Tyskeungar

I går (11/2) sände Sveriges Television den svenska dokumentären ”Tyskeungarna – barn av de hatade”. Det påminner om ett inslag i Radio Tuff från 2001:

BRUTAL BEHANDLING AV NORSKA "TYSKEUNGAR"

I den ansedda tyska tidningen Der Spiegel finns i nr 8/2001 en artikel med rubriken "Gang durch die Hölle". Det betyder ungefär "att gå genom helvetet".

De som hade ett helvete för 45-55 år sen var norska barn som hade oturen att som fäder ha tyska ockupationssoldater under andra världskriget. Av sådana fanns det minst 12 000. Den i Sverige mest kända är Marit Paulsen, i dag EU-parlamentariker, som skildrat sin barndom i boken om lilla Ida, vilken också filmades.

NU BERÄTTAR DE

I Spiegel-artikeln berättas om Paul Hansen, som föddes den 7 april 1944. Hans mamma Asta övergav honom och han hamnade på barnhem. Pappan var tysk flygpilot. Efter kriget hamnade han som treårig tyskeunge på olika hem, först ett för mentalsjuka, sedan på specialskola, sedan på ett för vanartiga och till sist igen på ett hem för mentalsjuka.

Nu säger Paul Hansen:

nFörst berövade man mig på min barndom, sedan förlorade jag min ungdom.

Harriet von Nickels föddes 1942. Fosterföräldrarna försökte "prygla ut den tyske fadern ur henne". Så här säger hon i dag:

n”Jag var en utstött. Minnena förföljer mig som en skugga.”

Och hon berättar om hur berusade norska fiskare med en rostig spik ristade in hakkors på hennes barnapanna, medan andra passivt tittade på.

UTNYTTJADE AV PEDOFILER

Karl-Otto Zinken föddes 1941 i närheten av Bergen. Efter kriget kom han som nioåring i en skola för mentalt efterblivna barn. Anledningen var som det står i dokumenten: "Fadern tysk".

Av lärarna misshandlades och pinades Karl-Otto, av två läkare blev han sexuellt missbrukad.

nVi barn var soporna som tyskarna hade lämnat efter sig och de norska myndigheterna blundade och såg genom fingrarna med allt.

KRITISK ADVOKAT

Advokaten Randi Hagen Spydevold har nu tagit sig an dessa forna tyskeungars sak:

nBara det att deras grymma upplevelser nu blir bekanta är deras främsta mål och på ett sätt ett slags gottgörelse.

Och hon tillägger:

nAllt vad vi har lärt oss i skolan är ju hur tappra vi var i motståndet mot nazisterna, men hur vi behandlade våra egna barn har vi inte fått veta.

LSD-EXPERIMENT?

Norska historiker har rentav börjat spåra upp den otäcka informationen, att tio av dessa "skammens barn" senare utsattes för militära experiment med LSD.

Bakom den här behandlingen av oskyldiga barn låg uppfattningen att deras mammor måste ha varit mentalsjuka eller psykopatiska, eftersom de inlåtit sig på förbindelser med tyskar. De var "defekta kvinnor", vilkas barn därför måste vara mindervärdiga. Det finns rent nazistiska formuleringar om denna "oönskade tyska arvsmassa", som till exempel den norske läkaren Johan Riis, som 1945 i ett officiellt utlåtande skrev:

nIngen får tro att dessa arvsmässigt mindervärdiga barn genom god uppfostran kan bli värdefulla medborgare. Då skulle man lika gärna kunna hoppas att råttorna nere i källaren skulle kunna utvecklas till nyttiga grisar.

"VI HISTORIKER HAR SVIKIT"

Den norske historikern Kåre Olsen sammanfattar:

nIngen vet hur många barn som försvann i olika hem och hur de sedan haft det, eftersom ingen har brytt sig om det. Vi var alltför mycket intresserade av vår egen hjältemodiga historia. Vi har svikit.

KRIG FÖRRÅAR DE BÄSTA

Det är bara att än en gång konstatera att krig förråar även de bästa. Tidigare har det framkommit att norrmän och danskar efter kriget tvingade tyska krigsfångar att röja minor praktiskt taget med fötterna. Många hundra tyskar dödades på kuppen.

I dansk Historisk Tidskrift 1999 avslöjade överläkaren Kirsten Lylloff, att 1945 dog 13 492 tyska båtflyktingar i Danmark. Av dessa var omkring 7000 barn. Danska läkare vägrade nämligen att ge behandling, när tyska mödrar kom med sina svårt sjuka småbarn

(Sänt i Radio Tuff 11/3 & 13/3 2001)

Segrarnas hora Clio

Följande text skevs hösten1983 och publicerades i fredstidningen Pax, för vilken jag (gratis) skrev över ett hundra krönikor

Segrarnas hora Clio

På mitt skrivbord ligger en fasansfull bild. Mot fönsterrutan skvalar ett snålt novemberregn, som förebådar kall och mörk vinter, så nöjsam för barn och turister.

I tonåren tyckte jag om att så här års läsa Bo Bergmans dikt Stadsbarn: ”Jag älskar novemberdagens grå förtvivlan……”

Det gör jag inte längre. Kanske har ålder och omständigheter tömt vemodet på all tjuskraft, sorgen på varje gnutta vällust. Förtvivlan has blivit enbart grå, utan ens estetiska färgklickar.

                                           * * *

Bilden på mitt skrivbord föreställer Esther Alboy, en fransk gumma på spindelben. Hon leds iväg av polis med gasmask på sig.

Gasmaskerna behövde poliserna, när de trängde in i det outhärdligt stinkande hus, där Esther och hennes anhöriga hade isolerat sig i 38 år. Det var fyllt av mångårig skam och förödmjukelse plus sopor, exkrementer och liket av en bror, som dött för flera år sen.

Som ung flicka var Esther tillsammans med tyska soldater. Kanske var hon kär, en underbar känsla men skamligt farlig i krig, om den riktas till fel medmänniska. Alltså blev hon som 23-åring, när de goda och rättfärdiga sades ha segrat, skändad och misshandlad, rakad och bespottad.

Just av de självgoda, självrättfärdiga och – segrande.

                                                                

                                                            * * *

Vilken engelsman var det som skrev: ”Vi slogs för något dåligt mot något ännu sämre och med samma omänskliga metoder!”?

Om historieskrivningens musa, Clio, som jag yrkesmässigt tillber, skulle jag vilja skriva. Men då skulle jag behöva väldigt mycket utrymme. Ty Clio är en flitig liten hora, som i det längsta förtjust säljer sig de militaristiska segrarna.

Först som gumma vacklar hon iväg på utslitna spindelben och berättar resten av sanningen. Förlorarnas. Och då är det för sent, ty då har nästa storkrig i regel redan inträffat och skapat nya utmobbade förlorare.

Om det nästa gång blir ens några segrare.

- - - -  - - - - - - - - --

Åke Sandin 1983

Skall försöka att skapa flera texter i samma ämne snarast

Radio Tuff nr 1407

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1407:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 7 februari, första gången kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till söndagen den 21 februari, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

PROGRAMMET I KORTHET

Monica Schelin och Åke Sandin delar ut massor av ”rosor” till folk som gjort eller sagt något bra. De berättar också om det senaste TUFF-bladets skildring av TUFFs omfattande verksamhet. Hampus Eckerman rapporterar om ett besök i Ukraina, bl a i Tjernobyl och på en gammal missilbas. 

ROSOR från RADIO TUFF nr 1407 (7-21/2) till....

ROSOR från RADIO TUFF nr 1407 (7-21/2) till….

….till   Dagens nyheters ledarskribent Amanda Björkman som (25/1) skriver under rubriken ”Erdogan måste bemötas”. Det gäller alltså NatolandetTurkiets president, som fortsätter att peka ut, hota och gripa personer som ifrågasätter honom. Det gäller till exempel Can Dündar. chefredaktör för tidningen Cumhuriyet. ”Han var fräck nog att avslöja att turkiska säkerhetstjänsten har transporterat vapen till radikala islamister i Syrien”, skriver Amanda Björkman. 1200 akademiker, som undertecknat ett upprop mot våldet i sydöstra Turkiet och den turkiska militären, anklagas av presidenten för att vara ”fiender till staten och folket”

….till   PEN International, organisationen för skribenters rättigheter, konstaterade den 2 februari att dödsdomen mot den palestinske poeten Ashraf Fayadh hade upphävts i Saudiarabien, där han dömts för ”förnekelse av Islam”. I stället döms han nu till 800 piskrapp och 8 års fängelse. Även detta protesterar PEN emot och dess ordförande Carles Torner säger: ”Vi kommer att fortsätta att kräva att de saudiska myndigheterna omedelbart släpper honom”

….till  

 FN-rapport som brännmärker Saudiarabiens systematiska bombningar av civila mål i det fattiga grannlandet Jemen sedan mars förra året. Bland annat har tre av ”Läkare utan gränsers” sjukhus blivit attackerade liksom många civila mål såsom bröllopsföljen. Saudierna har tack vare sina rikedomar från oljan mäktiga allierade och vapenleverantörer såsom USA och England. Trots sin ringa folkmängd är landet på fjärde plats bland världens militära stormakter.

….till   Ilan Cohen och Olle Katz från ”Judar för Israelisk-Palestinsk Fred” som under rubriken ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattacker” bland annat (29/1)skriver: ”Genomför Israel utomrättsliga avrättningar av palestinier? Margot Wallström (S) har fått kritik för kravet att undersöka detta. Som judar i Sverige stödjer vi kravet – i linje med vad den israeliska fredsrörelsen kräver. Det handlar, som vi ser det, om att värna Israel som en demokratisk stat….Wallströms krav på utredning ligger i linje med krav från de israeliska freds- och människorättsrörelserna och stöttar det demokratiska rättssamhället Israel mot de nationalistiska fanatikerna. Häromdagen uttryckte USA:s ambassadör i Israel, Daniel Shapiro, i stort sett samma kritik som Wallström. Svenska medier borde vara mer upprörda över Israels åtgärd än mot Wallströms försiktiga kritik mot Israel”

….till   Indiens muslimer, som utgör 14 procent av landets ca 1 300 miljoner människor. Trots att övergrepp mot dem har förekommit då och då från hindu-nationalisterna har de i stort sett varit oemottagliga för lockropen från IS och andra jihadister. En orsak till detta anges av Jonas Hellman, bosatt i Bombay, som skriver:

”I Indien har mer än tusen muslimska ledare bannlyst IS och deklarerat att organisationens handlingar strider mot islam. Varför kan inte alla muslimska ledare i Sverige göra motsvarande tydliga markering?”

….till   Dagens Nyheter som (2/2) har två sidor om flyktingarna. 1 276 495 av dem sökte 2015 asyl i Europa under 2015. De nordiska länderna tog emot 244 690. Av dessa hamnade 162 560 i Sverige (66,4 procent eller två tredjedelar). Dessutom kom i fjol en tredjedel av de till Europa ensamankommande ungdomarna till Sverige, ungefär 35 000. I år räknar Migrationsverket med mellan 70 000 och 140 000 asylsökande till Sverige.

….till   Andreas Tolf, Svenska Läkare mot Kärnvapen och Malin Nilsson, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet som bland annat skriver: ”Det är högst angeläget att den svenska regeringen stärker den svenska nedrustnings-politiken”. De påpekar att det i dag finns 16 000 kärnvapen i världen. Det internationella samfundet har inte lyckats stoppa spridningen eller få kärnvapen- staterna att nedrusta. Istället investerar de miljardbelopp i att ”modernisera” vapnen, trots att de är skyldiga att nedrusta enligt ickespridningsavtalet. USA har placerat ut dem i Natoländerna Tyskland, Belgien, Nederländerna, Italien och Turkiet. Storbritannien och Frankrike har egna kärnvapen,

….till   fredsforskaren Jan Öberg som i sin blogg www.transnational.org betecknar kärnvapnen som det ”ultimativa terrorvapnet som man inte kan använda utan att döda miljoner av oskyldiga människor som inte är  del av konflikten.” Han påpekar att det gäller att avskaffa dem innan de avskaffar oss och påminner om att FN:s säkerhetsråd redan 1946 fick i uppgift att avskaffa dessa vapen. Men han tillägger: ”I dag består säkerhetsrådet av fem arroganta kärnvapenstater som äger 95 procent av världens kärnvapen – och som dessutom svarar för 75 procent av världens vapenexport.” Han ironiserar över vår likgiltighet för hotet från kärnvapnen: ”Ja, det liknar mannen som hoppade från 48:e våningen och när han passerade den 8:e övertygade sig själv att det här går ju bra´ ”

….till   den svensk-italienske diplomaten och FN-medlaren Staffan di Mistura, som har den svåra uppgiften att ena makterna att sluta en mycket välbehövlig fred i Syrien. Försök har gjorts tidigare men misslyckats. Nu meddelar Mistura att den konferens han  sammankallade till Geneve i slutet av januari har måst uppskjutas en månad till den 25 februari. De sinsemellan oeniga ”rebellgrupperna” vägrade att komma.

….till   den givarkonferens bland världens ledare som nu (4/2) äger rum i London. Den har enats om 85 miljarder kr till stöd för det lidande folket i Syrien och de miljontals flyktingarna i grannländerna. Tyskland har redan lovat att bidra med 21,5 miljarder kr. Efter förra årets givarmöte i Kuwait utlovades 25 miljarder kr i stöd för Syrien, men än så länge har inte ens hälften av den summan betalats ut. Dock har Tyskland, Sverige, England och Norge bidragit med mer än sin rimliga andel.

….till   FN-chefen Ban Ki moon, som nu kallar läget i krigets Syrien vara ”så nära helvetet på jorden man kan komma”

….till   Tuff-aktivisterna Sylvia, Erika, Monica och Lena som gjorde det första Tuff-utskicket för i år till de drygt 400 betalande medlemmarna. Det bestod bland annat av ett kalendarium där de kommande mötena i vinter nämndes. Det närmaste äger rum i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80, från kl 19 torsdagen den 18 februari, då Miza Landström med bilder berättar om den Tuff-stödda skola för 245 kongolesiska barn som nu är i bruk sedan september. Hon lovar också att bjuda på kongolesisk mat. (Ursprungligen uppgavs en lokal i Bollmoradalens kyrka som plats för mötet . Det är nu ändrat till Tuff-lokalen.)

….till   TUFF-bladet, som var med i sändningen till medlemmarna. Det omfattar tolv notiser och innehåller en vädjan om medlemsavgiften. Den är på 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress (familjemedlem) att sättas in på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 . Bladet slutar med orden: ”Tillsammans är vi starka”