"ROSOR" från RADIO TUFF (nr 1383) mars 2015 till....

….till    den aktiva Fredsrörelsen på Orust (med anledning av att detta Radio Tuff sänds första gången på Internationella kvinnodagen.) På Orust framträdde (5 mars) professorn i historia YVONNE HIRDMAN.  Hon behandlade i ämnet ”Mäns krig och kvinnors fred” och talade bl a om Elin Wägners vapenlösa uppror mot kriget,

….till    Ola Friholt, som är ledande i Fredsrörelsen på Orust. Han hade (2mars) ett inlägg på Sveriges Radios program ”Ring P 1” där han med fakta vände sig mot en annan inringare, som påstod att Ship to Gaza hjälpte ”terrorister”. Ola betonade att Ship to Gaza ju helt fredligt försökt föra in mediciner och andra viktiga förnödenheter till det isolerade Gaza och till de alltför ofta krigsdrabbade människorna där. Det hade inget med våld och ”terrorism” att göra. Tvärtom var det ju obeväpnade deltagare i Ship to Gaza som på internationellt vatten blev dödade av israeliska  angripare.

….till    den internationellt kände journalisten John Pilger, som (27/2) erinrar om att Nürnbergdomstolen 1946 slog fast att anfallskrig var den värsta krigsförbrytelsen av alla, eftersom följderna av det orsakade alla de andra grymheterna. Som exempel tar han bland annat anfallet på Libyen 2011, då Nato påstod att de bombade för ”att skydda civila”. Men Pilger uppger att det genomfördes 9 700 bombattacker mot Libyen, av vilka flera än en tredjedel riktades mot civila mål. Uranförsedda projektiler användes, de libyska städerna Sirte och Misurata förstördes av bombmattor. Röda korset upptäckte massgravar. FN:s barnfond Unicef uppgav att de flesta dödade barn var under tio år. I dag är Libyen ett laglöst land i kaos, där milisgrupper dödar varandra, och Isamiska statens senaste illdåd var mordet på 21 kristna egyptiska gästarbetare.

….till    fredsforskaren Jan Öberg, som på www.transnational.org skriver kritiskt om kriget mot terrorismen: ”Det borde vara helt uppenbart, att ’kriget mot terrorn’ inte bara har varit ett tragiskt fiasko – som så många andra krig – utan också bidragit till att öka problemen. Vi borde börja använda mera hederliga och intellektuella sätt att bekämpa problemet än att jaga och döda individer…… Kriget mot terrorismen har mobiliserat hela västvärlden under USA:s ledarskap efter 9/11. Det har blivit ’nödvändigt’ att klämma åt mänskliga rättigheter, privatliv och övervaka våra förehavanden  under förevändning att ’skydda våra medborgare’ ”. På tal om terrorns orsaker kommer Öberg in på Natos roll de senaste decennierna. Han skriver: ”Det är absurt och hycklande att förneka ansvar för våldet i världen när faktum är att 28 Nato-länder står för 1020 biljoner US-dollar av världens 1745 biljoner i militära utgifter, det vill säga 60 procent av de totala rustningarna i världen och har uppåt 700 militärbaser i 130 länder. Sedan 1945 har Nato-länderna varit mera interventionistiska, krigförande och regimstörtande än någon annan grupp i vår samtid.”

….till    den svenske fredsveteranen Tomas Magnusson och den norske juristen och författaren Fredrik Heffermehl, som är kritiska till att nobelkommittén dåligt följer Alfred Nobels testamente vid utdelande av fredspriset. För att främja idén om en vapenfri värld har de nu startat ”Nobel Peace Prize Watch.” De skriver: ”Alfred Nobel önskade ändra historiens gång genom att få nationerna att söka säkerhet genom samarbete i stället för att kapprusta. Med priset ville han synliggöra dem som arbetar för global nedrustning, men i skydd av hemlighetsmakeriet har det motsatta skett, norska politiker har lyckats förbise anhängarna till den fredsidé som Nobel hade.”

….till    Anne Rosberg och Per Abrahamsson, som i tidningen Sydsvenskan skriver under rubriken ”Varför ska Sverige delta i denna militära hets?” De påpekar att svensk försvarspolitik helt förändrats på sistone utan diskussion med landets medborgare. De erinrar om:   ”Världens största flygövning 2015, Arctic Challenge Exercise eller ACE 15, med tio deltagande länderinklusive Nato och över 100 flygplan i luften samtidigt, ska genomföras över norra Sverige 25-29 maj och 14 juni. Övningsområdet blir cirka 1/3 av Sveriges yta från Treriksröset i norr till Hemavan, Lycksele och Storuman i söder.” Och de är emot svenskt samarbete eller medlemskap i Nato, bl a med följande argument:   ”Om Sverige dessutom skulle bli medlem i Nato måste det finnas beredskap för att ta emot kärnvapen på svenskt territorium och risk att bli angripet med kärnvapen.USA/Nato har nyligen antagit en resolution som förbereder dem för krig med Ryssland genom Nato. Skulle ett nytt krig bryta ut i Europa är Sveriges samarbete med USA/Nato en biljett till att bli en krigszon.”

….till    den mänskliga Fredens ring, som unga muslimer i Oslo bildade kring stadens synagoga för att visa sin avsky över terrorangrepp mot judiska mål. En av  initiativtagarna förklarade:  ”Själva idén är att säga till terroristerna och extremisterna att om de vill ta våra bröder och systrar måste de i så fall göra det genom oss. Vi står här som beskydd”.  En annan ung muslim betonade att islam står för medmänsklighet och fred. Det vore bra om alla muslimska präster och lärofäder ville säga detta så högt att unga människor inte lockas av fanatiska agitatorer att ansluta sig till  rörelser typ IS och mörda oskyldiga rentav i religionens namn.

….till    den israeliska fredsrörelsens grand old man, Uri Avnery. Han har varit ledamot av Knesset och fick 2001 Right Livelihood Award. Han kommenterar nu de många larmrapporterna om att antisemitismen ökar i Europa och råden till judar att flytta till Israel. ”Nonsense!”, skriver han och förklarar: ”Praktiskt taget alla alarmerande incidenter, som ägt rum i Europas – särskilt i Paris och Köpenhamn – i vilka judar blev dödade eller attackerade, hade ingenting att göra med antisemitism. Alla dessa utbrott utfördes av unga muslimer, mestadels av arabiskt ursprung. De var en del av det pågående kriget mellan israeler och araber, vilket inte hade något med antisemitism att göra.”

….till            Jan Guillou, som i Aftonbladet (22/2) kommenterar det han kallar för ”en våldsamt aggressiv debatt på landets liberala ledarsidor om antisemitismen i Sverige, inte således om den dominerande formen av svensk rasism som riktar sig mot araber och muslimer”.   Och han tillägger:  ”För dem, som vill framställa Sverige som ett antisemitiskt snarare än islamofobiskt land, är varje lögn och överdrift ett av det höga ändamålet helgat medel.”

….till    två lockande möten: Redan måndagen 9 mars från kl 19 berättar fyra Tuff-aktivister om sitt besök av de många Tuff-projekten i Indien. De visar massor av fina bilder. Plats: Sal Navet, Föreningsgården Kvarnhjulet. Det andra mötet inledas av Bitte Hammargren, en erfaren journalist som vet mycket om oroliga Mellanöstern efter många besök där. Välkommen till biblioteket Tyresö Centrum torsdag den 19 mars kl 19. Både mötena är förstås helt gratis.

….till    de glädjande många solidariska människor som redan betalat medlemsavgiften till Tuff för 2015. En särskild ros till de 31 som i år betalat gåvor till föreningen på sammanlagt 6700 kr. Visserligen sker allt arbete i Tuff och Radio Tuff helt oavlönat med vi har inga offentliga bidrag och kostnader i form av hyran för Tuff-lokalen med mera. Välkommen i TUFF genom som medlemsavgift för 2015 sätta in 200 kr för enskild, plus kanske 80 kr för ”familjemedlem” på Tuffs pg 16 01 37 -6 !! !! Flera sätter också glädjande nog in bidrag på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2, varifrån varenda krona oavkortad går till fattiga i Indien och andra länder.

--  - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - -

(Hörs med andra inslag från 8 mars på www.tyresoradion.se )

I krig våldtas många kvinnor --även av de "goda" !

APROPÅ INTERNATIONELLA KVINNODAGEN

I morgon den 8 mars skall vi med rätta fira våra kvinnor lite extra. Då börjar också Radio Tuff nr 1383 att sändas på www.tyresoradion.se . Där uppmärksammar vi i alla fall historieprofessorn Yvonne Hirdman, som på ett fredsmöte i veckan har talat i ämnet ”Mäns krig och kvinnors fred” och bland annat påmint om Elin Wägners vapenfria uppror mot krigen. I dag (7/3) ägnas Yvonne Hirdman två sidor i Dagens Nyheter.

Samtidigt har Spiegel Online en artikel om den tyska historikern Miriam Gebhardt. Hon har tidigare skildrat feministiska pionjärer. Rubriken i artikeln om henne är nu ”Were Americans as bad as the Soviets?”

AMERIKANER BEGICK 190 000 VÅLDTÄKTER?

Det handlar om de våldtäkter segrande soldater begick kring krigsslutet 1945. Miriam Gebhardt har nu väckt uppseende genom att påstå att hela 190 000 tyska kvinnor och flickor våldtogs av amerikanska soldater.

Hon har bland annat kollat de nedteckningar som tyska präster gjorde. Michael Merxmüller var präst i den bayerska byn Ramsau och den 20 juli 1945 antecknade han till exempel: ”Åtta kvinnor och flickor våldtagna, några av dem inför sina föräldrar.”

Flera anser att uppskattningarna om antalet våldtagna är överdrivna. I tidningen The Guardian den 10 maj 2005 citerade Cambridgehistorikern Richard Drayton Time Magazine från september 1945. Den hade rubriken “Också vi är en armé av väldtäktsmän”. Han skriver att i Storbritannien och USA håller man entusiastiskt fast vid en viss beskrivning av andra världskriget, medan ”mindre smickrande minnen undertrycks”.

Drayton exemplifierar med att nämna ett bokmanus, som den framstående amerikanske sociologen Robert Lilly hade klart för utgivning 2001. Men efter den 11 september blev stämningarna i USA så patriotiska, att förläggaren vägrade att ge ut boken, som i stället kom ut 2003 i en fransk översättning. Den handlar nämligen om de våldtäkter som amerikanska soldater begick i slutet av andra världskriget. Då klagade rentav fransmän över att de amerikanska befriarna kränkte kvinnofriden mera än de tyska ockupanterna hade gjort.

Ett par år senare kom Lillys bok dock också ut på engelska med titeln: ”Taken by Force: Rape and American GIS in Europe During WWII”. Han talar dock inte som Gebhardt om 190 000 av amerikaner våldtagna utan om 14 000.

Ett annat exempel är att 1945 utförde västliga ockupationssoldater i Stuttgart ca 6000 våldtäkter. Amerikanerna undersökte uppgifterna och fann att de var sanna. Men de pekade ut fransmännen som gärningsmän. I varje fall begick franska soldater massor av våldtäkter. Bara i den lilla staden Freudenstadt i Schwarzwald fick 600 tyskor söka sjukhusvård efter att ha blivit våldtagna av fransmän.

VIETNAMKRIGETS ”DUBBLA VETERANER”

Att mörda sina offer efter fullbordad våldtäkt tycks tyvärr vara vanligt i krig, då känslan för människovärdet har avtrubbats intill barbari. Sven Öste (1925-1996) på Dagens Nyheter var en av svensk utrikesjournalistiks främsta namn – dessutom Tyresöbo. Innan han dog hann jag intervjua honom för www.tyresoradion.se .

Han hade då skrivit om amerikanska ”dubbla veteraner” i Vietnam. Det var sådana som just mördade sina våldtäktsoffer. Jag tillät mig som vanligt att tvivla och undrade om det inte bara var kaxigt fyllesnack i Saigons barer. Då blev Öste intensiv och berättade att han och andra journalister varit i en by, dit flyktingar kom från en grannby, som just intagits av amerikanska trupper.

Vietnameserna berättade om att många kvinnor blivit våldtagna. När journalisterna undrade om de kunde få intervjua en av dessa kvinnor, såg vietnameserna bara förlägna ut. Det visade sig att ingen av de våldtagna undkommit levande.

Natos attack på Libyen och dess följder

John Pilger är en internationell filmskapare och journalist som i många år har vågat kritisera västlig självgodhet och utrikespolitik, inte minst de många anfallskrig som USA och Nato utfört. Bland annat har han medverkat i brittiska tidningar såsom den radikala New Statesman.

I sin senaste (27/2) text påminner han om vad domarna i Nürnberg 1946 i rättegången mot ledande nazister ansåg vara den värsta krigsförbrytelsen av alla. Det var anfallskrig, eftersom det i sin tur orsakade alla de följande internationella förbrytelserna.

Som exempel tar han bland annat anfallet på Libyen 2011, då Nato påstod att de bombade för ”att skydda civila”. Men Pilger uppger att det genomfördes 9 700 bombattacker mot Libyen, av vilka flera än en tredjedel riktades mot civila mål. Uranförsedda projektiler användes, de libyska städerna Sirte och Misurata förstördes av bombmattor. Röda korset upptäckte massgravar. FN:s barnfond Unicef uppgav att de flesta dödade barn var under tio år.

Libyens president Moammar Gaddafi var ingen Prince Charming, och Natos propaganda demoniserade honom ännu mer. Dessutom planerade han att göra de afrikanska staterna mer ekonomiskt självständiga från den amerikanska dollarn. Det var enligt Pilger det verkliga motivet för anfallet på Libyen och lynchningen av Gaddafi, som Nato hjälpte till med.

I västlig krigspropaganda kallades anfallet på Libyen för en ”humanitär intervention”. Det rättfärdigades av att Gaddafi påstods förbereda ett ”folkmord” på sitt eget folk, vilket de upproriska islamisterna hävdade. En jättelik massaker sades hota liknande den i Rwanda. Alltså kunde dåvarande amerikanska utrikesministern Hillary Clinton belåtet sammanfatta. ”Vi kom, vi såg, han dog”!

I dag är Libyen ett laglöst land där olika milisgrupper med våld kämpar om makten och oljeinkomsterna. Massor av libyer har flytt utomlands. Hänsynslösa båtägare fraktar med hutlösa priser flyktingar över till Italien, vilket ofta leder till skeppsbrott och många hundra drunknade flyktingar.

2012 mördades den amerikanske ambassadören Christopher Stevens av de islamister som Nato året innan hjälpte. De lär ha ropat "Islam, Islam, vår profets rättigheter kommer inte att dö. Vi är alla Osama", hänsyftande på Al Quadas grundare Osama bin Laden. Det är alltså inget konstigt att IS i Libyen nyligen avrättade 21 helt oskyldiga egyptiska gästarbetare. Deras ”brott”: De var kristna.

Ingen västlig ambassadpersonal har vågat stanna kvar i det kaotiska Libyen. De senaste som tog herm sina diplomater var italienarna. De har gamla rötter i landet

PS: EN NY BOK OM DET ”FÖRSTA LIBYENKRIGET”

Historiskt kunniga kallar kriget 2011 för det andra Libyenkriget. Det första ägde rum 100 år dessförinnan. Det var när Italien 1911 ville följa de stora kolonialmakterna England och Frankrike i spåren och anföll de tre delar som i dag omfattar Libyen.

Italienarna trodde att det skulle bli en lätt match eftersom området då ännu hörde till det då alltmer krakelerande Turkiet. De motiverade aggressionen tjusigt med att de hade en civilisatorisk mission. Ja, så starkt trodde de på sin egen propaganda, att de väntade sig att libyerna skulle hälsa dem som befriare från det turkiska oket.

Det blev inte alls så utan det blev en ganska blodig uppgörelse. Krigshistoriskt brukar det nämnas som första gånger bombflyg – jämför 2011 – användes.

I dagarna har en bok om detta krig utkommit. Den har titeln ”LÖGNERNA. Berättelser om kriget.”  Det är en nyutgåva för den skrevs redan 1912 av Gustaf Janson. Den har nu ett förord av Anders Björnsson

Den finns att beställa av Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) genom att ringa mig Åke Sandin, tel 08 – 712 4463. Extrapris: 150 kr.

Annorlunda böcker om Ukrainakrisen

För tre dagar sedan den 28/2 (se nedan) ställde jag 17 frågor om konflikten i Ukraina. Den behandlas på ett annorlunda sätt i två små böcker, som kanske kan hjälpa till att motverka den ensidighet som våra medier visar i sin allt våldsammare kritik av Putin och Ryssland.

Den tilltagande russofobin är ytterst värdefull för våra militaristiska upprustare, för de ökande kraven på svenskt Natomedlemskap och för vår gamla vana vid att överse med västliga folkrättsbrott och aggressioner.

STATSVETARPROFESSORN JOHN J. MEARSHEIMER

Den ena boken är skriven av den amerikanske statsvetaren och professorn John J. Mearsheimer. Den har titeln VEMS FEL ÄR UKRAINAKRISEN? Den var ursprungligen publicerad i den ansedda tidskriften Foreign  Affairs. Här citeras boken inledning:

”Enligt den allmänna meningen i väst kan Ukrainakrisen nästan helt skyllas på rysk aggression. Den ryske presidenten Vladimir Putin, heter det, annekterade Krim på grund av en gammal önskan om att återskapa det sovjetiska imperiet, och kan kan så småningom kapa åt sig resten av Ukraina och andra länder i Östeuropa.  Enligt detta synsätt var avlägsnandet av den ukrainske presidenten Viktor Janukovytj i februari 2014 bara en förevändning för Putins beslut att beordra ryska trupper att erövra en bit av Ukraina.

Men denna redogörelse är felaktig: USA och dess europeiska allierade bär det mesta ansvaret för krisen. Roten till problemet är utvidgningen av Nato, huvudbeståndsdelen i en mer omfattande strategi att bryta loss Ukraina från beroendet av Ryssland och integrera landet i väst. EU:s utvidgning österut och västs stöd till demokratirörelsen i Ukraina – med början i den orangea revolutionen 20014 – var också avgörande element.

Sedan mitten av 1990-talet har ryska ledare orubbligt motsatt sig Natoutvidgningen, och på senare år klargjort att de inte bara skulle se på medan deras strategiskt viktigaste granne omvandlades till en västlig bastion. För Putin var det olagliga störtandet av Ukrainas demokratiskt valde och ryssvänlige president – som han med rätta betecknade som en kupp – droppen. Han svarade med att ta Krim, en halvö där han fruktade att Nato skulle få en örlogsbas, och försöka destabilisera landet Ukraina tills landet övergav försöken att ansluta sig till väst.”

          

 UNDERSÖKANDE VETERANJOURNALISTEN ROBERT PARRY              Medan professor Mearsheimer försöker balansera skulden till konflikten i Ukraina och hans lilla bok också innehåller ett par motinlägg är den amerikanske journalisten Robert Parry fränare i sin kritik av västlig inblandning.

Hans bok heter ”BAKOM KULISSERNA I KIEV”. Redan i undertiteln ”Om hur amerikansk nykonservatism och ukrainsk nynazism drev fram en kupp och ett krig i Ukraina” får man en slags kort sammanfattning.

Parry är minst sagt föga imponerad av västliga mediers opartiskhet i fråga om Ryssland och Ukraina utan kallar det för ”den mest ensidiga bevakningen i mannaminne av en större internationell kris”.  

 -- - - - - - - - - - - - -- - -- - - - - - -  - - --

De båda böckerna är utgivna i förlaget Karnevals småskriftserie. De kostar bara 50 kr styck. Kan beställas av Tuff  (Tyresö Ulands- och Fredsförening) genom att ringa till Åke Sandin, tel 08 – 712 4463