FOGELSTRÖM, 1900-TALETS FRÄMSTE SVENSKE FREDSAKTIVIST

DÅ VILLE VI HA SVENSKA KÄRNVAPEN

1957 hade det gjorts en opinionsundersökning om svenska folkets inställning till blågula kärnvapen. 40 procent ville ha atombomber, 36 procent var emot och 24 procent hade ingen bestämd åsikt.

Mycket klarare var kärnvapensympatierna bland svenska medier och politiker. Under det kalla krigets frostigaste decennium, 1950-talet, agiterade de flesta tidningar för svensk atombeväpning. Dagens Nyheter slog fast, att i det här sammanhanget var ohygglighet effektivitet. Och dess färgstarke chefredaktör, Herbert Tingsten, betecknade konventionellt försvar som pilbågar.

Bland våra militärer ansågs atomvapen som något oumbärligt. Våra svenska gossar skulle inte behöva vara tekniskt underlägsna när de bekämpade utländsk soldatesk, var ett huvudtema, fast hur man egentligen försvarade sig med och mot atombomber lämnades i stort sett därhän. Dåvarande ÖB, general Swedlund, gemenligen kallad Stora Bullret, bullrade också till om hur lätt det skulle vara att förvandla övre Norrland till något slags svenskt Nevada:

"Prov på hög höjd över Sverige och under lämpliga väderleksförhållanden kan utföras så att skadegörelse av annan art än att träden fälls inom ett begränsat område inte uppstår samt att direkta skadeverkningar av radioaktiv strålning inte befaras."

1959 gjordes en ny opinionsundersökning. Nu ville bara 29 procent av svenskarna ha atombomber, medan hela 51 procent sade nej. Det var en uppseendeväckande opinionssvängning på bara två år och den fortsatte sedan, så det blev så småningom politiskt omöjligt att tillföra det svenska försvaret kärnvapen.

BOKEN " I STÄLLET FÖR ATOMBOMB"

Vad hade då hänt under dessa två år i slutet av 50-talet? Jo, försvarsfrågan, som i borgfredens tecken brukade behandlas på partiledarnivå högt ovanför väljarnas huvuden, hade utsatts för en debatt, som i intensitet bara överträffades av diskussionen om pansarbåtar eller sociala reformer på Karl Staaffs och Hjalmar Brantings tid åren före första världskriget. Nu fokuserades debatten på två händelser: Utgivningen av en liten bok och grundandet av AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb. I båda fallen var Per Anders Fogelström (signaturen PAF) centralfigur.

Boken hette "I stället för atombomb" och skrevs av PAF och Roland Morell, den sistnämnde studentpolitiker och reservofficer. Den här lilla boken föreslog den mest radikala omrustning. Den byggde på uppfattningen att militärt försvar i kärnvapenåldern inte kunde skydda och försvara oss människor och inte heller de värden vi finner omistliga: demokrati, humanism och annat. Militärmiljarderna skulle i stället användas till att minska fattigdom, svält och förtryck i u-länderna. Vid den här tiden var förslaget ännu radikalare än det kan synas i dag, för det här var mitt under det kallaste av krig väst-öst --människorna i syd räknade man liksom inte med-- och dessutom långt före SIDAs tillkomst. I slutet av 50-talet satsade svenska skattebetalares valda ombud mer än hundra gånger så mycket på militären än på internationellt bistånd. Eller med PAFs egna ord:

"Vi samlar rostande högar av vapen till vårt eget skydd men ger allmosor i kampen mot nöd, sjukdomar och hunger. Vi driver affärer med och gynnar förtryckare".

Men om vi då skrotade alla våra vapen, hur skulle vi då försvara oss mot Stalins efterträdare? Författarna menade att det här positiva alternativet till den hejdlösa kapprustningen skulle göra det väldigt svårt att angripa oss, om vi inte hade vapen att hota någon med utan i stället var någon slags "ambulansen Sverige". Den politiska kostnaden att angripa denna Röda kors-stat skulle bättre avhålla från angrepp än en stark, kärnvapenförsedd och därmed kanske provocerande krigsmakt. Man talade om ett goodwill-försvar.

"I stället för atombomb" slutar med följande ord:

"Låt inte hänsyn till gamla fastlåsta utgångspunkter förhindra en förutsättningslös diskussion om möjligheter att finna en ny väg. Låt oss tillfredsställa en naturlig önskan till försvar på ett sätt som låter sig förenas med vår humanistiska livssyn -- i en tid då vårt konventionella försvar icke längre mäktar fylla sin funktion att skapa trygghet.Vi måste våga se framåt och knyta an till visionen, det ideala. Vi lever och dör bara en gång --varför skulle vi då inte göra det med ansiktet mot hoppet och i tron på en framtid för våra barn och vår värld."

Boken blev en inspiration för många som tvivlade på militära förintelsemetoder och var medvetna om den fattiga världens elände. Flera ulands- och fredsföreningar grundades, bland andra TUFF, Tyresö Ulands- och Fredsförening, som ännu är en mycket aktiv förening, som har finansierat många utomordentliga projekt inte minst i Indien. Radio Tuff har hörts på www.tyresoradion.se  varenda vecka sedan 1985.

AKTIONSGRUPPEN MOT SVENSK ATOMBOMB (AMSA)

Samma år som "I stället för atombomb" utkom grundades Amsa, Aktionsgruppen mot svensk atombomb. Det började faktiskt med att några personer samlades på Kväkargården i Stockholm. Fogelström och några till var med och han och Barbro Alving fick i uppdrag att skissa fram ett programblad. Slutligen enades man om två programpunkter. Den första var ett klart nej till svenska kärnvapen, den andra mindre kategorisk, för den talade om "fortsatt debatt angående möjligheterna att använda de resurser, som nu går till militära ändamål, för uppbyggande syften". Denna punkt var uppenbart inspirerad av Fogelström-Morells bok.

Amsa bestod i början av 21 personer. Förutom Alving och Fogelström fanns där bland andra Sara Lidman, Ulf Himmelstrand, Stig Carlsson, ärkebiskop Yngve Brillioth och från fredsrörelsen bland andra Holger Eriksson och Ulrich Herz. Flera av dem, inte minst Fogelström, var ute på massor av möten och debatter. Ibland kom så mycket folk att man måste dubblera mötet och låta föredragshållarna också framträda samma kväll i en närbelägen samlingssal.

Det här väckte uppmärksamhet i pressen och debatterades med hetta. Självklart för denna tid -- McCarthys decennium-- varnade man för att Amsa och PAF medvetet eller omedvetet gjorde drängtjänst åt Sovjet och kommunismen. Det är nästan komiskt att nu läsa vad även etablerade tidningar skrev: Sydsvenska Dagbladet hade t ex en ledare under rubriken "I stället för förnuft", där det talades om "den blåögde författaren PA Fogelström och hans vilseförda". I Norra Skånes Tidningar stämplade chefredaktören, signaturen "Tre Rosor", Amsa som "världsfrånvarande ideellt inriktade fantaster och snobbfigurer, däribland vår svage ärkebiskop, vilka lånat sina namn åt en kommunistisk täckorganisation, en s.k. Fredskommitté, bakom vars rygg kommunistisk infiltrering i vårt politiska liv skall underlättas"

Faktum var, att ingen enda av de 21 Amsa-medlemmarna var kommunist. Men även detta skulle konservativa Svensk Tidskrift lasta gruppen för, när den menade att just frånvaron av kommunistiska kärnvapenmotståndare i Amsa gjorde gruppen extra skum och farlig.

FOGELSTRÖM OCH SVAHNSTRÖM

Till Amsa hörde också Bertil Svahnström, utrikeskorrespondent under många år för flera av våra största tidningar. Han blev ordförande för Kampanjen mot atomvapen som inspirerades av Bertrand Russell och de engelska påskmarscherna mot kärnvapen och ordnade i flera år demonstrationer på svenska vägar, gator och torg.

I motsats till Svahnström spelade PAF knappast någon framträdande roll i Kampanjen mot atomvapen eller inom den livaktiga Vietnamrörelsen Hans hållning stämde nog bra med vad han i sin bok "Café Utposten" (1970) låter ungsocialisten, sedermera sossepampen Dubbel-Olle, under strejken före Amaltheaaffären säga:
"Jag vill gå hem -- och tänka. Det är många nog som är ute och skriker".

I 14 ÅR SUVERÄN ORDFÖRANDE FÖR SVENSKA FREDS

Hur som helst, PAF och Svahnström skulle komma att komplettera varandra, särskilt i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, där PAF blev ordförande 1963 och Svahnström snart vice ordförande. Det är alldeles för lite uppmärksammat, vilket enormt och skickligt arbete som PAF under 14 år utförde som Svenska Freds ordförande.

Det här var ju en omvälvande eller omtumlande tid med ett vimmel av politiska idéer, och gamla Svenska Freds, grundat redan 1883, drogs förstås med. Det blev oändliga diskussioner om olika former av socialism, om det berättigande i befrielserörelsernas våld, om olika världsfrälsarläror och andra genvägar till politisk lycka. Ibland på årskongresserna kunde man få lyssna på pratare, som ställde oupphörliga ordningsfrågor eller i det oändliga nagelfor verksamhetsberättelserna inpå minsta kommatecken i stället för att planera kampen mot militarismen.

Det var säkert organisationens stora lycka att som ordförande då ha PAF. Han stod liksom över käbblet, lyssnade med oändligt tålamod på alla riktningar, försökte alltid att finna lösningar på olika konflikter och lyckades nästan jämt tack vare sin vänlighet och diplomatiska förmåga. För yngre och mindre återhållsamma blev han en borg av trygghet för att citera en av hans många boktitlar.
Han bemötte kritiken av Svenska Freds för att inte vara tillräckligt revolutionär med orden:
"Fredsrörelsen är radikal, den talar för ett brytande med den uråldrigaste konvention och tradition vi har: våld och vapen."

Han skrev också:
"Vi vill fred och användandet av icke-våldsliga metoder, men därför har vi ingen rätt att fördöma dem som inte uthärdar det våld de utsätts för, utan själva griper till våld"

MEDLEN KAN SABOTERA ÄNDAMÅLET

Som Ruben Lind i boken Café Utposten menar PAF att målet förstörs om man använder fel medel. PAF var knappast någon varm anhängare av direkta aktioner och klar motståndare till våldsamheter. Ändå var han en gång medskyldig, låt vara indirekt-- till grov skadegörelse. En sen natt under Vietnamtiden väcktes PAF av telefonen. Det var en yngling, som nog var lite på örat, och som ville diskutera den "amerikanska imperialismens vidrighet i allmänhet och behovet av att sabba USA:s ambassad i synnerhet". Nattetid kunde tydligen den annars så tålmodige PAF tröttna och i hopp om att få sova igen sa PAF till sist i desperation till den här killen ungefär att han ju kunde göra vad han ville, "panga dororna" på ambassaden till exempel.

Dagen efter stod det i tidningarna att massor av fönster på USA-ambassaden hade krossats av någon vettvilling. Den som delvis låg bakom det var alltså en aningslös man på Fjällgatan, som somnat om.

Men om sambandet mellan mål och medel skrev PAF:
"Jag tror att man måste vara mycket misstänksam när det predikas, att ändamålet helgar medlen, när man låter påskina att vår oförvitlighet är så gränslös, att även de mest fruktansvärda vapen skulle förädlas av att bli använda av oss".

Eller med andra ord:
Våld löser inte problemen, bara uppskjuter dem eller omintetgör deras lösande. Man får inte en trasig maskin att fungera genom att sparka på den:"

TOLERANT MOT OLIKTÄNKANDE

Det fanns andra motsättningar än politiska. Under Svenska Freds' årskongresser, fanns det under PAFs tid bara en enda kandidat till ordförandeposten, han själv, för så självskriven var han. Trots frånvaron av motkandidat blev det ändå några gånger voteringar. De begärdes alltid av samma ombud. Och varje gång hände samma sak: alla röstade på PAF -- utom en som lade ned sin röst eller om han rentav röstade nej. Det var han som hade begärt votering. Trots stönanden från de yngre kongressombuden följde han sin övertygelse. Han tillhörde nämligen någon frikyrka och PAF hade varit ordförande också i Förbundet för religionsfrihet. En ateist ville den här modige mannen inte rösta på, även om PAF inte precis var urtypen för någon karikatyr på Antikrist. Tvärtom, hans läggning och livsgärning gjorde att radikala präster faktiskt kallade honom from.

PAF själv hade däremot inga svårigheter att samarbeta med folk som i andra frågor än fredsfrågan hade en helt annan uppfattning än han. När tidningen PAX började utkomma var det i samarbete med Kristna Freds, Ulrich Herz bland andra. Medan tidningen Freden i början av 70-talet ersattes med PAX, var PAF mot förslagen att ändra själva föreningens namn genom att ta bort det där med skiljedom, som några tyckte var förlegat. PAFs ståndpunkt berodde inte bara på pietet mot ett namn som nu har 130 år bakom sig utan han ansåg att internationell skiljedom var ett mycket förnuftigt sätt att lösa konflikter och förhindra krig.

ENORM ARBETSKAPACITET

Ett par typiska egenskaper hos PAF var hans enorma arbetskapacitet och praktiska och ekonomiska kunnighet. Det var nästan obegripligt, hur han hann med att utöver att sitta ordförande i styrelse och förvaltningsutskott, i flera år vara redaktör för Freden och PAX, ledande inom Nordisk Fredskontakt samt grunda och driva Fredsföreningen Eken på Söde. Gång på gång tvingades han ta itu med fattiga Svenska Freds' ständigt usla ekonomi, i krislägen tog han många tusenlappar ur egen ficka. Han städade upp genom att slänga, sortera och arkivera decenniers papper och luntor och mycket, mycket annat. Att han också under sin ordförandetid hann med att skriva de tre sista böckerna i Stadsserien, Café Utposten, de fyra böckerna i serien Kamrater, alltså Upptäckarna med flera, sju böcker Stockholmiana plus ett antal småskrifter och artiklar var imponerande. Han skrev också fredsrörelsehistoriken, "Kampen för fred" under den här tiden, men den har en klar svaghet. Inte oväntat har PAF grovt nedtonat sin egen betydelse.

PAF var alltså en mycket produktiv människa, en flitig man, ja som rökare var han faktiskt ännu flitigare än sin efterträdare, vilket var en prestation. När jag några år före hans död intervjuade honom för Radio Tuff, märkte jag att han gång på gång gjorde lite nervösa rörelser mot fickorna, vilket jag inte mindes från förr. Och plötsligt förstod jag. Han berättade att läkarna hade förbjudit honom att röka och sen talade han om rökningen som om det var en älskad kvinna som förlupit honom. Men med sedvanlig tolerans satte han genast fram ett askfat till mig, som ännu inte gått till läkaren.

Ryktena om att det var sundare kamraters rökförbud på styrelsemötena som 1977 tvingade bort PAF som ordförande och mig två år senare är dock helt ogrundade.
---------------------------------------
ÅKE SANDIN

"Goda" och "onda" rebeller

LIBYEN
Oj, vad våra västligt ensidiga medier dammade på Libyen under kriget härom året. Gaddafi var visserligen inte bättre än andra ledare i arabvärlden men utmålades som en skurkarnas skurk. Nato bombade och bombade. Deras offer fick vi förstås inte se utom Gaddafi själv när han mördats efter en flygattack. Svenska flygare deltog också - med spaningsplan som det sades. Glory, glory!

Rebellerna i Libyen framställdes som schyssta frihetsälskande grabbar, goda demokrater, fina representanter för den omskrutna arabiska våren, väl värda allt stöd. Men eftersmaken är en smula bitter. På självaste årsdagen 2012 av 11 september mördades i Benghazi den amerikanske ambassadören och gärningsmännen hyllade högljutt al Qaida. Visserligen hade Gaddafi påpekat att al Qaida var aktivt bland rebellerna, men våra medier avfärdade detta som löjlig propaganda.

Och för några dagar sedan meddelades att England uppmanar alla britter att lämna Benghazi, den stad som började upproret mot Gaddafi och ansågs som rebellernas starkaste fäste. Denna libyska stad anses nu som alltför farlig för västerlänningar på grund av att den rymmer för många islamister och potentiella terrorister.

I den nyutkomna boken "Libyenkrigets geopolitik" diskuterar professorn vid norska fredsforskningsinstitutet PRIO Ola Tunander, om det var humanitär intervention eller kolonialkrig. Han menar att inbördeskriget redan från början utkämpades med utländskt deltagande på rebellsidan. Upproret var noga planlagt liksom anklagelserna om igångsatt eller befarat folkmord samt hela strategin för att med mänskliga rättigheter som täckmantel motivera ett storskaligt angrepp lett av Fankrike, Storbritannien och USA och med användande av styrkor från Quatar för att leda rebellstyrkorna på marken. Han hävdar rentav att de värsta och flesta förbrytelserna begicks av rebellerna.

MALI
Hos de flesta av oss lever dock den av medierna ensidigt givna föreställningen, att rebellerna i Libyen var och är de goda. I Mali däremot är islamistiska rebeller de onda och farliga, medan regimen har västligt stöd, inte minst från Frankrike, vars plan flitigt bombar rebellerna. Det sägs att motståndarna gömmer sig bland de civila, men ännu har inga skildringar av eller bilder på av bomber dödade civila förekommit.

Kriget i Mali är delvis ett efterspel av vad som hände i Libyen. Därifrån har massor legosoldater och vapen strömmat in i Mali.

SYRIEN
Alltför länge har blodbadet i Syrien pågått. De allra flesta rapporter i våra medier skildrar regimens illdåd. Den använder ju inte minst den västliga specialmetoden att bomba från luften och då dödas förstås också många oskyldiga civila. När amerikaner och britter bombar kallas civila offer med den förskönande omskrivningen "collateral damage", en skadlig bieffekt. (Hur effektivt nedtystat är till exempel inte det faktum att brittiska och amerikanska flyghjältar brände eller sprängde 70 000 tyska barn till döds under andra världskriget.)

Tveklöst får rebellerna hjälp från västmakterna, inte minst i fråga om propagandan. Exilsyrier understöds av amerikanska och brittiska hökar att sprida sina krav på att Syriens president avgår. Ja, den ständigt av medierna citerade källan med det imponerade namnet Syrian Observatory for Human Rights är i själva verket en exilsyrisk sunnimuslim och klädeshandlare i Coventry. I augusti meddelade Sunday Times att den brittiska spiontjänsten från Cypern övervakar den syriska regimens truppförflyttningar och hjälper rebellerna med information om det. Och samma månad stod det i den tyska tidningen Bild am Sonntag, att även ett tyskt spionfartyg kryssar utanför den syriska kusten och samlar information åt rebellerna. Hur länge och mycket har västliga spionorganisationer, typ CIA, varit inblandade i det av medierna märkligt ensidigt skildrade kriget? Det vet vi inte ännu.

Våra medier talar så högtidligt om "demokrati", och det är ju bra. Vilken av alla rebellgrupper vill de då stödja för att införa bättre demokrati i Syrien? Rebellernas stödtrupper från Saudiarabien och Qatar? (Vår försvarsminister har ju nyligen blivit kritiserad för att hon tvekade att kalla Saudiarabien för diktatur). Eller al-Qadia? Eller andra rebeller som vill införa fundamentalistiska muslimska lagar, vilket minoritetsgrupper, t ex syriska kristna, fruktar. Det gick ju inte så bra att trygga demokratin i Irak och Afghanistan trots åratal av västlig ockupation. Hur många hundratusen eller miljoner civila har dödats där de senaste åren?

Gång på gång kritiseras nu Ryssland och Kina för att genom veto i säkerhetsrådet förhindra ett öppet militärt ingripande i Syrien, typ den västliga Libyeninsatsen. Men hur många gånger har inte USA utnyttjat sin vetorätt, kanske mest av alla. För många år sedan, när en överväldigande majoritet i FN:s generalförsamling krävde en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, stoppades det genom USA:s veto. Alltså kan Mellanösterns enda kärnvapenmakt, Israel, behålla sina förintelsevapen och samtidigt hetsa mot Iran, som i decennier har kritiserats för att de "snart" har egna kärnvapen.

Israel är ju knappast någon vänligt sinnad granne till Syrien. Under sexdagarskriget år 1967 erövrades de syriska Golanhöjderna av Israel, som år 1980 ensidigt annekterade området. Varken FN eller något land har dock erkänt annexionen, och FN:s säkerhetsråd har i resolution 497 sagt att Israels annexion av området är ogiltig och strider mot internationell rätt. När har våra medier påmint om det?

I början av Syrienkonflikten framställdes syriska rebeller som totalt "goda". Under de senaste månaderna har bilden komplicerats en smula. Det finns de som cyniskt säger att det gör inget att Syrien blir "somaliserat" eller drabbas av samma öde som Irak, alltså ständiga konflikter mellan olika religiösa eller etniska grupper.
---------------------------------------------
ÅKE SANDIN i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (1333) 27 jan 2013

ROSOR från RADIO TUFF (1333) 27 JAN 2013 till….

…till Tuff-medlemmen Åsne Liedén, som (15/1) på Dagens Nyheters insändarsida bland annat skrev: "Vår neutralitet är viktig. Vi vill inte komma under Natos paraply och bli en bricka i deras krig. Lärdomen från Afghanistan borde vara tillräcklig. Vi bör i huvudsak satsa våra resurser på ickemilitära fredsförebyggande åtgärder. Men vi kan ha en lagom stor militär styrka att sätta in i fredsförebyggande åtgärder under FN:s flagg. På så sätt tar vi vårt internationella ansvar. Däremot är vår sårbarhet stor på andra områden, eftersom vi till exempel har övergivit målet att kunna vara självförsörjande under en viss period. Vi har inte längre några lager av energi och livsmedel." Samma dag framförde Åsne Lieden liknande synpunkter i Sveriges Radios program "Ring P1

….till Kristna Fredsrörelsen, som firade Martin Luther King-dagen den 21 januari, liksom den i över 100 länder minneshölls. Ickevåldspriset i Martin Luther Kings anda delades ut till Maj Britt Theorin, som härom månaden hördes här i Radio Tuff. Ur motiveringen: "Övertygelsen om att världen kan förändras, och att ingenting är mer omöjligt än man gör det, har legat till grund för hennes mångåriga arbete som riksdagsledamot och europaparlamentariker, med fokus främst på freds- och nedrustningsfrågor, men också för hennes många år som gräsrotsaktivist i olika ideella freds- och kvinnorörelser. Nyss fyllda 80 år är hon ordförande för Operation 1325 där hon fortsätter sitt arbete för kvinnor, fred och säkerhet i Martin Luther Kings anda".

....till den amerikanske politikern Charles Sumner (1811-74), som redan för 150 år sedan hävdade: "Ge mig pengarna som har använts till krig och jag kommer att styra ut varenda man, kvinna och barn i en klädsel, som kungar och drottningar vore stolt över. Jag kommer att bygga en skola i varje dalgång över hela världen och kröna varje berg och kulle med ett tempel helgat åt freden"

….till Information Clearing House, som nämner att sedan den västliga invasionen av Irak 2003 har 1455 590 irakier dödats. Antalet amerikanska dödsoffer i Irak är 4 801.

….till professor Hans Rosling som i Dagens Nyheter (16/1) på sitt annorlunda sätt kommenterar det svenska SIDA-biståndet. Han antyder att det är för mycket koncentrerat på västliga honnörsord som demokratisering, gender, yttrandefrihet och liknande begrepp. Det fattiga människor först behöver är att täcka grundläggande behov, såsom mat, husrum, skolor etc. Eller som Bertolt Brecht hävdade: "Erst kommt das Fressen und dann die Moral" (Först kommer käket och sen moralen).

….till Stefan Lindgrens veckobulletin Ryska Posten som med anledning av det myckna talet i svenska medier om rysk upprustning lämnar statistik om de ryska militärutgifterna. 1990 var de hela 20 procent av den ryska bruttonationalprodukten men sjönk sedan till 5 procent år 2010. Det är alltså från denna låga nivå den i för sig onödiga upprustningen nu sker. Ännu satsar Storbritannien, Frankrike, Kina, Japan och Tyskland i nämnd ordning mer på sin militär än Ryssland. Och USA:s militära rustningar är ungefär lika stora som de 10 näst mest rustade ländernas sammanlagda militära satsningar.

….till SvT:s program Agenda, där (16/1) Ginna Lindberg rapporterade om USA:s användning av drönare, alltså obemannade plan. Trots att deras bombningar dödat ca 200 barn skapar de ingen större debatt, uppgav hon. Att en massa oskyldiga också dödas betecknas med eufemismen "collateral damage".

…till Tyresöradion 91,4 MHz, på webben www.tyresoradion.se  , som har en halvtimme med journalisten Johan Erlandsson, som nu skriver en bok om de amerikanska Vietnamdesertörerna, som kom till Sverige för 40-45 år sedan. Många av dem bodde hos Tuff-medlemmar.

….till Tuffs insamling till en skola i fattiga och krigsdrabbade Kongo (Kinshasa). Tuff har redan finansierat två av de sex planerade klassrummen och pengar till ett tredje är på god väg tack vare en ovanligt generös donation, men många små belopp gör också susen. Det är alltså solidariska människor, som lämnat gåvor på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Fördelen med dessa insamlingar är att vartenda öre går till ändamålet, eftersom Tuff och Radio Tuff inte har någon avlönad. Inga avbränningar alltså. Eventuella kostnader tas i stället från Tuffs föreningskonto, pg 16 01 37 -6, dit man ska skicka medlemsavgifter. Välkommen som medlem du också.

DEN TUFFA OBEROENDE RADION (Nr 1333)

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1333:a sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 27 januari kl 17 och sedan 3-4 ggr per dygn till den 10 februari, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se uppåt tusen omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.

Programmet i korthet:
Veckans rosor delas ut till en insändarskribent, ett fredspris, en amerikansk 1800-talspolitiker, en Irakartikel, en professor, en veckobulletin, ett TV-program, ett radioprogram och en Kongoinsamling.

En bloggkommemtar om våldtäkter kring krigsslutet av andra världskriget besvaras av Marianne Stieger med konkreta exempel på övergreppen.

Hampus Eckerman rapporterar om hur man hittat många avhuggna huvuden i Chicago, om att krigsveteraner behöver mycket Viagra och om obekräftade vandringshistorier om lömska iranska terrorplaner.

Åke Sandins krönika har rubriken "Goda och onda rebeller" och handlar om västs olika syn på rebeller i Libyen, Mali och Syrien

OM VÅLDTÄKTERNA AV TYSKOR

I ett inlägg i Radio Tuff november 2008 berättade Marianne Stieger om filmen "Anonyma". Den skildrar de många våldtäkterna av tyska kvinnor och flickor i slutet av andra världskriget. Texten lades in i bloggen www.tuffsandin.blogspot.com  och sent omsider har det nu kommit en kommentar från Sixten A. Han skriver bland annat:

"Marianne, ta det lugnt och var mer kritisk. Röda Armén var ingen "våldtäktsarmé. Den räddade de västliga demokratierna inklusive oss från nazismen. Om du kan läsa tyska: I så fall gå till en mycket kritisk - och lång - recension av filmen i Frankfurter Allgemeine Zeitung 22.10. 2008 under rubriken Kitsch"

Så här svarar Marianne:

Hej Sixten A!

Det är alltid intressant att få svar från våra lyssnare. Det tyder på att Radio Tuff når fram. Låt mig få kommentera ditt inlägg.

Sixten, jag tar det lugnt och jag är kritisk när jag skildrar de ryska truppernas systematiska våltäkter. Det kan du vara säker på. Mig veterligen har jag dock inte använt ordet "våldtäktsarmé".

Det behövs inte, eftersom så många andra har påpekat och efterforskat de många våldtäkterna, begångna mot de tyska kvinnorna i krigets slutskede och den första tiden därefter. Boken och filmen med namnet Anonyma har kritiserats - och det med rätta. Jag gillar inte anonyma författare och insändare. Inte alla står med sitt namn som du. Dock tror jag att författaren till "Anonyma" speglar tiden efter ryssarnas inmarsch rätt bra, vem som än har skrivit boken. Att sedan filmen blev "kitsch" kan jag hålla med om.

All vetenskaplig forskning tyder dock på att mer än två miljoner kvinnor våldtogs under månaderna efter krigsslutet. Då har man ändå bara utgått från de kvinnor som sökte läkarhjälp och de barn som föddes efter våldtäkterna som faktiskt hade satts i system. I den statistiken tror jag att varken min mors väninna eller min mormors grannfru ingick. De teg - av skam!

I sex veckor satt min mor och några andra kvinnor på min morfars vind. Dagligen genomströvade ryska soldater husen på jakt efter "Frau, Frau!" Själva satt min syster och jag gömda i mjölbingen i min gudmors bagarstuga på kapitulationsdagen. "Befriarna" hade nämligen våldtagit flera småflickor dagarna dessförinnan, och nu befarade de vuxna i min omgivning att även vi småflickor var i fara under rusiga soldaters härjningar, när de firade sin fred. Dessa dagars och veckors skräck sitter djupt rotade i min själ.

Du frågar om jag läser tyska. Ja, och jag har läst många böcker i ämnet. Jag förutsätter att du också kan läsa Goethes och Schillers språk, eftersom du åberopar en tysk tidningsartikel i din insändare. Därför rekommenderar jag dig att läsa Freya Kliers bok "Verschleppt ans Ende der Welt", Deporterad till världens ände, och Ruth Kibelkas "Wolfskinder", Vargbarn. Båda böcker har jag redovisat i Radio Tuff. Därefter kan vi ta en ny diskussion.

I övrigt håller jag helt och hållet med dig: "Ned med kriget och ställ krigsförbrytare inför domstol!" Men glöm inte att ta med några av de ryska och de allierades största föbrytare, för även de begick många illgärningar, och allt går inte att försvara med att de ville "rädda oss från nazismen." Kolla till exempel de västallierades framfart mot kvinnorna i Stuttgart dagarna efter erövringen, inte befrielsen! Krigsförbrytelser förblir krigsförbrytelser, antingen de begås av segraren eller av förloraren.

Med vänliga hälsningar

Marianne Stalbohm-Stieger

Bistånd ja, stora avbränningar nej.

Härom veckan väckte Janne Josefsson i "Uppdrag granskning" en livlig och delvis upprörd debatt. Han granskade stora biståndsorganisationers verksamhet och propaganda.

Det blev ett avslöjande program. Rädda barnen hade satsat en halv miljon kr på att skildra barnfattigdomen i Sverige. Men de hade överdrivit grovt. Liknande konstigheter framkom om "Majblomman". Även där går mycket pengar till anställda och till reklam.

Bengt Westerberg är en sympatisk man, en socialliberal långt ifrån den växande högerfalangen inom borgerligheten. Han finns bland de toppolitiker av olika partier jag haft förmånen att intervjua på 91,4 MHz www.tyresoradion.se  , så jag minns att han verkade schysst. Men för några år sedan framkom det att han som ordförande i Röda korset hade ca 70 000 kr i månaden. Det blev synd om alla frivilliga och helt oavlönade som gick omkring med sina insamlingsbössor. De blev orättvist sammankopplade efter skamregeln guilt by association.

"ADMINISTRATIVA KOSTNADER" MÄRKLIGT HÖGA

Det påstås att de stora biståndsorganisationerna har rätt att avsätta upp till 25 procent av sina pengar till "administrativa kostnader", alltså för löner till anställda och till reklam med mera. Jag tittar avundsjukt på TV-reklamen för Världens barn och andra stora organisationers insamlingskampanjer och undrar lite förskräckt hur många tusen eller miljoner detta kostar.

En kille som varit anställd i en sådan stor organisation och hade haft god insyn i förhållandena berättade att han aldrig skulle ge ett enda öre till en sådan insamling. Hoppas att han överdrev.

TUFF: VARTENDA ÖRE GÅR TILL ÄNDAMÅLET

I Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) är vi stolta över att ha finansierat tjogtals skolor, bibliotek, 200 brunnar, en medicinfabrik, 110 000 mangoträd och mycket annat i den indiska delstaten Gujarat. Två miljoner kr från Tuff möjliggjorde för en boliviansk indianstam att köpa tillbaka tiotusentals hektar skogsmark och fiskevatten. Vi skickade 100 000 läroböcker till Eritrea på det inhemska språket tigrinja. Vi stöder barnbibliotek i Bagdad, "barfota barnmorskor" i Guatemala, fattiga gamla i Belgrad etc.

Det fina med detta bistånd är att varenda insamlad krona går till ändamålet. Det finns ingen avlönad i Tuff eller Radio Tuff.

NU GÄLLER DET SKOLA I KONGO!

I höstas bidrog Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) med 25 000 kr till en planerad skola bland fattiga byar i det alltför ofta krigsdrabbade Kongo (Kinshasa). Det skulle räcka till ett klassrum i den skola som skulle innehålla sex klassrum.

Samtidigt inledde Radio Tuff (www.tyresoradion.se  ) en kampanj för att finansiera ett andra klassrum. Faktum är att tiggeriet har givit resultat. 26 solidariska har bidragit, en av dem med väldigt mycket pengar. Så nu finns det 24 975 kr på insamlingskontot pg 793636-2, öronmärkta för Kongo. Det innebär att pengar till ett andra klassrum redan finns.

Nu satsar vi på att försöka finansiera ett tredje klassrum. Det positiva med det här projektet är att initiativet tagits av två tuff-medlemmar, Miza och Marcus Landström. De har redan gjort berömvärda insatser för rörelsehindrade kongolesiska barn och har goda kontakter i det område där skolan skall byggas.

Mycket mer information om projektet finns på radion. Miza och Marcus hörs på 91,4 MHz (www.tyresoradion.se  ). under en halvtimme 13 jan--3 feb. De har en egen hemsida http://elikianabiso.tumblr.com/

Låt oss fixa klassrum 3 genom Tuffs insamlingskonto pg 793636-2

Att minnas förintelserna i Vietnam

I julas var det 40 år sedan de elva dagarnas julbombningar av den nordvietnamesiska huvudstaden Hanoi förekom. Heder åt de alltför få som kom ihåg dessa förintelser. Jo, i dokumentärerna om Palme citerades hans fräna fördömande. Och själv mindes jag den amerikanska sångerskan Joan Baez' skildring av sin vistelse i Hanoi under de förfärliga bombdygnen. Hon skrev och sjöng om kvinnan som letade efter sin dödade son i ruinerna: "Where are you now my son?"

Det radikala nyhetsbrevet Counterpunch verkar i den stolta traditionen av muckraking, det vill säga att gräva upp i dyngan sådant som mittfåremedierna ängsligt undviker att tala om. Där fanns (10/1 2013) en artikel av Michael Yates om Vietnamkriget. Den innehöll otäck statistik:

1. Nästan fyra miljoner vietnameser dödades.

2. Mer bomber fälldes över Vietnam än vad de båda sidorna i andra världskriget lyckades fälla under sex
    år.

3. 75 miljoner liter växtgifter fälldes över landområden, som blev obrukbara.

4. Minst 9000 byar utplånades i Sydvietnam.

5. I Nordvietnam förstördes sex industristäder och ett hundratal andra städerjämnades med marken.

6. Efter kriget dödades tusentals vietnameser av kvarvarande bomber och minor. Och Agent Orange och 
    andra gifter har skapat hälsoproblem för miljoner vietnameser och har lett till att minst 150 000 barn fötts
    missbildade.

Det är mycket vanligt att dödssiffror från krig i propagandistiskt syfte överdrivs. Så kan det också vara här. Den vanliga siffran på dödade vietnameser brukar vara ca två miljoner, jämfört med 52 000 amerikaner. Men även om siffrorna skulle vara fördubblade är det här man i USA gör allt för att glömma. I stället har Obama beslutat att hedra de amerikanska veteraner som deltog.

Hade vietnameser haft inflytande över våra självgoda västerländska medier i likhet med andra offer för krig hade vi säkert hört talas om Vietnamkrigets elände praktiskt taget varenda vecka.
----------------------------
ÅKE SANDIN 23 januari 2013

PS 1: På tal om eventuella överdrifter påpekade amerikansk-svensken Al Burke att Robert McNamara, försvarsminister 1961-68, förebrått vietnameserna för att de fortsatte kriget, trots att deras förluster i dödade med hänsyn till folkmängden motsvarade 25 miljoner amerikaner. Det skulle tyda på att 4 miljoner dödade vietnameser kanske stämmer.

PS 2: På 91,4 MHz och www.tyresoradion.se hörs 20/1-10/2 2013 en halvtimme med journalisten Johan Erlandsson, som skriver en bok om de många amerikanska vietnamdesertörerna, av vilka många bodde hos Tuff-familjer i Tyresö

DEN TUFFA OBEROENDE RADION (Nr 1332)

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1332:a sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 13 januari kl 17 och sedan 3-4 ggr per dygn till den 27 januari, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se uppåt tusen omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till en Kongoinsamling, ett ickevåldsprogram, en hemsida, en företagare, en professor, en Syrienförening, en dagstidning och tuff-medlemmar.
Widad Zaki intervjuas om läget i Irak med korruption och våldsutbrott men också om de två barnbiblioteken, som bl a med stöd från Tuff blivit oaser i oroliga Bagdad.

Tuffaktivisten Lena Sandin Kroos berättar om Svenska Freds antikärnvapengrupp och dess kommande aktiviteter och seminarier.

Åke Sandin jämför i sin krönika eftermälena för Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte, två svenskar som gjorde berömvärda insatser kring andra världskriget.

Wallenberg hyllas, men varför glöms Bernadotte?

(Ett något längre inlägg i samma ämne finns den 6 januari i denna blogg)

Femton aktningsvärda personer kräver nu (DN 4/1) att Raoul Wallenberg bör få en särskild minnesdag i Sverige, precis som han redan har belönats med det på olika håll i världen. Det är välförtjänt, ty han räddade tusentals människor undan döden eller hemska lägervistelser i det krig som kostade uppåt 40 miljoner av olika etniciteter livet. Redan i augusti hyllades Wallenberg i många artiklar, inte minst i DN, och det var många år sedan man anlade Raoul Wallenbergs torg vid Nybroplan mitt i Stockholm.

Nu fanns det en annan svensk som också gjorde berömvärda insatser för utsatta människor i detta skoningslösa krig. Det var Folke Bernadotte, som med sina vita bussar räddade många tusen människor från otäcka tyska koncentrationsläger. Men om honom är tystnaden numera nästan kompakt. Det finns nog flera orsaker till det:

Om hans räddningsexpedtion ges uppmärksamhet kommer föga smickrande uppgifter fram om de brittiska flygarna, som vi har lärt oss betrakta som hjältar. I slutet av kriget hade de nästan fullständigt luftherravälde. De kunde då ganska obehindrat bränna ner civila kulturstädet som Dresden och Pforzheim och de anföll också i fullt dagsljus tre gånger Bernadotte-expeditions lastbilskolonner, trots att bilarnas tak var prydda med stora svenska flaggor och röda kors. Ett tjugotal kvinnor, just räddade från koncentrationslägret Ravensbrück, dödades av dessa attacker liksom en svensk chaufför, Erik Ringman. En ung svensk löjtnant, Gösta Hallquist, skallskadades svårt.

På morgonen den 3 maj 1945, fyra dagar efter Hitlers död hade Bernadotte-expeditionens läkare Hans Arnoldsson meddelat britterna att 10 000 fångar från koncentrationslägret Neuengamme hade evakuerats till fyra tyska fartyg på Neustadts hamn och redd. Ändå anfölls Neustadt på eftermiddagen av brittiskt flyg.. Tre båtar sänktes. Över 7000 människor av många olika nationaliteter drunknade eller brändes till döds. De hade överlevt lägrens fasor men i samma ögonblick som fred, frihet och ett drägligt liv var snubblande nära blev också de offer för krigets vansinne.

En annan orsak till de olika bedömningarna av Wallenberg och Bernadotte finns nog i de bådas slutgiltiga öde. Wallenberg bortfördes av ryssarna och dog eller dödades i sovjetisk fångenskap. Vi känner självklart stort medlidande för en hjältemodig svensk som blev Stalinterrorns offer.

Annorlunda gick det för Folke Bernadotte. 1948 var han högste FN-medlare i Israel/Palestina. Den 17 september mördades han av en judisk-nationalistisk grupp, kallad Israels frihetskämpar och känd under förkortningen Lehi. Men det pinsamma var, att en av de aktiva i Lehi var Yitshak Shamir, som på 1980-talet skulle bli Israels ledande politiker: utrikesminister, premiärminister och inrikesminister.

Efteråt startade en veritabel förtalskampanj mot Bernadotte Till och med nazistledaren Heinrich Himmlers massör Felix Kersten kom till heders. Han presenterade ett brev, som var en kopia och undertecknat av "F. Bernadotte" och ställt till Himmler. Det innehöll verkligen politisk dynamit, för där nämner brevskrivaren sin motvilja mot att rädda judar. Ja, han tipsar till och med tyskarna om hur de effektivare skulle kunna bomba London.

Det här brevet fick stort genomslag. Många ville så gärna tro på det. Kersten erhöll av holländarna ärebetygelser och de till och med nominerade honom till Nobelpriset. Han hade visat sina egna dagböcker som "bevis" på att han minsann genom sina kontakter med Himmler hade räddat tre miljoner holländare från att bli deporterade.

Det skulle dröja i över tjugo år, innan bubblan sprack. Samma holländska historikergäng, som trott på Kersten 1949 fann på 1970-talet att hans förmenta bevis var förfalskningar, att hans dagbok från kriget hade skrivits efter kriget och att ingen tysk plan på att deportera 3 miljoner holländare någonsin existerat. Och den brittiske historikern Gerard Fleming kunde 30 år efter mordet i Jerusalem till och med påvisa att det för Bernadotte så komprometterande brevet till Himmler hade skrivits av Felix Kersten själv, ja till och med på dennes skrivmaskin.

En olustig efterklang av smutskastningen mot Bernadotte förekom långt senare. 1998 meddelade svenska medier att han personligen i Tyskland hade avvisat judar från de vita bussarna. Det byggde på en uppgift av en norrman. Men det visade sig att Bernadotte vid den aktuella tidpunkten inte ens hade varit på plats i Tyskland utan i Danmark.

Ett uttalande, som knappast fick någon uppmärksamhet i våra trendriktiga medier, kom från de norska krigsveteranorganisationerna. Det löd:

"Ingen norsk politisk fånge som befriades ur Hitlers koncentrationsläger och fängelser i sista ögonblicket känner igen sig i den framställning som förekommer i svenska medier"

De framhåller att Bernadotte med glans klarade att befria både judiska och icke-judiska fångar ur lägren och slutar med att uttala sin besvikelse över förtalet i svenska medier. Så tycker alltså män, i dag gubbar, som så aktivt och modigt bekämpade nazismen den gången när det i motsats till i dag kostade väldigt mycket, så mycket att de hamnade i vidriga läger. Heder åt dessa gamla kämpar, antinazister och sanningssägare!
--------------------------------------------------
ÅKE SANDIN i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1332) 13-27 jan 2013. Hörs lokalt på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se

ROSOR från RADIO TUFF 1332 (13/1-27/1 2013) till….

….till Tuffs insamling för Kongo på insamlingskontot pg 793636-2 , som nu nått upp till 24 975 kr, vilket räcker till ett av de sex klassrummen som planeras för bygget av en skola bland Kongos fattiga byar. En betydande del av summan har donerats av en enda solidarisk person. Tidigare har Tuff bidragit med 25 000 kr till detta projekt. Från 13 januari hörs på Tyresöradion 91,4 MHz en halvtimme med initiativtagarna Miza och Marcus Landström. Hörs också på www.tyresoradion.se

….till just Tyresöradion, Succékanalen 91,4, där man till den 27 januari kan höra en halvtimme med Lennart Bergfeldt, universitetslärare, som i många år har informerat om ickevåld eller civilmotstånd som en förnuftigare försvarsmetod än den gängse militära. Hörs också på www.tyresoradion.se

….till Den nu uppfräschade hemsidan www.tuff.fred.se som innehåller massor av information om den aktiva Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Inte minst berömvärd är Bengt Citron, som i många år har uppdaterat hemsidan varje vecka.

….till reklamföretaget Wild Cards chef Mikael Sipilä som nu beslutat att stödja Tuff. Han skriver: "Fred på jorden är förmodligen det vi brukar önska oss mest när vi kommer in på ett nytt år. För den sista månaden 2012 så har vi valt att bli medlemmar i Svenska Freds lokalavdelning i Tyresö - TUFF. Det är inte ett belopp av större karaktär men vi vill gärna försöka visa att vår devis 'Ingen kan göra allt, men alla kan göra något' verkligen fungerar. Så detta är även en budkavle till våra kunder, leverantörer och partners att ta ett aktivt beslut. Ett beslut att försöka bidra till fred på jorden".

….till professorn vid norska fredsforskningsinstitutet PRIO Ola Tunander, som i boken "Libyenkrigets geopolitik", humanitär intervention eller kolonialkrig, kritiskt granskar den gängse bilden av detta krig. Han menar att inbördeskriget redan från början utkämpades med utländskt deltagande på rebellsidan. Upproret var noga planlagt liksom anklagelserna om igångsatt eller befarat folkmord samt hela strategin för att med mänskliga rättigheter som täckmantel motivera ett storskaligt angrepp lett av Fankrike, Storbritannien och USA och med användande av styrkor från Quatar för att leda rebellstyrkorna på marken. De värsta och flesta förbrytelserna begicks av rebellerna, anser Tunander.

….till föreningen SyrienSolidaritet, som har en annan syn på konflikten i Syrien än den ensidiga bild våra medier ger. De efterlyser förhandlingar, inte krig, och hävdar: "Den verkliga demokratiska opposition som finns i Syrien och den stora majoriteten syrier både inom och utom Syrien vill ha fred. Problemet är att USA-alliansens oppositionsprojekt inte vill ha några förhandlingar. USA-alliansen fortsätter att träna, leda och beväpna fundamentalistiska islamister som spränger bilbomber, genomför riktade mord och etnisk rensning av kristna."

….till Svenska Dagbladet, som på sin debattsida "Brännpunkt" (8/1 2013) publicerar en artikel under rubriken "Se chansen till fred i Afghanistan!" Den är undertecknad av sex namnkunniga: Anders Ferm, Peter Hjukström, Lars-Gunnar Liljestrand, Thage G Peterson, Birger Schlaug och Maj Britt Theorin. De påminner om att flera Natoländer redan tagit hem sina trupper från Afghanstan, en förebild för Sverige: De skriver: "Det är hög tid att regeringen byter politik och vänder blad i Afghanistanfrågan". Om de länge kritiserade talibanerna skriver de: "Talibanerna säger sig nu vara för att kvinnor skall ha rättigheter till utbildning och arbete….De säger sig nu vara villiga att dela makten och inkludera alla parter".

….till alla kloka som bestämmer sig på de nya året att stödja Tuff genom att bli medlemmar. Det blir man genom att sätta in 200 kr för enskild och 80 för familjemedlem på Tuffs pg 16 01 37- 6. Hjärtligt välkommen som medlem! Du behövs.

Kongo: Klassrum 2 fixat!

I höstas bidrog Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) med 25 000 kr till en planerad skola bland fattiga byar i det alltför ofta krigsdrabbade Kongo (Kinshasa). Det skulle räcka till ett klassrum i den skola som skulle innehålla sex klassrum.

Samtidigt inledde Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) en kampanj för att finansiera ett andra klassrum. Faktum är att tiggeriet har givit resultat. 26 solidariska har bidragit, en av dem med väldigt mycket pengar. Så nu finns det 24 975 kr på insamlingskontot pg 793636-2, öronmärkta för Kongo. Det innebär att pengar till ett andra klassrum redan finns.

Sannolikt kommer TUFF att fortsätta med den här kampanjen och försöka finansiera ett tredje klassrum. Det positiva med det här projektet är att initiativet tagits av två tuff-medlemmar, Miza och Marcus Landström. De har redan gjort berömvärda insatser för rörelsehindrade kongolesiska barn och har goda kontakter i det område där skolan skall byggas.

Mycket mer information om projektet finns på radion. Miza och Marcus hörs på 91,4 MHz (www.tyresoradion.se ). I det Radio Tuff (nr 1331) som hörs till och med söndag 13 jan finns 6 minuter med dem. Efteråt kan de höras i fliken "Arkiv" på radions web-sida. Och från söndag 13 jan hörs de på Tyresöradion under en halvtimme, första gången kl 18.30. De har en egen hemsida: http://elikianabiso.tumblr.com/

En fördel med Tuffs insamlingskonto, pg 793636-2 , är att ingen i Tuff är avlönad, så att varenda insamlad krona oavkortad skickas till ändamålet.

Så låt oss försöka finansiera också ett tredje klassrum!

Wallenberg hyllas, Bernadotte tystas.

Femton aktningsvärda personer kräver nu (DN 4/1) att Raoul Wallenberg bör få en särskilt minnesdag i Sverige, precis som han redan har belönats med det på olika håll i världen. Det är välförtjänt, ty han räddade tusentals människor undan döden eller hemska lägervistelser i det krig som kostade uppåt 40 miljoner av olika etniciteter livet.

Redan i augusti hyllades Wallenberg i många artiklar, inte minst i DN, och det var många år sedan man anlade Raoul Wallenbergs torg vid Nybroplan mitt i Stockholm.

Nu finns det en annan svensk som också gjorde berömvärda insatser för utsatta människor i detta skoningslösa krig. Det var Folke Bernadotte, som med sina vita bussar räddade många tusen människor från otäcka tyska koncentrationsläger. Men om honom är tystnaden numera nästan kompakt.

En av orsakerna till att Bernadotteexpeditionen hamnat i glömska är att den en smula komplicerar vår svartvita bild av andra världskriget. Vi är vana vid att hylla brittiska flygare som hjältemodiga bekämpare av den nazistiska våldsideologin. Men i slutet av kriget hade de nästan fullständigt luftherravälde och kunde i lugn och ro bränna ner också militärt betydelselösa kulturstäder som Dresden och Pforzheim. Och en brittisk pilot påstod att de hade order att skjuta på allt som rörde sig.

Det gjorde de också. Den svenska Bernadotte-expeditionens lastbilskolonner angreps tre gånger i fullt dagsljus, trots att bilarna var skyltade med svenska flaggor och stora röda kors. Ett tjugotal kvinnor, just räddade från koncentrationslägret Ravensbrück, dödades av dessa attacker liksom en svensk chaufför, Erik Ringman. En ung svensk löjtnant, Gösta Hallquist, skallskadades svårt men överlevde tack vare att läkare i Schwerin trots de mest primitiva och kaotiska förhållanden ännu följde läkaretiken. Hallquist skrev en alltför förbisedd bok om dessa tragedier.

Bernadotte-expeditionens läkare Hans Arnoldsson hade på morgonen den 3 maj 1945, fyra dagar efter Hitlers död, meddelat britterna att 10 000 fångar från koncentrationslägret Neuengamme hade evakuerats till fyra tyska fartyg i Neustadts hamn. Ändå anfölls Neustadt på eftermiddagen av brittiskt flyg. Ombord på båtarna försökte man med vita flaggor och lakan markera fartygens karaktär. Det hjälpte föga. Tre av dem sänktes. Över 7000 människor av många olika nationaliteter drunknade eller brändes till döds. De hade överlevt lägrens fasor men i samma ögonblick som fred, frihet och ett drägligt liv var snubblande nära blev också de offer för krigets vansinne.

En annan orsak till de olika bedömningarna av Wallenberg och Bernadotte finns nog i de bådas slutgiltiga öde. Wallenberg bortfördes av ryssarna och dog eller dödades i sovjetisk fångenskap, kanske därför att hans räddningsaktion finansierades av USA, som hans biograf Ingrid Carlberg påstår (DN 9/8 2012). Hur som helst har vi all möjligt medlidande för en hjältemodig svensk som blev Stalinterrorns offer.

Annorlunda gick det för Bernadotte. Han var 1948 FN:s medlare i Israel/Palestina. Hans bil blev i Jerusalem den 17 september 1948 stoppad av tre män i israeliska militärmössor. En av dem skjuter Bernadotte med sex skott och han slungas bakåt och blod stänker upp i hans ansikte och sköljer över skjortan. Hans medpassagerare träffas av arton skott, blir nästan skjuten i bitar. Det ironiska år att det var den franske FN-observatören överste André Sérot som ville sitta bredvid Bernadotte för att tacka honom för att dennes vita bussar hade räddat fru Sérot från koncentrationslägret Dachau.

Morden utfördes av en medlem av en judisk-nationalistisk grupp, kallad Israels frihetskämpar och känd under förkortningen Lehi. De hävdade, att Bernadotte hade avrättats som "en representant för den brittiska fienden" och själv bar ansvaret för blodsutgjutelsen. Men det mest pinsamma och därför nedtystade var att en av de ledande i Lehi var Yitshak Shamir, Han skulle på 1980-talet efterträda , Menachem Begin, också med terroristbakgrund, som Israels ledande politiker: utrikesminister, premiärminister och inrikesminister.

Inte underligt att det sedan förekom en veritabel förtalskampanj mot Bernadotte Till och med den ledande nazisten Heinrich Himmlers massör Felix Kersten kom till heders. Kersten presenterade ett brev, som var en kopia och undertecknat av "F. Bernadotte" och ställt till Himmler. Det innehöll verkligen politisk dynamit, för där nämner brevskrivaren sin motvilja mot att rädda judar. Ja, han tipsar till och med tyskarna om hur de effektivare skulle kunna bomba London.

Det här brevet fick stort genomslag, inte bara för att många gärna ville tro på det utan främst genom att en aktad historiker, Oxfordprofessorn Hugh Trevor Roper, adlad till lord Dacre, satte tilltro till det. Kersten erhöll av holländarna ärebetygelser och de till och med nominerade honom till Nobelpriset. Han hade visat sina egna dagböcker som "bevis" på att han minsann genom sina kontakter med Himmler hade räddat tre miljoner holländare från att bli deporterade.

Det skulle dröja i över tjugo år, innan bubblan sprack. Samma holländska historikergäng, som trott på Kersten 1949 fann på 1970-talet att hans förmenta bevis var förfalskningar, att hans dagbok från kriget hade skrivits efter kriget och att ingen tysk plan på att deportera 3 miljoner holländare någonsin existerat. Och den brittiske historikern Gerard Fleming kunde 30 år efter mordet i Jerusalem till och med påvisa att det för Bernadotte så komprometterande brevet till Himmler hade skrivits av Felix Kersten själv, ja till och med på dennes skrivmaskin.

En olustig efterklang av det lögnaktiga förtalet av Bernadotte förekom långt senare. 1998 meddelade svenska medier att han personligen hade avvisat judar från de vita bussarna. Det byggde på en uppgift av judiskättad norrman. Men det visade sig att Bernadotte vid den aktuella tidpunkten inte ens hade varit på plats i Tyskland utan i Danmark.

Ett uttalande, som knappast fick någon uppmärksamhet i svenska medier, kom från de norska krigsveteranorganisationerna. Det löd:

"Ingen norsk politisk fånge som befriades ur Hitlers koncentrationsläger och fängelser i sista ögonblicket känner igen sig i den framställning som förekommer i svenska medier"

De framhåller att Bernadotte med glans klarade att befria både judiska och icke-judiska fångar ur lägren och slutar med uttala sin besvikelse över förtalet i svenska medier. Så tycker alltså män, i dag gubbar, som så aktivt och modigt bekämpade nazismen den gången när det i motsats till i dag kostade väldigt mycket, så mycket att de hamnade i vidriga läger. Heder åt dessa gamla kämpar, antinazister och sanningssägare!

ÅKE SANDIN

DEN TUFFA OBEROENDE RADION

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1331:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 30 december kl 17 och sedan 3-4 ggr per dygn till den 13 januari, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se uppåt tusen omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till en ironisk skribent, ett blogginlägg om konkret antirasism, en DN-krönikör, en lokaltidning, en veckobulletin, en Malmökyrka och Tuffs mangogram.

Miza och Marcus Landström berättar om sina planer på att bygga en skola i Kongo, ett projekt som stöds av TUFF.

Hampus Eckerman om Israels diskriminering av palestinsk riksdagskvinna och afrikanska judar, CIA:s tortyr och PR-bluff om afghanska kvinnor.

Monica Schelin och Åke Sandin ger glimtar av Tuffs omfattande och mångsidiga verksamhet under 2012: Biståndet till olika länder, dussintals offentliga möten, 26 st Radio Tuff, omfattande hemsida www.tuff.fred.se  , bokbord, loppisar, arkivgrupp m m

ROSOR från RADIO TUFF 30/12 2012 till….

….till Elisabet Höglund som i Aftonbladet ironiserar över de ängsliga och förment antirasistiska ingreppen i barnprogram, typ Kalle Anka. Hon undrar när dumheterna ska ta slut och ger andra exempel på icke politiskt korrekta inslag. Hon skriver: "Vem tillverkar till exempel leksakerna i tomtens leksaksfabrik? Jo, små tomtenissar! Detta kallas barnarbete. Walt Disneys tomtefar utnyttjar små barn att gratis och under starkt pressade förhållanden tillverka de leksaker som Tomten sen ska skänka till de ”snälla” barnen. Men barnarbete är väl förbjudet i hela västvärlden? Ständigt jagar västliga journalister giriga leksaksfabrikörer i kinesiska fabriker för att avslöja deras grymma barnarbete. Har ni tänkt på avsnittet om Snövit och de sju dvärgarna? Är det acceptabelt att under årtionden göra stackars män som drabbats av småväxthet till allmänt åtlöje så här? Det är i varje fall betydligt allvarligare än när en liten dockflicka inte blir godkänd av tomten förrän hon lärt sig att säga ”mamma”. Eller vad säger ni om bilden av den italienske pizzabagaren, som bjuder Lady och Lufsen på spagetti och sjunger 'Bella notte' för dem? Någon värre schablonbild av en pizzabagare har jag aldrig sett."

….till bloggen www.tuffsandin.blogspot.com där det i stället talas om konkret antirasism med följande ord: "Samtidigt som Tintin-debatten blossade upp inledde vi i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) en insamling för byggande av en skola i fattiga och krigsdrabbade Kongo. Ett klassrum har vi redan finansierat. På ett per månader har solidariska och i praktiken (inte bara i retoriken) antirasistiska människor lämnat bidrag på 19 000 kr till ett andra klassrum. Det har de gjort genom insättningar på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2. Tänk så många skolor i Afrika som skulle kunna byggas, om bara en procent av det som beskäftiga opinionsbildare tjänat på sistone med sina varningar för 'rasism' inte bara hade hamnat i deras egna fickor!"

….till Johan Croneman, som alltför ensam på Dagens Nyheters kultursidor förvaltar det radikala arvet efter Olof Lagercrantz. Nu (18/12) skriver han med anledning av skolmassakern i USA under rubriken "Våldet sköljer över oss, i alla riktningar, i alla medier, i alla sammanhang". Han skriver: "Vi är impregnerade av våld, bröstfödda på det. Hur kan vi tro att vi ska kunna stoppa det när vi ägnar halva vår vakna tid åt att bli underhållna av det. Tidningar, TV, film, böcker, allt! Våld"

….till veckobulletinen Ryska Posten, utgiven av Stefan Lindgren, som ger oss ett annat perspektiv på världen än vårt ensidigt västliga. Nu (17/12) rapporteras om att den kvinnliga ukrainska journalisten Anchar Kotjneva blivit kidnappad av rebellernas "Fria syriska armé", som kräver 50 miljoner dollar för att inte döda henne. Det är en av många händelser, som tystas ner av västliga medier för att inte komplicera deras partiska bild av Syrien.

….till lokaltidningen Mitt i Tyresö som (27/12) har en artikel med rubriken "Mizas lastbil kom lastad med rullstolar". Det handlar om Trollbäckenbon Miza Landströms hjälp till funktionshindrade barn i sitt forna hemland Kongo. Tillsammans med sin make Marcus har hon redan försett barnhem i Kongo med massor av hjälpmedel och nu planerar de också att finansiera en skola bland fattiga byar. Ett av klassrummen har Tuff redan finansierat och är på god väg att samla in 25 000 kr till för ett andra klassrum genom att solidariska människor bidrar på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36-2 Om en stund hörs Miza och Marcus här i Radio Tuff.

….till Tyska evangeliska kyrkan i Malmö, som skänkt en kollekt på 1 308 kr till Tuffs stöd till gamla fattiga i Belgrad. Nyligen skickade vi 10 000 kr till vår partner i Belgrad, Lina Vuskovic.

….till de allt flera solidariska, som använder Tuffs mangogram som julklappar, för att gratulera eller för att hedra någon avlidens minne. Bara under december har 8375 kr kommit in på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 för mangogram. Det blir ca 2 000 nya mangoträd i Indiens fattiga byar.

(Hörs från 30 dec på www.tyresoradion.se )

De självutnämnda "antirasisternas" korståg.

Snart är julhysterin tack och lov över. Hoppas att inte någon med spelad överkänslighet passar på att tolka detta som hets mot religiösa av särskild sort. I morgon är det rentav julafton. Då samlas svenska folket framför TV för att bland annat titta på Kalle Anka.

Nu har detta oskyldiga program drabbats av censur. Delar som påstås vara rasistiska har tagits bort.. En annorlunda vinkling än den jätteängsligt politiskt korrekta förekom i Aftonbladet i en artikel nyligen av Elisabet Höglund.

"Släpp saxen eller klipp bort rubbet"
Höglunds text har rubriken "Släpp saxen eller klipp bort rubbet". Hon nämner bråket om Tintin i Kongo och undrar när "dumheterna ska ta slut". Hon menar ironiskt att censurivrarna bortser från andra inslag: Hon skriver:

" Vem tillverkar till exempel leksakerna i tomtens leksaksfabrik? Jo, små tomtenissar! Detta kallas barnarbete. Walt Disneys tomtefar utnyttjar små barn att gratis och under starkt pressade förhållanden tillverka de leksaker som Tomten sen ska skänka till de 'snälla' barnen. Men barnarbete är väl förbjudet i hela västvärlden? Ständigt jagar västliga journalister giriga leksaksfabrikörer i kinesiska fabriker för att avslöja deras grymma barnarbete."

Och även andra folkkära sagor får en släng av hennes ironiska slev:

"Har ni tänkt på avsnittet om Snövit och de sju dvärgarna? Är det acceptabelt att under årtionden göra stackars män som drabbats av småväxthet till allmänt åtlöje så här? Det är i varje fall betydligt allvarligare än när en liten dockflicka inte blir godkänd av tomten förrän hon lärt sig att säga 'mamma'. Eller vad säger ni om bilden av den italienske pizzabagaren, som bjuder Lady och Lufsen på spagetti och sjunger 'Bella notte' för dem? Någon värre schablonbild av en pizzabagare har jag aldrig sett."

Kort sagt: Elisabet Höglund vill slippa hyckleriet.

Min egen politiskt korrekta "rasism"
I många år har jag varit programledare på Tyresöradion. (www.tyresoradion.se ) Där har jag släppt fram tusentals historier, inte alltid rumsrena. Bland annat har vi berättat hundratals elaka historier om människor med en särskild hårfärg, rena rasismen alltså. Märkligt nog har vi aldrig blivit förebrådda för dessa blondinhistorier. Det tycks vara både halal och kosher att driva med blondiner. Men kanske betraktar vi dem som tillräckligt intelligenta för att kunna skilja mellan humor och hets.

På Sveriges Radio får till exempel Täppas Fogelberg oemotsagd drämma till med "nazistblonda". Men Hitlers lilla löjliga mustasch var ju inte blond utan svart och hans elittrupper, SS, svartklädda. Men oj vilket liv det skulle bli om någon skulle våga säga "nazistsvarta"! AIK-are får vi heller inte kalla för svartingar längre, även om de är klädda i svart och deras supporterklubb stolt kallar sig för Black Army. Själv fortsätter jag dock att kalla oss västerlänningar för vitingar.

"Antirasismen" har mer än vanligt blivit självgoda trendnissars lekstuga och födkrok. Ser att en av de mest etnocentriska (läs: mest aggressiva) av kommittéer nu fått ytterligare en halv miljon av skattebetalarna.

Konkret antirasism
Samtidigt som Tintin-debatten blossade upp inledde vi i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) en insamling för byggande av en skola i fattiga och krigsdrabbade Kongo. Ett klassrum har vi redan finansierat. På ett per månader har solidariska och i praktiken (inte bara i retoriken) antirasistiska människor lämnat bidrag på 19 000 kr till ett andra klassrum. Det har de gjort genom insättningar på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2.

Tänk så många skolor i Afrika som skulle kunna byggas, om bara en procent av det som beskäftiga opinionsbildare tjänat på sistone med sina varningar för "rasism" inte bara hade hamnat i deras egna fickor!

Sydsvenskan fräschar upp gamla propagandalögner

Södra Sveriges ledande tidning Sydsvenskan hade den 9 december en artikel av Shimon Samuels. Där står bland annat att tyskarna "använde mänskligt skinn för lampskärmar och fett för att producera tvål" av sina mördade offer.

Det här är två av många propagandalögner som i flera decennier inte bara förekommit massor av gånger i våra medier utan också lärts ut i våra skolor som otäcka sanningar. Sedan länge har historikerna av facket avvisat dem som myter men det har våra trendiga medier knappast alls givit någon uppmärksamhet. Alltså tror de flesta ännu på dessa smaskiga historieförfalskningar.

Shimon Samuels som skrev i Sydsvenskan är aktiv i Wiesenthal-centret, det som svenska medier behandlat med sådan högaktning när dess representanter stormat in i Malmö för att ta Ilmar Reepalu i upptuktelse. Samuels' artikel är översatt av Tiina Meri men hon tillhör väl de många som ännu tror på myterna om människotvålar och lampskärmar av mänsklig hud. Annars lär hon vara ledarskribent på Sydsvenskan, så hon kanske borde veta bättre.

Den som givit det aggressiva centret dess namn är Simon Wiesenthal. Han skrev fantasifullt om tvålarna av "rent judiskt fett" redan på 40-talet. Sedan blev han världsberömd och hyllad som den oförtröttlige "nazistjägaren". Men det räcker med att lyssna på vad hans etniska bröder såsom Eli Rosenbaum, Bruno Kreisky (f d förbundskansler i Österrike), israeliska ambassadören i Paraguay och den israeliska säkerhetstjänsten Mossad sagt om honom. Då förstår man att Wiesenthal var en skicklig PR-man men alltför ofta en fabulerande skrytgubbe.

Mera i detalj om detta har jag skrivit i bloggen www.vedebesegrade.blogspot.com  Här räcker det att citera vad Eli Rosenbaum, chef för det amerikanska justitiedepartementets avdelning för nazistärenden säger:

"I alla stora nazistjakter under efterkrigstiden, Bormann, Barbie, Mengele och Eichmann, har han misslyckats och vävt legender om sin egen roll i dessa fall. I de här fallen var hans roll nästan ingen alls."

Wiesenthal brukar själv hävda, att han avslöjat över ett tusen nazister, men Rosenbaum tvivlar på att det ens är tio. Rosenbaum dömer ut Wiesenthal som "patetiskt ineffektiv" och påstår, att hans karriär har präglats av "inkompetens och arrogans".

Mammon segrar stort vid jul och i krig

OJÄMN MATCH (1): JESUS vs MAMMON
December är inte min favoritmånad. Den är alltid mörk och stressig och det här året också kall och snöig. Som gammal norrlänni9ng måste jag erkänna att jag inte längre är så förtjust i vintern. Den är trevlig för barn och turister och jag dessvärre ingetdera.

Så här års drunknar man mer än vanligt i reklam. Det är ännu mera reklammakulatur än vanligt som dunsar ner i brevinkasten. Visserligen är många ytterdörrar försedda med texten "Ingen reklam", men på en dörr på Myggdalsvägen i Tyresö såg jag till min häpnad skylten "Reklam, ja tack!". När jag tittade mera noggrant såg jag nedanför en mycket mera finstilt text, som löd "Jag har slut på toalettpapperet!".

På många TV-kanaler dräller det av den mest fåniga reklam. Till och med på e-posten, som jag uppskattar så mycket, är nästan vartannat meddelande en köpuppmaning. Vi utsätts alltså för en hjärntvätt som kulminerar före jul. Den går ut på att vi ska bli goda och köpvilliga konsumister.

I år sägs att vi kommer att slå nya köprekord. Det brukar vara 60-70 miljarder kr vi svenskar spenderar inför julen. Minns hur vi i Tuff för drygt 40 år sedan anordnade alternativa jular med parollen "Ulandsstöd i stället för julöverflöd":

Julens budskap drunknar i den här indoktrineringen. Den firas ju egentligen för att ett gossebarn för två tusen år sedan föddes på Västbanken. Det skedde i ett fattigt stall i Betlehem. Hur ofta blir vi påminda om det och att gossen vid vuxen ålder agiterade för att vi skulle behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Och att vi skulle förkasta Gamla testamentets vedergällningsprincip "öga för öga", utan visa återhållsamhet, ja till och med vända andra kinden till. Minns icke-våldskämpen Mahatma Gandhis ord: "Tillämpar vi öga för öga blir snart hela världen blind".

Kort sagt: Det utspelas en tragiskt ojämn match mellan timmermanssonen från Nasaret och månglarnas många välbetalda reklampropagandister, som gör oss extra grunkfrälsta under julmånaden.

OJÄMN MATCH (2): RUSTNINGAR vs ICKEVÅLD

I dag är det ganska tyst om krigens ekonomiska drivkrafter. Förut talades det ofta om sambandet mellan militärt rustningsvansinne och ekonomiska vinningar av krig och krigsförberedelser. 14 vetenskapsmän fastslog i en FN-rapport:
"Den militära sektorn i ett land omfattar inte bara själva krigsmakten utan också de företag, industrier och vetenskapliga institutioner, som betjänar den och de politiska ämbetsverken och departementen som har sin makt tack vare kapprustningen."

Självaste presidenten Dwight D Eisenhower, tidigare ÖB för de allierade i andra världskriget, varnade i sitt avskedstal 1961 för de militärindustriellas makt:

"I vår regerings rådslag måste vi vara på vår vakt mot det militär-industriella komplexet, som vare sig den söker den eller inte, får större makt än befogat"

Då och då nämns ickevåld - civilmotstånd som en förnuftigare och mycket mänskligare försvarsmetod. Men man kan ju inte tjäna pengar på icke-våld! Det kräver många människors frivilliga insatser och hur populärt är det i den galopperande marknadsekonomins tid? Flera tusen gånger så mycket pengar satsas på krigsförberedelser och krig än på civilmotstånd.

Per Anders Fogelström var i 13 år Svenska Freds oavlönade ordförande. När Svenska Freds fyllde 100 skrev han i boken "Kampen för fred" bland annat:

"Till och med Lottakåren får på bara ett år mera offentliga bidrag än vad Svenska Freds fått på 100 år".

Det är alltså en väldigt ojämn match. Kanske hade miljöaktivisten Björn Gillberg rätt, när han dystert framhöll:

"Regeln är att människan gärna gräver sin egen grav, bara timpengen är tillräckligt hög"
--------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (1330) 16-30 dec 2012 (Där jobbar vi alla sedan 1985 helt oavlönade och alltså oberoende!)

Det tuffa radioprogrammet

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1330:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 16 december kl 17 och sedan 3-4 ggr per dygn till den 30 december, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se uppåt tusen omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.


Du är själv jättevälkommen med ditt omdöme. På www.tuffsandin.blogspot.com finns massor av texter från Radio Tuff

PÅANNONS: RADIO TUFF 1330

Veckans rosor delas ut till en solidfaritesförening, ett radioprogram, två tidningar, en tuff-partner, mangogramköpare, bidragsgivare till skola i Kongo och till en 80-årig fredsaktivist.

Maj Britt Theorin fyller 80 den 22 december och intervjuas om sina oavbrutna insatser för fred och nedrustning.

Från Malmö har Marianne Stieger skickat en krönika med rubriken "Festivitas, vargar och krigsoffer".

Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, lämnar en otäck statistik över alla massmord i USA.

Åke Sandins krönika har rubriken "Mammon segrar stort vid jul och i krig".

Bengt Svensson: Massmorden i USA

Imorse alltså ännu ett massmord i en amerikansk skola. Mass shooting,school massacre är orden här.

Normalt tar jag inte upp sådant, eftersom det ger stora rubriker i de stora medierna. Men det är svårt att tiga, när 20 lågstadiebarn blir ihjälskjutna en vecka före jullovet.

Och gissa vad lagstiftarna i Michigan bestämde dagen före? Jo från och med nu ska det vara tillåtet att bära dolda skjutvapen i - just det - skolor. Däremot har de ännu inte röstat igenom att det ska vara tillåtet att skjuta ihjäl elaka lågstadieelever, men det kommer kanske.

Här följer en lista på 2012 års amerikanska massmord:

14 december.
Ung man skjuter ihjäl 28 pers i en lågstadieskola i Connecticut.

11 december.
22-åring dödar två människor och sig själv i småstad i Oregon.

27 september.
Fem pers dödas av 36-åring på hans fd arbetsplats i Minneapolis. Han hade nyss fått sparken. Han begår sedan självmord.

5 augusti.
40-årig armeveteran dödar 6 pers i ett sikhiskt tempel i Wisconsin och sedan sig själv.

20 juli.
Under midnattspremiären i Colorado på senaste läderlappsfilmen dödar en 24-åring 12 pers och skadskjuter 58.

29 maj.
En man börjar skjuta på ett kafe i Seattle. Sex döda inklusive han själv.

6 april.
En 19-åring och en 32 -åring skjuter fem svarta män varav tre dör, i Oklahoma. Rasistmotiv.

2 april.
En 43-årig fd student dödar 7 pers på ett college i Oakland, Kalifornien.

Listan omfattar alltså enbart de amerikaner som skjutit ihjäl andra amerikaner i USA under 2012.
---------------------------------
Bengt Svensson för Radio Tuff i San Francisco.

ROSOR från RADIO TUFF (1330) 16-30/12 till….

....till föreningen Afghanistansolidaritets Nyhetsbrev (6/12) som rekommenderar att lyssna på www.tyresoradion.se där den afghansvenske Tuff-aktivisten Shahpoor Omidy hörs under en halvtimme. Shahpoor finns på bild och texten lyder: "Unge Shahpoor Omidy växte upp i Afghanistan och berättar om vilka hoppfulla förväntningar afghanerna hade på USA och andra västliga trupper i början men hur det nu har blivit allt värre och farligare i landet, som han knappt vågar besöka."

….till Sveriges Radios program Studio Ett som (6/11) intervjuade den amerikanske professorn Gene Sharp, som var i Stockholm för att ta emot det så kallade alternativa nobelpriset. Alltsedan han på 50-talet satt i amerikanskt fängelse efter att ha protesterat mot Koreakriget har han verkat för och skrivit om icke-våldsförsvar

....till Dagens Nyheter, som (10 dec) har två sidor om protesterna mot att EU fick Nobels fredspris. Presidenten i Internationella Fredsbyrån, tidigare ordföranden i Svenska Freds Tomas Magnusson säger i DN: "Att ge priset till EU strider mot Alfred Nobels testamente. Norrmännen har gjort det här till ett politiskt pris….Den norska Nobelkommittén har skapat sina egna kriterier och ger till exempel priset för insatser inom miljö- och kvinnofrågor. De skulle lika gärna kunna ge EU priset i litteratur och medicin". Tomas hördes i samma ämne här i Radio Tuff i slutet av oktober.

….till Tuffs partner Lina Vuskovic, som nu tackar för de 10 000 kr som Tuff nyligen skickade: Hon skriver: "Tack så mycket för er generösa hjälp inför ännu en jul. En del av pengarna kommer att användas för julklappar till fattiga pensionärer i Belgrad. En annan del kommer att användas varje månad till medicin och andra förnödenheter till fattiga gamla. Den gamla flyktingkvinnan Milka har tvingats amputera ena benet och hon kan nu få en rullstol."

….till Fria tidningen, som (8/12) har två helsidor om Mordechai Vanunu. Han avslöjade redan 1986 Israels kärnvapenprogram. Kidnappades därför i utlandet av den självsvåldiga israeliska säkerhetstjänsten Mossad och dömdes till 18 år i israeliskt fängelse. Han får fortfarande inte lämna Israel eller prata med utlänningar. Han har sju gånger arresterats för brott mot detta märkliga förbud.

….till de många solidariska som inför julen köpt Tuffs mangogram, bland annat som julhälsningar. Bara på ett par veckor i december har på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36-2 för mangogram kommit in ca 5000 kr. Det blir i indiska Dharampurs många fattiga byar ca 1000 mangoträd, dignande av läckra A-vitaminrika frukter.

…till Tuffs höstkampanj för en skola i fattiga och krigsdrabbade Kongo. Redan har vi finansierat ett klassrum med 25 000 kr och insamlingen till ett andra klassrum har hittills inbringat 18 175 kr. Det behövs alltså nästan 7 000 kr till, så gynna gärna Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36-2

….till Maj Britt Theorin, som den 22 december fyller 80. Hon har länge varit en inspirationskälla för oss som arbetar mot krig och militarism och för fred och ickevåld. Hon är ännu oförtrutet aktiv, vilket framgår när hon alldeles strax intervjuas i detta Radio Tuff. Fredag den 21 december kl 13-16 hyllas hon vid ett offentligt möte i ABF-huset, Sveavägen 41. Där talar en rad framstående personer om hennes insatser.

Marianne Stieger: Festivitas, vargar och krigsoffer

Kära lyssnare,

nu har den stora dagen firats, tiarorna och galablåsorna har vädrats, tv-värdarna har bugat sig vördnadsfullt inför pristagare och kungligheter, och cirkusfolket har svingat sig i taket i Blå hallen. Skådebröd åt folket på det att alla må vara nöjda. Alldeles säkert har forskarna gjort sig förtjänta av sina utmärkelser för sin forskning till folkets gagn, men måste det slås på så stort så till den milda grad?

I Oslo går prisutdelningen till på betydligt enklare sätt. Men å andra sidan - det är ju "bara" fredspriset, styvbarnet bland priserna, om jag får säga så. Och detta pris framkallade som vanligt väldiga svallvågor. Medan högdjuren åt, förlustade sig och gladde sig åt sin egen förträfflighet, demonstrerade tusentals människor på Oslos gator. De protesterade mot att EU hade fått detta av oss fredsvänner så högt hållna pris. Först tänkte jag att det kanske inte var så dumt att EU hade fått fredspriset. Men sedan satte jag kvällsfikat i halsen. En av demonstranterna, en fredsforskare, talade om att EU står för 32% av världens vapentillverkning och tillade: "EU är inget fredsprojekt, EU är ett ekonomiskt projekt." Vad säger ni om det, kära lyssnare?

Samtidigt som fredspriset delas ut, får man i tidningen läsa om KRIG. Ja, inte vilket krig som helst utan om HANDELSKRIG. Det är vår handelsminister som förklarar krig mot EU-kommissionären Tonio Borg. " Jag kan inte avslöja min krigsplan i förväg. Men det handlar om att jobba på alla nivåer och med alla medel som står till buds", säger Ewa Björling och laddar kanonerna med snusprillor.

Här hukar vi inte bara för snusprillorna, vi hukar för varg. "Varg på Näset kan ha varit anka" har Sydsvenskan som skrikande rubrik. Och så får vi höra: "Nej, allt snack om varg är nog inte på riktigt." Men i söndags siktades en varg på riktigt i Skanör, och det alldeles intill en kälkbacke. Stor kalabalik! "Från nos till svans var han minst två meter!" utropar en skräckslagen mamma. Länsstyrelsen har skickat ut vargspårare. Alla älskar vargar - men inte härnere i Skåne och framförallt inte ute på Näset.

Vi är kulturella härnere också. I en konsthall i Lund har ett verk av konstnären Carl Michael von Hauswollf ställts ut. Konstnären påstår att det är målat med aska efter dödade i förintelselägret Majdanek. Stor uppståndelse! "Hädiskt!" "Bristande respekt för det mänskliga lidandet!"

Men hallå! Konstnären är född 1956. Tidigast som ung student kring 1976 kan han ha varit i Majdanek för att samla sitt konstmaterial. Och jag frågar mig om inte alla kvarlevor efter de tusentals dödade då hade tagits om hand på vederbörligt pietetsfullt sätt? Den lundensiske barnläkaren Salomon Schulman tar i på sitt sedvanligt mullrande sätt. Jag håller helt och hållet med honom om att lidandet och dödandet i detta läger var fruktansvärda, men när Schulman i sin argumentation säger: "Dödstalet översteg vida det kulturella Dresdens efter de allierades flyganfall. Hur många som verkligen dödades i Dresden vid de omänskliga flyganfallen i krigets slutskede är fortfarande oklart. Men det är inte det som stör mig. Det är bristen på respekt för de dödade på fiendesidan.

En präst i den tyska staden Greifswald, som har skapat ett monument över alla dödade under och efter kriget i och kring Greifswald, sade i en intervju med Radio TUFF:s programledare Åke Sandin: "Vi ska inte ägna oss åt att räkna upp dödstalen på båda sidor mot varandra. Vi ska addera krigens offer."

Så, kära lyssnare, låt oss göra det, utan åtskillnad vilken sida offren står på. I ett krig är vi nämligen alla offer - på ett eller annat sätt. Förlorar vi inte livet, så förlorar vi åtminstone en del av vår mänsklighet. Låt oss nu i juletid minnas alla krigens offer och låt oss hoppas på en framtida värld utan krig, hälsar från Limhamn med önskan om en god jul
----------------------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1330

"Bara timpengen är tillräckligt hög"

FÖRDELAR MED ATT JOBBA GRATIS
Tyresö Nyheter bidrar tillsamman med Tyresöradion till att minska den mörka medieskugga från vår stora granne Stockholm, som folk här i trakten drabbas av. I senaste numret lyder ingressen:

"Tyresöradion hörs ju inte bara på 91,4 MHz utan också på webben www.tyresoradion.se  Där finns fliken "Sagt om 91,4" med ett tusental omdömen från lyssnare. De allra flesta är mycket positiva och berömmer programledaren Åke Sandin. Han gör nu på 28:e året Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, som hörts varenda vecka sedan 1985. Det är nog rekord för frivillig radio. Men dessutom har Åke sedan 1995 gjort 200 program per år på Succékanalen 91,4 med alla möjliga slags Tyresöbor" (Hela radiosidan kan läsas på http://www.tyresonyheter.nu/14tn8.pdf ).

Denna radio har gjorts helt oavlönad. Det finns fördelar med att jobba gratis. Man blir oberoende av ekonomiska påtryckningar, behöver inte som penningsugna trendnissar klampa fram i traska-patrullo-patraskets led. En annan fördel är att många intelligenta lyssnare uppskattar att något görs utan minsta tecken på girighet. I fliken "Sagt om 91,4" på www.tyresoradion.se  finns ett tusental lyssnaromdömen. Ett av de senaste kom från Classe Svensson i Fårdala, Tyresö. Honom beundrar jag. Efter en stroke för många år sedan och flera års förlorad talförmåga har han kämpat sig tillbaka till både tal och annan aktivitet. Han berömmer ett par radioprogram men börjar med att filosofera lite om Mammons makt:

"Sittande i rullstolen blir det mycket tid att fundera på olika saker. Just nu funderar jag på pengar och deras användning och betydelse. Affärslivets toppar tjänar ju mirakulöst mycket pengar, men man kan ju bara äta sig mätt, missköter dom sig och blir sparkade får 'stackaren' ett avgångsvederlag på några ' futtiga' millioner, och USA där man inte ens kan tänka på att bli president om man inte är snuskigt rik. Dom spenderar visserligen gigantiska delar av sin förmögenhet på att bli president. Men att ha kompetens verkar inte vara så viktigt. Viktigare verkar det vara att ha mycket pengar och goda inflytelserika kamrater som kan bana väg för karriären. Att ha mycket pengar behöver inte betyda att man är smart och lycklig."

Minns att Bengt Svensson, Radio Tuffs man i San Francisco, på tal om de enorma kampanjmiljarderna vid senaste amerikanska presidentvalet ironiskt ansåg.

"Med så mycket pengar borde man kunna få sin hund vald till president!"

SÅ TYST NU OM DE MILITÄRINDUSTRIELLAS MAKT?
Apropå presidenter, så kanske det är någon som ännu minns vad Eisenhower varnade för när han avgick som president 1961:

"I vår regerings rådslag måste vi vara på vår vakt mot det militär-industriella komplexet, som vare sig den söker den eller inte, får större makt än befogat"

På den tiden talades det ofta om sambandet mellan militärt rustningsvansinne och ekonomiska vinningar av krig och krigsförberedelser. 14 vetenskapsmän fastslog i en FN-rapport:

"Den militära sektorn i ett land omfattar inte bara själva krigsmakten utan också de företag, industrier och vetenskapliga institutioner, som betjänar den och de politiska ämbetsverken och departementen som har sin makt tack vare kapprustningen."

Och den ungersk-amerikanska nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi skrev i sin bok med den betecknande titeln "The Crazy Ape" bland annat:

"Vårt militärindustriella komplex som äventyrar mänsklighetens framtid, hämtar sin stabilitet från det förhållandet, att så många människor är beroende av det för sin utkomst."

I boken "Från Platon till PAF, citat om krigets vansinne och fredens nödvändighet, från Platon till Per Anders Fogelström", som Tomas Magnusson och jag sammanställde till Fogelströms 70-årsdag 1987, finns det dussintals liknande synpunkter från forskare och andra kloka människor.
LITE OM ICKE-VÅLD I DAG
I dag är det ganska tyst om krigens ekonomiska drivkrafter. Lika tyst har det nästan blivit om icke-våldsliga försvarsmetoder. Redan på 60-talet kom till exempel boken "Fredspolitik - Civilmotstånd. Av de fyra författarna var två TUFF-medlemmar, Åsne och Lennart Liedén. Men för några dagar sedan var den amerikanske professorn Gene Sharp i Stockholm och mottog det så kallade alternativa nobelpriset. Alltsedan han på 50-talet satt i amerikanskt fängelse för sin kritik av Koreakriget har han verkat för ickevåld --civilmotstånd.

Och i torsdags intervjuade jag för Tyresöradion universitetslektorn Lennart Bergfeldt, tidigare en av Gene Sharps elever. På svensk sida verkar han ännu för icke-våld.

EN OJÄMN MATCH
Men man kan ju inte tjäna pengar på icke-våld! Det kräver många människors frivilliga insatser och hur populärt är det i den galopperande marknadsekonomins tid? Flera tusen gånger så mycket pengar satsas på krigsförberedelser och krig än på civilmotstånd.

Per Anders Fogelström var i 13 år Svenska Freds oavlönade ordförande. När Svenska Freds fyllde 100 skrev han i boken "Kampen för fred" bland annat:

"Till och med Lottakåren får på bara ett år mera offentliga bidrag än vad Svenska Freds fått på 100 år"

Det är alltså en väldigt ojämn match. Kanske hade miljöaktivisten Björn Gillberg rätt, när han dystert framhöll:

"Regeln är att människan gärna gräver sin egen grav, bara timpengen är tillräckligt hög"
--------------------------------------
Åke Sandin, andra advent 2012

Det tuffa radioprogrammet

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1329:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 2 december kl 17 och sedan 3-4 ggr per dygn till den 16 december, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se uppåt tusen omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.


Du är själv jättevälkommen med ditt omdöme. På www.tuffsandin.blogspot.com finns massor av texter från Radio Tuff

PÅANNONS: RADIO TUFF 1329
Veckans rosor delas ut till en födelsedag, en närradioförening, två TV-program, en norsk tidning, en kärnvapenmotståndare, en ledarskribent, ett radioprogram och en insamling till en skola.

Debattören och Rysslandskännaren Stefan Lindgren diskuterar andra länders inblandning i Syrienkriget, Hillary Clintons favorit bland rebellerna och Rysslands hållning i konflikten.

Hampus Eckerman rapporterar om att Israel har vanan att bomba före sina val, att Nordea avstår från lönsamma spekulationer i råvaror, att Homeland Security köpt massor av radioapparater till anställda som dock har svår att använda dem och om Unicefs larm om nöden bland irakiska barn.

Åke Sandins krönika har rubriken "Gideon Levi: Modig israelisk dissident" och citerar dennes fräna uttalanden om den israeliska politiken och självsynen.

Nya ensidigheter om Syrien

I de båda sändningarna i SvT:s Rapport i dag (4/12) nämndes att en skola utanför Damaskus hade utsatts för en granatattack. Det sades att tio elever hade dödats, medan det på nätet sägs att det var 29 elever plus en lärare som dödats och att det var de så kallade rebellerna som utförde dådet i ett regimtroget område. Men det informerades inte TV-tittarna om. De flesta trodde nog att det som vanligt enligt medierna var tvärtom.

I stället kom omedelbart efteråt supermaktens president i rutan. Han såg hotfull ut och varnade regimen i Syrien för att använda kemiska vapen. Då skulle Assad minsann få känna av konsekvenserna. Sedan hotade den danske Natochefen med liknande repressalier.
Men herregud, ingen sida vill eller kan väl använda sådana vapen i ett inbördeskrig. Det skulle ju vara helt kontraproduktivt.

Det här belyser än en gång den märkligt vinklade medierapporteringen om den tragiska Syrien-konflikten. I somras lade jag in på min blogg bland annat följande:

"I Radio Tuff på www.tyresoradion.se  har vi sedan länge kritiskt granskat den gängse mediebilden, inte minst genom Hampus Eckermans rappa rapporter. Och i senaste Radio Tuff som nu hörs från 29 juli till den 12 augusti delades ett par "rosor" ut till dem som nyanserade den dominerande bilden en smula. Den ena rosen gavs till Charlie Skelton som i den brittiska tidningen The Guardian (13/7) varnar för att 'passionerat hat" mot Assadregimen i Syrien inte garanterar att de källor våra medier ensidigt använder är särskilt 'oberoende'.

Tvärtom består de oftast av exilsyrier, som ända sedan 2005 mottagit finansiellt och annat stöd från neokonservativa hökar i USA och England. Den ständigt citerade källan med det förtroendeingivande namnet Syrian Observatory for Human Rights" är i själva verket Rami Abdulrahman, en klädeshandlare från Coventry.

Och i självaste Dagens Nyheter (31/7), ett par dagar efter Radio Tuff, tog Johan Croneman i sin krönika upp Charlie Skeltons artikel och skriver:

'Den superförenklade bild man gett, och ger, i svenska medier av konflikten och oppositionen, blir till ett rätt brutalt uppvaknande efter Skeltons text.'

Den 22 juli lät DN statsvetaren Rima Haro, bördig från Syrien, säga:

'Kristna grupper kommer definitivt att få det sämre om al-Assad faller. Om man tror att det blir demokrati bara för att diktatorn faller är man naiv' "

Sedan lade jag in en text av den brittiske mellanöstern-veteranen Robert Fisk med rubriken "Syrian war of lies and hypocrisy" (Se denna blogg för augusti)

Gideon Levi: Modig israelisk dissident

I den ansedda engelska tidningen The Independent gjorde härom året (24/9 2010) Johann Hari en intervju med Gideon Levi, orädd skribent i den israeliska tidningen Haaretz. Hari menar att Levi är den mest hatade mannen i Israel men kanske den mest heroiska.

Nästan varje vecka i många år har Gideon Levi besökt de av Israel ockuperade palestinska områdena och rätt upp och ner beskrivit förhållandena. Han motiverar det så här:
"Min anspråkslösa uppgift är att förhindra en situation då många israeler kan komma att säga: 'Vi visste inte' "

Det är förstås en erinran om vad många försökte ursäkta sig med, när judarnas öde i världskriget avslöjades. Levi vågar också påpeka att en veritabel hjärntvätt drabbar israeler från barndomen. Den går ut på att "vi israeler är de ultimata och enda offren och att palestinierna föds för att hata och att deras hat är irrationellt, att palestinierna inte som vi är mänskliga varelser".

Levi skildrar vanliga palestiniers öden. En av hans artiklar har rubriken: SISTA MÅLTIDEN FÖR FAMILJEN WAHBA. Han berättar hur den var samlad till lunch: mamma Fatma, hennes små barn Farah och Khaled, Fatmas bror doktor Zakariya Ahmed; hans gravida svärdotter Shayma och den 78-åriga farmodern. Så hörs en stor explosion utanför. Fatma samlar ihop sin minsta och försöker undkomma till ett inre rum, men ett nytt dån följer och det är en fullträff. Farmodern försöker lyfta upp lille Khaled men inser då att både han och hennes dotter har dödats.

Det här är Gideon Levis enkla teknik för att förmänskliga palestinierna i sina israeliska landsmäns ögon. Och han frågar sina israeliska läsare:

"Hur skulle ni känna, om detta gjordes mot oss av en överlägsen militärmakt?"

Vid ett av sina många besök på den ockuperade västbanken hamnade Levis bil bakom en stoppad palestinsk ambulans vid en av många check-points. I ambulansen låg en svårt sjuk palestinsk kvinna och när han frågade föraren vad som hände fick han veta att ambulanser brukade få vänta en timme för passage. Han frågade då de israeliska soldaterna hur de skulle känna om det var en av deras mödrar som var i ambulansen. De stirrade ilsket på honom, riktade sina vapen mot honom och bad honom hålla käften.

Gideon Levi säger:

"Jag är gång på gång förvånad över hur lite israeler vet om vad som förekommer femton minuter från deras hem. Hjärntvätten är så effektiv att för att upphäva den är det som att förvandla en omelett tillbaka till ägg".

Och han ger exempel. på mediernas ensidighet. Under Gazakriget 2008-09 dödades en israelisk hund av en Hamasraket. Det blev nyheten på första sidan i en stor israelisk tidning. Att tiotals palestinier dödades samma dag blev två rader på sidan 16.

Gideon Levi lever farligt och är utsatt för ständiga hot. En gång på västbanken stoppades hans israeliska taxi av israeliska soldater som kollade hans papper. När bilen tilläts fortsätta sköt de mot bilens framruta, som tack och lov var skottsäker. Han nämner också att de värsta hatbreven får han från judiska högermän i USA.

"De påstår att jag är Hitlers sonson och de ber till Gud att mina barn ska få cancer"

Staten Israel beskriver Levi så här:

"I dag har vi tre slags folk som lever under israeliskt styre: Vi har judiska israeler, som har full demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har israeliska araber, som har israeliskt medborgarskap men som är diskriminerade. Och vi har palestinierna på de ockuperade territorierna, som lever utan medborgerliga och mänskliga rättigheter. Är det demokrati?"

I varje fall är det demokratiskt att Gideon Levi får fortsätta som skribent och dissident. Och det är helt omöjligt att bli antisemit, när han liksom Uri Avnery, Noam Chomsky och många andra judiska sanningssägare finns.

Men hur är det med våra svenska journalister och ack så liberala medier. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg satte som rubrik förra veckan:

" MEDIERNA FÖRSVARAR ISRAEL --TILL VARJE PRIS"
----------------------------------------------------

Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1329. på www.tyresoradion.se

ROSOR från RADIO TUFF (1329) 2-16/12 20012 till….

….till Gunnar Petersen, som den 7 december fyller 80. Bakom sig har han decennier som duktig kommuntjänsteman och många år som mycket värdefull TUFF-aktivist, inte minst genom sina fina insatser för TUFF:s många Indienprojekt. Sedan många år har en av de hundratals indiska Tuff-brunnarna namnet Gunnar Well.

….till Tyresö Närradioförening som den 29 november hade en mysig radioträff i Kulturcaféet bland annat med information om nya metoder att göra radio.

..,,till SvT:s program "Svenska händelser",som (20/11) handlade om rabaldret, när den ryska ubåten U 137 grundstötte på svenskt vatten utanför Karlskrona 1981. Bland annat hördes kommendören och marinveteranen Karl Andersson, den förste svensk som gick ombord på den ryska ubåten. Han har ju länge framfört sin övertygelse om att det var fråga om en felnavigering och inte ett avsiktligt intrång. Det framgick i slutet av programmet, när han påpekade att ubåten var på väg in i Gåsefjärden, som är så grund att den inte alls kunde utnyttja sin förmåga att gömma sig under vattnet. (Repris på SvT den 5 december)

….till den norska tidningen Verdens Gang som (27/11) avslöjar att vid den intensiva jakten på en misstänkt ubåt 1972 i Sognefjorden var de nödraketer som hotfullt sköts upp ett "guttestrek". Det var norska tonårspojkar som på skoj sköt upp dem och inte som det hysteriskt antogs raketer från en främmande ubåt eller från agenter på land.

….till televisionens program "Världens händelser" som (27/11) berättade om Greklands turbulenta efterkrigshistoria med inbördeskrig, militärkupper och CIA-inblandning. Bland annat nämndes mordet på Grigoris Lambrakis 1963, då två av militärjuntans högerextremister klubbade honom till döds. Han var inte bara en av Greklands mest kända fri-idrottsstjärnor utan också riksdagsledamot och ledande inom den grekiska fredsrörelsen. Och han är ju tyvärr inte den ende pacifisten som mördats för sina antimilitaristiska åsikter. Samma grymma öde drabbade ju också Gandhi och Martin Luther King. Lambrakis skildras i Costa Gavras' berömda film "Z han lever". Den franske skådespelaren Yves Montand spelar där Lambrakis. Till dennes vänner och åsiktsfränder hörde den kände sångaren Mikis Theodorakis.

….till Dagens Nyheter som (18/11) har en hel sida om Leonore Wide med anledning av hennes födelsedag. Leonore är ordförande i Nätverket för kärnvapennedrustning och vice ordförande i Svenska läkare mot kärnvapen. I artikeln säger hon bland annat: "Många tycks tro att kärnvapenfrågan inte är aktuell längre och hör till det förgångna. Men över 900 kärnvapen ligger i högsta beredskap och kan utlösas inom fem minuter. USA har till exempel placerat ut 200 kärnvapen bara här i Europa - i vårt absoluta närområde. Självklart finns det stora risker, kärnvapen är ett närvarande hot mot mänskligheten och det är vår skyldighet att protestera!" Bra rutet och Leonore Wide var en av inledarna vid seminariet "För en kärnvapenfri värld" som Tuff arrangerade i Tyresö i våras.

….till Aftonbladets Anders Lindberg, som (19/11) skriver att det senaste Gazakriget började med att en Hamasledare, Ahmed Jabari, dödades den 14 november i en israelisk attack. Han skriver: "Samma dag bombade Israel BBC-journalisten Jihad Misharawis hem. Hans 11 månaders son dödades. Sedan dess har flera bostadshus jämnats med marken och man räknar med att ungefär hälften av dödsoffren är civila, många av dem barn. Att förstöra civila bostadshus är inte syftet med Israels angrepp men visar vilket urskiljningslöst våld de använder. Hamas har svarat med fler raketattacker riktade mot civila mål i Israel. De spelar även sitt eget propagandaspel, både i officiella kommentarer och i sociala medier. Hamas ledare Khaled Meshaal krävde i dag att Israels sex år långa blockad av Gaza måste upphöra. Den israeliska högerns strategi stärker nu Hamas. Befolkningen i Gaza har inget annat val än att följa sina ledare. Det är ett högt spel som kan få stora konsekvenser långt efter att den israeliska valkampanjen avslutats".

….till Succékanalen 91,4 Tyresöradion, som låter afghanfödde Shahpoor Omidy under en halvtimme initierat berätta om det bedrövliga läget i hans gamla hemland. Hörs på www.tyresoradion.se

….till Tuffs fortsatta insamling för byggandet av en skola i krigsdrabbade och fattiga Kongo. Bidrag mottas tacksamt till Tuffs insamlingskonto pg 793636-2