Nu
är det bara några timmar kvar av 30 november. Förut kallades den
Karl XII:s dag. Några kungabeundrare, ofta från högra ytterkanten,
samlades då vördsamt runt statyn av krigarkungen i Kungsträdgården.
Kanske
höll de tal och sjöng nationalistiska sånger. De talades knappast
om det elände och död som den unge enväldige kungens ständiga
krig vållade människor inte bara i Sverige utan lite varstans i
Europas.
Hur
var det Esaias Tegnér skrev? Jag citerar ur mitt minne som inte
alltid är att lita på:
”Tre
konungar tillhopa
ej
skrevo pilten bud.
Lugn
stod han mot Europa,
en
skägglös dundergud”.
Från
18 års ålder förde han krig, tills han vid 36 års ålder mötte
samma öde som han drabbat så många andra med. Han dödades utanför
den den norska fästningen Fredrikshald den 30 november 1718.
Dödsfallet
är omdiskuterat bland historikerna. Blev han träffad av en
fiendekula eller blev han dödat av en av sina egna? Minns att någon
i samma skyttegrav vittnade om att ”es kam einer kriechend” --
det kom nån krypande.
Någon
har också påstått att den dödade kulan i själva verket var en
knapp. En del trodde vidskepligt att på kungen bet inte vanliga
kulor. Det verkar lite knäppt (sic), ja knappt (sic) troligt.
Efter
det svenska nederlaget vid Poltava i Ukraina 1709 tillbringade Karl
XII flera år i Turkiet, där kalabaliken i Bender ägde rum 1713.
Där skall svenskarna ha lärt sig att uppskatta kåldolmar.
Beträffande
30 november har numera ”Kåldolmens dag” konkurrerat ut
beteckningen ”Karl XII:s dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar