....till samtalsledaren i Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, Göran Flodman, som på ett lysande sätt gjorde ämnena biologism och Darwin så högintressanta i en knökfull Tuff-lokal i tisdags.
....till Södertörns friskola i Huddinge, som vid sin solidaritetsafton den 23 februari för Tuffs indiska projekt jobbade in över 30 000 kr. Bilder från aftonen finns på www.friskola.nu
....till den indiska författaren Arundhati Roy, som ilsket och ironiskt skildrar president Bush’ besök i Indien. Hon kallar honom för krigsförbrytare och om hans besök vid Gandhis minnesvård skriver hon: ”När George Bush lägger blommor på den där berömda plattan av blankpolerad sten - då ryser miljoner indier till. Det kommer att vara som om han hade hällt en liter blod över minnet av Gandhi.” Hundratusentals indier har den senaste veckan protesterat mot den amerikanske presidentens besök
....till en opinionsundersökning utförd av Le Moyne College, som visar att 72 procent av de amerikanska soldaterna i Irak anser att USA bör lämna Irak inom ett år. Nästan 90 procent av dem tror att de är i Irak på grund av Saddam Husseins påstådda roll i 11 september
....till förre CIA-medarbetaren Ray McGovern, som knallade in i den amerikanska kongressbyggnaden iförd oranga kläder liknande dem som fångarna på Guantanamo bär. Tillsammans med fjorton andra hade han en munkavle med texten ”Tortyr” på. McGovern återlämnade en förtjänstmedalj han fått för sina insatser i CIA.
....till veteranen bland journalister i Mellanöstern, Robert Fisk, som i den brittiska tidningen The Independent (27/2) skriver om hur den angloamerikanska propagandan ger en grovt förskönande bild av utvecklingen i Irak och arabvärlden: ”Jag påminns mindre om Vietnam än om de brittiska och franska befälhavarna under första världskriget som oupphörligt ljög om seger över Tyskland medan de föste fram hundratusentals av sina soldater genom slakthusen vid Somme, Verdun och Gallipoli. Den enda skillnaden i dag är att vi nu driver in hundratusentals araber i slakthusen –och vi bryr oss inte ens.”
....till INSIDAN i DN (4/3), där Thomas Lerner påminner om Joseph Rotblatt och hans långvariga kamp mot kärnvapen, bland annat i Pugwash-rörelsen. Rotblatt ställde de rimliga frågorna: ”Ska vi göra slut på mänskligheten eller ska mänskligheten avsäga sig kriget?”
....till Kerstin Fredriksson och Åsa Berner i Sollentuna International School
som genom ett ”öppet hus” i en femteklass jobbat in över tusen kronor till Tuffs projekt i Indien.
....till de tappra aktivisterna Erika Husberg, Sylvia Lungdahl, Margareta Svahn och Monica Schelin som i går (lördag) fanns vid Tuffs bokbord i Tyresö Centrum
....till Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja, som anordnar ett
möte med rubriken ”Vietnam och Irak - paralleller och kontraster.” Det är Gunnar Fredriksson och Anders Mellbourn som samtalar om hur Vietnamkriget på nytt kommit i fokus i amerikansk debatt genom Irakkriget. Måndagen den 13 mars i ABF-huset, Sveavägen 41, kl 18.30.
....till Tyresö Teaterförening, som återigen arrangerar en berättarkväll. Det blir nya skrönor och historier av Bo Almén, Bertil Bragby och Pelle Olsson och musik av Brita Bremberg. Kulturkaféet, Bollmora föreningsgård kl 16-18 söndag den 12 mars.
söndag, februari 26
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1069) 06-02-26 till....
....till en av de klokaste kolumnisterna i svensk press, Yrsa Stenius, som i Aftonbladet (21/2) bland annat skriver: ”Vad är det som har hänt med Sverige, en gång det resonabla förnuftets hemort på jorden, men nu sedan ganska lång tid ett land förgiftat av indignation, vrede, anklagelser och förbittring. Alla är nuförtiden kränkta i detta land.”
....till Nina Björk, som i DN (19/2) påminner om att ”815 miljoner människor i världen är kroniskt hungriga eller undernärda. 18 procent av jordens befolkning saknar tillgång till rent dricksvatten. 30 000 barn om dagen dör av orsaker som skulle ha kunnat förhindras, om de haft tillgång till en bättre sjukvård, rent vatten och mer mat” Och hon tillägger: ”Det är på missnöjet vi ska bygga en annan möjlig värld. Det är på vreden. Det är på insikten om att det nuvarande systemet är sinnessjukt orättvist”
....till 34 amerikanska deltagare i Kyrkornas Världsråd, som anklagar Washington för att låta “terror regna ner”. I sitt uttalande säger de bland annat: ”Vi beklagar med särskild vånda kriget i Irak, som startades bedrägligt och som kränker global rättvisa och mänskliga rättigheter....Vi sörjer alla som dödats och skadats i detta krig”
....till veckomagasinet Ryska Posten, vars redaktör Stefan Lindgren berättar om tidningen ”Stadens Nyheter” i Volgograd. Den publicerade en teckning av Jesus, Moses, Muhammed och Buddha, där de sitter framför en TV, som visar gatuvåld. De säger dystert: "Det var ju inte det här vi lärde dem." Det räckte för att både chefredaktören och tecknaren avskedades. Tidningen stängdes. Av de religiösa representanterna är det bara överrabbinen Berl Lazar, som inte upprörs över teckningen utan varnar för att man nu börjar gå över gränsen till det ”absurda”
....till Expressens Nils Schwartz (21/2), som tar upp att den brittiske historikern David Irving har dömts till tre års fängelse av en österrikisk domstol. Han talar om ”shariadomare i läderbyxor” och ”att juryn var sammansatt av en samling byfånar”. Å andra sidan tycker han att det är ”högst befogat” att just Tyskland och Österrike håller sig med speciallagar beträffande beskrivningen av andra världskriget. Mindre diskriminerande uttalanden än hans har ibland stämplats som ”rasism”, ett invektiv det dock gått inflation i.
....till Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, som har invändningar mot Schwartz’ särskiljande av religion, ”en åsikt bland andra” enligt Schwartz, och etnicitet, ”en medfödd egenskap”. Bengt menar bland annat så här: ”Även om etnicitet är ett flummigt begrepp, så måste man konstatera att ens religion, om man nu har någon, och tar den på något som helst allvar, är en viktig del av ens etnicitet. I vart fall är det ju väldigt få människor som faktiskt väljer religion, så som man till exempel väljer vilket politiskt parti man vill rösta på när man blir myndig”
....till Belgien, som nu blivit det första land som förbjudit klusterbomber. I en debattartikel i Göteborgs-Posten (18/2) kräver Svenska Afghanistankommitténs ordförande Lena Hjelm-Wallén och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom att Sverige genast följer efter.
....till Södertörns friskola i Huddinge som i torsdags (23/2) hade en solidaritetsafton för Tuff-projekten i Indien. Jättefina arrangemang och massor av folk. Och till Erika Husberg och Monica Schelin, som var Tuffs representanter under denna afton
....till vattenskadade Tyresö skola som till sina tillfälliga lokaler i Nyboda bjöd in Gunnar Ptersen, Monica Schelin och Åke Sandin, som för tre 7-klasser med bilder berättade om Tuffs projekt i Indien
....till Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som (23/2) på http://www.eu-debatt.nu/ skriver under rubriken ”EU får inte svika Kongo!”. De påminner om det brutala krig som drabbat Kongo under många år. Sedan 1998 har 3,8 miljoner människor dödats där, uppger de. Konflikterna gör alltså skäl för namnet ”Afrikas världskrig”.
....till kommande arrangemang i den ständigt aktiva Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF): Tisdag 28 feb. kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 är det dags för nästa träff i det populära diskussionscaféet FILOSOFIKA. Ämne: Biologismen. Vad ville Gud med Darwin? Och på lördag den 4 mars kl 10.30-14 finns tuff-aktivister vid bokbord i Tyresö Centrum--------------------------------------------------------------------------------------------------
Veckans krönika, "Vi historieförfalskare behandlas olika", finns på www.vedebesegrade.blogspot.com
....till Nina Björk, som i DN (19/2) påminner om att ”815 miljoner människor i världen är kroniskt hungriga eller undernärda. 18 procent av jordens befolkning saknar tillgång till rent dricksvatten. 30 000 barn om dagen dör av orsaker som skulle ha kunnat förhindras, om de haft tillgång till en bättre sjukvård, rent vatten och mer mat” Och hon tillägger: ”Det är på missnöjet vi ska bygga en annan möjlig värld. Det är på vreden. Det är på insikten om att det nuvarande systemet är sinnessjukt orättvist”
....till 34 amerikanska deltagare i Kyrkornas Världsråd, som anklagar Washington för att låta “terror regna ner”. I sitt uttalande säger de bland annat: ”Vi beklagar med särskild vånda kriget i Irak, som startades bedrägligt och som kränker global rättvisa och mänskliga rättigheter....Vi sörjer alla som dödats och skadats i detta krig”
....till veckomagasinet Ryska Posten, vars redaktör Stefan Lindgren berättar om tidningen ”Stadens Nyheter” i Volgograd. Den publicerade en teckning av Jesus, Moses, Muhammed och Buddha, där de sitter framför en TV, som visar gatuvåld. De säger dystert: "Det var ju inte det här vi lärde dem." Det räckte för att både chefredaktören och tecknaren avskedades. Tidningen stängdes. Av de religiösa representanterna är det bara överrabbinen Berl Lazar, som inte upprörs över teckningen utan varnar för att man nu börjar gå över gränsen till det ”absurda”
....till Expressens Nils Schwartz (21/2), som tar upp att den brittiske historikern David Irving har dömts till tre års fängelse av en österrikisk domstol. Han talar om ”shariadomare i läderbyxor” och ”att juryn var sammansatt av en samling byfånar”. Å andra sidan tycker han att det är ”högst befogat” att just Tyskland och Österrike håller sig med speciallagar beträffande beskrivningen av andra världskriget. Mindre diskriminerande uttalanden än hans har ibland stämplats som ”rasism”, ett invektiv det dock gått inflation i.
....till Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, som har invändningar mot Schwartz’ särskiljande av religion, ”en åsikt bland andra” enligt Schwartz, och etnicitet, ”en medfödd egenskap”. Bengt menar bland annat så här: ”Även om etnicitet är ett flummigt begrepp, så måste man konstatera att ens religion, om man nu har någon, och tar den på något som helst allvar, är en viktig del av ens etnicitet. I vart fall är det ju väldigt få människor som faktiskt väljer religion, så som man till exempel väljer vilket politiskt parti man vill rösta på när man blir myndig”
....till Belgien, som nu blivit det första land som förbjudit klusterbomber. I en debattartikel i Göteborgs-Posten (18/2) kräver Svenska Afghanistankommitténs ordförande Lena Hjelm-Wallén och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom att Sverige genast följer efter.
....till Södertörns friskola i Huddinge som i torsdags (23/2) hade en solidaritetsafton för Tuff-projekten i Indien. Jättefina arrangemang och massor av folk. Och till Erika Husberg och Monica Schelin, som var Tuffs representanter under denna afton
....till vattenskadade Tyresö skola som till sina tillfälliga lokaler i Nyboda bjöd in Gunnar Ptersen, Monica Schelin och Åke Sandin, som för tre 7-klasser med bilder berättade om Tuffs projekt i Indien
....till Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som (23/2) på http://www.eu-debatt.nu/ skriver under rubriken ”EU får inte svika Kongo!”. De påminner om det brutala krig som drabbat Kongo under många år. Sedan 1998 har 3,8 miljoner människor dödats där, uppger de. Konflikterna gör alltså skäl för namnet ”Afrikas världskrig”.
....till kommande arrangemang i den ständigt aktiva Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF): Tisdag 28 feb. kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 är det dags för nästa träff i det populära diskussionscaféet FILOSOFIKA. Ämne: Biologismen. Vad ville Gud med Darwin? Och på lördag den 4 mars kl 10.30-14 finns tuff-aktivister vid bokbord i Tyresö Centrum--------------------------------------------------------------------------------------------------
Veckans krönika, "Vi historieförfalskare behandlas olika", finns på www.vedebesegrade.blogspot.com
lördag, februari 18
ÄLTANDE OM TSUNAMIN OCH "ONDSKAN"
ÄLTANDE (1): TSUNAMIN OCH SVERIGE
Det är begripligt att anhöriga till de drygt 500 svenska offren för flodvågskatastrofen i sin sorg har ett behov att förbanna gud och hela världen, inklusive politiska makthavare.
Däremot är det obegripligt hur Sveriges agerande julen 2004 ständigt ältats sedan dess. Nu på fjortonde månaden har det kulminerat i Konstitutionsutskottets (KU) utfrågning av tjänstemän och politiker. I ett par veckor har detta nu dominerat mediernas intresse.
Detta vore befogat, om en enda svensk på semester i Thailand hade dött på grund av myndigheternas försummelser. Ingen har dock kunnat påstå detta.
Det vore också befogat om det var regeringen som deporterade en massa svenskar till turistparadisen vid Indiska Oceanen. Så var det självfallet inte, utan de lockades dit av privata reseföretag, som kommit märkligt lindrigt undan i den intensiva jakten på syndabockar.
Ibland har det nästan låtit, som om Göran Persson och Laila Freivalds orsakade denna väldiga naturkatastrof. De som tror på högre makter borde i stället ha frågat sig, varför denna människomördande flodvåg inträffade. Åtminstone en del kristdemokrater tror väl på en allsmäktig gud. De representeras i KU av stjärnadvokaten Peter Althin. Men ingen minsta förebråelse har han riktat mot sin gud.
Utfrågarna i KU bolmar av efterklokhet, när de detalj för detalj, timme för timme nagelfar myndigheters agerande. De uppvisar också en oblyg självgodhet. Begrep de verkligen mera och tidigare än vi andra katastrofens omfattning? Den frågan är det ingen som ställer till dem. Inte heller behöver de redovisa sitt julfirande 2004. Till och med några från det annars så kaxiga mediefolket har erkänt att de alltför sent anade tragedins hela vidd.
Det hade varit rimligare och mänskligare om KU frågat, vad vi i Sverige gjort för miljonerna anhöriga till de över 200 000 asiater som dödades av tsunamin. Dessa anhöriga miste inte bara nära och kära utan i de flesta fall också sina hus, båtar och försörjningsmöjligheter. Under de två veckor det nu på nytt jagats syndabockar för att svenska turister alltför länge fick vänta på att flygas hem har cirka 200 000 barn i världen dött i onödan.
Det är en tröst att asiaterna inte känner till det här jämmerliga svenska skådespelet, där en del politiker alltmer framstår som röstfiskande asgamar. Skulle man i Asien veta vad vi så intensivt ägnar oss åt, skulle de tro att vi svenskar var en samling grälsjuka societetstanter, så egotrippade att vi förlorat sinnet för alla proportioner.
ÄLTANDE (2): ”ONDSKAN”
Även i sekulära kretsar ältas ordet ”ONDSKAN”. Läser i DN (15/2) om att ”ONDSKAN” nu också är namnet på en ny musiktidning. Varför den fått det namnet framgår inte av artikeln som är skriven av Niklas Wahllöf. Han skriver bland annat:
”Ondskans guldkorn finns i stället i de rent subjektiva passagerna och mer upplysande ordbajserierna”
Den meningen är inget guldkorn precis men kanske är Wahllöf en virtuos vid pianot, fast inte vid tangentbordet.
Till och med den föga religiöse Jan Guillou valde redan 1981 ”Ondskan” som titel på en bok. I vinter har hans sevärda TV-serie ”Häxornas tid” visats. Den belyste hur tron på ondskan, personifierad av Satan, ledde till grymma avrättningar av många hundra svenska kvinnor på 1600-talet.
Samma vidskepelse lever kvar än i dag på sina håll. I den brittiska tidningen The Observer (12/2) skriver Richard Dowden om barn i Kongo som beskylls för att vara i det ondas våld. När anhöriga blir sjuka eller dör får barnen skulden. De anklagas för att vara häxor och utsätts för tortyr. Om de överlever grymheterna hamnar de på gatan i Kinshasa, där de försöker livnära sig på tiggeri och stölder. Även i europeiska storstäder har afrikanska barn dykt upp, som i hemlandet blivit brännmärkta som besatta av onda andar.
Liksom i Sverige behöver Kongo syndabockar och av mycket starkare skäl än vi. Där har man länge härjats av krig, korrupta regimer och aids. Därför anklagas tiotusentals barn för att äta sina anhöriga och att flyga bland fåglarna. Bekännelserna visas på TV, även i sådana stationer som ägs av kristna kyrkor. Tidigare var det bara sekter som ägnade sig åt denna häxfobi.
Riktigt otäckt blir det när mäktiga –och fundamentalistiska -- ledare i öst och väst stämplar ”de andra” som ondskans kreatur. Det är inte bara muslimska ayatollor som gör det, när de svamlar om ”Satans hemvist”, det vill säga Västerlandet. Också högerkristna i USA med Bush i spetsen pratar till exempel om ”ondskans axelmakter”. Verkligt farlig blir denna självgoda och polariserade bild, när det nu finns kärnvapen att använda mot de ”onda”. Då blir gamla tiders häxbål försumbara små bloss i mörkret.
”Vi går tillsammans den dagen det är slut” sjöng den satiriske Tom Lehrer. Och han varnade för att ”vi alla blir stekta på samma friluftsbål”.
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1068) 2006-02-19
Det är begripligt att anhöriga till de drygt 500 svenska offren för flodvågskatastrofen i sin sorg har ett behov att förbanna gud och hela världen, inklusive politiska makthavare.
Däremot är det obegripligt hur Sveriges agerande julen 2004 ständigt ältats sedan dess. Nu på fjortonde månaden har det kulminerat i Konstitutionsutskottets (KU) utfrågning av tjänstemän och politiker. I ett par veckor har detta nu dominerat mediernas intresse.
Detta vore befogat, om en enda svensk på semester i Thailand hade dött på grund av myndigheternas försummelser. Ingen har dock kunnat påstå detta.
Det vore också befogat om det var regeringen som deporterade en massa svenskar till turistparadisen vid Indiska Oceanen. Så var det självfallet inte, utan de lockades dit av privata reseföretag, som kommit märkligt lindrigt undan i den intensiva jakten på syndabockar.
Ibland har det nästan låtit, som om Göran Persson och Laila Freivalds orsakade denna väldiga naturkatastrof. De som tror på högre makter borde i stället ha frågat sig, varför denna människomördande flodvåg inträffade. Åtminstone en del kristdemokrater tror väl på en allsmäktig gud. De representeras i KU av stjärnadvokaten Peter Althin. Men ingen minsta förebråelse har han riktat mot sin gud.
Utfrågarna i KU bolmar av efterklokhet, när de detalj för detalj, timme för timme nagelfar myndigheters agerande. De uppvisar också en oblyg självgodhet. Begrep de verkligen mera och tidigare än vi andra katastrofens omfattning? Den frågan är det ingen som ställer till dem. Inte heller behöver de redovisa sitt julfirande 2004. Till och med några från det annars så kaxiga mediefolket har erkänt att de alltför sent anade tragedins hela vidd.
Det hade varit rimligare och mänskligare om KU frågat, vad vi i Sverige gjort för miljonerna anhöriga till de över 200 000 asiater som dödades av tsunamin. Dessa anhöriga miste inte bara nära och kära utan i de flesta fall också sina hus, båtar och försörjningsmöjligheter. Under de två veckor det nu på nytt jagats syndabockar för att svenska turister alltför länge fick vänta på att flygas hem har cirka 200 000 barn i världen dött i onödan.
Det är en tröst att asiaterna inte känner till det här jämmerliga svenska skådespelet, där en del politiker alltmer framstår som röstfiskande asgamar. Skulle man i Asien veta vad vi så intensivt ägnar oss åt, skulle de tro att vi svenskar var en samling grälsjuka societetstanter, så egotrippade att vi förlorat sinnet för alla proportioner.
ÄLTANDE (2): ”ONDSKAN”
Även i sekulära kretsar ältas ordet ”ONDSKAN”. Läser i DN (15/2) om att ”ONDSKAN” nu också är namnet på en ny musiktidning. Varför den fått det namnet framgår inte av artikeln som är skriven av Niklas Wahllöf. Han skriver bland annat:
”Ondskans guldkorn finns i stället i de rent subjektiva passagerna och mer upplysande ordbajserierna”
Den meningen är inget guldkorn precis men kanske är Wahllöf en virtuos vid pianot, fast inte vid tangentbordet.
Till och med den föga religiöse Jan Guillou valde redan 1981 ”Ondskan” som titel på en bok. I vinter har hans sevärda TV-serie ”Häxornas tid” visats. Den belyste hur tron på ondskan, personifierad av Satan, ledde till grymma avrättningar av många hundra svenska kvinnor på 1600-talet.
Samma vidskepelse lever kvar än i dag på sina håll. I den brittiska tidningen The Observer (12/2) skriver Richard Dowden om barn i Kongo som beskylls för att vara i det ondas våld. När anhöriga blir sjuka eller dör får barnen skulden. De anklagas för att vara häxor och utsätts för tortyr. Om de överlever grymheterna hamnar de på gatan i Kinshasa, där de försöker livnära sig på tiggeri och stölder. Även i europeiska storstäder har afrikanska barn dykt upp, som i hemlandet blivit brännmärkta som besatta av onda andar.
Liksom i Sverige behöver Kongo syndabockar och av mycket starkare skäl än vi. Där har man länge härjats av krig, korrupta regimer och aids. Därför anklagas tiotusentals barn för att äta sina anhöriga och att flyga bland fåglarna. Bekännelserna visas på TV, även i sådana stationer som ägs av kristna kyrkor. Tidigare var det bara sekter som ägnade sig åt denna häxfobi.
Riktigt otäckt blir det när mäktiga –och fundamentalistiska -- ledare i öst och väst stämplar ”de andra” som ondskans kreatur. Det är inte bara muslimska ayatollor som gör det, när de svamlar om ”Satans hemvist”, det vill säga Västerlandet. Också högerkristna i USA med Bush i spetsen pratar till exempel om ”ondskans axelmakter”. Verkligt farlig blir denna självgoda och polariserade bild, när det nu finns kärnvapen att använda mot de ”onda”. Då blir gamla tiders häxbål försumbara små bloss i mörkret.
”Vi går tillsammans den dagen det är slut” sjöng den satiriske Tom Lehrer. Och han varnade för att ”vi alla blir stekta på samma friluftsbål”.
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1068) 2006-02-19
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1068) 06-02-19 till....
....till Annika Borg, som vi just hörde sjunga en text av Hasse och Tage. Den sjöng hon i fredags i Bollmoras kulturcafé under sin bejublade show ”Sexti’ minuter”. Hon återkommer nu på fredag (24/2) och fredagen den 10 mars kl 12, men det gäller att boka biljetter i tid, för hittills har det varit utsålt.
....till Sveriges Radios program ”Vågen” (13/2), som behandlade politiska filmer och bland annat också intervjuade filmaren och samhällsdebattören Maj Wechselmann. På frågan om vad hon ville ”såga” svarade hon: ”Jag vill såga alla som rättfärdigar krig och påstår att krig kan utgöra ett nödvändigt politiskt ingripande”. Hon hävdade att krig alltid är en kriminell handling. På frågan om vad hon ville ”göra vågen” för svarade Wechselmann bland annat: ”Jag vill göra vågen för Tyresö Ulands- och FredsFörening, där människor också varje år reser iväg för att se hur deras insamlade pengar förvandlas till brunnar och skolor för ursprungsbefolkningen (adivasis) i Dharampur norr om Bombay”
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu på torsdag (23/2) har en solidaritetsafton till förmån för tuff-skolorna i indiska Dharampur. Det blir elevarbeten, utställningar, föredrag, loppis, lotterier, uppträdanden, indisk buffé, prova-påaktiviteter och mycket annat. En av lärarna, Bo Hiort, besökte i november 2004 projekten och blev imponerad av hur effektivt och bra pengarna användes av Tuffs partners, Bhikhu och Kolila Vyas. De har skickat sina hjärtliga lyckönskningar
....till Kumla skola i Tyresö, som nu planerar att i maj göra ännu ett dagsverke för Tuff-projekten i Indien. Nästan varje år sedan 1970 har Kumla jobbat in massor av pengar för projekten. Därför har skolan här i Radio Tuff kallats världsmästare i solidariskt arbete. Redan 1975 uppfördes i Indien en skolbyggnad med fem klassrum, som fick namnet Kumla Wing. En annan beundransvärd skola finns i Floda utanför Göteborg. Det är Alléskolan, som under många år gjort fina insatser för projekten och nu planerar ett nytt dagsverke i april
....till professorn vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet Masoud Kamali. som i DN i onsdags (15/2) skriver under rubriken ”Det nya korståget”. Han påminner om hur England och Frankrike under 1900-talet i den muslimska världen ”systematiskt motverkade alla former av modernisering, ekonomisk tillväxt och demokratisering”. Han skriver också: ”När Turkiets kamp mot ockupationen efter första världskriget tvingade England och Frankrike att lämna landet kapade England de två oljerika provinserna i det osmanska riket och skapade – samt tog kontroll över området. Irakiernas fortsatta kamp mot det engelska protektoratet bemöttes med hänsynslösa flygbombningar av byar och städer som resulterade i hundratusentals människors död. Den engelska minister som beordrade bombningarna var Winston Churchill, som så ofta framhålls som hjälte och som nyligen fick ett eget minnesmuseum i London”
....till Fredsrörelsen på Orust, vars program vintern och våren imponerar. Det anordnas möten om fundamentalismen i väst och öst, kärnvapenhotet, Indien och fredsforskaren Jan Öberg inleder ett möte om internationellt fredsbyggande.
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu lämnat en redogörelse för sitt arbete bland gamla under 2005. Detta frivilliga arbete stöddes från Tuff med 15 000 kr under året. Pengarna användes till elförsörjning, medicin, hälsovård, begravningskostnader, sociala sammankomster och julklappar till pensionärerna.
....till en insändare i DN (16/2) med rubriken ”KU-förhören bara tramsiga”. Det är Stefan Hjelm som menar att ingen kunde förutse den stora och unika tsunamikatastrofen på andra sidan jordklotet. Han tycker det är osmakligt att utnyttja tragedin genom att på det här viset försöka plocka poäng inför valet. (Veckans krönika tar bland annat upp samma ämne)
....till föreningen IrakSolidaritet, som på torsdag (23/2) kl 18.30 anordnar ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Ämne: Irak. Demokrati - för vem? Om val, bomber och dolda agendor med Mathias Cederholm, historiker vid Lunds universitet som inledare.
....till Tuff-arrangemang de närmaste dagarna:
Öppet styrelsemöte på tisdag (21/2) kl 18.30 i Tuff-lokalen
Bokbord (eventuellt) i Tyresö centrum på lördag 25/2 kl 10.30 - 14
Diskussionscaféet Filosofika tisdag 28/2 kl 19 i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80. Ämne: ”Biologismen. Vad ville Gud med Darwin?” Samtalsledaren Göran Flodman intervjuas senare i dagens Radio Tuff
....till alla som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff görs oavlönat men hyran för Tuff-lokalen, sändningsavgifter och mycket annat kostar pengar
....till Sveriges Radios program ”Vågen” (13/2), som behandlade politiska filmer och bland annat också intervjuade filmaren och samhällsdebattören Maj Wechselmann. På frågan om vad hon ville ”såga” svarade hon: ”Jag vill såga alla som rättfärdigar krig och påstår att krig kan utgöra ett nödvändigt politiskt ingripande”. Hon hävdade att krig alltid är en kriminell handling. På frågan om vad hon ville ”göra vågen” för svarade Wechselmann bland annat: ”Jag vill göra vågen för Tyresö Ulands- och FredsFörening, där människor också varje år reser iväg för att se hur deras insamlade pengar förvandlas till brunnar och skolor för ursprungsbefolkningen (adivasis) i Dharampur norr om Bombay”
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu på torsdag (23/2) har en solidaritetsafton till förmån för tuff-skolorna i indiska Dharampur. Det blir elevarbeten, utställningar, föredrag, loppis, lotterier, uppträdanden, indisk buffé, prova-påaktiviteter och mycket annat. En av lärarna, Bo Hiort, besökte i november 2004 projekten och blev imponerad av hur effektivt och bra pengarna användes av Tuffs partners, Bhikhu och Kolila Vyas. De har skickat sina hjärtliga lyckönskningar
....till Kumla skola i Tyresö, som nu planerar att i maj göra ännu ett dagsverke för Tuff-projekten i Indien. Nästan varje år sedan 1970 har Kumla jobbat in massor av pengar för projekten. Därför har skolan här i Radio Tuff kallats världsmästare i solidariskt arbete. Redan 1975 uppfördes i Indien en skolbyggnad med fem klassrum, som fick namnet Kumla Wing. En annan beundransvärd skola finns i Floda utanför Göteborg. Det är Alléskolan, som under många år gjort fina insatser för projekten och nu planerar ett nytt dagsverke i april
....till professorn vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet Masoud Kamali. som i DN i onsdags (15/2) skriver under rubriken ”Det nya korståget”. Han påminner om hur England och Frankrike under 1900-talet i den muslimska världen ”systematiskt motverkade alla former av modernisering, ekonomisk tillväxt och demokratisering”. Han skriver också: ”När Turkiets kamp mot ockupationen efter första världskriget tvingade England och Frankrike att lämna landet kapade England de två oljerika provinserna i det osmanska riket och skapade – samt tog kontroll över området. Irakiernas fortsatta kamp mot det engelska protektoratet bemöttes med hänsynslösa flygbombningar av byar och städer som resulterade i hundratusentals människors död. Den engelska minister som beordrade bombningarna var Winston Churchill, som så ofta framhålls som hjälte och som nyligen fick ett eget minnesmuseum i London”
....till Fredsrörelsen på Orust, vars program vintern och våren imponerar. Det anordnas möten om fundamentalismen i väst och öst, kärnvapenhotet, Indien och fredsforskaren Jan Öberg inleder ett möte om internationellt fredsbyggande.
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu lämnat en redogörelse för sitt arbete bland gamla under 2005. Detta frivilliga arbete stöddes från Tuff med 15 000 kr under året. Pengarna användes till elförsörjning, medicin, hälsovård, begravningskostnader, sociala sammankomster och julklappar till pensionärerna.
....till en insändare i DN (16/2) med rubriken ”KU-förhören bara tramsiga”. Det är Stefan Hjelm som menar att ingen kunde förutse den stora och unika tsunamikatastrofen på andra sidan jordklotet. Han tycker det är osmakligt att utnyttja tragedin genom att på det här viset försöka plocka poäng inför valet. (Veckans krönika tar bland annat upp samma ämne)
....till föreningen IrakSolidaritet, som på torsdag (23/2) kl 18.30 anordnar ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Ämne: Irak. Demokrati - för vem? Om val, bomber och dolda agendor med Mathias Cederholm, historiker vid Lunds universitet som inledare.
....till Tuff-arrangemang de närmaste dagarna:
Öppet styrelsemöte på tisdag (21/2) kl 18.30 i Tuff-lokalen
Bokbord (eventuellt) i Tyresö centrum på lördag 25/2 kl 10.30 - 14
Diskussionscaféet Filosofika tisdag 28/2 kl 19 i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80. Ämne: ”Biologismen. Vad ville Gud med Darwin?” Samtalsledaren Göran Flodman intervjuas senare i dagens Radio Tuff
....till alla som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff görs oavlönat men hyran för Tuff-lokalen, sändningsavgifter och mycket annat kostar pengar
söndag, februari 12
DEN FÖRBANNADE KOLLEKTIVSKULDEN
Vem känner i dag till Knut Wicksell (1851-1926)? Han var professor i nationalekonomi men också antimilitarist, republikan, fritänkare och allmänt radikal. Redan som ung licentiat väckte han stor skandal genom att i självaste ”Hoppets här” i Uppsala propagera för nödvändigheten av preventivmedel för att minska många arbetarkvinnors betungande börda av ständiga barnafödslar.
I ännu värre blåsväder hamnade Wicksell efter ett föredrag i Stockholms Folkets hus i november 1908. Det hade den betecknande rubriken ”Tronen, altaret, svärdet och penningpåsen”. Där raljerade han bland annat med tron på jungfru Marias obefläckade avlelse. Det skulle han inte ha gjort för han åtalades för att ha åstadkommit ”allmän förargelse” genom ”att lasta eller gäcka Guds heliga ord”. Det ledde till två månader i Ystads fängelse 1909.
Det där hände alltså för mindre än hundra år sen. Det belyser att också i kristna västerländska länder fundamentalister härjade för inte alltför länge sen. Som religiöst obegåvad har jag lite svårt för religiösa passioner. Men jag kan ändå förstå att kristna kan känna sig kränkta av utställningar som Ecce Homo. Inte lika lätt har jag att leva mig in i att man kan ta anstöt av roliga filmer som ”The Life of Brian”. Jag begriper också att karikatyrer av Muhammed kan väcka avsmak bland troende muslimer.
Det som bekymrar mig är att man utgår från enstaka övertramp och därifrån skuldbelägger hela religioner eller folk. Sedan 11 september har muslimerna blivit demoniserade och det har spätts på genom terrordåden i Madrid och London. Visserligen skedde massmorden i islams namn men den överväldigande majoriteten av muslimer är ju lika förfärade över ogärningarna som vi andra. Alltför många drar muslimerna över en kam och de blir därmed oskyldiga offer för den korkade tron på kollektivskuld. Den är rasismens främsta hörnpelare.
Nu säger en del högljudda muslimska extremister att ”Danmark” måste sona för karikatyrerna av Muhammed och attacker mot danska ambassader har som bekant förekommit. Men det var ju inte ”Danmark” som publicerade nidbilderna utan tidningen Jyllands-Posten – och hur många i världen läste den eller kände till den förrän på sistone? Muslimska fundamentalister gör en dygd av den larviga kollektivskulden genom att göra danskar i allmänhet skyldiga.
Härom dagen fick miljoner tittare av en libanesisk TV-kanal veta att ”en svensk tidning” haft fräckheten att utlysa en tävling om de bästa karikatyrerna av profeten Muhammed. Nu är det inte någon ”tidning” utan Sverigedemokraternas hemsida. Och hur många läser den? Liksom 99 procent av svenskar känner jag mig inte skyldig till vad Sverigedemokraterna hittar på, men hur många av upprörda muslimska TV-tittare känner till det? Kanske drabbas vi alla nu av den förbannade kollektivskulden.
De mest ökända rasistiska ogärningarna är nazisternas mot judarna. Här spelade också den förnuftsvidriga kollektivskulden en roll. Tyskarna kunde peka på att judar var överrepresenterade bland de ledande bolsjevikerna och i deras hemliga polis. De kunde påminna om att också judar fanns bland de storkapitalister som tjänade storkovan på många miljoners arbetslöshet och elände. Men de allra flesta judar var förstås varken ledande stalinister eller storkapitalister, men alltför många av dem blev offer för den förbannade och rasistiska kollektivskulden.
Samma förnuftsvidriga kollektivskuld skulle sedan drabba många miljoner tyskar. Kring krigsslutet blev uppåt 15 miljoner tyskar etniskt rensade från områden där deras förfäder bott i sekler. Över två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen. Miljoner tyska kvinnor, gummor och småflickor våldtogs, alltför ofta till döds. Miljoner tyska krigsfångar försmäktade efter kriget i läger, inte bara i Sovjetunionen utan också i Frankrike, Jugoslavien och i ”Eisenhowers dödsläger” längs Rhen. De flesta av dessa människor hade inte någon skuld till vad Hitler hade ställt till med.
Listan på hur användandet av kollektivskulden har skördat miljoner oskyldiga människors liv kan göras lång. Den grymma enfalden bakom den kan sammanfattas så här: ”Jag känner en eskimå som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer skitstövlar och ska behandlas som sådana”
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
I ännu värre blåsväder hamnade Wicksell efter ett föredrag i Stockholms Folkets hus i november 1908. Det hade den betecknande rubriken ”Tronen, altaret, svärdet och penningpåsen”. Där raljerade han bland annat med tron på jungfru Marias obefläckade avlelse. Det skulle han inte ha gjort för han åtalades för att ha åstadkommit ”allmän förargelse” genom ”att lasta eller gäcka Guds heliga ord”. Det ledde till två månader i Ystads fängelse 1909.
Det där hände alltså för mindre än hundra år sen. Det belyser att också i kristna västerländska länder fundamentalister härjade för inte alltför länge sen. Som religiöst obegåvad har jag lite svårt för religiösa passioner. Men jag kan ändå förstå att kristna kan känna sig kränkta av utställningar som Ecce Homo. Inte lika lätt har jag att leva mig in i att man kan ta anstöt av roliga filmer som ”The Life of Brian”. Jag begriper också att karikatyrer av Muhammed kan väcka avsmak bland troende muslimer.
Det som bekymrar mig är att man utgår från enstaka övertramp och därifrån skuldbelägger hela religioner eller folk. Sedan 11 september har muslimerna blivit demoniserade och det har spätts på genom terrordåden i Madrid och London. Visserligen skedde massmorden i islams namn men den överväldigande majoriteten av muslimer är ju lika förfärade över ogärningarna som vi andra. Alltför många drar muslimerna över en kam och de blir därmed oskyldiga offer för den korkade tron på kollektivskuld. Den är rasismens främsta hörnpelare.
Nu säger en del högljudda muslimska extremister att ”Danmark” måste sona för karikatyrerna av Muhammed och attacker mot danska ambassader har som bekant förekommit. Men det var ju inte ”Danmark” som publicerade nidbilderna utan tidningen Jyllands-Posten – och hur många i världen läste den eller kände till den förrän på sistone? Muslimska fundamentalister gör en dygd av den larviga kollektivskulden genom att göra danskar i allmänhet skyldiga.
Härom dagen fick miljoner tittare av en libanesisk TV-kanal veta att ”en svensk tidning” haft fräckheten att utlysa en tävling om de bästa karikatyrerna av profeten Muhammed. Nu är det inte någon ”tidning” utan Sverigedemokraternas hemsida. Och hur många läser den? Liksom 99 procent av svenskar känner jag mig inte skyldig till vad Sverigedemokraterna hittar på, men hur många av upprörda muslimska TV-tittare känner till det? Kanske drabbas vi alla nu av den förbannade kollektivskulden.
De mest ökända rasistiska ogärningarna är nazisternas mot judarna. Här spelade också den förnuftsvidriga kollektivskulden en roll. Tyskarna kunde peka på att judar var överrepresenterade bland de ledande bolsjevikerna och i deras hemliga polis. De kunde påminna om att också judar fanns bland de storkapitalister som tjänade storkovan på många miljoners arbetslöshet och elände. Men de allra flesta judar var förstås varken ledande stalinister eller storkapitalister, men alltför många av dem blev offer för den förbannade och rasistiska kollektivskulden.
Samma förnuftsvidriga kollektivskuld skulle sedan drabba många miljoner tyskar. Kring krigsslutet blev uppåt 15 miljoner tyskar etniskt rensade från områden där deras förfäder bott i sekler. Över två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen. Miljoner tyska kvinnor, gummor och småflickor våldtogs, alltför ofta till döds. Miljoner tyska krigsfångar försmäktade efter kriget i läger, inte bara i Sovjetunionen utan också i Frankrike, Jugoslavien och i ”Eisenhowers dödsläger” längs Rhen. De flesta av dessa människor hade inte någon skuld till vad Hitler hade ställt till med.
Listan på hur användandet av kollektivskulden har skördat miljoner oskyldiga människors liv kan göras lång. Den grymma enfalden bakom den kan sammanfattas så här: ”Jag känner en eskimå som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer skitstövlar och ska behandlas som sådana”
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1067) 06-02-12 till....
....till Maj Britt Theorin, som framträdde i Tyresös Kulturcafé i måndags. Det blev ett väldigt intressant och trivsamt möte. Maj Britt imponerade med både kunnighet, erfarenhet och engagemang, en oslagbar kombination Ett inslag från mötet hörs senare i dagens Radio Tuff
....till Ola Larsmo, som i DN (5/2) skriver om länder med svält och misär och som saknar det mesta – utom handeldvapen: ”I varje utfattig del av världen dräller det av vapen och ammunition”. Enligt Amnesty finns det 640 miljoner handeldvapen i världen och sex miljoner nya tillkommer varje år. Larsmo undrar vilka som tjänar på detta och skriver: ”Det tycks bara finnas en sak som kostar mindre än ett människoliv och det är en bättre begagnad AK-47”
....till FN:s tidigare representanter i Irak Dennis J Halliday och Hans von Sponeck, som nu vädjar om en mänskligare behandling av Iraks förre utrikesminister Tarek Azziz, som under snart tre år varit fängslad och nu lider av stroke. De hänvisar till deklarationen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen.
....till John Pilger, som i Aftonbladet (9/2) varnar för ”mardrömmen som kan bli verklighet”, det vill säga ett anfall på Iran. Han skriver bland annat: ”I likhet med invasionen av Irak har ett angrepp på Iran en hemlig dagordning som inte har någonting med Teheranregimens påhittade massförstörelsevapen att göra”. Han menar, att Iran inte utgör något nukleärt hot: ”Det finns inte tillstymmelse till bevis för att landet har de centrifuger som behövs för att anrika uran för vapenproduktion. Chefen för IAEA, Mohamed ElBaradei, har vid upprepade tillfällen sagt att hans inspektörer inte har funnit någonting som stödjer amerikanska och israeliska påståenden. Iran har inte gjort någonting olagligt; landet har inte visat prov på några territoriella ambitioner och inte heller har det deltagit i ockupation av ett främmande land - till skillnad från Förenta staterna, Storbritannien och Israel. Det har fullgjort sitt åtagande enligt icke-spridningsavtalet att tillåta inspektörer att "komma in var som helst och undersöka vad som helst" - till skillnad från Förenta staterna och Israel. Israel har vägrat erkänna ickespridningsavtalet, och har mellan 200 och 500 termonukleära vapen riktade mot Iran och andra stater i Mellanöstern”
....till Svenska Freds ordförande Frida Blom, som i Svenska Dagbladet (9/2) skriver om ISP, Inspektion för strategiska produkter. Hon hävdar att ISP med tiden har blivit allt mer egenmäktigt. ”Sedan starten den 1 februari 1996 fram till och med 2004 har ISP endast överlämnat en promille av alla krigsmaterielärenden till regeringen. Mellan 2001 och 2004 har inte ett enda ärende förts till regeringen. Inte ens den sannolikt mest principiellt viktiga frågan under hela ISP:s verksamhet - vapenexporten till USA under Irakkriget - valde inspektionen att överlämna till regeringen”. Frida Blom är också en av talarna vid ett seminarium i riksdagshuset tisdag den 14 februari kl 14-16. Ämne: Hur begränsa användningen av klusterbomber?
....till Maj Wechselmann, som i AB (7/2) rapporterar om hur ”Kommittén för undersökning av Bushs krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten” i New York vittnar om övergrepp och tortyr inte bara i Irak utan också i Uzbekistan.
....till debattredaktören i Dagens Nyheter Mats Bergstrand, som (10/2) skriver under rubriken ”Min senfärdiga insikt om tsunamikatastrofen”. Det är en märklig text för här är det en journalist som inte kritiserar andra utan –kors i taket!-- gör självkritik: ”Om vi [på DN] tittar på vilka uppgifter vi hade lyckats få fram på nyhetsplats denna första dag [dagen efter tsunamin], så ser vi att det inte bara var Göran Persson och Laila Freivalds som famlade i mörker om katastrofens nationella implikationer”
....till de allt flera solidariska människor som använder Tuffs mangogram i stället för blommor, för att gratulera eller kondolera. Bara de senaste två dagarna har mangogram beställts, som i fattiga Dharampur blir 240 mangoträd, som bidrar till skugga, glädje, hälsa och välstånd bland stambefolkningen (tribals) i de många små byarna
....till skådespelerskan Annika Borg, som i Kulturcaféet i fredags stod för fin underhållning med sång, humor och värme och bland annat egna texter. Hon återkommer under de två närmaste fredagarna och sedan den 10 mars Under en tid på 1980-talet gjorde Annika bland annat Radio Ung & Tuff. Den gången handlade det alltså om Tyresö Ulands- och FredsFörening. Ett av inslagen i Annikas show hette just ”Tuff”. Fastän det inte handlade om föreningen Tuff ska vi höra det ändå
....till Ola Larsmo, som i DN (5/2) skriver om länder med svält och misär och som saknar det mesta – utom handeldvapen: ”I varje utfattig del av världen dräller det av vapen och ammunition”. Enligt Amnesty finns det 640 miljoner handeldvapen i världen och sex miljoner nya tillkommer varje år. Larsmo undrar vilka som tjänar på detta och skriver: ”Det tycks bara finnas en sak som kostar mindre än ett människoliv och det är en bättre begagnad AK-47”
....till FN:s tidigare representanter i Irak Dennis J Halliday och Hans von Sponeck, som nu vädjar om en mänskligare behandling av Iraks förre utrikesminister Tarek Azziz, som under snart tre år varit fängslad och nu lider av stroke. De hänvisar till deklarationen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen.
....till John Pilger, som i Aftonbladet (9/2) varnar för ”mardrömmen som kan bli verklighet”, det vill säga ett anfall på Iran. Han skriver bland annat: ”I likhet med invasionen av Irak har ett angrepp på Iran en hemlig dagordning som inte har någonting med Teheranregimens påhittade massförstörelsevapen att göra”. Han menar, att Iran inte utgör något nukleärt hot: ”Det finns inte tillstymmelse till bevis för att landet har de centrifuger som behövs för att anrika uran för vapenproduktion. Chefen för IAEA, Mohamed ElBaradei, har vid upprepade tillfällen sagt att hans inspektörer inte har funnit någonting som stödjer amerikanska och israeliska påståenden. Iran har inte gjort någonting olagligt; landet har inte visat prov på några territoriella ambitioner och inte heller har det deltagit i ockupation av ett främmande land - till skillnad från Förenta staterna, Storbritannien och Israel. Det har fullgjort sitt åtagande enligt icke-spridningsavtalet att tillåta inspektörer att "komma in var som helst och undersöka vad som helst" - till skillnad från Förenta staterna och Israel. Israel har vägrat erkänna ickespridningsavtalet, och har mellan 200 och 500 termonukleära vapen riktade mot Iran och andra stater i Mellanöstern”
....till Svenska Freds ordförande Frida Blom, som i Svenska Dagbladet (9/2) skriver om ISP, Inspektion för strategiska produkter. Hon hävdar att ISP med tiden har blivit allt mer egenmäktigt. ”Sedan starten den 1 februari 1996 fram till och med 2004 har ISP endast överlämnat en promille av alla krigsmaterielärenden till regeringen. Mellan 2001 och 2004 har inte ett enda ärende förts till regeringen. Inte ens den sannolikt mest principiellt viktiga frågan under hela ISP:s verksamhet - vapenexporten till USA under Irakkriget - valde inspektionen att överlämna till regeringen”. Frida Blom är också en av talarna vid ett seminarium i riksdagshuset tisdag den 14 februari kl 14-16. Ämne: Hur begränsa användningen av klusterbomber?
....till Maj Wechselmann, som i AB (7/2) rapporterar om hur ”Kommittén för undersökning av Bushs krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten” i New York vittnar om övergrepp och tortyr inte bara i Irak utan också i Uzbekistan.
....till debattredaktören i Dagens Nyheter Mats Bergstrand, som (10/2) skriver under rubriken ”Min senfärdiga insikt om tsunamikatastrofen”. Det är en märklig text för här är det en journalist som inte kritiserar andra utan –kors i taket!-- gör självkritik: ”Om vi [på DN] tittar på vilka uppgifter vi hade lyckats få fram på nyhetsplats denna första dag [dagen efter tsunamin], så ser vi att det inte bara var Göran Persson och Laila Freivalds som famlade i mörker om katastrofens nationella implikationer”
....till de allt flera solidariska människor som använder Tuffs mangogram i stället för blommor, för att gratulera eller kondolera. Bara de senaste två dagarna har mangogram beställts, som i fattiga Dharampur blir 240 mangoträd, som bidrar till skugga, glädje, hälsa och välstånd bland stambefolkningen (tribals) i de många små byarna
....till skådespelerskan Annika Borg, som i Kulturcaféet i fredags stod för fin underhållning med sång, humor och värme och bland annat egna texter. Hon återkommer under de två närmaste fredagarna och sedan den 10 mars Under en tid på 1980-talet gjorde Annika bland annat Radio Ung & Tuff. Den gången handlade det alltså om Tyresö Ulands- och FredsFörening. Ett av inslagen i Annikas show hette just ”Tuff”. Fastän det inte handlade om föreningen Tuff ska vi höra det ändå
HAMPUS ECKERMAN::
HAMPUS ECKERMAN:
DANSKA KARIKATYRER, BRINNANDE AMBASSADER
1. Vid Gulf-kriget 1991 demonstrerade en mängd kurder utanför den irakiska ambassaden i Stockholm. Polisen var närvarande, men gjorde ingenting när kurderna försökte storma och inta ambassaden. Den gången hindrades situationen endast av att en irakisk säkerhetsvakt inne i ambassaden sköt i luften och på så vis skrämde bort demonstranterna. Annars hade vi nog sett en liknande situation i Sverige som de vi nu ser i Indonesien, Libanon och Syrien. I samtliga fall gäller nog att polisen har större sympatier för demonstranterna än för dem dessa demonstrerar mot.2. När jag själv senast var i Libanon, i maj 2004, rådde taxi-strejk och kravaller mot de höga bensinpriserna. Under dessa kravaller sattes arbetsministeriet i brand, bildäck brändes och förbikörande bilar stenades. Totalt sex personer sköts ihjäl av de libanesiska styrkorna och kring ett dussin människor skadades. Det är alltså inget unikt att sådant sker i Libanon, den gången hade det inget med Muhammed att göra. Snarare var det Libanons stora mängd fattiga och arbetslösa som var orsaken. Då som nu var det Hizb'allah och de muslimska imamerna som lugnade ner situationen.3. "Liberala" tidningar framför nu konspirationsteorin om att Syrien ska ha bussat demonstranter till Beirut för att elda upp ambassader. I själva verket finns det redan enorma mängder syriska gästarbetare i Libanon och stora mängder bussar går fram och tillbaka över gränsen mest hela tiden. Det är knappt två timmars resa mellan Libanons och Syriens huvudstäder Beirut och Damaskus. Att syrier skulle ha medverkat vid demonstrationerna är knappast mer exceptionellt än när folk från Uppsala kom till Stockholm för att demonstrera mot Irak-kriget 2003.4. En annan sak som omöjliggör tanken att Syrien skulle ha fört över 10 000-tals människor över gränsen för demonstrationer är de libanesiska gränsstyrkorna. Efter mordet på den libanesiske premiärministern har stämningen vid gränsen förändrats markant. Vänner jag känner har berättat hur noggranna kontroller det är vid bussarna när man far över gränsen. Stämningen är mycket dålig, libanesisk militär ser chansen att ge igen på syrierna. Hade man sett gäng av demonstranter eller folk som inte passat det vanliga mönstret hade de direkt fått åka tillbaka. Återigen är det troligen just syriska gästarbetare som närvarat vid demonstrationerna.5. Samtliga "liberala" tidningar framför nu skydd mot yttrandefriheten som argument för varför vi ska försvara Danmark. Ingen av dessa tidningar har lyft ett finger för att protestera mot att historierevisionisten David Irving nu sitter fängslad i väntan på rättegång för att ha ifrågasatt delar av förintelsen. Att ifrågasätta förintelsen är ju just ett brott i ett flertal europeiska länder, David Irving är inte ensam om att vara fängslad för detta. Längre än så räcker inte vår yttrandefrihet, saker som är förolämpande mot oss får inte sägas. Jyllandsposten har sedan tidigare vägrat att föra in karikatyrer på Jesus för att de skulle vara för förolämpande och man applåderade dessutom när den israeliska ambassadören i Stockholm gick bärsärkagång och förstörde ett för honom förhatligt konstverk. Det ansåg både Jyllandsposten och våra "liberala" tidningar vara acceptabelt..6. Danmark för idag krig i Irak. Mängden hus, bostäder och sjukhus som förstörts är oräkneligt. Bland annat raserades nästan hela staden Fallujah. Les Roberts från Johns Hopkins School of Public Health, hade tidigare kalkylerat fram antalet döda i inbördeskrigets Kongo. Siffran han då kom fram till, 1.7 miljoner människor, ansågs vara tillförlitlig nog att användas av FN:s säkerhetsråd. När han 2004 använde sig av samma beräkningsmetoder kom han fram till att närmare 100 000 irakier skulle ha dödats hittills i de allierades krig och att ca. 3 - 4 000 irakier dör varje månad. Det skulle innebära att siffran nu skulle ligga närmare 180 000 döda. I jämförelse med detta och den förödelse som Danmark hjälpt till att orsaka i Irak kan några ynka folktomma ambassader synas som ett billigt offer.7. Under Jugoslavien-kriget bombades den kinesiska ambassaden sönder under NATO:s luftangrepp. Tidningarna kunde senare publicera att ambassaden var tydligt utmärkt på alla underrättelsetjänstens och de militära styrkornas kartor. Inte nog med det, den fanns t.o.m med på flera turistkartor. Amerikanska militärer erkände att bomberna träffat precis där de programmerats för att träffa, efter de mål de fått sig tilldelade. Mest intressant av allt är dock att av de 900 mål NATO attackerade under bombkampanjen, så var detta det enda mål som valdes ut av CIA. Uppenbarligen var det acceptabelt att attackera ambassader under den konflikten.8. Dagens Nyheters Michael Winiarski nämner i en artikel att Syrien är en polisstat och att angreppen mot ambassaden därför måste haft regimens godkännande. Det är något märkligt uttalande, men förklaras av att Winiarski fått sitt visum till Syrien nekat på grund av DN:s tidigare skriverier. När man går runt på gatorna i Syrien är det som mest trafikpoliser som är synliga. Visst finns det säkerhetstjänst här och var, men de är i alla fall inte synliga. I Libanon däremot är det tvärtom. Där finns det militär överallt, även mitt i centrala Beirut. Taggtrådshinder står uppradade längs med flera gator för att snabbt kunna ställas ut. 9. Danmarks regering kan enligt egen utsago inte be om ursäkt för vad en fri tidning har sagt. Det må vara sant, men de kan utan tvekan be om ursäkt för vad deras eget samarbetsparti i riksdagen säger. Pia Kjaersgaard från Dansk Folkeparti kallade nyligen muslimer för "ett ogräs som blåst över gränsen" och säger att danskarna själva ska "ta hand om dem". Hon har tidigare kallat dem alla för "trojanska hästar" och "förrädare". Henne kan Danmarks regering be om ursäkt för och göra snarast.10. När högerpolitikern Jörg Haider var med och bildade regering i Österrike bojkottades landet diplomatiskt av hela resten av EU. Detta trots att han inte gjort rasistiska uttalanden och hans förslag på förändring av invandringspolitiken endast var att nästan sänka sig till Storbritanniens nivå. Vad Danmark gjort är långt värre och uttalandena där är långt mer hätska än vad Österrike någonsin utfört. Nu fördömer i stället EU Irans och andra länders bojkott mot Danmark. Borde de inte känna igen sig i stället?
------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
DANSKA KARIKATYRER, BRINNANDE AMBASSADER
1. Vid Gulf-kriget 1991 demonstrerade en mängd kurder utanför den irakiska ambassaden i Stockholm. Polisen var närvarande, men gjorde ingenting när kurderna försökte storma och inta ambassaden. Den gången hindrades situationen endast av att en irakisk säkerhetsvakt inne i ambassaden sköt i luften och på så vis skrämde bort demonstranterna. Annars hade vi nog sett en liknande situation i Sverige som de vi nu ser i Indonesien, Libanon och Syrien. I samtliga fall gäller nog att polisen har större sympatier för demonstranterna än för dem dessa demonstrerar mot.2. När jag själv senast var i Libanon, i maj 2004, rådde taxi-strejk och kravaller mot de höga bensinpriserna. Under dessa kravaller sattes arbetsministeriet i brand, bildäck brändes och förbikörande bilar stenades. Totalt sex personer sköts ihjäl av de libanesiska styrkorna och kring ett dussin människor skadades. Det är alltså inget unikt att sådant sker i Libanon, den gången hade det inget med Muhammed att göra. Snarare var det Libanons stora mängd fattiga och arbetslösa som var orsaken. Då som nu var det Hizb'allah och de muslimska imamerna som lugnade ner situationen.3. "Liberala" tidningar framför nu konspirationsteorin om att Syrien ska ha bussat demonstranter till Beirut för att elda upp ambassader. I själva verket finns det redan enorma mängder syriska gästarbetare i Libanon och stora mängder bussar går fram och tillbaka över gränsen mest hela tiden. Det är knappt två timmars resa mellan Libanons och Syriens huvudstäder Beirut och Damaskus. Att syrier skulle ha medverkat vid demonstrationerna är knappast mer exceptionellt än när folk från Uppsala kom till Stockholm för att demonstrera mot Irak-kriget 2003.4. En annan sak som omöjliggör tanken att Syrien skulle ha fört över 10 000-tals människor över gränsen för demonstrationer är de libanesiska gränsstyrkorna. Efter mordet på den libanesiske premiärministern har stämningen vid gränsen förändrats markant. Vänner jag känner har berättat hur noggranna kontroller det är vid bussarna när man far över gränsen. Stämningen är mycket dålig, libanesisk militär ser chansen att ge igen på syrierna. Hade man sett gäng av demonstranter eller folk som inte passat det vanliga mönstret hade de direkt fått åka tillbaka. Återigen är det troligen just syriska gästarbetare som närvarat vid demonstrationerna.5. Samtliga "liberala" tidningar framför nu skydd mot yttrandefriheten som argument för varför vi ska försvara Danmark. Ingen av dessa tidningar har lyft ett finger för att protestera mot att historierevisionisten David Irving nu sitter fängslad i väntan på rättegång för att ha ifrågasatt delar av förintelsen. Att ifrågasätta förintelsen är ju just ett brott i ett flertal europeiska länder, David Irving är inte ensam om att vara fängslad för detta. Längre än så räcker inte vår yttrandefrihet, saker som är förolämpande mot oss får inte sägas. Jyllandsposten har sedan tidigare vägrat att föra in karikatyrer på Jesus för att de skulle vara för förolämpande och man applåderade dessutom när den israeliska ambassadören i Stockholm gick bärsärkagång och förstörde ett för honom förhatligt konstverk. Det ansåg både Jyllandsposten och våra "liberala" tidningar vara acceptabelt..6. Danmark för idag krig i Irak. Mängden hus, bostäder och sjukhus som förstörts är oräkneligt. Bland annat raserades nästan hela staden Fallujah. Les Roberts från Johns Hopkins School of Public Health, hade tidigare kalkylerat fram antalet döda i inbördeskrigets Kongo. Siffran han då kom fram till, 1.7 miljoner människor, ansågs vara tillförlitlig nog att användas av FN:s säkerhetsråd. När han 2004 använde sig av samma beräkningsmetoder kom han fram till att närmare 100 000 irakier skulle ha dödats hittills i de allierades krig och att ca. 3 - 4 000 irakier dör varje månad. Det skulle innebära att siffran nu skulle ligga närmare 180 000 döda. I jämförelse med detta och den förödelse som Danmark hjälpt till att orsaka i Irak kan några ynka folktomma ambassader synas som ett billigt offer.7. Under Jugoslavien-kriget bombades den kinesiska ambassaden sönder under NATO:s luftangrepp. Tidningarna kunde senare publicera att ambassaden var tydligt utmärkt på alla underrättelsetjänstens och de militära styrkornas kartor. Inte nog med det, den fanns t.o.m med på flera turistkartor. Amerikanska militärer erkände att bomberna träffat precis där de programmerats för att träffa, efter de mål de fått sig tilldelade. Mest intressant av allt är dock att av de 900 mål NATO attackerade under bombkampanjen, så var detta det enda mål som valdes ut av CIA. Uppenbarligen var det acceptabelt att attackera ambassader under den konflikten.8. Dagens Nyheters Michael Winiarski nämner i en artikel att Syrien är en polisstat och att angreppen mot ambassaden därför måste haft regimens godkännande. Det är något märkligt uttalande, men förklaras av att Winiarski fått sitt visum till Syrien nekat på grund av DN:s tidigare skriverier. När man går runt på gatorna i Syrien är det som mest trafikpoliser som är synliga. Visst finns det säkerhetstjänst här och var, men de är i alla fall inte synliga. I Libanon däremot är det tvärtom. Där finns det militär överallt, även mitt i centrala Beirut. Taggtrådshinder står uppradade längs med flera gator för att snabbt kunna ställas ut. 9. Danmarks regering kan enligt egen utsago inte be om ursäkt för vad en fri tidning har sagt. Det må vara sant, men de kan utan tvekan be om ursäkt för vad deras eget samarbetsparti i riksdagen säger. Pia Kjaersgaard från Dansk Folkeparti kallade nyligen muslimer för "ett ogräs som blåst över gränsen" och säger att danskarna själva ska "ta hand om dem". Hon har tidigare kallat dem alla för "trojanska hästar" och "förrädare". Henne kan Danmarks regering be om ursäkt för och göra snarast.10. När högerpolitikern Jörg Haider var med och bildade regering i Österrike bojkottades landet diplomatiskt av hela resten av EU. Detta trots att han inte gjort rasistiska uttalanden och hans förslag på förändring av invandringspolitiken endast var att nästan sänka sig till Storbritanniens nivå. Vad Danmark gjort är långt värre och uttalandena där är långt mer hätska än vad Österrike någonsin utfört. Nu fördömer i stället EU Irans och andra länders bojkott mot Danmark. Borde de inte känna igen sig i stället?
------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
söndag, februari 5
MED EN HACKSPETTS TUFFa ENVETENHET
Det händer att jag då och då sitter ute på balkongen. Det är riktigt friskt så här på vintern. Vad jag sysslar med där ska jag inte avslöja, för jag vill inte dra på mig den redan högljudda hälsofascismens förbannelser.
Jag är inte ensam där ute. Åtta meter från balkongen och på samma höjd sitter varje dag en hackspett. Det är en oerhört energisk varelse, Han hackar intensivt ungefär på samma ställe på trädet dag efter dag. Undrar hur mycket hjärnskakningar han ådragit sig.
x x x
Upptäcker att det var så här års 1967 som Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) hade sitt första möte. Då bågnade nästan Tyresö biblioteks väggar. Ja, det var så många att folk klängde uppefter bokhyllorna. De som framträdde där var Svenska Freds’ dåvarande ordförande Per Anders Fogelström och skådespelerskan och sångerskan Monica Nielsen. Ordförande för mötet var en ung riksdagsman från Tyresö, som skulle bli mera känd så småningom. Han hette Lars Werner.
Ändå var det nog inte denna celebra trio som lockat så många till ett möte om fred och internationell solidaritet. Det var en Tuffs grundare, dåvarande Tyresöbon Per Oscarsson som var publikmagneten. Vintern 1967 var han i hetluften. Först hade han i Hylands hörna strippat av sig alla kalsonger utom den sista under snack om rasism, världsfattigdom och liknande men också i oskyldiga ordalag berättat hur ett barn kom till. Och några dagar före det här tuff-mötet var han på TV igen. Det var i ett konstprogram, där det sades ”runda ord” hela fyra gånger under en halvtimme. Det var sensationellt på den tiden, så folkstormen blev orkanartad. Det skulle dröja ett tag innan vi blev avtrubbade av sådana ord every fuckin’ hour on every fuckin’ TV-channel.
x x x
Nu hör jag hackspettens smatter igen. Ringer till Sören på Vitlöksgränd. Också han sitter ofta på balkongen. Men i motsats till mig är han fågelkännare. Jag frågar varför hackspetten med en galnings envishet hackar och hackar och hackar på samma trädbit utanför min balkong. Han har flera förklaringar. Den som verkar rimligast är att det är en hackspettsyngling som vill imponera och verka lockande på hackspettorna i trakten.
Tänk att man inte kan få sitta och njuta på sin balkong utan att en jäkla fågel ska sexa till tillvaron där också! Men jag beundrar hans energi.
x x x
Apropå beundransvärd energi så har Tyresö Ulands- och FredsFörening sedan det där första mötet jobbat på med en hackspetts envetenhet. Det har skett utan att Tuff kunnat vädja till starka drifter som sex, inkomster och karriär. Vi har fått lita på människors solidaritet och avsky för krigiskt massdödande och internationella orättvisor. Fler än man tror i pessimistiska stunder ställer upp för dessa mål. Det gäller bara att minnas Joe Hills sista ord före avrättningen: ”Sörj inte –organisera er!”
Detta frivilliga arbete har inte blivit lättare med åren. På 1970-talet fanns systerföreningar som HUFF (Haninge), BUFF (Botkyrka), MUFF (Mälaröarna),Nuff (Norrort), LUFF (Långbrodal), SNUFF (Saltsjö-Nacka), RUFF (Roslagen-Åkersberga), TRUFF (Tranås) och EkUFF (Eksjö). Ingen av dessa föreningar finns längre. Så nu ska jag gå ut på balkongen till min kompis hackspetten och få tröst och inspiration,
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1066) 2006-02-05
Jag är inte ensam där ute. Åtta meter från balkongen och på samma höjd sitter varje dag en hackspett. Det är en oerhört energisk varelse, Han hackar intensivt ungefär på samma ställe på trädet dag efter dag. Undrar hur mycket hjärnskakningar han ådragit sig.
x x x
Upptäcker att det var så här års 1967 som Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) hade sitt första möte. Då bågnade nästan Tyresö biblioteks väggar. Ja, det var så många att folk klängde uppefter bokhyllorna. De som framträdde där var Svenska Freds’ dåvarande ordförande Per Anders Fogelström och skådespelerskan och sångerskan Monica Nielsen. Ordförande för mötet var en ung riksdagsman från Tyresö, som skulle bli mera känd så småningom. Han hette Lars Werner.
Ändå var det nog inte denna celebra trio som lockat så många till ett möte om fred och internationell solidaritet. Det var en Tuffs grundare, dåvarande Tyresöbon Per Oscarsson som var publikmagneten. Vintern 1967 var han i hetluften. Först hade han i Hylands hörna strippat av sig alla kalsonger utom den sista under snack om rasism, världsfattigdom och liknande men också i oskyldiga ordalag berättat hur ett barn kom till. Och några dagar före det här tuff-mötet var han på TV igen. Det var i ett konstprogram, där det sades ”runda ord” hela fyra gånger under en halvtimme. Det var sensationellt på den tiden, så folkstormen blev orkanartad. Det skulle dröja ett tag innan vi blev avtrubbade av sådana ord every fuckin’ hour on every fuckin’ TV-channel.
x x x
Nu hör jag hackspettens smatter igen. Ringer till Sören på Vitlöksgränd. Också han sitter ofta på balkongen. Men i motsats till mig är han fågelkännare. Jag frågar varför hackspetten med en galnings envishet hackar och hackar och hackar på samma trädbit utanför min balkong. Han har flera förklaringar. Den som verkar rimligast är att det är en hackspettsyngling som vill imponera och verka lockande på hackspettorna i trakten.
Tänk att man inte kan få sitta och njuta på sin balkong utan att en jäkla fågel ska sexa till tillvaron där också! Men jag beundrar hans energi.
x x x
Apropå beundransvärd energi så har Tyresö Ulands- och FredsFörening sedan det där första mötet jobbat på med en hackspetts envetenhet. Det har skett utan att Tuff kunnat vädja till starka drifter som sex, inkomster och karriär. Vi har fått lita på människors solidaritet och avsky för krigiskt massdödande och internationella orättvisor. Fler än man tror i pessimistiska stunder ställer upp för dessa mål. Det gäller bara att minnas Joe Hills sista ord före avrättningen: ”Sörj inte –organisera er!”
Detta frivilliga arbete har inte blivit lättare med åren. På 1970-talet fanns systerföreningar som HUFF (Haninge), BUFF (Botkyrka), MUFF (Mälaröarna),Nuff (Norrort), LUFF (Långbrodal), SNUFF (Saltsjö-Nacka), RUFF (Roslagen-Åkersberga), TRUFF (Tranås) och EkUFF (Eksjö). Ingen av dessa föreningar finns längre. Så nu ska jag gå ut på balkongen till min kompis hackspetten och få tröst och inspiration,
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1066) 2006-02-05
BENGT SVENSSON: KÄRNVAPENAVTALET DE STRUNTADE I
År 1968 hände det åtskilligt, bland annat skrevs det så kallade ickespridningsavtalet under av 177 stater. Vad detta avtal innebär tycks vara helt okänt för de flesta.
I detta avtal utfäster sig de dåvarande kärnvapenmakterna, de så kallade fem stora, USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina att starta förhandlingar, som ska leda till kärnvapnens avskaffande. Så här låter det:
"Each of the Parties to the Treaty undertakes to pursue negotiations in good faith on effective measures relating to cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament, and a Treaty on general and complete disarmament under strict and effective international control."
Låt mig understryka än en gång: "...cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament". Alltså: Upphör med kärnvapenkapprustningen snarast, och skrota era kärnvapen! De dåvarande fem kärnvapenstaterna har alltså fullständigt struntat i det ickespridningsavtal de ålade sig att följa år 1968.
Den andra delen av ickespridningsavtalet handlar om de 172 stater som saknade kärnvapen. De åtog sig att inte heller skaffa sig några, förutsatt förstås, att de fem stora levde upp till sin del av avtalet. Trots att de fem stora brutit flagrant mot avtalet genom att inte ens försöka avskaffa sina kärnvapen, har nästan alla de 172 ickekärnvapenländerna, bla Iran, levt upp till sin del av avtalet. Endast Indien, Pakistan, Israel samt möjligen Nordkorea har sedan dess skaffat sig kärnvapen. Iran anklagas nu för att vilja skaffa sig kärnvapen, trots att det saknas bevis och landets ledare ständigt förnekar detta. Avtalet säger ingenting om kärnkraft eller anrikning av uran. Iran skulle alltså inte bryta mot någon lag eller något internationellt avtal, om de startade en anrikningsanläggning för kärnkraftsbränsle. Frågan är om inte Sverige borde bygga en upparbetningsfabrik för använt kärnkraftsbränsle i stället för att skänka bort det till kärnvapenmakter som Storbritannien eller Frankrike. Finns det någon garanti att det här kärnkraftsavfallet inte går direkt eller indirekt till stormakternas kärnvapenprogram? Kärnvapenprogram som alltså är olagliga enligt ickespridningsavtalet.
Summan av allt detta är följande: Antingen avskaffas alla kärnvapen eller också skaffar alla som vill kärnvapen. Om kärnvapenmakterna rutinmässigt bryter mot ickespridningsavtalet, hur kan vi då förvänta oss att stater som saknar kärnvapen ska fortsätta att leva upp till det?
I Europa finns förutom engelska och franska kärnvapen ett stort antal amerikanska -- "utplacerade" som det heter. Ungefär som när man placerar sin utdragssoffa hos kompisen medan man letar efter en större lägenhet. Jag har sett siffror på ett par hundra amerikanska kärnvapen i vardera England, Tyskland och Italien, med ett 60-tal i vardera Holland och Belgien. Hur många kärnvapen som finns på alla amerikanska krigsfartyg som kör omkring i Medelhavet, Engelska kanalen, Nordsjön och Östersjön verkar ingen ens intresserad av att få veta.
Ja, den del av EU, som begränsas av Italien, Frankrike, Storbritannien och Tyskland, är förmodligen världens mest kärnvapennedlusade område. Det är hög tid att européerna tar tag i dessa problem, om de vill att deras utrikespolitik ska tas på allvar av övriga världen.--------------------------------------------------
Bengt Svensson, för Radio Tuff i San Francisco.
I detta avtal utfäster sig de dåvarande kärnvapenmakterna, de så kallade fem stora, USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina att starta förhandlingar, som ska leda till kärnvapnens avskaffande. Så här låter det:
"Each of the Parties to the Treaty undertakes to pursue negotiations in good faith on effective measures relating to cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament, and a Treaty on general and complete disarmament under strict and effective international control."
Låt mig understryka än en gång: "...cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament". Alltså: Upphör med kärnvapenkapprustningen snarast, och skrota era kärnvapen! De dåvarande fem kärnvapenstaterna har alltså fullständigt struntat i det ickespridningsavtal de ålade sig att följa år 1968.
Den andra delen av ickespridningsavtalet handlar om de 172 stater som saknade kärnvapen. De åtog sig att inte heller skaffa sig några, förutsatt förstås, att de fem stora levde upp till sin del av avtalet. Trots att de fem stora brutit flagrant mot avtalet genom att inte ens försöka avskaffa sina kärnvapen, har nästan alla de 172 ickekärnvapenländerna, bla Iran, levt upp till sin del av avtalet. Endast Indien, Pakistan, Israel samt möjligen Nordkorea har sedan dess skaffat sig kärnvapen. Iran anklagas nu för att vilja skaffa sig kärnvapen, trots att det saknas bevis och landets ledare ständigt förnekar detta. Avtalet säger ingenting om kärnkraft eller anrikning av uran. Iran skulle alltså inte bryta mot någon lag eller något internationellt avtal, om de startade en anrikningsanläggning för kärnkraftsbränsle. Frågan är om inte Sverige borde bygga en upparbetningsfabrik för använt kärnkraftsbränsle i stället för att skänka bort det till kärnvapenmakter som Storbritannien eller Frankrike. Finns det någon garanti att det här kärnkraftsavfallet inte går direkt eller indirekt till stormakternas kärnvapenprogram? Kärnvapenprogram som alltså är olagliga enligt ickespridningsavtalet.
Summan av allt detta är följande: Antingen avskaffas alla kärnvapen eller också skaffar alla som vill kärnvapen. Om kärnvapenmakterna rutinmässigt bryter mot ickespridningsavtalet, hur kan vi då förvänta oss att stater som saknar kärnvapen ska fortsätta att leva upp till det?
I Europa finns förutom engelska och franska kärnvapen ett stort antal amerikanska -- "utplacerade" som det heter. Ungefär som när man placerar sin utdragssoffa hos kompisen medan man letar efter en större lägenhet. Jag har sett siffror på ett par hundra amerikanska kärnvapen i vardera England, Tyskland och Italien, med ett 60-tal i vardera Holland och Belgien. Hur många kärnvapen som finns på alla amerikanska krigsfartyg som kör omkring i Medelhavet, Engelska kanalen, Nordsjön och Östersjön verkar ingen ens intresserad av att få veta.
Ja, den del av EU, som begränsas av Italien, Frankrike, Storbritannien och Tyskland, är förmodligen världens mest kärnvapennedlusade område. Det är hög tid att européerna tar tag i dessa problem, om de vill att deras utrikespolitik ska tas på allvar av övriga världen.--------------------------------------------------
Bengt Svensson, för Radio Tuff i San Francisco.
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1066) 06-02-05 till ....
....till Haningebon Pelle Kilberg, som i tidningen Mitt i Tyresö ger en ”veckans ros” till Tyresöradion, som han anser ”står i en klass för sig”. Han påpekar att 91,4 MHz numera också hörs mycket bättre på Södertörn.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som rapporterar att man nu för Tuff-pengar skaffat en ny jeep, så nödvändig för projekten i det bergiga och svårtillgängliga Dharampur. Den gamla jeepen, som också finansierades av Tuff, brandskadades för några månader sen.
....till en annan av Tuffs indiska partners, Kuddus Shaikh, som många besökare av projekten minns med tacksamhet och glädje. Med sin familj flyttar han nu till Kanada. I ett brev till Tuff skriver han: “Ni är alla i mitt hjärta och i mina tankar och ni kommer alltid att finnas där”.
....till de sex indiska Tuff-skolorna, där de drygt 700 eleverna nu fått yllefiltar. Det är mycket kallt på nätterna och eleverna bor i skolorna. Filtar räckte också till att fördelas till många fattiga familjer i trakten.
....till solidariska svenska skolor, såsom Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda. Den 23 februari har Södertörns friskola en Indien-dag för projekten i indiska Dharampur. I april gör Alléskolan ett dagsverke för samma ändamål.
....till Tuff-aktivisterna Lena Sandin, Neven Milivojevic och Marie Grenfors som i måndags träffade Lisa Ingestad för att diskutera hur man kan aktivera flera ungdomar i fredsarbetet. I nästa veckas Radio Tuff kommer en rapport från sammankomsten..
....till det amerikanska forskarlaget Project Censored, som specialiserat sig på att upptäcka nyheter som ignoreras eller undertrycks. De har nu publicerat en lista över 25 toppnyheter som mer eller mindre censurerats. Nummer 2 på listan handlar om det amerikanska anfallet 2004 på den irakiska staden Fallujah. De påminner om att FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Louise Arbour krävt en undersökning, huruvida amerikanerna och deras allierade begick ”avsiktliga godtyckliga och oproportionerliga attacker på civila, dödande av sårade människor och användandet av mänskliga sköldar” samt andra grova brott mot Genèvekonventionen. De påpekar att 83 procent av Fallujahs invånare fick fly, men män mellan 15 och 45 tvingades kvar och behandlades som fientliga krigförande. Enligt flera källor stängde koalitionstrupperna av vatten och el, sköt på alla som vågade sig ut liksom på ambulanser, avrättade familjer som viftande med vita flaggor försökte ta sig över floden Eufrat. Medicinsk personal rapporterade att de sett människor med söndersmälta ansikten och lemmar till följd av fosforbomber
....till Venezuelas president Hugo Chavez, som i samband med Socialt Världsforums möte i Caracas skrev under på kvinnornas kampanj att stoppa kriget i Irak. ”Det finns ingen starkare kraft än starka kvinnor som kräver fred” påstod Chavez. (Se www.womensaynotowar.org )
....till Svensk-Kubanska föreningen som på lördag arrangerar ett möte med Aleida Guevara, Ches dotter. Hon är socialt aktiv läkare i Latinamerika. Medverkar gör också bland andra Jan Hammarlund och Sven Wollter. Plats: Åsö gymnasium. Tid: Lördag den 11 feb. kl 14-18
....till den häftiga diskussionen om yttrandefriheten som är viktig att försvara, dock inte bara mot angrepp från muslimskt håll
....till de nitton franska historiker som i ett upprop kräver upphävande av lagar som kriminaliserar kontroversiella uppfattningar om andra världskriget. Till och med den iranske presidenten och stormuftin av Jerusalem har kunnat ta ironiska poäng genom att påpeka att i flera europeiska länder historiker som västliga dissidenter sitter i fängelse, inte minst genom påtryckningar från inflytelserika och mediestarka grupper.
GLÖM INTE TUFFS PLUSGIRO: 16 01 37- 6 !!
Möt Maj Britt Theorin som i många år som riksdagsledamot, nedrustningsambassadör och EU-parlamentariker gjort sig ett namn som den främsta --och modigaste-- fredskämpen bland svenska politiker. Hon kommer bland annat att berätta om framgångar och bakslag, om försöken att förbjuda kärnvapen och andra massförstörelsevapen, om behovet av folkligt engagemang i dessa ödesfrågor.
DET BLIR EN MYCKET INTRESSANT OCH SPÄNNANDE TRÄFF!
Kom, ställ frågor och drick en kopp gott kaffe/te. Radio TUFF finns naturligtvis på plats!
Plats: Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård
Tid: Måndag den 6 februari kl 19
Arr: Tuff i samarbete med ABF
.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som rapporterar att man nu för Tuff-pengar skaffat en ny jeep, så nödvändig för projekten i det bergiga och svårtillgängliga Dharampur. Den gamla jeepen, som också finansierades av Tuff, brandskadades för några månader sen.
....till en annan av Tuffs indiska partners, Kuddus Shaikh, som många besökare av projekten minns med tacksamhet och glädje. Med sin familj flyttar han nu till Kanada. I ett brev till Tuff skriver han: “Ni är alla i mitt hjärta och i mina tankar och ni kommer alltid att finnas där”.
....till de sex indiska Tuff-skolorna, där de drygt 700 eleverna nu fått yllefiltar. Det är mycket kallt på nätterna och eleverna bor i skolorna. Filtar räckte också till att fördelas till många fattiga familjer i trakten.
....till solidariska svenska skolor, såsom Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda. Den 23 februari har Södertörns friskola en Indien-dag för projekten i indiska Dharampur. I april gör Alléskolan ett dagsverke för samma ändamål.
....till Tuff-aktivisterna Lena Sandin, Neven Milivojevic och Marie Grenfors som i måndags träffade Lisa Ingestad för att diskutera hur man kan aktivera flera ungdomar i fredsarbetet. I nästa veckas Radio Tuff kommer en rapport från sammankomsten..
....till det amerikanska forskarlaget Project Censored, som specialiserat sig på att upptäcka nyheter som ignoreras eller undertrycks. De har nu publicerat en lista över 25 toppnyheter som mer eller mindre censurerats. Nummer 2 på listan handlar om det amerikanska anfallet 2004 på den irakiska staden Fallujah. De påminner om att FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Louise Arbour krävt en undersökning, huruvida amerikanerna och deras allierade begick ”avsiktliga godtyckliga och oproportionerliga attacker på civila, dödande av sårade människor och användandet av mänskliga sköldar” samt andra grova brott mot Genèvekonventionen. De påpekar att 83 procent av Fallujahs invånare fick fly, men män mellan 15 och 45 tvingades kvar och behandlades som fientliga krigförande. Enligt flera källor stängde koalitionstrupperna av vatten och el, sköt på alla som vågade sig ut liksom på ambulanser, avrättade familjer som viftande med vita flaggor försökte ta sig över floden Eufrat. Medicinsk personal rapporterade att de sett människor med söndersmälta ansikten och lemmar till följd av fosforbomber
....till Venezuelas president Hugo Chavez, som i samband med Socialt Världsforums möte i Caracas skrev under på kvinnornas kampanj att stoppa kriget i Irak. ”Det finns ingen starkare kraft än starka kvinnor som kräver fred” påstod Chavez. (Se www.womensaynotowar.org )
....till Svensk-Kubanska föreningen som på lördag arrangerar ett möte med Aleida Guevara, Ches dotter. Hon är socialt aktiv läkare i Latinamerika. Medverkar gör också bland andra Jan Hammarlund och Sven Wollter. Plats: Åsö gymnasium. Tid: Lördag den 11 feb. kl 14-18
....till den häftiga diskussionen om yttrandefriheten som är viktig att försvara, dock inte bara mot angrepp från muslimskt håll
....till de nitton franska historiker som i ett upprop kräver upphävande av lagar som kriminaliserar kontroversiella uppfattningar om andra världskriget. Till och med den iranske presidenten och stormuftin av Jerusalem har kunnat ta ironiska poäng genom att påpeka att i flera europeiska länder historiker som västliga dissidenter sitter i fängelse, inte minst genom påtryckningar från inflytelserika och mediestarka grupper.
GLÖM INTE TUFFS PLUSGIRO: 16 01 37- 6 !!
Möt Maj Britt Theorin som i många år som riksdagsledamot, nedrustningsambassadör och EU-parlamentariker gjort sig ett namn som den främsta --och modigaste-- fredskämpen bland svenska politiker. Hon kommer bland annat att berätta om framgångar och bakslag, om försöken att förbjuda kärnvapen och andra massförstörelsevapen, om behovet av folkligt engagemang i dessa ödesfrågor.
DET BLIR EN MYCKET INTRESSANT OCH SPÄNNANDE TRÄFF!
Kom, ställ frågor och drick en kopp gott kaffe/te. Radio TUFF finns naturligtvis på plats!
Plats: Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård
Tid: Måndag den 6 februari kl 19
Arr: Tuff i samarbete med ABF
.
fredag, februari 3
17-ÅRIGE ANTON I "PACIFISTISK SOLIDARITET"
Många föreningsaktivister har länge dystert undrat om den gamla demokratiska folkrörelsemodellen är hopplöst förlegad. Folk i åldern 50 plus är fortfarande aktiva men många organisationer får mer och mer karaktären av pensionärsföreningar. Anslutningen från yngre har varit avtagande exempelvis till politiska partier, ja till och med till frikyrkosamfunden.
Men häromdagen kontaktades Tuff av 17-årige Anton Klepke från Hägersten. Han vill rentav starta ett nytt parti, som han kallar Pacifistisk Solidaritet. Och han har funderat en del över livsviktiga frågor. Det framgår av den politiska plattform han skissat. Bland annat skriver han:
”1,1 miljarder människor lever idag i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Mer än 850 miljoner människor lever i kronisk hunger eller undernäring och det dör cirka 25000 människor, de flesta barn, varje dag av svält eller svältrelaterade tillstånd. (Källa: UN Millennium Project, 2005). Detta beror till stor del på världsordningen vi har idag där en liten del av jordens befolkning lever gott på den större delen av jordens befolknings lidande. Vi accepterar inte att det enda som görs från väst är "förebyggande arbete”, demokratiprojekt (läs demagogi) och bistånd lite då och då. Enda anledningen till att vi i väst kan sitta och diskutera om vi ska tjäna 10 000 eller 20 000 efter skatt är att det finns miljarder människor världen över som betalar priset för vår TV-apparat, våra varor och vårt välstånd.”
Han tror inte att det går ”att påverka nationellt för att förändra internationellt är den rätta vägen”. I stället anser han att
”ett land och ett folk som engagerar sig i de stora frågorna, som aktivt tar kampen mot världsförtryck och miljöförstöring också kommer att bli visare i de mindre frågorna, som könsfördelningen på arbetsplatsen eller nedläggandet av ungdomsgården nere på hörnet.” (....) ”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli en bättre värld, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Anton tror inte att våld eller krig löser några problem. Man kan inte göra slut på ett förtryck genom att bruka våld, menar han. Och han påpekar att vi i väst är rejält överrepresenterade i användandet av våld. Hans syn på ekonomi framgår bland annat av det här:
”Det är sjukligt att producera bilar, mobiler med inbyggda spel och modesaker i en värld där hundratals miljoner lider av kronisk hunger och ännu fler lider av extrem fattigdom, bara för att bilar och mobiler är det som säljer, då de fattiga ju inte har några pengar och därför inte är intressanta för marknadsekonomin”.
Anton Klepke tror på att människor i samarbete kan åstadkomma viktiga förändringar. Det finns inte några små människor, för ingen människa är för liten för att kunna påverka, menar han. Om bara en på hundra gick från tanke till handling skulle hela världen kunna förändras, tror han. Det påminner om den kinesiska vers, som skickades till Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) av våra indiska partners och som blivit en hoppfullt ledmotiv i föreningens frivilliga arbete på gräsrotsnivå:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
”Pacifistisk Solidaritet” rekommenderar en övergång till KRAV och Rättvisemärkt och ser ingen motsättning mellan nationella intressen och arbetet för internationell solidaritet:
”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli bättre, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Så långt gymnasisten Anton Klepke. I nästa Radio Tuff hoppas jag få intervjua honom
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
Men häromdagen kontaktades Tuff av 17-årige Anton Klepke från Hägersten. Han vill rentav starta ett nytt parti, som han kallar Pacifistisk Solidaritet. Och han har funderat en del över livsviktiga frågor. Det framgår av den politiska plattform han skissat. Bland annat skriver han:
”1,1 miljarder människor lever idag i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Mer än 850 miljoner människor lever i kronisk hunger eller undernäring och det dör cirka 25000 människor, de flesta barn, varje dag av svält eller svältrelaterade tillstånd. (Källa: UN Millennium Project, 2005). Detta beror till stor del på världsordningen vi har idag där en liten del av jordens befolkning lever gott på den större delen av jordens befolknings lidande. Vi accepterar inte att det enda som görs från väst är "förebyggande arbete”, demokratiprojekt (läs demagogi) och bistånd lite då och då. Enda anledningen till att vi i väst kan sitta och diskutera om vi ska tjäna 10 000 eller 20 000 efter skatt är att det finns miljarder människor världen över som betalar priset för vår TV-apparat, våra varor och vårt välstånd.”
Han tror inte att det går ”att påverka nationellt för att förändra internationellt är den rätta vägen”. I stället anser han att
”ett land och ett folk som engagerar sig i de stora frågorna, som aktivt tar kampen mot världsförtryck och miljöförstöring också kommer att bli visare i de mindre frågorna, som könsfördelningen på arbetsplatsen eller nedläggandet av ungdomsgården nere på hörnet.” (....) ”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli en bättre värld, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Anton tror inte att våld eller krig löser några problem. Man kan inte göra slut på ett förtryck genom att bruka våld, menar han. Och han påpekar att vi i väst är rejält överrepresenterade i användandet av våld. Hans syn på ekonomi framgår bland annat av det här:
”Det är sjukligt att producera bilar, mobiler med inbyggda spel och modesaker i en värld där hundratals miljoner lider av kronisk hunger och ännu fler lider av extrem fattigdom, bara för att bilar och mobiler är det som säljer, då de fattiga ju inte har några pengar och därför inte är intressanta för marknadsekonomin”.
Anton Klepke tror på att människor i samarbete kan åstadkomma viktiga förändringar. Det finns inte några små människor, för ingen människa är för liten för att kunna påverka, menar han. Om bara en på hundra gick från tanke till handling skulle hela världen kunna förändras, tror han. Det påminner om den kinesiska vers, som skickades till Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) av våra indiska partners och som blivit en hoppfullt ledmotiv i föreningens frivilliga arbete på gräsrotsnivå:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
”Pacifistisk Solidaritet” rekommenderar en övergång till KRAV och Rättvisemärkt och ser ingen motsättning mellan nationella intressen och arbetet för internationell solidaritet:
”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli bättre, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Så långt gymnasisten Anton Klepke. I nästa Radio Tuff hoppas jag få intervjua honom
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
söndag, januari 29
”MED ANSIKTET MOT HOPPET”
”Vi lever och dör bara en gång –varför skulle vi då inte kunna göra det med ansiktet mot hoppet och i tron på en framtid för våra barn och vår värld”
Orden är Per Anders Fogelströms. Det är ett av de 363 citat som finns i boken ”Från Platon till PAF. Citat om krigets vansinne och fredens nödvändighet. Från Platon till Per Anders Fogelström”. Den sammanställdes 1987 av Tomas Magnusson och mig för att hedra Fogelström (PAF) på hans 70-årsdag.
Slutkapitlet i boken hette just ”Fredsarbetets nödvändighet” och det andades hopp och hade uppmaningar till folkligt engagemang i kampen mot militarism och krig. Ett annat Fogelström-citat löd:
”Om vi inte finner andra möjligheter än våld, kommer våldet att finna oss”
Och Fogelströms arbetskamrat i Svenska Freds, Lennart Ivarsson, diktade:
”Misstro inte oron./ Det är oron/ som ger rörelse.
Det är rörelsen/ som ger förändring/ och förvandling.
Det är stiltjen/ vi ska misstro.
Stiltjen konserverar/ både makt/ och maktlöshet”
En mera känd versmakare, Tage Danielsson, skrev:
”Alla –ismer där vi stannat/ är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först/
Gör den inte det min vän/ kommer inget efter den”
Nobelpristagaren Albert Camus är också citerad i boken:
”Om det finns många i dag, som i djupet av sina hjärtan avskyr våld och dödande, så finns det inte många som bryr sig om att erkänna att detta tvingar dem att ta sina handlingar och tankar under omprövning”
Camus, som upplevde det ömsesidiga mördandet mellan fransmän och algerier, hade inga illusioner om människans natur men talade om ”att satsa allt i ett fruktansvärt spel”:
”Jag har alltid ansett att om den som grundar sitt hopp på den mänskliga naturen är en dåre, så är den som ger upp inför omständigheterna en kruka. Och alltså kommer den enda hedervärda riktningen att satsa allt i ett fruktansvärt spel: att ord är mäktigare än vapen”
När man nu ett par decennier senare läser de här citaten märks det hur präglade de är av den tidens tro på att traditionellt folkrörelsearbete skulle kunna skapa en mindre mordisk värld. Att människor hade slutit sig samman hade ju frambringat demokrati i många länder. Dessutom hade dessa demokratiska rörelser minskat orättvisor, ökat jämlikheten och skapat ett hyggligt trygghetssystem. Det var bara att gå vidare på denna framgångsrika väg, tänkte vi. Eller som Roland von Malmborg sjöng:
”En ensams händer kan ej skapa en fredens värld
men om två och två blir hundra och miljoner
då kommer ....”
Eller som den amerikanske musikern Gil Scott Heron uttryckte det i boken ”Från Platon till PAF”:
”Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Om alla gör något kommer allt att bli gjort.”
Det är denna förhoppning som gör att vi i Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) fortsätter att jobba frivilligt för fred och internationell solidaritet, trots att det nu under marknadsekonomins, konsumismens och satsa-på-dig-själv-uppmaningarnas tid känns svårare än förr. Men trots motvinden är vi i Tuff lika envetna som stolta, för som Per Anders Fogelström påpekade:
”Fredsrörelsen är radikal, den talar för ett brytande med den uråldrigaste konvention och tradition vi har: våld och vapen”
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
Orden är Per Anders Fogelströms. Det är ett av de 363 citat som finns i boken ”Från Platon till PAF. Citat om krigets vansinne och fredens nödvändighet. Från Platon till Per Anders Fogelström”. Den sammanställdes 1987 av Tomas Magnusson och mig för att hedra Fogelström (PAF) på hans 70-årsdag.
Slutkapitlet i boken hette just ”Fredsarbetets nödvändighet” och det andades hopp och hade uppmaningar till folkligt engagemang i kampen mot militarism och krig. Ett annat Fogelström-citat löd:
”Om vi inte finner andra möjligheter än våld, kommer våldet att finna oss”
Och Fogelströms arbetskamrat i Svenska Freds, Lennart Ivarsson, diktade:
”Misstro inte oron./ Det är oron/ som ger rörelse.
Det är rörelsen/ som ger förändring/ och förvandling.
Det är stiltjen/ vi ska misstro.
Stiltjen konserverar/ både makt/ och maktlöshet”
En mera känd versmakare, Tage Danielsson, skrev:
”Alla –ismer där vi stannat/ är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först/
Gör den inte det min vän/ kommer inget efter den”
Nobelpristagaren Albert Camus är också citerad i boken:
”Om det finns många i dag, som i djupet av sina hjärtan avskyr våld och dödande, så finns det inte många som bryr sig om att erkänna att detta tvingar dem att ta sina handlingar och tankar under omprövning”
Camus, som upplevde det ömsesidiga mördandet mellan fransmän och algerier, hade inga illusioner om människans natur men talade om ”att satsa allt i ett fruktansvärt spel”:
”Jag har alltid ansett att om den som grundar sitt hopp på den mänskliga naturen är en dåre, så är den som ger upp inför omständigheterna en kruka. Och alltså kommer den enda hedervärda riktningen att satsa allt i ett fruktansvärt spel: att ord är mäktigare än vapen”
När man nu ett par decennier senare läser de här citaten märks det hur präglade de är av den tidens tro på att traditionellt folkrörelsearbete skulle kunna skapa en mindre mordisk värld. Att människor hade slutit sig samman hade ju frambringat demokrati i många länder. Dessutom hade dessa demokratiska rörelser minskat orättvisor, ökat jämlikheten och skapat ett hyggligt trygghetssystem. Det var bara att gå vidare på denna framgångsrika väg, tänkte vi. Eller som Roland von Malmborg sjöng:
”En ensams händer kan ej skapa en fredens värld
men om två och två blir hundra och miljoner
då kommer ....”
Eller som den amerikanske musikern Gil Scott Heron uttryckte det i boken ”Från Platon till PAF”:
”Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Om alla gör något kommer allt att bli gjort.”
Det är denna förhoppning som gör att vi i Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) fortsätter att jobba frivilligt för fred och internationell solidaritet, trots att det nu under marknadsekonomins, konsumismens och satsa-på-dig-själv-uppmaningarnas tid känns svårare än förr. Men trots motvinden är vi i Tuff lika envetna som stolta, för som Per Anders Fogelström påpekade:
”Fredsrörelsen är radikal, den talar för ett brytande med den uråldrigaste konvention och tradition vi har: våld och vapen”
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1065) 06-01-29 till....
....till Tuffs arbetsutskott, bestående av Erika Husberg och Sylvia Ljungdahl, som i tisdags ordnade ett utskick till de ca 400 medlemmarna
....till det nya kalendariet om kommande Tuff-aktiviteter. Det upptar bl a mötet med fredskämpen Maj Britt Theorin måndag den 6 feb. kl 19 i Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Alla hjärtligt välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika i måndags, där temat var ”Sexualitet –lust och plåga”. Fem av deltagarna hörs diskutera ämnet på Succékanalen 91,4 från 5 mars tre veckor framåt.
....till senaste Tuff-bladet, som bl a innehåller information om de 235 000 kr Tuff nyligen skickade till indiska partners, om Tuffs mangogram som allt flera köper och att Radio Tuff nu kan höras av många fler tack vare starkare sändare och att Tyresöradion nu också hörs på webben. Hela Tuff-bladet finns på www.come.to/tuff
....till de tappra aktivister som i går (lördag) fanns i Tyresö centrum vid Tuffs bokbord.
....till författaren och debattören Margareta Zetterström, som i Svenska Dagbladet för en vecka sen skriver under rubriken ”USA söndrar och härskar”. Hon påpekar att Saddam Hussein inte hade förbjudna massförstörelsevapen, inte låg bakom attacken den 11 september och inte utgjorde bas för al-Qaida. Nej, bakom USA:s krig döljer sig olja, makt, militärbaser och strävan efter geopolitisk dominans, menar hon och hon citerar överste Bo Pellnäs, som uppmanar svenska politiker att inte huka sig utan kalla en lögnare för en lögnare: "Ett litet land som Sverige måste oftast agera pragmatiskt och realpolitiskt. När det gäller de stora frågorna har vi inte råd med det. Då måste vi kräva att stormakternas politik är moralisk, att lögnen inte blir ett maktmedel och att internationella fördrag och spelregler följs",
....till historikern Åsa Linderborg (AB 25/1), som skriver: ”Enligt Säpo föreligger det inget terrorhot mot Sverige, även om attentat aldrig kan uteslutas. Inget nytt under solen, alltså. Men vill vi undvika terrorism skall vi sluta stödja USA:s ockupationspolitik. Det är genom att stödja storskaliga massmord vi riskerar att trigga enskilda galningars hämnddåd”.
....till Radio Tuffs man i Centralamerika, Pontus Björkman, som vill att vi ska ge SSU-ordföranden Anna Sjödin en ros för hennes ampra kritik av förslagen att lagra telefonsamtal, övervaka datatrafik och e-post samt att tillåta militär att sättas in mot civila. Hon menar att detta är hot mot det öppna samhället. Hon går emot sin partikamrat justitieminister Bodström och säger: ”Vi väljer fel väg, det finns andra vägar att gå. Det är bättre med intelligent polisiärt samarbete över gränserna än att rota i folks garderober”
,,,,till den unge riksdagsmannen Gustav Fridolin (mp), som förebrår försvarsminister Leni Björklund för ”den skytteltrafik av militära och militärtekniska besök som länge pågått mellan Sverige och Israel.”
....till Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja, som ordnar ett möte på onsdag om ”Dödens fält i Kambodja” Det är med journalistveteranen Sven-Oskar Ruhmén, som berättar om Pol Pots maktövertagande i april 1975. Maud Sundqvist redogör för Pol Pots politik. Plats: Beskowsalen i ABF, Stockholm
Tid: Onsdag den 1 feb. kl 18-20
....till historikern Ola Bruhner, som dristar sig att påpeka att avvikande uppfattningar än de gängse om andra världskriget i flera annars demokratiska länder leder till arresteringar och fängelse. Just nu sitter flera forskare bakom galler i Tyskland och Österrike. Han citerar den kände brittiske liberalen Ralf Dahrendorf, f d rektor vid London School of Economics, som (DN 11/1) anser att kontroversiella historiska åsikter ”ska bekämpas med argument, inte med polis och fängelser”
....till (som vanligt) alla dem som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 till medlemskap eller till gåvor. .
söndag, januari 22
KONSTEN ATT DEMONISERA DISSIDENTER
Faktum är att jag på en rad punkter helt håller med Djingis Khan, Stalin, Hitler, Pol Pot, Mussolini, Berlusconi, Bush, Churchill, bin Ladin, Sharon, ja till och med Jack Uppskäraren och Bostonstryparen. I deras påstående om att två plus två är fyra och inte tjugotvå är jag till exempel helt enig med dem. I många andra avseenden är jag däremot kritisk mot deras åsikter och handlingar.
Den som vill sätta dit mig som anhängare av folkmord, nazism, stalinism, terrorism, militarism, kolonialism, apartheid, förtryck eller mord i allmänhet kan nu citera den där första meningen och utelämna de två följande. Citat, utryckta ur sina sammanhang, är en populär metod, när man vill brännmärka en meningsmotståndare eller få stöd för sin egen tes.
I veckan har detta aktualiserats genom diskussionen om Ordfront Magasin, som efter angreppen från den breda mittfårans medier nu gjort en ny pudel för en artikel i tidningen, denna gång skriven av Johannes Wahlström. Äsa Linderborg (AB 16/1) tillhör inte drevhundarna utan menar att mycket i hans israelkritiska artikel är ”sannolikt eller föga förvånande” men är ändå kritisk mot den och skriver:
(....) ”det framgår inte varifrån Wahlström hämtat sina fakta. De enda källor som finns namngivna är de journalister som intervjuas och då glider Wahlström mellan sina egna tolkningar och deras uttalanden. Ur den aspekten blir artikeln värdelös”
Två dagar senare (DN 19/1) finns en artikel av Gellert Tamas, som skriver under rubriken ”Dåligt umgänge. Johannes Wahlström samarbetar med Israel Shamir”. Där beskrivs Shamir trots sitt judiska namn som mycket israelfientlig, ja antisemitisk. Han skall ha medverkat i tidningar som Tamas kallar antisemitiska. Om Shamir därvid verkligen yttrat sig antisemitiskt framgår inte. Och det allra märkligaste: Tamas skriver inte ett skvatt om hur Wahlström skulle ha samarbetet med Shamir. Om man anklagar folk för att samarbeta med sådana figurer borde man kosta på sig att ge läsarna något belägg eller någon källhänvisning.
Om man får tro uppgifter på nätet lär Shamir vara en äldre släkting till Wahlström. Om det är riktigt är det rimligt att undra om Tamas verkligen tror på arvsynden eller på bibelns grymma påstående om att förfädernas ogärningar skall drabba efterkommande intill tredje och fjärde led.
Som antisemit har stora västliga medier nu också utpekat Venezuelas folkvalde president Hugo Chavez, sedan länge en nagel i ögat på supermakten i norr. Han vill ju att landets stora oljerikedomar skall komma landets fattiga till godo och inte bara aktieägarna i de multinationella bolagen.
Vad tidningar som Le Monde, Wall Street Journal, belgiska Le Soir och franska La Libération ondgjort sig över är ett tal som Chavez höll i julas. Där tog han som vanligt de fattiga miljardernas parti mot de minoriteter som genom historien skott sig och blivit mycket rika. Med det inflytelserika Simon Wiesenthal-centret i spetsen började då drevet. Men Venezuelas judiska organisationer tillbakavisar anklagelserna mot Chavez.
I vår sekulariserade tid är det märkligt hur ofta man avfärdar folk utanför mittfåran som förnekare. Sådana uttryck borde ha försvunnit med inkvisitionen. Det räcker med att man försöker korrigera någon del av den vedertagna bilden av ett skeende för att bli beskylld för ”förnekelse” av allting i sammanhanget. Förra gången Ordfront Magasin gjorde en pudel var när den sedan sparkade redaktionschefen Björn Eklund publicerade en intervju med Diana Johnstone. Hon är författare av boken ”Dårarnas korståg” –heder åt den nu bortgångne Kalle Hägglund för att han publicerade den!
Ibland påstår nu moraliskt upprörda debattörer, att Johnstone skall ha ”förnekat” till exempel massdödandet i Srebrenica. Nej, hon bortser inte från att många muslimer dödades där, men hon nyanserar och kompletterar den ensidiga bilden av Srebrenica och hela händelseförloppet på Balkan. Sådant verkar vara outhärdligt för dem som tror att krig förs mellan ”onda” och ”goda”, en tro som är en grundläggande förutsättning för krig.
På tal om Diana Johnstone dammade skribenter i Expressen och Dagens Nyheter rentav på med spottloskan ”brunvänster”. Det är ett annat sätt att demonisera dissidenter. Genom åren har människor i brist på argument etiketterat mig på många olika sätt: ”Vänsterextremist”, ”borgarsvin”, kommunistmedlöpare”, ”gråsosse”, ”Moskvalakej”, ”snyftliberal”, ”nyttig idiot”, ”prosionist”, ”antisemit” etc etc. För all del, belackarna gör mig till en otroligt mångsidig människa –fast i längden blir stämplandet lite tröttsamt.
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1064) 2006-01-22
Den som vill sätta dit mig som anhängare av folkmord, nazism, stalinism, terrorism, militarism, kolonialism, apartheid, förtryck eller mord i allmänhet kan nu citera den där första meningen och utelämna de två följande. Citat, utryckta ur sina sammanhang, är en populär metod, när man vill brännmärka en meningsmotståndare eller få stöd för sin egen tes.
I veckan har detta aktualiserats genom diskussionen om Ordfront Magasin, som efter angreppen från den breda mittfårans medier nu gjort en ny pudel för en artikel i tidningen, denna gång skriven av Johannes Wahlström. Äsa Linderborg (AB 16/1) tillhör inte drevhundarna utan menar att mycket i hans israelkritiska artikel är ”sannolikt eller föga förvånande” men är ändå kritisk mot den och skriver:
(....) ”det framgår inte varifrån Wahlström hämtat sina fakta. De enda källor som finns namngivna är de journalister som intervjuas och då glider Wahlström mellan sina egna tolkningar och deras uttalanden. Ur den aspekten blir artikeln värdelös”
Två dagar senare (DN 19/1) finns en artikel av Gellert Tamas, som skriver under rubriken ”Dåligt umgänge. Johannes Wahlström samarbetar med Israel Shamir”. Där beskrivs Shamir trots sitt judiska namn som mycket israelfientlig, ja antisemitisk. Han skall ha medverkat i tidningar som Tamas kallar antisemitiska. Om Shamir därvid verkligen yttrat sig antisemitiskt framgår inte. Och det allra märkligaste: Tamas skriver inte ett skvatt om hur Wahlström skulle ha samarbetet med Shamir. Om man anklagar folk för att samarbeta med sådana figurer borde man kosta på sig att ge läsarna något belägg eller någon källhänvisning.
Om man får tro uppgifter på nätet lär Shamir vara en äldre släkting till Wahlström. Om det är riktigt är det rimligt att undra om Tamas verkligen tror på arvsynden eller på bibelns grymma påstående om att förfädernas ogärningar skall drabba efterkommande intill tredje och fjärde led.
Som antisemit har stora västliga medier nu också utpekat Venezuelas folkvalde president Hugo Chavez, sedan länge en nagel i ögat på supermakten i norr. Han vill ju att landets stora oljerikedomar skall komma landets fattiga till godo och inte bara aktieägarna i de multinationella bolagen.
Vad tidningar som Le Monde, Wall Street Journal, belgiska Le Soir och franska La Libération ondgjort sig över är ett tal som Chavez höll i julas. Där tog han som vanligt de fattiga miljardernas parti mot de minoriteter som genom historien skott sig och blivit mycket rika. Med det inflytelserika Simon Wiesenthal-centret i spetsen började då drevet. Men Venezuelas judiska organisationer tillbakavisar anklagelserna mot Chavez.
I vår sekulariserade tid är det märkligt hur ofta man avfärdar folk utanför mittfåran som förnekare. Sådana uttryck borde ha försvunnit med inkvisitionen. Det räcker med att man försöker korrigera någon del av den vedertagna bilden av ett skeende för att bli beskylld för ”förnekelse” av allting i sammanhanget. Förra gången Ordfront Magasin gjorde en pudel var när den sedan sparkade redaktionschefen Björn Eklund publicerade en intervju med Diana Johnstone. Hon är författare av boken ”Dårarnas korståg” –heder åt den nu bortgångne Kalle Hägglund för att han publicerade den!
Ibland påstår nu moraliskt upprörda debattörer, att Johnstone skall ha ”förnekat” till exempel massdödandet i Srebrenica. Nej, hon bortser inte från att många muslimer dödades där, men hon nyanserar och kompletterar den ensidiga bilden av Srebrenica och hela händelseförloppet på Balkan. Sådant verkar vara outhärdligt för dem som tror att krig förs mellan ”onda” och ”goda”, en tro som är en grundläggande förutsättning för krig.
På tal om Diana Johnstone dammade skribenter i Expressen och Dagens Nyheter rentav på med spottloskan ”brunvänster”. Det är ett annat sätt att demonisera dissidenter. Genom åren har människor i brist på argument etiketterat mig på många olika sätt: ”Vänsterextremist”, ”borgarsvin”, kommunistmedlöpare”, ”gråsosse”, ”Moskvalakej”, ”snyftliberal”, ”nyttig idiot”, ”prosionist”, ”antisemit” etc etc. För all del, belackarna gör mig till en otroligt mångsidig människa –fast i längden blir stämplandet lite tröttsamt.
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1064) 2006-01-22
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1064) 06-01-22 till....
....till på tal om Martin Luther King-dagen för en vecka sen har Jan Viklund påmint oss om det tal som Kings dotter Yolanda höll i Kungsträdgården på Nagasakidagen 1996. Där sa hon bland annat: ”Ickevåld betyder inte att man vägrar att kämpa. Ickevåld är det enda sättet för kamp utan att ta till våld. Det är en kampmetod som överensstämmer med vad vi tror på, Den accepterar inte förtryck eller förtryck av andra. Det är ett sätt att vinna en varaktig seger i stället för ett tillfälligt övertag. Det är ett sätt att avsluta en konflikt i stället för att förlänga den”
....till Noam Chomsky som i måndags (AB 16/1) skriver om Irak: ”Valet i januari förra året var resultatet av ett massivt ickevåldsmotstånd, för vilket storayatollan Ali Sistani blev en symbol. (Den våldsamma motståndsrörelsen är en företeelse helt skild från denna folkliga rörelse.) De flesta kompetenta bedömare skulle hålla med Financial Times, som i mars förra året skrev att ’anledningen till att [valet] ägde rum var de krav som ställdes av storayatollan Ali Sistani, vilken tre gånger lade in sitt veto mot de USA-ledda ockupationsmyndigheternas planer på att skrinlägga eller inskränka valprocessen’ ”. Chomsky menar att om USA verkligen menar allvar med sina ord om demokrati måste man respektera den irakiska majoritetens vilja, till exempel att ockupationen upphör och irakierna själva får inkomsterna från sina stora oljetillgångar. Han anser att det är oljan som gör att USA inte kan lämna Irak.
....till historikern och debattören Åsa Linderborg (AB 17/1), som skriver om rabaldret kring en artikel i Ordfront Magasin om rapporteringen från Israel och Palestina. En av följderna är, påpekar hon, att ”det blir än mer tabu att diskutera den resursstarka proisraeliska opinionsbildning som även finns i Sverige. Det blir än svårare att påtala problemet att Israelkritik alltför ofta jämställs med antisemitism”. Senare i dagens Radio Tuff diskuterar Al Burke hur Ordfront reagerat för kritik, både i fallet Diana Johnstone häromåret och den senaste pudeln. Krönikan i dagens Radio Tuff tar upp ämnet..
....till Maj Wechselmann och Cecilia Parsberg, som har pressvisning på sin film ”Det heliga landet” på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, tisdag den 24 januari kl 10. Den handlar om palestiniernas förödmjukelser under ockupationen av deras land. I filmen intervjuas ärkebiskop K.G. Hammar
....till Jugoslavienkommittén, FIB-juristerna och ABF, som lördag den 28 januari kl 12-17 i ABF-huseti Stockholm ordnar ett seminarium om folkrätten och stormakternas agerande under Balkankrigen 1990 -2000. En imponerande trio av folkrättsprofessorer deltar liksom historieprofessorn Lennart Palm, barnombudsmannen Lena Nyberg och förra riksdagsledamoten Karin Wegestål. Moderator är Knut Carlquist, som vi hör senare i dagens Radio Tuff.
....till socialdemokraternas internationella utskott här i Tyresö , som tillsammans med ABF arrangerar ett seminarium om Filippinerna med temat ETT RIKT LAND MED ETT FATTIGT FOLK. Bildspel och föredrag av Bertil Kinnunen. Plats: Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Tid: Lördag den 28 januari kl 10-13
...till Maj Britt Theorin, före detta nedrustningsambassadör och under decennier modig fredskämpe i svensk politik, som kommer till Bollmora föreningsgårds kulturcafé måndag den 6 februari kl 19.
....till ett plakat under Fadimedagen i går (21/1). Det hade orden ”Mord är inte heder”
....till Svenska Freds i Nässjö som i fjol fick Tuffs pris “för berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Nu planerar de att för pengarna ordna en föreläsningsturné på temat massmedia och krig, ett intressant och viktigt ämne.
....till ”Nätverket mot krig” som på lördag (28/1) kl 13-14 finns på Medborgarplatsen under parollen USA UT UR IRAK
....till Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, som i morgon kväll med Björn Stenström som inledare samtalar på temat ”Sexualitet –lust och plåga” Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Måndag den 23 jan. kl 19.
....till de tappra sex, som deltog iTyresö Ulands- och FredsFörenings (TUFF) styrelsemöte i går (lördag)förmiddag.
....till docenten Seppo Isotalo som i morgon (23/1) fyller 70. Som Rysslands- och Finlandskännare har han i många år gjort fina insatser i Radio Tuff. Senare i dagens sändning hör vi honom kommentera det finländska presidentvalets andra omgång
....till alla som kommer ihåg Tuffs plusgiro 16 01 37 .6. Alla i Tuff jobbar oavlönat men pengar behövs till hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff och mycket annat. .
....till Noam Chomsky som i måndags (AB 16/1) skriver om Irak: ”Valet i januari förra året var resultatet av ett massivt ickevåldsmotstånd, för vilket storayatollan Ali Sistani blev en symbol. (Den våldsamma motståndsrörelsen är en företeelse helt skild från denna folkliga rörelse.) De flesta kompetenta bedömare skulle hålla med Financial Times, som i mars förra året skrev att ’anledningen till att [valet] ägde rum var de krav som ställdes av storayatollan Ali Sistani, vilken tre gånger lade in sitt veto mot de USA-ledda ockupationsmyndigheternas planer på att skrinlägga eller inskränka valprocessen’ ”. Chomsky menar att om USA verkligen menar allvar med sina ord om demokrati måste man respektera den irakiska majoritetens vilja, till exempel att ockupationen upphör och irakierna själva får inkomsterna från sina stora oljetillgångar. Han anser att det är oljan som gör att USA inte kan lämna Irak.
....till historikern och debattören Åsa Linderborg (AB 17/1), som skriver om rabaldret kring en artikel i Ordfront Magasin om rapporteringen från Israel och Palestina. En av följderna är, påpekar hon, att ”det blir än mer tabu att diskutera den resursstarka proisraeliska opinionsbildning som även finns i Sverige. Det blir än svårare att påtala problemet att Israelkritik alltför ofta jämställs med antisemitism”. Senare i dagens Radio Tuff diskuterar Al Burke hur Ordfront reagerat för kritik, både i fallet Diana Johnstone häromåret och den senaste pudeln. Krönikan i dagens Radio Tuff tar upp ämnet..
....till Maj Wechselmann och Cecilia Parsberg, som har pressvisning på sin film ”Det heliga landet” på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, tisdag den 24 januari kl 10. Den handlar om palestiniernas förödmjukelser under ockupationen av deras land. I filmen intervjuas ärkebiskop K.G. Hammar
....till Jugoslavienkommittén, FIB-juristerna och ABF, som lördag den 28 januari kl 12-17 i ABF-huseti Stockholm ordnar ett seminarium om folkrätten och stormakternas agerande under Balkankrigen 1990 -2000. En imponerande trio av folkrättsprofessorer deltar liksom historieprofessorn Lennart Palm, barnombudsmannen Lena Nyberg och förra riksdagsledamoten Karin Wegestål. Moderator är Knut Carlquist, som vi hör senare i dagens Radio Tuff.
....till socialdemokraternas internationella utskott här i Tyresö , som tillsammans med ABF arrangerar ett seminarium om Filippinerna med temat ETT RIKT LAND MED ETT FATTIGT FOLK. Bildspel och föredrag av Bertil Kinnunen. Plats: Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Tid: Lördag den 28 januari kl 10-13
...till Maj Britt Theorin, före detta nedrustningsambassadör och under decennier modig fredskämpe i svensk politik, som kommer till Bollmora föreningsgårds kulturcafé måndag den 6 februari kl 19.
....till ett plakat under Fadimedagen i går (21/1). Det hade orden ”Mord är inte heder”
....till Svenska Freds i Nässjö som i fjol fick Tuffs pris “för berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Nu planerar de att för pengarna ordna en föreläsningsturné på temat massmedia och krig, ett intressant och viktigt ämne.
....till ”Nätverket mot krig” som på lördag (28/1) kl 13-14 finns på Medborgarplatsen under parollen USA UT UR IRAK
....till Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, som i morgon kväll med Björn Stenström som inledare samtalar på temat ”Sexualitet –lust och plåga” Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Måndag den 23 jan. kl 19.
....till de tappra sex, som deltog iTyresö Ulands- och FredsFörenings (TUFF) styrelsemöte i går (lördag)förmiddag.
....till docenten Seppo Isotalo som i morgon (23/1) fyller 70. Som Rysslands- och Finlandskännare har han i många år gjort fina insatser i Radio Tuff. Senare i dagens sändning hör vi honom kommentera det finländska presidentvalets andra omgång
....till alla som kommer ihåg Tuffs plusgiro 16 01 37 .6. Alla i Tuff jobbar oavlönat men pengar behövs till hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff och mycket annat. .
söndag, januari 15
JÄTTEBEDRÄGERIET OCH DESS AVSLÖJANDE
Den 25 april 1983 gör den tyska veckotidningen STERN århundradets scoop. Tror de rusiga redaktörerna i alla fall. Stern börjar i en upplaga på två miljoner ex att publicera Hitlers tidigare okända dagböcker. För många miljoner kronor har också publiceringsrättigheterna sålts till brittiska Sunday Times och amerikanska Newsweek.
I det här extranumret av Stern är det gott om bilder på Hitler men också på Gerd Heidemann, journalisten som sades ha gjort den sensationella prestationen att spåra upp dagböckerna. Han hade jobbat under flera år med det som förhoppningsvis skulle bli hans publicistiska bragd.
Via en av sina kontakter hade Heidemann fått reda på att antikhandlaren Fischer i Stuttgart hade verkliga dyrgripar. Kontaktmannen visade honom en bok eller ett häfte som han skaffat från Fischer. Heidemann såg där hur Hitler med gammaldags handstil hade fört dagbok under några månader på 1930-talet. Han såg också Hitlers namnteckning på några av sidorna. Heidemann blev upphetsad och började drömma om att kunna publicera en av århundradets verkliga sensationer. Så småningom lyckades han träffa Fischer, som påstod sig kunna skaffa fram många flera band av dagböckerna. Men han ville ha rejält betalt för dem.
Fischer berättade, hur han fick tag på dagböckerna. Under Tredje rikets sista dagar, en dryg vecka före Hitlers självmord den 30 april 1945, lyfte ett flygplan från det då inneslutna Berlin. Det skulle flyga till trakten av Hitlers ”örnnäste” Berchtesgaden. Lasten bestod bland annat av hemliga papper som skulle räddas undan inför den väntande erövringen av Berlin. Av någon anledning störtade planet, kanske nedskjutet. Vraket hittades i Sachsen nära den tjeckiska gränsen, alltså i det dåvarande DDR, Östtyskland.
Heidemann fick av Fischer veta att denne hade en bror i DDR, som minsann var general och det var brodern som kommit över dagböckerna från flygplansvraket. Där borde kanske Heidemann ha anat oråd men han var alltför hoppfull om att kunna göra en publicistisk jättegrej. Han stack iväg till Sachsen. Och bingo, där hittade han till och med gravstenen över det störtade planets pilot.
Nu började ett intensivt samarbete mellan Heidemann och Fischer. Heidemann lyckades på kringelkrokar få ut miljonsummor från mediekoncernen. En del av dessa pengar stoppade han i egen ficka, med resten betalade han till Fischer för allt flera av Hitlers dagböcker. Fischer påstod, att han från Östtyskland smugglade in dem, gömda i pianon.
Stern-ledningen var inte dummare än att de lät historiker och handskriftsexperter kolla en och annan sida av de föregivna Hitlerdagböckerna. En av dem var den brittiske professorn Hugh Trevor-Roper, för sina insatser som historiker adlad till Lord Dacre. Han hade vid andra världskrigets slut varit brittisk underrättelseofficer i det ockuperade Tyskland och grundat sin berömmelse på boken ”Hitlers sista dagar” (1947). Men Trevor-Roper skulle också gå i god för det brev som Folke Bernadotte sades ha skrivit till SS-chefen Heinrich Himmler. Där uttryckte sig svensken antisemitiskt och tipsade till och med tyskarna om hur de effektivare skulle bomba London. Men detta brev var en förfalskning av Himmlers massör Felix Kersten. FN-medlaren Bernadotte mördades av israeliska nationalister 1948, så det fanns ett visst behov av att svartmåla honom.
I fråga om Hitlers dagböcker skulle Trevor-Roper ta miste igen. Han slarvade och intygade deras äkthet. Därför kunde den tyska tidningen Stern i triumf inbjuda till en presskonferens den 25 april 1983. Där fanns 27 TV-team och hundratals journalister från hela värden. I början gick allting bra. Men så tog den brittiske historikern David Irving till orda. Han hade skrivit böcker om andra världskriget, bland annat den läsvärda ”The Destruction of Dresden”. Nu påpekade han vissa konstigheter i de påstådda dagböckerna och undrade om man gjort någon kemisk analys av bläcket de var skrivna med.
Det hade man inte och när man gjorde det sprack alltihopa. Det visade sig att leverantören Fischer var en inte obegåvad förfalskare, som egentligen hette Konrad Kujau. Liksom den hoppfulle journalisten Heidemann dömdes han till flera års fängelse.
Hur har det då gått för David Irving, som bidrog till avslöjandet? Sedan i november sitter han bakom galler i Österrike, anklagad för något han sagt eller skrivit för 16 år sen. Irving har veterligt aldrig uppmanat till våld eller gjort sig skyldig till våld, stöld eller annat kriminellt, men nu är han en västlig samvetsfånge och dissident.
Amnesty och Pen-klubben iakttar en tystnad, som förhoppningsvis är generad. Och liberalerna tiger, kanske av feghet eller överdriven politisk korrekthet Därför ska jag nu prata med en liberal jag beundrar, Tuff-aktivisten Göran Flodman
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1063) 2006-01-15
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1063) 06-01-15 till....
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som skickat en lägesrapport om de många TUFF-projekten. Bland annat berättar han att ”Robert Library” nu har tagit form. Detta skolbibliotek har fått sitt namn, därför att vänner och släktingar till den bortgångne krigsveteranen och tuff-aktivisten Robert Stieger satsade pengar till det för att hedra hans minne. Nu har böcker för 50 000 rupier inköpts och taket till biblioteket lagts, meddelar Bhikhu. Han nämner med tacksamhet skolornas insatser, under det senaste halvåret: Strandskolan i Tyresö och Finningeskolan i Strängnäs och han välkomnar Södertörns friskola i Huddinge som i februari gör en Indiendag till förmån för projekten. Han bekräftar att 235 000 kr från Tuff nu kommit fram till projektets bankkonto,
....till Sveriges Radios program Konflikt, som i går (14/1) tog upp ett ämne, som numera är alldeles för lite uppmärksammat. Det är hotet från de tiotusentals kärnvapnen. Inte minst Hans Blix imponerade. Även Radio Tuffs Åke Sandin hördes under ett par korta avsnitt.
....till Samuel Strandberg som i Frisinnad Tidskrift (nr 8/2005) påminner om folkmordet på kongoleser för ett drygt sekel sedan: ”Huvudansvarig för detta var den belgiske kungen Leopold II och hans medhjälpare (medbrottsling), den berömde upptäcktsresanden Henry Stanley, som under sina resor gav prov på ovanlig sadistisk grymhet och förakt för människorna i Afrika”. Strandberg erinrar om Adam Hochschilds bok ”Kung Leopolds vålnad”, som vi kommenterat några gånger här i Radio Tuff. Han rekommenderar också utställningen ”Kongospår” på Etnografiska museet i Stockholm. Den finns där fram till den 17 april
....till Aftonbladets Doktor Gormander, som (14/1) skriver under rubriken ”Lexikon för halvslöa”. Där definierar han ironiskt olika ideologier, såsom kapitalism, kommunism, demokratisk socialism etc. Om liberalismen skriver han: ”Man kan indela liberalismen i ny och gammal liberalism. Den gamla liberalismen förordar allas frihet att sova under broarna under övervakning av polis och militär medan nya liberaler tycker att amerikanarna kan sköta den militära delen”. Om liberalism intervjuas Göran Flodman om en stund här i Radio Tuff
....till den brittiske generalen Michael Rose, tidigare FN-befäl i Bosnien. Han kritiserar nu att Storbritannien deltog i angreppet på och ockupationen av Irak. Han tycker att det skedde på väldigt slarviga och felaktiga grunder. Ja, han tycker att Tony Blair borde åtalas, för det skulle lära politiker att inte starta krig lite hur som helst.
....till flaggskeppet i Tyresöradion, Succékanalen 91,4, som från och med i dag (15/1-5/2) bland sina tolv program dygnet runt också har en halvtimme med två beundransvärt och frivilligt arbetande människor. Det är Sylvia Ljungdahl och Monica Schelin, ordförande resp. vice ordförande i Tuff, Tyresö Ulands- och FredsFörening. De intervjuas om Tuffs verksamhet och omfattande bistånd, främst till Indien. Sylvia är dessutom ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour, så dess verksamhet och turbulensen på sistone kring kvinnojourerna skildras också.
....till minnet av icke-våldskämpen Martin Luther King, vars födelsedag råkar vara i dag (15/1). Liksom flera andra fredskämpar mördades han. Hans födelsedag är faktiskt nationell helgdag i USA
....till fransmannen Jean Bricmont, som faktiskt råkar vara professor i teoretisk fysik, men som skrivit boken Impéralisme humanitaire (Humanitär imperialism). På tal om Natoanfallet på Jugoslavien 1999 och anfallskriget mot Irak 2003 diskuterar han rimligheten i att med mänskliga rättigheter som förevändning inleda anfallskrig. Han påminner om att till dessa rättigheter också hör ekonomisk och social rättvisa
....till Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) styrelse, som fortsätter sitt jobb för fred och internationell solidaritet genom att nu på lördag (21 jan.) kl 9.30 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 ha sitt första möte för året. Alla medlemmar välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika som måndag den 23 januari har en ny träff på Myggdalsv. 80 (Tuff-lokalen). Alla välkomna! Ämne: ”Sexualitet –lust och plåga”. Inledare: Björn Stenström. Samtalsledare: Göran Flodman. Båda hörs senare i dagens Radio Tuff.
....till alla solidariska människor, som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Tack vare sådana insatser kan vi oavlönat fortsätta med Radio Tuff och betala hyran för Tuff-lokalen, nu när vi inte längre har kommunala bidrag
....till Sveriges Radios program Konflikt, som i går (14/1) tog upp ett ämne, som numera är alldeles för lite uppmärksammat. Det är hotet från de tiotusentals kärnvapnen. Inte minst Hans Blix imponerade. Även Radio Tuffs Åke Sandin hördes under ett par korta avsnitt.
....till Samuel Strandberg som i Frisinnad Tidskrift (nr 8/2005) påminner om folkmordet på kongoleser för ett drygt sekel sedan: ”Huvudansvarig för detta var den belgiske kungen Leopold II och hans medhjälpare (medbrottsling), den berömde upptäcktsresanden Henry Stanley, som under sina resor gav prov på ovanlig sadistisk grymhet och förakt för människorna i Afrika”. Strandberg erinrar om Adam Hochschilds bok ”Kung Leopolds vålnad”, som vi kommenterat några gånger här i Radio Tuff. Han rekommenderar också utställningen ”Kongospår” på Etnografiska museet i Stockholm. Den finns där fram till den 17 april
....till Aftonbladets Doktor Gormander, som (14/1) skriver under rubriken ”Lexikon för halvslöa”. Där definierar han ironiskt olika ideologier, såsom kapitalism, kommunism, demokratisk socialism etc. Om liberalismen skriver han: ”Man kan indela liberalismen i ny och gammal liberalism. Den gamla liberalismen förordar allas frihet att sova under broarna under övervakning av polis och militär medan nya liberaler tycker att amerikanarna kan sköta den militära delen”. Om liberalism intervjuas Göran Flodman om en stund här i Radio Tuff
....till den brittiske generalen Michael Rose, tidigare FN-befäl i Bosnien. Han kritiserar nu att Storbritannien deltog i angreppet på och ockupationen av Irak. Han tycker att det skedde på väldigt slarviga och felaktiga grunder. Ja, han tycker att Tony Blair borde åtalas, för det skulle lära politiker att inte starta krig lite hur som helst.
....till flaggskeppet i Tyresöradion, Succékanalen 91,4, som från och med i dag (15/1-5/2) bland sina tolv program dygnet runt också har en halvtimme med två beundransvärt och frivilligt arbetande människor. Det är Sylvia Ljungdahl och Monica Schelin, ordförande resp. vice ordförande i Tuff, Tyresö Ulands- och FredsFörening. De intervjuas om Tuffs verksamhet och omfattande bistånd, främst till Indien. Sylvia är dessutom ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour, så dess verksamhet och turbulensen på sistone kring kvinnojourerna skildras också.
....till minnet av icke-våldskämpen Martin Luther King, vars födelsedag råkar vara i dag (15/1). Liksom flera andra fredskämpar mördades han. Hans födelsedag är faktiskt nationell helgdag i USA
....till fransmannen Jean Bricmont, som faktiskt råkar vara professor i teoretisk fysik, men som skrivit boken Impéralisme humanitaire (Humanitär imperialism). På tal om Natoanfallet på Jugoslavien 1999 och anfallskriget mot Irak 2003 diskuterar han rimligheten i att med mänskliga rättigheter som förevändning inleda anfallskrig. Han påminner om att till dessa rättigheter också hör ekonomisk och social rättvisa
....till Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) styrelse, som fortsätter sitt jobb för fred och internationell solidaritet genom att nu på lördag (21 jan.) kl 9.30 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 ha sitt första möte för året. Alla medlemmar välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika som måndag den 23 januari har en ny träff på Myggdalsv. 80 (Tuff-lokalen). Alla välkomna! Ämne: ”Sexualitet –lust och plåga”. Inledare: Björn Stenström. Samtalsledare: Göran Flodman. Båda hörs senare i dagens Radio Tuff.
....till alla solidariska människor, som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Tack vare sådana insatser kan vi oavlönat fortsätta med Radio Tuff och betala hyran för Tuff-lokalen, nu när vi inte längre har kommunala bidrag
måndag, januari 9
RYSK ANTIHJÄLTE RÄDDADE VÄRLDEN
(I OBS Kulturkvarten i Sveriges Radios P 1 kritiserade Eva Moberg valet av mottagare av Nobels fredspris. I stället för att som vanligt ge etablerade organisationer och välkända, välavlönade och militaristiska politiker priser föreslår hon nu att nobelkommittén nästa år ger priset till Stanislav Petrov. Därför återger vi i dag en krönika från Radio Tuff den 28 september 2003):
Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de -- åtminstone bland segrarmakter.
I fredags, den 26 september 2003, borde vi ha tänkt med tacksamhet på den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov. Det var han som för tjugo år sedan förhindrade katastrofernas katastrof.
Petrov var den 26 september 1983 förlagd några mil söder om Moskva. Han var chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Reagan hade kallat Sovjet för "ondskans imperium", ryssarna hade skjutit ner ett koreanskt passagerarplan tre veckor tidigare och Nato hade militära övningar med tonvikt på kärnvapenanvändning.
Natten den 26 september för tjugo år sen började varningslamporna i alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett angrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapen-laddningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.
Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.
I dag bor överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru dog i cancer och hans pension har förlorat mycket av sitt värde.
Världsmedborgarna i San Francisco har beslutat hedra den sovjetiske översten med en utmärkelse.
----------------------------------------------------
Så långt krönikan från 2003. Nobels fredspris, ja, det bör ges till Stanislav Petrov i stället för till etablissemangens organisationer och personligheter, tycker alltså Eva Moberg. Det sägs att Tom Lehrer slutade att skriva sina roliga och extremt satiriske sångtexter 1973. Då fick Henry Kissinger fredspriset och därför ansåg Lehrer att inte ens hans ironi kunde överträffa verklighetens. Det finns andra nobelpris än det till Kissinger, som kan diskuteras.
----------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1062) 2006-01-08
Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de -- åtminstone bland segrarmakter.
I fredags, den 26 september 2003, borde vi ha tänkt med tacksamhet på den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov. Det var han som för tjugo år sedan förhindrade katastrofernas katastrof.
Petrov var den 26 september 1983 förlagd några mil söder om Moskva. Han var chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Reagan hade kallat Sovjet för "ondskans imperium", ryssarna hade skjutit ner ett koreanskt passagerarplan tre veckor tidigare och Nato hade militära övningar med tonvikt på kärnvapenanvändning.
Natten den 26 september för tjugo år sen började varningslamporna i alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett angrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapen-laddningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.
Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.
I dag bor överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru dog i cancer och hans pension har förlorat mycket av sitt värde.
Världsmedborgarna i San Francisco har beslutat hedra den sovjetiske översten med en utmärkelse.
----------------------------------------------------
Så långt krönikan från 2003. Nobels fredspris, ja, det bör ges till Stanislav Petrov i stället för till etablissemangens organisationer och personligheter, tycker alltså Eva Moberg. Det sägs att Tom Lehrer slutade att skriva sina roliga och extremt satiriske sångtexter 1973. Då fick Henry Kissinger fredspriset och därför ansåg Lehrer att inte ens hans ironi kunde överträffa verklighetens. Det finns andra nobelpris än det till Kissinger, som kan diskuteras.
----------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1062) 2006-01-08
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1062) 06-01-08 till ....
....till tidningen Broderskap med Bruno Sollerman som chefredaktör, som i sitt sista nummer (51-52) för år 2005 bland annat hade en intervju med Yrsa Stenius, som upprepar, att Finland skötte debatten om tsunamin på ett långt värdigare sätt än Sverige. Hon säger också: ”Att ompröva sina tidigare felaktiga uppfattningar och inse att man låtit sig luras är något väldigt känsligt för de flesta människor”. I samma nummer finns en artikel om det oljerika Venezuelas märklige president Hugo Chaves. Hans erbjudande om billig olja till USA:s fattiga uppfattade vi tidigare i Radio Tuff som ironi, men den 6 december skedde den första leveransen av billig olja, Den gick till de fattiga i stadsdelen Bronx i New York. I tidningen finns också en vädjan från Mordechai Vanunu, som efter 18 år i israeliskt fängelse nu åtalas igen, den här gången för att ha talat med utlänningar. Dessutom kommer tre fredsveteraner till tals: På tal om FN-resolutionen 1325 om att öka kvinnors inflytande i konflikthantering säger Maj Britt Theorin: ”Man kan inte åstadkomma en uthållig fred utan att kvinnorna och det kvinnliga perspektivet finns med i processen. Inte för att kvinnor är mer fredliga än män, men deras erfarenheter är helt annorlunda och behövs”. Bo Wirmark varnar för de många kärnvapen som ännu finns och risken för att de nu sprids till allt flera länder. Och en helsidesrubrik lyder ”Åke Sandin en motröst i etern”, där stort utrymme ges åt Radio Tuff men också åt Tuffs projekt i Indien.
....till den anglikanske biskopen Jonathan Gledhill, som i sitt nyårsbudskap inte skrädde orden utan dundrade: ”Det är chockerande, att västalliansen medvetet ställer sig, och oss, utanför lagen genom att organisera fångläger utanför våra statsgränser och genom att i hemlighet skicka misstänkta till länder av typ Syrien, som våra regeringar rutinmässigt fördömer för deras övergrepp mot fångar” Och biskopen tillade: ”När Gud ville göra världen bättre sände han inte en armé utan ett gossebarn.”
....till den svenske biståndsveteranen Carl Wahren, som i SvD (28/12) tycker att vi har en falsk mediebild av att världens befolkningskris är över. Han påpekar att trots aids, malaria, krig och naturkatastrofer är ökningen fortfarande 75-80 miljoner människor varje år. Ändå har för en kostnad motsvarande en ynka procent av biståndet effekten blivit att världen nu har ungefär 6,5 miljarder människor i stället för omkring 7,5 miljarder
....till Medea Benjamin i CommonDreams.org (31/12) som tänder ljus i stället för att bara förbanna mörkret genom att trots allt nämna tio bra tilldragelser under år 2005. Listan toppas av ”progressiva segrar” i Latinamerika, till exempel Venezuelas smarta sätt att utnyttja sina oljetillgångar och valet av Evo Morales till president i Bolivia
....till tidningen Kvinnor för Fred, där Eva Moberg skriver kritiskt om Nobels fredspris. Hon erinrar om att Tom Lehrer 1973 slutade med sina grymt satiriska sångtexter. Han tyckte att han med sin ironi inte kunde överträffa verkligheten, eftersom Henry Kissinger det året fick fredspriset. Hon är kritisk mot valet av den internationella atomenergiorganet IAEA och föreslår i stället den pensionerade ryske översten Stanislav Petrov. Tack vare honom räddades världen undan ett fasanfullt kärnvapenkrig år 1983. Den 28 september 2003 hade krönika här i Radio Tuff titeln ”Rysk antihjälte räddade världen”. Den ska vi läsa upp senare i dagens sändning.
....till TV4:s serie ”Häxornas tid” med Jan Guillou. Den visar hur helt fantasifulla vittnesmål kan lura annars vettiga människor, när det rör sig om de självgodas kamp mot ”ondskan”. I senaste avsnittet berättades det om de 65 kvinnor som 1675 halshöggs och brändes i ångermanländska Torsåker, ungefär var femte kvinna i trakten Om det skrev Åke Sandin i Pax redan 1985. (Se boken ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”, sid 38): ”De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ’Offer för tidens tro’ står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok. Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när det berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor knulla med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.” Åke hänvisade till Olof Fahléns bok ”Dömd till yxa och bål” (1985)
....till Håkan Edvardsson, som i decennier gjort fina insatser i fredsarbetet. Med anledning av de två senaste krönikorna i Radio Tuff med rubrikerna ”Expressens lögnaktiga taskspark” har han nu skickat oss en kopia på ett brev, som han skrev till Expressens chefredaktör för åtta år sen. Där skrev han bland annat om Ingvar Hedlunds helsida i Expressen (1997-12-14): ”Artikeln är det mest osakliga och felaktiga jag någonsin läst. Om jag ansvarade för Expressen skulle jag omedelbart avskeda denne medarbetare och samtidigt skriva en dementi med en ursäkt till Åke och till TUFF’s medlemmar.”
....till de allt flera som glädjande nog använder Tuffs mangogram för att gratulera eller kondolera. För 200 kr blir det 40 mangoträd bland Tuff-projekten i fattiga Dharampur i Indien, för 500 kr blir det 100 träd etc etc.
....till alla som inser vikten av att stödja det frivilligt kämpande TUFF. Det kan ske genom medlemskap: 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress. Det sätts in på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 , vilket också kan användas för gåvor, särskilt välkomna om hyran för Tuff-lokalen ska klaras och Radio Tuff kunna fortsätta, nu långt in på det 21:a året.
....till den anglikanske biskopen Jonathan Gledhill, som i sitt nyårsbudskap inte skrädde orden utan dundrade: ”Det är chockerande, att västalliansen medvetet ställer sig, och oss, utanför lagen genom att organisera fångläger utanför våra statsgränser och genom att i hemlighet skicka misstänkta till länder av typ Syrien, som våra regeringar rutinmässigt fördömer för deras övergrepp mot fångar” Och biskopen tillade: ”När Gud ville göra världen bättre sände han inte en armé utan ett gossebarn.”
....till den svenske biståndsveteranen Carl Wahren, som i SvD (28/12) tycker att vi har en falsk mediebild av att världens befolkningskris är över. Han påpekar att trots aids, malaria, krig och naturkatastrofer är ökningen fortfarande 75-80 miljoner människor varje år. Ändå har för en kostnad motsvarande en ynka procent av biståndet effekten blivit att världen nu har ungefär 6,5 miljarder människor i stället för omkring 7,5 miljarder
....till Medea Benjamin i CommonDreams.org (31/12) som tänder ljus i stället för att bara förbanna mörkret genom att trots allt nämna tio bra tilldragelser under år 2005. Listan toppas av ”progressiva segrar” i Latinamerika, till exempel Venezuelas smarta sätt att utnyttja sina oljetillgångar och valet av Evo Morales till president i Bolivia
....till tidningen Kvinnor för Fred, där Eva Moberg skriver kritiskt om Nobels fredspris. Hon erinrar om att Tom Lehrer 1973 slutade med sina grymt satiriska sångtexter. Han tyckte att han med sin ironi inte kunde överträffa verkligheten, eftersom Henry Kissinger det året fick fredspriset. Hon är kritisk mot valet av den internationella atomenergiorganet IAEA och föreslår i stället den pensionerade ryske översten Stanislav Petrov. Tack vare honom räddades världen undan ett fasanfullt kärnvapenkrig år 1983. Den 28 september 2003 hade krönika här i Radio Tuff titeln ”Rysk antihjälte räddade världen”. Den ska vi läsa upp senare i dagens sändning.
....till TV4:s serie ”Häxornas tid” med Jan Guillou. Den visar hur helt fantasifulla vittnesmål kan lura annars vettiga människor, när det rör sig om de självgodas kamp mot ”ondskan”. I senaste avsnittet berättades det om de 65 kvinnor som 1675 halshöggs och brändes i ångermanländska Torsåker, ungefär var femte kvinna i trakten Om det skrev Åke Sandin i Pax redan 1985. (Se boken ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”, sid 38): ”De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ’Offer för tidens tro’ står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok. Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när det berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor knulla med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.” Åke hänvisade till Olof Fahléns bok ”Dömd till yxa och bål” (1985)
....till Håkan Edvardsson, som i decennier gjort fina insatser i fredsarbetet. Med anledning av de två senaste krönikorna i Radio Tuff med rubrikerna ”Expressens lögnaktiga taskspark” har han nu skickat oss en kopia på ett brev, som han skrev till Expressens chefredaktör för åtta år sen. Där skrev han bland annat om Ingvar Hedlunds helsida i Expressen (1997-12-14): ”Artikeln är det mest osakliga och felaktiga jag någonsin läst. Om jag ansvarade för Expressen skulle jag omedelbart avskeda denne medarbetare och samtidigt skriva en dementi med en ursäkt till Åke och till TUFF’s medlemmar.”
....till de allt flera som glädjande nog använder Tuffs mangogram för att gratulera eller kondolera. För 200 kr blir det 40 mangoträd bland Tuff-projekten i fattiga Dharampur i Indien, för 500 kr blir det 100 träd etc etc.
....till alla som inser vikten av att stödja det frivilligt kämpande TUFF. Det kan ske genom medlemskap: 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress. Det sätts in på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 , vilket också kan användas för gåvor, särskilt välkomna om hyran för Tuff-lokalen ska klaras och Radio Tuff kunna fortsätta, nu långt in på det 21:a året.
söndag, januari 1
EXPRESSENS LÖGNAKTIGA TASKSPARK (2)
Förra veckans krönika tog sats från Expressens förtal av skådespelaren Mikael Persbrandt och de efterföljande ursäkterna. Tidningens pudlar nu står i bjärt kontrast mot Expressens behandling av Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) i december 1997. Inte den minsta ursäkt har hörts från tidningen och dess uppgiftslämnare. På självaste ledarsidan (1997-12-15) kallades TUFF för TASK, Tyresö Antisemit- och Krigsförening. Man utgick från en ovanligt påhittig helsida dagen innan av den egna medarbetaren Ingvar Hedlund.
Hedlund beljög mig på flera punkter och genom att falskeligen göra mig till Tuffs ordförande drabbades också föreningens 525 medlemmar. Det som han gjorde störst affär av var att jag hade sagt att jag som historiker inte längre trodde på att tyskarna hade gjort tvål och lampskärmar av liken från sina mördade offer. Jag var historieförfalskare slog han fast, för det hade Svenska kommittén mot antisemitism och Judiska församlingen tipsat honom om.
Redan under första världskriget skrämde den skickliga brittiska propagandan med att tyskarna (”hunnerna” som man kallade dem) hade veritabla likfabriker, där döda soldater förvandlades till smörjolja och stearin. Efter andra världskriget skulle historierna om att tyskarna tillverkade tvål av sina mördade offer få en enorm spridning, inte bara i tidningar och böcker utan också i skolornas historieundervisning. Jag var själv en av de tusentals lärare som godtroget och i antinazistiskt nit delgav intet ont anande tonåringar dessa ruskiga berättelser.
Efteråt har jag undrat varför vi inte blev misstänksamma, när dessa tvålar var märkta med RIF, vilket påstods betyda Reines Judenfett. Initialerna var ju fel och varför trodde vi på att tyskarna skulle vara så korkade eller cyniska att de hade angivit tvålarnas hemska ursprung. Men dessa RIF-tvålar hade ju visats upp som ”bevismaterial” vid Nürnbergrättegången 1945-46. Och vi läste rörande berättelser om hur judiska församlingar lite varstans i världen under högtidliga former hade låtit begrava RIF-tvålar.
Efter första världskriget tog det sju år innan man i England skulle medge att de tyska ”kadaverfabrikerna” var en propagandalögn. 1925 meddelade ministern Austen Chamberlain i det brittiska parlamentet att talet om de tyska likfabrikerna saknade all grund. Och 1928 kom labourpolitikern Arthur Ponsonbys bok ”Falsehodd in Wartime”, där han utförligt skildrade den brittiska krigspropagandans lögner.
Chamberlain hoppades 1925 att sådana falska berättelser inte skulle upprepas. Ändå tog det ett halvsekel efter andra världskriget, innan historikerna lågmält skulle punktera tvålhistorierna från det kriget. När Tuffs vice ordförande Monica Schelin för Ingvar Hedlund nämnde de tre välkända historikerna Gitta Sereny och professorna Yehuda Bauer och Deborah Lipstadt, som alla tagit avstånd från tvålmyten visade Expressenjournalisten sin totala brist på heder. Han påstod fräckt i tidningen, att Monica inte kunde nämna en enda sådan historiker.
I något som låter som ett försök att ärerädda oss historiker påstår Stéphane Bruchfeld att ingen ”seriös” historiker har påstått att tvålhistorierna är sanna. Tyvärr har han fel. Det är lätt att hitta samma skröna hos annars duktiga historiker, till och med i en bok som utger sig för att lära ut källkritik. I sin bok ”Orientering i källkritik” (Scandivavian University Books 1986) framställer universitetslektorn Torsten Thurén tvålhistorierna som historiska sanningar.
Under många år blev vi i Radio Tuff misstänkliggjorda för att vi tvivlade på alla de sensationella berättelserna om ryska ubåtar som påstods vimla i våra vatten. Men då fanns det ändå några andra som i medierna inte heller hukade sig i rädsla för att osakligt bli kommuniststämplade. När vi lögnaktigt angreps av Expressen teg alla som visste bättre, sannolikt av feghet.
Lokalt fanns det dock hedervärda undantag. Tuff-styrelsen ställde helhjärtat upp liksom flera av mina judiska vänner. En av dem ringde och varnade för dem han kallade ”blodhundar”, det vill säga de som föredrar politiskt användbara historieförfalskningar framför sanningen. Och jag minns ännu med tacksamhet, hur Roland Schütt i Radio Tuff (1997-12-28) ilsket och svavelosande fördömde Expressens journalistik.
Hos mig finns det en bitter eftersmak, för än en gång har verkligheten överträffat ironin. Så länge jag i god tro lärde ut historieförfalskningar till många årgångar tonåringar, var jag en hyvens kille. Så länge jag höll käft om att jag haft fel, var allting lugnt. Först när jag ville rehabilitera mig genom att påpeka historieförfalskningar blev jag uthängd -- just som historieförfalskare och annat läskigt.
Om ”lampskärmarna av människohud” får jag återkomma i en kommande krönika
----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1061) 2006-01-01
Hedlund beljög mig på flera punkter och genom att falskeligen göra mig till Tuffs ordförande drabbades också föreningens 525 medlemmar. Det som han gjorde störst affär av var att jag hade sagt att jag som historiker inte längre trodde på att tyskarna hade gjort tvål och lampskärmar av liken från sina mördade offer. Jag var historieförfalskare slog han fast, för det hade Svenska kommittén mot antisemitism och Judiska församlingen tipsat honom om.
Redan under första världskriget skrämde den skickliga brittiska propagandan med att tyskarna (”hunnerna” som man kallade dem) hade veritabla likfabriker, där döda soldater förvandlades till smörjolja och stearin. Efter andra världskriget skulle historierna om att tyskarna tillverkade tvål av sina mördade offer få en enorm spridning, inte bara i tidningar och böcker utan också i skolornas historieundervisning. Jag var själv en av de tusentals lärare som godtroget och i antinazistiskt nit delgav intet ont anande tonåringar dessa ruskiga berättelser.
Efteråt har jag undrat varför vi inte blev misstänksamma, när dessa tvålar var märkta med RIF, vilket påstods betyda Reines Judenfett. Initialerna var ju fel och varför trodde vi på att tyskarna skulle vara så korkade eller cyniska att de hade angivit tvålarnas hemska ursprung. Men dessa RIF-tvålar hade ju visats upp som ”bevismaterial” vid Nürnbergrättegången 1945-46. Och vi läste rörande berättelser om hur judiska församlingar lite varstans i världen under högtidliga former hade låtit begrava RIF-tvålar.
Efter första världskriget tog det sju år innan man i England skulle medge att de tyska ”kadaverfabrikerna” var en propagandalögn. 1925 meddelade ministern Austen Chamberlain i det brittiska parlamentet att talet om de tyska likfabrikerna saknade all grund. Och 1928 kom labourpolitikern Arthur Ponsonbys bok ”Falsehodd in Wartime”, där han utförligt skildrade den brittiska krigspropagandans lögner.
Chamberlain hoppades 1925 att sådana falska berättelser inte skulle upprepas. Ändå tog det ett halvsekel efter andra världskriget, innan historikerna lågmält skulle punktera tvålhistorierna från det kriget. När Tuffs vice ordförande Monica Schelin för Ingvar Hedlund nämnde de tre välkända historikerna Gitta Sereny och professorna Yehuda Bauer och Deborah Lipstadt, som alla tagit avstånd från tvålmyten visade Expressenjournalisten sin totala brist på heder. Han påstod fräckt i tidningen, att Monica inte kunde nämna en enda sådan historiker.
I något som låter som ett försök att ärerädda oss historiker påstår Stéphane Bruchfeld att ingen ”seriös” historiker har påstått att tvålhistorierna är sanna. Tyvärr har han fel. Det är lätt att hitta samma skröna hos annars duktiga historiker, till och med i en bok som utger sig för att lära ut källkritik. I sin bok ”Orientering i källkritik” (Scandivavian University Books 1986) framställer universitetslektorn Torsten Thurén tvålhistorierna som historiska sanningar.
Under många år blev vi i Radio Tuff misstänkliggjorda för att vi tvivlade på alla de sensationella berättelserna om ryska ubåtar som påstods vimla i våra vatten. Men då fanns det ändå några andra som i medierna inte heller hukade sig i rädsla för att osakligt bli kommuniststämplade. När vi lögnaktigt angreps av Expressen teg alla som visste bättre, sannolikt av feghet.
Lokalt fanns det dock hedervärda undantag. Tuff-styrelsen ställde helhjärtat upp liksom flera av mina judiska vänner. En av dem ringde och varnade för dem han kallade ”blodhundar”, det vill säga de som föredrar politiskt användbara historieförfalskningar framför sanningen. Och jag minns ännu med tacksamhet, hur Roland Schütt i Radio Tuff (1997-12-28) ilsket och svavelosande fördömde Expressens journalistik.
Hos mig finns det en bitter eftersmak, för än en gång har verkligheten överträffat ironin. Så länge jag i god tro lärde ut historieförfalskningar till många årgångar tonåringar, var jag en hyvens kille. Så länge jag höll käft om att jag haft fel, var allting lugnt. Först när jag ville rehabilitera mig genom att påpeka historieförfalskningar blev jag uthängd -- just som historieförfalskare och annat läskigt.
Om ”lampskärmarna av människohud” får jag återkomma i en kommande krönika
----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1061) 2006-01-01
ROSOR från RADIO TUFF (NR 1061) 06-01-01 till....
....till den brittiska tidningen The Guardians George Monbiot, som (27/12) tycker att turkarna beter sig korkat när de åtalar författaren Orhan Pamuk för att han har skrivit om massmorden på armenier 1915. Monbiot menar att en rättegång mot en berömd författare är det bästa sättet att väcka liv i de minnen som ju det turkiska etablissemanget vill tysta ned. Annat är det med britterna, påpekar Monbiot. De har ”en nästan oändlig förmåga” att hålla sina landsmän okunniga om det egna landets förbrytelser i det förflutna. Han nämner historikern Mike Davis bok Late Victorian Holocaust (2001), som skildrar de miljontals dödsfall som kolonialismen orsakade. Bara i Indien dog av svält mellan 12 och 29 miljoner människor, trots att det i de av britterna kontrollerade lagren fanns överskott av vete och annan brödsäd. Men det exporterades för att ge vinster. Man förbjöd hjälpsändningar till de svältande, vilkas enda hjälp var arbetsläger, där de dog som flugor. Där var matransonerna lägre än i andra världskrigets beryktade läger, varför dödligheten år 1877 uppgick till 94 procent. Samtidigt krävde britterna med hårda medel in skatter från den svältande befolkningen. England behövde pengar för att finansiera sitt krig mot Afghanistan. Monbiot nämner också Caroline Elkins’ bok “Britain’s Gulag”, som innehåller hemska exempel på britternas härjningar och tortyr i Kenya på 1950-talet. Han slutar sin artikel med att ironiskt råda turkarna att låta brittiska mediemoguler få köpa upp turkisk press. Då kommer lik i historiens gamla garderober att aldrig exponeras, försäkrar han.
....till John Berger, som i en lång artikel i Aftonbladet (24/12) skriver om Palestina: ”Var man än går i Palestina - till och med ute på landsbygden - så rör man sig bland spillror, och man letar sig fram genom, runt och över dem”. Han talar om båda parters svårigheter att se de omedelbara konsekvenserna av sina handlingar: ”Till exempel: muren och annekteringen av ännu mer palestinsk mark kan inte garantera staten Israel säkerhet; de åtgärderna rekryterar bara fler martyrer.Till exempel: om en kamikazemartyr med egna ögon kunde se, innan han eller hon dog, de omedelbara konsekvenserna av sin sprängning, så skulle han eller hon mycket väl kunna ompröva lämpligheten i sitt heroiska beslut.” Berger citerar den israeliske vapenvägraren Sergio Yahni "Denna armé är inte till för att åstadkomma säkerhet för Israels medborgare: den är till för att säkerställa den fortsatta stölden av palestinsk mark."
....till den brittiska tidningen The Independents veteran bland korrespondenter i Mellersta Östern, Robert Fisk. Nu (27/12) skriver han i Los Angeles Times om det politiskt anpassade språkbruket i amerikanska medier. Han ger exempel på hur journalister av sina chefer uppmanas att inte använda negativa ord om israeliska politiker, till exempel att kalla Likud för ett parti på högerflygeln. Det som egentligen är israelisk kolonialism, menar Fisk, skall nu kallas ”bosättningar” eller ”judiska grannskap” eller ”utposter”. ”Ockuperade palestinska områden” skall i stället heta “omstridda områden”. Den långa muren skall beskrivas som ”stängsel” eller ”säkerhetsbarriär”. Men muren som ringlar sig kring Jerusalem är ju högre än självaste Berlinmuren, påpekar Fisk och tillägger: ”Under tiden fortsätter amerikansk TV att skildra krig som en oblodig sandlåda, medan konfliktens gräsligheter –lemlästade kroppar efter flygbombningar som i öknen slits sönder av vilda hundar—undanhålls TV-tittarna.”
....till Dagens Nyheters Per Jönsson, som (29/12) recenserar boken ”The Great War for Civilisation: The Conquest of the Middle East”, skriven av just Robert Fisk..
....till lokaltidningen Mitt i Tyresös Fredrik Sjöquist som skriver i en trespaltare med Rubrikerna ”Elever har samlat pengar till fattiga. Projekt i Indien får fortsatt stöd av Tuff”. Där nämns de sex tuff-skolorna i Dharampur, de 55 000 mangoträd som planterats och de 235 000 kronorna som Tuff nyligen skickade till sina indiska partners. Gunnar Petersen i Tuffs Indiengrupp säger i artikeln: ”Vi jobbar så länge de behöver oss och så länge vi har ork”
....till DN:s familjesida (20/12) som har en liten rubrik som lyder: ”95 % av invandrarna är prickfria”. Det är Radio Tuffs Rysslandskännare Seppo Isotalo som på tal om etnicitet och brott föredrar en mer positiv beskrivning: Seppo skriver: ”Visst är det nyttigt med statistik. Den hjälper mot fördomar. Men statistiken måste alltid ha ett syfte. Varför inte inrikta sig på anställnings-intervjuerna? Statistiken visar att 97 % av vanliga svenska arbetssökande är prickfria och 95 % av invandrarna. Den lägsta siffran från ett ursprungsland är 91 % prickfria. Så ska statistiken presenteras för att arbetsgivare ska ha nytta av den”
....till Trollbäckenbon Roland Ekman, som i DN (30/12) skriver uppskattande om den bortgångne kämpen Georg Rahmqvist. (Ekman har de tre sista veckorna av 2005 hörts på Succékanalen 91,4 med anledning av sin nyutkomna bok med den häftiga titeln ”Mordet på havregrynsgröten”) Också Tyresö Tidning hade stort uppslagna nekrologer över Georg. Och i Tyresö Nyheter hyllar Sven Lionell fint sin avlidne politiske motståndare.
....till Tyresö Närradioförening med Sven-Ingvar Svensson i spetsen som nu fixat en mycket starkare sändare, så att väldigt många fler kan lyssna på 91,4 MHz. Ett väldigt fint och intensivt jobb har under mellandagarna gjorts av den tekniskt kunnige Jan Känngård. Dessutom hörs vi nu på webben tack vare fina insatser av Conny och Marcus Eklund. Knappa in www.tyresoradion.se så kan du höra Radio Tuff, Succékanalen 91,4 och andra Tyresösändningar, varhelst du finns i världen.
....till alla solidariska krigsmotståndare som under det nya året blir Tuff-medlemmar genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37- 6 sätta in årsavgiften 200 kr för enskild och 80 kr för annan familjemedlem. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker helt oavlönat men nu har kommunen upphört med sitt stöd till föreningens största kostnad, hyran för Tuff-lokalen på Myggdalsvägen 80. Därför är också gåvor ytterst välkomna på pg 16 01 37 – 6.. God fortsättning på det nya året, kära lyssnare!
....till John Berger, som i en lång artikel i Aftonbladet (24/12) skriver om Palestina: ”Var man än går i Palestina - till och med ute på landsbygden - så rör man sig bland spillror, och man letar sig fram genom, runt och över dem”. Han talar om båda parters svårigheter att se de omedelbara konsekvenserna av sina handlingar: ”Till exempel: muren och annekteringen av ännu mer palestinsk mark kan inte garantera staten Israel säkerhet; de åtgärderna rekryterar bara fler martyrer.Till exempel: om en kamikazemartyr med egna ögon kunde se, innan han eller hon dog, de omedelbara konsekvenserna av sin sprängning, så skulle han eller hon mycket väl kunna ompröva lämpligheten i sitt heroiska beslut.” Berger citerar den israeliske vapenvägraren Sergio Yahni "Denna armé är inte till för att åstadkomma säkerhet för Israels medborgare: den är till för att säkerställa den fortsatta stölden av palestinsk mark."
....till den brittiska tidningen The Independents veteran bland korrespondenter i Mellersta Östern, Robert Fisk. Nu (27/12) skriver han i Los Angeles Times om det politiskt anpassade språkbruket i amerikanska medier. Han ger exempel på hur journalister av sina chefer uppmanas att inte använda negativa ord om israeliska politiker, till exempel att kalla Likud för ett parti på högerflygeln. Det som egentligen är israelisk kolonialism, menar Fisk, skall nu kallas ”bosättningar” eller ”judiska grannskap” eller ”utposter”. ”Ockuperade palestinska områden” skall i stället heta “omstridda områden”. Den långa muren skall beskrivas som ”stängsel” eller ”säkerhetsbarriär”. Men muren som ringlar sig kring Jerusalem är ju högre än självaste Berlinmuren, påpekar Fisk och tillägger: ”Under tiden fortsätter amerikansk TV att skildra krig som en oblodig sandlåda, medan konfliktens gräsligheter –lemlästade kroppar efter flygbombningar som i öknen slits sönder av vilda hundar—undanhålls TV-tittarna.”
....till Dagens Nyheters Per Jönsson, som (29/12) recenserar boken ”The Great War for Civilisation: The Conquest of the Middle East”, skriven av just Robert Fisk..
....till lokaltidningen Mitt i Tyresös Fredrik Sjöquist som skriver i en trespaltare med Rubrikerna ”Elever har samlat pengar till fattiga. Projekt i Indien får fortsatt stöd av Tuff”. Där nämns de sex tuff-skolorna i Dharampur, de 55 000 mangoträd som planterats och de 235 000 kronorna som Tuff nyligen skickade till sina indiska partners. Gunnar Petersen i Tuffs Indiengrupp säger i artikeln: ”Vi jobbar så länge de behöver oss och så länge vi har ork”
....till DN:s familjesida (20/12) som har en liten rubrik som lyder: ”95 % av invandrarna är prickfria”. Det är Radio Tuffs Rysslandskännare Seppo Isotalo som på tal om etnicitet och brott föredrar en mer positiv beskrivning: Seppo skriver: ”Visst är det nyttigt med statistik. Den hjälper mot fördomar. Men statistiken måste alltid ha ett syfte. Varför inte inrikta sig på anställnings-intervjuerna? Statistiken visar att 97 % av vanliga svenska arbetssökande är prickfria och 95 % av invandrarna. Den lägsta siffran från ett ursprungsland är 91 % prickfria. Så ska statistiken presenteras för att arbetsgivare ska ha nytta av den”
....till Trollbäckenbon Roland Ekman, som i DN (30/12) skriver uppskattande om den bortgångne kämpen Georg Rahmqvist. (Ekman har de tre sista veckorna av 2005 hörts på Succékanalen 91,4 med anledning av sin nyutkomna bok med den häftiga titeln ”Mordet på havregrynsgröten”) Också Tyresö Tidning hade stort uppslagna nekrologer över Georg. Och i Tyresö Nyheter hyllar Sven Lionell fint sin avlidne politiske motståndare.
....till Tyresö Närradioförening med Sven-Ingvar Svensson i spetsen som nu fixat en mycket starkare sändare, så att väldigt många fler kan lyssna på 91,4 MHz. Ett väldigt fint och intensivt jobb har under mellandagarna gjorts av den tekniskt kunnige Jan Känngård. Dessutom hörs vi nu på webben tack vare fina insatser av Conny och Marcus Eklund. Knappa in www.tyresoradion.se så kan du höra Radio Tuff, Succékanalen 91,4 och andra Tyresösändningar, varhelst du finns i världen.
....till alla solidariska krigsmotståndare som under det nya året blir Tuff-medlemmar genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37- 6 sätta in årsavgiften 200 kr för enskild och 80 kr för annan familjemedlem. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker helt oavlönat men nu har kommunen upphört med sitt stöd till föreningens största kostnad, hyran för Tuff-lokalen på Myggdalsvägen 80. Därför är också gåvor ytterst välkomna på pg 16 01 37 – 6.. God fortsättning på det nya året, kära lyssnare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)