"Demokratins grundbultar" krisar men TUFF tuffar på

Mycket färre partimedlemmar i dag

För ett år sedan dominerades Dagens Nyheters förstasida av rubriken: ”FÖRENINGS-SVERIGE TYNAR BORT”. Inuti tidningen ägnas fem sidor åt att ”Föreningsliv lockar inte längre”, som en tvåsidig rubrik lyder. Där finns också en statistik, som säger att 1980 var 13,8 procent av svenskarna med i något politiskt parti. 2014 var samma andel bara 5,2 procent.

Denna demokratiska kris har inte uppmärksammats värst mycket sedan dess. Vi som har gott minne minns att professorn och debattören Gunnar Adler Karlsson för länge sedan fastslog i en av sina läsvärda böcker:

"Alla dessa proklamationer, varningar och upplysningar 'von oben' tjänar till intet, om de inte följs upp av arbete i de små grupper, på vilka den svenska demokratin är uppbyggd".

De traditionella folkrörelsernas kris

Det är ett faktum att de folkrörelser, som har några slags politiska ambitioner --och då menar jag politik taget i vid bemärkelse-- går tillbaka och de senaste åren har tappat massor av medlemmar.

Partipolitiskt aktiva brukar då tröstande säga att folk visst är lika intresserade av politik som förr. Se bara på de utomparlamentariska organisationerna och enfrågerörelserna brukar de tillägga.

Jo, vi svenskar är nog ännu politiskt intresserade, men också många utomparlamentariska rörelser tappar i snabb takt medlemmar. Undantaget är pensionärsföreningarna, dels för att panschisarna blir allt flera, dels för att de tillhör en generation som skolats i folkrörelsearbete.

”Sociala medier ” har tagit över?

Många tröstar sig med att de så kallade sociala medierna nu har tagit över. Ibland är de dock riktigt asociala med hätska utfall mot andra människor.

Facebook har blivit något av en folkrörelse. Där finns många kloka åsikter men ännu mera av högst privata företeelser. På www.tyresöradion.se har i sommar hörts en kvinna, som bland annat säger:

”Om jag på facebook berättar hur jag dricker vin eller hur fint jag har det på vår segelbåt får jag ett 70-tal gillanden. När jag däremot uttrycker min oro över krigen och klimatet kanske jag får fyra medhåll”.

Fredsföreningar upphör men TUFF tuffar på

När jag 1977-79 var ordförande i Svenska Freds fanns i organisationen ett 50-tal lokala föreningar över hela Sverige. I dag hör jag till min sorg att det bara finns knappt tio kvar.

Den världskände journalisten John Pilger frågade nyligen:

”Vad har hänt med traditionen av folkliga aktioner, obundna av partier? Var finns modet, den skapande fantasin och engagemanget som behövs för den långa resan mot en bättre, rättvis och en fredlig värld? Var finns dissidenterna inom konst, film, teater, litteratur? Var finns de som vill bryta tystnaden? Eller måste vi vänta tills den första kärnvapenmissilen avlossas? ”

En tröst är i alla fall att Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) ännu efter 50 år är aktivt med kring 400 betalande medlemmar och med en egen radio varje vecka sedan 31 år på www.tyresoradion.se . Och med hemsidan www.tuff.nu 

Det har vi klarat helt oavlönat till skillnad från de många miljarder som det militär-industriella komplexet har för att frambringa hot, upprustning och krig.

Vi ska nu höra Ulla Sjöblom, när hon sjunger den gamla visan ”De fattigas piano”

                                           Sång

I Lars Forssells svenska text till ”De fattigas piano” sjungs:

”Nu har dom andra knep

än orglar hjul och rep

för nu så har dom väte,

som sås i koncentrat

och blir miljoners mat

under ett kusligt läte

Värre än själva fan å

mot det är åskans knall

De fattigas piano….”

Många medlemmar ger oss styrka

I TUFF fortsätter vi vår kamp mot alla massförstörelsevapen. Vi tror på indiskan Arundhati Roys övertygelse om att ”ord är massrörelsevapen”.

Så bli medlem i TUFF genom en insättning på plusgiro 16 01 37 -6 av 200 kr (plus familjemedlem: 80 kr)

Radio Tuff nr 1420

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1420:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 7 augusti, första gången kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till söndagen den 21 augusti, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

PROGRAMMET I KORTHET

Till dem som gjort eller skrivit något bra delar som vanligt Monica Schelin och Åke Sandin ut många verbala ”rosor”. Fredsaktivisten Börje Andersson från Ulricehamn intervjuas om sin kamp mot kärnvapen. Åkes krönika har rubriken ”Demokratins ’grundbultar’ i kris”. Ulla Sjöblom sjunger ”De fattigas piano”

"ROSOR" från RADIO TUFF (nr 1420) 7/8 2016 till....

….till   de tappra Tuff-aktivisterna Sylvia, Erika, Lena och Monica, som på Hiroshimadagen den 6 augusti i Tyresö centrum påminde om de många kärnvapen som hotar att utplåna allt liv på våran jord.

….till   Marianne Stalbohm Stieger som e-postar från Malmö med följande ord: ”Så gärna hade jag velat vara i Tyresö och uppmuntra er vid antikärnvapens-demonstrationen. Men vad gör man när avståndet är så stort? Jag ska i alla fall tänka på er mellan kl 11 och 14, om det nu hjälper. Stor kram, ni tappra själar!”

Flera hör av sig med synpunkter på Radio Tuff och det känns uppmuntrande.

….till   Tyresöpolitikern Peter Bylund (mp), som på facebook skriver:              ”Fått nyhetsbrev från Åke Sandin som bla uppmärksammar om TUFFs nästa aktivitet. På lördag den 6 augusti kl. 11.00-14.00 i Tyresö centrum påminner de om Hiroshimadagen och om det kvarstående kärnvapenhotet. Då jag gick in på TUFFs hemsida blev jag påmind om det fantastiska arbete föreningen uträttar, så vill jag lyfta fram och ge fler möjlighet att dels inspireras av och kanske engagera sig eller på annat stödja deras arbete. http://www.tuff.nu/ 

….till   den eminente Koreakännaren Christer Lundgren, som på tal om kärnvapen meddelar att många koreaner i Japan – tvångsarbetare och andra – dödades av atombomben över Hiroshima. De överlevande koreanerna är mycket besvikna över att president Obama vid sitt besök där nyligen inte bad om ursäkt för massdödandet också av koreaner.

….till   den världsberömde journalisten John Pilger, som skriver om den amerikanska upprustningen med kärnvapen:

2009 stod president Obama inför en beundrande publik i Prag, i hjärtat av Europa. Han förband sig till att befria världen från kärnvapen. Folk jublade och några grät av lycka. En ström av plattityder fyllde medierna. Obama fick följaktligen Nobels fredspris.”

Men Pilger fastslår sedan att ”allt var bluff” och han påminner om vad som sedan har

hänt: ”Obamaadministrationen har framställt mera kärnvapen, mera kärnstridsspetsar, mera avskjutningssystem, mera kärnvapenfabriker.  Enbart på stridsspetsar till kärnvapen spenderades det mera under Obamas tid än under någon amerikansk president. Kostnaden över 30 år är mera än en biljon dollar.”

(En biljon dollar motsvarar den svindlande summan av 8 500 000 000 000 kr).

·    Pilgers artikel kommenteras på Pilger om Obamas löfte att avskaffa kärnvapen

….till   den italienska kustbevakningen som på bara 4 dygn kring månadsskiftet juli-augusti räddade 8000 flyktingar från att drunkna i Medelhavet.

….till   den tyska förbundskanslern Angela Merkel som trots ökad kritik mot sin generösa flyktingpolitik nu upprepar sitt från i höstas berömda uttryck ”Wir schaffen es”, dvs ”vi fixar det”, trots att Tyskland tagit emot klart mest av alla EU-länder: Över en miljon flyktingar. Bara Sverige har per capita (till sin folkmängd) tagit emot flera.

….till   Carl Tham, den ende som varit minister först i en borgerlig och sedan i en socialdemokratisk regering. Nu ironiserar han i Dala-Demokraten bl a med följande ord:      ”Vi utsätts för intensiv rysk propaganda meddelar försvarsministern, vi måste försvara oss. Det gör vi bäst genom NATO, självfallet, instämmer polismästaren, här på voffsingpallen. Båda dessa herrar vet givetvis att också NATO håller på med liknande verksamhet, också riktad mot vårt land, precis som man alltid gjort. Men det anses inte vara något problem för vad som kommer därifrån är i princip sant och klokt.”

….till   Martin Aagård i AB (25/7) , som ironiskt skriver om svensk paranoia under rubriken ”Invasionen som aldrig inträffade”, hur det ”ryska hybridkriget” av våra medier

hetsade fram paniken. Han skriver bland annat:

”Kommer ni ihåg när Ryssland invaderade oss den där fredagen i slutet på maj? Det började med att de sågade ner ett par radiomaster. Sen stoppade de flygtrafiken på Arlanda och gjorde så man inte kunde boka biljetter på SJ:s hemsida. Till slut hade det ryska stresstestet av den svenska beredskapen gått så långt att regeringen, länsstyrelserna, SÄPO och Räddningstjänsten kallades till krissammanträde. Vi och alla andra tidningar hade ju det på förstasidan? Våra bästa terrorexperter konstaterade omedelbart att syftet var ”att visa Sveriges svaghet” och att det med stor säkerhet var ett angrepp ”från öster”. När ryska ambassaden hävdade att de inte hade något med saken att göra, kallades deras uttalande ett ”hån” av Dagens Nyheter. Nej, när den initiala mast-skräcken lagt sig en smula insåg det flesta att det kanske inte var en samordnad rysk attack mot det svenska samhället som pågick. På måndagen var invasionen i alla fall bortglömd. Kanske skämdes alla inblandade, för ingen har dristat sig till att granska vad den där totala hysterin egentligen berodde på. Tills nu: I dagarna utkommer ett nummer av den journalistiskt högprofilerade tidskriften Filter som troligen uppfattas som kontroversiellt av många försvarsvänner. Tidningens chefredaktör Mattias Göransson granskar nämligen hur svenska medier, framförallt Dagens Nyheter, lyckats blåsa upp en helt orimlig skräck för en nära förestående rysk invasion. Under den provocerande rubriken ”Den svenska trollfabriken” går Göransson igenom hur allmänheten lurats att tro att Sverige utsatts för metodiska ubåtskränkningar, överflygningar och kärn­vapenövningar, som vid en närmare granskning visat sig vara, om inte rena fabrikationer, så i alla fall riktiga tidningsankor. Vissa av historierna är närmast parodiskt illa underbyggda.”

·   Hela Aagårds artikel kan ses på  Den eländiga ryssskräcken i www.tuffsandin.blogspot.com

….till   Åsa Linderborg som i AB (27/7) recenserar Diana Johnstones bok. Drottningen av kaos om Hilary Clinton så här: ”Det tyngsta kapitlet handlar om Libyen, ett krig som Hillary Clinton mot alla andras uppfattning, inklusive Obamas, drev igenom. Landet förvandlades till ett helvete i grasserande skala. Samma sak kan sägas om Afghanistan och Irak, där Clinton, då i opposition, också var drivande för invasion och ockupation.”

…till    Jeffrey Sachs, som är amerikansk professor och rådgivare till FN:s generalsekreterare. Han skrev i februari under rubriken ”Hilary är ”krigsmaskineriets kandidat” bland annat följande: ”Hilary har som utrikesminister varit bland de mest militaristiska och olycksbringande i  USA:s moderna historia. Hon var en ståndaktig försvarare av det militär-industriella komplexet i tid och otid.” Sachs menar att Hillary Clinton starkt stödde den Nato-ledda bombningen av Libyen och han citerar hennes travesti av Caesar på tal om lynchningen av Muhammar Khaddafi: ”Vi kom, vi såg, han dog”. Det laglösa elände som sedan drabbat Libyen sedan kriget 2011 har bland annat, enligt Sachs, framkallat krig i Mali, försett terrororganisationen Boko Haram med vapen och gynnat IS i Syrien och Irak. (Presidentvalet i USA tycks vara en kamp mellan pest och kolera. Hillarys motståndare, Donald Trump, har drämt till med ”djävul” för att beteckna henne men öknamnet Killary är mera passande.)

….till   Fredssamtalen i Degerfors som nu för femte året anordnas den12-14 augusti. Bland talarna i år märks Thage G Peterson, Maj Britt Theorin, Stina Oscarson och Jan Myrdal.

Pilger om Obamas löfte att avskaffa kärnvapen

Barack Obama har inte långt kvar som president. Han är nu vad amerikanerna säger en lam anka, a lame duck.

Jämfört med hans två möjliga efterträdare, Trump eller Clinton, blir hans eftermäle positivt. De båda presidentkandidaterna tycks för många amerikaner erbjuda ett val mellan pest och kolera.

I ett mycket viktigt avseende har Obama dock misslyckats, Den världsberömde australiensiske journalisten John Pilger skriver nu:

”2009 stod president Obama inför en beundrande publik i Prag, i hjärtat av Europa. Han förband sig till att befria världen från kärnvapen. Folk jublade och några grät av lycka. En ström av plattityder fyllde medierna. Obama fick följaktligen Nobels fredspris.”

Men Pilger fastslår sedan att ”allt var bluff” och han påminner om vad som sedan har hänt:

”Obamaadministrationen har framställt mera kärnvapen, mera kärnstridsspetsar, mera avskjutningssystem, mera kärnvapenfabriker.  Enbart på stridsspetsar till kärnvapen spenderades det mera under Obamas tid än under någon amerikansk president. Kostnaden över 30 år är mera än en biljon dollar.”

(En biljon dollar motsvarar den svindlande summan av 8 500 000 000 000 kr).

Pilger varnar för upprustningen och det hot som kärnvapenmakten Ryssland måste känna:

”Under de senaste 18 månaderna har den största uppbyggnaden av militära styrkor skett sedan andra världskriget, ledda av USA, längs Rysslands västra gräns. Inte sedan Hitler invaderade Sovjetunionen har utländska trupper presenterat ett sådant demonstrativt hot mot Ryssland”

Pilger efterlyser de folkliga protesterna mot upprustning och kärnvapenhot och frågar som avslutning på sin artikel:

”Vad har hänt med traditionen av folkliga aktioner, obundna av partier? Var finns modet, den skapande fantasin och engagemanget som behövs för den långa resan mot en bättre, rättvis och en fredlig värld? Var finns dissidenterna inom konst, film, teater, litteratur?

Var finns de som vill bryta tystnaden? Eller måste vi vänta tills den första kärnvapenmissilen avlossas? ”