit fullständigt passiv, trots att Sverigedemokraternas hemsida hade resulterat i protester från flera muslimska länders ambassadörer. Hur hade det låtit då, om något allvarligt inträffat, när det uppdagats att UD väl kände till hotbilden men likväl underlät att agera?”
....till veteranen bland journalister med mellanöstern som arbetsfält, Robert Fisk, som i den brittiska tidningen The Independent (19/3) menar att det finns ”institutionaliserad rasism” i den amerikanska pressens rapportering från Irak. Som exempel tar han den amerikanske fanjunkaren Lewis Welshofer förhörsmetoder. Han stoppade den irakiske generalen Abed Hamed Mowhoush i en sovsäck och satte sig sedan på fångens bröst tills denne kvävdes. Den amerikanske torteraren dömdes till två månaders kompaniförbud och 6000 dollar i böter. Men det som Robert Fisk ironiserar mest över är tidningarnas snyftreportage. De låter fanjunkarens fru tårögt intyga att hon älskar honom än mer nu: ”Han har alltid sagt att man måste göra det rätta och ibland är det rätta också det svåraste”. Och fanjunkare Welshofer kämpar med gråten när han säger: ”Jag beklagar djupt, om mina handlingar svärtat ner de soldater som tjänstgör i Irak”. Robert Fisk kommenterar: ”Lägg märke till att den amerikanske mördarens ånger inte riktas mot hans hjälplösa och dödade offer utan mot hans medsoldaters ära, även om några av dem såg Welshofer tvinga in generalen i sovsäcken utan att göra något för att stoppa honom”. Robert Fisk menar att den verkliga skandalen är att vi aldrig får veta något om reaktionerna från den mördade generalens familj. För han hade väl en fru och kanske barn, förmodar Fisk. Hade inte general Mowhoush blivit ett så avhumaniserat kreatur hade vi kanske fått reda på hur mycket hans anhöriga grät över hans grymma död
....till Björn Eklund och Erik Wijk, som i Aftonbladet (19/3) bland annat skriver:. ”Förklaringar till Balkankrigen som drar fram något enda utöver serbisk ondska betraktas regelmässigt som extremistiska i svensk debatt - det spelar mindre roll om det är etablerad kunskap bland forskare och diplomater världen över” De citerar också Noam Chomsky, John Pilger och Arundhati Roy: "Vi betraktar Diana Johnstones bok Dårarnas korståg som ett utomordentligt arbete som avviker från den förhärskande uppfattningen, men som gör detta med utgångspunkt i fakta och förnuftsresonemang."
....till en före detta medarbetare på New York Times, David Binder, som anser (CNSNews.com 22/3) att det prestigefyllda Pulitzerpriset för 1993 borde återtas. Med hänvisning till en ny bok av Peter Brooke om medias rapportering från krigen i forna Jugoslavien talar han om ”journalistiska förbrytelser”. De begicks enligt Brooke av John F. Burns i New York Times och Roy Gutman i Newsday. Burns fick sitt pris främst för sina skildringar av serbiska grymheter. Men nu har det uppdagats att den serbiske fånge som erkände våldtäkter, tortyr och andra hemska övergrepp själv hade blivit torterad och sedan tog tillbaka sin berättelse. Gutman blev berömd för sina skildringar av serbiska ”koncentrationsläger”, som han ofta liknade vid de nazistiska. Innehållet i flera av hans reportage var delvis hämtat från kroatisk krigspropaganda, annat var grundat på enbart hörsägen
....till Åsa Linderborg och Erik Wijk som i Aftonbladet (18/3) påminner om vad de svenska hökarna hävde ur sig för tre år sen om Irakkriget och den svenska kampanjen ”Nej till krig”. Artikeln är full av citat, låt vara lösryckta ur sina sammanhang, men nog var en massa opinionsbildare den gången ute på riktigt hal is i sitt stöd för anfallet på Irak, i sin övertygelse om alla hemska vapen som Saddam Hussein förfogade över och sin irritation över de stora folkliga demonstrationerna mot kriget
....till Gunnar Petersen och Monica Schelin, som i onsdags för lärarna vid Kumla skola i Tyresö informerade om Tuffs omfattande projekt i Indien. Kumla, ”världsmästare i solidariska skolinsatser”, gör den 11 maj ett dagsverke för projekten.
....till Tuffs Sylvia Ljungdahl och Bitte Isacsson som gjort ett fullspäckat kalendarium för Tuffs alla aktiviteter de närmaste veckorna. Nu på lördag (1/4) finns Tuff-aktivister vid bokbord i Tyresö centrum kl 10.30 – 14.00.
....till de tuff-aktivister som i torsdags gjorde ett nytt utskick till alla medlemmar. Förutom kalendariet innehöll det Tuff-bladet med elva korta notiser om föreningens verksamhet.
....till Petter Larsson som i Aftonbladet (24/3) konstaterar att Sverige nu säljer mer vapen än någonsin. Svensk vapenexport har fördubblats under 2000-talet. Och det är inte så noga vart man säljer. Både länder med bristfälliga mänskliga rättigheter, såsom Tunisien, Pakistan och Saudiarabien, finns bland köparna liksom krigförande stater, till exempel USA och England. Larsson skriver:”I måndags krävde Svenska freds, Diakonia, Amnesty, Röda Korset och Kristna fredsrörelsen att regeringen presenterar ett förslag före valet. På så vis skulle väljarna med öppna ögon kunna ta ställning till vapenexportens framtid”.
Senare i dagens Radio Tuff redogör Rolf Lindahl från Svenska Freds för dessa frågor
....till den internationella kampanjdag mot vapenhandel och handeldvapen (det finns 600 miljoner i världen) som äger rum på lördag den 1 april. Då har Amnesty, Svenska Freds och Kristna Freds aktiviteter på tio orter i Sverige. På Medborgarplatsen i Stockholm blir det då en manifestation med musik och tal mellan kl 13 och 15.
....till Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) som fyra gånger per dygn fram till den 9 april låter Widad Zaki berätta om det prekära läget i hennes gamla hemland Irak. Widad inleder i slutet av maj ett Tuff-möte om Irak
....till alla smarta, solidariska människor som löser sina presentproblem genom att köpa Tuffs mangogram. De finns i tre varianter: 1) ”Grattis”, 2) I stället för blommor” 3) ”Till minne av”, alltså för att gratulera, tacka eller beklaga sorg. De har bidragit till att i indiska Dharampur nu ca 60 000 mangoträd kunnat planteras. Ett mangogram för 300 kr innebär minst 60 mangoträd bland den fattiga stambefolkningen (tribals) i Dharampur.
....till diskussionskaféet FILOSOFIKA med Göran Flodman som samtalsledare som har sin nästa träff nu på tisdag den 28 mars kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Ämne: ”Är könsroller genetiskt betingade”. Inledare: Birgitta Karlfeldt. Alla hjärtligt välkomna!
...
söndag, mars 26
söndag, mars 19
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1072) 06-03-19 till....
....till Tuffs indiska partners Bhikhu och Kokila Vyas, som nu glatt meddelar att tre av Tuff-skolorna i Dharampur, nämligen Khanda, Tamachhadi och Chandvagan, nu äntligen fått telefonförbindelse. Det belyser vilket bortglömt område det här har varit. Bhikhu Vyas: ”Telefoner underlättar enormt kommunikationen och administrationen av skolorna”. Skolan Tamachhadi fick förra månaden också elektricitet.
....till den brittiska tidningen The Guardian (13/3), där Richard Norton-Taylor skriver om engelska soldater som blivit vapenvägrare. En av dem är 28-årige Ben Griffin i Special Air Service som efter tre månader i Bagdad nu hoppat av eftersom han anser att Irakkriget var ett omoraliskt angrepp: ”Jag är arg på politikerna som ljög för oss om kriget. Men allra viktigast anslöt jag mig inte till den brittiska armén för att utföra amerikansk utrikespolitik” Han uppger att han bevittnat hur amerikaner i Irak begått dussintals förbrytelser. En annan brittisk vägrare är flyglöjtnanten Malcolm Kendall-Smith. Han är ställd inför krigsrätt men hans advokat hänvisar till invasionen av Irak stred mot folkrätten och därför olaglig liksom orderna att deltaga i kriget.
....till Mark Nykanen i Seattle Post-Intelligencer (10/3) som påminner om de 125 000 amerikanska krigsvägrare som flydde till Kanada under Vietnamkriget. Många stack också till Sverige och inte minst Tuff tog hand om åtskilliga här i Tyresö. Nu har strömmen av amerikanska desertörer på nytt börjat till Kanada. Där finns ännu många av de gamla vietnamkrigsvägrana. Dessa förbereder nu en återförening och de välkomnar de nya vägrarna, bland annat med motiveringen: ”Vi känner det väsentligt att räcka dem en hjälpande hand, därför att de är föredömen i icke-våld i en tid som skriker efter icke-våldsliga lösningar på konflikter”
....till de sextio procent av amerikanerna, som nu anser att anfallet på Irak för tre år sen var ett misstag. Undrar vad de andra fyrtio procenten grundar sina åsikter på.
....till historikern Åsa Linderborg, som i Aftonbladet (15/3) ställer frågor om svenskarnas påstådda antisemitism. Hon tycker, att man försöker underbygga den av medierna stort uppmärksammade undersökningen genom språkliga glidningar och tvetydigheter som kan förvränga det som man objektivt påstår sig kartlägga. Hon påpekar att 86 % av de tillfrågade inte anser att judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning i ekonomiska och politiska syften. Och några av de återstående 14 procenten kanske bara menat att enstaka judar gör det, menar hon. Några svenskar har också tyckt att judarna har makt över media. Linderborg undrar om man ens får ifrågasätta Bonniers inflytande över svenska media utan att bli stämplad som antisemit. Att var tionde svensk anser att ”Israels existens utgör ett hinder för fred på jorden” behöver enligt Linderborg inte betyda att de vill Israels utplånande, bara att de är kritiska mot Israels politik.
....till professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld, som i Svenska Dagbladet (17/3) är
kritisk mot undersökningen om svensk antisemitism och bland annat skriver: ”Genom att i frågeformuleringar försåtligt och konsekvent lyfta fram ”judarna” som en homogen grupp för svarspersonen att förhålla sig till riskerar undersökningen att bidra till att skapa ett vi-dom-tänkande, där ’judarna’ ställs mot ’oss andra’. Enda sättet att inte bli delaktig i denna kollektivisering av judar som grupp är att låta bli att fylla i enkäten. Det har också 41 procent av de tillfrågade gjort.”
....till Svenska Freds arbetsgrupp om ICC (Internationella brottsdomstolen), som tillsammans med Stockholms Universitets Utrikespolitiska Förening inbjuder till ett seminarium om internationell rätt. Tid: tisdag den 21 mars kl 19. Plats Stockholms universitet, sal D 8. Mera om ICC i ett kommande inslag i dagens Radio Tuff
....till de 34 solidariska och uppmuntrande människor som hittills i år utöver medlemsavgiften som gåvor har betalat 6 630 kr på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat men lokalhyra, sändningsavgifter med mera kostar.
....till Tuffs diskussionscafé Filosofika som har sin nästa träff tisdag den 28 mars kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Ämne: Könsroller –är de genetiskt betingade?
....till Tuff som i går hade sitt 39:e årsmöte. Sylvia Ljungdahl återvaldes till odförende i en styrelse på 14 personer.
....till den brittiska tidningen The Guardian (13/3), där Richard Norton-Taylor skriver om engelska soldater som blivit vapenvägrare. En av dem är 28-årige Ben Griffin i Special Air Service som efter tre månader i Bagdad nu hoppat av eftersom han anser att Irakkriget var ett omoraliskt angrepp: ”Jag är arg på politikerna som ljög för oss om kriget. Men allra viktigast anslöt jag mig inte till den brittiska armén för att utföra amerikansk utrikespolitik” Han uppger att han bevittnat hur amerikaner i Irak begått dussintals förbrytelser. En annan brittisk vägrare är flyglöjtnanten Malcolm Kendall-Smith. Han är ställd inför krigsrätt men hans advokat hänvisar till invasionen av Irak stred mot folkrätten och därför olaglig liksom orderna att deltaga i kriget.
....till Mark Nykanen i Seattle Post-Intelligencer (10/3) som påminner om de 125 000 amerikanska krigsvägrare som flydde till Kanada under Vietnamkriget. Många stack också till Sverige och inte minst Tuff tog hand om åtskilliga här i Tyresö. Nu har strömmen av amerikanska desertörer på nytt börjat till Kanada. Där finns ännu många av de gamla vietnamkrigsvägrana. Dessa förbereder nu en återförening och de välkomnar de nya vägrarna, bland annat med motiveringen: ”Vi känner det väsentligt att räcka dem en hjälpande hand, därför att de är föredömen i icke-våld i en tid som skriker efter icke-våldsliga lösningar på konflikter”
....till de sextio procent av amerikanerna, som nu anser att anfallet på Irak för tre år sen var ett misstag. Undrar vad de andra fyrtio procenten grundar sina åsikter på.
....till historikern Åsa Linderborg, som i Aftonbladet (15/3) ställer frågor om svenskarnas påstådda antisemitism. Hon tycker, att man försöker underbygga den av medierna stort uppmärksammade undersökningen genom språkliga glidningar och tvetydigheter som kan förvränga det som man objektivt påstår sig kartlägga. Hon påpekar att 86 % av de tillfrågade inte anser att judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning i ekonomiska och politiska syften. Och några av de återstående 14 procenten kanske bara menat att enstaka judar gör det, menar hon. Några svenskar har också tyckt att judarna har makt över media. Linderborg undrar om man ens får ifrågasätta Bonniers inflytande över svenska media utan att bli stämplad som antisemit. Att var tionde svensk anser att ”Israels existens utgör ett hinder för fred på jorden” behöver enligt Linderborg inte betyda att de vill Israels utplånande, bara att de är kritiska mot Israels politik.
....till professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld, som i Svenska Dagbladet (17/3) är
kritisk mot undersökningen om svensk antisemitism och bland annat skriver: ”Genom att i frågeformuleringar försåtligt och konsekvent lyfta fram ”judarna” som en homogen grupp för svarspersonen att förhålla sig till riskerar undersökningen att bidra till att skapa ett vi-dom-tänkande, där ’judarna’ ställs mot ’oss andra’. Enda sättet att inte bli delaktig i denna kollektivisering av judar som grupp är att låta bli att fylla i enkäten. Det har också 41 procent av de tillfrågade gjort.”
....till Svenska Freds arbetsgrupp om ICC (Internationella brottsdomstolen), som tillsammans med Stockholms Universitets Utrikespolitiska Förening inbjuder till ett seminarium om internationell rätt. Tid: tisdag den 21 mars kl 19. Plats Stockholms universitet, sal D 8. Mera om ICC i ett kommande inslag i dagens Radio Tuff
....till de 34 solidariska och uppmuntrande människor som hittills i år utöver medlemsavgiften som gåvor har betalat 6 630 kr på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat men lokalhyra, sändningsavgifter med mera kostar.
....till Tuffs diskussionscafé Filosofika som har sin nästa träff tisdag den 28 mars kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Ämne: Könsroller –är de genetiskt betingade?
....till Tuff som i går hade sitt 39:e årsmöte. Sylvia Ljungdahl återvaldes till odförende i en styrelse på 14 personer.
BALKANS “SLAKTARE”, “DIKTATOR”och “KRIGSFÖRBRYTARE”
Omdömena om Slobodan Milosevic förbryllar. Av våra medier kallas han bland annat för diktator. Samtidigt påpekas att han år 2000 blev bortröstad som president. Det låter motsägelsefullt. Det mest typiska för diktatorer är ju ingalunda att de tillåter så fria val att de förlorar sin makt.
Typiskt däremot är när demoniseringen av Milosevic började. Det var under våren 1999, då Nato anföll och under tio veckor bombade hans land. Då basunerade våra medier ut att han var en alldeles förfärlig människa. Medan bomberna haglade över Jugoslavien kallades dess ledare i den västliga krigspropagandan för ”Balkans slaktare” och högljudda krav restes på att han skulle dömas som krigsförbrytare. Världens starkaste militärmakt, som utan stöd av FN och folkrätten angrep ett litet land i Europa utförde bara en ”humanitär intervention”, fick vi lära oss.
I förvåning över detta torde den förre tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop ha roterat i sitt helvete. Han dömdes av andra världskrigets segrare till hängning i Nürnberg 1946. Anklagelsen var ”brott mot freden”, det vill säga anfallskrig. Det ansågs med rätta vara den värsta av förbrytelser, eftersom det ledde till alla andra av krigets många brott, som enligt domstolen dock endast begåtts av förlorarna.
Krig går ut på att massmörda människor. Därför blir ordet krigsförbrytelse en tautologi, alltså tårta på tårta –eller snarare dynga på dynga. Eftersom inte heller Milosevic väjde för krig blir han i den meningen en förbrytare. Men med den definitionen skulle så många behöva föras till Haag, att stan inte alls skulle kunna hysa dem alla.
I mediernas kommentarer får Milosevic skulden också för omfattande etniska rensningar. Alla minns vi upprörande bilder av flyende kosovoalbaner. Men denna massflykt började först när Natos bomber började fällas över både Serbien och Kosovo. Och efter tre månader kunde flyktingarna återvända till sina hem. När man anklagar den förre serbiske ledaren för etniska rensningar döljer man nogsamt --och hycklande-- vad som blev slutresultatet av Balkankrigen och den ”humanitära interventionen”. Det är ju att det främst är serberna som blev rensade. Många hundra tusen serbiska flyktingar från Bosnien, Krajina och Kosovo trängs nu i fattighuset Serbien. Hundratusentals serber har tvingats fly från Kosovo de senaste åren, där de fått lämna efter sig hundratals av vandaliserade ortodoxa kyrkor, kulturskatter och kyrkogårdar.
Ändå var Kosovo i början av Milosevics internering i Haag chefsåklagaren Carla del Pontes trumfkort. Men sedan visade sig talet om de hundratusentals albaner som 1999 enligt västlig krigspropaganda saknades och underförstått hade mördats av serberna vara just ren och skär propaganda. Man grävde och grävde i Kosovos jord och hittade några tusen lik, däribland sannolikt också serber. När ”folkmordet” i Kosovo framstod som bluff satsade åklagaren i stället på Milosevics inblandning i Bosnien och Kroatien. Men trots en lång parad av åklagarvittnen har Carla del Ponte inte heller där lyckats bevisa värst mycket.
Kanske betyder Milosevics död ensam i sin cell i Haag att han aldrig i sin slutplädering hann berätta komprometterande uppgifter om sina motståndare. Eller som Jeremy Seahill uttrycker det i CommonDreams.org den 13 mars:
”Milosevics död betyder att de som bombade Jugoslavien under 2½ månad och dödade tusentals nu för alltid kommer att vara skyddade från granskning av sina förbrytelser. Hur opportunistisk Milosevic än må ha varit så skulle han ha varit en av de få människor i Haag som kunde –och ville- i detalj redogöra för dessa brott. Nu är det nästan säkert att det inte kommer att bli några fördömanden av de amerikanska bombningarna av radio- och TV-huset i Belgrad, som dödade sexton medarbetare, av marknadsplatsen i staden Nis, där klusterbomber gjorde köttfärs av människorna, av petrokemiska anläggningar, vilket orsakade giftiga utsläpp i Donau eller av användningen av utarmat uran i ammunitionen”
Och i den brittiska tidningen The Guardian (14/3) skriver John Laughland bland annat: ”Om den internationella brottsdomstolen för forna Jugoslavien hade varit en korrekt domstol skulle åtalen mot Milosevic för länge sen ha lagts ner. Tyvärr är den ett högst politiserat organ, som skapades på initiativ av just de stater som angrep Jugoslavien 1999 och vilkas domare har vanärat sig själva”
--------------------------------------------------------------------------------
PS: För att inte i onödan misstänkas för partiskhet om de blodiga tragedierna i forna Jugoslavien vill jag påminna om det mångåriga engagemang för offren i landets olika delar som vi i Tuff haft: 1993-96 samarbetade vi med freds- och demokratigruppen Suncokret i kroatiska Rijeka. För att stödja dess arbete bland bosniska flyktingar bidrog vi med över 120 000 kr. Vid ett par tillfällen bekostade vi också resor till Sverige för Suncokrets representanter. I oktober 1993 var till exempel den bosnienmuslimska unga kvinnan Merima Hadzialagic Tuffs gäst. På FN-dagen framträdde hon för fullsatt hus i Trollbäckens kyrka vid ett samarrangemang mellan Tuff och Tyresö församling. Merima och förre statsministern Ingvar Carlsson var huvudtalare. Tuff har också (med 11 000 kr) stött barnsjukhuset i Losnica och sedan tio år ekonomiskt hjälpt Lina Vuskovic i hennes arbete bland fattiga gamla i Belgrad
--------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1072) 2006-03-19
Typiskt däremot är när demoniseringen av Milosevic började. Det var under våren 1999, då Nato anföll och under tio veckor bombade hans land. Då basunerade våra medier ut att han var en alldeles förfärlig människa. Medan bomberna haglade över Jugoslavien kallades dess ledare i den västliga krigspropagandan för ”Balkans slaktare” och högljudda krav restes på att han skulle dömas som krigsförbrytare. Världens starkaste militärmakt, som utan stöd av FN och folkrätten angrep ett litet land i Europa utförde bara en ”humanitär intervention”, fick vi lära oss.
I förvåning över detta torde den förre tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop ha roterat i sitt helvete. Han dömdes av andra världskrigets segrare till hängning i Nürnberg 1946. Anklagelsen var ”brott mot freden”, det vill säga anfallskrig. Det ansågs med rätta vara den värsta av förbrytelser, eftersom det ledde till alla andra av krigets många brott, som enligt domstolen dock endast begåtts av förlorarna.
Krig går ut på att massmörda människor. Därför blir ordet krigsförbrytelse en tautologi, alltså tårta på tårta –eller snarare dynga på dynga. Eftersom inte heller Milosevic väjde för krig blir han i den meningen en förbrytare. Men med den definitionen skulle så många behöva föras till Haag, att stan inte alls skulle kunna hysa dem alla.
I mediernas kommentarer får Milosevic skulden också för omfattande etniska rensningar. Alla minns vi upprörande bilder av flyende kosovoalbaner. Men denna massflykt började först när Natos bomber började fällas över både Serbien och Kosovo. Och efter tre månader kunde flyktingarna återvända till sina hem. När man anklagar den förre serbiske ledaren för etniska rensningar döljer man nogsamt --och hycklande-- vad som blev slutresultatet av Balkankrigen och den ”humanitära interventionen”. Det är ju att det främst är serberna som blev rensade. Många hundra tusen serbiska flyktingar från Bosnien, Krajina och Kosovo trängs nu i fattighuset Serbien. Hundratusentals serber har tvingats fly från Kosovo de senaste åren, där de fått lämna efter sig hundratals av vandaliserade ortodoxa kyrkor, kulturskatter och kyrkogårdar.
Ändå var Kosovo i början av Milosevics internering i Haag chefsåklagaren Carla del Pontes trumfkort. Men sedan visade sig talet om de hundratusentals albaner som 1999 enligt västlig krigspropaganda saknades och underförstått hade mördats av serberna vara just ren och skär propaganda. Man grävde och grävde i Kosovos jord och hittade några tusen lik, däribland sannolikt också serber. När ”folkmordet” i Kosovo framstod som bluff satsade åklagaren i stället på Milosevics inblandning i Bosnien och Kroatien. Men trots en lång parad av åklagarvittnen har Carla del Ponte inte heller där lyckats bevisa värst mycket.
Kanske betyder Milosevics död ensam i sin cell i Haag att han aldrig i sin slutplädering hann berätta komprometterande uppgifter om sina motståndare. Eller som Jeremy Seahill uttrycker det i CommonDreams.org den 13 mars:
”Milosevics död betyder att de som bombade Jugoslavien under 2½ månad och dödade tusentals nu för alltid kommer att vara skyddade från granskning av sina förbrytelser. Hur opportunistisk Milosevic än må ha varit så skulle han ha varit en av de få människor i Haag som kunde –och ville- i detalj redogöra för dessa brott. Nu är det nästan säkert att det inte kommer att bli några fördömanden av de amerikanska bombningarna av radio- och TV-huset i Belgrad, som dödade sexton medarbetare, av marknadsplatsen i staden Nis, där klusterbomber gjorde köttfärs av människorna, av petrokemiska anläggningar, vilket orsakade giftiga utsläpp i Donau eller av användningen av utarmat uran i ammunitionen”
Och i den brittiska tidningen The Guardian (14/3) skriver John Laughland bland annat: ”Om den internationella brottsdomstolen för forna Jugoslavien hade varit en korrekt domstol skulle åtalen mot Milosevic för länge sen ha lagts ner. Tyvärr är den ett högst politiserat organ, som skapades på initiativ av just de stater som angrep Jugoslavien 1999 och vilkas domare har vanärat sig själva”
--------------------------------------------------------------------------------
PS: För att inte i onödan misstänkas för partiskhet om de blodiga tragedierna i forna Jugoslavien vill jag påminna om det mångåriga engagemang för offren i landets olika delar som vi i Tuff haft: 1993-96 samarbetade vi med freds- och demokratigruppen Suncokret i kroatiska Rijeka. För att stödja dess arbete bland bosniska flyktingar bidrog vi med över 120 000 kr. Vid ett par tillfällen bekostade vi också resor till Sverige för Suncokrets representanter. I oktober 1993 var till exempel den bosnienmuslimska unga kvinnan Merima Hadzialagic Tuffs gäst. På FN-dagen framträdde hon för fullsatt hus i Trollbäckens kyrka vid ett samarrangemang mellan Tuff och Tyresö församling. Merima och förre statsministern Ingvar Carlsson var huvudtalare. Tuff har också (med 11 000 kr) stött barnsjukhuset i Losnica och sedan tio år ekonomiskt hjälpt Lina Vuskovic i hennes arbete bland fattiga gamla i Belgrad
--------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1072) 2006-03-19
torsdag, mars 16
MONICA SCHELIN (M) INTERVJUAR ÅKE SANDIN (Å)
M: Det är Succékanalen 91,4 du lyssnar på och jag heter Monica Schelin. Lyssnare har hört av sig av sagt att det vore roligt att någon frågade ut också dig Åke Sandin, du som gjort så där en 2100 program på den här kanalen med intervjuer av minst lika många människor.
Å. Jag har faktiskt blivit intervjuad några gånger och det värsta är att jag är urless på min egen röst som hörs dygnet runt. Min dröm är att många andra börjar göra program på 91,4.
M. Varför är det så få numera som vill göra radio?
Å. I dystra stunder tror jag att det inte längre är populärt med frivilligt arbete i den gamla fina folkrörelsetraditionen. Med stigande välstånd har vi paradoxalt nog blivit allt girigare, vill ha betalt för allting i vår marknadsekonomiska värld. En del tycker kanske också att radio är ett omodernt medium. Fast jag tycker att det är genialt med radio som man kan lyssna på överallt, både i bilen, på badstranden, ja till och med på muggen, och numera också vid datorn.
M. Du har i snart elva år gjort Succékanalen 91,4, men du gör på tjuguförsta året också Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff, söndagar kl 17, tisdagar kl 18. Varenda vecka sen 1985! Hur i hela fridens namn har du klarat det. Är du aldrig ledig eller sjuk?
Å. Jag mår alltid mycket bättre än jag förtjänar, brukar jag påpeka. Duktiga kirurger på Södersjukhuset räddade livet på mig för drygt fem år sen. Men i allmänhet har jag haft turen att vara svårsmittad (peppar, peppar). Och det där med ledighet det klarar jag inte, då känns livet tråkigt, ja meningslöst. Livet är kort, så jag är en otålig typ
M. En stressig yngling på 74, alltså
Å Yngling var vänligt sagt men tyvärr årets stora överdrift.
M. Varje vecka gör du två saker i Radio Tuff, förutom att du intervjuar folk. Det ena är att du varje sändning är mysgubbe och delar ut en massa rosor men det andra är att du i många år vecka efter vecka har skrivit en krönika. Och den är ofta tuff och motvinds och gör alltså skäl för programmets namn, Radio Tuff.
Å. Få saker är så viktiga som att uppmuntra människor, alltså på psykologiska att ”ge positiv förstärkning” av det som är bra gjort eller sagt. Hellre tända ett ljus än att bara förbanna mörkret. I krönikorna däremot har jag möjlighet att ta ut svängarna, tala om vad jag själv tycker och jag är ingen pastor Jansson utan egna åsikter.
M. Om jag får ta upp några av dom krönikor du skrivit bara i år, så hörde jag den 5 februari i Radio Tuff nr 1066 en som delvis handlade om en hackspett. Vad har en fågel med fred och internationell solidaritet att göra?
Å. Jag måste också få berätta om mina kompisar. Även på vintern besöker jag många gånger om dan min balkong på Björkbacken. Jag sitter på en medhavd och uppvärmd kudde i en gammal trasig jacka, en hammarbyluva och en Modohalsduk. Elaka damer garvar spefullt åt mig, fast jag inser själv att jag ser löjlig ut. Åtta meter ifrån mig och på samma höjd som balkongen har jag då min kompis hackspetten. Varje dag sitter den på samma bit av ett träd och hackar och hackar. Det är helt fascinerande men också förbryllande. Så jag ringde till Sören på Vitlöksgränd, som också han är balkongsittare även vintertid men som i motsats till mig kan en del om fåglar. En av hans förklaringar var att min kompis hackspetten är en yngling som vill imponera på hackspettorna i trakten. Tänk att en jäkla fågel ska sexa till tillvaron också när man sitter och njuter på balkongen.
M. Men vad har det där med Radio Tuffs ämnen att göra, fågelskådande och ornitologi?
Å Nej, men krönikan hette ”Med en hackspetts tuffa envetenhet”, så den handlar främst om Tyresö Ulands- och Fredsförenings oerhört energiska och frivilliga jobb under 39 år. Och det gäller då långt ifrån bara Radio Tuff utan tänk på hur Tuff i 35 år har finansierat massor av jättebra projekt i Indien och andra länder. Ganska enastående av en lokalförening må det vara mig tillåtet att konstatera.
M. Ett av de senaste ämnena du har tagit upp i dina krönikor är begreppet ”ondska”. Varför tycker du så illa om användningen av det ordet?
Å. Tidigare användes det i religiösa sammanhang. Men sen blev det tyvärr ett politiskt invektiv. Iranska ayatollor kallade västvärlden för Satans hemvist och liknande. Och också västliga opinionsbildare och makthavare missbrukar flitigt ordet ondska. Reagan kallade Sovjetunionen för ondskans imperium, Bush brännmärker hela länder som han ogillar för ondskans axelmakter. Det där är otäckt och farligt, särskilt i kärnvapenåldern. Om du börjar tro att länder är besatta av ondskan, så blir det ju en gudi behaglig gärning att döda deras invånare, dessa Satans kreatur. Det räcker väl med att vi också i Sverige förr i världen torterade och grymt avrättade en massa kvinnor i den upphetsade tron att de hade ihop det med den Onde. Behovet av att demonisera andra beror kanske på att vi alla har skuldkänslor. Och då är det skönt att jämföra oss själva med de så kallade onda. Vi är i alla fall inte lika läskiga som dom intalar vi oss själva och vi får känna självgodhetens sötma.
M. Tror du inte på heliga krig?
Å. Uttrycket heliga krig är en häpnadsväckande självmotsägelse. Det finns ingenting så oheligt som krig. Krig går trots alla häftigt förskönande omskrivningar ju ut på att massmörda dom andra, inklusive deras kvinnor och barn, och det är väl den svåraste av alla synder i alla religioner. Dom som svamlar ”heliga krig” måste ju bryta mot det centrala i sina heliga böcker –skjuta sig själva i foten så att säga.
M. Du har flera gånger i radion kallat dig själv för religiöst obegåvad. Är det ett finare uttryck för att du egentligen är ateist? Fast i en tidningsintervju ombads du att nämna ett av dina motton och då citerade du den gyllene regeln ur Nya Testamentet.
Å. Det där med religiositet tror jag faktiskt har att göra med begåvning. Jag vet inte vad jag är i denna viktiga fråga. Du ska handla mot andra människor som du vill att andra ska bete sig mot dig, är en regel som är värd att kallas gyllene. Och i en av mina radiokrönikor påstod jag att det bästa idéprogrammet kunde formuleras i en enda mening: ”Vi ska verka för att ingen människa dödas eller dör i onödan”
M. Att dö i onödan, vad menar du med det?
Å. Jo, till exempel att 8-10 miljoner barn dör varje år i vår värld, en förfärande siffra och en förintelse vi sällan pratar om. De flesta av dem hade kunnat överleva om vi i de rika länderna brytt oss, så därför kan man säga att dom dör i onödan.
M. Barn dör ju inte bara av dåligt vatten, bristande hälsovård och undernäring utan ibland av naturkatastrofer. När flodvågskatastrofen inträffade minns jag att du citerade Voltaire.
Å. Nej, det är klart att många drabbas av en grym slump. Tillvaron styrs alltför ofta av slumpen. Voltaire skrev om den otäcka jordbävningen i Lissabon 1755, bland annat så här:
Vad gjorde dessa barn för brott förutan namn
som krossades till blods uti sin moders famn?
Bröt Lissabon väl mer, som himlen skonlöst grusar,
än London och Paris, där nöjets virvel brusar?
När Lissabon förgörs, man dansar i Paris.
På Voltaires tid sökte man förklara naturens nycker med religiösa argument, även om han själv var en avvikare, vilket framgår av den vers jag just läste. Katastrofer var straff för människors ogudaktighet. I dag, när högre makter inte är lika gångbara som förklaringsmodeller, söker vi andra syndabockar.
M. Du har inte varit nådig i dina omdömen om det svenska efterspelet till tsunamin, rentav talat om ”religiösa och politiska asgamar”. Det är väl att ta i.
Å. Kanske det, kalla det gärna för pedagogiska överdrifter. Jag har den största förståelse för att anhöriga till de över 500 svenska offren i sin sorg har ett behov att förbanna gud och hela världen, inklusive politiska makthavare. Men att man nu på femtonde månaden ältar regeringens och myndigheternas försummelser för att inte tillräckligt snabbt ha flugit hem svenska turister tyder mer på grälsjuka än omdöme. Hade det varit så att en enda svensk strök med på grund av att också Laila Freivalds försökte fira jul hade det varit lite befogat. Eller om det hade varit Göran Persson som hade skickat iväg tusentals svenskar till turistparadisen vid Indiska oceanen, men de hade ju lockats dit av resebyråerna.
M: Men i konstitutionsutskottet bland utfrågarna satt ju en av dina kära släktingar.
Å. Ja, Kerstin Lundgren, som är i riksdagen för centerpartiet, hon är min yngsta kusin. Och det är en skärpt och bra tjej, så jag unnar henne att hon under KU-förhören fick så stor medial uppmärksamhet. Synd bara att det skulle gälla det här märkliga drevet.
M. Men är det inte bra, Åke Sandin, att vi har ett riksdagsutskott som nagelfar regeringen och är en blåslampa i makthavares bakar?
Å. Jovisst, men jag tycker det skulle ha varit mera befogat om de frågat vad Sverige gjort för de 250 000 asiatiska dödsoffrens anhöriga, dessa mestadels fattiga människor, som miste inte bara nära och kära utan också i de flesta fall sina hus, båtar och andra försörjningsmöjligheter. Jag nämnde nyss den tragiska barnadödligheten i världen, och jag har kallat den för den permanenta katastrofen. För på bara en enda timme dag efter dag, år efter år, dör alltså dubbelt så många barn som antalet svenskar som tragiskt dödades av flodvågen
M. Din krönika i Radio Tuff den 12 februari hade rubriken ”Den förbannade kollektivskulden”. Varför förbannar du den?
Å. Tron på kollektivskuld är en av rasismens verkliga hörnpelare. Den grymma enfalden bakom den föreställningen kan sammanfattas så här: ”Jag känner en eskimå, som är en jäkla skitstövel. Alltså är alla eskimåer skitstövlar och ska behandlas därefter” (Jag vill för säkerhets skull tillägga att jag inte känner någon eskimå -- eller inuit som dom kallas i dag).
M. Kan du ge några konkreta exempel på det där
Å. Det finns alltför många. Efter 11 september och terrordåden i Madrid, London och andra platser har muslimer demoniserats. Men de allra flesta muslimer är ju lika förfärade som vi andra över dessa illdåd mot oskyldiga människor. Det finns muslimska extremister förstås. Dom stämplar nu Danmark för några teckningar av Muhammed. Men det var ju inte Danmark som publicerade teckningarna utan en landsortstidning, Jyllands-Posten, och hur många i världen läste den – eller ens kände till den? Liksom 99 procent av svenska folket känner jag ingen skuld till att Sverigedemokraterna på nätet tänkte publicera dom där för muslimer kränkande teckningarna. Judarnas grymma öde under andra världskriget är ett annat exempel på den påstådda kollektivskuldens följder –liksom tyskarnas i slutet av kriget och efteråt.
M. Där hängde jag inte med. På vad sätt blev judar och tyskar offer för kollektivskulden?
Å. Jo nazisterna fokuserade på att några judar fanns bland ledande bolsjeviker i Sovjetunionen och att några judar var bland storkapitalisterna i väst, som skodde sig på folks arbetslöshet och elände. Men de allra flesta judar som blev offer var förstås varken ledande stalinister eller storkapitalister. De flesta av de 14 miljoner civila tyskar som etniskt rensades vid krigsslutet från öst- och mellaneuropa, varav över två miljoner dog eller dödades på kuppen hade ingen skuld till Hitlers förbrytelser. Inte heller majoriteten av de många tyskar som dog i vidriga läger efter kriget. Det finns också mera nutida exempel på kollektivskuldens förbannelse. Att hundratusentals serber har tvingats fly från Kosovo de senaste åren och hundratals av deras kyrkor, kloster och kyrkogårdar har bränts ner eller vandaliserats är därför att de falskeligen görs ansvariga för de grymma krig på Balkan Serbien var en av flera aktörer i. Hundratusentals irakier har dödats de senaste tre åren, fast de inte hade det minsta att göra med vad ett tjog självmordspiloter, de flesta saudiaraber, ställde till med den 11 september 2001.
M. Du tar ofta upp samtidshistoria i dina krönikor. Varför det?
Å. De som behärskar historien och kan välja ut passande bitar ur den och tysta ner andra, de kan därigenom påverka nuet och därmed också framtiden. Hollywood och andra västliga medier koncentrerar sig alltid på västvärldens alla hjältedåd och fina insatser, döljer dess många ogärningar till exempel kolonialismen, medan besegrade fiender framställs som otäcka krigsförbrytare. Jag försöker att ge en mindre svart-vit bild, har inte samma behov som Hollywood att dela in mänskligheten i good and bad guys.
M. Men i din krönika i Radio Tuff, Åke Sandin, av den 26 februari kallade du dig själv för historieförfalskare. Vad fick du för självkritiskt ryck då?
Å. Jag tog upp felaktigheter som jag som historielärare till massor av intet ont anande tonåringar hade lärt ut. Till exempel att tyskarna gjorde tvål av sina offer, att de hade gaskamrar för massavrättningar också i Buchenwald och Dachau, att de mördade hela fyra miljoner människor enbart i Auschwitz, att de var skyldiga till Katynmassakern på många tusen polacker och liknande som jag i antinazistiskt nit hade påstått.
M. Har du på gamla dar blivit en sån där förkättrad revisionist?
Å. Jag tycker man ska berätta om sina misstag och inte prestigefyllt försöka dölja dem. Det är löjligt hur många journalister det är som inte vill publicera sina felaktigheter. I allmänhetens ögon är det jätteintressant. Jag kastar mig alltid nyfiket över de små ”Rättelser” som ibland trots allt förekommer i våra tidningar. Märkligt nog har revisionist blivit ett skällsord. När jag läste historia –för all del för ganska länge sen—talades det med förakt om ”hovhistoriker”, dem som för att göra karriär fjäskade för makthavare. I motsats till dem framhölls revisionisterna, som granskade vedertagna sanningar och ibland kunde korrigera dem.
M. Åke Sandin, en av dina krönikor börjar med följande förfärliga mening: ”Faktum är att jag på en rad punkter helt håller med Djingis Khan, Stalin, Hitler, Pol Pot, Mussolini, Berlusconi, Bush, Churchill, bin Ladin, Sharon, ja till och med Jack Uppskäraren och Bostonstryparen”.
Å. Ja, det handlade om hur man demoniserar dissidenter. Då nöjer man sig med att citera den mening du läste upp och för att uppnå önskad effekt förtiger man de två följande som löd: ”I deras påstående om att två plus två är fyra och inte tjugotvå är jag till exempel helt enig med dem. I många andra avseenden är jag däremot kritisk mot deras åsikter och handlingar”. Citat, utryckta ur sina sammanhang, är en populär metod, när man vill brännmärka en meningsmotståndare eller få stöd för sin egen tes.
M. I dina över 2100 intervjuer här på Succékanalen 91,4 förekommer då och då den här frågan: Om du finge sitta och prata med någon eller några av alla världens människor en hel kväll, vem eller vilka skulle du välja? Vad svarar du själv på den.
Å. När jag svarat förut på den frågan har jag klämt till med Voltaire och Bertrand Russell. Jag har också velat snacka med min farmor som dog 20 år innan jag föddes efter ha fött tretton barn, av vilka fyra dog i tidig ålder. Det är ett kvinnoöde som fascinerar mig. Men den här gången väljer jag att ha Stanislav Petrov i soffan. Honom har jag skrivit om.
M. Är det den förre tyresöbon som dömdes till åtta års fängelse för kuppen mot Nationalmuseum och som du intervjuade i höstas?
Å. Nej, han heter Alexander Petrov och är också en intressant kille. Stanislav Petrov är en rysk överste och hjälte –eller antihjälte för han vägrade tack och lov att lyda order och förhindrade därigenom katastrofernas katastrof. I september 1983 var han chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Natten den 26 september började varningslamporna i alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett angrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapenladdningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.
Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.
I dag bor överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru dog i cancer och hans pension har förlorat mycket av sitt värde.
M. Vad skulle du prata med honom om?
Å. I varje fall skulle jag tacka honom, kanske bjuda honom på någon lämplig hälsodryck. Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de -- åtminstone bland segrarmakter. Stanislav Petrov däremot är bortglömd, trots att det kanske är tack vare honom vi alla lever i dag.
M. Du har skrivit så mycket och länge att vi under den här halvtimmen bara har hunnit nosa lite här och var i några få av dina många krönikor. Men många av dem finns i dina bloggar. Hur hittar man dom på nätet?
Å. Adresserna är www.tuffsandin.blogspot.com och www.vedebesegrade.blogspot.com
M. Tack Åke Sandin
Å. Tack själv Monica Schelin
----------------------------------------------------------------------------------------------
(Sänds på Succékanalen 91,4, Tyresöradion, 19 mars –9 april 2006 )
Å. Jag har faktiskt blivit intervjuad några gånger och det värsta är att jag är urless på min egen röst som hörs dygnet runt. Min dröm är att många andra börjar göra program på 91,4.
M. Varför är det så få numera som vill göra radio?
Å. I dystra stunder tror jag att det inte längre är populärt med frivilligt arbete i den gamla fina folkrörelsetraditionen. Med stigande välstånd har vi paradoxalt nog blivit allt girigare, vill ha betalt för allting i vår marknadsekonomiska värld. En del tycker kanske också att radio är ett omodernt medium. Fast jag tycker att det är genialt med radio som man kan lyssna på överallt, både i bilen, på badstranden, ja till och med på muggen, och numera också vid datorn.
M. Du har i snart elva år gjort Succékanalen 91,4, men du gör på tjuguförsta året också Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff, söndagar kl 17, tisdagar kl 18. Varenda vecka sen 1985! Hur i hela fridens namn har du klarat det. Är du aldrig ledig eller sjuk?
Å. Jag mår alltid mycket bättre än jag förtjänar, brukar jag påpeka. Duktiga kirurger på Södersjukhuset räddade livet på mig för drygt fem år sen. Men i allmänhet har jag haft turen att vara svårsmittad (peppar, peppar). Och det där med ledighet det klarar jag inte, då känns livet tråkigt, ja meningslöst. Livet är kort, så jag är en otålig typ
M. En stressig yngling på 74, alltså
Å Yngling var vänligt sagt men tyvärr årets stora överdrift.
M. Varje vecka gör du två saker i Radio Tuff, förutom att du intervjuar folk. Det ena är att du varje sändning är mysgubbe och delar ut en massa rosor men det andra är att du i många år vecka efter vecka har skrivit en krönika. Och den är ofta tuff och motvinds och gör alltså skäl för programmets namn, Radio Tuff.
Å. Få saker är så viktiga som att uppmuntra människor, alltså på psykologiska att ”ge positiv förstärkning” av det som är bra gjort eller sagt. Hellre tända ett ljus än att bara förbanna mörkret. I krönikorna däremot har jag möjlighet att ta ut svängarna, tala om vad jag själv tycker och jag är ingen pastor Jansson utan egna åsikter.
M. Om jag får ta upp några av dom krönikor du skrivit bara i år, så hörde jag den 5 februari i Radio Tuff nr 1066 en som delvis handlade om en hackspett. Vad har en fågel med fred och internationell solidaritet att göra?
Å. Jag måste också få berätta om mina kompisar. Även på vintern besöker jag många gånger om dan min balkong på Björkbacken. Jag sitter på en medhavd och uppvärmd kudde i en gammal trasig jacka, en hammarbyluva och en Modohalsduk. Elaka damer garvar spefullt åt mig, fast jag inser själv att jag ser löjlig ut. Åtta meter ifrån mig och på samma höjd som balkongen har jag då min kompis hackspetten. Varje dag sitter den på samma bit av ett träd och hackar och hackar. Det är helt fascinerande men också förbryllande. Så jag ringde till Sören på Vitlöksgränd, som också han är balkongsittare även vintertid men som i motsats till mig kan en del om fåglar. En av hans förklaringar var att min kompis hackspetten är en yngling som vill imponera på hackspettorna i trakten. Tänk att en jäkla fågel ska sexa till tillvaron också när man sitter och njuter på balkongen.
M. Men vad har det där med Radio Tuffs ämnen att göra, fågelskådande och ornitologi?
Å Nej, men krönikan hette ”Med en hackspetts tuffa envetenhet”, så den handlar främst om Tyresö Ulands- och Fredsförenings oerhört energiska och frivilliga jobb under 39 år. Och det gäller då långt ifrån bara Radio Tuff utan tänk på hur Tuff i 35 år har finansierat massor av jättebra projekt i Indien och andra länder. Ganska enastående av en lokalförening må det vara mig tillåtet att konstatera.
M. Ett av de senaste ämnena du har tagit upp i dina krönikor är begreppet ”ondska”. Varför tycker du så illa om användningen av det ordet?
Å. Tidigare användes det i religiösa sammanhang. Men sen blev det tyvärr ett politiskt invektiv. Iranska ayatollor kallade västvärlden för Satans hemvist och liknande. Och också västliga opinionsbildare och makthavare missbrukar flitigt ordet ondska. Reagan kallade Sovjetunionen för ondskans imperium, Bush brännmärker hela länder som han ogillar för ondskans axelmakter. Det där är otäckt och farligt, särskilt i kärnvapenåldern. Om du börjar tro att länder är besatta av ondskan, så blir det ju en gudi behaglig gärning att döda deras invånare, dessa Satans kreatur. Det räcker väl med att vi också i Sverige förr i världen torterade och grymt avrättade en massa kvinnor i den upphetsade tron att de hade ihop det med den Onde. Behovet av att demonisera andra beror kanske på att vi alla har skuldkänslor. Och då är det skönt att jämföra oss själva med de så kallade onda. Vi är i alla fall inte lika läskiga som dom intalar vi oss själva och vi får känna självgodhetens sötma.
M. Tror du inte på heliga krig?
Å. Uttrycket heliga krig är en häpnadsväckande självmotsägelse. Det finns ingenting så oheligt som krig. Krig går trots alla häftigt förskönande omskrivningar ju ut på att massmörda dom andra, inklusive deras kvinnor och barn, och det är väl den svåraste av alla synder i alla religioner. Dom som svamlar ”heliga krig” måste ju bryta mot det centrala i sina heliga böcker –skjuta sig själva i foten så att säga.
M. Du har flera gånger i radion kallat dig själv för religiöst obegåvad. Är det ett finare uttryck för att du egentligen är ateist? Fast i en tidningsintervju ombads du att nämna ett av dina motton och då citerade du den gyllene regeln ur Nya Testamentet.
Å. Det där med religiositet tror jag faktiskt har att göra med begåvning. Jag vet inte vad jag är i denna viktiga fråga. Du ska handla mot andra människor som du vill att andra ska bete sig mot dig, är en regel som är värd att kallas gyllene. Och i en av mina radiokrönikor påstod jag att det bästa idéprogrammet kunde formuleras i en enda mening: ”Vi ska verka för att ingen människa dödas eller dör i onödan”
M. Att dö i onödan, vad menar du med det?
Å. Jo, till exempel att 8-10 miljoner barn dör varje år i vår värld, en förfärande siffra och en förintelse vi sällan pratar om. De flesta av dem hade kunnat överleva om vi i de rika länderna brytt oss, så därför kan man säga att dom dör i onödan.
M. Barn dör ju inte bara av dåligt vatten, bristande hälsovård och undernäring utan ibland av naturkatastrofer. När flodvågskatastrofen inträffade minns jag att du citerade Voltaire.
Å. Nej, det är klart att många drabbas av en grym slump. Tillvaron styrs alltför ofta av slumpen. Voltaire skrev om den otäcka jordbävningen i Lissabon 1755, bland annat så här:
Vad gjorde dessa barn för brott förutan namn
som krossades till blods uti sin moders famn?
Bröt Lissabon väl mer, som himlen skonlöst grusar,
än London och Paris, där nöjets virvel brusar?
När Lissabon förgörs, man dansar i Paris.
På Voltaires tid sökte man förklara naturens nycker med religiösa argument, även om han själv var en avvikare, vilket framgår av den vers jag just läste. Katastrofer var straff för människors ogudaktighet. I dag, när högre makter inte är lika gångbara som förklaringsmodeller, söker vi andra syndabockar.
M. Du har inte varit nådig i dina omdömen om det svenska efterspelet till tsunamin, rentav talat om ”religiösa och politiska asgamar”. Det är väl att ta i.
Å. Kanske det, kalla det gärna för pedagogiska överdrifter. Jag har den största förståelse för att anhöriga till de över 500 svenska offren i sin sorg har ett behov att förbanna gud och hela världen, inklusive politiska makthavare. Men att man nu på femtonde månaden ältar regeringens och myndigheternas försummelser för att inte tillräckligt snabbt ha flugit hem svenska turister tyder mer på grälsjuka än omdöme. Hade det varit så att en enda svensk strök med på grund av att också Laila Freivalds försökte fira jul hade det varit lite befogat. Eller om det hade varit Göran Persson som hade skickat iväg tusentals svenskar till turistparadisen vid Indiska oceanen, men de hade ju lockats dit av resebyråerna.
M: Men i konstitutionsutskottet bland utfrågarna satt ju en av dina kära släktingar.
Å. Ja, Kerstin Lundgren, som är i riksdagen för centerpartiet, hon är min yngsta kusin. Och det är en skärpt och bra tjej, så jag unnar henne att hon under KU-förhören fick så stor medial uppmärksamhet. Synd bara att det skulle gälla det här märkliga drevet.
M. Men är det inte bra, Åke Sandin, att vi har ett riksdagsutskott som nagelfar regeringen och är en blåslampa i makthavares bakar?
Å. Jovisst, men jag tycker det skulle ha varit mera befogat om de frågat vad Sverige gjort för de 250 000 asiatiska dödsoffrens anhöriga, dessa mestadels fattiga människor, som miste inte bara nära och kära utan också i de flesta fall sina hus, båtar och andra försörjningsmöjligheter. Jag nämnde nyss den tragiska barnadödligheten i världen, och jag har kallat den för den permanenta katastrofen. För på bara en enda timme dag efter dag, år efter år, dör alltså dubbelt så många barn som antalet svenskar som tragiskt dödades av flodvågen
M. Din krönika i Radio Tuff den 12 februari hade rubriken ”Den förbannade kollektivskulden”. Varför förbannar du den?
Å. Tron på kollektivskuld är en av rasismens verkliga hörnpelare. Den grymma enfalden bakom den föreställningen kan sammanfattas så här: ”Jag känner en eskimå, som är en jäkla skitstövel. Alltså är alla eskimåer skitstövlar och ska behandlas därefter” (Jag vill för säkerhets skull tillägga att jag inte känner någon eskimå -- eller inuit som dom kallas i dag).
M. Kan du ge några konkreta exempel på det där
Å. Det finns alltför många. Efter 11 september och terrordåden i Madrid, London och andra platser har muslimer demoniserats. Men de allra flesta muslimer är ju lika förfärade som vi andra över dessa illdåd mot oskyldiga människor. Det finns muslimska extremister förstås. Dom stämplar nu Danmark för några teckningar av Muhammed. Men det var ju inte Danmark som publicerade teckningarna utan en landsortstidning, Jyllands-Posten, och hur många i världen läste den – eller ens kände till den? Liksom 99 procent av svenska folket känner jag ingen skuld till att Sverigedemokraterna på nätet tänkte publicera dom där för muslimer kränkande teckningarna. Judarnas grymma öde under andra världskriget är ett annat exempel på den påstådda kollektivskuldens följder –liksom tyskarnas i slutet av kriget och efteråt.
M. Där hängde jag inte med. På vad sätt blev judar och tyskar offer för kollektivskulden?
Å. Jo nazisterna fokuserade på att några judar fanns bland ledande bolsjeviker i Sovjetunionen och att några judar var bland storkapitalisterna i väst, som skodde sig på folks arbetslöshet och elände. Men de allra flesta judar som blev offer var förstås varken ledande stalinister eller storkapitalister. De flesta av de 14 miljoner civila tyskar som etniskt rensades vid krigsslutet från öst- och mellaneuropa, varav över två miljoner dog eller dödades på kuppen hade ingen skuld till Hitlers förbrytelser. Inte heller majoriteten av de många tyskar som dog i vidriga läger efter kriget. Det finns också mera nutida exempel på kollektivskuldens förbannelse. Att hundratusentals serber har tvingats fly från Kosovo de senaste åren och hundratals av deras kyrkor, kloster och kyrkogårdar har bränts ner eller vandaliserats är därför att de falskeligen görs ansvariga för de grymma krig på Balkan Serbien var en av flera aktörer i. Hundratusentals irakier har dödats de senaste tre åren, fast de inte hade det minsta att göra med vad ett tjog självmordspiloter, de flesta saudiaraber, ställde till med den 11 september 2001.
M. Du tar ofta upp samtidshistoria i dina krönikor. Varför det?
Å. De som behärskar historien och kan välja ut passande bitar ur den och tysta ner andra, de kan därigenom påverka nuet och därmed också framtiden. Hollywood och andra västliga medier koncentrerar sig alltid på västvärldens alla hjältedåd och fina insatser, döljer dess många ogärningar till exempel kolonialismen, medan besegrade fiender framställs som otäcka krigsförbrytare. Jag försöker att ge en mindre svart-vit bild, har inte samma behov som Hollywood att dela in mänskligheten i good and bad guys.
M. Men i din krönika i Radio Tuff, Åke Sandin, av den 26 februari kallade du dig själv för historieförfalskare. Vad fick du för självkritiskt ryck då?
Å. Jag tog upp felaktigheter som jag som historielärare till massor av intet ont anande tonåringar hade lärt ut. Till exempel att tyskarna gjorde tvål av sina offer, att de hade gaskamrar för massavrättningar också i Buchenwald och Dachau, att de mördade hela fyra miljoner människor enbart i Auschwitz, att de var skyldiga till Katynmassakern på många tusen polacker och liknande som jag i antinazistiskt nit hade påstått.
M. Har du på gamla dar blivit en sån där förkättrad revisionist?
Å. Jag tycker man ska berätta om sina misstag och inte prestigefyllt försöka dölja dem. Det är löjligt hur många journalister det är som inte vill publicera sina felaktigheter. I allmänhetens ögon är det jätteintressant. Jag kastar mig alltid nyfiket över de små ”Rättelser” som ibland trots allt förekommer i våra tidningar. Märkligt nog har revisionist blivit ett skällsord. När jag läste historia –för all del för ganska länge sen—talades det med förakt om ”hovhistoriker”, dem som för att göra karriär fjäskade för makthavare. I motsats till dem framhölls revisionisterna, som granskade vedertagna sanningar och ibland kunde korrigera dem.
M. Åke Sandin, en av dina krönikor börjar med följande förfärliga mening: ”Faktum är att jag på en rad punkter helt håller med Djingis Khan, Stalin, Hitler, Pol Pot, Mussolini, Berlusconi, Bush, Churchill, bin Ladin, Sharon, ja till och med Jack Uppskäraren och Bostonstryparen”.
Å. Ja, det handlade om hur man demoniserar dissidenter. Då nöjer man sig med att citera den mening du läste upp och för att uppnå önskad effekt förtiger man de två följande som löd: ”I deras påstående om att två plus två är fyra och inte tjugotvå är jag till exempel helt enig med dem. I många andra avseenden är jag däremot kritisk mot deras åsikter och handlingar”. Citat, utryckta ur sina sammanhang, är en populär metod, när man vill brännmärka en meningsmotståndare eller få stöd för sin egen tes.
M. I dina över 2100 intervjuer här på Succékanalen 91,4 förekommer då och då den här frågan: Om du finge sitta och prata med någon eller några av alla världens människor en hel kväll, vem eller vilka skulle du välja? Vad svarar du själv på den.
Å. När jag svarat förut på den frågan har jag klämt till med Voltaire och Bertrand Russell. Jag har också velat snacka med min farmor som dog 20 år innan jag föddes efter ha fött tretton barn, av vilka fyra dog i tidig ålder. Det är ett kvinnoöde som fascinerar mig. Men den här gången väljer jag att ha Stanislav Petrov i soffan. Honom har jag skrivit om.
M. Är det den förre tyresöbon som dömdes till åtta års fängelse för kuppen mot Nationalmuseum och som du intervjuade i höstas?
Å. Nej, han heter Alexander Petrov och är också en intressant kille. Stanislav Petrov är en rysk överste och hjälte –eller antihjälte för han vägrade tack och lov att lyda order och förhindrade därigenom katastrofernas katastrof. I september 1983 var han chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Natten den 26 september började varningslamporna i alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett angrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapenladdningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.
Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.
I dag bor överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru dog i cancer och hans pension har förlorat mycket av sitt värde.
M. Vad skulle du prata med honom om?
Å. I varje fall skulle jag tacka honom, kanske bjuda honom på någon lämplig hälsodryck. Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de -- åtminstone bland segrarmakter. Stanislav Petrov däremot är bortglömd, trots att det kanske är tack vare honom vi alla lever i dag.
M. Du har skrivit så mycket och länge att vi under den här halvtimmen bara har hunnit nosa lite här och var i några få av dina många krönikor. Men många av dem finns i dina bloggar. Hur hittar man dom på nätet?
Å. Adresserna är www.tuffsandin.blogspot.com och www.vedebesegrade.blogspot.com
M. Tack Åke Sandin
Å. Tack själv Monica Schelin
----------------------------------------------------------------------------------------------
(Sänds på Succékanalen 91,4, Tyresöradion, 19 mars –9 april 2006 )
lördag, mars 11
KATYN. NÄR DN BLEV ”PRONAZISTISK”
I måndags (2006-03-06) fyllde Andrzej Wajda 80 år. Han är Polens mest berömde filmregissör, som fått flera mycket prestigefyllda internationella utmärkelser tack vare filmer som ”Aska och diamanter” och ”Järnmannen”. Wajda är ännu full av skaparkraft, för nu förbereder han den film som han anser vara sitt livs viktigaste. Den handlar om Katyn. Där, i trakten av Smolensk i Ryssland, mördades bland många andra också Wajdas far, infanterikaptenen Jakub Wajda. Under decennier var den officiella polska och ryska förklaringen att han och tusentals andra dödades av tyskarna.
Den av svenska journalister som vet mest om Polen är Kjell Albin Abrahamson, som bland annat skrivit den läsvärda boken ”Diamant i aska” (1996). I Sveriges Radios utmärkta P 1 i måndags berättade han om Wajda och Katyn. Han uppgav att i början av andra världskriget dödades i Katyn 20 000 polska officerare med nackskott av Sovjetunionens hemliga polis.
Jo, numera påstår också ryska historiker att den polska elit som 1939 tillfångatogs av Röda armén året efter mördades av sovjetiska NKVD. Men i Katyn var det ungefär 4 200 som miste livet, inte 20 000. Fast uppåt 10 000 polacker i två andra fångläger, Starobielsk och Ostaschkow, dödades också. Likräkning –eller body count som det heter på nysvenska—överdriver ofta. Det påstods till exempel under lång tid att man i Sovjet några år före Katyn med nackskott hade dödat miljoner icke önskvärda människor. Numera räknar historikerna med att ungefär 600 000 avrättades under utrensningarna i Sovjet 1937-38, medan ännu flera hamnade i Gulags många läger.
I Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget dömdes förlorarna, ofta till hängning. Segrarna var både åklagare och domare. Därför måste man med viss aktsamhet använda domstolen som historisk källa. Vid förhandlingarna presenterade den sovjetiske åklagaren ”expertutlåtanden” och ”ögonvittnen”, som entydigt pekade ut tyskarna som gärningsmän. Västmakternas representanter höll god min, även om man på det hållet nog visste bättre. Exilpolackerna, som visste att kontakterna med de fångna polackerna hade upphört redan ett år före det tyska anfallet, misstrodde den sovjetiska versionen.
Först när det kalla kriget mellan väst och öst blev alltmer frostigt började en omvärdering i väst. Dagens Nyheter bidrog faktiskt till att bryta ”den tystnadens sammansvärjning” som rådde om Katyn. Den 13 februari 1948 hade DN:s förstasida rubriken: "Katynmassakern ryskt dåd säger polack i Sverige". Underrubrik: "Känd jurist hade bevis, blev mördad". Den beskriver hur en åklagare i Krakow, Roman Martini, fick uppgiften att samla fakta om Katyn inför en process som definitivt skulle bevisa den tyska skulden. Han gjorde det grundligt, besökte till och med Katynskogen. Men hans i det kommunistiska Polen kontroversiella slutsats blev, att massmorden begicks av ryssarna. Några dagar efter det att polska justitiedepartementet fått Martinis rapport, mördades han av ett par ungdomar. De häktades, men lyckades --som det sägs-- fly ur fängelset. Det minst övertygande med den här artikeln är att uppgiftslämnaren är anonym men påstås vara en till Sverige flyktad juristkollega till Martini.
Artikeln i Dagens Nyheter väckte internationellt uppseende. Ja, en Hamburgtidning blev så rasande att den rentav kallade DN för "en sedan länge som pronazistisk känd tidning".
I Wajdas hemland Polen var det ännu 1980 tabu att antyda andra gärningsmän än tyskarna. När patriotiska polacker det året, påverkade av bland annat Solidaritet, reste ett träkors i Warzawa med inskriptionen "Katyn 1940" revs det snabbt ner. Några år senare lät regeringen Jaruzelski uppföra en granitobelisk på samma plats. Men där stod det "Katyn 1941", det vill säga tyskarna utpekades som skyldiga.
Men sen kom Gorbatjovs tid med glasnost och perestrojka. Så påsken 1990 skrev general Jaruzelski i gästboken vid minnesplatsen i Katyn: "Med högaktning och i varaktig åminnelse av de polska officerarna, offer för Stalins grymma förbrytelse".
Katyn är tyvärr inte det enda exemplet på hur segrarna skyllt sina egna dåd på förlorarna. 1997 besökte jag ön Poel utanför den gamla svenskstaden Wismar i norra Tyskland. Där fanns ännu en minnessten med texten: "Den 3 maj 1945 mördade fascisterna i Neustadtbukten tusentals fångar från koncentrationslägret Neuengamme"
Det syftar på hur de två tyska fartygen Cap Arcona och Thielbeck sänktes i Neustadtbukten fem dagar före krigsslutet. Ombord fanns från Neuengamme evakuerade fångar. Över 7000 av dem dödades. Bland annat den förre franske konseljpresidenten Leon Blum och historikern Olga Wurmser har hävdat att det var tyskarna som dödade dem. Men det var det brittiska flyget som stod för denna tvivelaktiga bragd.
(På www.vedebesegrade.blogspot.com 8 mars 2006 finns under rubriken ”Katyn en länge omstridd polsk tragedi” en mer detaljerad redogörelse för de polska officerarnas grymma öde och det skiftande politiska efterspelet)
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1071) 2006-03-12
Den av svenska journalister som vet mest om Polen är Kjell Albin Abrahamson, som bland annat skrivit den läsvärda boken ”Diamant i aska” (1996). I Sveriges Radios utmärkta P 1 i måndags berättade han om Wajda och Katyn. Han uppgav att i början av andra världskriget dödades i Katyn 20 000 polska officerare med nackskott av Sovjetunionens hemliga polis.
Jo, numera påstår också ryska historiker att den polska elit som 1939 tillfångatogs av Röda armén året efter mördades av sovjetiska NKVD. Men i Katyn var det ungefär 4 200 som miste livet, inte 20 000. Fast uppåt 10 000 polacker i två andra fångläger, Starobielsk och Ostaschkow, dödades också. Likräkning –eller body count som det heter på nysvenska—överdriver ofta. Det påstods till exempel under lång tid att man i Sovjet några år före Katyn med nackskott hade dödat miljoner icke önskvärda människor. Numera räknar historikerna med att ungefär 600 000 avrättades under utrensningarna i Sovjet 1937-38, medan ännu flera hamnade i Gulags många läger.
I Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget dömdes förlorarna, ofta till hängning. Segrarna var både åklagare och domare. Därför måste man med viss aktsamhet använda domstolen som historisk källa. Vid förhandlingarna presenterade den sovjetiske åklagaren ”expertutlåtanden” och ”ögonvittnen”, som entydigt pekade ut tyskarna som gärningsmän. Västmakternas representanter höll god min, även om man på det hållet nog visste bättre. Exilpolackerna, som visste att kontakterna med de fångna polackerna hade upphört redan ett år före det tyska anfallet, misstrodde den sovjetiska versionen.
Först när det kalla kriget mellan väst och öst blev alltmer frostigt började en omvärdering i väst. Dagens Nyheter bidrog faktiskt till att bryta ”den tystnadens sammansvärjning” som rådde om Katyn. Den 13 februari 1948 hade DN:s förstasida rubriken: "Katynmassakern ryskt dåd säger polack i Sverige". Underrubrik: "Känd jurist hade bevis, blev mördad". Den beskriver hur en åklagare i Krakow, Roman Martini, fick uppgiften att samla fakta om Katyn inför en process som definitivt skulle bevisa den tyska skulden. Han gjorde det grundligt, besökte till och med Katynskogen. Men hans i det kommunistiska Polen kontroversiella slutsats blev, att massmorden begicks av ryssarna. Några dagar efter det att polska justitiedepartementet fått Martinis rapport, mördades han av ett par ungdomar. De häktades, men lyckades --som det sägs-- fly ur fängelset. Det minst övertygande med den här artikeln är att uppgiftslämnaren är anonym men påstås vara en till Sverige flyktad juristkollega till Martini.
Artikeln i Dagens Nyheter väckte internationellt uppseende. Ja, en Hamburgtidning blev så rasande att den rentav kallade DN för "en sedan länge som pronazistisk känd tidning".
I Wajdas hemland Polen var det ännu 1980 tabu att antyda andra gärningsmän än tyskarna. När patriotiska polacker det året, påverkade av bland annat Solidaritet, reste ett träkors i Warzawa med inskriptionen "Katyn 1940" revs det snabbt ner. Några år senare lät regeringen Jaruzelski uppföra en granitobelisk på samma plats. Men där stod det "Katyn 1941", det vill säga tyskarna utpekades som skyldiga.
Men sen kom Gorbatjovs tid med glasnost och perestrojka. Så påsken 1990 skrev general Jaruzelski i gästboken vid minnesplatsen i Katyn: "Med högaktning och i varaktig åminnelse av de polska officerarna, offer för Stalins grymma förbrytelse".
Katyn är tyvärr inte det enda exemplet på hur segrarna skyllt sina egna dåd på förlorarna. 1997 besökte jag ön Poel utanför den gamla svenskstaden Wismar i norra Tyskland. Där fanns ännu en minnessten med texten: "Den 3 maj 1945 mördade fascisterna i Neustadtbukten tusentals fångar från koncentrationslägret Neuengamme"
Det syftar på hur de två tyska fartygen Cap Arcona och Thielbeck sänktes i Neustadtbukten fem dagar före krigsslutet. Ombord fanns från Neuengamme evakuerade fångar. Över 7000 av dem dödades. Bland annat den förre franske konseljpresidenten Leon Blum och historikern Olga Wurmser har hävdat att det var tyskarna som dödade dem. Men det var det brittiska flyget som stod för denna tvivelaktiga bragd.
(På www.vedebesegrade.blogspot.com 8 mars 2006 finns under rubriken ”Katyn en länge omstridd polsk tragedi” en mer detaljerad redogörelse för de polska officerarnas grymma öde och det skiftande politiska efterspelet)
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1071) 2006-03-12
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1071) 06-03-12 till....
....till UD-veteranen Sverker Åström, som på en helsida i DN (5/3) skriver under rubriken ”Regeringen agerar skamligt för att inte misshaga Bush”. Åström menar att regeringens utrikespolitiska deklaration var full av vackra ord om folkrätt och mänskliga rättigheter men inte innehöll något om ”det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan under efterkrigstiden, alltså det amerikanska angreppet på Irak i mars 2003 och den fortsatta ockupationen” På tal om mänskliga rättigheter skriver Åström: ”Det fortfarande pågående kriget i Irak innebär i sig allvarliga rättskränkningar, dels själva krigshandlingarna som orsakar outsägliga lidanden för det redan hårt prövade irakiska folket, dels tillståndet i de amerikanska fängelserna i landet med systematisk, av Vita huset auktoriserad tortyr”. Om Palme hade levat så hade han med säkerhet rutit till med vrede och indignation, tror Sverker Åström.
....till Tuffs indiska partner Bhikhu Vyas, som meddelar att ”Robert Library” nu är klart. Namnet syftar på att det uppförts för pengar som vänner till den 2004 avlidne tuff-aktivisten Robert Stieger satsade för att hedra hans minne. Det är ett skolbibliotek i skolan Chandvagan i det av den fattiga stambefolkningen bebodda Dharampur. Skolan är en av de sex som tack vare finansiellt stöd från Tuff finns i området. Bhikhus omdöme: ”Biblioteket ser så vackert ut, omgivet av vatten sedan tre dammar anlagts runt skolan. Där finns böcker, tidskrifter och tidningar, som eleverna sitter och läser”
....till Tuffs Indiengrupp med Gunnar och Margaretha Petersen i spetsen, som inför årsmötet på lördag (18/3) rapporterar att Tuff under 2005 skickade 385 000 kr till indiska partners. Inte dåligt av en lokalförening utan statliga anslag!
....till Aftonbladets Petter Larsson, som (7/3) skriver ”Tortyren i Abu Ghraib-fängelset var inget olyckligt undantag. Två år efter att övergreppen avslöjades torteras fortfarande fångar i Irak. Det hävdar Amnesty International i en ny kartläggning”
....till Jan Myrdal som i Aftonbladet på tal om västligt stöd till opinionsbildningen i länder som Ukraina och Iran och upprördheten över att president Putin nu vill kontrollera utlandets finansiering av rysk opinionsbildning påminner om att det redan finns liknande bestämmelser i den svenska brottsbalken
....till Kristna Fredsrörelsen, som uppmanar oss att skicka e-post till försvarsministern för att protestera mot Sveriges militära samarbete med Israel
....till Venezuelas president Hugo Chavez som reagerat på hur Cindy Sheehan och andra protesterande fredskvinnor behandlats av amerikansk polis: "Vi har med skam sett bilderna av hur en grupp polismän släpar i väg med våra vänner och kvinnor, som blivit en fredens symbol – inte kyrkogårdarnas "fred" utan den fred som kämpar för livet” En ros också till Jan Viklund som tipsat oss om detta.
....till solidariska människor som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 för att med gåvor stärka denna frivilligt arbetande förenings ekonomi. Bara under februari har 15 stycken förutom medlemsavgiften (200 kr för enskild, 80 kr för familjemedlem) skickat sammanlagt 4 500 kr till Tuff. Heders!
....till Sylvia Ljungdahl och Bitte Isacsson, som i veckan städat Tuff-lokalen och till Monica Schelin, som städat radiostudion
....till historikern och författaren Knut Carlqvist som i FIB/K:s nätupplaga skriver om
Miyazakis animerade filmer under rubriken ”Ta bort ondskan och världen framträder”, bland annat: ”Det är naiva filmer, kollisionen mellan människors strävan och naturen är ofta ett tema, den industriella förstörelsen av grunderna för vår existens. Vad som förundrar är att människorna i Miyazakis filmer inte är onda. Dörrar stängs inte, inga domar avkunnas eller verkställs. Ingen hämnas. Och inte ens den girige munken som tänkt kränga Skogsgudens huvud till kejsaren är ond. I slutscenerna i Prinsessan Mononoke visar han sig oförbätterlig och väcker snarast igenkännandets sympati. Han ger sig inte, men så är det här i livet. Kvinnan som äger bergverket i samma film skjuter på allt som rör sig, men hon är också den som ger horor och spetälska en fristad. Människor lever i sina drömmar”
....till Gunnar Petersen och Monica Schelin, som i onsdags (8/3) berättade om Indien och Tuff-projekten där för en klass i Sollentuna International School.
....till det samtal med representanter från den brittiska antikrigsrörelsen som vid en kulturafton i Immanuelskyrkan, Kungstensgatan 17, sker torsdag den 16 mars kl 19. Över hundra britter har dödats i Irak och Military Families Against the War är en aktiv grupp med hemsidan http://www.mfaw.org.uk/
....till den demonstration på treårsdagen av USA:s krig som anordnas på Sergels torg lördag den 18 mars kl 13. Parollerna lyder: USA ut ur Irak! Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitik! Inget krig mot Iran! Mera info finns på www.motkrig.org
....till Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF), som på lördag 18 mars har sitt årsmöte i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 kl 9. 30
....till Tuffs indiska partner Bhikhu Vyas, som meddelar att ”Robert Library” nu är klart. Namnet syftar på att det uppförts för pengar som vänner till den 2004 avlidne tuff-aktivisten Robert Stieger satsade för att hedra hans minne. Det är ett skolbibliotek i skolan Chandvagan i det av den fattiga stambefolkningen bebodda Dharampur. Skolan är en av de sex som tack vare finansiellt stöd från Tuff finns i området. Bhikhus omdöme: ”Biblioteket ser så vackert ut, omgivet av vatten sedan tre dammar anlagts runt skolan. Där finns böcker, tidskrifter och tidningar, som eleverna sitter och läser”
....till Tuffs Indiengrupp med Gunnar och Margaretha Petersen i spetsen, som inför årsmötet på lördag (18/3) rapporterar att Tuff under 2005 skickade 385 000 kr till indiska partners. Inte dåligt av en lokalförening utan statliga anslag!
....till Aftonbladets Petter Larsson, som (7/3) skriver ”Tortyren i Abu Ghraib-fängelset var inget olyckligt undantag. Två år efter att övergreppen avslöjades torteras fortfarande fångar i Irak. Det hävdar Amnesty International i en ny kartläggning”
....till Jan Myrdal som i Aftonbladet på tal om västligt stöd till opinionsbildningen i länder som Ukraina och Iran och upprördheten över att president Putin nu vill kontrollera utlandets finansiering av rysk opinionsbildning påminner om att det redan finns liknande bestämmelser i den svenska brottsbalken
....till Kristna Fredsrörelsen, som uppmanar oss att skicka e-post till försvarsministern för att protestera mot Sveriges militära samarbete med Israel
....till Venezuelas president Hugo Chavez som reagerat på hur Cindy Sheehan och andra protesterande fredskvinnor behandlats av amerikansk polis: "Vi har med skam sett bilderna av hur en grupp polismän släpar i väg med våra vänner och kvinnor, som blivit en fredens symbol – inte kyrkogårdarnas "fred" utan den fred som kämpar för livet” En ros också till Jan Viklund som tipsat oss om detta.
....till solidariska människor som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 för att med gåvor stärka denna frivilligt arbetande förenings ekonomi. Bara under februari har 15 stycken förutom medlemsavgiften (200 kr för enskild, 80 kr för familjemedlem) skickat sammanlagt 4 500 kr till Tuff. Heders!
....till Sylvia Ljungdahl och Bitte Isacsson, som i veckan städat Tuff-lokalen och till Monica Schelin, som städat radiostudion
....till historikern och författaren Knut Carlqvist som i FIB/K:s nätupplaga skriver om
Miyazakis animerade filmer under rubriken ”Ta bort ondskan och världen framträder”, bland annat: ”Det är naiva filmer, kollisionen mellan människors strävan och naturen är ofta ett tema, den industriella förstörelsen av grunderna för vår existens. Vad som förundrar är att människorna i Miyazakis filmer inte är onda. Dörrar stängs inte, inga domar avkunnas eller verkställs. Ingen hämnas. Och inte ens den girige munken som tänkt kränga Skogsgudens huvud till kejsaren är ond. I slutscenerna i Prinsessan Mononoke visar han sig oförbätterlig och väcker snarast igenkännandets sympati. Han ger sig inte, men så är det här i livet. Kvinnan som äger bergverket i samma film skjuter på allt som rör sig, men hon är också den som ger horor och spetälska en fristad. Människor lever i sina drömmar”
....till Gunnar Petersen och Monica Schelin, som i onsdags (8/3) berättade om Indien och Tuff-projekten där för en klass i Sollentuna International School.
....till det samtal med representanter från den brittiska antikrigsrörelsen som vid en kulturafton i Immanuelskyrkan, Kungstensgatan 17, sker torsdag den 16 mars kl 19. Över hundra britter har dödats i Irak och Military Families Against the War är en aktiv grupp med hemsidan http://www.mfaw.org.uk/
....till den demonstration på treårsdagen av USA:s krig som anordnas på Sergels torg lördag den 18 mars kl 13. Parollerna lyder: USA ut ur Irak! Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitik! Inget krig mot Iran! Mera info finns på www.motkrig.org
....till Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF), som på lördag 18 mars har sitt årsmöte i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 kl 9. 30
söndag, mars 5
VARFÖR FRED OCH INTERNATIONELL SOLIDARITET?
Monica Schelin (M) intervjuar Åke Sandin (Å)
M. Jag heter Monica Schelin och är vice ordförande i Tyresö Ulands- och Fredsförening, TUFF. Och jag tänker fråga ut programledaren. I dag, Åke Sandin, gör du Radio Tuff nr 1070. I snart 21 år har du varenda vecka på frivilligbasis gjort det här programmet. Hur känns det?
Å. Det känns jättebra i dag. Tack vare din frågvishet slipper jag ju att snacka in en ny krönika den här veckan.
M. Du har berättat på Tyresöradion att du är så resultatfixerad, att den enda stunden på dan du märker att du gör nytta är när du har handdiskat. Men gör du verkligen någon nytta med dessa ständiga Radio Tuff?
Å. Den frågan har jag ofta ställt mig, särskilt i dystra stunder. Jag brukar då trösta mig med att det i alla fall mångfalt flera som lyssnar på Radio Tuff än det antal man i bästa fall kan locka ut på ett av de många utomordentligt intressanta möten som Tuff anordnar. En nackdel med radio jämfört med möten är förstås att det är för mycket av envägskommunikation. Men förhoppningsvis har Tuff någorlunda kunnat behålla sitt höga medlemstal tack vare radion.
M. Men redan före 1985, när Radio Tuff startade, hade ju Tuff många hundra medlemmar. Hur fick föreningen ut sina budskap då?
Å. Jo, bland annat genom att vi regelbundet delade ut flygblad i brevlådor och brevinkast. Hundratusentals flygblad distribuerades och herregud i så många trappor vi sprang.
M. Har vi i Tuff blivit latare nu, när vi inte klättrar i trappor med flygblad?
Å. Nej, men de senaste åren har våra brevlådor dränkts med reklammaklatur. Det är ju kilovis med köpuppmaningar som varje vecka delas ut och våra blad försvinner då bland alla reklampapper. Reklamen kostar väl numera dubbelt så mycket som militären. Och det är inte så lite för svenska militärutgifterna envisas med att ligga på 40 000 miljoner kr per år, alltså över 100 miljoner kr varje dag. Dessutom tror jag att reklamen gör oss dummare och mindre solidariska.
M. Hur då dummare och mindre solidariska?
Å. Vi blir ju stressade av denna väldiga hjärntvätt som reklamen innebär. Det handlar inte bara om billigare falukorv och oxfilé utan också om hur vi ska bli vackrare, smalare, sexigare och mera välklädda. Och hur vi ska inreda våra hem ännu fräschare, placera våra pengar ännu förmånligare och köpa ännu läckrare hus. Vi ska alltså satsa på oss själva som den marknadsekonomiska parollen lyder, underförstått skita i alla andra. Det är alltså en slags fascism i ny och pråligare förpackning.
M. Det var hårda ord, Åke Sandin. Men varför fortsätter du med Radio Tuff, som tar många timmar i veckan av ditt liv?
Å. Vi lever i de tiotusentals kärnvapnens tid. De har förmåga att utrota allt mänskligt liv flera gånger om. De flesta av dessa domedagsvapen finns i de länder som av medierna beundras som segrare i andra världskriget. Men de senaste 60 åren har dessa länder ofta krigiskt farit fram som fascisters och nazisters likar lite varstans i världen. Och med sina kärnvapen kan de göra andra världskrigets förintelser nästan till försumbara småmord. Det är klart att Radio Tuff då behövs som en motvikt, låt vara alldeles för liten. Men om i alla europeiska kommuner det fanns en förening som Tuff skulle riskerna för den extremt vansinniga militariseringen minska högst betydligt. Och jag tänker ibland på den tyske filosofen Immanuel Kants kategoriska imperativ: "Handla alltid så att maximen för dina handlingar skulle kunna upphöjas till allmän lag!". Det gäller alltså, att så länge vi lever följa det idéprogram jag tidigare föreslagit och som har fördelen att bestå av en enda mening: ”Vi skall verka för att ingen människa dödas eller dör i onödan”
M. Vad menar du med ”dö i onödan”?
Å. Jo, till exempel att 8-10 miljoner barn dör varje år i vår värld, en förfärande siffra och en förintelse vi sällan pratar om. De flesta av dem hade kunnat överleva om vi i de rika länderna brytt oss, så därför kan man säga att dom dör i onödan. När vi nu i femton månader ältat det tragiska faktum att över 500 svenska turister dödades av tsunamin bör vi kanske ändå jämföra med att dubbelt så många barn dör varje timme dag efter dag året runt som det antal svenska turister som tragiskt omkom julen 2004. Det är roligt att i Radio Tuff regelbundet kunna skildra de alldeles utmärkta projekten i Indien. Tidigare har Tuff också finansierat projekt i Bolivia, Ecuador och Eritrea.
M. Men Radio Tuff är bara ett litet pip i medie- och informationslarmet.
Å. Jovisst, men vi får hoppas att många andra också piper till. Då kan det bli till ett vrål.
M. Tack Åke Sandin och fortsätt med dina tuffa radioprogram!
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Radio Tuff (nr 1070) 2006-03-05
M. Jag heter Monica Schelin och är vice ordförande i Tyresö Ulands- och Fredsförening, TUFF. Och jag tänker fråga ut programledaren. I dag, Åke Sandin, gör du Radio Tuff nr 1070. I snart 21 år har du varenda vecka på frivilligbasis gjort det här programmet. Hur känns det?
Å. Det känns jättebra i dag. Tack vare din frågvishet slipper jag ju att snacka in en ny krönika den här veckan.
M. Du har berättat på Tyresöradion att du är så resultatfixerad, att den enda stunden på dan du märker att du gör nytta är när du har handdiskat. Men gör du verkligen någon nytta med dessa ständiga Radio Tuff?
Å. Den frågan har jag ofta ställt mig, särskilt i dystra stunder. Jag brukar då trösta mig med att det i alla fall mångfalt flera som lyssnar på Radio Tuff än det antal man i bästa fall kan locka ut på ett av de många utomordentligt intressanta möten som Tuff anordnar. En nackdel med radio jämfört med möten är förstås att det är för mycket av envägskommunikation. Men förhoppningsvis har Tuff någorlunda kunnat behålla sitt höga medlemstal tack vare radion.
M. Men redan före 1985, när Radio Tuff startade, hade ju Tuff många hundra medlemmar. Hur fick föreningen ut sina budskap då?
Å. Jo, bland annat genom att vi regelbundet delade ut flygblad i brevlådor och brevinkast. Hundratusentals flygblad distribuerades och herregud i så många trappor vi sprang.
M. Har vi i Tuff blivit latare nu, när vi inte klättrar i trappor med flygblad?
Å. Nej, men de senaste åren har våra brevlådor dränkts med reklammaklatur. Det är ju kilovis med köpuppmaningar som varje vecka delas ut och våra blad försvinner då bland alla reklampapper. Reklamen kostar väl numera dubbelt så mycket som militären. Och det är inte så lite för svenska militärutgifterna envisas med att ligga på 40 000 miljoner kr per år, alltså över 100 miljoner kr varje dag. Dessutom tror jag att reklamen gör oss dummare och mindre solidariska.
M. Hur då dummare och mindre solidariska?
Å. Vi blir ju stressade av denna väldiga hjärntvätt som reklamen innebär. Det handlar inte bara om billigare falukorv och oxfilé utan också om hur vi ska bli vackrare, smalare, sexigare och mera välklädda. Och hur vi ska inreda våra hem ännu fräschare, placera våra pengar ännu förmånligare och köpa ännu läckrare hus. Vi ska alltså satsa på oss själva som den marknadsekonomiska parollen lyder, underförstått skita i alla andra. Det är alltså en slags fascism i ny och pråligare förpackning.
M. Det var hårda ord, Åke Sandin. Men varför fortsätter du med Radio Tuff, som tar många timmar i veckan av ditt liv?
Å. Vi lever i de tiotusentals kärnvapnens tid. De har förmåga att utrota allt mänskligt liv flera gånger om. De flesta av dessa domedagsvapen finns i de länder som av medierna beundras som segrare i andra världskriget. Men de senaste 60 åren har dessa länder ofta krigiskt farit fram som fascisters och nazisters likar lite varstans i världen. Och med sina kärnvapen kan de göra andra världskrigets förintelser nästan till försumbara småmord. Det är klart att Radio Tuff då behövs som en motvikt, låt vara alldeles för liten. Men om i alla europeiska kommuner det fanns en förening som Tuff skulle riskerna för den extremt vansinniga militariseringen minska högst betydligt. Och jag tänker ibland på den tyske filosofen Immanuel Kants kategoriska imperativ: "Handla alltid så att maximen för dina handlingar skulle kunna upphöjas till allmän lag!". Det gäller alltså, att så länge vi lever följa det idéprogram jag tidigare föreslagit och som har fördelen att bestå av en enda mening: ”Vi skall verka för att ingen människa dödas eller dör i onödan”
M. Vad menar du med ”dö i onödan”?
Å. Jo, till exempel att 8-10 miljoner barn dör varje år i vår värld, en förfärande siffra och en förintelse vi sällan pratar om. De flesta av dem hade kunnat överleva om vi i de rika länderna brytt oss, så därför kan man säga att dom dör i onödan. När vi nu i femton månader ältat det tragiska faktum att över 500 svenska turister dödades av tsunamin bör vi kanske ändå jämföra med att dubbelt så många barn dör varje timme dag efter dag året runt som det antal svenska turister som tragiskt omkom julen 2004. Det är roligt att i Radio Tuff regelbundet kunna skildra de alldeles utmärkta projekten i Indien. Tidigare har Tuff också finansierat projekt i Bolivia, Ecuador och Eritrea.
M. Men Radio Tuff är bara ett litet pip i medie- och informationslarmet.
Å. Jovisst, men vi får hoppas att många andra också piper till. Då kan det bli till ett vrål.
M. Tack Åke Sandin och fortsätt med dina tuffa radioprogram!
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Radio Tuff (nr 1070) 2006-03-05
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1070) 06-03-05 till ....
....till samtalsledaren i Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, Göran Flodman, som på ett lysande sätt gjorde ämnena biologism och Darwin så högintressanta i en knökfull Tuff-lokal i tisdags.
....till Södertörns friskola i Huddinge, som vid sin solidaritetsafton den 23 februari för Tuffs indiska projekt jobbade in över 30 000 kr. Bilder från aftonen finns på www.friskola.nu
....till den indiska författaren Arundhati Roy, som ilsket och ironiskt skildrar president Bush’ besök i Indien. Hon kallar honom för krigsförbrytare och om hans besök vid Gandhis minnesvård skriver hon: ”När George Bush lägger blommor på den där berömda plattan av blankpolerad sten - då ryser miljoner indier till. Det kommer att vara som om han hade hällt en liter blod över minnet av Gandhi.” Hundratusentals indier har den senaste veckan protesterat mot den amerikanske presidentens besök
....till en opinionsundersökning utförd av Le Moyne College, som visar att 72 procent av de amerikanska soldaterna i Irak anser att USA bör lämna Irak inom ett år. Nästan 90 procent av dem tror att de är i Irak på grund av Saddam Husseins påstådda roll i 11 september
....till förre CIA-medarbetaren Ray McGovern, som knallade in i den amerikanska kongressbyggnaden iförd oranga kläder liknande dem som fångarna på Guantanamo bär. Tillsammans med fjorton andra hade han en munkavle med texten ”Tortyr” på. McGovern återlämnade en förtjänstmedalj han fått för sina insatser i CIA.
....till veteranen bland journalister i Mellanöstern, Robert Fisk, som i den brittiska tidningen The Independent (27/2) skriver om hur den angloamerikanska propagandan ger en grovt förskönande bild av utvecklingen i Irak och arabvärlden: ”Jag påminns mindre om Vietnam än om de brittiska och franska befälhavarna under första världskriget som oupphörligt ljög om seger över Tyskland medan de föste fram hundratusentals av sina soldater genom slakthusen vid Somme, Verdun och Gallipoli. Den enda skillnaden i dag är att vi nu driver in hundratusentals araber i slakthusen –och vi bryr oss inte ens.”
....till INSIDAN i DN (4/3), där Thomas Lerner påminner om Joseph Rotblatt och hans långvariga kamp mot kärnvapen, bland annat i Pugwash-rörelsen. Rotblatt ställde de rimliga frågorna: ”Ska vi göra slut på mänskligheten eller ska mänskligheten avsäga sig kriget?”
....till Kerstin Fredriksson och Åsa Berner i Sollentuna International School
som genom ett ”öppet hus” i en femteklass jobbat in över tusen kronor till Tuffs projekt i Indien.
....till de tappra aktivisterna Erika Husberg, Sylvia Lungdahl, Margareta Svahn och Monica Schelin som i går (lördag) fanns vid Tuffs bokbord i Tyresö Centrum
....till Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja, som anordnar ett
möte med rubriken ”Vietnam och Irak - paralleller och kontraster.” Det är Gunnar Fredriksson och Anders Mellbourn som samtalar om hur Vietnamkriget på nytt kommit i fokus i amerikansk debatt genom Irakkriget. Måndagen den 13 mars i ABF-huset, Sveavägen 41, kl 18.30.
....till Tyresö Teaterförening, som återigen arrangerar en berättarkväll. Det blir nya skrönor och historier av Bo Almén, Bertil Bragby och Pelle Olsson och musik av Brita Bremberg. Kulturkaféet, Bollmora föreningsgård kl 16-18 söndag den 12 mars.
....till Södertörns friskola i Huddinge, som vid sin solidaritetsafton den 23 februari för Tuffs indiska projekt jobbade in över 30 000 kr. Bilder från aftonen finns på www.friskola.nu
....till den indiska författaren Arundhati Roy, som ilsket och ironiskt skildrar president Bush’ besök i Indien. Hon kallar honom för krigsförbrytare och om hans besök vid Gandhis minnesvård skriver hon: ”När George Bush lägger blommor på den där berömda plattan av blankpolerad sten - då ryser miljoner indier till. Det kommer att vara som om han hade hällt en liter blod över minnet av Gandhi.” Hundratusentals indier har den senaste veckan protesterat mot den amerikanske presidentens besök
....till en opinionsundersökning utförd av Le Moyne College, som visar att 72 procent av de amerikanska soldaterna i Irak anser att USA bör lämna Irak inom ett år. Nästan 90 procent av dem tror att de är i Irak på grund av Saddam Husseins påstådda roll i 11 september
....till förre CIA-medarbetaren Ray McGovern, som knallade in i den amerikanska kongressbyggnaden iförd oranga kläder liknande dem som fångarna på Guantanamo bär. Tillsammans med fjorton andra hade han en munkavle med texten ”Tortyr” på. McGovern återlämnade en förtjänstmedalj han fått för sina insatser i CIA.
....till veteranen bland journalister i Mellanöstern, Robert Fisk, som i den brittiska tidningen The Independent (27/2) skriver om hur den angloamerikanska propagandan ger en grovt förskönande bild av utvecklingen i Irak och arabvärlden: ”Jag påminns mindre om Vietnam än om de brittiska och franska befälhavarna under första världskriget som oupphörligt ljög om seger över Tyskland medan de föste fram hundratusentals av sina soldater genom slakthusen vid Somme, Verdun och Gallipoli. Den enda skillnaden i dag är att vi nu driver in hundratusentals araber i slakthusen –och vi bryr oss inte ens.”
....till INSIDAN i DN (4/3), där Thomas Lerner påminner om Joseph Rotblatt och hans långvariga kamp mot kärnvapen, bland annat i Pugwash-rörelsen. Rotblatt ställde de rimliga frågorna: ”Ska vi göra slut på mänskligheten eller ska mänskligheten avsäga sig kriget?”
....till Kerstin Fredriksson och Åsa Berner i Sollentuna International School
som genom ett ”öppet hus” i en femteklass jobbat in över tusen kronor till Tuffs projekt i Indien.
....till de tappra aktivisterna Erika Husberg, Sylvia Lungdahl, Margareta Svahn och Monica Schelin som i går (lördag) fanns vid Tuffs bokbord i Tyresö Centrum
....till Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja, som anordnar ett
möte med rubriken ”Vietnam och Irak - paralleller och kontraster.” Det är Gunnar Fredriksson och Anders Mellbourn som samtalar om hur Vietnamkriget på nytt kommit i fokus i amerikansk debatt genom Irakkriget. Måndagen den 13 mars i ABF-huset, Sveavägen 41, kl 18.30.
....till Tyresö Teaterförening, som återigen arrangerar en berättarkväll. Det blir nya skrönor och historier av Bo Almén, Bertil Bragby och Pelle Olsson och musik av Brita Bremberg. Kulturkaféet, Bollmora föreningsgård kl 16-18 söndag den 12 mars.
söndag, februari 26
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1069) 06-02-26 till....
....till en av de klokaste kolumnisterna i svensk press, Yrsa Stenius, som i Aftonbladet (21/2) bland annat skriver: ”Vad är det som har hänt med Sverige, en gång det resonabla förnuftets hemort på jorden, men nu sedan ganska lång tid ett land förgiftat av indignation, vrede, anklagelser och förbittring. Alla är nuförtiden kränkta i detta land.”
....till Nina Björk, som i DN (19/2) påminner om att ”815 miljoner människor i världen är kroniskt hungriga eller undernärda. 18 procent av jordens befolkning saknar tillgång till rent dricksvatten. 30 000 barn om dagen dör av orsaker som skulle ha kunnat förhindras, om de haft tillgång till en bättre sjukvård, rent vatten och mer mat” Och hon tillägger: ”Det är på missnöjet vi ska bygga en annan möjlig värld. Det är på vreden. Det är på insikten om att det nuvarande systemet är sinnessjukt orättvist”
....till 34 amerikanska deltagare i Kyrkornas Världsråd, som anklagar Washington för att låta “terror regna ner”. I sitt uttalande säger de bland annat: ”Vi beklagar med särskild vånda kriget i Irak, som startades bedrägligt och som kränker global rättvisa och mänskliga rättigheter....Vi sörjer alla som dödats och skadats i detta krig”
....till veckomagasinet Ryska Posten, vars redaktör Stefan Lindgren berättar om tidningen ”Stadens Nyheter” i Volgograd. Den publicerade en teckning av Jesus, Moses, Muhammed och Buddha, där de sitter framför en TV, som visar gatuvåld. De säger dystert: "Det var ju inte det här vi lärde dem." Det räckte för att både chefredaktören och tecknaren avskedades. Tidningen stängdes. Av de religiösa representanterna är det bara överrabbinen Berl Lazar, som inte upprörs över teckningen utan varnar för att man nu börjar gå över gränsen till det ”absurda”
....till Expressens Nils Schwartz (21/2), som tar upp att den brittiske historikern David Irving har dömts till tre års fängelse av en österrikisk domstol. Han talar om ”shariadomare i läderbyxor” och ”att juryn var sammansatt av en samling byfånar”. Å andra sidan tycker han att det är ”högst befogat” att just Tyskland och Österrike håller sig med speciallagar beträffande beskrivningen av andra världskriget. Mindre diskriminerande uttalanden än hans har ibland stämplats som ”rasism”, ett invektiv det dock gått inflation i.
....till Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, som har invändningar mot Schwartz’ särskiljande av religion, ”en åsikt bland andra” enligt Schwartz, och etnicitet, ”en medfödd egenskap”. Bengt menar bland annat så här: ”Även om etnicitet är ett flummigt begrepp, så måste man konstatera att ens religion, om man nu har någon, och tar den på något som helst allvar, är en viktig del av ens etnicitet. I vart fall är det ju väldigt få människor som faktiskt väljer religion, så som man till exempel väljer vilket politiskt parti man vill rösta på när man blir myndig”
....till Belgien, som nu blivit det första land som förbjudit klusterbomber. I en debattartikel i Göteborgs-Posten (18/2) kräver Svenska Afghanistankommitténs ordförande Lena Hjelm-Wallén och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom att Sverige genast följer efter.
....till Södertörns friskola i Huddinge som i torsdags (23/2) hade en solidaritetsafton för Tuff-projekten i Indien. Jättefina arrangemang och massor av folk. Och till Erika Husberg och Monica Schelin, som var Tuffs representanter under denna afton
....till vattenskadade Tyresö skola som till sina tillfälliga lokaler i Nyboda bjöd in Gunnar Ptersen, Monica Schelin och Åke Sandin, som för tre 7-klasser med bilder berättade om Tuffs projekt i Indien
....till Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som (23/2) på http://www.eu-debatt.nu/ skriver under rubriken ”EU får inte svika Kongo!”. De påminner om det brutala krig som drabbat Kongo under många år. Sedan 1998 har 3,8 miljoner människor dödats där, uppger de. Konflikterna gör alltså skäl för namnet ”Afrikas världskrig”.
....till kommande arrangemang i den ständigt aktiva Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF): Tisdag 28 feb. kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 är det dags för nästa träff i det populära diskussionscaféet FILOSOFIKA. Ämne: Biologismen. Vad ville Gud med Darwin? Och på lördag den 4 mars kl 10.30-14 finns tuff-aktivister vid bokbord i Tyresö Centrum--------------------------------------------------------------------------------------------------
Veckans krönika, "Vi historieförfalskare behandlas olika", finns på www.vedebesegrade.blogspot.com
....till Nina Björk, som i DN (19/2) påminner om att ”815 miljoner människor i världen är kroniskt hungriga eller undernärda. 18 procent av jordens befolkning saknar tillgång till rent dricksvatten. 30 000 barn om dagen dör av orsaker som skulle ha kunnat förhindras, om de haft tillgång till en bättre sjukvård, rent vatten och mer mat” Och hon tillägger: ”Det är på missnöjet vi ska bygga en annan möjlig värld. Det är på vreden. Det är på insikten om att det nuvarande systemet är sinnessjukt orättvist”
....till 34 amerikanska deltagare i Kyrkornas Världsråd, som anklagar Washington för att låta “terror regna ner”. I sitt uttalande säger de bland annat: ”Vi beklagar med särskild vånda kriget i Irak, som startades bedrägligt och som kränker global rättvisa och mänskliga rättigheter....Vi sörjer alla som dödats och skadats i detta krig”
....till veckomagasinet Ryska Posten, vars redaktör Stefan Lindgren berättar om tidningen ”Stadens Nyheter” i Volgograd. Den publicerade en teckning av Jesus, Moses, Muhammed och Buddha, där de sitter framför en TV, som visar gatuvåld. De säger dystert: "Det var ju inte det här vi lärde dem." Det räckte för att både chefredaktören och tecknaren avskedades. Tidningen stängdes. Av de religiösa representanterna är det bara överrabbinen Berl Lazar, som inte upprörs över teckningen utan varnar för att man nu börjar gå över gränsen till det ”absurda”
....till Expressens Nils Schwartz (21/2), som tar upp att den brittiske historikern David Irving har dömts till tre års fängelse av en österrikisk domstol. Han talar om ”shariadomare i läderbyxor” och ”att juryn var sammansatt av en samling byfånar”. Å andra sidan tycker han att det är ”högst befogat” att just Tyskland och Österrike håller sig med speciallagar beträffande beskrivningen av andra världskriget. Mindre diskriminerande uttalanden än hans har ibland stämplats som ”rasism”, ett invektiv det dock gått inflation i.
....till Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, som har invändningar mot Schwartz’ särskiljande av religion, ”en åsikt bland andra” enligt Schwartz, och etnicitet, ”en medfödd egenskap”. Bengt menar bland annat så här: ”Även om etnicitet är ett flummigt begrepp, så måste man konstatera att ens religion, om man nu har någon, och tar den på något som helst allvar, är en viktig del av ens etnicitet. I vart fall är det ju väldigt få människor som faktiskt väljer religion, så som man till exempel väljer vilket politiskt parti man vill rösta på när man blir myndig”
....till Belgien, som nu blivit det första land som förbjudit klusterbomber. I en debattartikel i Göteborgs-Posten (18/2) kräver Svenska Afghanistankommitténs ordförande Lena Hjelm-Wallén och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom att Sverige genast följer efter.
....till Södertörns friskola i Huddinge som i torsdags (23/2) hade en solidaritetsafton för Tuff-projekten i Indien. Jättefina arrangemang och massor av folk. Och till Erika Husberg och Monica Schelin, som var Tuffs representanter under denna afton
....till vattenskadade Tyresö skola som till sina tillfälliga lokaler i Nyboda bjöd in Gunnar Ptersen, Monica Schelin och Åke Sandin, som för tre 7-klasser med bilder berättade om Tuffs projekt i Indien
....till Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som (23/2) på http://www.eu-debatt.nu/ skriver under rubriken ”EU får inte svika Kongo!”. De påminner om det brutala krig som drabbat Kongo under många år. Sedan 1998 har 3,8 miljoner människor dödats där, uppger de. Konflikterna gör alltså skäl för namnet ”Afrikas världskrig”.
....till kommande arrangemang i den ständigt aktiva Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF): Tisdag 28 feb. kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 är det dags för nästa träff i det populära diskussionscaféet FILOSOFIKA. Ämne: Biologismen. Vad ville Gud med Darwin? Och på lördag den 4 mars kl 10.30-14 finns tuff-aktivister vid bokbord i Tyresö Centrum--------------------------------------------------------------------------------------------------
Veckans krönika, "Vi historieförfalskare behandlas olika", finns på www.vedebesegrade.blogspot.com
lördag, februari 18
ÄLTANDE OM TSUNAMIN OCH "ONDSKAN"
ÄLTANDE (1): TSUNAMIN OCH SVERIGE
Det är begripligt att anhöriga till de drygt 500 svenska offren för flodvågskatastrofen i sin sorg har ett behov att förbanna gud och hela världen, inklusive politiska makthavare.
Däremot är det obegripligt hur Sveriges agerande julen 2004 ständigt ältats sedan dess. Nu på fjortonde månaden har det kulminerat i Konstitutionsutskottets (KU) utfrågning av tjänstemän och politiker. I ett par veckor har detta nu dominerat mediernas intresse.
Detta vore befogat, om en enda svensk på semester i Thailand hade dött på grund av myndigheternas försummelser. Ingen har dock kunnat påstå detta.
Det vore också befogat om det var regeringen som deporterade en massa svenskar till turistparadisen vid Indiska Oceanen. Så var det självfallet inte, utan de lockades dit av privata reseföretag, som kommit märkligt lindrigt undan i den intensiva jakten på syndabockar.
Ibland har det nästan låtit, som om Göran Persson och Laila Freivalds orsakade denna väldiga naturkatastrof. De som tror på högre makter borde i stället ha frågat sig, varför denna människomördande flodvåg inträffade. Åtminstone en del kristdemokrater tror väl på en allsmäktig gud. De representeras i KU av stjärnadvokaten Peter Althin. Men ingen minsta förebråelse har han riktat mot sin gud.
Utfrågarna i KU bolmar av efterklokhet, när de detalj för detalj, timme för timme nagelfar myndigheters agerande. De uppvisar också en oblyg självgodhet. Begrep de verkligen mera och tidigare än vi andra katastrofens omfattning? Den frågan är det ingen som ställer till dem. Inte heller behöver de redovisa sitt julfirande 2004. Till och med några från det annars så kaxiga mediefolket har erkänt att de alltför sent anade tragedins hela vidd.
Det hade varit rimligare och mänskligare om KU frågat, vad vi i Sverige gjort för miljonerna anhöriga till de över 200 000 asiater som dödades av tsunamin. Dessa anhöriga miste inte bara nära och kära utan i de flesta fall också sina hus, båtar och försörjningsmöjligheter. Under de två veckor det nu på nytt jagats syndabockar för att svenska turister alltför länge fick vänta på att flygas hem har cirka 200 000 barn i världen dött i onödan.
Det är en tröst att asiaterna inte känner till det här jämmerliga svenska skådespelet, där en del politiker alltmer framstår som röstfiskande asgamar. Skulle man i Asien veta vad vi så intensivt ägnar oss åt, skulle de tro att vi svenskar var en samling grälsjuka societetstanter, så egotrippade att vi förlorat sinnet för alla proportioner.
ÄLTANDE (2): ”ONDSKAN”
Även i sekulära kretsar ältas ordet ”ONDSKAN”. Läser i DN (15/2) om att ”ONDSKAN” nu också är namnet på en ny musiktidning. Varför den fått det namnet framgår inte av artikeln som är skriven av Niklas Wahllöf. Han skriver bland annat:
”Ondskans guldkorn finns i stället i de rent subjektiva passagerna och mer upplysande ordbajserierna”
Den meningen är inget guldkorn precis men kanske är Wahllöf en virtuos vid pianot, fast inte vid tangentbordet.
Till och med den föga religiöse Jan Guillou valde redan 1981 ”Ondskan” som titel på en bok. I vinter har hans sevärda TV-serie ”Häxornas tid” visats. Den belyste hur tron på ondskan, personifierad av Satan, ledde till grymma avrättningar av många hundra svenska kvinnor på 1600-talet.
Samma vidskepelse lever kvar än i dag på sina håll. I den brittiska tidningen The Observer (12/2) skriver Richard Dowden om barn i Kongo som beskylls för att vara i det ondas våld. När anhöriga blir sjuka eller dör får barnen skulden. De anklagas för att vara häxor och utsätts för tortyr. Om de överlever grymheterna hamnar de på gatan i Kinshasa, där de försöker livnära sig på tiggeri och stölder. Även i europeiska storstäder har afrikanska barn dykt upp, som i hemlandet blivit brännmärkta som besatta av onda andar.
Liksom i Sverige behöver Kongo syndabockar och av mycket starkare skäl än vi. Där har man länge härjats av krig, korrupta regimer och aids. Därför anklagas tiotusentals barn för att äta sina anhöriga och att flyga bland fåglarna. Bekännelserna visas på TV, även i sådana stationer som ägs av kristna kyrkor. Tidigare var det bara sekter som ägnade sig åt denna häxfobi.
Riktigt otäckt blir det när mäktiga –och fundamentalistiska -- ledare i öst och väst stämplar ”de andra” som ondskans kreatur. Det är inte bara muslimska ayatollor som gör det, när de svamlar om ”Satans hemvist”, det vill säga Västerlandet. Också högerkristna i USA med Bush i spetsen pratar till exempel om ”ondskans axelmakter”. Verkligt farlig blir denna självgoda och polariserade bild, när det nu finns kärnvapen att använda mot de ”onda”. Då blir gamla tiders häxbål försumbara små bloss i mörkret.
”Vi går tillsammans den dagen det är slut” sjöng den satiriske Tom Lehrer. Och han varnade för att ”vi alla blir stekta på samma friluftsbål”.
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1068) 2006-02-19
Det är begripligt att anhöriga till de drygt 500 svenska offren för flodvågskatastrofen i sin sorg har ett behov att förbanna gud och hela världen, inklusive politiska makthavare.
Däremot är det obegripligt hur Sveriges agerande julen 2004 ständigt ältats sedan dess. Nu på fjortonde månaden har det kulminerat i Konstitutionsutskottets (KU) utfrågning av tjänstemän och politiker. I ett par veckor har detta nu dominerat mediernas intresse.
Detta vore befogat, om en enda svensk på semester i Thailand hade dött på grund av myndigheternas försummelser. Ingen har dock kunnat påstå detta.
Det vore också befogat om det var regeringen som deporterade en massa svenskar till turistparadisen vid Indiska Oceanen. Så var det självfallet inte, utan de lockades dit av privata reseföretag, som kommit märkligt lindrigt undan i den intensiva jakten på syndabockar.
Ibland har det nästan låtit, som om Göran Persson och Laila Freivalds orsakade denna väldiga naturkatastrof. De som tror på högre makter borde i stället ha frågat sig, varför denna människomördande flodvåg inträffade. Åtminstone en del kristdemokrater tror väl på en allsmäktig gud. De representeras i KU av stjärnadvokaten Peter Althin. Men ingen minsta förebråelse har han riktat mot sin gud.
Utfrågarna i KU bolmar av efterklokhet, när de detalj för detalj, timme för timme nagelfar myndigheters agerande. De uppvisar också en oblyg självgodhet. Begrep de verkligen mera och tidigare än vi andra katastrofens omfattning? Den frågan är det ingen som ställer till dem. Inte heller behöver de redovisa sitt julfirande 2004. Till och med några från det annars så kaxiga mediefolket har erkänt att de alltför sent anade tragedins hela vidd.
Det hade varit rimligare och mänskligare om KU frågat, vad vi i Sverige gjort för miljonerna anhöriga till de över 200 000 asiater som dödades av tsunamin. Dessa anhöriga miste inte bara nära och kära utan i de flesta fall också sina hus, båtar och försörjningsmöjligheter. Under de två veckor det nu på nytt jagats syndabockar för att svenska turister alltför länge fick vänta på att flygas hem har cirka 200 000 barn i världen dött i onödan.
Det är en tröst att asiaterna inte känner till det här jämmerliga svenska skådespelet, där en del politiker alltmer framstår som röstfiskande asgamar. Skulle man i Asien veta vad vi så intensivt ägnar oss åt, skulle de tro att vi svenskar var en samling grälsjuka societetstanter, så egotrippade att vi förlorat sinnet för alla proportioner.
ÄLTANDE (2): ”ONDSKAN”
Även i sekulära kretsar ältas ordet ”ONDSKAN”. Läser i DN (15/2) om att ”ONDSKAN” nu också är namnet på en ny musiktidning. Varför den fått det namnet framgår inte av artikeln som är skriven av Niklas Wahllöf. Han skriver bland annat:
”Ondskans guldkorn finns i stället i de rent subjektiva passagerna och mer upplysande ordbajserierna”
Den meningen är inget guldkorn precis men kanske är Wahllöf en virtuos vid pianot, fast inte vid tangentbordet.
Till och med den föga religiöse Jan Guillou valde redan 1981 ”Ondskan” som titel på en bok. I vinter har hans sevärda TV-serie ”Häxornas tid” visats. Den belyste hur tron på ondskan, personifierad av Satan, ledde till grymma avrättningar av många hundra svenska kvinnor på 1600-talet.
Samma vidskepelse lever kvar än i dag på sina håll. I den brittiska tidningen The Observer (12/2) skriver Richard Dowden om barn i Kongo som beskylls för att vara i det ondas våld. När anhöriga blir sjuka eller dör får barnen skulden. De anklagas för att vara häxor och utsätts för tortyr. Om de överlever grymheterna hamnar de på gatan i Kinshasa, där de försöker livnära sig på tiggeri och stölder. Även i europeiska storstäder har afrikanska barn dykt upp, som i hemlandet blivit brännmärkta som besatta av onda andar.
Liksom i Sverige behöver Kongo syndabockar och av mycket starkare skäl än vi. Där har man länge härjats av krig, korrupta regimer och aids. Därför anklagas tiotusentals barn för att äta sina anhöriga och att flyga bland fåglarna. Bekännelserna visas på TV, även i sådana stationer som ägs av kristna kyrkor. Tidigare var det bara sekter som ägnade sig åt denna häxfobi.
Riktigt otäckt blir det när mäktiga –och fundamentalistiska -- ledare i öst och väst stämplar ”de andra” som ondskans kreatur. Det är inte bara muslimska ayatollor som gör det, när de svamlar om ”Satans hemvist”, det vill säga Västerlandet. Också högerkristna i USA med Bush i spetsen pratar till exempel om ”ondskans axelmakter”. Verkligt farlig blir denna självgoda och polariserade bild, när det nu finns kärnvapen att använda mot de ”onda”. Då blir gamla tiders häxbål försumbara små bloss i mörkret.
”Vi går tillsammans den dagen det är slut” sjöng den satiriske Tom Lehrer. Och han varnade för att ”vi alla blir stekta på samma friluftsbål”.
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1068) 2006-02-19
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1068) 06-02-19 till....
....till Annika Borg, som vi just hörde sjunga en text av Hasse och Tage. Den sjöng hon i fredags i Bollmoras kulturcafé under sin bejublade show ”Sexti’ minuter”. Hon återkommer nu på fredag (24/2) och fredagen den 10 mars kl 12, men det gäller att boka biljetter i tid, för hittills har det varit utsålt.
....till Sveriges Radios program ”Vågen” (13/2), som behandlade politiska filmer och bland annat också intervjuade filmaren och samhällsdebattören Maj Wechselmann. På frågan om vad hon ville ”såga” svarade hon: ”Jag vill såga alla som rättfärdigar krig och påstår att krig kan utgöra ett nödvändigt politiskt ingripande”. Hon hävdade att krig alltid är en kriminell handling. På frågan om vad hon ville ”göra vågen” för svarade Wechselmann bland annat: ”Jag vill göra vågen för Tyresö Ulands- och FredsFörening, där människor också varje år reser iväg för att se hur deras insamlade pengar förvandlas till brunnar och skolor för ursprungsbefolkningen (adivasis) i Dharampur norr om Bombay”
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu på torsdag (23/2) har en solidaritetsafton till förmån för tuff-skolorna i indiska Dharampur. Det blir elevarbeten, utställningar, föredrag, loppis, lotterier, uppträdanden, indisk buffé, prova-påaktiviteter och mycket annat. En av lärarna, Bo Hiort, besökte i november 2004 projekten och blev imponerad av hur effektivt och bra pengarna användes av Tuffs partners, Bhikhu och Kolila Vyas. De har skickat sina hjärtliga lyckönskningar
....till Kumla skola i Tyresö, som nu planerar att i maj göra ännu ett dagsverke för Tuff-projekten i Indien. Nästan varje år sedan 1970 har Kumla jobbat in massor av pengar för projekten. Därför har skolan här i Radio Tuff kallats världsmästare i solidariskt arbete. Redan 1975 uppfördes i Indien en skolbyggnad med fem klassrum, som fick namnet Kumla Wing. En annan beundransvärd skola finns i Floda utanför Göteborg. Det är Alléskolan, som under många år gjort fina insatser för projekten och nu planerar ett nytt dagsverke i april
....till professorn vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet Masoud Kamali. som i DN i onsdags (15/2) skriver under rubriken ”Det nya korståget”. Han påminner om hur England och Frankrike under 1900-talet i den muslimska världen ”systematiskt motverkade alla former av modernisering, ekonomisk tillväxt och demokratisering”. Han skriver också: ”När Turkiets kamp mot ockupationen efter första världskriget tvingade England och Frankrike att lämna landet kapade England de två oljerika provinserna i det osmanska riket och skapade – samt tog kontroll över området. Irakiernas fortsatta kamp mot det engelska protektoratet bemöttes med hänsynslösa flygbombningar av byar och städer som resulterade i hundratusentals människors död. Den engelska minister som beordrade bombningarna var Winston Churchill, som så ofta framhålls som hjälte och som nyligen fick ett eget minnesmuseum i London”
....till Fredsrörelsen på Orust, vars program vintern och våren imponerar. Det anordnas möten om fundamentalismen i väst och öst, kärnvapenhotet, Indien och fredsforskaren Jan Öberg inleder ett möte om internationellt fredsbyggande.
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu lämnat en redogörelse för sitt arbete bland gamla under 2005. Detta frivilliga arbete stöddes från Tuff med 15 000 kr under året. Pengarna användes till elförsörjning, medicin, hälsovård, begravningskostnader, sociala sammankomster och julklappar till pensionärerna.
....till en insändare i DN (16/2) med rubriken ”KU-förhören bara tramsiga”. Det är Stefan Hjelm som menar att ingen kunde förutse den stora och unika tsunamikatastrofen på andra sidan jordklotet. Han tycker det är osmakligt att utnyttja tragedin genom att på det här viset försöka plocka poäng inför valet. (Veckans krönika tar bland annat upp samma ämne)
....till föreningen IrakSolidaritet, som på torsdag (23/2) kl 18.30 anordnar ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Ämne: Irak. Demokrati - för vem? Om val, bomber och dolda agendor med Mathias Cederholm, historiker vid Lunds universitet som inledare.
....till Tuff-arrangemang de närmaste dagarna:
Öppet styrelsemöte på tisdag (21/2) kl 18.30 i Tuff-lokalen
Bokbord (eventuellt) i Tyresö centrum på lördag 25/2 kl 10.30 - 14
Diskussionscaféet Filosofika tisdag 28/2 kl 19 i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80. Ämne: ”Biologismen. Vad ville Gud med Darwin?” Samtalsledaren Göran Flodman intervjuas senare i dagens Radio Tuff
....till alla som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff görs oavlönat men hyran för Tuff-lokalen, sändningsavgifter och mycket annat kostar pengar
....till Sveriges Radios program ”Vågen” (13/2), som behandlade politiska filmer och bland annat också intervjuade filmaren och samhällsdebattören Maj Wechselmann. På frågan om vad hon ville ”såga” svarade hon: ”Jag vill såga alla som rättfärdigar krig och påstår att krig kan utgöra ett nödvändigt politiskt ingripande”. Hon hävdade att krig alltid är en kriminell handling. På frågan om vad hon ville ”göra vågen” för svarade Wechselmann bland annat: ”Jag vill göra vågen för Tyresö Ulands- och FredsFörening, där människor också varje år reser iväg för att se hur deras insamlade pengar förvandlas till brunnar och skolor för ursprungsbefolkningen (adivasis) i Dharampur norr om Bombay”
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu på torsdag (23/2) har en solidaritetsafton till förmån för tuff-skolorna i indiska Dharampur. Det blir elevarbeten, utställningar, föredrag, loppis, lotterier, uppträdanden, indisk buffé, prova-påaktiviteter och mycket annat. En av lärarna, Bo Hiort, besökte i november 2004 projekten och blev imponerad av hur effektivt och bra pengarna användes av Tuffs partners, Bhikhu och Kolila Vyas. De har skickat sina hjärtliga lyckönskningar
....till Kumla skola i Tyresö, som nu planerar att i maj göra ännu ett dagsverke för Tuff-projekten i Indien. Nästan varje år sedan 1970 har Kumla jobbat in massor av pengar för projekten. Därför har skolan här i Radio Tuff kallats världsmästare i solidariskt arbete. Redan 1975 uppfördes i Indien en skolbyggnad med fem klassrum, som fick namnet Kumla Wing. En annan beundransvärd skola finns i Floda utanför Göteborg. Det är Alléskolan, som under många år gjort fina insatser för projekten och nu planerar ett nytt dagsverke i april
....till professorn vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet Masoud Kamali. som i DN i onsdags (15/2) skriver under rubriken ”Det nya korståget”. Han påminner om hur England och Frankrike under 1900-talet i den muslimska världen ”systematiskt motverkade alla former av modernisering, ekonomisk tillväxt och demokratisering”. Han skriver också: ”När Turkiets kamp mot ockupationen efter första världskriget tvingade England och Frankrike att lämna landet kapade England de två oljerika provinserna i det osmanska riket och skapade – samt tog kontroll över området. Irakiernas fortsatta kamp mot det engelska protektoratet bemöttes med hänsynslösa flygbombningar av byar och städer som resulterade i hundratusentals människors död. Den engelska minister som beordrade bombningarna var Winston Churchill, som så ofta framhålls som hjälte och som nyligen fick ett eget minnesmuseum i London”
....till Fredsrörelsen på Orust, vars program vintern och våren imponerar. Det anordnas möten om fundamentalismen i väst och öst, kärnvapenhotet, Indien och fredsforskaren Jan Öberg inleder ett möte om internationellt fredsbyggande.
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu lämnat en redogörelse för sitt arbete bland gamla under 2005. Detta frivilliga arbete stöddes från Tuff med 15 000 kr under året. Pengarna användes till elförsörjning, medicin, hälsovård, begravningskostnader, sociala sammankomster och julklappar till pensionärerna.
....till en insändare i DN (16/2) med rubriken ”KU-förhören bara tramsiga”. Det är Stefan Hjelm som menar att ingen kunde förutse den stora och unika tsunamikatastrofen på andra sidan jordklotet. Han tycker det är osmakligt att utnyttja tragedin genom att på det här viset försöka plocka poäng inför valet. (Veckans krönika tar bland annat upp samma ämne)
....till föreningen IrakSolidaritet, som på torsdag (23/2) kl 18.30 anordnar ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Ämne: Irak. Demokrati - för vem? Om val, bomber och dolda agendor med Mathias Cederholm, historiker vid Lunds universitet som inledare.
....till Tuff-arrangemang de närmaste dagarna:
Öppet styrelsemöte på tisdag (21/2) kl 18.30 i Tuff-lokalen
Bokbord (eventuellt) i Tyresö centrum på lördag 25/2 kl 10.30 - 14
Diskussionscaféet Filosofika tisdag 28/2 kl 19 i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80. Ämne: ”Biologismen. Vad ville Gud med Darwin?” Samtalsledaren Göran Flodman intervjuas senare i dagens Radio Tuff
....till alla som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff görs oavlönat men hyran för Tuff-lokalen, sändningsavgifter och mycket annat kostar pengar
söndag, februari 12
DEN FÖRBANNADE KOLLEKTIVSKULDEN
Vem känner i dag till Knut Wicksell (1851-1926)? Han var professor i nationalekonomi men också antimilitarist, republikan, fritänkare och allmänt radikal. Redan som ung licentiat väckte han stor skandal genom att i självaste ”Hoppets här” i Uppsala propagera för nödvändigheten av preventivmedel för att minska många arbetarkvinnors betungande börda av ständiga barnafödslar.
I ännu värre blåsväder hamnade Wicksell efter ett föredrag i Stockholms Folkets hus i november 1908. Det hade den betecknande rubriken ”Tronen, altaret, svärdet och penningpåsen”. Där raljerade han bland annat med tron på jungfru Marias obefläckade avlelse. Det skulle han inte ha gjort för han åtalades för att ha åstadkommit ”allmän förargelse” genom ”att lasta eller gäcka Guds heliga ord”. Det ledde till två månader i Ystads fängelse 1909.
Det där hände alltså för mindre än hundra år sen. Det belyser att också i kristna västerländska länder fundamentalister härjade för inte alltför länge sen. Som religiöst obegåvad har jag lite svårt för religiösa passioner. Men jag kan ändå förstå att kristna kan känna sig kränkta av utställningar som Ecce Homo. Inte lika lätt har jag att leva mig in i att man kan ta anstöt av roliga filmer som ”The Life of Brian”. Jag begriper också att karikatyrer av Muhammed kan väcka avsmak bland troende muslimer.
Det som bekymrar mig är att man utgår från enstaka övertramp och därifrån skuldbelägger hela religioner eller folk. Sedan 11 september har muslimerna blivit demoniserade och det har spätts på genom terrordåden i Madrid och London. Visserligen skedde massmorden i islams namn men den överväldigande majoriteten av muslimer är ju lika förfärade över ogärningarna som vi andra. Alltför många drar muslimerna över en kam och de blir därmed oskyldiga offer för den korkade tron på kollektivskuld. Den är rasismens främsta hörnpelare.
Nu säger en del högljudda muslimska extremister att ”Danmark” måste sona för karikatyrerna av Muhammed och attacker mot danska ambassader har som bekant förekommit. Men det var ju inte ”Danmark” som publicerade nidbilderna utan tidningen Jyllands-Posten – och hur många i världen läste den eller kände till den förrän på sistone? Muslimska fundamentalister gör en dygd av den larviga kollektivskulden genom att göra danskar i allmänhet skyldiga.
Härom dagen fick miljoner tittare av en libanesisk TV-kanal veta att ”en svensk tidning” haft fräckheten att utlysa en tävling om de bästa karikatyrerna av profeten Muhammed. Nu är det inte någon ”tidning” utan Sverigedemokraternas hemsida. Och hur många läser den? Liksom 99 procent av svenskar känner jag mig inte skyldig till vad Sverigedemokraterna hittar på, men hur många av upprörda muslimska TV-tittare känner till det? Kanske drabbas vi alla nu av den förbannade kollektivskulden.
De mest ökända rasistiska ogärningarna är nazisternas mot judarna. Här spelade också den förnuftsvidriga kollektivskulden en roll. Tyskarna kunde peka på att judar var överrepresenterade bland de ledande bolsjevikerna och i deras hemliga polis. De kunde påminna om att också judar fanns bland de storkapitalister som tjänade storkovan på många miljoners arbetslöshet och elände. Men de allra flesta judar var förstås varken ledande stalinister eller storkapitalister, men alltför många av dem blev offer för den förbannade och rasistiska kollektivskulden.
Samma förnuftsvidriga kollektivskuld skulle sedan drabba många miljoner tyskar. Kring krigsslutet blev uppåt 15 miljoner tyskar etniskt rensade från områden där deras förfäder bott i sekler. Över två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen. Miljoner tyska kvinnor, gummor och småflickor våldtogs, alltför ofta till döds. Miljoner tyska krigsfångar försmäktade efter kriget i läger, inte bara i Sovjetunionen utan också i Frankrike, Jugoslavien och i ”Eisenhowers dödsläger” längs Rhen. De flesta av dessa människor hade inte någon skuld till vad Hitler hade ställt till med.
Listan på hur användandet av kollektivskulden har skördat miljoner oskyldiga människors liv kan göras lång. Den grymma enfalden bakom den kan sammanfattas så här: ”Jag känner en eskimå som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer skitstövlar och ska behandlas som sådana”
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
I ännu värre blåsväder hamnade Wicksell efter ett föredrag i Stockholms Folkets hus i november 1908. Det hade den betecknande rubriken ”Tronen, altaret, svärdet och penningpåsen”. Där raljerade han bland annat med tron på jungfru Marias obefläckade avlelse. Det skulle han inte ha gjort för han åtalades för att ha åstadkommit ”allmän förargelse” genom ”att lasta eller gäcka Guds heliga ord”. Det ledde till två månader i Ystads fängelse 1909.
Det där hände alltså för mindre än hundra år sen. Det belyser att också i kristna västerländska länder fundamentalister härjade för inte alltför länge sen. Som religiöst obegåvad har jag lite svårt för religiösa passioner. Men jag kan ändå förstå att kristna kan känna sig kränkta av utställningar som Ecce Homo. Inte lika lätt har jag att leva mig in i att man kan ta anstöt av roliga filmer som ”The Life of Brian”. Jag begriper också att karikatyrer av Muhammed kan väcka avsmak bland troende muslimer.
Det som bekymrar mig är att man utgår från enstaka övertramp och därifrån skuldbelägger hela religioner eller folk. Sedan 11 september har muslimerna blivit demoniserade och det har spätts på genom terrordåden i Madrid och London. Visserligen skedde massmorden i islams namn men den överväldigande majoriteten av muslimer är ju lika förfärade över ogärningarna som vi andra. Alltför många drar muslimerna över en kam och de blir därmed oskyldiga offer för den korkade tron på kollektivskuld. Den är rasismens främsta hörnpelare.
Nu säger en del högljudda muslimska extremister att ”Danmark” måste sona för karikatyrerna av Muhammed och attacker mot danska ambassader har som bekant förekommit. Men det var ju inte ”Danmark” som publicerade nidbilderna utan tidningen Jyllands-Posten – och hur många i världen läste den eller kände till den förrän på sistone? Muslimska fundamentalister gör en dygd av den larviga kollektivskulden genom att göra danskar i allmänhet skyldiga.
Härom dagen fick miljoner tittare av en libanesisk TV-kanal veta att ”en svensk tidning” haft fräckheten att utlysa en tävling om de bästa karikatyrerna av profeten Muhammed. Nu är det inte någon ”tidning” utan Sverigedemokraternas hemsida. Och hur många läser den? Liksom 99 procent av svenskar känner jag mig inte skyldig till vad Sverigedemokraterna hittar på, men hur många av upprörda muslimska TV-tittare känner till det? Kanske drabbas vi alla nu av den förbannade kollektivskulden.
De mest ökända rasistiska ogärningarna är nazisternas mot judarna. Här spelade också den förnuftsvidriga kollektivskulden en roll. Tyskarna kunde peka på att judar var överrepresenterade bland de ledande bolsjevikerna och i deras hemliga polis. De kunde påminna om att också judar fanns bland de storkapitalister som tjänade storkovan på många miljoners arbetslöshet och elände. Men de allra flesta judar var förstås varken ledande stalinister eller storkapitalister, men alltför många av dem blev offer för den förbannade och rasistiska kollektivskulden.
Samma förnuftsvidriga kollektivskuld skulle sedan drabba många miljoner tyskar. Kring krigsslutet blev uppåt 15 miljoner tyskar etniskt rensade från områden där deras förfäder bott i sekler. Över två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen. Miljoner tyska kvinnor, gummor och småflickor våldtogs, alltför ofta till döds. Miljoner tyska krigsfångar försmäktade efter kriget i läger, inte bara i Sovjetunionen utan också i Frankrike, Jugoslavien och i ”Eisenhowers dödsläger” längs Rhen. De flesta av dessa människor hade inte någon skuld till vad Hitler hade ställt till med.
Listan på hur användandet av kollektivskulden har skördat miljoner oskyldiga människors liv kan göras lång. Den grymma enfalden bakom den kan sammanfattas så här: ”Jag känner en eskimå som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer skitstövlar och ska behandlas som sådana”
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1067) 06-02-12 till....
....till Maj Britt Theorin, som framträdde i Tyresös Kulturcafé i måndags. Det blev ett väldigt intressant och trivsamt möte. Maj Britt imponerade med både kunnighet, erfarenhet och engagemang, en oslagbar kombination Ett inslag från mötet hörs senare i dagens Radio Tuff
....till Ola Larsmo, som i DN (5/2) skriver om länder med svält och misär och som saknar det mesta – utom handeldvapen: ”I varje utfattig del av världen dräller det av vapen och ammunition”. Enligt Amnesty finns det 640 miljoner handeldvapen i världen och sex miljoner nya tillkommer varje år. Larsmo undrar vilka som tjänar på detta och skriver: ”Det tycks bara finnas en sak som kostar mindre än ett människoliv och det är en bättre begagnad AK-47”
....till FN:s tidigare representanter i Irak Dennis J Halliday och Hans von Sponeck, som nu vädjar om en mänskligare behandling av Iraks förre utrikesminister Tarek Azziz, som under snart tre år varit fängslad och nu lider av stroke. De hänvisar till deklarationen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen.
....till John Pilger, som i Aftonbladet (9/2) varnar för ”mardrömmen som kan bli verklighet”, det vill säga ett anfall på Iran. Han skriver bland annat: ”I likhet med invasionen av Irak har ett angrepp på Iran en hemlig dagordning som inte har någonting med Teheranregimens påhittade massförstörelsevapen att göra”. Han menar, att Iran inte utgör något nukleärt hot: ”Det finns inte tillstymmelse till bevis för att landet har de centrifuger som behövs för att anrika uran för vapenproduktion. Chefen för IAEA, Mohamed ElBaradei, har vid upprepade tillfällen sagt att hans inspektörer inte har funnit någonting som stödjer amerikanska och israeliska påståenden. Iran har inte gjort någonting olagligt; landet har inte visat prov på några territoriella ambitioner och inte heller har det deltagit i ockupation av ett främmande land - till skillnad från Förenta staterna, Storbritannien och Israel. Det har fullgjort sitt åtagande enligt icke-spridningsavtalet att tillåta inspektörer att "komma in var som helst och undersöka vad som helst" - till skillnad från Förenta staterna och Israel. Israel har vägrat erkänna ickespridningsavtalet, och har mellan 200 och 500 termonukleära vapen riktade mot Iran och andra stater i Mellanöstern”
....till Svenska Freds ordförande Frida Blom, som i Svenska Dagbladet (9/2) skriver om ISP, Inspektion för strategiska produkter. Hon hävdar att ISP med tiden har blivit allt mer egenmäktigt. ”Sedan starten den 1 februari 1996 fram till och med 2004 har ISP endast överlämnat en promille av alla krigsmaterielärenden till regeringen. Mellan 2001 och 2004 har inte ett enda ärende förts till regeringen. Inte ens den sannolikt mest principiellt viktiga frågan under hela ISP:s verksamhet - vapenexporten till USA under Irakkriget - valde inspektionen att överlämna till regeringen”. Frida Blom är också en av talarna vid ett seminarium i riksdagshuset tisdag den 14 februari kl 14-16. Ämne: Hur begränsa användningen av klusterbomber?
....till Maj Wechselmann, som i AB (7/2) rapporterar om hur ”Kommittén för undersökning av Bushs krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten” i New York vittnar om övergrepp och tortyr inte bara i Irak utan också i Uzbekistan.
....till debattredaktören i Dagens Nyheter Mats Bergstrand, som (10/2) skriver under rubriken ”Min senfärdiga insikt om tsunamikatastrofen”. Det är en märklig text för här är det en journalist som inte kritiserar andra utan –kors i taket!-- gör självkritik: ”Om vi [på DN] tittar på vilka uppgifter vi hade lyckats få fram på nyhetsplats denna första dag [dagen efter tsunamin], så ser vi att det inte bara var Göran Persson och Laila Freivalds som famlade i mörker om katastrofens nationella implikationer”
....till de allt flera solidariska människor som använder Tuffs mangogram i stället för blommor, för att gratulera eller kondolera. Bara de senaste två dagarna har mangogram beställts, som i fattiga Dharampur blir 240 mangoträd, som bidrar till skugga, glädje, hälsa och välstånd bland stambefolkningen (tribals) i de många små byarna
....till skådespelerskan Annika Borg, som i Kulturcaféet i fredags stod för fin underhållning med sång, humor och värme och bland annat egna texter. Hon återkommer under de två närmaste fredagarna och sedan den 10 mars Under en tid på 1980-talet gjorde Annika bland annat Radio Ung & Tuff. Den gången handlade det alltså om Tyresö Ulands- och FredsFörening. Ett av inslagen i Annikas show hette just ”Tuff”. Fastän det inte handlade om föreningen Tuff ska vi höra det ändå
....till Ola Larsmo, som i DN (5/2) skriver om länder med svält och misär och som saknar det mesta – utom handeldvapen: ”I varje utfattig del av världen dräller det av vapen och ammunition”. Enligt Amnesty finns det 640 miljoner handeldvapen i världen och sex miljoner nya tillkommer varje år. Larsmo undrar vilka som tjänar på detta och skriver: ”Det tycks bara finnas en sak som kostar mindre än ett människoliv och det är en bättre begagnad AK-47”
....till FN:s tidigare representanter i Irak Dennis J Halliday och Hans von Sponeck, som nu vädjar om en mänskligare behandling av Iraks förre utrikesminister Tarek Azziz, som under snart tre år varit fängslad och nu lider av stroke. De hänvisar till deklarationen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen.
....till John Pilger, som i Aftonbladet (9/2) varnar för ”mardrömmen som kan bli verklighet”, det vill säga ett anfall på Iran. Han skriver bland annat: ”I likhet med invasionen av Irak har ett angrepp på Iran en hemlig dagordning som inte har någonting med Teheranregimens påhittade massförstörelsevapen att göra”. Han menar, att Iran inte utgör något nukleärt hot: ”Det finns inte tillstymmelse till bevis för att landet har de centrifuger som behövs för att anrika uran för vapenproduktion. Chefen för IAEA, Mohamed ElBaradei, har vid upprepade tillfällen sagt att hans inspektörer inte har funnit någonting som stödjer amerikanska och israeliska påståenden. Iran har inte gjort någonting olagligt; landet har inte visat prov på några territoriella ambitioner och inte heller har det deltagit i ockupation av ett främmande land - till skillnad från Förenta staterna, Storbritannien och Israel. Det har fullgjort sitt åtagande enligt icke-spridningsavtalet att tillåta inspektörer att "komma in var som helst och undersöka vad som helst" - till skillnad från Förenta staterna och Israel. Israel har vägrat erkänna ickespridningsavtalet, och har mellan 200 och 500 termonukleära vapen riktade mot Iran och andra stater i Mellanöstern”
....till Svenska Freds ordförande Frida Blom, som i Svenska Dagbladet (9/2) skriver om ISP, Inspektion för strategiska produkter. Hon hävdar att ISP med tiden har blivit allt mer egenmäktigt. ”Sedan starten den 1 februari 1996 fram till och med 2004 har ISP endast överlämnat en promille av alla krigsmaterielärenden till regeringen. Mellan 2001 och 2004 har inte ett enda ärende förts till regeringen. Inte ens den sannolikt mest principiellt viktiga frågan under hela ISP:s verksamhet - vapenexporten till USA under Irakkriget - valde inspektionen att överlämna till regeringen”. Frida Blom är också en av talarna vid ett seminarium i riksdagshuset tisdag den 14 februari kl 14-16. Ämne: Hur begränsa användningen av klusterbomber?
....till Maj Wechselmann, som i AB (7/2) rapporterar om hur ”Kommittén för undersökning av Bushs krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten” i New York vittnar om övergrepp och tortyr inte bara i Irak utan också i Uzbekistan.
....till debattredaktören i Dagens Nyheter Mats Bergstrand, som (10/2) skriver under rubriken ”Min senfärdiga insikt om tsunamikatastrofen”. Det är en märklig text för här är det en journalist som inte kritiserar andra utan –kors i taket!-- gör självkritik: ”Om vi [på DN] tittar på vilka uppgifter vi hade lyckats få fram på nyhetsplats denna första dag [dagen efter tsunamin], så ser vi att det inte bara var Göran Persson och Laila Freivalds som famlade i mörker om katastrofens nationella implikationer”
....till de allt flera solidariska människor som använder Tuffs mangogram i stället för blommor, för att gratulera eller kondolera. Bara de senaste två dagarna har mangogram beställts, som i fattiga Dharampur blir 240 mangoträd, som bidrar till skugga, glädje, hälsa och välstånd bland stambefolkningen (tribals) i de många små byarna
....till skådespelerskan Annika Borg, som i Kulturcaféet i fredags stod för fin underhållning med sång, humor och värme och bland annat egna texter. Hon återkommer under de två närmaste fredagarna och sedan den 10 mars Under en tid på 1980-talet gjorde Annika bland annat Radio Ung & Tuff. Den gången handlade det alltså om Tyresö Ulands- och FredsFörening. Ett av inslagen i Annikas show hette just ”Tuff”. Fastän det inte handlade om föreningen Tuff ska vi höra det ändå
HAMPUS ECKERMAN::
HAMPUS ECKERMAN:
DANSKA KARIKATYRER, BRINNANDE AMBASSADER
1. Vid Gulf-kriget 1991 demonstrerade en mängd kurder utanför den irakiska ambassaden i Stockholm. Polisen var närvarande, men gjorde ingenting när kurderna försökte storma och inta ambassaden. Den gången hindrades situationen endast av att en irakisk säkerhetsvakt inne i ambassaden sköt i luften och på så vis skrämde bort demonstranterna. Annars hade vi nog sett en liknande situation i Sverige som de vi nu ser i Indonesien, Libanon och Syrien. I samtliga fall gäller nog att polisen har större sympatier för demonstranterna än för dem dessa demonstrerar mot.2. När jag själv senast var i Libanon, i maj 2004, rådde taxi-strejk och kravaller mot de höga bensinpriserna. Under dessa kravaller sattes arbetsministeriet i brand, bildäck brändes och förbikörande bilar stenades. Totalt sex personer sköts ihjäl av de libanesiska styrkorna och kring ett dussin människor skadades. Det är alltså inget unikt att sådant sker i Libanon, den gången hade det inget med Muhammed att göra. Snarare var det Libanons stora mängd fattiga och arbetslösa som var orsaken. Då som nu var det Hizb'allah och de muslimska imamerna som lugnade ner situationen.3. "Liberala" tidningar framför nu konspirationsteorin om att Syrien ska ha bussat demonstranter till Beirut för att elda upp ambassader. I själva verket finns det redan enorma mängder syriska gästarbetare i Libanon och stora mängder bussar går fram och tillbaka över gränsen mest hela tiden. Det är knappt två timmars resa mellan Libanons och Syriens huvudstäder Beirut och Damaskus. Att syrier skulle ha medverkat vid demonstrationerna är knappast mer exceptionellt än när folk från Uppsala kom till Stockholm för att demonstrera mot Irak-kriget 2003.4. En annan sak som omöjliggör tanken att Syrien skulle ha fört över 10 000-tals människor över gränsen för demonstrationer är de libanesiska gränsstyrkorna. Efter mordet på den libanesiske premiärministern har stämningen vid gränsen förändrats markant. Vänner jag känner har berättat hur noggranna kontroller det är vid bussarna när man far över gränsen. Stämningen är mycket dålig, libanesisk militär ser chansen att ge igen på syrierna. Hade man sett gäng av demonstranter eller folk som inte passat det vanliga mönstret hade de direkt fått åka tillbaka. Återigen är det troligen just syriska gästarbetare som närvarat vid demonstrationerna.5. Samtliga "liberala" tidningar framför nu skydd mot yttrandefriheten som argument för varför vi ska försvara Danmark. Ingen av dessa tidningar har lyft ett finger för att protestera mot att historierevisionisten David Irving nu sitter fängslad i väntan på rättegång för att ha ifrågasatt delar av förintelsen. Att ifrågasätta förintelsen är ju just ett brott i ett flertal europeiska länder, David Irving är inte ensam om att vara fängslad för detta. Längre än så räcker inte vår yttrandefrihet, saker som är förolämpande mot oss får inte sägas. Jyllandsposten har sedan tidigare vägrat att föra in karikatyrer på Jesus för att de skulle vara för förolämpande och man applåderade dessutom när den israeliska ambassadören i Stockholm gick bärsärkagång och förstörde ett för honom förhatligt konstverk. Det ansåg både Jyllandsposten och våra "liberala" tidningar vara acceptabelt..6. Danmark för idag krig i Irak. Mängden hus, bostäder och sjukhus som förstörts är oräkneligt. Bland annat raserades nästan hela staden Fallujah. Les Roberts från Johns Hopkins School of Public Health, hade tidigare kalkylerat fram antalet döda i inbördeskrigets Kongo. Siffran han då kom fram till, 1.7 miljoner människor, ansågs vara tillförlitlig nog att användas av FN:s säkerhetsråd. När han 2004 använde sig av samma beräkningsmetoder kom han fram till att närmare 100 000 irakier skulle ha dödats hittills i de allierades krig och att ca. 3 - 4 000 irakier dör varje månad. Det skulle innebära att siffran nu skulle ligga närmare 180 000 döda. I jämförelse med detta och den förödelse som Danmark hjälpt till att orsaka i Irak kan några ynka folktomma ambassader synas som ett billigt offer.7. Under Jugoslavien-kriget bombades den kinesiska ambassaden sönder under NATO:s luftangrepp. Tidningarna kunde senare publicera att ambassaden var tydligt utmärkt på alla underrättelsetjänstens och de militära styrkornas kartor. Inte nog med det, den fanns t.o.m med på flera turistkartor. Amerikanska militärer erkände att bomberna träffat precis där de programmerats för att träffa, efter de mål de fått sig tilldelade. Mest intressant av allt är dock att av de 900 mål NATO attackerade under bombkampanjen, så var detta det enda mål som valdes ut av CIA. Uppenbarligen var det acceptabelt att attackera ambassader under den konflikten.8. Dagens Nyheters Michael Winiarski nämner i en artikel att Syrien är en polisstat och att angreppen mot ambassaden därför måste haft regimens godkännande. Det är något märkligt uttalande, men förklaras av att Winiarski fått sitt visum till Syrien nekat på grund av DN:s tidigare skriverier. När man går runt på gatorna i Syrien är det som mest trafikpoliser som är synliga. Visst finns det säkerhetstjänst här och var, men de är i alla fall inte synliga. I Libanon däremot är det tvärtom. Där finns det militär överallt, även mitt i centrala Beirut. Taggtrådshinder står uppradade längs med flera gator för att snabbt kunna ställas ut. 9. Danmarks regering kan enligt egen utsago inte be om ursäkt för vad en fri tidning har sagt. Det må vara sant, men de kan utan tvekan be om ursäkt för vad deras eget samarbetsparti i riksdagen säger. Pia Kjaersgaard från Dansk Folkeparti kallade nyligen muslimer för "ett ogräs som blåst över gränsen" och säger att danskarna själva ska "ta hand om dem". Hon har tidigare kallat dem alla för "trojanska hästar" och "förrädare". Henne kan Danmarks regering be om ursäkt för och göra snarast.10. När högerpolitikern Jörg Haider var med och bildade regering i Österrike bojkottades landet diplomatiskt av hela resten av EU. Detta trots att han inte gjort rasistiska uttalanden och hans förslag på förändring av invandringspolitiken endast var att nästan sänka sig till Storbritanniens nivå. Vad Danmark gjort är långt värre och uttalandena där är långt mer hätska än vad Österrike någonsin utfört. Nu fördömer i stället EU Irans och andra länders bojkott mot Danmark. Borde de inte känna igen sig i stället?
------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
DANSKA KARIKATYRER, BRINNANDE AMBASSADER
1. Vid Gulf-kriget 1991 demonstrerade en mängd kurder utanför den irakiska ambassaden i Stockholm. Polisen var närvarande, men gjorde ingenting när kurderna försökte storma och inta ambassaden. Den gången hindrades situationen endast av att en irakisk säkerhetsvakt inne i ambassaden sköt i luften och på så vis skrämde bort demonstranterna. Annars hade vi nog sett en liknande situation i Sverige som de vi nu ser i Indonesien, Libanon och Syrien. I samtliga fall gäller nog att polisen har större sympatier för demonstranterna än för dem dessa demonstrerar mot.2. När jag själv senast var i Libanon, i maj 2004, rådde taxi-strejk och kravaller mot de höga bensinpriserna. Under dessa kravaller sattes arbetsministeriet i brand, bildäck brändes och förbikörande bilar stenades. Totalt sex personer sköts ihjäl av de libanesiska styrkorna och kring ett dussin människor skadades. Det är alltså inget unikt att sådant sker i Libanon, den gången hade det inget med Muhammed att göra. Snarare var det Libanons stora mängd fattiga och arbetslösa som var orsaken. Då som nu var det Hizb'allah och de muslimska imamerna som lugnade ner situationen.3. "Liberala" tidningar framför nu konspirationsteorin om att Syrien ska ha bussat demonstranter till Beirut för att elda upp ambassader. I själva verket finns det redan enorma mängder syriska gästarbetare i Libanon och stora mängder bussar går fram och tillbaka över gränsen mest hela tiden. Det är knappt två timmars resa mellan Libanons och Syriens huvudstäder Beirut och Damaskus. Att syrier skulle ha medverkat vid demonstrationerna är knappast mer exceptionellt än när folk från Uppsala kom till Stockholm för att demonstrera mot Irak-kriget 2003.4. En annan sak som omöjliggör tanken att Syrien skulle ha fört över 10 000-tals människor över gränsen för demonstrationer är de libanesiska gränsstyrkorna. Efter mordet på den libanesiske premiärministern har stämningen vid gränsen förändrats markant. Vänner jag känner har berättat hur noggranna kontroller det är vid bussarna när man far över gränsen. Stämningen är mycket dålig, libanesisk militär ser chansen att ge igen på syrierna. Hade man sett gäng av demonstranter eller folk som inte passat det vanliga mönstret hade de direkt fått åka tillbaka. Återigen är det troligen just syriska gästarbetare som närvarat vid demonstrationerna.5. Samtliga "liberala" tidningar framför nu skydd mot yttrandefriheten som argument för varför vi ska försvara Danmark. Ingen av dessa tidningar har lyft ett finger för att protestera mot att historierevisionisten David Irving nu sitter fängslad i väntan på rättegång för att ha ifrågasatt delar av förintelsen. Att ifrågasätta förintelsen är ju just ett brott i ett flertal europeiska länder, David Irving är inte ensam om att vara fängslad för detta. Längre än så räcker inte vår yttrandefrihet, saker som är förolämpande mot oss får inte sägas. Jyllandsposten har sedan tidigare vägrat att föra in karikatyrer på Jesus för att de skulle vara för förolämpande och man applåderade dessutom när den israeliska ambassadören i Stockholm gick bärsärkagång och förstörde ett för honom förhatligt konstverk. Det ansåg både Jyllandsposten och våra "liberala" tidningar vara acceptabelt..6. Danmark för idag krig i Irak. Mängden hus, bostäder och sjukhus som förstörts är oräkneligt. Bland annat raserades nästan hela staden Fallujah. Les Roberts från Johns Hopkins School of Public Health, hade tidigare kalkylerat fram antalet döda i inbördeskrigets Kongo. Siffran han då kom fram till, 1.7 miljoner människor, ansågs vara tillförlitlig nog att användas av FN:s säkerhetsråd. När han 2004 använde sig av samma beräkningsmetoder kom han fram till att närmare 100 000 irakier skulle ha dödats hittills i de allierades krig och att ca. 3 - 4 000 irakier dör varje månad. Det skulle innebära att siffran nu skulle ligga närmare 180 000 döda. I jämförelse med detta och den förödelse som Danmark hjälpt till att orsaka i Irak kan några ynka folktomma ambassader synas som ett billigt offer.7. Under Jugoslavien-kriget bombades den kinesiska ambassaden sönder under NATO:s luftangrepp. Tidningarna kunde senare publicera att ambassaden var tydligt utmärkt på alla underrättelsetjänstens och de militära styrkornas kartor. Inte nog med det, den fanns t.o.m med på flera turistkartor. Amerikanska militärer erkände att bomberna träffat precis där de programmerats för att träffa, efter de mål de fått sig tilldelade. Mest intressant av allt är dock att av de 900 mål NATO attackerade under bombkampanjen, så var detta det enda mål som valdes ut av CIA. Uppenbarligen var det acceptabelt att attackera ambassader under den konflikten.8. Dagens Nyheters Michael Winiarski nämner i en artikel att Syrien är en polisstat och att angreppen mot ambassaden därför måste haft regimens godkännande. Det är något märkligt uttalande, men förklaras av att Winiarski fått sitt visum till Syrien nekat på grund av DN:s tidigare skriverier. När man går runt på gatorna i Syrien är det som mest trafikpoliser som är synliga. Visst finns det säkerhetstjänst här och var, men de är i alla fall inte synliga. I Libanon däremot är det tvärtom. Där finns det militär överallt, även mitt i centrala Beirut. Taggtrådshinder står uppradade längs med flera gator för att snabbt kunna ställas ut. 9. Danmarks regering kan enligt egen utsago inte be om ursäkt för vad en fri tidning har sagt. Det må vara sant, men de kan utan tvekan be om ursäkt för vad deras eget samarbetsparti i riksdagen säger. Pia Kjaersgaard från Dansk Folkeparti kallade nyligen muslimer för "ett ogräs som blåst över gränsen" och säger att danskarna själva ska "ta hand om dem". Hon har tidigare kallat dem alla för "trojanska hästar" och "förrädare". Henne kan Danmarks regering be om ursäkt för och göra snarast.10. När högerpolitikern Jörg Haider var med och bildade regering i Österrike bojkottades landet diplomatiskt av hela resten av EU. Detta trots att han inte gjort rasistiska uttalanden och hans förslag på förändring av invandringspolitiken endast var att nästan sänka sig till Storbritanniens nivå. Vad Danmark gjort är långt värre och uttalandena där är långt mer hätska än vad Österrike någonsin utfört. Nu fördömer i stället EU Irans och andra länders bojkott mot Danmark. Borde de inte känna igen sig i stället?
------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
söndag, februari 5
MED EN HACKSPETTS TUFFa ENVETENHET
Det händer att jag då och då sitter ute på balkongen. Det är riktigt friskt så här på vintern. Vad jag sysslar med där ska jag inte avslöja, för jag vill inte dra på mig den redan högljudda hälsofascismens förbannelser.
Jag är inte ensam där ute. Åtta meter från balkongen och på samma höjd sitter varje dag en hackspett. Det är en oerhört energisk varelse, Han hackar intensivt ungefär på samma ställe på trädet dag efter dag. Undrar hur mycket hjärnskakningar han ådragit sig.
x x x
Upptäcker att det var så här års 1967 som Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) hade sitt första möte. Då bågnade nästan Tyresö biblioteks väggar. Ja, det var så många att folk klängde uppefter bokhyllorna. De som framträdde där var Svenska Freds’ dåvarande ordförande Per Anders Fogelström och skådespelerskan och sångerskan Monica Nielsen. Ordförande för mötet var en ung riksdagsman från Tyresö, som skulle bli mera känd så småningom. Han hette Lars Werner.
Ändå var det nog inte denna celebra trio som lockat så många till ett möte om fred och internationell solidaritet. Det var en Tuffs grundare, dåvarande Tyresöbon Per Oscarsson som var publikmagneten. Vintern 1967 var han i hetluften. Först hade han i Hylands hörna strippat av sig alla kalsonger utom den sista under snack om rasism, världsfattigdom och liknande men också i oskyldiga ordalag berättat hur ett barn kom till. Och några dagar före det här tuff-mötet var han på TV igen. Det var i ett konstprogram, där det sades ”runda ord” hela fyra gånger under en halvtimme. Det var sensationellt på den tiden, så folkstormen blev orkanartad. Det skulle dröja ett tag innan vi blev avtrubbade av sådana ord every fuckin’ hour on every fuckin’ TV-channel.
x x x
Nu hör jag hackspettens smatter igen. Ringer till Sören på Vitlöksgränd. Också han sitter ofta på balkongen. Men i motsats till mig är han fågelkännare. Jag frågar varför hackspetten med en galnings envishet hackar och hackar och hackar på samma trädbit utanför min balkong. Han har flera förklaringar. Den som verkar rimligast är att det är en hackspettsyngling som vill imponera och verka lockande på hackspettorna i trakten.
Tänk att man inte kan få sitta och njuta på sin balkong utan att en jäkla fågel ska sexa till tillvaron där också! Men jag beundrar hans energi.
x x x
Apropå beundransvärd energi så har Tyresö Ulands- och FredsFörening sedan det där första mötet jobbat på med en hackspetts envetenhet. Det har skett utan att Tuff kunnat vädja till starka drifter som sex, inkomster och karriär. Vi har fått lita på människors solidaritet och avsky för krigiskt massdödande och internationella orättvisor. Fler än man tror i pessimistiska stunder ställer upp för dessa mål. Det gäller bara att minnas Joe Hills sista ord före avrättningen: ”Sörj inte –organisera er!”
Detta frivilliga arbete har inte blivit lättare med åren. På 1970-talet fanns systerföreningar som HUFF (Haninge), BUFF (Botkyrka), MUFF (Mälaröarna),Nuff (Norrort), LUFF (Långbrodal), SNUFF (Saltsjö-Nacka), RUFF (Roslagen-Åkersberga), TRUFF (Tranås) och EkUFF (Eksjö). Ingen av dessa föreningar finns längre. Så nu ska jag gå ut på balkongen till min kompis hackspetten och få tröst och inspiration,
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1066) 2006-02-05
Jag är inte ensam där ute. Åtta meter från balkongen och på samma höjd sitter varje dag en hackspett. Det är en oerhört energisk varelse, Han hackar intensivt ungefär på samma ställe på trädet dag efter dag. Undrar hur mycket hjärnskakningar han ådragit sig.
x x x
Upptäcker att det var så här års 1967 som Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) hade sitt första möte. Då bågnade nästan Tyresö biblioteks väggar. Ja, det var så många att folk klängde uppefter bokhyllorna. De som framträdde där var Svenska Freds’ dåvarande ordförande Per Anders Fogelström och skådespelerskan och sångerskan Monica Nielsen. Ordförande för mötet var en ung riksdagsman från Tyresö, som skulle bli mera känd så småningom. Han hette Lars Werner.
Ändå var det nog inte denna celebra trio som lockat så många till ett möte om fred och internationell solidaritet. Det var en Tuffs grundare, dåvarande Tyresöbon Per Oscarsson som var publikmagneten. Vintern 1967 var han i hetluften. Först hade han i Hylands hörna strippat av sig alla kalsonger utom den sista under snack om rasism, världsfattigdom och liknande men också i oskyldiga ordalag berättat hur ett barn kom till. Och några dagar före det här tuff-mötet var han på TV igen. Det var i ett konstprogram, där det sades ”runda ord” hela fyra gånger under en halvtimme. Det var sensationellt på den tiden, så folkstormen blev orkanartad. Det skulle dröja ett tag innan vi blev avtrubbade av sådana ord every fuckin’ hour on every fuckin’ TV-channel.
x x x
Nu hör jag hackspettens smatter igen. Ringer till Sören på Vitlöksgränd. Också han sitter ofta på balkongen. Men i motsats till mig är han fågelkännare. Jag frågar varför hackspetten med en galnings envishet hackar och hackar och hackar på samma trädbit utanför min balkong. Han har flera förklaringar. Den som verkar rimligast är att det är en hackspettsyngling som vill imponera och verka lockande på hackspettorna i trakten.
Tänk att man inte kan få sitta och njuta på sin balkong utan att en jäkla fågel ska sexa till tillvaron där också! Men jag beundrar hans energi.
x x x
Apropå beundransvärd energi så har Tyresö Ulands- och FredsFörening sedan det där första mötet jobbat på med en hackspetts envetenhet. Det har skett utan att Tuff kunnat vädja till starka drifter som sex, inkomster och karriär. Vi har fått lita på människors solidaritet och avsky för krigiskt massdödande och internationella orättvisor. Fler än man tror i pessimistiska stunder ställer upp för dessa mål. Det gäller bara att minnas Joe Hills sista ord före avrättningen: ”Sörj inte –organisera er!”
Detta frivilliga arbete har inte blivit lättare med åren. På 1970-talet fanns systerföreningar som HUFF (Haninge), BUFF (Botkyrka), MUFF (Mälaröarna),Nuff (Norrort), LUFF (Långbrodal), SNUFF (Saltsjö-Nacka), RUFF (Roslagen-Åkersberga), TRUFF (Tranås) och EkUFF (Eksjö). Ingen av dessa föreningar finns längre. Så nu ska jag gå ut på balkongen till min kompis hackspetten och få tröst och inspiration,
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1066) 2006-02-05
BENGT SVENSSON: KÄRNVAPENAVTALET DE STRUNTADE I
År 1968 hände det åtskilligt, bland annat skrevs det så kallade ickespridningsavtalet under av 177 stater. Vad detta avtal innebär tycks vara helt okänt för de flesta.
I detta avtal utfäster sig de dåvarande kärnvapenmakterna, de så kallade fem stora, USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina att starta förhandlingar, som ska leda till kärnvapnens avskaffande. Så här låter det:
"Each of the Parties to the Treaty undertakes to pursue negotiations in good faith on effective measures relating to cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament, and a Treaty on general and complete disarmament under strict and effective international control."
Låt mig understryka än en gång: "...cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament". Alltså: Upphör med kärnvapenkapprustningen snarast, och skrota era kärnvapen! De dåvarande fem kärnvapenstaterna har alltså fullständigt struntat i det ickespridningsavtal de ålade sig att följa år 1968.
Den andra delen av ickespridningsavtalet handlar om de 172 stater som saknade kärnvapen. De åtog sig att inte heller skaffa sig några, förutsatt förstås, att de fem stora levde upp till sin del av avtalet. Trots att de fem stora brutit flagrant mot avtalet genom att inte ens försöka avskaffa sina kärnvapen, har nästan alla de 172 ickekärnvapenländerna, bla Iran, levt upp till sin del av avtalet. Endast Indien, Pakistan, Israel samt möjligen Nordkorea har sedan dess skaffat sig kärnvapen. Iran anklagas nu för att vilja skaffa sig kärnvapen, trots att det saknas bevis och landets ledare ständigt förnekar detta. Avtalet säger ingenting om kärnkraft eller anrikning av uran. Iran skulle alltså inte bryta mot någon lag eller något internationellt avtal, om de startade en anrikningsanläggning för kärnkraftsbränsle. Frågan är om inte Sverige borde bygga en upparbetningsfabrik för använt kärnkraftsbränsle i stället för att skänka bort det till kärnvapenmakter som Storbritannien eller Frankrike. Finns det någon garanti att det här kärnkraftsavfallet inte går direkt eller indirekt till stormakternas kärnvapenprogram? Kärnvapenprogram som alltså är olagliga enligt ickespridningsavtalet.
Summan av allt detta är följande: Antingen avskaffas alla kärnvapen eller också skaffar alla som vill kärnvapen. Om kärnvapenmakterna rutinmässigt bryter mot ickespridningsavtalet, hur kan vi då förvänta oss att stater som saknar kärnvapen ska fortsätta att leva upp till det?
I Europa finns förutom engelska och franska kärnvapen ett stort antal amerikanska -- "utplacerade" som det heter. Ungefär som när man placerar sin utdragssoffa hos kompisen medan man letar efter en större lägenhet. Jag har sett siffror på ett par hundra amerikanska kärnvapen i vardera England, Tyskland och Italien, med ett 60-tal i vardera Holland och Belgien. Hur många kärnvapen som finns på alla amerikanska krigsfartyg som kör omkring i Medelhavet, Engelska kanalen, Nordsjön och Östersjön verkar ingen ens intresserad av att få veta.
Ja, den del av EU, som begränsas av Italien, Frankrike, Storbritannien och Tyskland, är förmodligen världens mest kärnvapennedlusade område. Det är hög tid att européerna tar tag i dessa problem, om de vill att deras utrikespolitik ska tas på allvar av övriga världen.--------------------------------------------------
Bengt Svensson, för Radio Tuff i San Francisco.
I detta avtal utfäster sig de dåvarande kärnvapenmakterna, de så kallade fem stora, USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina att starta förhandlingar, som ska leda till kärnvapnens avskaffande. Så här låter det:
"Each of the Parties to the Treaty undertakes to pursue negotiations in good faith on effective measures relating to cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament, and a Treaty on general and complete disarmament under strict and effective international control."
Låt mig understryka än en gång: "...cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament". Alltså: Upphör med kärnvapenkapprustningen snarast, och skrota era kärnvapen! De dåvarande fem kärnvapenstaterna har alltså fullständigt struntat i det ickespridningsavtal de ålade sig att följa år 1968.
Den andra delen av ickespridningsavtalet handlar om de 172 stater som saknade kärnvapen. De åtog sig att inte heller skaffa sig några, förutsatt förstås, att de fem stora levde upp till sin del av avtalet. Trots att de fem stora brutit flagrant mot avtalet genom att inte ens försöka avskaffa sina kärnvapen, har nästan alla de 172 ickekärnvapenländerna, bla Iran, levt upp till sin del av avtalet. Endast Indien, Pakistan, Israel samt möjligen Nordkorea har sedan dess skaffat sig kärnvapen. Iran anklagas nu för att vilja skaffa sig kärnvapen, trots att det saknas bevis och landets ledare ständigt förnekar detta. Avtalet säger ingenting om kärnkraft eller anrikning av uran. Iran skulle alltså inte bryta mot någon lag eller något internationellt avtal, om de startade en anrikningsanläggning för kärnkraftsbränsle. Frågan är om inte Sverige borde bygga en upparbetningsfabrik för använt kärnkraftsbränsle i stället för att skänka bort det till kärnvapenmakter som Storbritannien eller Frankrike. Finns det någon garanti att det här kärnkraftsavfallet inte går direkt eller indirekt till stormakternas kärnvapenprogram? Kärnvapenprogram som alltså är olagliga enligt ickespridningsavtalet.
Summan av allt detta är följande: Antingen avskaffas alla kärnvapen eller också skaffar alla som vill kärnvapen. Om kärnvapenmakterna rutinmässigt bryter mot ickespridningsavtalet, hur kan vi då förvänta oss att stater som saknar kärnvapen ska fortsätta att leva upp till det?
I Europa finns förutom engelska och franska kärnvapen ett stort antal amerikanska -- "utplacerade" som det heter. Ungefär som när man placerar sin utdragssoffa hos kompisen medan man letar efter en större lägenhet. Jag har sett siffror på ett par hundra amerikanska kärnvapen i vardera England, Tyskland och Italien, med ett 60-tal i vardera Holland och Belgien. Hur många kärnvapen som finns på alla amerikanska krigsfartyg som kör omkring i Medelhavet, Engelska kanalen, Nordsjön och Östersjön verkar ingen ens intresserad av att få veta.
Ja, den del av EU, som begränsas av Italien, Frankrike, Storbritannien och Tyskland, är förmodligen världens mest kärnvapennedlusade område. Det är hög tid att européerna tar tag i dessa problem, om de vill att deras utrikespolitik ska tas på allvar av övriga världen.--------------------------------------------------
Bengt Svensson, för Radio Tuff i San Francisco.
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1066) 06-02-05 till ....
....till Haningebon Pelle Kilberg, som i tidningen Mitt i Tyresö ger en ”veckans ros” till Tyresöradion, som han anser ”står i en klass för sig”. Han påpekar att 91,4 MHz numera också hörs mycket bättre på Södertörn.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som rapporterar att man nu för Tuff-pengar skaffat en ny jeep, så nödvändig för projekten i det bergiga och svårtillgängliga Dharampur. Den gamla jeepen, som också finansierades av Tuff, brandskadades för några månader sen.
....till en annan av Tuffs indiska partners, Kuddus Shaikh, som många besökare av projekten minns med tacksamhet och glädje. Med sin familj flyttar han nu till Kanada. I ett brev till Tuff skriver han: “Ni är alla i mitt hjärta och i mina tankar och ni kommer alltid att finnas där”.
....till de sex indiska Tuff-skolorna, där de drygt 700 eleverna nu fått yllefiltar. Det är mycket kallt på nätterna och eleverna bor i skolorna. Filtar räckte också till att fördelas till många fattiga familjer i trakten.
....till solidariska svenska skolor, såsom Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda. Den 23 februari har Södertörns friskola en Indien-dag för projekten i indiska Dharampur. I april gör Alléskolan ett dagsverke för samma ändamål.
....till Tuff-aktivisterna Lena Sandin, Neven Milivojevic och Marie Grenfors som i måndags träffade Lisa Ingestad för att diskutera hur man kan aktivera flera ungdomar i fredsarbetet. I nästa veckas Radio Tuff kommer en rapport från sammankomsten..
....till det amerikanska forskarlaget Project Censored, som specialiserat sig på att upptäcka nyheter som ignoreras eller undertrycks. De har nu publicerat en lista över 25 toppnyheter som mer eller mindre censurerats. Nummer 2 på listan handlar om det amerikanska anfallet 2004 på den irakiska staden Fallujah. De påminner om att FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Louise Arbour krävt en undersökning, huruvida amerikanerna och deras allierade begick ”avsiktliga godtyckliga och oproportionerliga attacker på civila, dödande av sårade människor och användandet av mänskliga sköldar” samt andra grova brott mot Genèvekonventionen. De påpekar att 83 procent av Fallujahs invånare fick fly, men män mellan 15 och 45 tvingades kvar och behandlades som fientliga krigförande. Enligt flera källor stängde koalitionstrupperna av vatten och el, sköt på alla som vågade sig ut liksom på ambulanser, avrättade familjer som viftande med vita flaggor försökte ta sig över floden Eufrat. Medicinsk personal rapporterade att de sett människor med söndersmälta ansikten och lemmar till följd av fosforbomber
....till Venezuelas president Hugo Chavez, som i samband med Socialt Världsforums möte i Caracas skrev under på kvinnornas kampanj att stoppa kriget i Irak. ”Det finns ingen starkare kraft än starka kvinnor som kräver fred” påstod Chavez. (Se www.womensaynotowar.org )
....till Svensk-Kubanska föreningen som på lördag arrangerar ett möte med Aleida Guevara, Ches dotter. Hon är socialt aktiv läkare i Latinamerika. Medverkar gör också bland andra Jan Hammarlund och Sven Wollter. Plats: Åsö gymnasium. Tid: Lördag den 11 feb. kl 14-18
....till den häftiga diskussionen om yttrandefriheten som är viktig att försvara, dock inte bara mot angrepp från muslimskt håll
....till de nitton franska historiker som i ett upprop kräver upphävande av lagar som kriminaliserar kontroversiella uppfattningar om andra världskriget. Till och med den iranske presidenten och stormuftin av Jerusalem har kunnat ta ironiska poäng genom att påpeka att i flera europeiska länder historiker som västliga dissidenter sitter i fängelse, inte minst genom påtryckningar från inflytelserika och mediestarka grupper.
GLÖM INTE TUFFS PLUSGIRO: 16 01 37- 6 !!
Möt Maj Britt Theorin som i många år som riksdagsledamot, nedrustningsambassadör och EU-parlamentariker gjort sig ett namn som den främsta --och modigaste-- fredskämpen bland svenska politiker. Hon kommer bland annat att berätta om framgångar och bakslag, om försöken att förbjuda kärnvapen och andra massförstörelsevapen, om behovet av folkligt engagemang i dessa ödesfrågor.
DET BLIR EN MYCKET INTRESSANT OCH SPÄNNANDE TRÄFF!
Kom, ställ frågor och drick en kopp gott kaffe/te. Radio TUFF finns naturligtvis på plats!
Plats: Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård
Tid: Måndag den 6 februari kl 19
Arr: Tuff i samarbete med ABF
.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som rapporterar att man nu för Tuff-pengar skaffat en ny jeep, så nödvändig för projekten i det bergiga och svårtillgängliga Dharampur. Den gamla jeepen, som också finansierades av Tuff, brandskadades för några månader sen.
....till en annan av Tuffs indiska partners, Kuddus Shaikh, som många besökare av projekten minns med tacksamhet och glädje. Med sin familj flyttar han nu till Kanada. I ett brev till Tuff skriver han: “Ni är alla i mitt hjärta och i mina tankar och ni kommer alltid att finnas där”.
....till de sex indiska Tuff-skolorna, där de drygt 700 eleverna nu fått yllefiltar. Det är mycket kallt på nätterna och eleverna bor i skolorna. Filtar räckte också till att fördelas till många fattiga familjer i trakten.
....till solidariska svenska skolor, såsom Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda. Den 23 februari har Södertörns friskola en Indien-dag för projekten i indiska Dharampur. I april gör Alléskolan ett dagsverke för samma ändamål.
....till Tuff-aktivisterna Lena Sandin, Neven Milivojevic och Marie Grenfors som i måndags träffade Lisa Ingestad för att diskutera hur man kan aktivera flera ungdomar i fredsarbetet. I nästa veckas Radio Tuff kommer en rapport från sammankomsten..
....till det amerikanska forskarlaget Project Censored, som specialiserat sig på att upptäcka nyheter som ignoreras eller undertrycks. De har nu publicerat en lista över 25 toppnyheter som mer eller mindre censurerats. Nummer 2 på listan handlar om det amerikanska anfallet 2004 på den irakiska staden Fallujah. De påminner om att FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Louise Arbour krävt en undersökning, huruvida amerikanerna och deras allierade begick ”avsiktliga godtyckliga och oproportionerliga attacker på civila, dödande av sårade människor och användandet av mänskliga sköldar” samt andra grova brott mot Genèvekonventionen. De påpekar att 83 procent av Fallujahs invånare fick fly, men män mellan 15 och 45 tvingades kvar och behandlades som fientliga krigförande. Enligt flera källor stängde koalitionstrupperna av vatten och el, sköt på alla som vågade sig ut liksom på ambulanser, avrättade familjer som viftande med vita flaggor försökte ta sig över floden Eufrat. Medicinsk personal rapporterade att de sett människor med söndersmälta ansikten och lemmar till följd av fosforbomber
....till Venezuelas president Hugo Chavez, som i samband med Socialt Världsforums möte i Caracas skrev under på kvinnornas kampanj att stoppa kriget i Irak. ”Det finns ingen starkare kraft än starka kvinnor som kräver fred” påstod Chavez. (Se www.womensaynotowar.org )
....till Svensk-Kubanska föreningen som på lördag arrangerar ett möte med Aleida Guevara, Ches dotter. Hon är socialt aktiv läkare i Latinamerika. Medverkar gör också bland andra Jan Hammarlund och Sven Wollter. Plats: Åsö gymnasium. Tid: Lördag den 11 feb. kl 14-18
....till den häftiga diskussionen om yttrandefriheten som är viktig att försvara, dock inte bara mot angrepp från muslimskt håll
....till de nitton franska historiker som i ett upprop kräver upphävande av lagar som kriminaliserar kontroversiella uppfattningar om andra världskriget. Till och med den iranske presidenten och stormuftin av Jerusalem har kunnat ta ironiska poäng genom att påpeka att i flera europeiska länder historiker som västliga dissidenter sitter i fängelse, inte minst genom påtryckningar från inflytelserika och mediestarka grupper.
GLÖM INTE TUFFS PLUSGIRO: 16 01 37- 6 !!
Möt Maj Britt Theorin som i många år som riksdagsledamot, nedrustningsambassadör och EU-parlamentariker gjort sig ett namn som den främsta --och modigaste-- fredskämpen bland svenska politiker. Hon kommer bland annat att berätta om framgångar och bakslag, om försöken att förbjuda kärnvapen och andra massförstörelsevapen, om behovet av folkligt engagemang i dessa ödesfrågor.
DET BLIR EN MYCKET INTRESSANT OCH SPÄNNANDE TRÄFF!
Kom, ställ frågor och drick en kopp gott kaffe/te. Radio TUFF finns naturligtvis på plats!
Plats: Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård
Tid: Måndag den 6 februari kl 19
Arr: Tuff i samarbete med ABF
.
fredag, februari 3
17-ÅRIGE ANTON I "PACIFISTISK SOLIDARITET"
Många föreningsaktivister har länge dystert undrat om den gamla demokratiska folkrörelsemodellen är hopplöst förlegad. Folk i åldern 50 plus är fortfarande aktiva men många organisationer får mer och mer karaktären av pensionärsföreningar. Anslutningen från yngre har varit avtagande exempelvis till politiska partier, ja till och med till frikyrkosamfunden.
Men häromdagen kontaktades Tuff av 17-årige Anton Klepke från Hägersten. Han vill rentav starta ett nytt parti, som han kallar Pacifistisk Solidaritet. Och han har funderat en del över livsviktiga frågor. Det framgår av den politiska plattform han skissat. Bland annat skriver han:
”1,1 miljarder människor lever idag i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Mer än 850 miljoner människor lever i kronisk hunger eller undernäring och det dör cirka 25000 människor, de flesta barn, varje dag av svält eller svältrelaterade tillstånd. (Källa: UN Millennium Project, 2005). Detta beror till stor del på världsordningen vi har idag där en liten del av jordens befolkning lever gott på den större delen av jordens befolknings lidande. Vi accepterar inte att det enda som görs från väst är "förebyggande arbete”, demokratiprojekt (läs demagogi) och bistånd lite då och då. Enda anledningen till att vi i väst kan sitta och diskutera om vi ska tjäna 10 000 eller 20 000 efter skatt är att det finns miljarder människor världen över som betalar priset för vår TV-apparat, våra varor och vårt välstånd.”
Han tror inte att det går ”att påverka nationellt för att förändra internationellt är den rätta vägen”. I stället anser han att
”ett land och ett folk som engagerar sig i de stora frågorna, som aktivt tar kampen mot världsförtryck och miljöförstöring också kommer att bli visare i de mindre frågorna, som könsfördelningen på arbetsplatsen eller nedläggandet av ungdomsgården nere på hörnet.” (....) ”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli en bättre värld, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Anton tror inte att våld eller krig löser några problem. Man kan inte göra slut på ett förtryck genom att bruka våld, menar han. Och han påpekar att vi i väst är rejält överrepresenterade i användandet av våld. Hans syn på ekonomi framgår bland annat av det här:
”Det är sjukligt att producera bilar, mobiler med inbyggda spel och modesaker i en värld där hundratals miljoner lider av kronisk hunger och ännu fler lider av extrem fattigdom, bara för att bilar och mobiler är det som säljer, då de fattiga ju inte har några pengar och därför inte är intressanta för marknadsekonomin”.
Anton Klepke tror på att människor i samarbete kan åstadkomma viktiga förändringar. Det finns inte några små människor, för ingen människa är för liten för att kunna påverka, menar han. Om bara en på hundra gick från tanke till handling skulle hela världen kunna förändras, tror han. Det påminner om den kinesiska vers, som skickades till Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) av våra indiska partners och som blivit en hoppfullt ledmotiv i föreningens frivilliga arbete på gräsrotsnivå:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
”Pacifistisk Solidaritet” rekommenderar en övergång till KRAV och Rättvisemärkt och ser ingen motsättning mellan nationella intressen och arbetet för internationell solidaritet:
”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli bättre, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Så långt gymnasisten Anton Klepke. I nästa Radio Tuff hoppas jag få intervjua honom
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
Men häromdagen kontaktades Tuff av 17-årige Anton Klepke från Hägersten. Han vill rentav starta ett nytt parti, som han kallar Pacifistisk Solidaritet. Och han har funderat en del över livsviktiga frågor. Det framgår av den politiska plattform han skissat. Bland annat skriver han:
”1,1 miljarder människor lever idag i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Mer än 850 miljoner människor lever i kronisk hunger eller undernäring och det dör cirka 25000 människor, de flesta barn, varje dag av svält eller svältrelaterade tillstånd. (Källa: UN Millennium Project, 2005). Detta beror till stor del på världsordningen vi har idag där en liten del av jordens befolkning lever gott på den större delen av jordens befolknings lidande. Vi accepterar inte att det enda som görs från väst är "förebyggande arbete”, demokratiprojekt (läs demagogi) och bistånd lite då och då. Enda anledningen till att vi i väst kan sitta och diskutera om vi ska tjäna 10 000 eller 20 000 efter skatt är att det finns miljarder människor världen över som betalar priset för vår TV-apparat, våra varor och vårt välstånd.”
Han tror inte att det går ”att påverka nationellt för att förändra internationellt är den rätta vägen”. I stället anser han att
”ett land och ett folk som engagerar sig i de stora frågorna, som aktivt tar kampen mot världsförtryck och miljöförstöring också kommer att bli visare i de mindre frågorna, som könsfördelningen på arbetsplatsen eller nedläggandet av ungdomsgården nere på hörnet.” (....) ”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli en bättre värld, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Anton tror inte att våld eller krig löser några problem. Man kan inte göra slut på ett förtryck genom att bruka våld, menar han. Och han påpekar att vi i väst är rejält överrepresenterade i användandet av våld. Hans syn på ekonomi framgår bland annat av det här:
”Det är sjukligt att producera bilar, mobiler med inbyggda spel och modesaker i en värld där hundratals miljoner lider av kronisk hunger och ännu fler lider av extrem fattigdom, bara för att bilar och mobiler är det som säljer, då de fattiga ju inte har några pengar och därför inte är intressanta för marknadsekonomin”.
Anton Klepke tror på att människor i samarbete kan åstadkomma viktiga förändringar. Det finns inte några små människor, för ingen människa är för liten för att kunna påverka, menar han. Om bara en på hundra gick från tanke till handling skulle hela världen kunna förändras, tror han. Det påminner om den kinesiska vers, som skickades till Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) av våra indiska partners och som blivit en hoppfullt ledmotiv i föreningens frivilliga arbete på gräsrotsnivå:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
”Pacifistisk Solidaritet” rekommenderar en övergång till KRAV och Rättvisemärkt och ser ingen motsättning mellan nationella intressen och arbetet för internationell solidaritet:
”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli bättre, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Så långt gymnasisten Anton Klepke. I nästa Radio Tuff hoppas jag få intervjua honom
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)