”Vi lever och dör bara en gång –varför skulle vi då inte kunna göra det med ansiktet mot hoppet och i tron på en framtid för våra barn och vår värld”
Orden är Per Anders Fogelströms. Det är ett av de 363 citat som finns i boken ”Från Platon till PAF. Citat om krigets vansinne och fredens nödvändighet. Från Platon till Per Anders Fogelström”. Den sammanställdes 1987 av Tomas Magnusson och mig för att hedra Fogelström (PAF) på hans 70-årsdag.
Slutkapitlet i boken hette just ”Fredsarbetets nödvändighet” och det andades hopp och hade uppmaningar till folkligt engagemang i kampen mot militarism och krig. Ett annat Fogelström-citat löd:
”Om vi inte finner andra möjligheter än våld, kommer våldet att finna oss”
Och Fogelströms arbetskamrat i Svenska Freds, Lennart Ivarsson, diktade:
”Misstro inte oron./ Det är oron/ som ger rörelse.
Det är rörelsen/ som ger förändring/ och förvandling.
Det är stiltjen/ vi ska misstro.
Stiltjen konserverar/ både makt/ och maktlöshet”
En mera känd versmakare, Tage Danielsson, skrev:
”Alla –ismer där vi stannat/ är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först/
Gör den inte det min vän/ kommer inget efter den”
Nobelpristagaren Albert Camus är också citerad i boken:
”Om det finns många i dag, som i djupet av sina hjärtan avskyr våld och dödande, så finns det inte många som bryr sig om att erkänna att detta tvingar dem att ta sina handlingar och tankar under omprövning”
Camus, som upplevde det ömsesidiga mördandet mellan fransmän och algerier, hade inga illusioner om människans natur men talade om ”att satsa allt i ett fruktansvärt spel”:
”Jag har alltid ansett att om den som grundar sitt hopp på den mänskliga naturen är en dåre, så är den som ger upp inför omständigheterna en kruka. Och alltså kommer den enda hedervärda riktningen att satsa allt i ett fruktansvärt spel: att ord är mäktigare än vapen”
När man nu ett par decennier senare läser de här citaten märks det hur präglade de är av den tidens tro på att traditionellt folkrörelsearbete skulle kunna skapa en mindre mordisk värld. Att människor hade slutit sig samman hade ju frambringat demokrati i många länder. Dessutom hade dessa demokratiska rörelser minskat orättvisor, ökat jämlikheten och skapat ett hyggligt trygghetssystem. Det var bara att gå vidare på denna framgångsrika väg, tänkte vi. Eller som Roland von Malmborg sjöng:
”En ensams händer kan ej skapa en fredens värld
men om två och två blir hundra och miljoner
då kommer ....”
Eller som den amerikanske musikern Gil Scott Heron uttryckte det i boken ”Från Platon till PAF”:
”Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Om alla gör något kommer allt att bli gjort.”
Det är denna förhoppning som gör att vi i Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) fortsätter att jobba frivilligt för fred och internationell solidaritet, trots att det nu under marknadsekonomins, konsumismens och satsa-på-dig-själv-uppmaningarnas tid känns svårare än förr. Men trots motvinden är vi i Tuff lika envetna som stolta, för som Per Anders Fogelström påpekade:
”Fredsrörelsen är radikal, den talar för ett brytande med den uråldrigaste konvention och tradition vi har: våld och vapen”
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
söndag, januari 29
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1065) 06-01-29 till....
....till Tuffs arbetsutskott, bestående av Erika Husberg och Sylvia Ljungdahl, som i tisdags ordnade ett utskick till de ca 400 medlemmarna
....till det nya kalendariet om kommande Tuff-aktiviteter. Det upptar bl a mötet med fredskämpen Maj Britt Theorin måndag den 6 feb. kl 19 i Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Alla hjärtligt välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika i måndags, där temat var ”Sexualitet –lust och plåga”. Fem av deltagarna hörs diskutera ämnet på Succékanalen 91,4 från 5 mars tre veckor framåt.
....till senaste Tuff-bladet, som bl a innehåller information om de 235 000 kr Tuff nyligen skickade till indiska partners, om Tuffs mangogram som allt flera köper och att Radio Tuff nu kan höras av många fler tack vare starkare sändare och att Tyresöradion nu också hörs på webben. Hela Tuff-bladet finns på www.come.to/tuff
....till de tappra aktivister som i går (lördag) fanns i Tyresö centrum vid Tuffs bokbord.
....till författaren och debattören Margareta Zetterström, som i Svenska Dagbladet för en vecka sen skriver under rubriken ”USA söndrar och härskar”. Hon påpekar att Saddam Hussein inte hade förbjudna massförstörelsevapen, inte låg bakom attacken den 11 september och inte utgjorde bas för al-Qaida. Nej, bakom USA:s krig döljer sig olja, makt, militärbaser och strävan efter geopolitisk dominans, menar hon och hon citerar överste Bo Pellnäs, som uppmanar svenska politiker att inte huka sig utan kalla en lögnare för en lögnare: "Ett litet land som Sverige måste oftast agera pragmatiskt och realpolitiskt. När det gäller de stora frågorna har vi inte råd med det. Då måste vi kräva att stormakternas politik är moralisk, att lögnen inte blir ett maktmedel och att internationella fördrag och spelregler följs",
....till historikern Åsa Linderborg (AB 25/1), som skriver: ”Enligt Säpo föreligger det inget terrorhot mot Sverige, även om attentat aldrig kan uteslutas. Inget nytt under solen, alltså. Men vill vi undvika terrorism skall vi sluta stödja USA:s ockupationspolitik. Det är genom att stödja storskaliga massmord vi riskerar att trigga enskilda galningars hämnddåd”.
....till Radio Tuffs man i Centralamerika, Pontus Björkman, som vill att vi ska ge SSU-ordföranden Anna Sjödin en ros för hennes ampra kritik av förslagen att lagra telefonsamtal, övervaka datatrafik och e-post samt att tillåta militär att sättas in mot civila. Hon menar att detta är hot mot det öppna samhället. Hon går emot sin partikamrat justitieminister Bodström och säger: ”Vi väljer fel väg, det finns andra vägar att gå. Det är bättre med intelligent polisiärt samarbete över gränserna än att rota i folks garderober”
,,,,till den unge riksdagsmannen Gustav Fridolin (mp), som förebrår försvarsminister Leni Björklund för ”den skytteltrafik av militära och militärtekniska besök som länge pågått mellan Sverige och Israel.”
....till Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja, som ordnar ett möte på onsdag om ”Dödens fält i Kambodja” Det är med journalistveteranen Sven-Oskar Ruhmén, som berättar om Pol Pots maktövertagande i april 1975. Maud Sundqvist redogör för Pol Pots politik. Plats: Beskowsalen i ABF, Stockholm
Tid: Onsdag den 1 feb. kl 18-20
....till historikern Ola Bruhner, som dristar sig att påpeka att avvikande uppfattningar än de gängse om andra världskriget i flera annars demokratiska länder leder till arresteringar och fängelse. Just nu sitter flera forskare bakom galler i Tyskland och Österrike. Han citerar den kände brittiske liberalen Ralf Dahrendorf, f d rektor vid London School of Economics, som (DN 11/1) anser att kontroversiella historiska åsikter ”ska bekämpas med argument, inte med polis och fängelser”
....till (som vanligt) alla dem som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 till medlemskap eller till gåvor. .
söndag, januari 22
KONSTEN ATT DEMONISERA DISSIDENTER
Faktum är att jag på en rad punkter helt håller med Djingis Khan, Stalin, Hitler, Pol Pot, Mussolini, Berlusconi, Bush, Churchill, bin Ladin, Sharon, ja till och med Jack Uppskäraren och Bostonstryparen. I deras påstående om att två plus två är fyra och inte tjugotvå är jag till exempel helt enig med dem. I många andra avseenden är jag däremot kritisk mot deras åsikter och handlingar.
Den som vill sätta dit mig som anhängare av folkmord, nazism, stalinism, terrorism, militarism, kolonialism, apartheid, förtryck eller mord i allmänhet kan nu citera den där första meningen och utelämna de två följande. Citat, utryckta ur sina sammanhang, är en populär metod, när man vill brännmärka en meningsmotståndare eller få stöd för sin egen tes.
I veckan har detta aktualiserats genom diskussionen om Ordfront Magasin, som efter angreppen från den breda mittfårans medier nu gjort en ny pudel för en artikel i tidningen, denna gång skriven av Johannes Wahlström. Äsa Linderborg (AB 16/1) tillhör inte drevhundarna utan menar att mycket i hans israelkritiska artikel är ”sannolikt eller föga förvånande” men är ändå kritisk mot den och skriver:
(....) ”det framgår inte varifrån Wahlström hämtat sina fakta. De enda källor som finns namngivna är de journalister som intervjuas och då glider Wahlström mellan sina egna tolkningar och deras uttalanden. Ur den aspekten blir artikeln värdelös”
Två dagar senare (DN 19/1) finns en artikel av Gellert Tamas, som skriver under rubriken ”Dåligt umgänge. Johannes Wahlström samarbetar med Israel Shamir”. Där beskrivs Shamir trots sitt judiska namn som mycket israelfientlig, ja antisemitisk. Han skall ha medverkat i tidningar som Tamas kallar antisemitiska. Om Shamir därvid verkligen yttrat sig antisemitiskt framgår inte. Och det allra märkligaste: Tamas skriver inte ett skvatt om hur Wahlström skulle ha samarbetet med Shamir. Om man anklagar folk för att samarbeta med sådana figurer borde man kosta på sig att ge läsarna något belägg eller någon källhänvisning.
Om man får tro uppgifter på nätet lär Shamir vara en äldre släkting till Wahlström. Om det är riktigt är det rimligt att undra om Tamas verkligen tror på arvsynden eller på bibelns grymma påstående om att förfädernas ogärningar skall drabba efterkommande intill tredje och fjärde led.
Som antisemit har stora västliga medier nu också utpekat Venezuelas folkvalde president Hugo Chavez, sedan länge en nagel i ögat på supermakten i norr. Han vill ju att landets stora oljerikedomar skall komma landets fattiga till godo och inte bara aktieägarna i de multinationella bolagen.
Vad tidningar som Le Monde, Wall Street Journal, belgiska Le Soir och franska La Libération ondgjort sig över är ett tal som Chavez höll i julas. Där tog han som vanligt de fattiga miljardernas parti mot de minoriteter som genom historien skott sig och blivit mycket rika. Med det inflytelserika Simon Wiesenthal-centret i spetsen började då drevet. Men Venezuelas judiska organisationer tillbakavisar anklagelserna mot Chavez.
I vår sekulariserade tid är det märkligt hur ofta man avfärdar folk utanför mittfåran som förnekare. Sådana uttryck borde ha försvunnit med inkvisitionen. Det räcker med att man försöker korrigera någon del av den vedertagna bilden av ett skeende för att bli beskylld för ”förnekelse” av allting i sammanhanget. Förra gången Ordfront Magasin gjorde en pudel var när den sedan sparkade redaktionschefen Björn Eklund publicerade en intervju med Diana Johnstone. Hon är författare av boken ”Dårarnas korståg” –heder åt den nu bortgångne Kalle Hägglund för att han publicerade den!
Ibland påstår nu moraliskt upprörda debattörer, att Johnstone skall ha ”förnekat” till exempel massdödandet i Srebrenica. Nej, hon bortser inte från att många muslimer dödades där, men hon nyanserar och kompletterar den ensidiga bilden av Srebrenica och hela händelseförloppet på Balkan. Sådant verkar vara outhärdligt för dem som tror att krig förs mellan ”onda” och ”goda”, en tro som är en grundläggande förutsättning för krig.
På tal om Diana Johnstone dammade skribenter i Expressen och Dagens Nyheter rentav på med spottloskan ”brunvänster”. Det är ett annat sätt att demonisera dissidenter. Genom åren har människor i brist på argument etiketterat mig på många olika sätt: ”Vänsterextremist”, ”borgarsvin”, kommunistmedlöpare”, ”gråsosse”, ”Moskvalakej”, ”snyftliberal”, ”nyttig idiot”, ”prosionist”, ”antisemit” etc etc. För all del, belackarna gör mig till en otroligt mångsidig människa –fast i längden blir stämplandet lite tröttsamt.
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1064) 2006-01-22
Den som vill sätta dit mig som anhängare av folkmord, nazism, stalinism, terrorism, militarism, kolonialism, apartheid, förtryck eller mord i allmänhet kan nu citera den där första meningen och utelämna de två följande. Citat, utryckta ur sina sammanhang, är en populär metod, när man vill brännmärka en meningsmotståndare eller få stöd för sin egen tes.
I veckan har detta aktualiserats genom diskussionen om Ordfront Magasin, som efter angreppen från den breda mittfårans medier nu gjort en ny pudel för en artikel i tidningen, denna gång skriven av Johannes Wahlström. Äsa Linderborg (AB 16/1) tillhör inte drevhundarna utan menar att mycket i hans israelkritiska artikel är ”sannolikt eller föga förvånande” men är ändå kritisk mot den och skriver:
(....) ”det framgår inte varifrån Wahlström hämtat sina fakta. De enda källor som finns namngivna är de journalister som intervjuas och då glider Wahlström mellan sina egna tolkningar och deras uttalanden. Ur den aspekten blir artikeln värdelös”
Två dagar senare (DN 19/1) finns en artikel av Gellert Tamas, som skriver under rubriken ”Dåligt umgänge. Johannes Wahlström samarbetar med Israel Shamir”. Där beskrivs Shamir trots sitt judiska namn som mycket israelfientlig, ja antisemitisk. Han skall ha medverkat i tidningar som Tamas kallar antisemitiska. Om Shamir därvid verkligen yttrat sig antisemitiskt framgår inte. Och det allra märkligaste: Tamas skriver inte ett skvatt om hur Wahlström skulle ha samarbetet med Shamir. Om man anklagar folk för att samarbeta med sådana figurer borde man kosta på sig att ge läsarna något belägg eller någon källhänvisning.
Om man får tro uppgifter på nätet lär Shamir vara en äldre släkting till Wahlström. Om det är riktigt är det rimligt att undra om Tamas verkligen tror på arvsynden eller på bibelns grymma påstående om att förfädernas ogärningar skall drabba efterkommande intill tredje och fjärde led.
Som antisemit har stora västliga medier nu också utpekat Venezuelas folkvalde president Hugo Chavez, sedan länge en nagel i ögat på supermakten i norr. Han vill ju att landets stora oljerikedomar skall komma landets fattiga till godo och inte bara aktieägarna i de multinationella bolagen.
Vad tidningar som Le Monde, Wall Street Journal, belgiska Le Soir och franska La Libération ondgjort sig över är ett tal som Chavez höll i julas. Där tog han som vanligt de fattiga miljardernas parti mot de minoriteter som genom historien skott sig och blivit mycket rika. Med det inflytelserika Simon Wiesenthal-centret i spetsen började då drevet. Men Venezuelas judiska organisationer tillbakavisar anklagelserna mot Chavez.
I vår sekulariserade tid är det märkligt hur ofta man avfärdar folk utanför mittfåran som förnekare. Sådana uttryck borde ha försvunnit med inkvisitionen. Det räcker med att man försöker korrigera någon del av den vedertagna bilden av ett skeende för att bli beskylld för ”förnekelse” av allting i sammanhanget. Förra gången Ordfront Magasin gjorde en pudel var när den sedan sparkade redaktionschefen Björn Eklund publicerade en intervju med Diana Johnstone. Hon är författare av boken ”Dårarnas korståg” –heder åt den nu bortgångne Kalle Hägglund för att han publicerade den!
Ibland påstår nu moraliskt upprörda debattörer, att Johnstone skall ha ”förnekat” till exempel massdödandet i Srebrenica. Nej, hon bortser inte från att många muslimer dödades där, men hon nyanserar och kompletterar den ensidiga bilden av Srebrenica och hela händelseförloppet på Balkan. Sådant verkar vara outhärdligt för dem som tror att krig förs mellan ”onda” och ”goda”, en tro som är en grundläggande förutsättning för krig.
På tal om Diana Johnstone dammade skribenter i Expressen och Dagens Nyheter rentav på med spottloskan ”brunvänster”. Det är ett annat sätt att demonisera dissidenter. Genom åren har människor i brist på argument etiketterat mig på många olika sätt: ”Vänsterextremist”, ”borgarsvin”, kommunistmedlöpare”, ”gråsosse”, ”Moskvalakej”, ”snyftliberal”, ”nyttig idiot”, ”prosionist”, ”antisemit” etc etc. För all del, belackarna gör mig till en otroligt mångsidig människa –fast i längden blir stämplandet lite tröttsamt.
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1064) 2006-01-22
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1064) 06-01-22 till....
....till på tal om Martin Luther King-dagen för en vecka sen har Jan Viklund påmint oss om det tal som Kings dotter Yolanda höll i Kungsträdgården på Nagasakidagen 1996. Där sa hon bland annat: ”Ickevåld betyder inte att man vägrar att kämpa. Ickevåld är det enda sättet för kamp utan att ta till våld. Det är en kampmetod som överensstämmer med vad vi tror på, Den accepterar inte förtryck eller förtryck av andra. Det är ett sätt att vinna en varaktig seger i stället för ett tillfälligt övertag. Det är ett sätt att avsluta en konflikt i stället för att förlänga den”
....till Noam Chomsky som i måndags (AB 16/1) skriver om Irak: ”Valet i januari förra året var resultatet av ett massivt ickevåldsmotstånd, för vilket storayatollan Ali Sistani blev en symbol. (Den våldsamma motståndsrörelsen är en företeelse helt skild från denna folkliga rörelse.) De flesta kompetenta bedömare skulle hålla med Financial Times, som i mars förra året skrev att ’anledningen till att [valet] ägde rum var de krav som ställdes av storayatollan Ali Sistani, vilken tre gånger lade in sitt veto mot de USA-ledda ockupationsmyndigheternas planer på att skrinlägga eller inskränka valprocessen’ ”. Chomsky menar att om USA verkligen menar allvar med sina ord om demokrati måste man respektera den irakiska majoritetens vilja, till exempel att ockupationen upphör och irakierna själva får inkomsterna från sina stora oljetillgångar. Han anser att det är oljan som gör att USA inte kan lämna Irak.
....till historikern och debattören Åsa Linderborg (AB 17/1), som skriver om rabaldret kring en artikel i Ordfront Magasin om rapporteringen från Israel och Palestina. En av följderna är, påpekar hon, att ”det blir än mer tabu att diskutera den resursstarka proisraeliska opinionsbildning som även finns i Sverige. Det blir än svårare att påtala problemet att Israelkritik alltför ofta jämställs med antisemitism”. Senare i dagens Radio Tuff diskuterar Al Burke hur Ordfront reagerat för kritik, både i fallet Diana Johnstone häromåret och den senaste pudeln. Krönikan i dagens Radio Tuff tar upp ämnet..
....till Maj Wechselmann och Cecilia Parsberg, som har pressvisning på sin film ”Det heliga landet” på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, tisdag den 24 januari kl 10. Den handlar om palestiniernas förödmjukelser under ockupationen av deras land. I filmen intervjuas ärkebiskop K.G. Hammar
....till Jugoslavienkommittén, FIB-juristerna och ABF, som lördag den 28 januari kl 12-17 i ABF-huseti Stockholm ordnar ett seminarium om folkrätten och stormakternas agerande under Balkankrigen 1990 -2000. En imponerande trio av folkrättsprofessorer deltar liksom historieprofessorn Lennart Palm, barnombudsmannen Lena Nyberg och förra riksdagsledamoten Karin Wegestål. Moderator är Knut Carlquist, som vi hör senare i dagens Radio Tuff.
....till socialdemokraternas internationella utskott här i Tyresö , som tillsammans med ABF arrangerar ett seminarium om Filippinerna med temat ETT RIKT LAND MED ETT FATTIGT FOLK. Bildspel och föredrag av Bertil Kinnunen. Plats: Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Tid: Lördag den 28 januari kl 10-13
...till Maj Britt Theorin, före detta nedrustningsambassadör och under decennier modig fredskämpe i svensk politik, som kommer till Bollmora föreningsgårds kulturcafé måndag den 6 februari kl 19.
....till ett plakat under Fadimedagen i går (21/1). Det hade orden ”Mord är inte heder”
....till Svenska Freds i Nässjö som i fjol fick Tuffs pris “för berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Nu planerar de att för pengarna ordna en föreläsningsturné på temat massmedia och krig, ett intressant och viktigt ämne.
....till ”Nätverket mot krig” som på lördag (28/1) kl 13-14 finns på Medborgarplatsen under parollen USA UT UR IRAK
....till Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, som i morgon kväll med Björn Stenström som inledare samtalar på temat ”Sexualitet –lust och plåga” Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Måndag den 23 jan. kl 19.
....till de tappra sex, som deltog iTyresö Ulands- och FredsFörenings (TUFF) styrelsemöte i går (lördag)förmiddag.
....till docenten Seppo Isotalo som i morgon (23/1) fyller 70. Som Rysslands- och Finlandskännare har han i många år gjort fina insatser i Radio Tuff. Senare i dagens sändning hör vi honom kommentera det finländska presidentvalets andra omgång
....till alla som kommer ihåg Tuffs plusgiro 16 01 37 .6. Alla i Tuff jobbar oavlönat men pengar behövs till hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff och mycket annat. .
....till Noam Chomsky som i måndags (AB 16/1) skriver om Irak: ”Valet i januari förra året var resultatet av ett massivt ickevåldsmotstånd, för vilket storayatollan Ali Sistani blev en symbol. (Den våldsamma motståndsrörelsen är en företeelse helt skild från denna folkliga rörelse.) De flesta kompetenta bedömare skulle hålla med Financial Times, som i mars förra året skrev att ’anledningen till att [valet] ägde rum var de krav som ställdes av storayatollan Ali Sistani, vilken tre gånger lade in sitt veto mot de USA-ledda ockupationsmyndigheternas planer på att skrinlägga eller inskränka valprocessen’ ”. Chomsky menar att om USA verkligen menar allvar med sina ord om demokrati måste man respektera den irakiska majoritetens vilja, till exempel att ockupationen upphör och irakierna själva får inkomsterna från sina stora oljetillgångar. Han anser att det är oljan som gör att USA inte kan lämna Irak.
....till historikern och debattören Åsa Linderborg (AB 17/1), som skriver om rabaldret kring en artikel i Ordfront Magasin om rapporteringen från Israel och Palestina. En av följderna är, påpekar hon, att ”det blir än mer tabu att diskutera den resursstarka proisraeliska opinionsbildning som även finns i Sverige. Det blir än svårare att påtala problemet att Israelkritik alltför ofta jämställs med antisemitism”. Senare i dagens Radio Tuff diskuterar Al Burke hur Ordfront reagerat för kritik, både i fallet Diana Johnstone häromåret och den senaste pudeln. Krönikan i dagens Radio Tuff tar upp ämnet..
....till Maj Wechselmann och Cecilia Parsberg, som har pressvisning på sin film ”Det heliga landet” på biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37, tisdag den 24 januari kl 10. Den handlar om palestiniernas förödmjukelser under ockupationen av deras land. I filmen intervjuas ärkebiskop K.G. Hammar
....till Jugoslavienkommittén, FIB-juristerna och ABF, som lördag den 28 januari kl 12-17 i ABF-huseti Stockholm ordnar ett seminarium om folkrätten och stormakternas agerande under Balkankrigen 1990 -2000. En imponerande trio av folkrättsprofessorer deltar liksom historieprofessorn Lennart Palm, barnombudsmannen Lena Nyberg och förra riksdagsledamoten Karin Wegestål. Moderator är Knut Carlquist, som vi hör senare i dagens Radio Tuff.
....till socialdemokraternas internationella utskott här i Tyresö , som tillsammans med ABF arrangerar ett seminarium om Filippinerna med temat ETT RIKT LAND MED ETT FATTIGT FOLK. Bildspel och föredrag av Bertil Kinnunen. Plats: Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Tid: Lördag den 28 januari kl 10-13
...till Maj Britt Theorin, före detta nedrustningsambassadör och under decennier modig fredskämpe i svensk politik, som kommer till Bollmora föreningsgårds kulturcafé måndag den 6 februari kl 19.
....till ett plakat under Fadimedagen i går (21/1). Det hade orden ”Mord är inte heder”
....till Svenska Freds i Nässjö som i fjol fick Tuffs pris “för berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Nu planerar de att för pengarna ordna en föreläsningsturné på temat massmedia och krig, ett intressant och viktigt ämne.
....till ”Nätverket mot krig” som på lördag (28/1) kl 13-14 finns på Medborgarplatsen under parollen USA UT UR IRAK
....till Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, som i morgon kväll med Björn Stenström som inledare samtalar på temat ”Sexualitet –lust och plåga” Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Måndag den 23 jan. kl 19.
....till de tappra sex, som deltog iTyresö Ulands- och FredsFörenings (TUFF) styrelsemöte i går (lördag)förmiddag.
....till docenten Seppo Isotalo som i morgon (23/1) fyller 70. Som Rysslands- och Finlandskännare har han i många år gjort fina insatser i Radio Tuff. Senare i dagens sändning hör vi honom kommentera det finländska presidentvalets andra omgång
....till alla som kommer ihåg Tuffs plusgiro 16 01 37 .6. Alla i Tuff jobbar oavlönat men pengar behövs till hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff och mycket annat. .
söndag, januari 15
JÄTTEBEDRÄGERIET OCH DESS AVSLÖJANDE
Den 25 april 1983 gör den tyska veckotidningen STERN århundradets scoop. Tror de rusiga redaktörerna i alla fall. Stern börjar i en upplaga på två miljoner ex att publicera Hitlers tidigare okända dagböcker. För många miljoner kronor har också publiceringsrättigheterna sålts till brittiska Sunday Times och amerikanska Newsweek.
I det här extranumret av Stern är det gott om bilder på Hitler men också på Gerd Heidemann, journalisten som sades ha gjort den sensationella prestationen att spåra upp dagböckerna. Han hade jobbat under flera år med det som förhoppningsvis skulle bli hans publicistiska bragd.
Via en av sina kontakter hade Heidemann fått reda på att antikhandlaren Fischer i Stuttgart hade verkliga dyrgripar. Kontaktmannen visade honom en bok eller ett häfte som han skaffat från Fischer. Heidemann såg där hur Hitler med gammaldags handstil hade fört dagbok under några månader på 1930-talet. Han såg också Hitlers namnteckning på några av sidorna. Heidemann blev upphetsad och började drömma om att kunna publicera en av århundradets verkliga sensationer. Så småningom lyckades han träffa Fischer, som påstod sig kunna skaffa fram många flera band av dagböckerna. Men han ville ha rejält betalt för dem.
Fischer berättade, hur han fick tag på dagböckerna. Under Tredje rikets sista dagar, en dryg vecka före Hitlers självmord den 30 april 1945, lyfte ett flygplan från det då inneslutna Berlin. Det skulle flyga till trakten av Hitlers ”örnnäste” Berchtesgaden. Lasten bestod bland annat av hemliga papper som skulle räddas undan inför den väntande erövringen av Berlin. Av någon anledning störtade planet, kanske nedskjutet. Vraket hittades i Sachsen nära den tjeckiska gränsen, alltså i det dåvarande DDR, Östtyskland.
Heidemann fick av Fischer veta att denne hade en bror i DDR, som minsann var general och det var brodern som kommit över dagböckerna från flygplansvraket. Där borde kanske Heidemann ha anat oråd men han var alltför hoppfull om att kunna göra en publicistisk jättegrej. Han stack iväg till Sachsen. Och bingo, där hittade han till och med gravstenen över det störtade planets pilot.
Nu började ett intensivt samarbete mellan Heidemann och Fischer. Heidemann lyckades på kringelkrokar få ut miljonsummor från mediekoncernen. En del av dessa pengar stoppade han i egen ficka, med resten betalade han till Fischer för allt flera av Hitlers dagböcker. Fischer påstod, att han från Östtyskland smugglade in dem, gömda i pianon.
Stern-ledningen var inte dummare än att de lät historiker och handskriftsexperter kolla en och annan sida av de föregivna Hitlerdagböckerna. En av dem var den brittiske professorn Hugh Trevor-Roper, för sina insatser som historiker adlad till Lord Dacre. Han hade vid andra världskrigets slut varit brittisk underrättelseofficer i det ockuperade Tyskland och grundat sin berömmelse på boken ”Hitlers sista dagar” (1947). Men Trevor-Roper skulle också gå i god för det brev som Folke Bernadotte sades ha skrivit till SS-chefen Heinrich Himmler. Där uttryckte sig svensken antisemitiskt och tipsade till och med tyskarna om hur de effektivare skulle bomba London. Men detta brev var en förfalskning av Himmlers massör Felix Kersten. FN-medlaren Bernadotte mördades av israeliska nationalister 1948, så det fanns ett visst behov av att svartmåla honom.
I fråga om Hitlers dagböcker skulle Trevor-Roper ta miste igen. Han slarvade och intygade deras äkthet. Därför kunde den tyska tidningen Stern i triumf inbjuda till en presskonferens den 25 april 1983. Där fanns 27 TV-team och hundratals journalister från hela värden. I början gick allting bra. Men så tog den brittiske historikern David Irving till orda. Han hade skrivit böcker om andra världskriget, bland annat den läsvärda ”The Destruction of Dresden”. Nu påpekade han vissa konstigheter i de påstådda dagböckerna och undrade om man gjort någon kemisk analys av bläcket de var skrivna med.
Det hade man inte och när man gjorde det sprack alltihopa. Det visade sig att leverantören Fischer var en inte obegåvad förfalskare, som egentligen hette Konrad Kujau. Liksom den hoppfulle journalisten Heidemann dömdes han till flera års fängelse.
Hur har det då gått för David Irving, som bidrog till avslöjandet? Sedan i november sitter han bakom galler i Österrike, anklagad för något han sagt eller skrivit för 16 år sen. Irving har veterligt aldrig uppmanat till våld eller gjort sig skyldig till våld, stöld eller annat kriminellt, men nu är han en västlig samvetsfånge och dissident.
Amnesty och Pen-klubben iakttar en tystnad, som förhoppningsvis är generad. Och liberalerna tiger, kanske av feghet eller överdriven politisk korrekthet Därför ska jag nu prata med en liberal jag beundrar, Tuff-aktivisten Göran Flodman
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1063) 2006-01-15
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1063) 06-01-15 till....
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som skickat en lägesrapport om de många TUFF-projekten. Bland annat berättar han att ”Robert Library” nu har tagit form. Detta skolbibliotek har fått sitt namn, därför att vänner och släktingar till den bortgångne krigsveteranen och tuff-aktivisten Robert Stieger satsade pengar till det för att hedra hans minne. Nu har böcker för 50 000 rupier inköpts och taket till biblioteket lagts, meddelar Bhikhu. Han nämner med tacksamhet skolornas insatser, under det senaste halvåret: Strandskolan i Tyresö och Finningeskolan i Strängnäs och han välkomnar Södertörns friskola i Huddinge som i februari gör en Indiendag till förmån för projekten. Han bekräftar att 235 000 kr från Tuff nu kommit fram till projektets bankkonto,
....till Sveriges Radios program Konflikt, som i går (14/1) tog upp ett ämne, som numera är alldeles för lite uppmärksammat. Det är hotet från de tiotusentals kärnvapnen. Inte minst Hans Blix imponerade. Även Radio Tuffs Åke Sandin hördes under ett par korta avsnitt.
....till Samuel Strandberg som i Frisinnad Tidskrift (nr 8/2005) påminner om folkmordet på kongoleser för ett drygt sekel sedan: ”Huvudansvarig för detta var den belgiske kungen Leopold II och hans medhjälpare (medbrottsling), den berömde upptäcktsresanden Henry Stanley, som under sina resor gav prov på ovanlig sadistisk grymhet och förakt för människorna i Afrika”. Strandberg erinrar om Adam Hochschilds bok ”Kung Leopolds vålnad”, som vi kommenterat några gånger här i Radio Tuff. Han rekommenderar också utställningen ”Kongospår” på Etnografiska museet i Stockholm. Den finns där fram till den 17 april
....till Aftonbladets Doktor Gormander, som (14/1) skriver under rubriken ”Lexikon för halvslöa”. Där definierar han ironiskt olika ideologier, såsom kapitalism, kommunism, demokratisk socialism etc. Om liberalismen skriver han: ”Man kan indela liberalismen i ny och gammal liberalism. Den gamla liberalismen förordar allas frihet att sova under broarna under övervakning av polis och militär medan nya liberaler tycker att amerikanarna kan sköta den militära delen”. Om liberalism intervjuas Göran Flodman om en stund här i Radio Tuff
....till den brittiske generalen Michael Rose, tidigare FN-befäl i Bosnien. Han kritiserar nu att Storbritannien deltog i angreppet på och ockupationen av Irak. Han tycker att det skedde på väldigt slarviga och felaktiga grunder. Ja, han tycker att Tony Blair borde åtalas, för det skulle lära politiker att inte starta krig lite hur som helst.
....till flaggskeppet i Tyresöradion, Succékanalen 91,4, som från och med i dag (15/1-5/2) bland sina tolv program dygnet runt också har en halvtimme med två beundransvärt och frivilligt arbetande människor. Det är Sylvia Ljungdahl och Monica Schelin, ordförande resp. vice ordförande i Tuff, Tyresö Ulands- och FredsFörening. De intervjuas om Tuffs verksamhet och omfattande bistånd, främst till Indien. Sylvia är dessutom ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour, så dess verksamhet och turbulensen på sistone kring kvinnojourerna skildras också.
....till minnet av icke-våldskämpen Martin Luther King, vars födelsedag råkar vara i dag (15/1). Liksom flera andra fredskämpar mördades han. Hans födelsedag är faktiskt nationell helgdag i USA
....till fransmannen Jean Bricmont, som faktiskt råkar vara professor i teoretisk fysik, men som skrivit boken Impéralisme humanitaire (Humanitär imperialism). På tal om Natoanfallet på Jugoslavien 1999 och anfallskriget mot Irak 2003 diskuterar han rimligheten i att med mänskliga rättigheter som förevändning inleda anfallskrig. Han påminner om att till dessa rättigheter också hör ekonomisk och social rättvisa
....till Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) styrelse, som fortsätter sitt jobb för fred och internationell solidaritet genom att nu på lördag (21 jan.) kl 9.30 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 ha sitt första möte för året. Alla medlemmar välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika som måndag den 23 januari har en ny träff på Myggdalsv. 80 (Tuff-lokalen). Alla välkomna! Ämne: ”Sexualitet –lust och plåga”. Inledare: Björn Stenström. Samtalsledare: Göran Flodman. Båda hörs senare i dagens Radio Tuff.
....till alla solidariska människor, som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Tack vare sådana insatser kan vi oavlönat fortsätta med Radio Tuff och betala hyran för Tuff-lokalen, nu när vi inte längre har kommunala bidrag
....till Sveriges Radios program Konflikt, som i går (14/1) tog upp ett ämne, som numera är alldeles för lite uppmärksammat. Det är hotet från de tiotusentals kärnvapnen. Inte minst Hans Blix imponerade. Även Radio Tuffs Åke Sandin hördes under ett par korta avsnitt.
....till Samuel Strandberg som i Frisinnad Tidskrift (nr 8/2005) påminner om folkmordet på kongoleser för ett drygt sekel sedan: ”Huvudansvarig för detta var den belgiske kungen Leopold II och hans medhjälpare (medbrottsling), den berömde upptäcktsresanden Henry Stanley, som under sina resor gav prov på ovanlig sadistisk grymhet och förakt för människorna i Afrika”. Strandberg erinrar om Adam Hochschilds bok ”Kung Leopolds vålnad”, som vi kommenterat några gånger här i Radio Tuff. Han rekommenderar också utställningen ”Kongospår” på Etnografiska museet i Stockholm. Den finns där fram till den 17 april
....till Aftonbladets Doktor Gormander, som (14/1) skriver under rubriken ”Lexikon för halvslöa”. Där definierar han ironiskt olika ideologier, såsom kapitalism, kommunism, demokratisk socialism etc. Om liberalismen skriver han: ”Man kan indela liberalismen i ny och gammal liberalism. Den gamla liberalismen förordar allas frihet att sova under broarna under övervakning av polis och militär medan nya liberaler tycker att amerikanarna kan sköta den militära delen”. Om liberalism intervjuas Göran Flodman om en stund här i Radio Tuff
....till den brittiske generalen Michael Rose, tidigare FN-befäl i Bosnien. Han kritiserar nu att Storbritannien deltog i angreppet på och ockupationen av Irak. Han tycker att det skedde på väldigt slarviga och felaktiga grunder. Ja, han tycker att Tony Blair borde åtalas, för det skulle lära politiker att inte starta krig lite hur som helst.
....till flaggskeppet i Tyresöradion, Succékanalen 91,4, som från och med i dag (15/1-5/2) bland sina tolv program dygnet runt också har en halvtimme med två beundransvärt och frivilligt arbetande människor. Det är Sylvia Ljungdahl och Monica Schelin, ordförande resp. vice ordförande i Tuff, Tyresö Ulands- och FredsFörening. De intervjuas om Tuffs verksamhet och omfattande bistånd, främst till Indien. Sylvia är dessutom ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour, så dess verksamhet och turbulensen på sistone kring kvinnojourerna skildras också.
....till minnet av icke-våldskämpen Martin Luther King, vars födelsedag råkar vara i dag (15/1). Liksom flera andra fredskämpar mördades han. Hans födelsedag är faktiskt nationell helgdag i USA
....till fransmannen Jean Bricmont, som faktiskt råkar vara professor i teoretisk fysik, men som skrivit boken Impéralisme humanitaire (Humanitär imperialism). På tal om Natoanfallet på Jugoslavien 1999 och anfallskriget mot Irak 2003 diskuterar han rimligheten i att med mänskliga rättigheter som förevändning inleda anfallskrig. Han påminner om att till dessa rättigheter också hör ekonomisk och social rättvisa
....till Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) styrelse, som fortsätter sitt jobb för fred och internationell solidaritet genom att nu på lördag (21 jan.) kl 9.30 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 ha sitt första möte för året. Alla medlemmar välkomna!
....till diskussionscaféet Filosofika som måndag den 23 januari har en ny träff på Myggdalsv. 80 (Tuff-lokalen). Alla välkomna! Ämne: ”Sexualitet –lust och plåga”. Inledare: Björn Stenström. Samtalsledare: Göran Flodman. Båda hörs senare i dagens Radio Tuff.
....till alla solidariska människor, som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Tack vare sådana insatser kan vi oavlönat fortsätta med Radio Tuff och betala hyran för Tuff-lokalen, nu när vi inte längre har kommunala bidrag
måndag, januari 9
RYSK ANTIHJÄLTE RÄDDADE VÄRLDEN
(I OBS Kulturkvarten i Sveriges Radios P 1 kritiserade Eva Moberg valet av mottagare av Nobels fredspris. I stället för att som vanligt ge etablerade organisationer och välkända, välavlönade och militaristiska politiker priser föreslår hon nu att nobelkommittén nästa år ger priset till Stanislav Petrov. Därför återger vi i dag en krönika från Radio Tuff den 28 september 2003):
Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de -- åtminstone bland segrarmakter.
I fredags, den 26 september 2003, borde vi ha tänkt med tacksamhet på den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov. Det var han som för tjugo år sedan förhindrade katastrofernas katastrof.
Petrov var den 26 september 1983 förlagd några mil söder om Moskva. Han var chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Reagan hade kallat Sovjet för "ondskans imperium", ryssarna hade skjutit ner ett koreanskt passagerarplan tre veckor tidigare och Nato hade militära övningar med tonvikt på kärnvapenanvändning.
Natten den 26 september för tjugo år sen började varningslamporna i alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett angrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapen-laddningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.
Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.
I dag bor överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru dog i cancer och hans pension har förlorat mycket av sitt värde.
Världsmedborgarna i San Francisco har beslutat hedra den sovjetiske översten med en utmärkelse.
----------------------------------------------------
Så långt krönikan från 2003. Nobels fredspris, ja, det bör ges till Stanislav Petrov i stället för till etablissemangens organisationer och personligheter, tycker alltså Eva Moberg. Det sägs att Tom Lehrer slutade att skriva sina roliga och extremt satiriske sångtexter 1973. Då fick Henry Kissinger fredspriset och därför ansåg Lehrer att inte ens hans ironi kunde överträffa verklighetens. Det finns andra nobelpris än det till Kissinger, som kan diskuteras.
----------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1062) 2006-01-08
Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de -- åtminstone bland segrarmakter.
I fredags, den 26 september 2003, borde vi ha tänkt med tacksamhet på den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov. Det var han som för tjugo år sedan förhindrade katastrofernas katastrof.
Petrov var den 26 september 1983 förlagd några mil söder om Moskva. Han var chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Reagan hade kallat Sovjet för "ondskans imperium", ryssarna hade skjutit ner ett koreanskt passagerarplan tre veckor tidigare och Nato hade militära övningar med tonvikt på kärnvapenanvändning.
Natten den 26 september för tjugo år sen började varningslamporna i alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett angrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapen-laddningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.
Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.
I dag bor överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru dog i cancer och hans pension har förlorat mycket av sitt värde.
Världsmedborgarna i San Francisco har beslutat hedra den sovjetiske översten med en utmärkelse.
----------------------------------------------------
Så långt krönikan från 2003. Nobels fredspris, ja, det bör ges till Stanislav Petrov i stället för till etablissemangens organisationer och personligheter, tycker alltså Eva Moberg. Det sägs att Tom Lehrer slutade att skriva sina roliga och extremt satiriske sångtexter 1973. Då fick Henry Kissinger fredspriset och därför ansåg Lehrer att inte ens hans ironi kunde överträffa verklighetens. Det finns andra nobelpris än det till Kissinger, som kan diskuteras.
----------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1062) 2006-01-08
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1062) 06-01-08 till ....
....till tidningen Broderskap med Bruno Sollerman som chefredaktör, som i sitt sista nummer (51-52) för år 2005 bland annat hade en intervju med Yrsa Stenius, som upprepar, att Finland skötte debatten om tsunamin på ett långt värdigare sätt än Sverige. Hon säger också: ”Att ompröva sina tidigare felaktiga uppfattningar och inse att man låtit sig luras är något väldigt känsligt för de flesta människor”. I samma nummer finns en artikel om det oljerika Venezuelas märklige president Hugo Chaves. Hans erbjudande om billig olja till USA:s fattiga uppfattade vi tidigare i Radio Tuff som ironi, men den 6 december skedde den första leveransen av billig olja, Den gick till de fattiga i stadsdelen Bronx i New York. I tidningen finns också en vädjan från Mordechai Vanunu, som efter 18 år i israeliskt fängelse nu åtalas igen, den här gången för att ha talat med utlänningar. Dessutom kommer tre fredsveteraner till tals: På tal om FN-resolutionen 1325 om att öka kvinnors inflytande i konflikthantering säger Maj Britt Theorin: ”Man kan inte åstadkomma en uthållig fred utan att kvinnorna och det kvinnliga perspektivet finns med i processen. Inte för att kvinnor är mer fredliga än män, men deras erfarenheter är helt annorlunda och behövs”. Bo Wirmark varnar för de många kärnvapen som ännu finns och risken för att de nu sprids till allt flera länder. Och en helsidesrubrik lyder ”Åke Sandin en motröst i etern”, där stort utrymme ges åt Radio Tuff men också åt Tuffs projekt i Indien.
....till den anglikanske biskopen Jonathan Gledhill, som i sitt nyårsbudskap inte skrädde orden utan dundrade: ”Det är chockerande, att västalliansen medvetet ställer sig, och oss, utanför lagen genom att organisera fångläger utanför våra statsgränser och genom att i hemlighet skicka misstänkta till länder av typ Syrien, som våra regeringar rutinmässigt fördömer för deras övergrepp mot fångar” Och biskopen tillade: ”När Gud ville göra världen bättre sände han inte en armé utan ett gossebarn.”
....till den svenske biståndsveteranen Carl Wahren, som i SvD (28/12) tycker att vi har en falsk mediebild av att världens befolkningskris är över. Han påpekar att trots aids, malaria, krig och naturkatastrofer är ökningen fortfarande 75-80 miljoner människor varje år. Ändå har för en kostnad motsvarande en ynka procent av biståndet effekten blivit att världen nu har ungefär 6,5 miljarder människor i stället för omkring 7,5 miljarder
....till Medea Benjamin i CommonDreams.org (31/12) som tänder ljus i stället för att bara förbanna mörkret genom att trots allt nämna tio bra tilldragelser under år 2005. Listan toppas av ”progressiva segrar” i Latinamerika, till exempel Venezuelas smarta sätt att utnyttja sina oljetillgångar och valet av Evo Morales till president i Bolivia
....till tidningen Kvinnor för Fred, där Eva Moberg skriver kritiskt om Nobels fredspris. Hon erinrar om att Tom Lehrer 1973 slutade med sina grymt satiriska sångtexter. Han tyckte att han med sin ironi inte kunde överträffa verkligheten, eftersom Henry Kissinger det året fick fredspriset. Hon är kritisk mot valet av den internationella atomenergiorganet IAEA och föreslår i stället den pensionerade ryske översten Stanislav Petrov. Tack vare honom räddades världen undan ett fasanfullt kärnvapenkrig år 1983. Den 28 september 2003 hade krönika här i Radio Tuff titeln ”Rysk antihjälte räddade världen”. Den ska vi läsa upp senare i dagens sändning.
....till TV4:s serie ”Häxornas tid” med Jan Guillou. Den visar hur helt fantasifulla vittnesmål kan lura annars vettiga människor, när det rör sig om de självgodas kamp mot ”ondskan”. I senaste avsnittet berättades det om de 65 kvinnor som 1675 halshöggs och brändes i ångermanländska Torsåker, ungefär var femte kvinna i trakten Om det skrev Åke Sandin i Pax redan 1985. (Se boken ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”, sid 38): ”De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ’Offer för tidens tro’ står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok. Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när det berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor knulla med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.” Åke hänvisade till Olof Fahléns bok ”Dömd till yxa och bål” (1985)
....till Håkan Edvardsson, som i decennier gjort fina insatser i fredsarbetet. Med anledning av de två senaste krönikorna i Radio Tuff med rubrikerna ”Expressens lögnaktiga taskspark” har han nu skickat oss en kopia på ett brev, som han skrev till Expressens chefredaktör för åtta år sen. Där skrev han bland annat om Ingvar Hedlunds helsida i Expressen (1997-12-14): ”Artikeln är det mest osakliga och felaktiga jag någonsin läst. Om jag ansvarade för Expressen skulle jag omedelbart avskeda denne medarbetare och samtidigt skriva en dementi med en ursäkt till Åke och till TUFF’s medlemmar.”
....till de allt flera som glädjande nog använder Tuffs mangogram för att gratulera eller kondolera. För 200 kr blir det 40 mangoträd bland Tuff-projekten i fattiga Dharampur i Indien, för 500 kr blir det 100 träd etc etc.
....till alla som inser vikten av att stödja det frivilligt kämpande TUFF. Det kan ske genom medlemskap: 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress. Det sätts in på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 , vilket också kan användas för gåvor, särskilt välkomna om hyran för Tuff-lokalen ska klaras och Radio Tuff kunna fortsätta, nu långt in på det 21:a året.
....till den anglikanske biskopen Jonathan Gledhill, som i sitt nyårsbudskap inte skrädde orden utan dundrade: ”Det är chockerande, att västalliansen medvetet ställer sig, och oss, utanför lagen genom att organisera fångläger utanför våra statsgränser och genom att i hemlighet skicka misstänkta till länder av typ Syrien, som våra regeringar rutinmässigt fördömer för deras övergrepp mot fångar” Och biskopen tillade: ”När Gud ville göra världen bättre sände han inte en armé utan ett gossebarn.”
....till den svenske biståndsveteranen Carl Wahren, som i SvD (28/12) tycker att vi har en falsk mediebild av att världens befolkningskris är över. Han påpekar att trots aids, malaria, krig och naturkatastrofer är ökningen fortfarande 75-80 miljoner människor varje år. Ändå har för en kostnad motsvarande en ynka procent av biståndet effekten blivit att världen nu har ungefär 6,5 miljarder människor i stället för omkring 7,5 miljarder
....till Medea Benjamin i CommonDreams.org (31/12) som tänder ljus i stället för att bara förbanna mörkret genom att trots allt nämna tio bra tilldragelser under år 2005. Listan toppas av ”progressiva segrar” i Latinamerika, till exempel Venezuelas smarta sätt att utnyttja sina oljetillgångar och valet av Evo Morales till president i Bolivia
....till tidningen Kvinnor för Fred, där Eva Moberg skriver kritiskt om Nobels fredspris. Hon erinrar om att Tom Lehrer 1973 slutade med sina grymt satiriska sångtexter. Han tyckte att han med sin ironi inte kunde överträffa verkligheten, eftersom Henry Kissinger det året fick fredspriset. Hon är kritisk mot valet av den internationella atomenergiorganet IAEA och föreslår i stället den pensionerade ryske översten Stanislav Petrov. Tack vare honom räddades världen undan ett fasanfullt kärnvapenkrig år 1983. Den 28 september 2003 hade krönika här i Radio Tuff titeln ”Rysk antihjälte räddade världen”. Den ska vi läsa upp senare i dagens sändning.
....till TV4:s serie ”Häxornas tid” med Jan Guillou. Den visar hur helt fantasifulla vittnesmål kan lura annars vettiga människor, när det rör sig om de självgodas kamp mot ”ondskan”. I senaste avsnittet berättades det om de 65 kvinnor som 1675 halshöggs och brändes i ångermanländska Torsåker, ungefär var femte kvinna i trakten Om det skrev Åke Sandin i Pax redan 1985. (Se boken ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”, sid 38): ”De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ’Offer för tidens tro’ står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok. Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när det berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor knulla med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.” Åke hänvisade till Olof Fahléns bok ”Dömd till yxa och bål” (1985)
....till Håkan Edvardsson, som i decennier gjort fina insatser i fredsarbetet. Med anledning av de två senaste krönikorna i Radio Tuff med rubrikerna ”Expressens lögnaktiga taskspark” har han nu skickat oss en kopia på ett brev, som han skrev till Expressens chefredaktör för åtta år sen. Där skrev han bland annat om Ingvar Hedlunds helsida i Expressen (1997-12-14): ”Artikeln är det mest osakliga och felaktiga jag någonsin läst. Om jag ansvarade för Expressen skulle jag omedelbart avskeda denne medarbetare och samtidigt skriva en dementi med en ursäkt till Åke och till TUFF’s medlemmar.”
....till de allt flera som glädjande nog använder Tuffs mangogram för att gratulera eller kondolera. För 200 kr blir det 40 mangoträd bland Tuff-projekten i fattiga Dharampur i Indien, för 500 kr blir det 100 träd etc etc.
....till alla som inser vikten av att stödja det frivilligt kämpande TUFF. Det kan ske genom medlemskap: 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress. Det sätts in på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 , vilket också kan användas för gåvor, särskilt välkomna om hyran för Tuff-lokalen ska klaras och Radio Tuff kunna fortsätta, nu långt in på det 21:a året.
söndag, januari 1
EXPRESSENS LÖGNAKTIGA TASKSPARK (2)
Förra veckans krönika tog sats från Expressens förtal av skådespelaren Mikael Persbrandt och de efterföljande ursäkterna. Tidningens pudlar nu står i bjärt kontrast mot Expressens behandling av Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) i december 1997. Inte den minsta ursäkt har hörts från tidningen och dess uppgiftslämnare. På självaste ledarsidan (1997-12-15) kallades TUFF för TASK, Tyresö Antisemit- och Krigsförening. Man utgick från en ovanligt påhittig helsida dagen innan av den egna medarbetaren Ingvar Hedlund.
Hedlund beljög mig på flera punkter och genom att falskeligen göra mig till Tuffs ordförande drabbades också föreningens 525 medlemmar. Det som han gjorde störst affär av var att jag hade sagt att jag som historiker inte längre trodde på att tyskarna hade gjort tvål och lampskärmar av liken från sina mördade offer. Jag var historieförfalskare slog han fast, för det hade Svenska kommittén mot antisemitism och Judiska församlingen tipsat honom om.
Redan under första världskriget skrämde den skickliga brittiska propagandan med att tyskarna (”hunnerna” som man kallade dem) hade veritabla likfabriker, där döda soldater förvandlades till smörjolja och stearin. Efter andra världskriget skulle historierna om att tyskarna tillverkade tvål av sina mördade offer få en enorm spridning, inte bara i tidningar och böcker utan också i skolornas historieundervisning. Jag var själv en av de tusentals lärare som godtroget och i antinazistiskt nit delgav intet ont anande tonåringar dessa ruskiga berättelser.
Efteråt har jag undrat varför vi inte blev misstänksamma, när dessa tvålar var märkta med RIF, vilket påstods betyda Reines Judenfett. Initialerna var ju fel och varför trodde vi på att tyskarna skulle vara så korkade eller cyniska att de hade angivit tvålarnas hemska ursprung. Men dessa RIF-tvålar hade ju visats upp som ”bevismaterial” vid Nürnbergrättegången 1945-46. Och vi läste rörande berättelser om hur judiska församlingar lite varstans i världen under högtidliga former hade låtit begrava RIF-tvålar.
Efter första världskriget tog det sju år innan man i England skulle medge att de tyska ”kadaverfabrikerna” var en propagandalögn. 1925 meddelade ministern Austen Chamberlain i det brittiska parlamentet att talet om de tyska likfabrikerna saknade all grund. Och 1928 kom labourpolitikern Arthur Ponsonbys bok ”Falsehodd in Wartime”, där han utförligt skildrade den brittiska krigspropagandans lögner.
Chamberlain hoppades 1925 att sådana falska berättelser inte skulle upprepas. Ändå tog det ett halvsekel efter andra världskriget, innan historikerna lågmält skulle punktera tvålhistorierna från det kriget. När Tuffs vice ordförande Monica Schelin för Ingvar Hedlund nämnde de tre välkända historikerna Gitta Sereny och professorna Yehuda Bauer och Deborah Lipstadt, som alla tagit avstånd från tvålmyten visade Expressenjournalisten sin totala brist på heder. Han påstod fräckt i tidningen, att Monica inte kunde nämna en enda sådan historiker.
I något som låter som ett försök att ärerädda oss historiker påstår Stéphane Bruchfeld att ingen ”seriös” historiker har påstått att tvålhistorierna är sanna. Tyvärr har han fel. Det är lätt att hitta samma skröna hos annars duktiga historiker, till och med i en bok som utger sig för att lära ut källkritik. I sin bok ”Orientering i källkritik” (Scandivavian University Books 1986) framställer universitetslektorn Torsten Thurén tvålhistorierna som historiska sanningar.
Under många år blev vi i Radio Tuff misstänkliggjorda för att vi tvivlade på alla de sensationella berättelserna om ryska ubåtar som påstods vimla i våra vatten. Men då fanns det ändå några andra som i medierna inte heller hukade sig i rädsla för att osakligt bli kommuniststämplade. När vi lögnaktigt angreps av Expressen teg alla som visste bättre, sannolikt av feghet.
Lokalt fanns det dock hedervärda undantag. Tuff-styrelsen ställde helhjärtat upp liksom flera av mina judiska vänner. En av dem ringde och varnade för dem han kallade ”blodhundar”, det vill säga de som föredrar politiskt användbara historieförfalskningar framför sanningen. Och jag minns ännu med tacksamhet, hur Roland Schütt i Radio Tuff (1997-12-28) ilsket och svavelosande fördömde Expressens journalistik.
Hos mig finns det en bitter eftersmak, för än en gång har verkligheten överträffat ironin. Så länge jag i god tro lärde ut historieförfalskningar till många årgångar tonåringar, var jag en hyvens kille. Så länge jag höll käft om att jag haft fel, var allting lugnt. Först när jag ville rehabilitera mig genom att påpeka historieförfalskningar blev jag uthängd -- just som historieförfalskare och annat läskigt.
Om ”lampskärmarna av människohud” får jag återkomma i en kommande krönika
----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1061) 2006-01-01
Hedlund beljög mig på flera punkter och genom att falskeligen göra mig till Tuffs ordförande drabbades också föreningens 525 medlemmar. Det som han gjorde störst affär av var att jag hade sagt att jag som historiker inte längre trodde på att tyskarna hade gjort tvål och lampskärmar av liken från sina mördade offer. Jag var historieförfalskare slog han fast, för det hade Svenska kommittén mot antisemitism och Judiska församlingen tipsat honom om.
Redan under första världskriget skrämde den skickliga brittiska propagandan med att tyskarna (”hunnerna” som man kallade dem) hade veritabla likfabriker, där döda soldater förvandlades till smörjolja och stearin. Efter andra världskriget skulle historierna om att tyskarna tillverkade tvål av sina mördade offer få en enorm spridning, inte bara i tidningar och böcker utan också i skolornas historieundervisning. Jag var själv en av de tusentals lärare som godtroget och i antinazistiskt nit delgav intet ont anande tonåringar dessa ruskiga berättelser.
Efteråt har jag undrat varför vi inte blev misstänksamma, när dessa tvålar var märkta med RIF, vilket påstods betyda Reines Judenfett. Initialerna var ju fel och varför trodde vi på att tyskarna skulle vara så korkade eller cyniska att de hade angivit tvålarnas hemska ursprung. Men dessa RIF-tvålar hade ju visats upp som ”bevismaterial” vid Nürnbergrättegången 1945-46. Och vi läste rörande berättelser om hur judiska församlingar lite varstans i världen under högtidliga former hade låtit begrava RIF-tvålar.
Efter första världskriget tog det sju år innan man i England skulle medge att de tyska ”kadaverfabrikerna” var en propagandalögn. 1925 meddelade ministern Austen Chamberlain i det brittiska parlamentet att talet om de tyska likfabrikerna saknade all grund. Och 1928 kom labourpolitikern Arthur Ponsonbys bok ”Falsehodd in Wartime”, där han utförligt skildrade den brittiska krigspropagandans lögner.
Chamberlain hoppades 1925 att sådana falska berättelser inte skulle upprepas. Ändå tog det ett halvsekel efter andra världskriget, innan historikerna lågmält skulle punktera tvålhistorierna från det kriget. När Tuffs vice ordförande Monica Schelin för Ingvar Hedlund nämnde de tre välkända historikerna Gitta Sereny och professorna Yehuda Bauer och Deborah Lipstadt, som alla tagit avstånd från tvålmyten visade Expressenjournalisten sin totala brist på heder. Han påstod fräckt i tidningen, att Monica inte kunde nämna en enda sådan historiker.
I något som låter som ett försök att ärerädda oss historiker påstår Stéphane Bruchfeld att ingen ”seriös” historiker har påstått att tvålhistorierna är sanna. Tyvärr har han fel. Det är lätt att hitta samma skröna hos annars duktiga historiker, till och med i en bok som utger sig för att lära ut källkritik. I sin bok ”Orientering i källkritik” (Scandivavian University Books 1986) framställer universitetslektorn Torsten Thurén tvålhistorierna som historiska sanningar.
Under många år blev vi i Radio Tuff misstänkliggjorda för att vi tvivlade på alla de sensationella berättelserna om ryska ubåtar som påstods vimla i våra vatten. Men då fanns det ändå några andra som i medierna inte heller hukade sig i rädsla för att osakligt bli kommuniststämplade. När vi lögnaktigt angreps av Expressen teg alla som visste bättre, sannolikt av feghet.
Lokalt fanns det dock hedervärda undantag. Tuff-styrelsen ställde helhjärtat upp liksom flera av mina judiska vänner. En av dem ringde och varnade för dem han kallade ”blodhundar”, det vill säga de som föredrar politiskt användbara historieförfalskningar framför sanningen. Och jag minns ännu med tacksamhet, hur Roland Schütt i Radio Tuff (1997-12-28) ilsket och svavelosande fördömde Expressens journalistik.
Hos mig finns det en bitter eftersmak, för än en gång har verkligheten överträffat ironin. Så länge jag i god tro lärde ut historieförfalskningar till många årgångar tonåringar, var jag en hyvens kille. Så länge jag höll käft om att jag haft fel, var allting lugnt. Först när jag ville rehabilitera mig genom att påpeka historieförfalskningar blev jag uthängd -- just som historieförfalskare och annat läskigt.
Om ”lampskärmarna av människohud” får jag återkomma i en kommande krönika
----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1061) 2006-01-01
ROSOR från RADIO TUFF (NR 1061) 06-01-01 till....
....till den brittiska tidningen The Guardians George Monbiot, som (27/12) tycker att turkarna beter sig korkat när de åtalar författaren Orhan Pamuk för att han har skrivit om massmorden på armenier 1915. Monbiot menar att en rättegång mot en berömd författare är det bästa sättet att väcka liv i de minnen som ju det turkiska etablissemanget vill tysta ned. Annat är det med britterna, påpekar Monbiot. De har ”en nästan oändlig förmåga” att hålla sina landsmän okunniga om det egna landets förbrytelser i det förflutna. Han nämner historikern Mike Davis bok Late Victorian Holocaust (2001), som skildrar de miljontals dödsfall som kolonialismen orsakade. Bara i Indien dog av svält mellan 12 och 29 miljoner människor, trots att det i de av britterna kontrollerade lagren fanns överskott av vete och annan brödsäd. Men det exporterades för att ge vinster. Man förbjöd hjälpsändningar till de svältande, vilkas enda hjälp var arbetsläger, där de dog som flugor. Där var matransonerna lägre än i andra världskrigets beryktade läger, varför dödligheten år 1877 uppgick till 94 procent. Samtidigt krävde britterna med hårda medel in skatter från den svältande befolkningen. England behövde pengar för att finansiera sitt krig mot Afghanistan. Monbiot nämner också Caroline Elkins’ bok “Britain’s Gulag”, som innehåller hemska exempel på britternas härjningar och tortyr i Kenya på 1950-talet. Han slutar sin artikel med att ironiskt råda turkarna att låta brittiska mediemoguler få köpa upp turkisk press. Då kommer lik i historiens gamla garderober att aldrig exponeras, försäkrar han.
....till John Berger, som i en lång artikel i Aftonbladet (24/12) skriver om Palestina: ”Var man än går i Palestina - till och med ute på landsbygden - så rör man sig bland spillror, och man letar sig fram genom, runt och över dem”. Han talar om båda parters svårigheter att se de omedelbara konsekvenserna av sina handlingar: ”Till exempel: muren och annekteringen av ännu mer palestinsk mark kan inte garantera staten Israel säkerhet; de åtgärderna rekryterar bara fler martyrer.Till exempel: om en kamikazemartyr med egna ögon kunde se, innan han eller hon dog, de omedelbara konsekvenserna av sin sprängning, så skulle han eller hon mycket väl kunna ompröva lämpligheten i sitt heroiska beslut.” Berger citerar den israeliske vapenvägraren Sergio Yahni "Denna armé är inte till för att åstadkomma säkerhet för Israels medborgare: den är till för att säkerställa den fortsatta stölden av palestinsk mark."
....till den brittiska tidningen The Independents veteran bland korrespondenter i Mellersta Östern, Robert Fisk. Nu (27/12) skriver han i Los Angeles Times om det politiskt anpassade språkbruket i amerikanska medier. Han ger exempel på hur journalister av sina chefer uppmanas att inte använda negativa ord om israeliska politiker, till exempel att kalla Likud för ett parti på högerflygeln. Det som egentligen är israelisk kolonialism, menar Fisk, skall nu kallas ”bosättningar” eller ”judiska grannskap” eller ”utposter”. ”Ockuperade palestinska områden” skall i stället heta “omstridda områden”. Den långa muren skall beskrivas som ”stängsel” eller ”säkerhetsbarriär”. Men muren som ringlar sig kring Jerusalem är ju högre än självaste Berlinmuren, påpekar Fisk och tillägger: ”Under tiden fortsätter amerikansk TV att skildra krig som en oblodig sandlåda, medan konfliktens gräsligheter –lemlästade kroppar efter flygbombningar som i öknen slits sönder av vilda hundar—undanhålls TV-tittarna.”
....till Dagens Nyheters Per Jönsson, som (29/12) recenserar boken ”The Great War for Civilisation: The Conquest of the Middle East”, skriven av just Robert Fisk..
....till lokaltidningen Mitt i Tyresös Fredrik Sjöquist som skriver i en trespaltare med Rubrikerna ”Elever har samlat pengar till fattiga. Projekt i Indien får fortsatt stöd av Tuff”. Där nämns de sex tuff-skolorna i Dharampur, de 55 000 mangoträd som planterats och de 235 000 kronorna som Tuff nyligen skickade till sina indiska partners. Gunnar Petersen i Tuffs Indiengrupp säger i artikeln: ”Vi jobbar så länge de behöver oss och så länge vi har ork”
....till DN:s familjesida (20/12) som har en liten rubrik som lyder: ”95 % av invandrarna är prickfria”. Det är Radio Tuffs Rysslandskännare Seppo Isotalo som på tal om etnicitet och brott föredrar en mer positiv beskrivning: Seppo skriver: ”Visst är det nyttigt med statistik. Den hjälper mot fördomar. Men statistiken måste alltid ha ett syfte. Varför inte inrikta sig på anställnings-intervjuerna? Statistiken visar att 97 % av vanliga svenska arbetssökande är prickfria och 95 % av invandrarna. Den lägsta siffran från ett ursprungsland är 91 % prickfria. Så ska statistiken presenteras för att arbetsgivare ska ha nytta av den”
....till Trollbäckenbon Roland Ekman, som i DN (30/12) skriver uppskattande om den bortgångne kämpen Georg Rahmqvist. (Ekman har de tre sista veckorna av 2005 hörts på Succékanalen 91,4 med anledning av sin nyutkomna bok med den häftiga titeln ”Mordet på havregrynsgröten”) Också Tyresö Tidning hade stort uppslagna nekrologer över Georg. Och i Tyresö Nyheter hyllar Sven Lionell fint sin avlidne politiske motståndare.
....till Tyresö Närradioförening med Sven-Ingvar Svensson i spetsen som nu fixat en mycket starkare sändare, så att väldigt många fler kan lyssna på 91,4 MHz. Ett väldigt fint och intensivt jobb har under mellandagarna gjorts av den tekniskt kunnige Jan Känngård. Dessutom hörs vi nu på webben tack vare fina insatser av Conny och Marcus Eklund. Knappa in www.tyresoradion.se så kan du höra Radio Tuff, Succékanalen 91,4 och andra Tyresösändningar, varhelst du finns i världen.
....till alla solidariska krigsmotståndare som under det nya året blir Tuff-medlemmar genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37- 6 sätta in årsavgiften 200 kr för enskild och 80 kr för annan familjemedlem. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker helt oavlönat men nu har kommunen upphört med sitt stöd till föreningens största kostnad, hyran för Tuff-lokalen på Myggdalsvägen 80. Därför är också gåvor ytterst välkomna på pg 16 01 37 – 6.. God fortsättning på det nya året, kära lyssnare!
....till John Berger, som i en lång artikel i Aftonbladet (24/12) skriver om Palestina: ”Var man än går i Palestina - till och med ute på landsbygden - så rör man sig bland spillror, och man letar sig fram genom, runt och över dem”. Han talar om båda parters svårigheter att se de omedelbara konsekvenserna av sina handlingar: ”Till exempel: muren och annekteringen av ännu mer palestinsk mark kan inte garantera staten Israel säkerhet; de åtgärderna rekryterar bara fler martyrer.Till exempel: om en kamikazemartyr med egna ögon kunde se, innan han eller hon dog, de omedelbara konsekvenserna av sin sprängning, så skulle han eller hon mycket väl kunna ompröva lämpligheten i sitt heroiska beslut.” Berger citerar den israeliske vapenvägraren Sergio Yahni "Denna armé är inte till för att åstadkomma säkerhet för Israels medborgare: den är till för att säkerställa den fortsatta stölden av palestinsk mark."
....till den brittiska tidningen The Independents veteran bland korrespondenter i Mellersta Östern, Robert Fisk. Nu (27/12) skriver han i Los Angeles Times om det politiskt anpassade språkbruket i amerikanska medier. Han ger exempel på hur journalister av sina chefer uppmanas att inte använda negativa ord om israeliska politiker, till exempel att kalla Likud för ett parti på högerflygeln. Det som egentligen är israelisk kolonialism, menar Fisk, skall nu kallas ”bosättningar” eller ”judiska grannskap” eller ”utposter”. ”Ockuperade palestinska områden” skall i stället heta “omstridda områden”. Den långa muren skall beskrivas som ”stängsel” eller ”säkerhetsbarriär”. Men muren som ringlar sig kring Jerusalem är ju högre än självaste Berlinmuren, påpekar Fisk och tillägger: ”Under tiden fortsätter amerikansk TV att skildra krig som en oblodig sandlåda, medan konfliktens gräsligheter –lemlästade kroppar efter flygbombningar som i öknen slits sönder av vilda hundar—undanhålls TV-tittarna.”
....till Dagens Nyheters Per Jönsson, som (29/12) recenserar boken ”The Great War for Civilisation: The Conquest of the Middle East”, skriven av just Robert Fisk..
....till lokaltidningen Mitt i Tyresös Fredrik Sjöquist som skriver i en trespaltare med Rubrikerna ”Elever har samlat pengar till fattiga. Projekt i Indien får fortsatt stöd av Tuff”. Där nämns de sex tuff-skolorna i Dharampur, de 55 000 mangoträd som planterats och de 235 000 kronorna som Tuff nyligen skickade till sina indiska partners. Gunnar Petersen i Tuffs Indiengrupp säger i artikeln: ”Vi jobbar så länge de behöver oss och så länge vi har ork”
....till DN:s familjesida (20/12) som har en liten rubrik som lyder: ”95 % av invandrarna är prickfria”. Det är Radio Tuffs Rysslandskännare Seppo Isotalo som på tal om etnicitet och brott föredrar en mer positiv beskrivning: Seppo skriver: ”Visst är det nyttigt med statistik. Den hjälper mot fördomar. Men statistiken måste alltid ha ett syfte. Varför inte inrikta sig på anställnings-intervjuerna? Statistiken visar att 97 % av vanliga svenska arbetssökande är prickfria och 95 % av invandrarna. Den lägsta siffran från ett ursprungsland är 91 % prickfria. Så ska statistiken presenteras för att arbetsgivare ska ha nytta av den”
....till Trollbäckenbon Roland Ekman, som i DN (30/12) skriver uppskattande om den bortgångne kämpen Georg Rahmqvist. (Ekman har de tre sista veckorna av 2005 hörts på Succékanalen 91,4 med anledning av sin nyutkomna bok med den häftiga titeln ”Mordet på havregrynsgröten”) Också Tyresö Tidning hade stort uppslagna nekrologer över Georg. Och i Tyresö Nyheter hyllar Sven Lionell fint sin avlidne politiske motståndare.
....till Tyresö Närradioförening med Sven-Ingvar Svensson i spetsen som nu fixat en mycket starkare sändare, så att väldigt många fler kan lyssna på 91,4 MHz. Ett väldigt fint och intensivt jobb har under mellandagarna gjorts av den tekniskt kunnige Jan Känngård. Dessutom hörs vi nu på webben tack vare fina insatser av Conny och Marcus Eklund. Knappa in www.tyresoradion.se så kan du höra Radio Tuff, Succékanalen 91,4 och andra Tyresösändningar, varhelst du finns i världen.
....till alla solidariska krigsmotståndare som under det nya året blir Tuff-medlemmar genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37- 6 sätta in årsavgiften 200 kr för enskild och 80 kr för annan familjemedlem. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker helt oavlönat men nu har kommunen upphört med sitt stöd till föreningens största kostnad, hyran för Tuff-lokalen på Myggdalsvägen 80. Därför är också gåvor ytterst välkomna på pg 16 01 37 – 6.. God fortsättning på det nya året, kära lyssnare!
söndag, december 25
EXPRESSENS LÖGNAKTIGA TASKSPARK (1)
En känd skådespelare, Mikael Persbrandt, har grovt beljugits av Expressen. Han slår tillbaka med en helsida i Dagens Nyheter (18/12).och anmäler också Expressen, som skyndar sig att göra stort uppslagna pudlar. På en helsida ber tidningen om ursäkt och på kultursidan dundrar två tunga skribenter, PO Enquist och Anders Ehnmark, över sin tidnings usla pressetik. Persbrandt har därmed avancerat från stor kändis till superkändis.
Det var annorlunda för åtta år sedan. En demokratisk lokalförening för fred och internationell solidaritet beljögs då ännu grövre än Persbrandt nu utan att ledande opinionsbildare sa ett knäpp. Den 15 december 1997 kallade Expressen Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) för TASK, Tyresö Antisemit- och Krigsförening. Det var inte på någon insändar- eller skämtsida. Nej, det stod på självaste ledarsidan. Den barnatrodde på tidningens stjärnreporter Ingvar Hedlund.
Hedlund hade dagen innan (1997-12-14) på en helsida i Expressen skrivit en serie lögner om mig. Bland annat hade han utnämnt mig till ordförande i TUFF. Det hade jag inte varit på 25 år och var inte ens med i den 22 personer starka styrelsen. Men med hjälp av detta påhitt kunde tidningen låta förtalet av mig också drabba föreningen TUFF och dess 525 betalande medlemmar.
Expressens artikel var så full av guilt by association, att Joe McCarthy måste ha roterat avundsjukt i sin grav. Bland de 5000 människor jag intervjuat för radion finns förstås många, vilkas åsikter jag inte alls delar. Nu hade Expressen tipsats om en intervju jag hade gjort fem år tidigare. Det var med den i Sverige fängelsedömde Ahmed Rami, politisk flykting från Marocko. Senhösten 1992 stod han i centrum för ett väldigt medielarm. Det påstods att han organiserade en stor ”antisemitisk världskongress” i Stockholm. Efter ett par veckors presstorm gick en representant för Säpo ut i TV och förklarade torrt att det hade varit ”rundgång i medierna”.
Men när medierna ännu larmade i falsett ringde jag tre personer med anknytning till Svenska kommittén mot antisemitism. Jag talade i tur och ordning med Jackie Jakubowski, Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeld. Ingen av dem ville ställa upp för en intervju –och undra på det för under dessa veckor åt journalisterna från alla stora medier ur händerna på dem. Mitt fjärdeval blev då Ahmed Rami själv. Det var desto lättare som han då var fransklärare på kvällarna i samma skola där Tyresöradions studio finns.
De som hörde Rami i Radio Tuff misstänkte nog redan då, att han dragit medierna vid näsan, att den mångomtalade ”världskongressen” var en bluff. Efteråt hade jag ett 40 minuter långt gräl med honom. Av detta sände jag fyra minuter. Det var när jag bad honom nämna ett enda land i Israels närhet som var en demokrati. Han for då ut i häftiga fördömanden av muslimska länder. De var ”falska”, ”totalitära”, ”fascistiska”, ”ruttna”, ”dekadenta” och ”totalt korrumperade” menade han. Ja, arabländerna hade gjort ”hyckleriet till sin nya religion”. Ve mig om han i Radio Tuff hade sagt något liknande om Israel !
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Halva den påhittiga helsidan i Expressen upptogs av en bild på mig. Det häpnadsväckande var att på väggen bakom mig syntes ett stort foto av en knäböjande muslim, försänkt i bön. I förstone trodde jag att det var ett skickligt fotomontage, som i brist på sakargument skulle förleda läsarna i önskad riktning. Sedan kom jag ihåg att flera år tidigare hade jag helt schysst blivit intervjuad av Dagens Nyheter. I Mariebergshusets korridorer togs då ett antal foton. Det var ironiskt nog i Expressens eget hus fotot med det muslimska motivet fanns. Men det kunde inte läsarna veta utan trodde förstås att jag prytt väggen där hemma med fromma islamistiska motiv. Inte heller kunde de veta att jag är religiöst obegåvad.
Men Expressen behövde denna missvisande och i sammanhanget för mig komprometterande bild. I texten fanns många grova beskyllningar, till exempel att jag var en i kretsen kring Rami i hans ”allt grövre antisemitiska propaganda”, ja, i den feta helsidesrubriken kallades jag rentav för ”Ahmed Ramis hantlangare”. Men i artikeln fanns inga belägg för dessa påståenden. Journalisten hänvisade till att Svenska kommittén mot antisemitism var uppgiftslämnare. Jag skrev därför till kommittén och bad dem ge något enda exempel på antisemitiska inslag i mina tusentals radioprogram eller i mina många hundra artiklar och krönikor. Nu åtta år senare väntar jag fortfarande på svar.
Jag gick också ut på radion åtta gånger per dygn under tre veckor och bad lyssnarna att komma ihåg om de hört mig under mina tolv radioår säga något antisemitiskt. Ingen mindes något sådant och de som hörde av sig var förbannade på Expressens lögnaktiga journalistik. Några tackade för de många intervjuer jag gjort med människor från 50-60 olika länder, bland andra sådana som drabbats hårt av andra världskriget.
Jo, jag ringde också Ingvar Hedlund på Expressen och frågade efter bevis på hans beskyllningar och bad om att få intervjua honom i Radio Tuff. Han hade inget mera att komma med än invektiven i sin text. Därför undanbad han sig också att bli intervjuad. Formellt hänvisade han till att han måste fråga sina chefer först. Civilkuraget hos Expressens stjärnreporter var alltså långt ifrån på samma nivå som hans fantasifulla demagogi.
Det som kränkte min yrkesstolthet mest var att jag smädades som historieförfalskare – av en feg journalist som klamrade sig fast vid gamla myter Men det får bli ämnet för nästa veckas krönika.
-----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1060) 2005-12-25
Det var annorlunda för åtta år sedan. En demokratisk lokalförening för fred och internationell solidaritet beljögs då ännu grövre än Persbrandt nu utan att ledande opinionsbildare sa ett knäpp. Den 15 december 1997 kallade Expressen Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) för TASK, Tyresö Antisemit- och Krigsförening. Det var inte på någon insändar- eller skämtsida. Nej, det stod på självaste ledarsidan. Den barnatrodde på tidningens stjärnreporter Ingvar Hedlund.
Hedlund hade dagen innan (1997-12-14) på en helsida i Expressen skrivit en serie lögner om mig. Bland annat hade han utnämnt mig till ordförande i TUFF. Det hade jag inte varit på 25 år och var inte ens med i den 22 personer starka styrelsen. Men med hjälp av detta påhitt kunde tidningen låta förtalet av mig också drabba föreningen TUFF och dess 525 betalande medlemmar.
Expressens artikel var så full av guilt by association, att Joe McCarthy måste ha roterat avundsjukt i sin grav. Bland de 5000 människor jag intervjuat för radion finns förstås många, vilkas åsikter jag inte alls delar. Nu hade Expressen tipsats om en intervju jag hade gjort fem år tidigare. Det var med den i Sverige fängelsedömde Ahmed Rami, politisk flykting från Marocko. Senhösten 1992 stod han i centrum för ett väldigt medielarm. Det påstods att han organiserade en stor ”antisemitisk världskongress” i Stockholm. Efter ett par veckors presstorm gick en representant för Säpo ut i TV och förklarade torrt att det hade varit ”rundgång i medierna”.
Men när medierna ännu larmade i falsett ringde jag tre personer med anknytning till Svenska kommittén mot antisemitism. Jag talade i tur och ordning med Jackie Jakubowski, Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeld. Ingen av dem ville ställa upp för en intervju –och undra på det för under dessa veckor åt journalisterna från alla stora medier ur händerna på dem. Mitt fjärdeval blev då Ahmed Rami själv. Det var desto lättare som han då var fransklärare på kvällarna i samma skola där Tyresöradions studio finns.
De som hörde Rami i Radio Tuff misstänkte nog redan då, att han dragit medierna vid näsan, att den mångomtalade ”världskongressen” var en bluff. Efteråt hade jag ett 40 minuter långt gräl med honom. Av detta sände jag fyra minuter. Det var när jag bad honom nämna ett enda land i Israels närhet som var en demokrati. Han for då ut i häftiga fördömanden av muslimska länder. De var ”falska”, ”totalitära”, ”fascistiska”, ”ruttna”, ”dekadenta” och ”totalt korrumperade” menade han. Ja, arabländerna hade gjort ”hyckleriet till sin nya religion”. Ve mig om han i Radio Tuff hade sagt något liknande om Israel !
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Halva den påhittiga helsidan i Expressen upptogs av en bild på mig. Det häpnadsväckande var att på väggen bakom mig syntes ett stort foto av en knäböjande muslim, försänkt i bön. I förstone trodde jag att det var ett skickligt fotomontage, som i brist på sakargument skulle förleda läsarna i önskad riktning. Sedan kom jag ihåg att flera år tidigare hade jag helt schysst blivit intervjuad av Dagens Nyheter. I Mariebergshusets korridorer togs då ett antal foton. Det var ironiskt nog i Expressens eget hus fotot med det muslimska motivet fanns. Men det kunde inte läsarna veta utan trodde förstås att jag prytt väggen där hemma med fromma islamistiska motiv. Inte heller kunde de veta att jag är religiöst obegåvad.
Men Expressen behövde denna missvisande och i sammanhanget för mig komprometterande bild. I texten fanns många grova beskyllningar, till exempel att jag var en i kretsen kring Rami i hans ”allt grövre antisemitiska propaganda”, ja, i den feta helsidesrubriken kallades jag rentav för ”Ahmed Ramis hantlangare”. Men i artikeln fanns inga belägg för dessa påståenden. Journalisten hänvisade till att Svenska kommittén mot antisemitism var uppgiftslämnare. Jag skrev därför till kommittén och bad dem ge något enda exempel på antisemitiska inslag i mina tusentals radioprogram eller i mina många hundra artiklar och krönikor. Nu åtta år senare väntar jag fortfarande på svar.
Jag gick också ut på radion åtta gånger per dygn under tre veckor och bad lyssnarna att komma ihåg om de hört mig under mina tolv radioår säga något antisemitiskt. Ingen mindes något sådant och de som hörde av sig var förbannade på Expressens lögnaktiga journalistik. Några tackade för de många intervjuer jag gjort med människor från 50-60 olika länder, bland andra sådana som drabbats hårt av andra världskriget.
Jo, jag ringde också Ingvar Hedlund på Expressen och frågade efter bevis på hans beskyllningar och bad om att få intervjua honom i Radio Tuff. Han hade inget mera att komma med än invektiven i sin text. Därför undanbad han sig också att bli intervjuad. Formellt hänvisade han till att han måste fråga sina chefer först. Civilkuraget hos Expressens stjärnreporter var alltså långt ifrån på samma nivå som hans fantasifulla demagogi.
Det som kränkte min yrkesstolthet mest var att jag smädades som historieförfalskare – av en feg journalist som klamrade sig fast vid gamla myter Men det får bli ämnet för nästa veckas krönika.
-----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1060) 2005-12-25
BHIKHU VYAS: ”STOLT ATT FÅ MEDVERKA I RADIO TUFF”
(Bhikhu Vyas är sedan 26 år Tuffs partner i Indien)
Hjärtliga hälsningar och lyckönskningar till Radio Tuff som på Juldagen har sin sändning nr 1060 i oavbruten följd sedan 1985. Vilken lång och framgångsrik resa!
Jag är mycket medveten om vilken viktig och kreativ roll Radio Tuff har spelat med att sprida information om tuff-projekten här i Indien. Det har inspirerat systerskolorna (Kumla, Strandskolan med flera) att göra underbara insatser för våra skolor här och andra utveckligsprogram runt Valod i allmänhet och i Dharampur i synnerhet. Det har otvivelaktigt varit av stor betydelse för skolor och befolkning i isolerade och tidigare bortglömda trakter.
Radio Tuff är helt klart en röst för kärlek, vänskap och hållbar livsstil, så behövligt i dagens värld. Den har oförskräckt tagit ställning mot våld och krig, mot orättvisor och exploatering, vilket lett till stöd till länder i tredje världen, av vilken vi här utgör en liten bit.
Radio Tuffs vänner i Indien önskar programmet framgångar också under 2006!
Jag är stolt över att få förmånen att sedan två decennier medverka i sändningarna. Jag har talat i radion många gånger inte bara när jag varit i Sverige utan också regelbundet härifrån de indiska projekten i Valod och Dharampur.
Livet är ganska hektiskt just nu. Det kommer en ström av besökare till våra skolor och andra projekt. Tamachhadi, en av de sex tuff-skolorna i Dharampur, har blivit en attraktion för besökare I dag kommer 120 utlandsindier till skolan för att där fira jul. Och ett besök nyligen kan leda till det största skolprojektet under våra 17 års utvecklingsarbete i Dharampur. Två män från Bombay kom oanmälda till Tamachhadi. De har tidigare ekonomiskt stött våra dammprojekt. Nu vill de med en miljon rupier (ca 180 000 kr) finansiera ett elevhem för flickor.
I Tamachhadi kan vi numera ge stambefolkningens (tribals) barn högstadieundervisning (Secondary school) upp till 10:e klass. Men numera är gymnasiestudier nödvändiga, till exempel för att komma in på folkskollärarseminarium och andra högre studier. I staden Dharampur finns ett gymnasium (Higher Secondary), och ett elevhem skulle ge hundratals flickor chansen till gymnasiestudier. Särskilt min fru Kokila, som varit rektor för ett lärarinneseminarium, har länge drömt om att dessa flickor från mycket fattiga hem ska få chansen. Snart kanske hennes dröm kan förverkligas.
Vi ser alltså fram emot fortsatta framgångar i arbetet för de fattiga och tidigare bortglömda invånarna i Dharampurs hundratals små byar. Med Tuffs och andra solidariska människors hjälp tror vi på ett lyckosamt nytt år.
Vi önskar Radio Tuffs lyssnare ett riktigt gott 2006!
--------------------------------------------------------
Bhikhu Vyas i Radio Tuff 2005-12-25 (översättning: Å. Sandin)
Hjärtliga hälsningar och lyckönskningar till Radio Tuff som på Juldagen har sin sändning nr 1060 i oavbruten följd sedan 1985. Vilken lång och framgångsrik resa!
Jag är mycket medveten om vilken viktig och kreativ roll Radio Tuff har spelat med att sprida information om tuff-projekten här i Indien. Det har inspirerat systerskolorna (Kumla, Strandskolan med flera) att göra underbara insatser för våra skolor här och andra utveckligsprogram runt Valod i allmänhet och i Dharampur i synnerhet. Det har otvivelaktigt varit av stor betydelse för skolor och befolkning i isolerade och tidigare bortglömda trakter.
Radio Tuff är helt klart en röst för kärlek, vänskap och hållbar livsstil, så behövligt i dagens värld. Den har oförskräckt tagit ställning mot våld och krig, mot orättvisor och exploatering, vilket lett till stöd till länder i tredje världen, av vilken vi här utgör en liten bit.
Radio Tuffs vänner i Indien önskar programmet framgångar också under 2006!
Jag är stolt över att få förmånen att sedan två decennier medverka i sändningarna. Jag har talat i radion många gånger inte bara när jag varit i Sverige utan också regelbundet härifrån de indiska projekten i Valod och Dharampur.
Livet är ganska hektiskt just nu. Det kommer en ström av besökare till våra skolor och andra projekt. Tamachhadi, en av de sex tuff-skolorna i Dharampur, har blivit en attraktion för besökare I dag kommer 120 utlandsindier till skolan för att där fira jul. Och ett besök nyligen kan leda till det största skolprojektet under våra 17 års utvecklingsarbete i Dharampur. Två män från Bombay kom oanmälda till Tamachhadi. De har tidigare ekonomiskt stött våra dammprojekt. Nu vill de med en miljon rupier (ca 180 000 kr) finansiera ett elevhem för flickor.
I Tamachhadi kan vi numera ge stambefolkningens (tribals) barn högstadieundervisning (Secondary school) upp till 10:e klass. Men numera är gymnasiestudier nödvändiga, till exempel för att komma in på folkskollärarseminarium och andra högre studier. I staden Dharampur finns ett gymnasium (Higher Secondary), och ett elevhem skulle ge hundratals flickor chansen till gymnasiestudier. Särskilt min fru Kokila, som varit rektor för ett lärarinneseminarium, har länge drömt om att dessa flickor från mycket fattiga hem ska få chansen. Snart kanske hennes dröm kan förverkligas.
Vi ser alltså fram emot fortsatta framgångar i arbetet för de fattiga och tidigare bortglömda invånarna i Dharampurs hundratals små byar. Med Tuffs och andra solidariska människors hjälp tror vi på ett lyckosamt nytt år.
Vi önskar Radio Tuffs lyssnare ett riktigt gott 2006!
--------------------------------------------------------
Bhikhu Vyas i Radio Tuff 2005-12-25 (översättning: Å. Sandin)
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1060) 05-12-25 till....
....till tuff-aktivisten Åsne Liedén som i DN skriver under rubriken ”Här krävs det huvuden på fat”: ”Nu är drevet igång igen. Oppositionspartierna är inte nådiga i sin kritik. Det passar bra in i deras valkampanj att få regeringen att framstå som oduglig. Men vi får aldrig veta om oppositionen hade hanterat situationen så mycket bättre om de varit ansvariga. Regeringen har bett om ursäkt och vill ta lärdom genom att upprätta en katastrofmyndighet. Men det räcker inte, här krävs det huvuden på fat. Vid katastrofer med många drabbade bildas starka påtryckargrupper som kräver kraftfulla insatser från samhällets sida. Det anses självklart att expertis och resurser skall ställas till förfogande.
Vid katastrofer som drabbar enskilda varje dag, t ex trafikolyckor eller plötsliga dödsfall, finns inte alltid hjälp att få för anhöriga. Här behövs också stöd och hjälp. Är det verkligen så att sorgen och saknaden blir tyngre för den enskilde, när många drabbas samtidigt?”
....till Estlands regering, som nu medger, att den estniska polisutredningen om Estonia var otillräcklig och därför undersöker man, om det finns outredda orsaker till förlisningen. Ännu kan man varken bekräfta eller dementera påståendet att det fanns militär utrustning ombord, då utredarna aldrig hörde personer som såg när Estonia lastades.
....till Skånska Dagbladet (18/12) som tog in en artikel av Jan Hagberg. Han tycker att Sveriges Radio har givit en alltför svart-vit bild av tragedierna i forna Jugoslavien och skriver bland annat: ”I stället för att allsidigt belysa krigen på Balkan och deras orsaker – en katastrof mitt i Europa – har det gjorts till en genomgående hållning att så fort tillfälle ges skuldbelägga serber. Stormaktsspelet som krigets drivkraft – med utnyttjande av nationella motsättningar – finns inte med i SRs platta världsbild.” Hagberg anser att rapporteringen varit ”ett skolexempel på en ensidig och därmed förvanskad nyhetsrapportering, som väl illustrerar hur en falsk bild av ett stycke europeisk verklighet har skapats”. Han påpekar att många tiotusen bosnienserber dvalts i muslimska och kroatiska läger i Bosnien och där utsatts för svåra lidanden
....till den brittiska tidningen The Independents Patrick Cockburn som (21/12) påpekar att det irakiska valet resulterat i en uppdelning av landet mellan Shia, Sunni och kurder. Religiösa fundamentalister tog hem spelet medan de av västmakterna stödda sekulära partierna led förödmjukande nederlag. Cockburn citerar Ghassan Attiyah, en irakisk kommentator som säger: “På två har Bush lyckats skapa två nya talibanområden i Irak” Och Cockburn konstaterar dystert:: ”Valet betyder också en avgörande övergång från ett sekulärt Irak till ett land där med undantag från Kurdistan religiösa lagar kommer att dominera”.
....till alla dem som medverkat till att Radio Tuff kunnat höras också varje vecka under 2005, faktiskt på det 21:a året. Nu under detta års sista sändning finns det många rosor att dela ut. Diana Arróspide har varit tekniker och på ett fint sätt fortsatt traditionen från sin bortgångne far Edmundo Arróspide, under många år min käre radiokamrat, en klippa för hela Tyresöradion. När Diana låter peruanska panflöjter ljuda tänker jag med saknad på Edmundo. Varje vecka har också Hampus Eckerman gjort sina oförskräckta och radikala nedslag i mediefloden, Andra som regelbundet lämnat bidrag till Radio Tuff är Rysslandskännaren Seppo Isotalo och Bengt Svensson i San Francisco. Tuffs mycket kommunikative partner i Indien, Bhikhu Vyas, har ofta rapporterat om de många tuff-projekten där. Tuff-styrelsen med sin duktiga ordförande Sylvia Ljungdahl (tillika ordförande i Tyresö kvinno- och tjejjour) har givit oss fria tyglar. Monica Schelin har varje vecka varit ”blomsterflicka” vid utdelandet av ”veckans rosor” och även varit uppläsare av citat. Bengt Citron har fortsatt att skickligt sköta Tuffs hemsida www.come.to/tuff , där också mycket om Radio Tuff finns med. En ros också till det faktum att vi är oavlönade. Att vi inte behöver trängas bland alla vid köttgrytorna är en förmån, för det gör oss helt oberoende.
....till alla solidariska lyssnare och tuff-medlemmar som säkrat Radio Tuffs fortsatta verksamhet genom generösa gåvor. Det räddade Tuffs vacklande ekonomi för ett år sedan. Tyvärr ser det ut att behövas igen, bland annat därför att kommunen nu drar in sin fjärdedel av hyran för Tuff-lokalen. Den är viktig för Tuff, så bidrag på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 är ytterst välkomna
Vid katastrofer som drabbar enskilda varje dag, t ex trafikolyckor eller plötsliga dödsfall, finns inte alltid hjälp att få för anhöriga. Här behövs också stöd och hjälp. Är det verkligen så att sorgen och saknaden blir tyngre för den enskilde, när många drabbas samtidigt?”
....till Estlands regering, som nu medger, att den estniska polisutredningen om Estonia var otillräcklig och därför undersöker man, om det finns outredda orsaker till förlisningen. Ännu kan man varken bekräfta eller dementera påståendet att det fanns militär utrustning ombord, då utredarna aldrig hörde personer som såg när Estonia lastades.
....till Skånska Dagbladet (18/12) som tog in en artikel av Jan Hagberg. Han tycker att Sveriges Radio har givit en alltför svart-vit bild av tragedierna i forna Jugoslavien och skriver bland annat: ”I stället för att allsidigt belysa krigen på Balkan och deras orsaker – en katastrof mitt i Europa – har det gjorts till en genomgående hållning att så fort tillfälle ges skuldbelägga serber. Stormaktsspelet som krigets drivkraft – med utnyttjande av nationella motsättningar – finns inte med i SRs platta världsbild.” Hagberg anser att rapporteringen varit ”ett skolexempel på en ensidig och därmed förvanskad nyhetsrapportering, som väl illustrerar hur en falsk bild av ett stycke europeisk verklighet har skapats”. Han påpekar att många tiotusen bosnienserber dvalts i muslimska och kroatiska läger i Bosnien och där utsatts för svåra lidanden
....till den brittiska tidningen The Independents Patrick Cockburn som (21/12) påpekar att det irakiska valet resulterat i en uppdelning av landet mellan Shia, Sunni och kurder. Religiösa fundamentalister tog hem spelet medan de av västmakterna stödda sekulära partierna led förödmjukande nederlag. Cockburn citerar Ghassan Attiyah, en irakisk kommentator som säger: “På två har Bush lyckats skapa två nya talibanområden i Irak” Och Cockburn konstaterar dystert:: ”Valet betyder också en avgörande övergång från ett sekulärt Irak till ett land där med undantag från Kurdistan religiösa lagar kommer att dominera”.
....till alla dem som medverkat till att Radio Tuff kunnat höras också varje vecka under 2005, faktiskt på det 21:a året. Nu under detta års sista sändning finns det många rosor att dela ut. Diana Arróspide har varit tekniker och på ett fint sätt fortsatt traditionen från sin bortgångne far Edmundo Arróspide, under många år min käre radiokamrat, en klippa för hela Tyresöradion. När Diana låter peruanska panflöjter ljuda tänker jag med saknad på Edmundo. Varje vecka har också Hampus Eckerman gjort sina oförskräckta och radikala nedslag i mediefloden, Andra som regelbundet lämnat bidrag till Radio Tuff är Rysslandskännaren Seppo Isotalo och Bengt Svensson i San Francisco. Tuffs mycket kommunikative partner i Indien, Bhikhu Vyas, har ofta rapporterat om de många tuff-projekten där. Tuff-styrelsen med sin duktiga ordförande Sylvia Ljungdahl (tillika ordförande i Tyresö kvinno- och tjejjour) har givit oss fria tyglar. Monica Schelin har varje vecka varit ”blomsterflicka” vid utdelandet av ”veckans rosor” och även varit uppläsare av citat. Bengt Citron har fortsatt att skickligt sköta Tuffs hemsida www.come.to/tuff , där också mycket om Radio Tuff finns med. En ros också till det faktum att vi är oavlönade. Att vi inte behöver trängas bland alla vid köttgrytorna är en förmån, för det gör oss helt oberoende.
....till alla solidariska lyssnare och tuff-medlemmar som säkrat Radio Tuffs fortsatta verksamhet genom generösa gåvor. Det räddade Tuffs vacklande ekonomi för ett år sedan. Tyvärr ser det ut att behövas igen, bland annat därför att kommunen nu drar in sin fjärdedel av hyran för Tuff-lokalen. Den är viktig för Tuff, så bidrag på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 är ytterst välkomna
måndag, december 19
ICKEVÅLDS-MOTSTÅND EN ÖVERLÄGSEN METOD
Jag har under många år haft förmånen att i intervjuer prata med flera tusen människor i Radio Tuff och på Succékanalen 91,4, Dessutom är denna förmån skattefri, eftersom jag tack och lov inte är avlönad och därigenom kan vara helt oberoende.
Häromdagen intervjuade jag två sympatiska människor Siv Källstigen och Birgitta Karlfeldt, båda aktivt kristna Ett avsnitt av intervjun hörs i dagens Radio Tuff och hela halvtimmen kan höras på Succékanalen 91,4 från Juldagen tre veckor framåt tillsammans med tuff-veteranen Göran Flodmans synpunkter i ämnet. Han är lika religiöst obegåvad som jag.
Det handlade om etik, framförallt kristen sådan. Bibeln ger inga entydiga svar i fråga om krig och annan våldsanvändning. Det gör inte heller Koranen. Men Siv och Birgitta menade att kärleken var det centrala i det kristna budskapet. Jag hoppas att de har rätt.
Nu har de flesta kristna, judar och muslimer genom tiderna accepterat militära massmord trots allt tal om att du icke får dräpa och Bergspredikans klara budskap om icke-våld. Det motiveras ofta med att ens land, etniska grupp eller religion annars skulle hamna under förtryckare, diktatorer eller ogudaktiga och då gå en gruvlig framtid till mötes.
Är det verkligen så? Militärt motstånd innebär massdödande och i moderna krig också förstörelse av hem, fabriker, kommunikationer och annat livsviktigt. Det innebär också otroliga övergrepp mot civila, inte bara massdödande genom terrorbombningar utan också massvåldtäkter och andra ruskigheter. Sådant brukar i den öronbedövande krigspropagandan tystas ned med segrarnas ädelmod och godhet och offrens uselhet och ondska.
Ickevåld eller civilmotstånd är ingen lätt metod. Det kallas ibland för passivt motstånd, en utomordentligt missvisande beteckning, eftersom civilmotstånd kräver mycket större aktivitet än att bara lyda militära order. Det minimerar mänskligt lidande. Om det bedrivs planerat, väl förberett och i enighet blir det framgångsrikt.
Det borde vara dags igen att minnas böcker om icke-våld, till exempel ”Fredspolitik –Civilmotstånd”, som skrevs av bland andra tuff-medlemmarna Lennart och Åsne Liedén.
Civilmotstånd överensstämmer med vår humanistiska värdegrund. Så här i juletid vill man gärna tro att metoden också har starkt stöd i alla religioner
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1059) 2005-12-18
Häromdagen intervjuade jag två sympatiska människor Siv Källstigen och Birgitta Karlfeldt, båda aktivt kristna Ett avsnitt av intervjun hörs i dagens Radio Tuff och hela halvtimmen kan höras på Succékanalen 91,4 från Juldagen tre veckor framåt tillsammans med tuff-veteranen Göran Flodmans synpunkter i ämnet. Han är lika religiöst obegåvad som jag.
Det handlade om etik, framförallt kristen sådan. Bibeln ger inga entydiga svar i fråga om krig och annan våldsanvändning. Det gör inte heller Koranen. Men Siv och Birgitta menade att kärleken var det centrala i det kristna budskapet. Jag hoppas att de har rätt.
Nu har de flesta kristna, judar och muslimer genom tiderna accepterat militära massmord trots allt tal om att du icke får dräpa och Bergspredikans klara budskap om icke-våld. Det motiveras ofta med att ens land, etniska grupp eller religion annars skulle hamna under förtryckare, diktatorer eller ogudaktiga och då gå en gruvlig framtid till mötes.
Är det verkligen så? Militärt motstånd innebär massdödande och i moderna krig också förstörelse av hem, fabriker, kommunikationer och annat livsviktigt. Det innebär också otroliga övergrepp mot civila, inte bara massdödande genom terrorbombningar utan också massvåldtäkter och andra ruskigheter. Sådant brukar i den öronbedövande krigspropagandan tystas ned med segrarnas ädelmod och godhet och offrens uselhet och ondska.
Ickevåld eller civilmotstånd är ingen lätt metod. Det kallas ibland för passivt motstånd, en utomordentligt missvisande beteckning, eftersom civilmotstånd kräver mycket större aktivitet än att bara lyda militära order. Det minimerar mänskligt lidande. Om det bedrivs planerat, väl förberett och i enighet blir det framgångsrikt.
Det borde vara dags igen att minnas böcker om icke-våld, till exempel ”Fredspolitik –Civilmotstånd”, som skrevs av bland andra tuff-medlemmarna Lennart och Åsne Liedén.
Civilmotstånd överensstämmer med vår humanistiska värdegrund. Så här i juletid vill man gärna tro att metoden också har starkt stöd i alla religioner
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1059) 2005-12-18
235 000 KR FRÅN TUFF TILL INDIEN
Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) fortsätter med sina projekt i Indien. I dagarna skickades 235 000 kr till indiska partners. De ska användas i det bergiga Dharampurs många små byar, bebodda av stambefolkningen, ”de fattigaste av de fattiga”. De räcker till en jeep och till fortsatt drift av de sex Tuff-skolorna i området.
Pengarna har bland annat kommit in genom fina insatser av Kumla skola och Strandskolan i Tyresö. Men också skolor i Täby, Strängnäs och Floda har bidragit.
9 000 kr är öronmärkta för plantering av mangoträd. Redan har 55 000 mangoträd finansierats i Dharampur. Deras frukter innehåller mycket A-vitamin som motverkar den nattblindhet som är vanlig bland invånarna. Pengarna har bland annat kommit in genom försäljning av så kallade mangogram, som har använts vid gratulationer och kondoleanser.
Ett speciellt projekt under hösten har fått namnet ”Flodman Water System”. Det är vattenförsörjning till en av Tuff-skolorna och består av pump med dieselmotor och en 600 meter lång vattenledning från en av de hundratals brunnar som finansierats från Tyresö. Namnet har projektet fått, därför att Tuff-veteranen Göran Flodmans vänner skänkte sammanlagt 15 000 kr för att hedra honom på hans 80-årsdag nyligen
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
För mera upplysningar: Gunnar & Margaretha Petersen, tel 712 3303. De har också många bilder på projekten.
Se också www.come.to/tuff där det bl a finns foton av ”Flodman Water System”
-------------------------------------------------------------------------
SJÄLVSTÄNDIGA LOKALFÖRENINGAR BEHÖVS
Jättebra, att Magnus Thorn försöker bilda en lokalförening av Svenska Freds i Hofors, vilket han meddelar i senaste Pax. Alla lokala initiativ är berömvärda, eftersom det blivit allt svårare att få människor att engagera sig frivilligt i den folkrörelsetradition som är grundbulten i vår demokrati.
Magnus vill inte att Svenska Freds ska vara toppstyrt, men argumenterar ändå för en slags rätning i leden. Lokalföreningar avviker ibland för mycket från de frågor man centralt sätter fokus på, klagar han. Jag delar inte hans farhågor. Tvärtom är det ofta bra att lokalföreningarna tänker och agerar själva.
Ta till exempel de sensationellt stora demonstrationerna ”Nej till krig!” den 15 februari 2003, alltså inför det annalkande anfallet på Irak. Pinsamt nog ställde sig Svenska Freds utanför denna folkliga jättemanifestation för fred. Det har man på centralt håll sedan beklagat. Därvid skulle nuvarande centralstyrelsen också kunna hänvisa –och det här är min poäng—till att det fanns lokalföreningar som jobbade intensivt för att den här folkliga opinionsyttringen skulle bli en framgång.
Jag begriper till fullo att Svenska Freds centralt inte hinner vara hur vittomfumlande som helst, alltså agera på alla platser i världen där behjärtansvärda insatser är nödvändiga. Man koncentrerar sig helt riktigt på de frågor kongressen i demokratisk ordning beslutar om. Men då finns det alltid utanför Svenska Freds dom-som-tror sig-veta-bäst och kritiskt frågar, vad som görs till exempel mot den världsfattigdom, som är jordmån för krigiska konflikter. Då kan vi hänvisa till Tyresö Ulands- och Fredsförening (Tuff), som i decennier finansierat utmärkta projekt i Indien, Bolivia, Eritrea med flera länder, ofta med en miljon kr per år.
Andra häcklare kan undra vad Svenska Freds gör för att förbättra de kanske bristfälliga mänskliga rättigheterna i Östeuropa. Då kan vi hänvisa till Svenska Freds Göteborg.
Det finns flera liknande exempel.
Nej, Magnus, självständiga lokalföreningar behövs, inte bara för att de skickar det mesta av sina pengar till Svenska Freds. Så jag håller tummarna för att du lyckas med den nya lokalföreningen. Flera borde följa ditt exempel.
--------------------------------------------------------------------
Åke Sandin, programledare för Radio Tuff (Publicerat i Pax nr 5-6/2005)
Pengarna har bland annat kommit in genom fina insatser av Kumla skola och Strandskolan i Tyresö. Men också skolor i Täby, Strängnäs och Floda har bidragit.
9 000 kr är öronmärkta för plantering av mangoträd. Redan har 55 000 mangoträd finansierats i Dharampur. Deras frukter innehåller mycket A-vitamin som motverkar den nattblindhet som är vanlig bland invånarna. Pengarna har bland annat kommit in genom försäljning av så kallade mangogram, som har använts vid gratulationer och kondoleanser.
Ett speciellt projekt under hösten har fått namnet ”Flodman Water System”. Det är vattenförsörjning till en av Tuff-skolorna och består av pump med dieselmotor och en 600 meter lång vattenledning från en av de hundratals brunnar som finansierats från Tyresö. Namnet har projektet fått, därför att Tuff-veteranen Göran Flodmans vänner skänkte sammanlagt 15 000 kr för att hedra honom på hans 80-årsdag nyligen
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
För mera upplysningar: Gunnar & Margaretha Petersen, tel 712 3303. De har också många bilder på projekten.
Se också www.come.to/tuff där det bl a finns foton av ”Flodman Water System”
-------------------------------------------------------------------------
SJÄLVSTÄNDIGA LOKALFÖRENINGAR BEHÖVS
Jättebra, att Magnus Thorn försöker bilda en lokalförening av Svenska Freds i Hofors, vilket han meddelar i senaste Pax. Alla lokala initiativ är berömvärda, eftersom det blivit allt svårare att få människor att engagera sig frivilligt i den folkrörelsetradition som är grundbulten i vår demokrati.
Magnus vill inte att Svenska Freds ska vara toppstyrt, men argumenterar ändå för en slags rätning i leden. Lokalföreningar avviker ibland för mycket från de frågor man centralt sätter fokus på, klagar han. Jag delar inte hans farhågor. Tvärtom är det ofta bra att lokalföreningarna tänker och agerar själva.
Ta till exempel de sensationellt stora demonstrationerna ”Nej till krig!” den 15 februari 2003, alltså inför det annalkande anfallet på Irak. Pinsamt nog ställde sig Svenska Freds utanför denna folkliga jättemanifestation för fred. Det har man på centralt håll sedan beklagat. Därvid skulle nuvarande centralstyrelsen också kunna hänvisa –och det här är min poäng—till att det fanns lokalföreningar som jobbade intensivt för att den här folkliga opinionsyttringen skulle bli en framgång.
Jag begriper till fullo att Svenska Freds centralt inte hinner vara hur vittomfumlande som helst, alltså agera på alla platser i världen där behjärtansvärda insatser är nödvändiga. Man koncentrerar sig helt riktigt på de frågor kongressen i demokratisk ordning beslutar om. Men då finns det alltid utanför Svenska Freds dom-som-tror sig-veta-bäst och kritiskt frågar, vad som görs till exempel mot den världsfattigdom, som är jordmån för krigiska konflikter. Då kan vi hänvisa till Tyresö Ulands- och Fredsförening (Tuff), som i decennier finansierat utmärkta projekt i Indien, Bolivia, Eritrea med flera länder, ofta med en miljon kr per år.
Andra häcklare kan undra vad Svenska Freds gör för att förbättra de kanske bristfälliga mänskliga rättigheterna i Östeuropa. Då kan vi hänvisa till Svenska Freds Göteborg.
Det finns flera liknande exempel.
Nej, Magnus, självständiga lokalföreningar behövs, inte bara för att de skickar det mesta av sina pengar till Svenska Freds. Så jag håller tummarna för att du lyckas med den nya lokalföreningen. Flera borde följa ditt exempel.
--------------------------------------------------------------------
Åke Sandin, programledare för Radio Tuff (Publicerat i Pax nr 5-6/2005)
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1059) 05-12-18 till ....
....till Roland Schütts anhöriga, som i dödsannonsen i DN uppmanar oss att inte glömma Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2. Det är på detta konto som pengar för Tuffs alltmer använda mangogram sätts in. Annonsen var försedd med Rolands speciella bomärke; fredsmärket i ett hjärta
....till Tuffs Indiengrupp, som i dagarna till partners i Indien skickar 235 000 kr, inget dåligt facit för årets solidaritetsarbete. Mera om detta senare i dagens Radio Tuff.
....till Miklagårds förskola i Täby, som nu skickat 5000 kr till Tuffs insamlingskonto. De är avsedda för verksamhet bland gatubarn i den indiska mångmiljonstaden Ahmedabad. Miklagård har via Tuff under många år berömvärt stött detta projekt
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu bestämt att för tuff-projekten i Indien göra en solidaritetsafton med indisk kväll den 23 februari 2006 . Bo Hiort är lärare vid skolan och besökte för ett år sen de indiska projekten
....till Aftonbladets Gunnar Fredriksson, som i måndags (12/12) skriver under rubriken ”Pinters sanningar är inte bekväma”. Han påminner om ”falska och primitiva angrepp” på Noam Chomsky: ”När Chomsky hävdar yttrandefrihet även för åsikter som de flesta av oss tar avstånd från försöker man knäcka hans anseende genom att påstå att han har dessa åsikter”. Samma skamgrepp har använts mot Harold Pinter för hans kritik av rättegången mot Slobodan Milosevic.
....till Dagens Nyheters Jan Eklund, som i torsdags (15/12) skriver om attackerna mot och bannlysningen av den ledande arabiska TV-kanalen al-Jazeera. Redan den 27/11 berättade vi här i Radio Tuff om detta. (Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Där sa vi bland annat: ”Den i väst hyllade yttrandefriheten har sina begränsningar, dels av det överväldigande angloamerikanska medieövertaget, dels av att alternativa medier tystas, ibland rentav av med brutalt våld”. I samma blogg finns också en krönika från Radio Tuff den 6/11, där Eklunds fördomsfulla tirader om Noam Chomsky kommenteras.
....till Svenska Freds’ tidning Pax, som i senaste numret (nr 5-6/05) har en spalt om Roland Schütt och Radio Tuffs roll vid tillkomsten av han succébok ”Kådisbellan”. Dessutom har Pax tagit in Åke Sandins insändare ”Bra att lokalföreningar tänker och agerar själva”. Den ska senare läsas upp i dagens sändning.
....till tidningen TyresöFöretagarens krönikör Peter Hellsten, som är en utomordentlig stilist. I senaste numret förundras han över ”många människors omättliga behov av att tro på det övernaturliga ....inte då enbart tron på spågummor, astrologi och annat hokus pokus utan även religiös fanatism”. Han ger sig på olika religiösa fundamentalister, alltifrån Bush och hans kristna höger och kreationister till muslimska självmordsbombare. Han hoppas så här i juletider, att Gud är en svart lesbisk kvinna. Han tar upp två för en kritiker tacksamma ämnen: Det ena är avslöjandena om utbredd pedofili bland Brasiliens och USA:s katolska präster. Nu finns det väl också pedofiler bland välbetalda kommuntjänstemän och krönikörer, typ Hellsten, utan att därför en skugga behöver falla över majoriteten i dessa grupper. Det andra ämnet är Gamla Testamentets drakoniska straff för allehanda banala förseelser. Här får han akta sig. När Eva Moberg för några år sedan granskade denna bok och fann att den var full av rasism, förintelseuppmaningar och hyllningar av det utvalda (herre)folket blev hon anklagad för antisemitism, ett invektiv lika ymnigt som osakligt använt.
....till Pontus Björkman, som tidigare via Tuff gjort jättefina insatser, bland annat för gatubarn i Ecuador och som nu är stationerad i Guatemala. Därifrån rapporterar han nu om den i Sverige föga uppmärksammade naturkatastrofen i höstas: ”På fyra, fem dagar föll en halv meter regn över stora områden. Vattnet samlades upp i floder och låglänta områden och drog med sig enorma jordmassor. Människor, boskap, hus och skördar sköljdes bort. Stadsdelar och byar översvämmades. Över 1500 personer dog och sammanlagt en halv miljon människor drabbades på olika sätt”.
....till det perfekta alternativet till annan uppvaktning, alltså Tuffs mangogram. De finns i tre olika varianter: 1) ”För att gratulera...”, 2) ”I stället för blommor” och 3) ”Till minne av...”. För 200 kr blir det 40 mangoträd, för 400 kr 80 mangoträd i fattiga Dharampur i Indien. Kan beställas hos Monica Schelin, tel 08 – 712 2581 E-post: monica.schelin@brevet.nu
....till Tuffs Indiengrupp, som i dagarna till partners i Indien skickar 235 000 kr, inget dåligt facit för årets solidaritetsarbete. Mera om detta senare i dagens Radio Tuff.
....till Miklagårds förskola i Täby, som nu skickat 5000 kr till Tuffs insamlingskonto. De är avsedda för verksamhet bland gatubarn i den indiska mångmiljonstaden Ahmedabad. Miklagård har via Tuff under många år berömvärt stött detta projekt
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu bestämt att för tuff-projekten i Indien göra en solidaritetsafton med indisk kväll den 23 februari 2006 . Bo Hiort är lärare vid skolan och besökte för ett år sen de indiska projekten
....till Aftonbladets Gunnar Fredriksson, som i måndags (12/12) skriver under rubriken ”Pinters sanningar är inte bekväma”. Han påminner om ”falska och primitiva angrepp” på Noam Chomsky: ”När Chomsky hävdar yttrandefrihet även för åsikter som de flesta av oss tar avstånd från försöker man knäcka hans anseende genom att påstå att han har dessa åsikter”. Samma skamgrepp har använts mot Harold Pinter för hans kritik av rättegången mot Slobodan Milosevic.
....till Dagens Nyheters Jan Eklund, som i torsdags (15/12) skriver om attackerna mot och bannlysningen av den ledande arabiska TV-kanalen al-Jazeera. Redan den 27/11 berättade vi här i Radio Tuff om detta. (Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Där sa vi bland annat: ”Den i väst hyllade yttrandefriheten har sina begränsningar, dels av det överväldigande angloamerikanska medieövertaget, dels av att alternativa medier tystas, ibland rentav av med brutalt våld”. I samma blogg finns också en krönika från Radio Tuff den 6/11, där Eklunds fördomsfulla tirader om Noam Chomsky kommenteras.
....till Svenska Freds’ tidning Pax, som i senaste numret (nr 5-6/05) har en spalt om Roland Schütt och Radio Tuffs roll vid tillkomsten av han succébok ”Kådisbellan”. Dessutom har Pax tagit in Åke Sandins insändare ”Bra att lokalföreningar tänker och agerar själva”. Den ska senare läsas upp i dagens sändning.
....till tidningen TyresöFöretagarens krönikör Peter Hellsten, som är en utomordentlig stilist. I senaste numret förundras han över ”många människors omättliga behov av att tro på det övernaturliga ....inte då enbart tron på spågummor, astrologi och annat hokus pokus utan även religiös fanatism”. Han ger sig på olika religiösa fundamentalister, alltifrån Bush och hans kristna höger och kreationister till muslimska självmordsbombare. Han hoppas så här i juletider, att Gud är en svart lesbisk kvinna. Han tar upp två för en kritiker tacksamma ämnen: Det ena är avslöjandena om utbredd pedofili bland Brasiliens och USA:s katolska präster. Nu finns det väl också pedofiler bland välbetalda kommuntjänstemän och krönikörer, typ Hellsten, utan att därför en skugga behöver falla över majoriteten i dessa grupper. Det andra ämnet är Gamla Testamentets drakoniska straff för allehanda banala förseelser. Här får han akta sig. När Eva Moberg för några år sedan granskade denna bok och fann att den var full av rasism, förintelseuppmaningar och hyllningar av det utvalda (herre)folket blev hon anklagad för antisemitism, ett invektiv lika ymnigt som osakligt använt.
....till Pontus Björkman, som tidigare via Tuff gjort jättefina insatser, bland annat för gatubarn i Ecuador och som nu är stationerad i Guatemala. Därifrån rapporterar han nu om den i Sverige föga uppmärksammade naturkatastrofen i höstas: ”På fyra, fem dagar föll en halv meter regn över stora områden. Vattnet samlades upp i floder och låglänta områden och drog med sig enorma jordmassor. Människor, boskap, hus och skördar sköljdes bort. Stadsdelar och byar översvämmades. Över 1500 personer dog och sammanlagt en halv miljon människor drabbades på olika sätt”.
....till det perfekta alternativet till annan uppvaktning, alltså Tuffs mangogram. De finns i tre olika varianter: 1) ”För att gratulera...”, 2) ”I stället för blommor” och 3) ”Till minne av...”. För 200 kr blir det 40 mangoträd, för 400 kr 80 mangoträd i fattiga Dharampur i Indien. Kan beställas hos Monica Schelin, tel 08 – 712 2581 E-post: monica.schelin@brevet.nu
söndag, december 11
HAROLD PINTERS RAKA PUCKAR
Många var vi som fascinerades av Harold Pinters nobeltal. På TV såg vi en brittisk intellektuell som gjorde ett märkligt utspel – eller snarare ett slutspel, för det var en i cancer döende människa som satt i rullstol med filt över sina knän. I dödens närhet är man kanske mera konsekvent och orädd än annars.
Kommentarerna har varit många och skiftande. Den ledande amerikanska TV-kanalen CNN har dock hållit tyst om talet. Det är begripligt, för det var en stenhård vidräkning med USA:s utrikespolitik och militarism. Pinter kallade den amerikanska utrikespolitiken för "ett lysande, ja, virtuost och synnerligen framgångsrikt hypnosnummer".
Han räknade upp många amerikanska övergrepp under efterkrigstiden. Om det folkrättsvidriga kriget mot Irak 2003 sa han: ”Invasionen av Irak var ett banditdåd och ett uttryck av flagrant statsterrorism, och den visar på ett totalt förakt för internationella rättsprinciper ” Pinter var inte nådigare mot sitt eget land, som han kallade USA:s ”eget lilla bräkande lamm traskande efter i ledband, det patetiska och fogliga Storbritannien”Gång på gång har Pinter på sistone stämplats för sina åsikter om Slobodan Milosevic, den tidigare jugoslaviske presidenten som i flera år nu skakat galler i Haag. Man anklagar Pinter i så svepande ordalag att det låter som om han försvarar Milosevics ogärningar. Men det Pinter har kritiserat är den västliga traditionen att ställa bara de besegrade fienderna inför rätta. Han påminner om de kanske hundra tusen irakier som dödats sedan starten av det angloamerikanska anfallskriget 2003. Var går gränsen för folkmord, frågar han retoriskt. Om hundratusen dödsoffer är en rimlig siffra, bör George W Bush och Tony Blair ställas inför Haagdomstolen, menar han.
Pinter är slaven på triumfvagnen, som påpekar den bristande jämlikheten i internationell rätt. Förr sa man att rätten satt i spjutspets ände. I dag tycks den sitta i missilspets ände. I somras intervjuade jag förre statsministern Ingvar Carlsson. Han är alltför erfaren för att använda överord men på tal om USA:s vägran att låta sina medborgare någonsin ställas inför den internationella brottsdomstolen (ICC) sa han: ”Det är ungefär som om alla svenskar skulle vara ansvariga inför våra domstolar –utom människorna på Östermalm”
Gör tankeexperimentet att USA skulle besegras militärt. Med vilken lätthet skulle inte segrarna då kunna hitta anklagelsepunkter, såsom anfallskrig, folk- och miljömord i Vietnam, brottslig inblandning i latinamerikanska stater, tortyr, Abu Ghraib, Guantanamo och andra brott mot Genèvekonventionen och annan internationell rätt.. Sannolikt skulle Harold Pinter då påpeka att också segrarna minsann begått krigsförbrytelser, kanske med samma ensidiga konsekvens som han nu räknar upp angloamerikanska förbrytelser.
Det finns skäl att påminna om Rahabinode Pal, som var den indiske representanten vid Tokyo-rättegångarna mot de japanska krigsförbrytarna efter andra världskriget. Han tyckte att sådana segrarrättegångar var en fars och förklarade: "Att uppge sig hålla en rättegång och sedan hänga krigsfångar är i sig en krigsförbrytelse av speciell tyngd."
Men nu ska vi höra Harold Pinter själv under en minut, när han säger (här i översättning): ”Som var och en här känner till rättfärdigades invasionen av Irak med att Saddam Hussein förfogade över en stor arsenal av synnerligen farliga massförstörelsevapen, av vilka några kunde fyras av inom 45 minuter och åstadkomma en fruktansvärd förödelse. Man försäkrade oss om att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak hade förbindelser med Al-Qaida och var medansvarigt för det illdåd som drabbade New York den 11 september 2001. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak utgjorde ett hot mot världens säkerhet. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant Sanningen var någonting helt annat.”
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1058) 2005-12-11
Kommentarerna har varit många och skiftande. Den ledande amerikanska TV-kanalen CNN har dock hållit tyst om talet. Det är begripligt, för det var en stenhård vidräkning med USA:s utrikespolitik och militarism. Pinter kallade den amerikanska utrikespolitiken för "ett lysande, ja, virtuost och synnerligen framgångsrikt hypnosnummer".
Han räknade upp många amerikanska övergrepp under efterkrigstiden. Om det folkrättsvidriga kriget mot Irak 2003 sa han: ”Invasionen av Irak var ett banditdåd och ett uttryck av flagrant statsterrorism, och den visar på ett totalt förakt för internationella rättsprinciper ” Pinter var inte nådigare mot sitt eget land, som han kallade USA:s ”eget lilla bräkande lamm traskande efter i ledband, det patetiska och fogliga Storbritannien”Gång på gång har Pinter på sistone stämplats för sina åsikter om Slobodan Milosevic, den tidigare jugoslaviske presidenten som i flera år nu skakat galler i Haag. Man anklagar Pinter i så svepande ordalag att det låter som om han försvarar Milosevics ogärningar. Men det Pinter har kritiserat är den västliga traditionen att ställa bara de besegrade fienderna inför rätta. Han påminner om de kanske hundra tusen irakier som dödats sedan starten av det angloamerikanska anfallskriget 2003. Var går gränsen för folkmord, frågar han retoriskt. Om hundratusen dödsoffer är en rimlig siffra, bör George W Bush och Tony Blair ställas inför Haagdomstolen, menar han.
Pinter är slaven på triumfvagnen, som påpekar den bristande jämlikheten i internationell rätt. Förr sa man att rätten satt i spjutspets ände. I dag tycks den sitta i missilspets ände. I somras intervjuade jag förre statsministern Ingvar Carlsson. Han är alltför erfaren för att använda överord men på tal om USA:s vägran att låta sina medborgare någonsin ställas inför den internationella brottsdomstolen (ICC) sa han: ”Det är ungefär som om alla svenskar skulle vara ansvariga inför våra domstolar –utom människorna på Östermalm”
Gör tankeexperimentet att USA skulle besegras militärt. Med vilken lätthet skulle inte segrarna då kunna hitta anklagelsepunkter, såsom anfallskrig, folk- och miljömord i Vietnam, brottslig inblandning i latinamerikanska stater, tortyr, Abu Ghraib, Guantanamo och andra brott mot Genèvekonventionen och annan internationell rätt.. Sannolikt skulle Harold Pinter då påpeka att också segrarna minsann begått krigsförbrytelser, kanske med samma ensidiga konsekvens som han nu räknar upp angloamerikanska förbrytelser.
Det finns skäl att påminna om Rahabinode Pal, som var den indiske representanten vid Tokyo-rättegångarna mot de japanska krigsförbrytarna efter andra världskriget. Han tyckte att sådana segrarrättegångar var en fars och förklarade: "Att uppge sig hålla en rättegång och sedan hänga krigsfångar är i sig en krigsförbrytelse av speciell tyngd."
Men nu ska vi höra Harold Pinter själv under en minut, när han säger (här i översättning): ”Som var och en här känner till rättfärdigades invasionen av Irak med att Saddam Hussein förfogade över en stor arsenal av synnerligen farliga massförstörelsevapen, av vilka några kunde fyras av inom 45 minuter och åstadkomma en fruktansvärd förödelse. Man försäkrade oss om att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak hade förbindelser med Al-Qaida och var medansvarigt för det illdåd som drabbade New York den 11 september 2001. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak utgjorde ett hot mot världens säkerhet. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant Sanningen var någonting helt annat.”
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1058) 2005-12-11
TYRESÖ, EN KOMMUN I DJUP MEDIESKUGGA
I fjol var jag några ljuvliga sommardagar på Åland. Gjorde flera radioreportage med trevliga och spännande ålänningar. Ett som jag minns med glädje var med Harriet Tuominen på tidningen Nya Åland. Den är den ena av Ålands två dagliga tidningar. Dessutom finns Ålands Radio, som sänder 16 timmar per dygn..
Förra veckan intervjuade jag Anita Johansson, uppvuxen i Trollbäcken, men sedan sju år knuten till Radio Gotland. Det finns två dagliga tidningar på Gotland.
Åland har 26 000 invånare och Gotland 60 000. Tyresö finns mitt emellan med 41 000 invånare. Det är nästan förödmjukande att jämföra mediesituationen i ”trivsamma Tyresö” med den på Gotland och Åland. Här finns en tidning som kommer ut en gång i veckan och som domineras av annonser. Två andra tidningar finns också: Tyresö Nyheter (s), som kommer åtta gånger per år och Vi i Tyresö (m), som utkommer fyra gånger per år.
Hur ofta –läs: sällan—nämns Tyresö på rikstidningarnas Stockholmssidor eller på Radio Stockholm och TV:s ABC-Nytt? Tyresö befinner sig i djup medieskugga. Det drabbar den lokala demokratin. Våra kommunpolitiker blir doldisar och invånarnas intresse och engagemang för samhällsfrågor blir lidande..
Och hur är det då med radion? Ja, Ålands Radio har över 30 anställda, Radio Gotland 20 fast anställda och 25 frilansare. Det blir många miljoner kr i lönekostnader. Tyresöradions lönebudget är 0 kr och 0 öre –och det är okej för mig.
Det där med radiovågor, det är knepigt det. Vi får då och då glada tillrop från lyssnare i Haninge, Trångsund, Enskede, Bagarmossen, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden och ibland skickar de till och med pengagåvor till närradioföreningen, lite konstigt faktiskt eftersom 91,4 är grymt lokalpatriotisk. Men samtidigt finns det tyresöbor som är diskriminerade, för de hör uselt eller inte alls, t ex på Fornudden, Persudde och Gudöterrassen. I Öringe finns det folk som går och sätter sig i bilen för att kunna höra -- för att inte tala om hur illa eller inte alls det hörs ute på halvön.
För 20 år sen, när Tyresöradion startade, var kommunen vänlig nog att sätta upp en sändare på Fårdala vattentorn. Den har naggats av tidens tand och blivit sämre och sämre. Så nu satsar närradioföreningen på en ny och starkare sändare. Men det går löst på ett par hundratusen kronor, så det är mycket rimligt att kommunen på nytt bidrar.
Det har gjorts över 2000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4. 1400 av dem är tillgängliga för allmänheten på Tyresö bibliotek. Men kommunen har tyvärr slutat att.köpa in program, så de 600 halvtimmarna från mars 2003 fram till i dag samlar damm hemma hos mig. Jag gör nästan varje vecka kopior och skickar ut till folk som vill ha ett önskat program, men det vore bättre om biblioteket tog hand om dem.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1058) 2005-12-11
------------------------------------------------------------------------------------------------PROGRAM PÅ 91,4 MHz:
Succékanalen 91,4,.dygnet runt med ständigt 12 halvtimmesprogram
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio TUFF, söndagar kl 17.18, tisdagar kl 18-19
Tyresö Jazz & Blues Clubs Tyresö Jazzradio, onsdagar kl 20-21
Latinamerikanska Radio Pablo Neruda, söndagar kl 11-14
Nybodaelevernas Radio X3M, torsdagar kl 15.15-16.15
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Se hemsidan www.listen.to/tyrsling med programtablåer och bilder på de medverkande i Succékanalen 91,4
Förra veckan intervjuade jag Anita Johansson, uppvuxen i Trollbäcken, men sedan sju år knuten till Radio Gotland. Det finns två dagliga tidningar på Gotland.
Åland har 26 000 invånare och Gotland 60 000. Tyresö finns mitt emellan med 41 000 invånare. Det är nästan förödmjukande att jämföra mediesituationen i ”trivsamma Tyresö” med den på Gotland och Åland. Här finns en tidning som kommer ut en gång i veckan och som domineras av annonser. Två andra tidningar finns också: Tyresö Nyheter (s), som kommer åtta gånger per år och Vi i Tyresö (m), som utkommer fyra gånger per år.
Hur ofta –läs: sällan—nämns Tyresö på rikstidningarnas Stockholmssidor eller på Radio Stockholm och TV:s ABC-Nytt? Tyresö befinner sig i djup medieskugga. Det drabbar den lokala demokratin. Våra kommunpolitiker blir doldisar och invånarnas intresse och engagemang för samhällsfrågor blir lidande..
Och hur är det då med radion? Ja, Ålands Radio har över 30 anställda, Radio Gotland 20 fast anställda och 25 frilansare. Det blir många miljoner kr i lönekostnader. Tyresöradions lönebudget är 0 kr och 0 öre –och det är okej för mig.
Det där med radiovågor, det är knepigt det. Vi får då och då glada tillrop från lyssnare i Haninge, Trångsund, Enskede, Bagarmossen, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden och ibland skickar de till och med pengagåvor till närradioföreningen, lite konstigt faktiskt eftersom 91,4 är grymt lokalpatriotisk. Men samtidigt finns det tyresöbor som är diskriminerade, för de hör uselt eller inte alls, t ex på Fornudden, Persudde och Gudöterrassen. I Öringe finns det folk som går och sätter sig i bilen för att kunna höra -- för att inte tala om hur illa eller inte alls det hörs ute på halvön.
För 20 år sen, när Tyresöradion startade, var kommunen vänlig nog att sätta upp en sändare på Fårdala vattentorn. Den har naggats av tidens tand och blivit sämre och sämre. Så nu satsar närradioföreningen på en ny och starkare sändare. Men det går löst på ett par hundratusen kronor, så det är mycket rimligt att kommunen på nytt bidrar.
Det har gjorts över 2000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4. 1400 av dem är tillgängliga för allmänheten på Tyresö bibliotek. Men kommunen har tyvärr slutat att.köpa in program, så de 600 halvtimmarna från mars 2003 fram till i dag samlar damm hemma hos mig. Jag gör nästan varje vecka kopior och skickar ut till folk som vill ha ett önskat program, men det vore bättre om biblioteket tog hand om dem.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1058) 2005-12-11
------------------------------------------------------------------------------------------------PROGRAM PÅ 91,4 MHz:
Succékanalen 91,4,.dygnet runt med ständigt 12 halvtimmesprogram
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio TUFF, söndagar kl 17.18, tisdagar kl 18-19
Tyresö Jazz & Blues Clubs Tyresö Jazzradio, onsdagar kl 20-21
Latinamerikanska Radio Pablo Neruda, söndagar kl 11-14
Nybodaelevernas Radio X3M, torsdagar kl 15.15-16.15
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Se hemsidan www.listen.to/tyrsling med programtablåer och bilder på de medverkande i Succékanalen 91,4
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1058) 05-12-11 till....
....till Aftonbladets Yrsa Stenius som skriver (6/12) under rubriken ”Finland behöver ingen syndabock” om den finländska rapporten om hur hjälparbetet efter tsunamin (miss)sköttes av finländska myndigheter. Förra presidenten Martti Ahtisaari inleder sin rapport med att fastslå: ”Inga som helst räddningsinsatser från det finländska samhällets sida kunde ha räddat ett enda finskt liv.” Och Stenius tillägger med anledning av den efterkloka svenska upprördheten: ”Ahtisaari talade, som finnar gör, tyst, i respekt för lidande och död.”
....till Sveriges Radios Ring P1, som i tisdags (6/12) tog in följande:
”Det är ju förskräckligt det där att utrikesminister Laila Freivalds försökte ta ledigt några timmar på annandag juls kväll, har vi fått höra. Jag hoppas i alla fall att oppositionsledarna i lugn ro välförtjänt kunde fira jul. För inte satt de väl hemma, bet på naglarna och ringde oupphörligt till UD för att larma. Men vad de gjorde vet vi inte, eftersom medierna bara bekvämt återger deras efterkloka fördömanden.
Jag är inte säker på att Laila Freivalds orsakade en enda människas död förra julen. Jag vill minnas att det faktiskt handlade om en förfärlig naturkatastrof som tragiskt dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den beskäftiga storm, som nu piskas upp i den svenska ankdammen inte får någon publicitet i Asien. Visste asiaterna om det här drevet skulle de tycka att vi svenskar var en samling bortskämda och grälsjuka societetstanter.
Kanske skulle medierna i stället undersöka vad vi i de rika länderna har gjort för att hjälpa den överväldigande majoriteten av offren. De överlevande av dem har dessutom i de flesta fall förlorat både hem, båtar och annat nödvändig. Jag heter Åke Sandin och bor i Tyresö”.
....till (på tal om fattiga asiater) Riffat Jahan som i Aftonbladet (9/12) skriver under rubriken ”Vapenaffärer viktigare än människoliv” att ”Pakistan tigger filtar men köper svenska vapen för 8 miljarder. Drygt 40 procent av Pakistans befolkning har mindre än en dollar om dagen att leva på. Barnarbete är utbrett. Hälsovård för de fattiga, det vill säga allra flesta, är i princip obefintlig. Enligt pakistanska tidningar har enbart under den senaste månaden hundratals pakistanier dött av förorenat dricksvatten. Trots allt detta satsar Pakistan flera gånger mer på militären än på den sociala sektorn. Att sälja dyrbara vapen till länder med BNP per capita under 5000 dollar är inte girighet, det är barnamord. Minst en kvarts miljon barn dör årligen av sjukdomar som enkelt kan botas med små medel.”
....till den manifestation mot vapenexport till Pakistan, som ägde rum i torsdags (8/12) utanför riksdagshuset. En av talarna var Svenska Freds’ ordförande Frida Blom och hon betonade att Pakistan behöver bistånd inte bomber. Affären kommer att kosta Pakistan 8,3 miljarder kronor, pengar som hade behövts för återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningen
....till Maj Wechselmann, som i Aftonbladet (7/12) vädjar ”FRIGE DE KIDNAPPADE”. Det gäller fyra medlemmar av Christian PeaceMaker Teams, vilka har kidnappats i Belgrad. Wechselmann: ”De har sedan 2003 varit permanent stationerade i Bagdad, där man hjälpt civilbefolkningen med medicin och skolböcker, rapporterat om bombningarna av civila under kriget och om bristen på el och vatten efter kriget. De har demonstrerat i Bagdad mot dessa brister och hösten 2003 började de, efter att ha intervjuat en mängd familjer vars släktingar hade fängslats, även att varje dag demonstrera på centrala platser i Bagdad mot övergreppen i de irakiska fängelserna . De var först med avslöjandet om Abu Ghraib." Tiotusentals har redan skrivit på en vädjan om frigivning.Det kan göras på http://www.petitionspot.com/petitions/freethecpt
....till den uruguayanske historikern Eduardo Galeano, bland annat författare av boken ”Latinamerikas öppna ådror”, som i Aftonbladet (4/12) skriver: ”Krig anger nobla skäl till varför de inträffar: internationell säkerhet, nationell värdighet, demokrati, frihet, ordning, civilisationens mandat eller Guds vilja. Det finns ingen som är ärlig nog att erkänna: Jag mördar för att stjäla. Inte mindre än tre miljoner civila dog i Kongo under det fyra år långa krig som tillfälligt har stannat av sedan slutet av 2002. De dog på grund av coltan, även om de inte visste det, ett sällsynt mineral som, i likhet med sitt namn, utgör en kombination av colombo och tantalite, två sällsynta mineraler Coltan var praktiskt taget värdelöst till dess man upptäckte att det var oumbärligt i samband med tillverkning av mobiltelefoner, rymdfarkoster, datorer och missiler. Sedan dess har det varit mer värt än guld.”
....till lokaltidningen Vi i Tyresö (m), som har en helsida om Tyresöradion. Där finns en lång artikel med rubriken ”Till minne av en oförglömlig människa” och är en ordagrann återgivning av de minnesord vi i Radio Tuff den 30 oktober hade om Roland Schütt.
....till lokaltidningen Tyresö Nyheter (s), som i sin årskrönika bland annat påminner om att Radio Tuff nu hörts varje vecka i över 20 år
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö (k=kommersiell) som på sin förstasida meddelar att Tomas Andreasson och Åke Sandin får Tyresö kommuns nyinstiftade demokratipris. Åkes annorlunda tacktal i kommunfullmäktige i torsdags finns på www.tuffsandin.blogspot.com
....till det gäng som gjort ”Ältaboken - Om människorna och livet i Älta 1900 – 2000”, kallad ”en unik lokalhistorisk gärning”. Den kostar 200 kr och finns till försäljning från och med den 15 dec. på Älta bibliotek i Älta centrum, Maggies Farm, Lovisedalsvägen 166 och i Dieselverkstaden i Nacka. En av bokens upphovsmän, Gunnar Säfsund, hörs från och med i dag på Succékanalen 91,4
....till de allt flera smarta och solidariska människor, som av Tuff köper mangogram, som finns i tre varianter: ”Grattis”, ”Istället för blommor” och ”Till minne av”. Ett mangogram för 200 kr innebär 40 nya mangoträd i fattiga Dharampr (Indien), ett mangogram för 500 kr blir 100 träd etc. Det meddelas nu att julhandeln slår nya rekord med 48 000 miljoner kr. Det blir 5 300 kr per svensk, mer än 21 000 kr per tvåbarnsfamilj. Vilken fin påminnelse av julens verkliga innebörd är inte mangogrammet I stället för blommor ! Hur mangogrammen ser ut syns på www.come.to/tuff
....till Sveriges Radios Ring P1, som i tisdags (6/12) tog in följande:
”Det är ju förskräckligt det där att utrikesminister Laila Freivalds försökte ta ledigt några timmar på annandag juls kväll, har vi fått höra. Jag hoppas i alla fall att oppositionsledarna i lugn ro välförtjänt kunde fira jul. För inte satt de väl hemma, bet på naglarna och ringde oupphörligt till UD för att larma. Men vad de gjorde vet vi inte, eftersom medierna bara bekvämt återger deras efterkloka fördömanden.
Jag är inte säker på att Laila Freivalds orsakade en enda människas död förra julen. Jag vill minnas att det faktiskt handlade om en förfärlig naturkatastrof som tragiskt dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den beskäftiga storm, som nu piskas upp i den svenska ankdammen inte får någon publicitet i Asien. Visste asiaterna om det här drevet skulle de tycka att vi svenskar var en samling bortskämda och grälsjuka societetstanter.
Kanske skulle medierna i stället undersöka vad vi i de rika länderna har gjort för att hjälpa den överväldigande majoriteten av offren. De överlevande av dem har dessutom i de flesta fall förlorat både hem, båtar och annat nödvändig. Jag heter Åke Sandin och bor i Tyresö”.
....till (på tal om fattiga asiater) Riffat Jahan som i Aftonbladet (9/12) skriver under rubriken ”Vapenaffärer viktigare än människoliv” att ”Pakistan tigger filtar men köper svenska vapen för 8 miljarder. Drygt 40 procent av Pakistans befolkning har mindre än en dollar om dagen att leva på. Barnarbete är utbrett. Hälsovård för de fattiga, det vill säga allra flesta, är i princip obefintlig. Enligt pakistanska tidningar har enbart under den senaste månaden hundratals pakistanier dött av förorenat dricksvatten. Trots allt detta satsar Pakistan flera gånger mer på militären än på den sociala sektorn. Att sälja dyrbara vapen till länder med BNP per capita under 5000 dollar är inte girighet, det är barnamord. Minst en kvarts miljon barn dör årligen av sjukdomar som enkelt kan botas med små medel.”
....till den manifestation mot vapenexport till Pakistan, som ägde rum i torsdags (8/12) utanför riksdagshuset. En av talarna var Svenska Freds’ ordförande Frida Blom och hon betonade att Pakistan behöver bistånd inte bomber. Affären kommer att kosta Pakistan 8,3 miljarder kronor, pengar som hade behövts för återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningen
....till Maj Wechselmann, som i Aftonbladet (7/12) vädjar ”FRIGE DE KIDNAPPADE”. Det gäller fyra medlemmar av Christian PeaceMaker Teams, vilka har kidnappats i Belgrad. Wechselmann: ”De har sedan 2003 varit permanent stationerade i Bagdad, där man hjälpt civilbefolkningen med medicin och skolböcker, rapporterat om bombningarna av civila under kriget och om bristen på el och vatten efter kriget. De har demonstrerat i Bagdad mot dessa brister och hösten 2003 började de, efter att ha intervjuat en mängd familjer vars släktingar hade fängslats, även att varje dag demonstrera på centrala platser i Bagdad mot övergreppen i de irakiska fängelserna . De var först med avslöjandet om Abu Ghraib." Tiotusentals har redan skrivit på en vädjan om frigivning.Det kan göras på http://www.petitionspot.com/petitions/freethecpt
....till den uruguayanske historikern Eduardo Galeano, bland annat författare av boken ”Latinamerikas öppna ådror”, som i Aftonbladet (4/12) skriver: ”Krig anger nobla skäl till varför de inträffar: internationell säkerhet, nationell värdighet, demokrati, frihet, ordning, civilisationens mandat eller Guds vilja. Det finns ingen som är ärlig nog att erkänna: Jag mördar för att stjäla. Inte mindre än tre miljoner civila dog i Kongo under det fyra år långa krig som tillfälligt har stannat av sedan slutet av 2002. De dog på grund av coltan, även om de inte visste det, ett sällsynt mineral som, i likhet med sitt namn, utgör en kombination av colombo och tantalite, två sällsynta mineraler Coltan var praktiskt taget värdelöst till dess man upptäckte att det var oumbärligt i samband med tillverkning av mobiltelefoner, rymdfarkoster, datorer och missiler. Sedan dess har det varit mer värt än guld.”
....till lokaltidningen Vi i Tyresö (m), som har en helsida om Tyresöradion. Där finns en lång artikel med rubriken ”Till minne av en oförglömlig människa” och är en ordagrann återgivning av de minnesord vi i Radio Tuff den 30 oktober hade om Roland Schütt.
....till lokaltidningen Tyresö Nyheter (s), som i sin årskrönika bland annat påminner om att Radio Tuff nu hörts varje vecka i över 20 år
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö (k=kommersiell) som på sin förstasida meddelar att Tomas Andreasson och Åke Sandin får Tyresö kommuns nyinstiftade demokratipris. Åkes annorlunda tacktal i kommunfullmäktige i torsdags finns på www.tuffsandin.blogspot.com
....till det gäng som gjort ”Ältaboken - Om människorna och livet i Älta 1900 – 2000”, kallad ”en unik lokalhistorisk gärning”. Den kostar 200 kr och finns till försäljning från och med den 15 dec. på Älta bibliotek i Älta centrum, Maggies Farm, Lovisedalsvägen 166 och i Dieselverkstaden i Nacka. En av bokens upphovsmän, Gunnar Säfsund, hörs från och med i dag på Succékanalen 91,4
....till de allt flera smarta och solidariska människor, som av Tuff köper mangogram, som finns i tre varianter: ”Grattis”, ”Istället för blommor” och ”Till minne av”. Ett mangogram för 200 kr innebär 40 nya mangoträd i fattiga Dharampr (Indien), ett mangogram för 500 kr blir 100 träd etc. Det meddelas nu att julhandeln slår nya rekord med 48 000 miljoner kr. Det blir 5 300 kr per svensk, mer än 21 000 kr per tvåbarnsfamilj. Vilken fin påminnelse av julens verkliga innebörd är inte mangogrammet I stället för blommor ! Hur mangogrammen ser ut syns på www.come.to/tuff
fredag, december 9
EN RADIOTS TACKTAL
I TYRESÖ KOMMUNFULLMÄKTIGE 2005-12-08
Ärade ordförande och fullmäktigeledamöter och inte minst: kära radiolyssnare!
Inte i mina vildaste drömmar har jag kunnat föreställa mig att jag skulle stå här i fullmäktige. Fast jag känner mig ganska hemma här, för de flesta av er tillhör de 2000-3000 människor jag intervjuat på 91,4.
Jag beundrar alla er som engagerar er,för ni utgör den livsviktiga basen i demokratin Jag gillar dom jobbar frivilligt i olika föreningar och många hundra av dom har jag intervjuat. Dit hör också våra duktiga fritidspolitiker..
Däremot har jag lite svårt för dom som är efterkloka besservissrar, såna där baksäteschaufförer som triggade av medierna alltid tror sig veta den rätta vägen men själva aktar sig för att hålla i den minsta ratt.
Redan för 15 år sen skrev jag i en Pax-krönika, att när vi inte har morsan längre att gråta ut hos eller sparka på, blir det ofta politiker som får vara våra spottkoppar. Politikerföraktet är i bästa fall historielöst, i sämsta fall fascistiskt.
Jag minns med glädje många trevliga intervjutillfällen med Tyresöpolitiker från alla olika partier. Och nu är det ju valår snart och då är ni välkomna att köa framför micken igen. För mig blir det lite schizofrent att vara vänsterpatist på förmiddan, moderat på eftermiddan, socialdemokrat och folkpartist dan efter osv. Men hittills har jag klarat mig utan svårare psykiska men.
En gång som jag minns med speciell förtjusning det var när jag för ett par år sen intervjuade en kvartett kvinnliga fullmäktigeledamöter, två från majoriteten och två från oppositionen. Dom pratade så intressant om hur det var att vara kvinna och morsa och ändå hinna med alla sammanträden och alla pappersluntor, att vi fortsatte en halvtimme till. Då kom dom in på folkkära ämnen som sex och liknande. I slutet snackade dom också om den tilltagande kroppsfixeringen, som inte minst drabbar och stressar unga tjejer. Och då sa en av dom här fyra politikerna.
”Ja, jag minns hur det var när man var 18-20 år, när man ännu var fast och fin i hullet men ändå hade såna komplex för sitt utseende. Men i dag när man är 45 + och det är lite sladdrigt här och var och valkar bullar fram på fel ställen, då skulle man gladeligen kunna visa sig naken”
Och då förstår ni, då föreslog en annan av damerna:
”Ja, tjejer, vi kan väl komma nakna till nästa fullmäktige!!
Då avannonserade jag i ett plötsligt ryck av gammaldags anständighet programmet. När jag nu ser hur några gubbar här i församlingen just förväntansfullt tindrade till är det väl dags att göra en ack så trendriktig pudel. Genom att inte uppmuntra damernas spektakulära plan bör jag förebrås för att denna församling inte hamnade på löpsedlar och helsidor, åtminstone i alla kvällstidningar
Jag har lagt ett gult blad till ert begrundande där nere på bordet. Det har rubriken TYRESÖ EN KOMMUN I DJUP MEDIESKUGGA. Missförstå mig inte: Jag är varm beundrare av de två ideellt utgivna tidningarna Tyresö Nyheter (s) och Vi i Tyresö (m). Som radions dubbelagent förser jag båda tidningarna med både text- och fotomaterial. Men dom kommer ju ut bara åtta resp. fyra gånger per år. Så Tyresös medieskugga är verkligen massiv. Det drabbar både den med rätta hyllade demokratin och Tyresöbornas engagemang och kunskaper i samhällsfrågor och politik.
Ett exempel på det senare: Före valet 2002 gick jag omkring i Tyresö centrum med mikrofonen och frågade ut människor om bland annat våra politiker. ”Nämn namnet på ett kommunalråd!” bad jag den ena efter den andra. Dom fyra första hade ingen aning om Assarsson och Fält.. Den femte sa: ”Det är ju Birgitta Lönegård”, ”Ja”, sa jag och försökte vara uppmuntrande, ”det är inte så dumt, men vilket parti tillhör hon?” ”Hon är väl moderat” blev svaret. Varken Berit eller Birgitta kan väl vara värst nöjd med det svaret och inte heller vi andra om vi vill slå vakt om demokratin.
Dags att visa att jag är väluppfostrad. Jag är mycket hedrad och stolt över det här demokratipriset Tack snälla Tyresö kommun!,
Men nu när jag nästan varit fjäskande, må det tillåtas mig att vara lite äskande. Jag tänker på en affisch från pensionsvalet. Dom äldre av er minns den där farbrorn med tjusig mustasch som på affischen sa: ”Gärna medalj men hellre en rejäl pension” eller nåt liknande. Min travesti på den lyder: ”Gärna demokratipris men hellre an rejäl radiosändare.
Det där med radiovågor, det är knepigt det. Vi får då och då glada tillrop från lyssnare i Haninge, Trångsund, Enskede, Bagarmossen, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden och ibland skickar de till och med pengagåvor till närradioföreningen, lite konstigt faktiskt eftersom 91,4 är grymt lokalpatriotisk.
Men samtidigt finns det tyresöbor som är diskriminerade, för de hör 91,4 uselt eller inte alls, t ex på Fornudden, Persudde och Gudöterrassen. I Öringe finns det folk som går och sätter sig i bilen för att kunna höra -- för att inte tala om hur illa eller inte alls det hörs ute på halvön.
För 20 år sen, när Tyresöradion startade, var kommunen vänlig nog att sätta upp en sändare på Fårdala vattentorn. Den har naggats av tidens tand och blivit sämre och sämre. Men nu satsar närradioföreningen med vår driftige ordförande Sven-Ingvar Svensson och den tekniskt kunnige Janne Känngård i spetsen på en ny och starkare sändare. Men det går löst på ett par hundratusen kronor, så det är mycket rimligt att kommunen på nytt bidrar, eller hur.
Det har gjorts över 2000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4. 1400 av dem är tillgängliga för allmänheten på Tyresö bibliotek. Men kommunen har tyvärr slutat att.köpa in program, så de 600 halvtimmarna de senaste ligger och samlar damm hemma hos mig. Nästan varje vecka ringer folk och vill ha program och jag gör då snällt kopior och skickar de önskade programen. Men det vore bättre om biblioteket tog hand om dem.
Jag har faktiskt en liten gengåva till er. Det är en dekal i Tyresös färger och texten är Succékanalen 91,4. Ni får gärna uppfatta den som muta för då får jag känna mig siktigt märkvärdig. Men gåvan är villkorad. Ni får inte ta någon dekal, om ni inte pryder er bils bakruta med den..
Än en gång tack så hjärtligt!.
--------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN
Ärade ordförande och fullmäktigeledamöter och inte minst: kära radiolyssnare!
Inte i mina vildaste drömmar har jag kunnat föreställa mig att jag skulle stå här i fullmäktige. Fast jag känner mig ganska hemma här, för de flesta av er tillhör de 2000-3000 människor jag intervjuat på 91,4.
Jag beundrar alla er som engagerar er,för ni utgör den livsviktiga basen i demokratin Jag gillar dom jobbar frivilligt i olika föreningar och många hundra av dom har jag intervjuat. Dit hör också våra duktiga fritidspolitiker..
Däremot har jag lite svårt för dom som är efterkloka besservissrar, såna där baksäteschaufförer som triggade av medierna alltid tror sig veta den rätta vägen men själva aktar sig för att hålla i den minsta ratt.
Redan för 15 år sen skrev jag i en Pax-krönika, att när vi inte har morsan längre att gråta ut hos eller sparka på, blir det ofta politiker som får vara våra spottkoppar. Politikerföraktet är i bästa fall historielöst, i sämsta fall fascistiskt.
Jag minns med glädje många trevliga intervjutillfällen med Tyresöpolitiker från alla olika partier. Och nu är det ju valår snart och då är ni välkomna att köa framför micken igen. För mig blir det lite schizofrent att vara vänsterpatist på förmiddan, moderat på eftermiddan, socialdemokrat och folkpartist dan efter osv. Men hittills har jag klarat mig utan svårare psykiska men.
En gång som jag minns med speciell förtjusning det var när jag för ett par år sen intervjuade en kvartett kvinnliga fullmäktigeledamöter, två från majoriteten och två från oppositionen. Dom pratade så intressant om hur det var att vara kvinna och morsa och ändå hinna med alla sammanträden och alla pappersluntor, att vi fortsatte en halvtimme till. Då kom dom in på folkkära ämnen som sex och liknande. I slutet snackade dom också om den tilltagande kroppsfixeringen, som inte minst drabbar och stressar unga tjejer. Och då sa en av dom här fyra politikerna.
”Ja, jag minns hur det var när man var 18-20 år, när man ännu var fast och fin i hullet men ändå hade såna komplex för sitt utseende. Men i dag när man är 45 + och det är lite sladdrigt här och var och valkar bullar fram på fel ställen, då skulle man gladeligen kunna visa sig naken”
Och då förstår ni, då föreslog en annan av damerna:
”Ja, tjejer, vi kan väl komma nakna till nästa fullmäktige!!
Då avannonserade jag i ett plötsligt ryck av gammaldags anständighet programmet. När jag nu ser hur några gubbar här i församlingen just förväntansfullt tindrade till är det väl dags att göra en ack så trendriktig pudel. Genom att inte uppmuntra damernas spektakulära plan bör jag förebrås för att denna församling inte hamnade på löpsedlar och helsidor, åtminstone i alla kvällstidningar
Jag har lagt ett gult blad till ert begrundande där nere på bordet. Det har rubriken TYRESÖ EN KOMMUN I DJUP MEDIESKUGGA. Missförstå mig inte: Jag är varm beundrare av de två ideellt utgivna tidningarna Tyresö Nyheter (s) och Vi i Tyresö (m). Som radions dubbelagent förser jag båda tidningarna med både text- och fotomaterial. Men dom kommer ju ut bara åtta resp. fyra gånger per år. Så Tyresös medieskugga är verkligen massiv. Det drabbar både den med rätta hyllade demokratin och Tyresöbornas engagemang och kunskaper i samhällsfrågor och politik.
Ett exempel på det senare: Före valet 2002 gick jag omkring i Tyresö centrum med mikrofonen och frågade ut människor om bland annat våra politiker. ”Nämn namnet på ett kommunalråd!” bad jag den ena efter den andra. Dom fyra första hade ingen aning om Assarsson och Fält.. Den femte sa: ”Det är ju Birgitta Lönegård”, ”Ja”, sa jag och försökte vara uppmuntrande, ”det är inte så dumt, men vilket parti tillhör hon?” ”Hon är väl moderat” blev svaret. Varken Berit eller Birgitta kan väl vara värst nöjd med det svaret och inte heller vi andra om vi vill slå vakt om demokratin.
Dags att visa att jag är väluppfostrad. Jag är mycket hedrad och stolt över det här demokratipriset Tack snälla Tyresö kommun!,
Men nu när jag nästan varit fjäskande, må det tillåtas mig att vara lite äskande. Jag tänker på en affisch från pensionsvalet. Dom äldre av er minns den där farbrorn med tjusig mustasch som på affischen sa: ”Gärna medalj men hellre en rejäl pension” eller nåt liknande. Min travesti på den lyder: ”Gärna demokratipris men hellre an rejäl radiosändare.
Det där med radiovågor, det är knepigt det. Vi får då och då glada tillrop från lyssnare i Haninge, Trångsund, Enskede, Bagarmossen, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden och ibland skickar de till och med pengagåvor till närradioföreningen, lite konstigt faktiskt eftersom 91,4 är grymt lokalpatriotisk.
Men samtidigt finns det tyresöbor som är diskriminerade, för de hör 91,4 uselt eller inte alls, t ex på Fornudden, Persudde och Gudöterrassen. I Öringe finns det folk som går och sätter sig i bilen för att kunna höra -- för att inte tala om hur illa eller inte alls det hörs ute på halvön.
För 20 år sen, när Tyresöradion startade, var kommunen vänlig nog att sätta upp en sändare på Fårdala vattentorn. Den har naggats av tidens tand och blivit sämre och sämre. Men nu satsar närradioföreningen med vår driftige ordförande Sven-Ingvar Svensson och den tekniskt kunnige Janne Känngård i spetsen på en ny och starkare sändare. Men det går löst på ett par hundratusen kronor, så det är mycket rimligt att kommunen på nytt bidrar, eller hur.
Det har gjorts över 2000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4. 1400 av dem är tillgängliga för allmänheten på Tyresö bibliotek. Men kommunen har tyvärr slutat att.köpa in program, så de 600 halvtimmarna de senaste ligger och samlar damm hemma hos mig. Nästan varje vecka ringer folk och vill ha program och jag gör då snällt kopior och skickar de önskade programen. Men det vore bättre om biblioteket tog hand om dem.
Jag har faktiskt en liten gengåva till er. Det är en dekal i Tyresös färger och texten är Succékanalen 91,4. Ni får gärna uppfatta den som muta för då får jag känna mig siktigt märkvärdig. Men gåvan är villkorad. Ni får inte ta någon dekal, om ni inte pryder er bils bakruta med den..
Än en gång tack så hjärtligt!.
--------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN
LAILA FREIVALDS ORSAKADE INGENS DÖD
INLÄGG PÅ SVERIGES RADIOS RING P1 2005-12-06:
”Det är ju förskräckligt det där att utrikesminister Laila Freivalds försökte ta ledigt några timmar på annandag juls kväll, har vi fått höra. Jag hoppas i alla fall att oppositionsledarna i lugn ro välförtjänt kunde fira jul. För inte satt de väl hemma, bet på naglarna och ringde oupphörligt till UD för att larma. Men vad de gjorde vet vi inte, eftersom medierna bara bekvämt återger deras efterkloka fördömanden.
Jag är inte säker på att Laila Freivalds orsakade en enda människas död förra julen. Jag vill minnas att det faktiskt handlade om en förfärlig naturkatastrof som tragiskt dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den beskäftiga storm, som nu piskas upp i den svenska ankdammen inte får någon publicitet i Asien. Visste asiaterna om det här drevet skulle de tycka att vi svenskar var en samling bortskämda och grälsjuka socitetstanter.
Kanske skulle medierna i stället undersöka vad vi i de rika länderna har gjort för att hjälpa den överväldigande majoriteten av offren. De överlevande av dem har dessutom i de flesta fall förlorat både hem, båtar och annat nödvändigt. Jag heter Åke Sandin och bor i Tyresö”.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG:
Aftonbladets Yrsa Stenius skriver (6/12) under rubriken ”Finland behöver ingen
syndabock” om den finländska rapporten om hur hjälparbetet efter tsunamin (miss)sköttes
av myndigheterna. Förra presidenten Martti Ahtisaari inleder sin rapport med att
fastslå: ”Inga som helst räddningsinsatser från det finländska samhällets sida kunde ha
räddat ett enda finskt liv.” Och Stenius tillägger med anledning av den efterkloka svenska
upprördheten: ”Ahtisaari talade, som finnar gör, tyst, i respekt för lidande och död.”
”Det är ju förskräckligt det där att utrikesminister Laila Freivalds försökte ta ledigt några timmar på annandag juls kväll, har vi fått höra. Jag hoppas i alla fall att oppositionsledarna i lugn ro välförtjänt kunde fira jul. För inte satt de väl hemma, bet på naglarna och ringde oupphörligt till UD för att larma. Men vad de gjorde vet vi inte, eftersom medierna bara bekvämt återger deras efterkloka fördömanden.
Jag är inte säker på att Laila Freivalds orsakade en enda människas död förra julen. Jag vill minnas att det faktiskt handlade om en förfärlig naturkatastrof som tragiskt dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den beskäftiga storm, som nu piskas upp i den svenska ankdammen inte får någon publicitet i Asien. Visste asiaterna om det här drevet skulle de tycka att vi svenskar var en samling bortskämda och grälsjuka socitetstanter.
Kanske skulle medierna i stället undersöka vad vi i de rika länderna har gjort för att hjälpa den överväldigande majoriteten av offren. De överlevande av dem har dessutom i de flesta fall förlorat både hem, båtar och annat nödvändigt. Jag heter Åke Sandin och bor i Tyresö”.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG:
Aftonbladets Yrsa Stenius skriver (6/12) under rubriken ”Finland behöver ingen
syndabock” om den finländska rapporten om hur hjälparbetet efter tsunamin (miss)sköttes
av myndigheterna. Förra presidenten Martti Ahtisaari inleder sin rapport med att
fastslå: ”Inga som helst räddningsinsatser från det finländska samhällets sida kunde ha
räddat ett enda finskt liv.” Och Stenius tillägger med anledning av den efterkloka svenska
upprördheten: ”Ahtisaari talade, som finnar gör, tyst, i respekt för lidande och död.”
måndag, december 5
”ERÖVRARRASENS” IMPERIALISTISKA START
Lyssna på det här citatet
"Vi är en erövrarras. Vi måste lyda blodets röst och erövra nya marknader och
om nödvändigt också nya länder.
Ras, blod och erövring, det måste väl vara en europeisk rasist, tror man i förstone. Men det var den unge amerikanske senatorn från Indiana, Albert Beveridge, en ivrig imperialist för drygt hundra år sen.:
USA hade på 1800-talet berömt sig av att vara sig själv nog, att i motsats till rovlystna europeiska stater inte kapa åt sig kolonier. Det kan ifrågasättas, eftersom Förenta Staterna på 1800-talet lagt under sig indianernas områden och från Mexico erövrat bland annat Texas.
Men kring sekelskiftet 1900 började man i USA att få smak för erövringar också utanför den egna kontinenten. Eller som Washington Post skrev:
"Äregirighet, vinningslystnad, jordhunger, stolthet, stridsglädje, vad det än må
vara livas vi av en ny känsla. En ny medvetenhet har kommit över oss --
medvetenheten om vår kraft-- och med den en ny aptit, en längtan att visa vår
styrka. Smaken på ett imperium finns i folkets mun lika väl som smaken
på blod i djungeln"
Djungeln ja, Djungelbokens brittiske författare, Rudyard Kipling, som skulle få Nobelpris 1907, hade just skrivit sin berömda --eller i dag kanske beryktade-- dikt om den vite mannens börda:
Take up the White Man's burden
Send forth the best ye breed
Och genom att skicka iväg det bästa av sitt släkte skulle den vite mannen ta hand om
Peoples, Half-devil and half-child.
Kiplings dikt om främmande folk som till hälften var barn, till hälften djävlar, spreds på några dagar över hela Förenta Staterna och fick ett väldigt genomslag.
William McKinley, president från 1897 tills han mördades av en polsk invandrare 1901, berättade att han fick en ingivelse av självaste Gud fader, när han bestämde sig för att angripa spanjorerna på Filippinerna och göra öarna till en amerikansk koloni. Spanjorerna besegrades snabbt men den inhemska befolkningen satte sig till motvärn mot de nya kolonialherrarna. Det skulle ta tre år innan USA hade slagit ner befrielserörelsen. Och detta krig fördes förstås från båda håll med ohygglig grymhet. När 20:e Kansas-regementet dödade alla, inklusive kvinnor och barn i en stad på 17000 invånare, försvarades det i New York Journal med:
"De svaga måste ge vika och inte sticka upp….Vi kommer att härska i Asien på samma sätt som vi härskar hemma."
Och en menig soldat förklarade mordlusten så här:
"Vår stridslust var på toppen och vi önskade inget högre än att döda niggrer. Det här att skjuta människor överträffar till och med harjakter"
Kriget på Filippinerna var ännu mera hänsynslöst än Vietnamkriget, ja en del anser att det till och med var brutalare än fördrivningen och utrotandet av Nordamerikas indianer. Det fanns dock amerikanska politiker och opinionsbildare, som genomskådade patriotiska tidningars ensidiga rapportering och därför skämdes över sina truppers framfart. En av dem var den berömde författaren Mark Twain, som skrev:
"Vi har pacificerat några tusen öbor och begravt dem, gjort deras åkrar obrukbara, bränt deras hem och tvingat deras änkor och faderlösa barn att leva utan tak över huvudet och underkuvat tio miljoner människor genom välvillig assimilering, vilket är det fromma ordet för geväret….Och så har vi genom Guds välvilja --orden är regeringens, inte mina-- blivit en stormakt"
I dag är Mark Twains land den ledande supermakten
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1057) 2005-12-04
(PS: I Radio Tuff är vi inte säkra på att Laila Freivalds julfirande orsakade en enda människas död förra julen. Vi vill minnas att det var en naturkatastrof som dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den efterkloka storm, som nu medierna piskar upp i den svenska ankdammen inte ges någon publicitet i Asien. Annars skulle de tycka att vi var grälsjuka socitetstanter,)
"Vi är en erövrarras. Vi måste lyda blodets röst och erövra nya marknader och
om nödvändigt också nya länder.
Ras, blod och erövring, det måste väl vara en europeisk rasist, tror man i förstone. Men det var den unge amerikanske senatorn från Indiana, Albert Beveridge, en ivrig imperialist för drygt hundra år sen.:
USA hade på 1800-talet berömt sig av att vara sig själv nog, att i motsats till rovlystna europeiska stater inte kapa åt sig kolonier. Det kan ifrågasättas, eftersom Förenta Staterna på 1800-talet lagt under sig indianernas områden och från Mexico erövrat bland annat Texas.
Men kring sekelskiftet 1900 började man i USA att få smak för erövringar också utanför den egna kontinenten. Eller som Washington Post skrev:
"Äregirighet, vinningslystnad, jordhunger, stolthet, stridsglädje, vad det än må
vara livas vi av en ny känsla. En ny medvetenhet har kommit över oss --
medvetenheten om vår kraft-- och med den en ny aptit, en längtan att visa vår
styrka. Smaken på ett imperium finns i folkets mun lika väl som smaken
på blod i djungeln"
Djungeln ja, Djungelbokens brittiske författare, Rudyard Kipling, som skulle få Nobelpris 1907, hade just skrivit sin berömda --eller i dag kanske beryktade-- dikt om den vite mannens börda:
Take up the White Man's burden
Send forth the best ye breed
Och genom att skicka iväg det bästa av sitt släkte skulle den vite mannen ta hand om
Peoples, Half-devil and half-child.
Kiplings dikt om främmande folk som till hälften var barn, till hälften djävlar, spreds på några dagar över hela Förenta Staterna och fick ett väldigt genomslag.
William McKinley, president från 1897 tills han mördades av en polsk invandrare 1901, berättade att han fick en ingivelse av självaste Gud fader, när han bestämde sig för att angripa spanjorerna på Filippinerna och göra öarna till en amerikansk koloni. Spanjorerna besegrades snabbt men den inhemska befolkningen satte sig till motvärn mot de nya kolonialherrarna. Det skulle ta tre år innan USA hade slagit ner befrielserörelsen. Och detta krig fördes förstås från båda håll med ohygglig grymhet. När 20:e Kansas-regementet dödade alla, inklusive kvinnor och barn i en stad på 17000 invånare, försvarades det i New York Journal med:
"De svaga måste ge vika och inte sticka upp….Vi kommer att härska i Asien på samma sätt som vi härskar hemma."
Och en menig soldat förklarade mordlusten så här:
"Vår stridslust var på toppen och vi önskade inget högre än att döda niggrer. Det här att skjuta människor överträffar till och med harjakter"
Kriget på Filippinerna var ännu mera hänsynslöst än Vietnamkriget, ja en del anser att det till och med var brutalare än fördrivningen och utrotandet av Nordamerikas indianer. Det fanns dock amerikanska politiker och opinionsbildare, som genomskådade patriotiska tidningars ensidiga rapportering och därför skämdes över sina truppers framfart. En av dem var den berömde författaren Mark Twain, som skrev:
"Vi har pacificerat några tusen öbor och begravt dem, gjort deras åkrar obrukbara, bränt deras hem och tvingat deras änkor och faderlösa barn att leva utan tak över huvudet och underkuvat tio miljoner människor genom välvillig assimilering, vilket är det fromma ordet för geväret….Och så har vi genom Guds välvilja --orden är regeringens, inte mina-- blivit en stormakt"
I dag är Mark Twains land den ledande supermakten
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1057) 2005-12-04
(PS: I Radio Tuff är vi inte säkra på att Laila Freivalds julfirande orsakade en enda människas död förra julen. Vi vill minnas att det var en naturkatastrof som dödade över 200 000 människor, de allra flesta fattiga asiater. Vi får hoppas att den efterkloka storm, som nu medierna piskar upp i den svenska ankdammen inte ges någon publicitet i Asien. Annars skulle de tycka att vi var grälsjuka socitetstanter,)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)