Har somliga "yttrandeprivilegium"?

”AVSKYR DINA ÅSIKTER MEN....”

Det här skrivs när miljoner människor demonstrerar i Frankrike och i andra länder mot de upprörande morden i Paris för några dagar sedan. I Paris tar demonstranterna vägen över Rue Voltaire.

Detta är en händelse som ser ut som en tanke, för ett uttalande, som tillskrivs denne franske upplysningsfilosof (1694-1778) är värt att citera, även om det troligen är en av hans levnadstecknare som hittade på det:

”Jag avskyr dina åsikter, men är beredd att gå i döden för att du ska få yttra dem”.

”KROSSA DEN SKÄNDLIGA!”

Vad Voltaire verkligen sade flera gånger var ”écrasez l'infâme (krossa den skändliga). Han syftade på den samtida katolska maktapparaten med dess privilegierade grupp av "rättänkande" med makt och rätt att förfölja dem som tyckte eller trodde annorlunda. Representanter för denna privilegierade grupp mötte Voltaire under sin levnad både i kyrkan och i andra maktsfärer, och han fick känna av deras makt när han tvingades i exil och när hans böcker konfiskerades.

Faktum är att den franska satirtidningen Charlie Hebdos så vidrigt terrormördade tecknare inte bara riktade sina elakheter mot islam utan också mot andra religioner, inte minst påven och katolska kyrkan. Flera av världens ledande politiker som i dag så solidariskt sluter upp i manifestationen för satirtidningen hade den häftigt avhånat.

YTTRANDEPRIVILEGIUM = YTTRANDEFRIHET ?

Så får jag på e-post följande synpunkter:

”Medel- och överklass i västerlandet har ett yttrandeprivilegium. Somliga grupper ockuperar det offentliga samtalet medan andra motas bort därifrån”.

Jo, det är nog åtminstone delvis riktigt. Om du inte följer de västvänliga trenderna får du svårigheter att bli publicerad. Har vi inte det senaste året av våra medier utsatts för en ensidig skildring av vad som hänt i Ukraina eller vad som hänt i Östersjön? De som vill nyansera den ensidiga bilden får sin yttrandefrihet inskränkt av dem som har yttrandeprivilegiet att följsamt återge västlig propaganda.

En viktig fråga vi måste ställa är: Vilka äger medierna och hur mycket påverkar det vad de skildrar?

”HUGGER HELLRE AV MIG BALLARNA!”

En gammal liknelse från den tyska vänstern om de försiktigt trendiga är att kalla dem ”cyklister” eller som det heter på originalspråket om deras vanor:

”Nach oben kriechen und nach unten treten” (= Sparka neråt och huka sig uppåt.)

Den nu så grymt drabbade vänstertidskriften Charlie Hebdo fortsatte trots hot och sabotage att grovt skämta om bland annat muslimer och deras profet. Även denna orädda tidning kunde dock ibland huka sig för makten. 2008 hade 79-årige karikatyrtecknaren och krönikören Maurice Sinet skrivit ironiskt om president Sarkozys son som hade gift sig rikt med en judinna.

Chefredaktören för Glorie Hebdo uppmanade Sinet att be om ursäkt, men denne svarade:

”Hugger hellre av mig ballarna”.

Han blev omedelbart avskedad, så han undslapp det grymma öde som drabbade hans kollegor den 7 januari 2015.

Otäck massaker. Risk för kollektivskuld

VIDRIGT MASSMORD I PARIS

Hela världen förfasar sig i dessa dagar med rätta över massakern i onsdags (7/1) i satirtidningen Charlie Hebdos lokaler. De två mördarna skall ha skrikit att de ”hämnade profeten” och ”Allah akbar”, det vill säga att deras Gud var stor. De hycklade att de utförde illgärningarna i Islams namn.

”IS HAR INGET MED KORANEN ATT GÖRA”

Det borde ha räckt med alla grymheter den så kallade Islamiska staten påstås begå i Irak och Syrien. De har redan spätt på de fördomsfullas islamofobi.

I förra Radio Tuff citerade vi den modige tyske journalisten Jürgen Todenhöfer, som nyligen besökte områden behärskade av IS. Han berömde deras sociala insatser men i fråga om deras religiösa anspråk och mordiska metoder var han mycket kritisk och framhöll:

”IS predikar en version av islam som 99 procent av världens 1,6 miljarder muslimer förkastar. För honom är det obegripligt att det IS lär ut kan ha något som helst med Koranen att göra.”

”TERRORISMENS” OFFER

Man borde oftare framhålla det faktum att de flesta offren för ”islamisters” terror just är muslimer. Frågan är också vad som skiljer ”terrorism” från moderna krig, där urskillningslösa bombningar från luften är alltför vanliga.

Redan under andra världskriget utgjorde barn, kvinnor och obeväpnade män ungefär hälften att de uppåt 50 miljonerna dödade. Under amerikanernas flitiga bombande av Vietnam var andelen civila dödade ännu högre. Då skrev den ungersk-amerikanske nobelpristagaren Albert Szent- Györgyi i sin bok ”The Crazy Ape” bland annat”:

”Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten, som släpper bomberna, inte ser sina offer?

MÅNGA LEDANDE MUSLIMER TALAR NU KLARSPRÅK

Tack och lov har många ledande muslimer världen över skarpt fördömt massmorden i Paris och uttryckt avsky över att de skedde i islams namn. Mera av sådant behöver våra medier nu slå upp stort för att inte knäppskallar ska utnyttja tragedierna i Paris genom att använda den förbannade kollektivskulden, all rasisms hörnpelare.

Efter fredagsbönen i den största av moskéerna i Paris sade en ung muslimsk kvinna:

”Gärningsmännens religion är ljusår från Koranen. Islam står för fred och kärlek.”

Det är bara att hoppas att alla religioner mera ville inpränta att just fred och kärlek är deras främsta bud.

(Åke Sandin i Radio Tuff 1379. www.tyresoradion.se 91,4 MHz )

Radio Tuff nr 1379

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1379:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 11 januari, första gången kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till söndagen den 25 januari, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

Tio verbala ”rosor” delas ut till välförtjänta (Se nedan)

Hampus Eckerman om krigen som gör några till ”terrorister” och ifrågasätter om det var Nordkorea som hackade amerikanska filmföretaget Sony.

Tuff-aktivisterna Sylvia Ljungdahl och Alexander Palmér rapporterar på telefon från Indien om Tuff-projekten där.

Åke Sandin om massmorden i Paris och risken för att muslimer drabbas av kollektivskulden, rasismens hörnpelare. (Se ovan)

ROSOR från RADIO TUFF (1379) 11-25/1 2015 till....

(Hörs på radion 91,4 MHz 4 ggr per dygn 11-25 januari. När som helst på www.tyresoradion.se )

….till Sverige och Tyskland, som 2014 tog emot lika många flyktingar som de andra många EU-länderna tillsammans. I förhållande till sin folkmängd är Sverige det europeiska land som tar emot flest flyktingar. Förra året välkomnade vi över 80 000, mestadels syrier, som ville undkomma det eländiga kriget i sitt hemland. För 2015 beräknar Migrationsverket att då kommer uppåt 105 000 flyktingar till Sverige. Det verkar ju mycket men det ska jämföras med Syriens grannländer Turkiet, Libanon och Jordanien. De har tagit emot många miljoner syrier.

….till den italienska marinen som sägs ha räddat ca 170 000 båtflyktingar det senaste året. Tyvärr har 3200 flyktingar under samma tid drunknat i Medelhavets vågor, inte minst till följd av flyktingsmugglares girighet och hänsynslöshet.

….till professorn och fredsforskaren Peter Wallensteen som på sätt och vis bekräftar kvällstidningsrubriken ”2014 i världen ett skitår”!. Han påpekar i Dagens eko den 6/1 att under 2014 pågick 10 olika krig i världen, flera än på mycket länge. Med ”krig” avser han väpnade konflikter med minst 1 000 dödade. Låt oss hjälpas åt att avslöja de stora ekonomiska intressenas skuld till de för alltför många lönsamma krigen och göra 2015 till ett fredligare år, då inte så många människor blir offer för krigiskt massmördande!

….till det tyska förslaget om en folkomröstning på Krim i regi av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Om skottarna 2014 fick chansen att bli självständiga från England bör vi inte förmena Krimborna att välja sin egen väg. Den folkomröstning som ägde rum i samband med anslutningen till Ryssland har ju av västliga medier och politiker kritiserats. Dessutom har Ryssland anklagats för folkrättsbrott. Det var ju två människor på Krim som dödades i mars 2014. Hur många hundratusen irakier har inte dödats efter britters och amerikaners folkrättsbrott 2003 att angripa Irak? Det har haft till följd att Irak drabbats av ständiga krig, nu senast genom Islamiska statens härjningar. Någon miljon irakier har dessutom tvingats fly från sina hem.

….till till Sveriges Televisions Rapport (5/1), som intervjuade libyska journalister, som tvingats fly till Egypten för att utan risk för sina liv rapportera om det politiska och krigiska kaoset i sitt hemland. Den av Nato och med hjälp av svenskt flyg 2011 åstadkomna ”arabiska våren” i Libyen har sedan länge urartat i inbördes strider, där inte minst Al Quaida och Islamiska staten (IS) är aktiva. Hundratals libyer dödas varje månad och hundratusentals har tvingats på flykt. Det tiger i stort sett våra självgoda västliga medier om. Att resultatvärdera västmakters krig aktar man sig helt begripligt för.

….till Svenska Dagbladet och Aftonbladet, som kollat chefernas löner i de stora biståndsorganisationerna. Det är en imponerande lista på högavlönades årslöner. Några exempel: Cancerfonden 1 190 000 kr. Världsnaturfonden i Sverige (WWF) 1128 000 kr. Röda Korset 1 108 000 kr. Hjärt och lungfonden 1 087 000 kr. Barncancerfonden 1 060 000 kr. UNICEF 1 039 000 kr. Rädda Barnen 996 000 kr SOS Barnbyar 908 000 kr. Sjöräddningssällskapet 865 434 kr. Stockholms stadsmission 808 000 kr och Radiohjälpen 780 000 kr. På Läkarmissionen går 24 procent av intäkterna till kostnader för insamling och löner. Ingen av cheferna på Aftonbladets lista är dock i närheten av att tjäna lika mycket som Postkodlotteriets vd, som sagt att Postkodlotteriet inte jobbar med välgörenhet utan med att bedriva affärer. Som kontrast kan nämnas att lokalföreningarna jobbar helt oavlönat. I Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) finns ingen avlönad, så varenda insamlad krona från Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36-2, går oavkortad till ändamålen i Indien och andra länder.

….till en solidarisk kvinna på Sikvägen i Bollmora, som vid nyår skänkte 1000 kronor till Tyresö Ulands- och FredsFörening genom att sätta in det på Tuffs plusgiro 16 01 37- 6 . Trots att föreningen inte har några personalkostnader är gåvor från solidariska människor nödvändiga om Tuff ska kunna klara sina två största utgifter, betalningen av hyran för Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 och medlemsavgifterna till riksorganisationen. De belöper sig sammanlagt till ca 80 000 kr per år.

….till Fredsrörelsen på Orust, som nu presenterar sin imponerande mötesverksamhet för kommande månader. Orust är en helt fristående lokalförening, med vilken Svenska Freds och dess lokalföreningar (inkl. TUFF) inte kan mäta sig i fråga om offentliga mötesarrangemang, varken kvantitativt eller kvalitativt. Under vintern-våren 2015 finns på Orust som inledare vid offentliga möten bl a en fredsforskare, en professor, en docent, en toppdiplomat och en ledande rikspolitiker.

….till Tuff-aktivisterna Sylvia Ljungdahl, Alexander Palmér, Erika Husberg och Bitte Isacsson , som sedan nyår befinner sig bland alla Tuff-projekten i Valod / Dharampur, cirka 20 mil norr om mångmiljonstaden Bombay (Mumbai). Om en stund kommer här i Radio Tuff en rapport från två av dem på telefon från Indien. Det är faktiskt över 40 år sedan de första av Tuff finansierade projekten stod klara. Redan 1972 var vid Sarvodaya Ashram i den indiska delstaten Gujerat två skolbyggnader med sammanlagt sex klassrum färdiga. De kallades för Kumla och Nyboda Wings efter de Tyresöskolor som genom dagsverken stått för en betydande del av kostnaderna. Sedan dess har många hundra utmärkta projekt tillkommit tack vare pengar från Tuff, hederliga partners och regelbundna besök av Tuff-aktivister och lärare från svenska ”systerskolor”

….till det bästa nyårslöftet. Det är att bli medlem av Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) – om du inte redan är det. Alla har vi väl råd med 200 kr, vilket är medlemsavgiften för enskild och gärna också 80 kr för annan på samma adress (familjemedlem). Välkommen att använda Tuffs plusgiro 16 01 37- 6

Vårt behov av uppmuntran

I det Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) som nu hörts varje vecka sedan 1985 består inledningen alltid av att vi delar ut en massa ”rosor”. På 90-talet delade vi ibland också ut ”veckans snytingar. Då var signaturen Magnus och Brasses ”Bondlurk, läbbiga skurk, skitstövel och bandit.....”.

Det var längesen vi slutade med snytingarna, även om rosor ibland som bekant har taggar. Vi följer Martin Luther Kings råd att det är mycket bättre att tända ljus än att bara förbanna mörkret. Som gammal lärarstöt har jag också stor erfarenhet av att det är mycket effektivare att berömma än kritisera. ”Positiv förstärkning” som det lär heta på psykologiska.

DISSIDENTEN WOLF BIERMANN

När trendnissar och trendlisor blir alltför högröstade och lika följsamma som osakliga har jag några gånger funnit tröst i Wolf Biermanns visa Ermutigung (på svenska: Uppmuntran). Han var västtysken som valde att flytta till Östtyskland, men även där förblev han en dissident. Han fråntogs rentav sitt medborgarskap i DDR och lever sedan dess i Västtyskland.

Biermanns egen version finns på https://www.youtube.com/watch?v=0e6q6tLRzGM Svensk tolkning är gjord av Per Olov Enquist och Caj Lundgren och sjungs av Lena Granhagen, som hörs på https://www.youtube.com/watch?v=oGhdH4dKEW0 och har följande text:

Nej, låt dig ej förhårdna
i denna hårda tid.
Dom alltför hårda brister,
dom alltför styva mister
sin vassa udd därvid.

Nej, låt dig ej förbittras
i denna bittra tid,
för grämelsen den bygger
ett galler runt omkring dig,
och makten klarar sig.

Nej, låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid.
Dom hoppas ju på detta,
att innan kampen börjat,
vi gett oss utan strid,

Nej, låt dig ej förbrukas,

men bruka väl din tid.
Nej, låt dig aldrig kuvas,
du stöder oss, vi stöder dig,

vi ger varandra liv.

Vi låter oss ej tystas
i denna tysta tid,
en dag ska marken grönska,
då står vi alla starka,
då är den här vår tid.

Tysk text och musik: Wolf Biermann
Svensk tolkning: Per Olov Enquist och Caj Lundgren

FOLKETS NOBELPRIS FÖR FRED

Den 6 december hade den berömvärt aktiva Fredsrörelsen på Orust med Ola och Erni Friholt i ledningen ett heldagsseminarium för att dela ut ”Folkets Nobelpris för fred”. Det innehåller inga pengar men man är noga med att följa Alfreds Nobels vilja att det skall gå till någon som verkat för militär nedrustning och ”folkförbrödring”. En av talarna på seminariet var norrmannen Fredrik Heffermehl, som bland annat i sin bok ”Nobels vilje” kritiserat sina landsmän i den norska Nobelkommittén för att ofta ha negligerat detta.

Må det vara mig tillåtet att citera två brev som skickades till Orust. Det ena är av en fredsaktivist, som jag minns med stor glädje. Det andra är från en i USA verksam professor i fredsforskning. Medan jag i Radio Tuff intervjuat kända fredsforskare som Johan Galtung och Peter Wallensteen, har jag tyvärr aldrig haft förmånen att låta honom framträda på www.tyresoradion.se

UPPMUNTRANDE BREV 1. FRÅN FREDSAKTIVISTEN ÅSA:

(Det har rubriken: ”Att Åke skulle få Folkets nobelpris för fred är väl ganska självklart!”)

”En trogen aktivist som i decennier verkat för fred och nedrustning, mot militarism och vapenindustri. Att Åke har inspirerat mängder av människor, inte minst ungdomar, vet vi också. När jag och mina vänner i tonåren, för ungefär 40 år sedan, sökte oss till Svenska Freds var det är Åke och Erni som tog hand om oss uppe på Jungfrugatan 30. De blev inte som några nya föräldrar, utan de behandlade oss som likställda, vi möttes med respekt.

Vi fick lära oss mycket om opinionsbildning och folklig mobilisering. Från att göra flygblad, använda stencilbrännare och verksamhetens hjärta, stencilapparaten Gestetner, springa i trappuppgångar och dela flygblad, måla banderoller, demonstrera, sälja Pax, debattera mot militärer, ordna torgmöten, fixa bokbord, organisera seminarier, skriva insändare… Och vi lärde oss allt om föreningsliv. Att sitta på distriktsstyrelsemöten, att skriva motioner, att åka på kongresser, att våga säga vad vi tyckte och att lyssna på varandra. Vi blev vuxna i rollen som aktivister.

Vi lärde oss hur vi kan påverka och bilda opinion. Vi lärde oss att hantera en så stor och svår fråga som världsfreden. Flera av oss gick vidare till internationell ickevåldsaktivism. Vi hittade våra egna vägar och stigar mot freden. För mig och mina vänner innebar det bla att vi under 20 års tid gjorde Fredskalendern.

Vilken tur vi hade som träffade dig Åke! Du trodde på oss från första början och lärde oss att vi kan förändra världen.”

Åsa Holmgren, f d Norrorts Ulands- och Fredsförening (NUFF)

UPPMUNTRANDE BREV 2. FRÅN FREDSPROFESSORN STELLAN:

”Åke Sandin är en levande legend inom svensk fredsrörelse. Det livslånga arbete som Åke bedrivit mot krig och kärnvapen, och det seriösa gräsrotsarbetet inom TUFF, Tyresö Ulands- och FredsFörening har varit en inspiration för många av oss yngre.

Hans radioreportage och krönikor har varit en välbehövlig röst. Åkes speciella stil av envist engagemang, principfasta och förbannade pacifism som oupphörligt kritiserat orättvisor, krigshetsare och förtryck har varit välbehövligt i en ofta allt för lågmäld och väluppfostrad fredsrörelse.

Åke är också en av de pionjärer i Sverige som skapade en stark koppling mellan fredsfrågor och Tredje Världen, något som den senare fredsrörelsen tappat bort i sin upptagenhet med Europa. Tack Åke för din insats mot militarisering, globala orättvisor och för en rättvis fred.”

All the best,

Stellan Vinthagen, Professor of Sociology at the University of Massachusetts Amherst.

"Religionskrig"nu och då?

MOSKÉER BRINNER I SVERIGE

Det var åtskilliga år sedan kyrkan här i trakten delvis förstördes av en anlagd brand. Förövarna var unga knäppskallar, som inte tycks ha haft någon antireligiös uppfattning. Under samma år sabbades gravstenar på den kristna kyrkogården på orten. Inte heller då lär det ha funnits några religiösa eller rasistiska motiv.

Nu har den senaste veckan moskéer i Eskilstuna, Eslöv och Uppsala utsatts för brandattentat. Det tycks inte bara ha varit knäppskallar i farten, ty rasistiskt klotter har funnits på väggarna.

DEN VÄRSTA HÄDELSEN

Till den vanliga kritiken av islam har nu Islamiska Statens (IS) härjningar i Irak och Syrien tillkommit. Om ens hälften av deras illdåd är sanna späder det på islamofobin.

I förrgår var profeten Muhammeds födelsedag. I Yemen ”firades” den genom att ett 30-tal shiamuslimer dödades av en självmordsbombare, förmodligen från det sunnitiska Al Quaida. Dessa som dödar andra muslimer brukar efter sina dåd utropa ”Allah akbar”, Gud är stor. Om de inte överlever hyllas de som ”martyrer”.

Egentligen är detta den största av alla hädelser, för i alla religioner är väl massmord den värsta av synder.

”RELIGIONSKRIG” PÅ 1600-TALET?

De blodiga motsättningarna mellan sunni och shia är svåra att förstå – de är ju alla muslimer. Det påminner om våra svenska ”hjältedåd” under 30-åriga kriget. Har lärt mig att ”lejonet från Norden”, kung Gustaf II Adolf stupade vid Lützen för den rätta protestantiska tron, medan hans soldater trosvisst sjöng ”Vår Gud är oss en väldig borg”

Dessa blågula gossar indoktrinerades med de tjusigaste och mest kristna skäl. Hur de for fram i det Tyskland de nästan ödelade och genom krig och farsoter nästan gjorde landsdelar folktomma skildrades av den samtida Hans von Grimmelhausen, som bland annat skrev:

”Jag skäms för att tala om hur vår piga blev behandlad i stallet. Hon kom aldrig ut därifrån. Drängen lade de på marken och stoppade ett spärrstycke i munnen på honom och hällde i honom ett ämbar fyllt med stinkande gödselvatten. De kallade detta för svenska drycken.....Sedan tog knektarna bort flintan från pistolerna, skruvade i stället in böndernas tummar och pinade de arma stackarna som om de varit häxor som skulle brännas. En av de fångna bönderna stoppade de sedan in i bakugnen och tände eld efter honom.”

Hur mycket kristen religion var detta? Faktum var som revisionistiska historiker framhållit att kriget inte minst gällde de tyska flodmynningarna, där man genom tullavgifter kunde stärka statskassan. Mammon spelade som vanligt en viktig roll.

Att det huvudsakligen var ett religionskrig motsägs också av det faktum att det katolska Frankrike var på protestantiska Sveriges sida.

EN TYSK VETERANJOURNALIST TALAR KLARSPRÅK

I senaste Radio Tuff (nr 1378) talas om den tyske journalisten och politikern Jürgen Todenhöfer. Han kom nyligen helskinnad tillbaka från ett tio dagars besök på områden behärskade av det nu så notoriska IS (=Islamiska staten). För att inte bidra till den tyvärr grasserande islamofobin skriver han, att IS predikar en version av islam som 99 procent av världens 1,6 miljarder muslimer förkastar. För honom är det obegripligt att det IS lär ut kan ha något som helst med Koranen att göra.

Kanske överdriver han, men säkert tar en överväldigande majoritet av världens muslimer avstånd från IS och andra fanatiker. Hoppas att han har rätt också om Koranen.

Varför hör man så sällan ledande muslimer säga det som Todenhöfer framhåller? Varför tycks imamer, ayatollor och andra ledande muslimer vara så tysta, att en massa killar från Europa faktiskt ansluter sig till IS? Eller är det våra medier som tycker att det är mycket häftigare att berätta om de gräsligheter som IS och andra muslimska massmördare utför än vad deras religiösa ledare säger?

En nyårsönskan blir att kloka muslimska ledare talar klarspråk och att de citeras av våra medier, gärna i rubrikstil.

Lokalföreningarnas kris är demokratins

TUSENTALS POLITISKA FÅNGAR I DET DEMOKRATISKA SVERIGE

Efter att som 22-årig valp ha fört befäl över 40 man i en vintrig norrländsk militärmanöver för repgubbar, vägrade jag min nästa repmånad och fick en månad i fängelse. Tillhörde pionjärerna för svenska politiska fångar, för under 70-talet dömdes varje år uppåt tusen svenska killar till fängelse.

Nästan hälften av dessa ”kriminella” hade ansökt om vapenfri tjänst, som var betydligt längre än den militära. De nobbades då de inte tillräckligt kunde beskriva sina samvetskval utan anförde sakligt politiska tvivel på den militära försvarsmetoden.

GUNNAR ADLER-KARLSSON SOM SÅGVERKSARBETARE

Efter min fängelsetid fick jag göra några månader som vapenfri och sedan några veckors utbildning i civilförsvar på Rosersberg. Upptäckte att det var mycket lättare att i det militära lära sig döda människor än att i civilförsvaret hjälpa offer för krig att överleva.

På sågverket i Uppland hade jag i början jobbet med att ta hand om skräpved längst ner på bandet, ett arbete som hade minst anseende. Efter en vecka dök en nykomling upp och han avlöste mig och jag åkte upp ett snäpp i arbetet och anseendet.

Själv bodde jag i en liten barack tillsammans med två pingstvänner, som för all del bad för min själ, men inte förstod varför jag som inte hade deras tro hade behövt vapenvägra. Nykomlingen däremot kom farande i dollargrin och övernattade inne i stan.

På sågverket var jag ju i rang lite högre än han men för övrigt inte alls lika framstående. Han var vapenvägrande fänrik och jag bara sergeant. Han hade redan en akademisk examen, medan jag hade något år kvar till min fil.mag.

Hans namn var Gunnar Adler-Karlsson och han skulle sedermera bli professor och författare.

DEMOKRATINS GRUNDBULTAR

Med en viss tjatighet har jag citerat en viktig mening i Gunnar Adler-Karlssons omfattande författarskap. Den lyder:

” Alla dessa proklamationer, varningar och upplysningar ”von oben” tjänar till intet om de inte följs upp av arbete i de små grupper, på vilka den svenska demokratin är uppbyggd”.

EGOTRIPPADE SELFIES vs KOLLEKTIVT SOLIDARITETSARBETE

I dag har de stolta svenska folkrörelserna problem genom ständiga medlemstapp och svårigheter att få nya medlemmar som frivilligt jobbar i lokalföreningarna. Det drabbar både politiska, religiösa och andra föreningar.

Delvis beror det på pengarnas makt och vår svaghet att ta efter amerikanska trender som att man ska tänka på sig själv, det vill säga underförstått: skita i alla andra.

SVENSKA FREDS ETT TYPISKT EXEMPEL

Förlåt mig, om jag ännu med glädje minns hur det var för några decennier sedan i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Då fanns det massor av lokalföreningar.

Genom Tyresö Ulands- och Fredsförenings (TUFF) tillkomst 1967 lyckades vi med att grunda BUFF (Botkyrka), HUFF (Haninge), MUFF (Mälaröarna), NUFF (Norrort), LUFF (Långbrodal), SNUFF (Saltsjö-Nacka) och TRUFF (Tranås).

Alla dessa föreningar är sedan länge upplösta. Samtidigt är ännu flera andra borta. När jag för 35 år sedan var Svenska Freds' ordförande fanns minst 50 aktiva lokalföreningar. I dag är det ett tiotal med skiftande aktivitet.

Redan på 90-talet var denna trista tendens uppenbar. När jag 1992 fyllde jämt förklarade jag, att jag inte ville ha presenter. Har alltid tyckt att vi vid födelsedagar i stället borde hedra våra mödrar, som en gång i världen födde oss med smärta.I stället ville jag ha pengar för att stödja arbetet i lokalföreningarna.

Det har sedan vid mina ”jämna” födelsedagar kommit så mycket pengar att TUFF i 20 år kunnat delat ut ett pris på 5000-9000 kr till en rad lokala fredsföreningar för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Dessutom har priset gått till fyra skolor, som genom dagsverken bidragit till att TUFF kunnat finansiera massor av utmärkta projekt, främst skolor i Indien men också i andra fattiga läner. Nyligen kunde därför två lärare från Alléskolan i Lerum besöka de omfattande Tuff.projekten i Indien och på telefon lämna en entusiastisk rapport om sina erfarenheter i Radio Tuff 30/11-14/12 på www.tyresoradion.se .

ALLTMER CENTRALISERAT

Den här trista utvecklingen är ju en allmän trend, som drabbar alla slags lokalföreningar, så enbart organisationernas centralstyrelser kan inte lastas.

I Svenska Freds har på sistone de allt färre lokalföreningarna fått allt mindre inflytande på riksorganisationen. Tidigare kunde vi med medlemsvärvning locka med att tidningen PAX kom åtta gånger per år som papperstidning till medlemmarna. Numera finns den på nätet med fem nummer per år.

Tidigare var årskongresserna varje år, numera bara vartannat år, då lokalföreningarna kan föra fram sina krav och problem.

MARKNADSEKONOMINS SEGERTÅG GYNNAR DET CENTRLA

En annan skillnad mellan centralt och lokalt är att den centrala byråkratin har vuxit betänkligt. Hoppas jag läste fel, när jag såg att i Svenska Freds' senaste årsberättelse ca sex miljoner kr hade gått åt i ”personalkostnader”.

Jag missunnar verkligen inte professionella fredsarbetare deras löner eller arvoden, även om jag minns att jag under mina drygt 50 års arbete för Svenska Freds alltid varit helt oavlönad. Det gäller mina många år som ledamot av Svenska Freds' styrelse, bland annat två år som ordförande. Det gäller också mina många artiklar i fredstidningen PAX, bland annat mina 110 krönikor i oavbruten följd under många år.

Nu har emellertid gapet mellan lokalt och centralt vidgats till förfång för det lokala och helt frivilliga arbetet.

”LOKALFÖRENINGARNA HELT SJÄLVSTÄNDIGA”?

Läste med gillande Svenska Freds' stolta förklaring att ”lokalföreningarna är helt självständiga” – om de förstås inte bryter mot stadga eller idéprogram.

Sedan inträffade i maj Svenska Freds' årskongress. Där förekom två förslag från styrelsen. Det ena gällde att medlem i lokalförening också måste vara med i Svenska Freds.

Det där gäller ju främst Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Sedan ett antal år har vi haft några medlemmar som inte velat vara anslutna till Svenska Freds. Inte minst efter det att Svenska Freds valde att inte stödja den stora folkliga demonstrationen 2003 mot det annalkande, västliga, folkrättsvidriga och med lögner motiverade anfallskriget mot Irak ville några inte längre tillhöra Svenska Freds.

I fjol valde sedan flera Tuff-medlemmar att lämna Svenska Freds. Då hade tre lokala moderater på det mest fantasifulla och kränkande sätt förtalat TUFF och Tyresöradion i allmänhet och mig i synnerhet. Som sina två främsta källor använde de en 16 år gammal och fyrfaldigt lögnaktig artikel i Expressen och sorgligt nog ett ovanligt tvivelaktigt uttalande från Svenska Freds.

DE FLESTA LOKALFÖRENINGAR PROTESTERADE MOT BESLUTET

På årskongressen voterades centralstyrelsens förslag att inskränka lokalföreningarnas påstådda självständighet igenom med knapp majoritet.

Mot beslutet reserverade sig de flesta representanterna för lokalföreningarna. De vände sig emot att anhängarna av styrelsen i debatten fantastiskt nog hade påstått att Tuff och jag hade ”förnekat” judeförföljerserna under andra världskriget och också gaskamrarna.

Eftersom jag bevistat ett 30-tal av dessa kongresser måste jag intyga att detta var ett verkligt lågvattensmärke i Svenska Freds långa och stolta historia. Ett ”nesligt” försök till argumentation som en av reservanterna, den erfarne Tomas Magnusson, uttryckte det.

AVSLAG PÅ STYRELSENS ANDRA PROPOSITION

Det andra förslaget från styrelsen röstades tack och lov ner. Det försökte ålägga lokalföreningarna att ha samma medlemsavgift, 240 kr, av vilket som vanligt 60 procent eller 144 kr går till Svenska Freds centralt, medan resten 96 kr skulle få behållas lokalt.

Även detta förslag berörde Tuff, som i många år bara tagit ut 200 kr som medlemsavgift för att kunna behålla våra många medlemmar och värva nya. Av den summan får vi behålla 56 kr för lokala behov, medan 144 kr per medlem skickas till Svenska Freds. Det har blivit 30 000- 50 000 kr per år.

För dess med statliga anslag välförsedda budget är denna summa för Svenska Freds en spottstyver. För Tuff och Radio Tuff, som inte har några personalkostnader alls, är det jämte hyran för Tuff-lokalen den särklassigt största utgiften.

DET EN AKTIV LOKALFÖRENING NU MÅSTE DISKUTERA.

Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) har under sina 48 år varit en de största – och sannolikt den mest aktiva – av Svenska Freds lokalföreningar.

I fråga om det omfattande biståndet – tiotals miljoner kr !-- till indiska gandhianers omfattande projekt för de fattigaste av de fattiga och finansiell hjälp till andra utvecklingsländer finns ingen motsvarighet inom fredsrörelsen, varken centralt eller lokalt.

Radio Tuff, (www.tyresoradion.se ) som hörts varenda vecka i 30 år, är väl den enda aktiva radiokanalen för fredsfrågor i Skandinavien.

Det som nu blir frågan är vilken nytta Tuff har som lokalavdelning av Svenska Freds. Om man centralt inte tar tillbaka sina grovt osakliga beskyllningar utan fortsätter i samma stil är svaret givet.

"Försvunna år var det du...."

I går var det nyårsafton igen. Under varje nyår undrar jag, hur det kommer sig att jag ännu lever. Har sedan 50-årsåldern tyckt att jag lever på övertid. Kanske beror det på att många av mina äldre manliga släktingar gick bort, innan de fyllt 50. De ”emigrerade vertikalt”, som min gamle vän Ebbe Björkman uttryckte det. Själv gjorde han det 2003 vid 81 års ålder.

Nu hörs dock Ebbes utsökta och humoristiska program om döda poeter igen i repris på www.tyresoradion.se (Finns för övrigt att beställa av mig, så skickar jag en CD med de många halvtimmarna om Fröding, Ferlin, Piraten, Karlfeldt med flera.)

TEGNÉR OM DET GÅNGNA ÅRET

Trots att Ebbe kunnigt behandlade många svenska skalder under sina hundratals radioprogram var aldrig Esaias Tegnér (1782-1846) föremål för hans berättartalang.

Tegnér var den tidens nationalskald men led av av återkommande depressioner, ”Mjältsjukan” som han kallade det i en av sina dikter. Han var en beundrare av ”hjältar”, inte bara av Karl XII utan också av Napoleon. Kanske var det därför han så fränt i en dikt fördömde det gångna året 1815, då Napoleon hade störtats och förvisats till Sankt Helena ute i Sydatlanten.

Nu vid nyår minns jag en av hans dikter om nyåret 1816. Den har bland annat följande rader:

”Försvunna år, var det du? Farväl!

Nu är det förbi. På din arma själ

har du mycket, din räkning blir tung.

Däruppe, däruppe en domare sitter

Försvara dig bleknade, om du gitter!”

2014, ETT ”RIKTIGT SKITÅR”?

Kanske hade Tegnér, om han levt i dag, varit lika negativ mot år 2014. Ser en tvåsidig rubrik i en kvällstidning med texten: ”2014 i världen –ett riktigt skitår!”

Visst var det mycket elände bland våra många medmänniskor under 2014: Härom veckan kunde vi i Radio Tuff meddela att FN:s barnfond Unicef ansåg att år 2014 har varit ett sällsynt hemskt år i vår krigiska värld för miljoner barn. 15 miljoner barn är fast i pågående väpnade konflikter. 250 miljoner barn finns i områden med krig och annat väpnat våld.

Massmördandet i Syrien har fortsatt. Har aldrig riktigt begripit, varför mäktiga västmakter är så kritiska mot regimen Assad. Nu är ju dessa stater inte heller nöjda med att Assads mest otäcka motståndare är IS eller Islamiska staten.

Rysslands införlivande av Krim ledde till en storm av västliga fördömanden om folkrättsbrott. Jo, illa nog dödades därvid två människor, en från vardera sidan. När våra mönsterländer USA och England förfasar sig över ryssars folkrättsbrott är vi några som ännu minns dessa länders folkrättsvidriga angrepp på Irak 2003. Hur många hundratusentals dödade och miljoner flyktingar har blivit följden av det. För att använda en biblisk liknelse: Vi tycks se grandet i Putins ögon men inte bjälken i västliga ledares.

”HELLRE TÄNDA LJUS ÄN....!”

Men låt oss se allt det positiva som också hänt under 2014. Radio Tuff som hörts hela året inleder alltid sina sändningar med att dela ut ”rosor” till välförtjänta. Det är i Martin Luther Kings anda. Han framhöll att det var bättre att tända ljus än att bara förbanna mörkret.

Och låt oss se fram mot det nya året med tillförsikt. En nyårsönskan är att det tyska förslaget om en folkomröstning på Krim i regi av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) kan äga rum. Om skottarna 2014 fick chansen att bli självständiga från England bör vi inte förmena Krimborna att välja sin egen väg.

Bryr gudarna sig om hur vi ser ut?

Härom veckan åkte jag med det flytande lyxhotellet Birka Paradise till Åland. Det är en ögrupp jag är svag för. Minns ännu med glädje, hur jag för några år sedan hade förmånen att göra en serie intervjuer med intressanta ålänningar för www.tyresoradion.se .

Den här gången steg jag inte ens i land utan var iväg för att bunkra skattefritt inför julen. Studerade medpassagerarna. Många av killarna och gubbarna hade mössan på inomhus. Jag är tillräckligt gammalmodig för att tycka att detta är egendomligt -- men kanske modernt.

ROLAND SCHÜTT VICE PRESIDENT I RFOS

På 80-talet bildade min gamle vän Roland Schütt och jag en ny ”riksorganisation”. Det var han som på uppmaning av mig efter en radiointervju skrev succéboken ”Kådisbellan”. Den utsågs sedan under ett år på 90-talet till Sveriges bästa film. I boken skrev han ömsint om sin judiska mamma Zipa.

När jag 1997 förtalades av Expressen som ”antisemit” med en samling grova lögner, tyvärr av smarta propagandister upprepade under 2013, gjorde han på radion ett temperamentsfullt uttalande till mitt försvar.

Den där ”riksorganisationen” vi grundade hade den pampiga förkortningen RFOS. Det hade inget med olympiska spel (=OS) att göra utan uttyddes Riks-Förbundet för Ofrivilliga Skinnskallar. Vi hade som ett av våra favorituttryck:

”På kristaller växer det uruselt men på dynghögar desto mer”

Vår beundrade förebild var aphonorna, de som vägrade att para sig, innan hannarna var flintskalliga. Vi låtsades också, som om det varit en maktkamp om ledningen av organisationen. Själv lyckades jag alltså mygla mig till ställningen som president. Roland fick nöja sig med att bli vice.

Någon kvällstidning uppmärksammade vår ”riksorganisation”. Då kontaktades vi av flintskalliga killar och gubbar som ville bli medlemmar. Det ledde till att vi upplöste vår fejkade organisation.

HADE MUHAMMED KONSTIG SYN PÅ KVINNOR?

Att dölja håret med slöja eller burka har blivit en vanlig syn bland invandrarkvinnor i Sverige. Minns att i min norrländska barndom --det var för all del länge sedan – fanns många pingstvänner. Deras kvinnor var förbjudna att ha sitt hår utslaget. Om de inte satte upp det med en knut i nacken blev de rentav uteslutna ur församlingen.

Finns det också i Gamla testamentet något om kvinnors hår, frågar jag, som erkänner att jag är religiöst obegåvad.

Under mina radioreportage har jag besökt muslimska länder, såsom Turkiet, Egypten, Tunisien och Jordanien. Visserligen är jag så gammal att jag brukar säga:

”Visst vänder jag mig om efter unga sexiga kvinnor, men jag är så jävla gammal, att jag har glömt varför.”

Hur som helst kunde jag inte undgå att titta på unga läckra kvinnor i dessa länder. De hade högklackade skor, tajta byxor eller kjolar med sexigt svängande höfter, som tilldrog sig männens lystna blickar. Men sitt hår dolde de bakom en sjal.

Vet inte om förbudet för kvinnor att visa håret finns i Koranen. Undrar i så fall om om profeten Muhammeds syn på kvinnor. Tyckte han verkligen att kvinnors hår var så eggande på honom och andra män att det borde döljas? De svängande höfterna och stjärtarna i de trånga kjolarna och byxorna då?

UNG EGYPTISKA SOM JAG BEUNDRAR

För några år sedan i Egypten gjorde jag en serie intervjuer, bland annat med den unga Sabina. Hon hade ingen sjal utan visade sitt vackra hår. Hon berättade att hon i sin hemstad hade blivit mobbad av gubbar med långt skägg för att vara ”hora” och annat äckligt.

”Men är du inte muslim?” frågade jag. Då svarade hon:

”Jo, jag besöker moskén, men jag tror inte att min gud Allah bryr sig om hur jag ser ut utan fäster sig vid hur jag är mot mina medmänniskor.”

Det finns säkert många lika kloka muslimer som hon.

Den tuffa oberoende radion nr 1378

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1378:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 28 december, första gången kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till söndagen den 11 januari, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

"Veckans rosor" delas bl a ut till ett frimärke, tre tidningar och en modig tysk journalist.

Tuff-medlemmen Elena Magnell läser sin rimmade krönika om år 2014.

Sylvia Ljungdahl, ordf. i både Tuff och kvinnojouren, intervjuas om det gångna året och julen.

Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, har sänt en text med rubriken ”Krigens kostnader och tjusiga namn”.

Åke Sandin om Tuff och Radio Tuff under 2014 och den närmaste framtiden

2014, ett aktivt TUFF-år

REKORD FÖR FRIVILLIG RADIO?

Nu sänds alltså Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1378. Varje vecka sedan 1985 har detta program faktiskt hörts och gjorts av frivilliga krafter. Nu hörs den sista sändningen för år 2014. Den läggs på den 28 december och hörs till den 11 januari, när ett nytt Radio Tuff sänds.

Dags för en kort summering av år 2014:

MÅNGSKIFTANDE BISTÅND

Under 2014 fortsatte Tuff sitt bistånd till fattiga människor i olika länder. Till Tuff-skolorna i indiska Dharampurs byar skickades 210 000 kr, till barnbibliotek i krigshärjade Irak 12 000 kr, till skolbygge i Bolivia 10 000 kr, till funktionshindrade barn i Kongo 5 000 kr och till krigsdrabbade gamla i Belgrad 5 000 kr.

FÖRDELAR MED TUFFs BISTÅND

Eftersom allt arbete i Tuff och Radio Tuff är helt oavlönat går varenda insamlad krona till ändamålet i Indien och andra länder. Vi ser till att vi har hederliga och schyssta partners.

Dessutom kollas projekten upp regelbundet, till exempel nu av fyra Tuff-aktivister på besök bland de många projekten i Indien. Genom Radio Tuff och TUFF-bladet ges fortlöpande information om verksamheten och hur pengarna används.

TUFF EJ DRABBAT AV TRIST TREND

Det talas om lokalföreningarnas kris. Många läggs ner eller har tappat många av sina medlemmar. Tuff går motvinds –även i den här frågan. Efter att ha ökat med 20 medlemmar 2013 har vi fortfarande över 400 betalande medlemmar.

Trots att vi till riksorganisationen skickar 72 procent av medlemsavgifterna, kan vi tack vare våra många medlemmar och gåvor från solidariska betala hyran av Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80, Tyresö.

DU BEHÖVS ALLTSÅ SOM MEDLEM!

Tuff tänker fortsätta 2015 med samma höga aktivitet. Därför behöver vi många medlemmar, en förutsättning för att aktivisterna ska orka fortsätta sitt arbete för internationell solidaritet samt mot krig och och militarism, som slukar så många biljoner, som skulle kunna användas för människornas bästa.

Medlem blir man genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 sätta in 200 kr (dessutom för familjemedlem 80 kr)

STORT TACK FÖR 2014

och

ETT RIKTIGT BRA 2015

önskar Tuff er alla genom Åke Sandin

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1378) ....till

….till de många som under julens köphysteri i stället valde att ge bort Tuffs jul-mangogram, så nu blir det ännu flera än de 115 000 mangoträd som redan finns i hundratals fattiga byar i Indien. Andra mangogram finns som vanligt för att gratulera eller till minne av någon bortgången. Kan beställas av Monica Schelin på tel 08-712 2581 eller på e-post monica.schelin@brevet.nu

….till bohuslänska tidningar, som skrivit om ”Folkets Nobelpris för fred”, som den aktiva Fredsrörelsen på Orust delade ut den 6 december. Den ledande tidningen i landskapet, Bohuslännigen, hade en artikel om detta den 9/12, lokaltidningarna Stenungsund och Orust den 6/12 resp. 3/12. I alla tre tidningarna framhålls Tuffs och Radio Tuffs mångåriga insatser i Nobels anda för nedrustning och folkförbrödring.

….till Rebella, Helga Henschens tecknade figur, som bland annat slog fast: ”Frågan om liv och död är alltför allvarlig för att skötas av militärer och politiker”. (Konstnären och författaren Helga Henschen levde 1917-2002)

….till tyska postverket som med anledning av 100-årsminnet av det eländiga första världskrigets början nu givit ut ett frimärke med bild av Käthe Kollwitz (se nedan) med texten ”Nie wieder Krieg” = Aldrig mera krig. Kollwitz räknas som en av de mest betydande tyska konstnärerna under 1900-talet. Hennes radikalism gjorde att hon motarbetades av nazisterna, som fördömde hennes konst och gav henne utställningsförbud. Hon föddes i Königsberg (i dag det ryska Kaliningrad) 1867 och dog 1945, strax före andra världskrigets slut.


….till den amerikanska filmen ”Livet är underbart”, en julklassiker från 1947som SvT visade på juldagen. Faktum är att den under flera år ansågs vara ”oamerikansk” och listades av FBI som kommunistisk propaganda. I filmen driver bankdirektören Mr Potter nästan George Bailey, spelad av James Stewart, till både fattigdom och självmord. Enligt FBI var det ett ”uppenbart försök att misskreditera bankirer” och ”ett vanligt trick av kommunister”.

….till tysken Jürgen Todenhöfer, vilken är den förste västerländske journalist som återvänt med livet i behåll efter det att han under tio dagar släppts in på områden kontrollerade av Islamiska staten (IS). Han fann, att man i väst har underskattat IS på olika sätt och menar att inte enbart anfall på IS från luften kan leda till seger. Han berättar om IS-krigarnas entusiasm och att de får förstärkningar hela tiden från många länder av trosvissa islamiska fanatiker. För att inte bidra till den tyvärr grasserande islamofobin skriver han, att IS predikar en version av islam som 99 procent av världens 1,6 miljarder muslimer förkastar. För honom är det obegripligt att det IS lär ut kan ha något som helst med Koranen att göra. Den 74-årige Todenhöfer har en lång journalistisk och politisk karriär bakom sig.. Från 1972 till 1990 var han ledamot av den tyska förbundsdagen. Han tillhörde Tysklands ledande parti, det borgerliga CDU, men riktade en svidande kritik mot USA och England för det folkrättsvidriga anfallet 2003 på Irak. Ja, han menade att Bush och Blair skulle ställas inför den Internationerlla brottmålsdomstolen i Haag. Och han säger nu att IS är det största hotet mot världsfreden sedan det kalla kriget. "Vi får nu betala för George W. Bushs dårskap att anfalla Irak", hävdar han.

....till alla solidariska människor som under 2014 betalade medlems-avgiften till Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). De var över 400. Välkommen som medlem du också genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 betala 200 kr för enskild plus kanske 80 kr för familjemedlem!