onsdag, april 20

Ulla Gribbe: Krigsspel eller fred?


I DN idag fredag 17 april 2016 får läsarna reda på att ännu ett krigsspel från USA visar hur Ryssland anfaller de baltiska staterna för att därefter kasta sig över Sverige: ”Ryssland kan lätt inta Gotland” lyder den fetstilta rubriken.

Det är Nato-ivrarna som är i farten, påhejade av DN:s Mikael Holmström. Några invändande analyser syns som vanligt inte till. Till exempel om hur synnerligen osannolikt det är att Ryssland skulle anfalla vare sig Baltikum eller, framför allt, Gotland.

Under maj månad kommer riksdagen att säga ja till det s.k. värdlandsavtalet mellan Sverige och kärnvapenalliansen Nato. Det ser inte ut att kunna stoppas. Viktigt blir hur de olika klausulerna är formulerade. Vi kan fortfarande satsa på att få iväg ett kort eller brev till
                Stefan Löfven, Regeringskansliet, 103 33 Stockholm
och kräva följande:

-       Kärnvapen får under inga omständigheter placeras på svensk mark
-       Inga Nato-baser på svensk mark
-       Befälsrätten över svensk trupp kan inte överföras till Nato
-       Nato har inte rätt att placera trupp på svensk mark vid eventuell kris i Baltikum
-       Sverige kommer inte att ge tillstånd till utomstående makt att använda svenskt territorium för fientliga eller hotfull handlingar riktade mot andra länder

Det är så tyst om Nato! Efter att ha läst boken Bevara alliansfriheten (Celanders förlag 2014) och lyssnat på presentationen i riksdagen i november inför överlämnandet i januari 2016 av Nato-utredningen finner jag det alltmer häpnadsväckande och skrämmande att så litet förs fram i public service och dagspressen om Sveriges närmande till Nato. Majoriteten av den svenska opinionen har inte hört talas om värdlandsavtalet! Av dem som får veta vad avtalet innebär är en majoritet emot det. Avtalet smygs på oss, på samma sätt som hände med vårt deltagande som krigförande i Afghanistan tillsammans med Nato – ett fiasko, som alla vet.

Så här tycker jag, efter att ha läst och lyssnat: Ryssland ska inte bara provoceras, förödmjukas och isoleras! Vart tog den så framgångsrika svenska diplomatin vägen? Vi hade Sverker Åström, vi hade och har fortfarande Pierre Schori, Hans Blix, Sven Hirdman, Jan Eliasson – och Stefan Löfven! Han förefaller vara väl skickad att samtala i lugn och ro med Vladimir Putin. Inte bara en gång – flera gånger!

Föregående regering tecknade ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd hösten 2014, just innan de skulle avgå. Nato-anslutna flyg- och truppförband utnyttjar med tacksamhet våra milsvida glesbefolkade ytor, i Norrland, Göteborgstrakten och Vättern, för militära övningar.  Socialdemokraterna har inte då och inte heller nu kraftfullt sagt ifrån, när Sverige på detta sätt ger plats för krigsoperationer i stället för att uttrycka fredsvilja.

Sveriges alliansfrihet är så viktig, inte bara för oss själva utan även för Finland och för Europa. Vårt bidrag ska vara avspänning. Närmandet till Nato är ett steg i helt fel riktning. Varför riskera att dra in Sverige i krig genom att öka spänningen i närområdet? Redan värdlandsavtalet ökar spänningen. Militarismen är föråldrad. 

Nu gäller dialog, samarbete, fredsforskning, diplomati. Sverige har också svikit FN och måste bidra mer där!

Jag rekommenderar varmt boken Bevara alliansfriheten. Det är en antologi med korta lättlästa tal av både diplomater och militära experter.

Undersökningsresultaten om den svenska opinionen finns att läsa på http://www.nejtillnato.se/sifo-undersokning.
Ulla Gribbe              
ullaegribbe@hotmail.com

(Ulla är medlem i TUFF, Tyresö Ulands- och Fredsförening. Hon beklagar att hon är förhindrad att komma till TUFF-mötet den 17 maj med Maj Britt Theorin. Henne betecknar hon som "otroligt vass")



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar