Kära lyssnare!
Här i Malmö går vi i väntans tider. När ska nu äntligen nedkomsten äga rum? Spänningen är olidlig. Redan för fjorton dagar sedan firade Malmö stad denna nedkomst med stort tårtkalas på Stortorget i Malmö, men det sket sig – om jag får uttrycka mig så vanvördigt.
Vi väntar nämligen med spänning på stadens 300 000:e invånare. Och precis när kalaset var planerat och klart, så kom det en så´n där trist statistiker och förstörde hela glädjen. Han hade minsann suttit och räknat och räknat och kommit fram till att det fattades en eller annan invånare innan siffran 300 000 hade uppnåtts.
Hur kunde då det komma sig? Hur hade stadens fäder kunnat räkna så fel och förstöra kalaset? Hade de inte koll på sig? Ja, det är lite knepigt det där med siffror och födelsetal. När man minst anar det, så går några åstad och dör. Någon är arbetslös och får jobb i Haparanda och vinkar adjö till Malmö, medan Haparanda gläder sig. Och nå´n flyttar hem till Danmark. Och så står festplanerarna där med skägget i brevlådan och på BB väntas det förgäves – trots babyboomen. Nej, vi måste se till att barnafödandet går i ännu raskare takt. Vi får lära oss av staden Wien. Där har en mamma nedkommit med femlingar i dagarna. Alla fem flickor och mamman befinner sig väl. Nu väntar vi på femlingar här också – så att vi äntligen kan fira födelsedagskalas med rätt antal invånare.
I väntans tider går även människorna i Japan. Ska teknikerna i kärnkraftverket i Fukushima lyckas förhindra en total katastrof? Varje gång det kommer en ljusstråle i form av nedkylning, så kommer det ett motbud om nya explosioner. Låt oss hoppas att japanerna slipper uppleva en total härdsmälta. Det här landet blev tillräckligt drabbat av atombomberna i augusti 1945. Den gången repade landet sig från den värsta katastrofen ditintills, men hundratusentals offer led av följderna, för att inte tala om de hundratusentals som dog direkt efter bombanfallen. Jag är övertygad om att det här så disciplinerade och samvetsgranna folket lyckas repa sig också denna gång.
Kärnkraftsmotståndarna i Europa har fått vatten på sin kvarn. Och Tysklands Angela Merkel var inte sen att kamma hem en politisk seger. Omedelbart efter kärnkraftsolyckan i Japan uttalade hon ett kärnkraftsmoratorium, det vill säga ett stopp, för de sju reaktorer man kort dessförinnan hade beslutat att åter ta i bruk. När hon dessutom satte ner klackarna inför USA:s, Frankrikes och Storbritanniens önskan om deltagande i flygembargot över Libyen, steg hennes aktier med åtskilliga procent. Tyskarna har fått nog av både kärnkraft och krig, det stod klart. Kravet på att ta hem de tyska trupperna från Afghanistan blir större för varje dag, och att i det skedet delta i flygembargot hade på sikt kostat Angela Merkel den politiska makten.
I väntans tider gick Danmarks och Sveriges marina försvar under det kalla krigets tid. I dagarna har journalisten Mikael Holmström utkommit med en bok om Sveriges hemliga förbindelser med Nato under flera årtionden. I ”Den dolda alliansen” redogör författaren för hur Sverige, trots att det stod för neutralitet i det kalla kriget mellan västalliansen och Warszawapakten, tillsammans med Danmark byggde upp ett minförsvar i Öresund. Danmark är ju medlem i Nato. Medan Danmark tränade för att med omedelbart varsel kunna lägga ut ett minbälte mellan Stevns klint på den danska sidan och Falsterbo på den svenska, övade den svenska marinen oavlåtligt på att lägga ut ett minbälte mellan Köpenhamn och Malmö i södra Öresund och ett annat mellan Helsingör och Helsingborg på den svenska. Skulle de nu bara få spänna musklerna och lägga ut minorna enligt det väl inövade scenariot! Dess minor skulle hindra Sovjet från att ta ut sin Östersjöflotta i andra hav vid ett eventuellt stormaktskrig. Tack och lov tog det kalla kriget slut och inga minor smutsade ner våra farvatten. Men så här i eftertankens kranka blekhet bävar nog inte bara Hamlets skugga utan en och annan av oss pacifister.
Kära lyssnare, låt oss fortsätta att vänta in den vår som nalkas med stormsteg, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1286
fredag, mars 25
onsdag, mars 23
ORUST: INGEN SVENSK MILITÄR TILL LIBYEN
Här kommer ett öppet brev till riksdag och regering från Fredsrörelsen på Orust:
Historien tycks upprepa sig. De västliga demokratierna ter sig ivriga att sprida sitt fredliga demokratiska system. Det hävdas att ingen demokrati har börjat krig mot en annan demokrati. Men demokratier tar sig rätten att bomba stater med andra system. Speciellt säger man sig värna om utsatta och förtryckta folk och särskilt om dem som har olja på sin mark. Och när de nya demokratierna sedan organiseras ges marknadskrafterna, d v s västliga storföretag, fritt spelrum. Kontroll över naturtillgångarna etableras.
Diktaturer som samarbetar med västdemokratierna kan däremot fritt förtrycka sina folk och till och med döda upproriska medborgare. Aktuella exempel är Saudiarabien och Bahrein. De upplåter landbaser och hamnar till västligt flyg och västliga flottor som bevakar Iran och patrullerar dess farvatten.
Idag gäller krigsinsatserna Libyen, med många dödsoffer bland de civila man säger sig vilja skydda.
Ett sådant skydd av medborgarna från deras förtryckare var också det formella skälet att ockupera Afghanistan och Irak. Resultatet är anarki med lutning åt ny diktatur. De föregivet nobla syftena dementeras av verkligheten.
Fredsrörelsen på Orust kräver därför att svensk militär tas hem från Afghanistan och avstår från att medverka i bombningen av Libyen.
Ola Friholt, ordförande Fredsrörelsen på Orust
Historien tycks upprepa sig. De västliga demokratierna ter sig ivriga att sprida sitt fredliga demokratiska system. Det hävdas att ingen demokrati har börjat krig mot en annan demokrati. Men demokratier tar sig rätten att bomba stater med andra system. Speciellt säger man sig värna om utsatta och förtryckta folk och särskilt om dem som har olja på sin mark. Och när de nya demokratierna sedan organiseras ges marknadskrafterna, d v s västliga storföretag, fritt spelrum. Kontroll över naturtillgångarna etableras.
Diktaturer som samarbetar med västdemokratierna kan däremot fritt förtrycka sina folk och till och med döda upproriska medborgare. Aktuella exempel är Saudiarabien och Bahrein. De upplåter landbaser och hamnar till västligt flyg och västliga flottor som bevakar Iran och patrullerar dess farvatten.
Idag gäller krigsinsatserna Libyen, med många dödsoffer bland de civila man säger sig vilja skydda.
Ett sådant skydd av medborgarna från deras förtryckare var också det formella skälet att ockupera Afghanistan och Irak. Resultatet är anarki med lutning åt ny diktatur. De föregivet nobla syftena dementeras av verkligheten.
Fredsrörelsen på Orust kräver därför att svensk militär tas hem från Afghanistan och avstår från att medverka i bombningen av Libyen.
Ola Friholt, ordförande Fredsrörelsen på Orust
söndag, mars 20
Lyssna på Radio Tuff och Tyresöradion!
Visst är jag radiot. I 16 år har jag gjort 200 program per år på Succékanalen 91,4, Tyresöradion, som också hörs på http://www.tyresoradion.se/ . Sedan 1985 har Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff hörts varje vecka, nu senast nr 1285. Här nedan kommer sammanfattningar av programmen just nu. Välkommen att lyssna!
RADIO TUFF NR 1285 13-27 MARS
Veckans rosor delas ut till en amerikansk icke-våldsförespråkare, en kristen debattör, två solidaritetsorganisationer, en veckobulletin om Östeuropa, Internationella Kvinnodagen, Tuffs ordförande och solidariskja Tuff-medlemmar. Widad Zaki rapporterar om ett återbesök i sin barndoms stad Bagdad och om de Tuff-stödda barnbiblioteken där. På telefon från Malmö slår Marianne Stieger ned på dubbelmoralen både i Tyskland, Danmark och Sverige. I många år har Hampus Eckerman varit medarbetare i Radio Tuff. Nu har han skickat en rapport från Filippinerna, där han befinner sig. Åke Sandins krönika har rubriken ”En ’förbannad pacifists’ ickevåldsförsvar”, där han också ironiserar över förevändningen ”självförsvar”.
PROGRAMMEN PÅ http://www.tyresoradion.se/
6/3-27/3
Fårdalabon Claes-Göran Svensson jobbade som tekniker åt Ericsson, bl a i utlandet, när han drabbades av stroke. Han berättar hur han genom träning återfått talförmågan efter att i flera år inte kunnat tala. Hans personliga assistent, finskfödda Tarja Azami, intervjuas också och bidrar med sång.
Lennart Nilsson på Myggdalsvägen växte upp i Blekinge, blev kemist i Lund och har bland annat utbildat lärare i Kenya och jobbat fyra år med bistånd i krigshärjade Afghanistan. Han berättar också om sin synskada.
Inger Ahlgren bor nu i en av de nya lägenheterna vid Alléplan men växte upp på Slumnäsvägen och minns lärarna i Kyrkskolan och Kumla. Tillhörde pionjärerna inom Tyresös damfotboll, fick ”gå till kungs” för att gifta sig, har jobbat bl a på Televerket, är squaredansare och reser med PRO bl a till Turkiet.
Lotta och Fernando Quiroga bor ute på Bergholm i Tyresö. De träffades, när Lotta som ung KTH-studerande på arkitektlinjen var i Bolivia för att se till att en skola för fattiga byggdes. De berättar om Bolivias mångfald, coca-odlingar, Titicacasjön och andra sevärdheter, men Fernando nämner också sitt intresse för tennis och Tyresöradion.
13/3-3/4
Hans Nellmer (Tyresöbo), Leif Marthon och Birger Törnblom har spelat i Enskede Musikpojkar sedan skolåren: De intervjuas. Fem låtar av dessa ”musikpojkar”, nu i gubbåldern, får vi höra.
Ebbe Björkman inleder i en repris sin serie om skalden Dan Andersson (1888-1920), dennes uppväxt i Dalarna med läraren Adolf som sin pappa. Om finnmarker, fattigdom, kolartorp, USA-resa. Ebbe läser två av Dan Anderssons dikter.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1285-86) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Nina Brogärd, Peter Dicke och Terje Engh utmanar snörpmynta lyssnare genom att dokumentera den vildvuxna folkhumorn med historier, en och annan limerick och några elakheter.
20/3-10/4
Trollbäckenbon Stephan Lindstein spelar trombon i Jack Lidströms Hep Cats och har gjort en halvtimme med bandets konsert från i höstas. Hep Cats framträder med ”Jazz och Gud” i Bollmoradalens kyrka den 27mars kl 15.
Fårdalaborna Lennart och Åsne Liedén diskuterar Pierre Schoris och dansken Carsten Jensens synpunkter på den militära närvaron i Afghanistan, men kommer också in på ämnena tennisspel, snöskottning och Miljöpartiet
19-årige Shahpoor Omidy besökte nyligen sin barndoms Afghanistan, där han intervjuade krigströtta afghaner om deras synpunkter på utländsk militär närvaro, bistånd och talibaner, vilket han sedan skall redovisa i Fredrika Bremer-gymnasiet, där han pluggar sista terminen.
Åke Cyrus på Strandallén har i många år varit pressfotograf. Han ger glimtar av personer han träffat, såsom Amalteamannen Anton Nilsson, Olof Palme och inte minst fribrottaren Big Swede Crusher Karlsson. Har också träffat norskan, vilken som baby blev bortrövad av en havsörn.
27/3-17/4
Trollbäckenbon Rupert Lerch kom som ung snickargesäll till Sverige från Österrike, jobbade på Hanvikens snickeri och drev sedan Tyresö snickeri och andra inreningsföretag. Han berättar om Österrike och Salzburgs sevärdheter och sitt intresse för musik och - kyrkogårdar.
Skåningen Erik Kennet Pålsson är katolsk präst i Tyresö. Berättar om ”omvändelsen” och utfrågas om den katolska synen på celibat, bikt, sex och homosex, framhåller Petrus och Jesus och samarbetet med andra kristna grupper.
Från ett offentligt möte om ”Krigen, våldet och religionerna” hör vi glimtar från inledarna, som var prästen Siv Källstigen, muslimen Ömer Tüysüs, irakisksvenskan Widad Zaki och fredsaktivisten Christoffer Sjöholm.
Tyresötjejen Madde Schelander och unga småländskan Lisa Johansson intervjuas om sitt flitiga ishockeyspelande inte bara i topplagen Leksand och AIK utan också framgångsrikt i Junior-VM. De berättar om hård träning men också om skador.
RADIO TUFF NR 1285 13-27 MARS
Veckans rosor delas ut till en amerikansk icke-våldsförespråkare, en kristen debattör, två solidaritetsorganisationer, en veckobulletin om Östeuropa, Internationella Kvinnodagen, Tuffs ordförande och solidariskja Tuff-medlemmar. Widad Zaki rapporterar om ett återbesök i sin barndoms stad Bagdad och om de Tuff-stödda barnbiblioteken där. På telefon från Malmö slår Marianne Stieger ned på dubbelmoralen både i Tyskland, Danmark och Sverige. I många år har Hampus Eckerman varit medarbetare i Radio Tuff. Nu har han skickat en rapport från Filippinerna, där han befinner sig. Åke Sandins krönika har rubriken ”En ’förbannad pacifists’ ickevåldsförsvar”, där han också ironiserar över förevändningen ”självförsvar”.
PROGRAMMEN PÅ http://www.tyresoradion.se/
6/3-27/3
Fårdalabon Claes-Göran Svensson jobbade som tekniker åt Ericsson, bl a i utlandet, när han drabbades av stroke. Han berättar hur han genom träning återfått talförmågan efter att i flera år inte kunnat tala. Hans personliga assistent, finskfödda Tarja Azami, intervjuas också och bidrar med sång.
Lennart Nilsson på Myggdalsvägen växte upp i Blekinge, blev kemist i Lund och har bland annat utbildat lärare i Kenya och jobbat fyra år med bistånd i krigshärjade Afghanistan. Han berättar också om sin synskada.
Inger Ahlgren bor nu i en av de nya lägenheterna vid Alléplan men växte upp på Slumnäsvägen och minns lärarna i Kyrkskolan och Kumla. Tillhörde pionjärerna inom Tyresös damfotboll, fick ”gå till kungs” för att gifta sig, har jobbat bl a på Televerket, är squaredansare och reser med PRO bl a till Turkiet.
Lotta och Fernando Quiroga bor ute på Bergholm i Tyresö. De träffades, när Lotta som ung KTH-studerande på arkitektlinjen var i Bolivia för att se till att en skola för fattiga byggdes. De berättar om Bolivias mångfald, coca-odlingar, Titicacasjön och andra sevärdheter, men Fernando nämner också sitt intresse för tennis och Tyresöradion.
13/3-3/4
Hans Nellmer (Tyresöbo), Leif Marthon och Birger Törnblom har spelat i Enskede Musikpojkar sedan skolåren: De intervjuas. Fem låtar av dessa ”musikpojkar”, nu i gubbåldern, får vi höra.
Ebbe Björkman inleder i en repris sin serie om skalden Dan Andersson (1888-1920), dennes uppväxt i Dalarna med läraren Adolf som sin pappa. Om finnmarker, fattigdom, kolartorp, USA-resa. Ebbe läser två av Dan Anderssons dikter.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1285-86) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Nina Brogärd, Peter Dicke och Terje Engh utmanar snörpmynta lyssnare genom att dokumentera den vildvuxna folkhumorn med historier, en och annan limerick och några elakheter.
20/3-10/4
Trollbäckenbon Stephan Lindstein spelar trombon i Jack Lidströms Hep Cats och har gjort en halvtimme med bandets konsert från i höstas. Hep Cats framträder med ”Jazz och Gud” i Bollmoradalens kyrka den 27mars kl 15.
Fårdalaborna Lennart och Åsne Liedén diskuterar Pierre Schoris och dansken Carsten Jensens synpunkter på den militära närvaron i Afghanistan, men kommer också in på ämnena tennisspel, snöskottning och Miljöpartiet
19-årige Shahpoor Omidy besökte nyligen sin barndoms Afghanistan, där han intervjuade krigströtta afghaner om deras synpunkter på utländsk militär närvaro, bistånd och talibaner, vilket han sedan skall redovisa i Fredrika Bremer-gymnasiet, där han pluggar sista terminen.
Åke Cyrus på Strandallén har i många år varit pressfotograf. Han ger glimtar av personer han träffat, såsom Amalteamannen Anton Nilsson, Olof Palme och inte minst fribrottaren Big Swede Crusher Karlsson. Har också träffat norskan, vilken som baby blev bortrövad av en havsörn.
27/3-17/4
Trollbäckenbon Rupert Lerch kom som ung snickargesäll till Sverige från Österrike, jobbade på Hanvikens snickeri och drev sedan Tyresö snickeri och andra inreningsföretag. Han berättar om Österrike och Salzburgs sevärdheter och sitt intresse för musik och - kyrkogårdar.
Skåningen Erik Kennet Pålsson är katolsk präst i Tyresö. Berättar om ”omvändelsen” och utfrågas om den katolska synen på celibat, bikt, sex och homosex, framhåller Petrus och Jesus och samarbetet med andra kristna grupper.
Från ett offentligt möte om ”Krigen, våldet och religionerna” hör vi glimtar från inledarna, som var prästen Siv Källstigen, muslimen Ömer Tüysüs, irakisksvenskan Widad Zaki och fredsaktivisten Christoffer Sjöholm.
Tyresötjejen Madde Schelander och unga småländskan Lisa Johansson intervjuas om sitt flitiga ishockeyspelande inte bara i topplagen Leksand och AIK utan också framgångsrikt i Junior-VM. De berättar om hård träning men också om skador.
söndag, mars 13
En ”förbannad pacifists” ickevåldsliga försvar.
På den här bloggen har på ett par tre år samlats uppåt tusen texter. De flesta är från Radio Tuff, skrivna av Hampus Eckerman, Marianne Stieger, Bengt Svensson och mig.
Bloggen har rubriken ”Förbannad pacifist”, vilket också är titeln på en av mina böcker. Inte alla inser att uttrycket är dubbeltydigt: Det kan förstås betyda att det är fråga om en arg pacifist men också en som förbannas av andra, ja förr i världen till och med inburad. Båda tolkningarna är okej.
Okunniga eller hjärntvättade människor kommer ibland med förebråelser av typen:
-- Ni pacifister ska väl sjunga med änglarna. Men ibland svär du, lever om, ja berättar snuskiga historier
Av ren leda har jag någon gång bara svarat:
--Röker och super gör jag också.
En del förväntar sig tydligen att vi bör vara som jainmunkar, vilka filtrerar vattnet från mikroorganismer i rädsla att döda det minsta kryp. Nej, men vi tar avstånd från krigiskt massmördande av medmänniskor. Då får vi ibland konstiga frågor, som påminner om vapenfriutredarnas förhör med svenska vapenvägrare, innan de i tusentals sattes i fängelse på 70-talet:
-- Skulle du bara titta på om någon höll på att strypa din mormor eller våldta din lillsyrra?
Men bara om man accepterar militarism och krig kan man anse det värt priset att mormor och en massa andra civila dödas och att flickor våldtas i en utsträckning helt okänd i fredstid. I de flesta krig utgör civila faktiskt en majoritet av dödsoffren.
Fast nog har man väl rätt till självförsvar? Javisst, men behöver man då verkligen döda angriparen och hans oskyldiga landsmän? Det finns en alltför förbisedd arsenal av effektiva icke-våldsliga metoder. Och ”självförsvar” är ofta just en förevändning för massmord. Hur många hundra tusen irakier och afghaner har dödats de senaste åren och hur många miljoner har drivits på flykt, sedan USA och andra västmakter i ”självförsvar” anföll deras länder? Just nu upprörs vi över att överste Khadaffi låter sina knektar döda civila libyer, men även han surrar om ”självförsvar”. Nyligen meddelade israelerna att när de på internationellt vatten angrep det fredliga hjälpprojektet Ship to Gazas fartyg och dödade nio människor var det bara i ”självförsvar”. Exemplen kan mångfaldigas.
För 20 år sedan skrev den italienske journalisten och kritikern Beniamino Placido:
”Antingen gör vi krig till en förbrytelse – punkt slut – eller också måste vi kriga i evinnerlighet: och evigt och alltid samma ’rättfärdiga’ krig”
Inte heller Albert Einstein skrädde orden utan betecknade militären som ”hjordväsendets värsta utväxt” och ”civilisationens skamfläck”. Han klämde till med:
-- Heroism på kommando, meningslösa våldshandlingar, äcklig fosterländskhet, jag hatar dem intensivt.
-------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1285
Bloggen har rubriken ”Förbannad pacifist”, vilket också är titeln på en av mina böcker. Inte alla inser att uttrycket är dubbeltydigt: Det kan förstås betyda att det är fråga om en arg pacifist men också en som förbannas av andra, ja förr i världen till och med inburad. Båda tolkningarna är okej.
Okunniga eller hjärntvättade människor kommer ibland med förebråelser av typen:
-- Ni pacifister ska väl sjunga med änglarna. Men ibland svär du, lever om, ja berättar snuskiga historier
Av ren leda har jag någon gång bara svarat:
--Röker och super gör jag också.
En del förväntar sig tydligen att vi bör vara som jainmunkar, vilka filtrerar vattnet från mikroorganismer i rädsla att döda det minsta kryp. Nej, men vi tar avstånd från krigiskt massmördande av medmänniskor. Då får vi ibland konstiga frågor, som påminner om vapenfriutredarnas förhör med svenska vapenvägrare, innan de i tusentals sattes i fängelse på 70-talet:
-- Skulle du bara titta på om någon höll på att strypa din mormor eller våldta din lillsyrra?
Men bara om man accepterar militarism och krig kan man anse det värt priset att mormor och en massa andra civila dödas och att flickor våldtas i en utsträckning helt okänd i fredstid. I de flesta krig utgör civila faktiskt en majoritet av dödsoffren.
Fast nog har man väl rätt till självförsvar? Javisst, men behöver man då verkligen döda angriparen och hans oskyldiga landsmän? Det finns en alltför förbisedd arsenal av effektiva icke-våldsliga metoder. Och ”självförsvar” är ofta just en förevändning för massmord. Hur många hundra tusen irakier och afghaner har dödats de senaste åren och hur många miljoner har drivits på flykt, sedan USA och andra västmakter i ”självförsvar” anföll deras länder? Just nu upprörs vi över att överste Khadaffi låter sina knektar döda civila libyer, men även han surrar om ”självförsvar”. Nyligen meddelade israelerna att när de på internationellt vatten angrep det fredliga hjälpprojektet Ship to Gazas fartyg och dödade nio människor var det bara i ”självförsvar”. Exemplen kan mångfaldigas.
För 20 år sedan skrev den italienske journalisten och kritikern Beniamino Placido:
”Antingen gör vi krig till en förbrytelse – punkt slut – eller också måste vi kriga i evinnerlighet: och evigt och alltid samma ’rättfärdiga’ krig”
Inte heller Albert Einstein skrädde orden utan betecknade militären som ”hjordväsendets värsta utväxt” och ”civilisationens skamfläck”. Han klämde till med:
-- Heroism på kommando, meningslösa våldshandlingar, äcklig fosterländskhet, jag hatar dem intensivt.
-------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1285
lördag, mars 12
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1285) 13-27 mars till....
....till Sveriges Televisions program Agenda, som (27/2) lät bland andra fredsprofessorn Peter Wallensteen kommentera den gamle amerikanske icke-våldskämpen Gene Sharps verksamhet och de konstiga anklagelserna mot honom att gå i CIA:s ledband. CIA har knappast gjort sig känt för att främja icke-våld.
....till Bernt Jonsson, som i Kristna Fredsrörelsens Fredsnytt bland annat skriver: ”Alla vill ha fred. Alla utom vapenfabrikanterna. Alla utom krigsmaterielindustrins aktieägare. Alla utom denna industris underleverantörer. Alla utom tekniknördarna, som fascineras av de tekniskt alltmer avancerade vapnen och förtränger deras allt effektivare dödande verkan. Alla utom de som drömmer om stjärnornas krig i ett astronomiskt Vilda Västern. Alla utom de som gärna tar till väpnat våld för att kuva politiska motståndare. Alla utom de som tror att just deras krig är rättfärdigt. Alla utom de som anser det nödvändigt att tillgripa militära maktmedel för att säkra freden.”
....till Amnesty och Svenska Freds, som kritiserar svensk export av en granat som dödar också civila. När den exploderar sprider den pilar och spik åt alla håll. Den beskrivs som en ”köttkvarn” av en amerikansk soldat i Irak. I Sveriges Radios ekosändningar (7/3) fördömdes exporten av Svenska Freds’ ordförande Anna Ek. Nyligen kom statistik om svensk vapenexport 2010. Det visar sig att den ökat igen och i fjol uppgick till över 14 miljarder kronor. Man kan fråga sig hur mycket av krigiskt massmördande som hänger ihop med den enorma vapenproduktionen i världen och de vinster som giriga kapitalister i trygghet långt från människoslakten kammar hem från den. Vilken mycket vettigare värld skulle vi inte få om åtminstone fem procent av vapenkostnaderna satsades på fred och icke-våld!
....till Stefan Lindgrens veckobulletin Ryska Posten, som bland annat uppger: ”OSS-länderna och Georgien chockar det internationella samfundet med sina militärutgifter. De postsovjetiska länderna uppvisar rekordtillväxt i militärutgifter även om de i procent av BNP ligger långt efter många västländer.” Samtidigt med att ekonomin i dessa länder har varit svag har militärutgifterna ökat med 23 procent från föregående år. Ryssland ökar på ett år militäranslagen från 41 800 till 60 593 USA-dollar, Ukraina från 1 132 till 1 710 dollar.
....till Internationella Kvinnodagen (8/3), då det informerades om de hundratusentals kvinnor som dör årligen vid förlossningar och illegala aborter. Under en halvtimmes intervju på Tyresöradion 2004 berättade indiskan Renu Khanna i Baroda om att många indiskor dör vid barnafödandet på grund av de inte är tillräckligt välnärda eller får sjukvård. Det gäller till exempel kvinnorna i Dharampurs många fattiga byar, där Tuff-biståndet dock har förbättrat situationen på sistone.
....till Tuffs årsmöte (12/3), som omvalde Sylvia Ljungdahl som ordförande, en beundransvärd människa i det frivilligt kämpande föreningsarbetet. Hon har fixat en imponerande verksamhetsberättelse för Tuff 2010. Den finns att få genom att kontakta, t.ex. Monica Schelin, tel 712 2581. Nya i Tuff-styrelsen är Lisa Norgren Benedictsson, Johan Rydén och Sofia Quiroga.
....till de glädjande många solidariska människor, som vid betalningen av medlemavgiften till Tuff (200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem) också lämnar en gåva på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6.
....till Bernt Jonsson, som i Kristna Fredsrörelsens Fredsnytt bland annat skriver: ”Alla vill ha fred. Alla utom vapenfabrikanterna. Alla utom krigsmaterielindustrins aktieägare. Alla utom denna industris underleverantörer. Alla utom tekniknördarna, som fascineras av de tekniskt alltmer avancerade vapnen och förtränger deras allt effektivare dödande verkan. Alla utom de som drömmer om stjärnornas krig i ett astronomiskt Vilda Västern. Alla utom de som gärna tar till väpnat våld för att kuva politiska motståndare. Alla utom de som tror att just deras krig är rättfärdigt. Alla utom de som anser det nödvändigt att tillgripa militära maktmedel för att säkra freden.”
....till Amnesty och Svenska Freds, som kritiserar svensk export av en granat som dödar också civila. När den exploderar sprider den pilar och spik åt alla håll. Den beskrivs som en ”köttkvarn” av en amerikansk soldat i Irak. I Sveriges Radios ekosändningar (7/3) fördömdes exporten av Svenska Freds’ ordförande Anna Ek. Nyligen kom statistik om svensk vapenexport 2010. Det visar sig att den ökat igen och i fjol uppgick till över 14 miljarder kronor. Man kan fråga sig hur mycket av krigiskt massmördande som hänger ihop med den enorma vapenproduktionen i världen och de vinster som giriga kapitalister i trygghet långt från människoslakten kammar hem från den. Vilken mycket vettigare värld skulle vi inte få om åtminstone fem procent av vapenkostnaderna satsades på fred och icke-våld!
....till Stefan Lindgrens veckobulletin Ryska Posten, som bland annat uppger: ”OSS-länderna och Georgien chockar det internationella samfundet med sina militärutgifter. De postsovjetiska länderna uppvisar rekordtillväxt i militärutgifter även om de i procent av BNP ligger långt efter många västländer.” Samtidigt med att ekonomin i dessa länder har varit svag har militärutgifterna ökat med 23 procent från föregående år. Ryssland ökar på ett år militäranslagen från 41 800 till 60 593 USA-dollar, Ukraina från 1 132 till 1 710 dollar.
....till Internationella Kvinnodagen (8/3), då det informerades om de hundratusentals kvinnor som dör årligen vid förlossningar och illegala aborter. Under en halvtimmes intervju på Tyresöradion 2004 berättade indiskan Renu Khanna i Baroda om att många indiskor dör vid barnafödandet på grund av de inte är tillräckligt välnärda eller får sjukvård. Det gäller till exempel kvinnorna i Dharampurs många fattiga byar, där Tuff-biståndet dock har förbättrat situationen på sistone.
....till Tuffs årsmöte (12/3), som omvalde Sylvia Ljungdahl som ordförande, en beundransvärd människa i det frivilligt kämpande föreningsarbetet. Hon har fixat en imponerande verksamhetsberättelse för Tuff 2010. Den finns att få genom att kontakta, t.ex. Monica Schelin, tel 712 2581. Nya i Tuff-styrelsen är Lisa Norgren Benedictsson, Johan Rydén och Sofia Quiroga.
....till de glädjande många solidariska människor, som vid betalningen av medlemavgiften till Tuff (200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem) också lämnar en gåva på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6.
fredag, mars 11
Hampus Eckerman på Filippinerna:
Hej alla lyssnare,
Just nu befinner jag mig i Filippinerna. Som liten fick jag lära mig att om man knäckte en mandelnöt och det låg två mandlar i den så skulle man skrika "FILIPPIN". Jag vet inte riktigt vad det skulle vara bra för, men roligt var det. Tyvärr har jag inte med mig någon nötknäckare så jag har fått köpa brända mandlar istället. Eftersom de är färdigknäckta redan när jag fått dem vet jag inte om det legat dubbla nötter i något skal, men i mina tankar har förstås försäljaren med glädje ropat "FILIPPIN" åt sin familj när han knäckt just mina mandlar.
Nu senast har jag irrat runt uppe i bergen i norra Filippinerna. Från den lilla staden Kabayan kan man i fem timmars tid vandra rakt upp för ett berg för det mer tvivelaktiga nöjet att se på mumifierade människor som ligger begravda i bergsgrottor. Det handlar om det traditionella sättet för bergsfolken att begrava sina anhöriga innan kristendomen kom och förklarade att liken skulle bli maskmat. Tidigare mumifierades de i en längre process där man under månaders tid rökte örter vid liken för att alla maskar skulle dö och liken på så vis bevaras. Den metoden är så gammal som 700 år, men har nu helt upphört. Ja, om man inte räknar med den forne diktatorn Ferdinand Marcos då. Han var visserligen levande då han röktes ut från sin presidentpost, men ligger nu balsamerad i norra Filippinerna där folk kan gå och titta på hans kropp. Då slipper man dessutom den hårda vandringen i bergen.
Ja, nu är det förresten 25 år sedan Marcos tvingades från makten. Det skedde under väldigt liknande förhållanden som vi sett i Egypten och Libyen nu senast. Precis som i Egypten inleddes det med år av strejker över hela landet för att till slut omfatta nära två miljoner civila demonstranter. Feststämning rådde och folk tog med sina familjer till demonstrationerna. Till en början försökte militären driva bort demonstranterna, men fler och fler av dem bytte sida och omfamnades av upprorsmännen. Men precis som det gäller Libyen så skedde dödsoffer. Man räknar med att upp till 5000 civila kan ha dödats innan Filippinerna blev fritt från sin diktatur. När demonstrationerna i Egypten började stod Filippiner vid den egyptiska ambassaden för att visa sitt stöd. De hade själva en gång suttit i samma situation.
Överlag finns det något fantastiskt med den gränslösa uppvisning av solidaritet vi nu kan se. I det amerikanska Wisconsin har de tiotusentals människor som demonstrerar för att deras fackliga rättigheter inte ska dras in satt upp en stor affisch där det står "Walk like an Egyptian" med en bild från det egyptiska upproret. Och från Egypten har man skickat in beställningar till Wisconsins lokala pizzeria för att de amerikanska demonstranterna ska få gratis mat. Egyptierna är förstås inte ensamma, det finns många över världen som velat visa sitt stöd. Pizza-beställningar har inkommit från Korea, Finland, Nya Zealand, Kina, Turkiet och över 50 andra länder. För riktig humanism finns det inga gränser, bara gemenskapen människor emellan.
Till skillnad från de andra länderna i Asien så är Filippinerna kristet. Väldigt kristet. Jag tror inte man kan kasta en sten över axeln utan att träffa en kyrka, en bibelreferens eller en församlingslokal. Det är Jehovas vittnen, katedraler, små bönehus och bibeltexter på väggar och i affärer. Själv har jag börjat grubbla på det här med treenigheten. Ni vet det där med att man ska se på Gud, Jesus och den Helige Ande som en treklöver. Inte liten, grön och tredelad som det nämndes i någon film utan som tre separata delar, men ändå samma enhet. För här blir det komplicerat. Om Jesus och den helige ande är samma sak, innebär det då inte att Jesus är sin egen far? Och om han är sin egen far blir han då inte också sin egen farfar? Och farsfarsfar? Och farfarsfarfar... ja, ni förstår att det lätt kan spinna iväg.
Just nu har det för övrigt gått Tsunamivarning här i Filippinerna. Själv befinner jag mig på 900 meters höjd och är därför inte så oroad. Visst är de otäcka de där vågorna, men SÅ höga tror jag inte de blir. Men i huvudstaden har folk fått gå hem tidigare från jobbet och på öarna är många oroliga och har själva kunnat känna av den skakande jordbävningen, även om den varit svag. Bilderna från Japan är inte något som direkt lugnar, även om ingen tror att det är något liknande som kan ske här denna gång.
Hampus Eckerman som rapporterar för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändningar.
Just nu befinner jag mig i Filippinerna. Som liten fick jag lära mig att om man knäckte en mandelnöt och det låg två mandlar i den så skulle man skrika "FILIPPIN". Jag vet inte riktigt vad det skulle vara bra för, men roligt var det. Tyvärr har jag inte med mig någon nötknäckare så jag har fått köpa brända mandlar istället. Eftersom de är färdigknäckta redan när jag fått dem vet jag inte om det legat dubbla nötter i något skal, men i mina tankar har förstås försäljaren med glädje ropat "FILIPPIN" åt sin familj när han knäckt just mina mandlar.
Nu senast har jag irrat runt uppe i bergen i norra Filippinerna. Från den lilla staden Kabayan kan man i fem timmars tid vandra rakt upp för ett berg för det mer tvivelaktiga nöjet att se på mumifierade människor som ligger begravda i bergsgrottor. Det handlar om det traditionella sättet för bergsfolken att begrava sina anhöriga innan kristendomen kom och förklarade att liken skulle bli maskmat. Tidigare mumifierades de i en längre process där man under månaders tid rökte örter vid liken för att alla maskar skulle dö och liken på så vis bevaras. Den metoden är så gammal som 700 år, men har nu helt upphört. Ja, om man inte räknar med den forne diktatorn Ferdinand Marcos då. Han var visserligen levande då han röktes ut från sin presidentpost, men ligger nu balsamerad i norra Filippinerna där folk kan gå och titta på hans kropp. Då slipper man dessutom den hårda vandringen i bergen.
Ja, nu är det förresten 25 år sedan Marcos tvingades från makten. Det skedde under väldigt liknande förhållanden som vi sett i Egypten och Libyen nu senast. Precis som i Egypten inleddes det med år av strejker över hela landet för att till slut omfatta nära två miljoner civila demonstranter. Feststämning rådde och folk tog med sina familjer till demonstrationerna. Till en början försökte militären driva bort demonstranterna, men fler och fler av dem bytte sida och omfamnades av upprorsmännen. Men precis som det gäller Libyen så skedde dödsoffer. Man räknar med att upp till 5000 civila kan ha dödats innan Filippinerna blev fritt från sin diktatur. När demonstrationerna i Egypten började stod Filippiner vid den egyptiska ambassaden för att visa sitt stöd. De hade själva en gång suttit i samma situation.
Överlag finns det något fantastiskt med den gränslösa uppvisning av solidaritet vi nu kan se. I det amerikanska Wisconsin har de tiotusentals människor som demonstrerar för att deras fackliga rättigheter inte ska dras in satt upp en stor affisch där det står "Walk like an Egyptian" med en bild från det egyptiska upproret. Och från Egypten har man skickat in beställningar till Wisconsins lokala pizzeria för att de amerikanska demonstranterna ska få gratis mat. Egyptierna är förstås inte ensamma, det finns många över världen som velat visa sitt stöd. Pizza-beställningar har inkommit från Korea, Finland, Nya Zealand, Kina, Turkiet och över 50 andra länder. För riktig humanism finns det inga gränser, bara gemenskapen människor emellan.
Till skillnad från de andra länderna i Asien så är Filippinerna kristet. Väldigt kristet. Jag tror inte man kan kasta en sten över axeln utan att träffa en kyrka, en bibelreferens eller en församlingslokal. Det är Jehovas vittnen, katedraler, små bönehus och bibeltexter på väggar och i affärer. Själv har jag börjat grubbla på det här med treenigheten. Ni vet det där med att man ska se på Gud, Jesus och den Helige Ande som en treklöver. Inte liten, grön och tredelad som det nämndes i någon film utan som tre separata delar, men ändå samma enhet. För här blir det komplicerat. Om Jesus och den helige ande är samma sak, innebär det då inte att Jesus är sin egen far? Och om han är sin egen far blir han då inte också sin egen farfar? Och farsfarsfar? Och farfarsfarfar... ja, ni förstår att det lätt kan spinna iväg.
Just nu har det för övrigt gått Tsunamivarning här i Filippinerna. Själv befinner jag mig på 900 meters höjd och är därför inte så oroad. Visst är de otäcka de där vågorna, men SÅ höga tror jag inte de blir. Men i huvudstaden har folk fått gå hem tidigare från jobbet och på öarna är många oroliga och har själva kunnat känna av den skakande jordbävningen, även om den varit svag. Bilderna från Japan är inte något som direkt lugnar, även om ingen tror att det är något liknande som kan ske här denna gång.
Hampus Eckerman som rapporterar för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändningar.
Marianne Stieger: Dubbelmoralen frodas
Kära lyssnare!
Förra gången berättade jag om den tyske försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenberg och hans akademiska fuskande. Frågan jag ställde då var om han skulle avgå. Jodå, det gjorde han, bara två dagar senare, och nu är även han före detta försvarsminister. På den posten har flera ministrar före honom stupat - alla med fingrarna i syltburken på ett eller annat sätt. Men jag tror inte någon av er förstår vilket rabalder det har blivit efter denne ministers avgång. I Bayern skriker man i högan sky efter sin ”ljusgestalts” återkomst, nästan som vore han en Messias. Värst skriker Bayerns ministerpresident Horst Seehofer. Partiet behöver den här karismatiske politikern. Så här i karnevalstider har både zu Guttenberg och Seehofer gycklats i varje gathörn. Varje kväll ägnas timmar åt att diskutera huruvida fuskandet är en förlåtlig ungdomssynd eller ett oförlåtligt brott. Fronterna är klara. Omkring femtio procent i Bayern vill ha zu Guttenberg tillbaka, den andra hälften skyr honom som pesten.
Historien med den mer eller mindre avskrivna doktorsavhandlingen är inte slut i och med zu Guttenbergs avgång. Ett datorprogram på Bayreuths universitet har avslöjat att mer än 65% av avhandlingen är plagiat. Men än värre är att flera plagiat härstammar från handledarens arbeten. Bakom framförhållen hand viskas nu om att det kanske är med professorns goda minne eller t.o.m. hjälp som doktorsavhandlingen har åstadkommits. Den akademiska världen är minst sagt upprörd, medan den politiska världen hukar sig och kör med dubbelmoral. Vadå fuska? ”Jag har inte anställt en forskare”, säger fru Merkel, Tysklands kansler, ”jag har anställt en minister.” Detta säger alltså en promoverad doktor.
Men tro nu inte att det fuskas enbart i Tyskland. I Danmark har en kvinnlig professor och hjärnforskare åkt dit med buller och brak. Milena Penkova är huvudperson i en av de största akademiska skandalerna på år och dag i Köpenhamn. Länge höll man tyst om hennes fifflande. Domen som föll mot henne redan i december, belades med sekretess, och först i måndags blev ärendet offentligt. Vad har hon då gjort? Jo, vid en revision saknades 28 000 danska kronor i universitetets kassa. Istället för att erkänna att även hon haft fingrarna i syltburken, förfalskade professorn kontoutdrag och skyllde allt på en student. Denne hade tack och lov en bank som hjälpte honom att bli rentvättad från anklagelserna. Och under tiden, hör och häpna, hände det otroliga. Medan hela denna smutsiga byk tvättades, utnämnde Köpenhamns universitet Milena Penkova till professor och tilldelade henne ett pris på över en miljon danska kronor. Man baxnar. Inte nog med att professorn stal ur universitetets kassa, hon skyllde också brottet på en av sina studenter. Det där med att sjunga om studentens lyckliga dagar är nog en stark överdrift – åtminstone vid Köpenhamns universitet. Här sjunger man hellre dubbelmoralens lov.
Och vad händer här i Sverige ifråga om dubbelmoral? Är vi mera moraliska? Nej, inte ett dugg. Här slår vi oss för bröstet och skryter om vår höga moral och förträfflighet. Men vad gör vi? Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har sagt ja till export av den senaste svenskproducerade granaten, en granat som, fylld med småspikar, trasar sönder allt som kommer i dess väg vid en explosion – även människor. Visserligen har ISP endast sagt ja till export till en handfull länder. Men vad spelar det för roll? Granaterna kan säljas vidare. Och förresten, spelar det någon roll om granaten avfyras från en vänligt sinnad nation? Den sliter sönder människor i alla fall.
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen kritiserar försäljningen av den svenska granaten till utlandet. Även Amnesty har krävt att försäljning av den här typen av granater förbjuds. Men vad händer? Vapenexporten genererar inkomster till Sverige och då blundar vår regering. Med tanke på utvecklingen i norra Afrika, när USA trappar upp sin närvaro i Medelhavet, borde alla varningsskyltar i världen tändas inför en fortsatt export av granater till ”vänligt sinnade nationer”. Vad har vi för garantier att de inte inom en snar framtid sätts in i t.ex. Libyen?
Vill vi se bilder av söndertrasade barn i tidningarna och på TV, söndertrasade av svenska granater, undrar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1285
Förra gången berättade jag om den tyske försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenberg och hans akademiska fuskande. Frågan jag ställde då var om han skulle avgå. Jodå, det gjorde han, bara två dagar senare, och nu är även han före detta försvarsminister. På den posten har flera ministrar före honom stupat - alla med fingrarna i syltburken på ett eller annat sätt. Men jag tror inte någon av er förstår vilket rabalder det har blivit efter denne ministers avgång. I Bayern skriker man i högan sky efter sin ”ljusgestalts” återkomst, nästan som vore han en Messias. Värst skriker Bayerns ministerpresident Horst Seehofer. Partiet behöver den här karismatiske politikern. Så här i karnevalstider har både zu Guttenberg och Seehofer gycklats i varje gathörn. Varje kväll ägnas timmar åt att diskutera huruvida fuskandet är en förlåtlig ungdomssynd eller ett oförlåtligt brott. Fronterna är klara. Omkring femtio procent i Bayern vill ha zu Guttenberg tillbaka, den andra hälften skyr honom som pesten.
Historien med den mer eller mindre avskrivna doktorsavhandlingen är inte slut i och med zu Guttenbergs avgång. Ett datorprogram på Bayreuths universitet har avslöjat att mer än 65% av avhandlingen är plagiat. Men än värre är att flera plagiat härstammar från handledarens arbeten. Bakom framförhållen hand viskas nu om att det kanske är med professorns goda minne eller t.o.m. hjälp som doktorsavhandlingen har åstadkommits. Den akademiska världen är minst sagt upprörd, medan den politiska världen hukar sig och kör med dubbelmoral. Vadå fuska? ”Jag har inte anställt en forskare”, säger fru Merkel, Tysklands kansler, ”jag har anställt en minister.” Detta säger alltså en promoverad doktor.
Men tro nu inte att det fuskas enbart i Tyskland. I Danmark har en kvinnlig professor och hjärnforskare åkt dit med buller och brak. Milena Penkova är huvudperson i en av de största akademiska skandalerna på år och dag i Köpenhamn. Länge höll man tyst om hennes fifflande. Domen som föll mot henne redan i december, belades med sekretess, och först i måndags blev ärendet offentligt. Vad har hon då gjort? Jo, vid en revision saknades 28 000 danska kronor i universitetets kassa. Istället för att erkänna att även hon haft fingrarna i syltburken, förfalskade professorn kontoutdrag och skyllde allt på en student. Denne hade tack och lov en bank som hjälpte honom att bli rentvättad från anklagelserna. Och under tiden, hör och häpna, hände det otroliga. Medan hela denna smutsiga byk tvättades, utnämnde Köpenhamns universitet Milena Penkova till professor och tilldelade henne ett pris på över en miljon danska kronor. Man baxnar. Inte nog med att professorn stal ur universitetets kassa, hon skyllde också brottet på en av sina studenter. Det där med att sjunga om studentens lyckliga dagar är nog en stark överdrift – åtminstone vid Köpenhamns universitet. Här sjunger man hellre dubbelmoralens lov.
Och vad händer här i Sverige ifråga om dubbelmoral? Är vi mera moraliska? Nej, inte ett dugg. Här slår vi oss för bröstet och skryter om vår höga moral och förträfflighet. Men vad gör vi? Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har sagt ja till export av den senaste svenskproducerade granaten, en granat som, fylld med småspikar, trasar sönder allt som kommer i dess väg vid en explosion – även människor. Visserligen har ISP endast sagt ja till export till en handfull länder. Men vad spelar det för roll? Granaterna kan säljas vidare. Och förresten, spelar det någon roll om granaten avfyras från en vänligt sinnad nation? Den sliter sönder människor i alla fall.
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen kritiserar försäljningen av den svenska granaten till utlandet. Även Amnesty har krävt att försäljning av den här typen av granater förbjuds. Men vad händer? Vapenexporten genererar inkomster till Sverige och då blundar vår regering. Med tanke på utvecklingen i norra Afrika, när USA trappar upp sin närvaro i Medelhavet, borde alla varningsskyltar i världen tändas inför en fortsatt export av granater till ”vänligt sinnade nationer”. Vad har vi för garantier att de inte inom en snar framtid sätts in i t.ex. Libyen?
Vill vi se bilder av söndertrasade barn i tidningarna och på TV, söndertrasade av svenska granater, undrar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1285
onsdag, mars 9
”Lägga ned radion—vet hut Åke!”
Massor av så kallade ”kommentarer” har jag tagit bort som skräppost på denna blogg. Hundratals anonyma har inte kommenterat vad jag skrivit utan dessa nättroll har bara lämnat en massa länkar framför allt om 11 september och alla olika tolkningar eller konspirationsidéer om denna händelse.
På sistone har jag också vägrat införa en massa länkar från de fegt anonyma om de vildvuxna förklaringarna till Palmemordet, även om jag själv funderar på vad hans planerade Moskvaresa en kort tid före mordet kan ha triggat i gång, eftersom många som fablat om ryska ubåtar i svenska vatten nog då kände sig oroliga. Men om detta har jag på Tyresöradion för några år sedan intervjuat Lars Borgnäs som på SvT gjorde program om detta ”Palmespår”.
Nu senast ”kommenterar” en ”anonym” min text ”Oavlönat föreningsarbete ger faktiskt ännu resultat” (se nedan). Den anonyme skriver:
”Till min stora förskräckelse har jag nu fått höra att du tänker lägga ned Radio Tyresö, om du inte får in x antal mail i lådan. Det gör mig förbannad, här har man år ut och år in avnjutit detta förnämliga program var dag, och så levererar du lätt som en plätt detta fullständigt makabra chockbesked...FRUKTANSVÄRT! Har du inget som helst Ansvar ???? Vet Hut Åke !”
Det jag en gång sagt på http://www.tyresoradion.se/ är att jag efter 26 års frivilligt radiojobb kanske bör sluta för att göra något annat, till exempel skriva ytterligare en bok. Men så länge jag får minst två lyssnarsynpunkter (inte anonyma) per vecka lovade jag att fortsätta. Dessa lyssnaromdömen finns det massor av i fliken ”Sagt om 91.4” på http://www.tyresöradion.se/
Om du som vänligt nog talar om radions ”förnämliga program” ville lämna ditt namn vore det roligt att få kontakt med dig och kanske låta dig höras på radion. Så kom igen!
På sistone har jag också vägrat införa en massa länkar från de fegt anonyma om de vildvuxna förklaringarna till Palmemordet, även om jag själv funderar på vad hans planerade Moskvaresa en kort tid före mordet kan ha triggat i gång, eftersom många som fablat om ryska ubåtar i svenska vatten nog då kände sig oroliga. Men om detta har jag på Tyresöradion för några år sedan intervjuat Lars Borgnäs som på SvT gjorde program om detta ”Palmespår”.
Nu senast ”kommenterar” en ”anonym” min text ”Oavlönat föreningsarbete ger faktiskt ännu resultat” (se nedan). Den anonyme skriver:
”Till min stora förskräckelse har jag nu fått höra att du tänker lägga ned Radio Tyresö, om du inte får in x antal mail i lådan. Det gör mig förbannad, här har man år ut och år in avnjutit detta förnämliga program var dag, och så levererar du lätt som en plätt detta fullständigt makabra chockbesked...FRUKTANSVÄRT! Har du inget som helst Ansvar ???? Vet Hut Åke !”
Det jag en gång sagt på http://www.tyresoradion.se/ är att jag efter 26 års frivilligt radiojobb kanske bör sluta för att göra något annat, till exempel skriva ytterligare en bok. Men så länge jag får minst två lyssnarsynpunkter (inte anonyma) per vecka lovade jag att fortsätta. Dessa lyssnaromdömen finns det massor av i fliken ”Sagt om 91.4” på http://www.tyresöradion.se/
Om du som vänligt nog talar om radions ”förnämliga program” ville lämna ditt namn vore det roligt att få kontakt med dig och kanske låta dig höras på radion. Så kom igen!
söndag, februari 27
Oavlönat föreningsarbete ger faktiskt ännu resultat
Vi gubbar gillar inte alltid förändringar. Däremot är våra barnbarn uppdaterade – inte bara i fråga om nya dataspel. Berättade i höstas om min dotterson Jacke. När han som sjuåring en natt skulle bo hos oss och ockupera min säng invid min kära kvinna, medan jag bäddade åt mig själv på golvet i vardagsrummet, klagade jag, men då sa den lille rackaren med ett flin:
”Åke, det är andra tider nu!”
Så sant! Minns mina två år som Svenska Freds ordförande (1977-79). Medan jag jobbade heltid som lärare i Tyresö åkte jag flera gånger i veckan på kvällarna in till Svenska Freds, där jag inte minst svärtade ner mina skjortor genom att dra stenciler till flygblad, som de många då aktiva lokalföreningarna skulle kunna använda i sin viktiga informationsverksamhet.
Många tar i dag för givet, att jag som ordförande i en riksorganisation hade en ganska bra lön. Men jag fick inte ens bensinpengar för mina många resor in till Svenska Freds. Slapp i alla fall att som min företrädare, Per Anders Fogelström, punga ut med egna pengar för att Svenska Freds’ ende anställde skulle få sin lön i tid. Det var Lennart Ivarsson, en fantastiskt fin och ständigt positiv människa, som nu är 90 plus och som jag hade glädjen att få intervjua för Tyresöradion för några år sedan i Stjärnhov, där han bor.
Nu är det som sagt andra tider. I dag finns minst fem anställda och avlönade inne på Svenska Freds. Och jag missunnar dem verkligen inte deras löner, för de är duktiga och gör ett viktigt jobb. I detta Radio Tuff får ordföranden Anna Ek en ”veckans ros”. Christoffer Sjöholm är den nye generalsekreteraren, en sympatisk och kunnig kille, som har viktiga internationella erfarenheter genom sina jobb i Kosovo och Israel/Palestina. Har intervjuat honom och han hörs under en halvtimme fram till den 6 mars på 91,4 MHz och http://www.tyresoradion.se .
Det som däremot oroar mig är att Svenska Freds’ lokalföreningar verkar alltmer passiva –om inte flera av dem redan har upphört? E-postade till dem nyligen om att jag kunde göra radio åt dem, men fick märkligt nog inte ett enda svar. Lokalföreningarnas kris gör att Svenska Freds nu är nästan helt beroende av statsanslag. Det kanske kan förklara att denna gamla uppkäftiga förening nu ibland visar en viss rädsla att förtörna trendiga medier och lobbygrupper.
I Tuff jobbar vi på, helt oavlönade och utan offentliga bidrag. Ändå kunde vi i fjol skicka 320 000 kr till utomordentliga projekt i fattiga och/eller krigsdrabbade länder. Ser i Svenska Freds’ tidning Pax, att det nu skall satsas internationellt. Men när informerade Pax senast om Tuffs bistånd till Indien, Afghanistan, Irak, Gaza och Belgrad? Se gärna om ”Tuffs bistånd 2010” på http://www.tuffsandin.blogspot.com den 20 februari!
------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1284
”Åke, det är andra tider nu!”
Så sant! Minns mina två år som Svenska Freds ordförande (1977-79). Medan jag jobbade heltid som lärare i Tyresö åkte jag flera gånger i veckan på kvällarna in till Svenska Freds, där jag inte minst svärtade ner mina skjortor genom att dra stenciler till flygblad, som de många då aktiva lokalföreningarna skulle kunna använda i sin viktiga informationsverksamhet.
Många tar i dag för givet, att jag som ordförande i en riksorganisation hade en ganska bra lön. Men jag fick inte ens bensinpengar för mina många resor in till Svenska Freds. Slapp i alla fall att som min företrädare, Per Anders Fogelström, punga ut med egna pengar för att Svenska Freds’ ende anställde skulle få sin lön i tid. Det var Lennart Ivarsson, en fantastiskt fin och ständigt positiv människa, som nu är 90 plus och som jag hade glädjen att få intervjua för Tyresöradion för några år sedan i Stjärnhov, där han bor.
Nu är det som sagt andra tider. I dag finns minst fem anställda och avlönade inne på Svenska Freds. Och jag missunnar dem verkligen inte deras löner, för de är duktiga och gör ett viktigt jobb. I detta Radio Tuff får ordföranden Anna Ek en ”veckans ros”. Christoffer Sjöholm är den nye generalsekreteraren, en sympatisk och kunnig kille, som har viktiga internationella erfarenheter genom sina jobb i Kosovo och Israel/Palestina. Har intervjuat honom och han hörs under en halvtimme fram till den 6 mars på 91,4 MHz och http://www.tyresoradion.se .
Det som däremot oroar mig är att Svenska Freds’ lokalföreningar verkar alltmer passiva –om inte flera av dem redan har upphört? E-postade till dem nyligen om att jag kunde göra radio åt dem, men fick märkligt nog inte ett enda svar. Lokalföreningarnas kris gör att Svenska Freds nu är nästan helt beroende av statsanslag. Det kanske kan förklara att denna gamla uppkäftiga förening nu ibland visar en viss rädsla att förtörna trendiga medier och lobbygrupper.
I Tuff jobbar vi på, helt oavlönade och utan offentliga bidrag. Ändå kunde vi i fjol skicka 320 000 kr till utomordentliga projekt i fattiga och/eller krigsdrabbade länder. Ser i Svenska Freds’ tidning Pax, att det nu skall satsas internationellt. Men när informerade Pax senast om Tuffs bistånd till Indien, Afghanistan, Irak, Gaza och Belgrad? Se gärna om ”Tuffs bistånd 2010” på http://www.tuffsandin.blogspot.com den 20 februari!
------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1284
lördag, februari 26
RADIO TUFF och andra radioprogram
Här i bloggen finns massor av texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF, nu senast från sändning nr 1284 söndag 27 februari kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 13 mars på 91,4 MHz. Sändningen kan när som helst avlyssnas på webben http://www.tyresoradion.se/ , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”
Trevligt om också du ville kontakta mig om radion, antingen på telefon 08-712 4463 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se
RADIO TUFF nr 1284 i korthet:
Veckans rosor delas ut till två lokaltidningar, en fredsordförande, en frimurarloge, solidariska människor, de många lyssnaromdömena och två lockande Tuff-arrangemang.
Lennart och Åsne Liedén ger glimtar från ett seminarium om Afghanistan med bl a Carsten Jensen och Pierre Schori.
Marianne Stieger rapporterar om missbruk av fina titlar både i Sverige och Tyskland under rubriken ”Högmod går före fall”
Från San Francisco har Bengt Svensson skickat en text som fått rubriken ”Den anglosaxiska rasens gudagivna erövrarroll”
Åke Sandins krönika har rubriken ”Oavlönat föreningsarbete ger faktiskt ännu resultat”
PROGRAMMEN denna vecka på http://www.tyresoradion.se
13/2-6/3:Elena Magnell och Per Månsson bor på Klintvägen i Trollbäcken. Elena läser sina egna kluriga verser, skåningen Per intervjuas om sina olika lärarjobb, bl a i Lappland, på Lärarhögskolan och för döva, men han berättar också om sina kurser i friskvård, meditation m m.
Christoffer Sjöholm är i dag generalsekreterare i Svenska Freds men har erfarenheter från konfliktzoner genom att ha arbetat för Diakonia i Israel/Palestina/Gaza och som biståndsarbetare i Kosovo. Han berättar också om att växa upp som son till en sjömanspräst.
Tilmann Frank, Gunilla Embacher och Amelie Westman jobbar på TYDA, Tyresö dagliga verksamhet för funktionshindrade. De intervjuas tillsammans med fyra av sina deltagare, Gerd, Sara, Kent och Jimmie, om olika verksamheter och sin tidning TYDA-bladet.
Sångerskan Git Skiöld och kapellmästaren och trummisen Bo Axelzon gillar att bo på Grepvägen i Tyresö. De berättar om sitt artistliv och sina kollegor. Git Skiöld sjunger bland annat egna låtar och de uppträder under vintern/våren på Fairway Inn.
20/2-13/3:
Tyresöbom Lennart Thorin var en duktig och erfaren polischef. I en repris från 2001 berättar han om bedrägerier, otäcka mord och hur han ledde jakten på Lasermannen och till sist fick fast honom.
Ebbe Björkman (1922-2003) har massor av gånger fängslat lyssnare genom sina berättelser om döda poeter. I en repris från 1997, när han hördes första gången, intervjuas han om sitt eget liv som tandläkare, skåning och Tyresöbo
Nina Brogärd, Peter Dicke, Terje Engh och Åke Sandin dokumenterar folkhumorn med historier, limerickar och elaka passningar.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1283-84) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
27/2-20/3:
Kjell Fridlund har bott i Trollbäcken över halva sitt liv, har länge varit aktiv i egnahemsföreningen och i Tyresö Tidning. Han har forskat om Tyresös politiska historia och kommit fram till att Trollbäcken egentligen fyller 100 i år och hoppas nu på en jubileumsfestival.
Moderate ordföranden i Tyresö Kultur- och Fritidsnämnd Dick Bengtson med rötter i Norrköping och delvis i Lettland intervjuas om sitt yrkesliv, sina politiska åsikter, reklam och självfallet om kultur och fritid. Han berättar om Kultur- och idrottsgalan den 25 mars.
Förra bibliotekarien Elisabeth Hedlund är Vänsterpartiets förstanamn i kommunfullmäktige. Hon diskuterar valutgången, partiledarfrågan, böcker, behovet av kulturhus och fortlevnad för biografen Forellen, sociala klyftor och hjälp till Guatemala
Folkpartisten Christina Melzén och socialdemokraten Ann Sandin-Lindgren, båda ledamöter av närradioföreningens styrelse, ger glimtar från och kommentarer till Tyresö kommunfullmäktige samt diskuterar lokalpolitikens villkor och arbetssätt.
-------------------------
Många tidigare program hörs i fliken ”Arkiv” på http://www.tyresoradion.se
Trevligt om också du ville kontakta mig om radion, antingen på telefon 08-712 4463 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se
RADIO TUFF nr 1284 i korthet:
Veckans rosor delas ut till två lokaltidningar, en fredsordförande, en frimurarloge, solidariska människor, de många lyssnaromdömena och två lockande Tuff-arrangemang.
Lennart och Åsne Liedén ger glimtar från ett seminarium om Afghanistan med bl a Carsten Jensen och Pierre Schori.
Marianne Stieger rapporterar om missbruk av fina titlar både i Sverige och Tyskland under rubriken ”Högmod går före fall”
Från San Francisco har Bengt Svensson skickat en text som fått rubriken ”Den anglosaxiska rasens gudagivna erövrarroll”
Åke Sandins krönika har rubriken ”Oavlönat föreningsarbete ger faktiskt ännu resultat”
PROGRAMMEN denna vecka på http://www.tyresoradion.se
13/2-6/3:Elena Magnell och Per Månsson bor på Klintvägen i Trollbäcken. Elena läser sina egna kluriga verser, skåningen Per intervjuas om sina olika lärarjobb, bl a i Lappland, på Lärarhögskolan och för döva, men han berättar också om sina kurser i friskvård, meditation m m.
Christoffer Sjöholm är i dag generalsekreterare i Svenska Freds men har erfarenheter från konfliktzoner genom att ha arbetat för Diakonia i Israel/Palestina/Gaza och som biståndsarbetare i Kosovo. Han berättar också om att växa upp som son till en sjömanspräst.
Tilmann Frank, Gunilla Embacher och Amelie Westman jobbar på TYDA, Tyresö dagliga verksamhet för funktionshindrade. De intervjuas tillsammans med fyra av sina deltagare, Gerd, Sara, Kent och Jimmie, om olika verksamheter och sin tidning TYDA-bladet.
Sångerskan Git Skiöld och kapellmästaren och trummisen Bo Axelzon gillar att bo på Grepvägen i Tyresö. De berättar om sitt artistliv och sina kollegor. Git Skiöld sjunger bland annat egna låtar och de uppträder under vintern/våren på Fairway Inn.
20/2-13/3:
Tyresöbom Lennart Thorin var en duktig och erfaren polischef. I en repris från 2001 berättar han om bedrägerier, otäcka mord och hur han ledde jakten på Lasermannen och till sist fick fast honom.
Ebbe Björkman (1922-2003) har massor av gånger fängslat lyssnare genom sina berättelser om döda poeter. I en repris från 1997, när han hördes första gången, intervjuas han om sitt eget liv som tandläkare, skåning och Tyresöbo
Nina Brogärd, Peter Dicke, Terje Engh och Åke Sandin dokumenterar folkhumorn med historier, limerickar och elaka passningar.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1283-84) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
27/2-20/3:
Kjell Fridlund har bott i Trollbäcken över halva sitt liv, har länge varit aktiv i egnahemsföreningen och i Tyresö Tidning. Han har forskat om Tyresös politiska historia och kommit fram till att Trollbäcken egentligen fyller 100 i år och hoppas nu på en jubileumsfestival.
Moderate ordföranden i Tyresö Kultur- och Fritidsnämnd Dick Bengtson med rötter i Norrköping och delvis i Lettland intervjuas om sitt yrkesliv, sina politiska åsikter, reklam och självfallet om kultur och fritid. Han berättar om Kultur- och idrottsgalan den 25 mars.
Förra bibliotekarien Elisabeth Hedlund är Vänsterpartiets förstanamn i kommunfullmäktige. Hon diskuterar valutgången, partiledarfrågan, böcker, behovet av kulturhus och fortlevnad för biografen Forellen, sociala klyftor och hjälp till Guatemala
Folkpartisten Christina Melzén och socialdemokraten Ann Sandin-Lindgren, båda ledamöter av närradioföreningens styrelse, ger glimtar från och kommentarer till Tyresö kommunfullmäktige samt diskuterar lokalpolitikens villkor och arbetssätt.
-------------------------
Många tidigare program hörs i fliken ”Arkiv” på http://www.tyresoradion.se
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1284) 27 mars 2011 till....
....till Kjell Fridlund och Lasse Ekendahl som på hela fyra sidor i ord och bilder presenterar Radio Tuffs programledare Åke Sandin i Tyresö Tidning, kommunens äldsta faktiskt. Där finns också bilder på tretton av de många tusen Åke intervjuat på Tyresöradion 91,4 MHz som också hörs på http://www.tyresoradion.se
....till Frimurarlogen i Strängnäs, som skänker 10 000 kr till Tuffs projekt i Indien, meddelar nu Tuff-medlemmen Kari Sundell. Hon har besökt de indiska Tuff-projekten och är lärare i Finningskolan (Strängnäs), som i många år stött dessa projekt.
....till Dagens Nyheter, som (21/2) har helsidesrubriken ”Sverige gör miljoner på vapen i Nordafrika”. Där säger Svenska Freds’ ordförande Anna Ek: ”Det är avskyvärt att Sverige är med och beväpnar diktaturer, som nu slår ner på sina befolkningar. Regeringen hycklar med enorma mått. Den pratar om att värna demokrati, samtidigt som vi beväpnar förtryckare”
....till lokaltidningen Tyresö Nyheter, som nu i sitt senaste nummer har nästan en hel sida under rubriken ”Lokalhistoria, politik, religioner, polisjobb m m” om Tyresöradion och Radio Tuff. Bilder på sju av de medverkande finns på denna sida, bland annat på Kerstin Andersson, Jonas Hugosson och Sofia Quiroga, som på en halvtimme berättar om sina positiva intryck av alla Tuff-projekten i Indien. (Synd bara att andra lokalblaskor, såsom Mitt i Tyresö och ”Vi i Tyresö”, inte bevärdigar radion med en enda rad, men de är väl så hjärntvättade av marknadsekonomin att de vill ha betalt.)
....till alla solidariska människor som ansluter sig som medlemmar i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) och som stöder föreningen med gåvor. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat och Tuff har inga offentliga bidrag utan litar i den gamla stolta folkrörelsetraditionen på sina medlemmar. Tack vare dem kan vi betala hyran för Tuff-lokalen och andra utgifter. Medlem blir man genom att sätta in 200 kr plus 80 kr för familjemedlem på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Välkommen du också!
....till dem som förhoppningsvis vill ingå i Tuffs styrelse inför årsmötet lördag den 12 mars kl 9.30 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Vi behöver vara fler i styrelsen.
....till de många lyssnare som skickar omdömen om Radio Tuff och Tyresöradion genom att e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se eller ringa till 712 4463. På http://www.tyresoradion.se finns fliken ”Sagt om 91,4” med många hundra lyssnarsynpunkter.
....till Tuffs kommande offentliga möten: Redan 28 februari kl 19 i Navet Föreningsgården Kvarnhjulet (vid Nyboda) kommer fyra intressanta människor med olika trosuppfattningar att inleda ett möte om ”Krigen, våldet och religionerna”. Och torsdagen den 10 mars kl 19 är det en ny träff i det populära samtalscaféet Filosofika i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Ämne: ”Konstruktivt tänkande”. Inledare: Psykologen Mario Domines.
....till Frimurarlogen i Strängnäs, som skänker 10 000 kr till Tuffs projekt i Indien, meddelar nu Tuff-medlemmen Kari Sundell. Hon har besökt de indiska Tuff-projekten och är lärare i Finningskolan (Strängnäs), som i många år stött dessa projekt.
....till Dagens Nyheter, som (21/2) har helsidesrubriken ”Sverige gör miljoner på vapen i Nordafrika”. Där säger Svenska Freds’ ordförande Anna Ek: ”Det är avskyvärt att Sverige är med och beväpnar diktaturer, som nu slår ner på sina befolkningar. Regeringen hycklar med enorma mått. Den pratar om att värna demokrati, samtidigt som vi beväpnar förtryckare”
....till lokaltidningen Tyresö Nyheter, som nu i sitt senaste nummer har nästan en hel sida under rubriken ”Lokalhistoria, politik, religioner, polisjobb m m” om Tyresöradion och Radio Tuff. Bilder på sju av de medverkande finns på denna sida, bland annat på Kerstin Andersson, Jonas Hugosson och Sofia Quiroga, som på en halvtimme berättar om sina positiva intryck av alla Tuff-projekten i Indien. (Synd bara att andra lokalblaskor, såsom Mitt i Tyresö och ”Vi i Tyresö”, inte bevärdigar radion med en enda rad, men de är väl så hjärntvättade av marknadsekonomin att de vill ha betalt.)
....till alla solidariska människor som ansluter sig som medlemmar i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) och som stöder föreningen med gåvor. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat och Tuff har inga offentliga bidrag utan litar i den gamla stolta folkrörelsetraditionen på sina medlemmar. Tack vare dem kan vi betala hyran för Tuff-lokalen och andra utgifter. Medlem blir man genom att sätta in 200 kr plus 80 kr för familjemedlem på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Välkommen du också!
....till dem som förhoppningsvis vill ingå i Tuffs styrelse inför årsmötet lördag den 12 mars kl 9.30 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Vi behöver vara fler i styrelsen.
....till de många lyssnare som skickar omdömen om Radio Tuff och Tyresöradion genom att e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se eller ringa till 712 4463. På http://www.tyresoradion.se finns fliken ”Sagt om 91,4” med många hundra lyssnarsynpunkter.
....till Tuffs kommande offentliga möten: Redan 28 februari kl 19 i Navet Föreningsgården Kvarnhjulet (vid Nyboda) kommer fyra intressanta människor med olika trosuppfattningar att inleda ett möte om ”Krigen, våldet och religionerna”. Och torsdagen den 10 mars kl 19 är det en ny träff i det populära samtalscaféet Filosofika i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Ämne: ”Konstruktivt tänkande”. Inledare: Psykologen Mario Domines.
fredag, februari 25
MARIANNE STIEGER: Högmod går före fall
Kära lyssnare (läsare),
Minns ni Refaat El-Sayed och hans falska doktorstitel? El-Sayed blev 1985 ”Årets svensk” med företaget Fermenta. Inte en dag utan att det stod något om honom i tidningarna. Självaste Volvochefen Pehr Gyllenhammar ville samarbeta med El-Sayed i sina bilaffärer. Men så kom sanningen om frånvaron av doktorstiteln i dagen och alla släppte El-Sayed som en het potatis. ”Årets svensk” hade ljugit om sin forskarkarriär och luften gick ur både Fermenta, vars aktier störtdök, och bilaffärerna med Pehr Gyllenhammar. Jaja, så kan det gå om man låter högmod gå före fall.
Det är fasligt fint med en doktorstitel i Sverige, men det går inte att jämföra med finhetsgraden av en sådan i Tyskland. Där gäller det ”Herr Doktor” på längden och på tvären, om det inte till och med handlar om en Herr Doktor Doktor. Dubbeldoktorer är legio. Är man dessutom friherre och tituleras ”Herr Doktor Baron” då är lyckan fullständig, det vill säga om inte även här högmodet gå före fallet.
Redan tidigare har jag berättat om Tysklands försvarsminister Herr Doktor Karl-Theodor Baron zu Guttenberg, då i samband med dödsfallet på segelskolskeppet ”Gorch Fock”. Nu är han i farten igen, eller rättare sagt är det nog hans motståndare som är i farten. De senaste veckorna har ”fallet zu Guttenberg” väckt oerhört starka känslor i Tyskland. Hans doktorstitel har ifrågasatts. Det talas om att försvarsministern har fuskat till sig sin doktorstitel. Jag tror inte att ni, kära lyssnare, riktigt kan förstå de upprörda känslor detta åstadkommer i ett land, där en doktorstitel utgör skillnaden mellan folk och fä?
Allt eftersom dagarna har gått har zu Guttenberg erkänt ett eller annat felaktigt markerat citat i sin avhandling. Men med darr på rösten har han framträtt inför pressen och talat om sig själv som en stressad småbarnsfar, som har ställt sig själv i statens tjänst och vid sidan om detta betungande ämbete under sjuårigt nattarbete skrivit på sin avhandling. Med emfas har han tillbakavisat alla anspelningar på fusk. Möjligen har han slarvat med citattekniken, men han har aldrig medvetet velat skada någon av alla de forskare han har citerat i sin avhandling. Att han har slarvat vid mer än 80 olika citat visar dock mera på ett system än på en slump.
Den tyska förbundskanslern Angela Merkel har försvarat sin försvarsminister med kraft. Inte vill hon avstå från Tysklands mest uppskattade och beundrade minister, vars hustru Stephanie dessutom är barnbarnsbarn till Otto von Bismarck, den gamle järnkanslern under den tyska kejsartiden. Märkligt är att i detta land som jagade sin siste kejsare i landsflykt och avskaffade monarkin, är en adelstitel om möjligt ännu mera åtråvärd än en doktorstitel. Därför var zu Guttenberg så småningom beredd att, som det först hete, tills vidare avstå från att använda sin doktorstitel, för att några dagar senare helt avstå från titeln. I veckan har universitetet i Bamberg frånkänt zu Guttenberg doktorstiteln. Fusk eller inte, än sitter ministern kvar på sin post, men frågan är hur länge. Är han fortfarande trovärdig?
Går även här högmod före fall, undrar från Limhamn
Maianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1284
Minns ni Refaat El-Sayed och hans falska doktorstitel? El-Sayed blev 1985 ”Årets svensk” med företaget Fermenta. Inte en dag utan att det stod något om honom i tidningarna. Självaste Volvochefen Pehr Gyllenhammar ville samarbeta med El-Sayed i sina bilaffärer. Men så kom sanningen om frånvaron av doktorstiteln i dagen och alla släppte El-Sayed som en het potatis. ”Årets svensk” hade ljugit om sin forskarkarriär och luften gick ur både Fermenta, vars aktier störtdök, och bilaffärerna med Pehr Gyllenhammar. Jaja, så kan det gå om man låter högmod gå före fall.
Det är fasligt fint med en doktorstitel i Sverige, men det går inte att jämföra med finhetsgraden av en sådan i Tyskland. Där gäller det ”Herr Doktor” på längden och på tvären, om det inte till och med handlar om en Herr Doktor Doktor. Dubbeldoktorer är legio. Är man dessutom friherre och tituleras ”Herr Doktor Baron” då är lyckan fullständig, det vill säga om inte även här högmodet gå före fallet.
Redan tidigare har jag berättat om Tysklands försvarsminister Herr Doktor Karl-Theodor Baron zu Guttenberg, då i samband med dödsfallet på segelskolskeppet ”Gorch Fock”. Nu är han i farten igen, eller rättare sagt är det nog hans motståndare som är i farten. De senaste veckorna har ”fallet zu Guttenberg” väckt oerhört starka känslor i Tyskland. Hans doktorstitel har ifrågasatts. Det talas om att försvarsministern har fuskat till sig sin doktorstitel. Jag tror inte att ni, kära lyssnare, riktigt kan förstå de upprörda känslor detta åstadkommer i ett land, där en doktorstitel utgör skillnaden mellan folk och fä?
Allt eftersom dagarna har gått har zu Guttenberg erkänt ett eller annat felaktigt markerat citat i sin avhandling. Men med darr på rösten har han framträtt inför pressen och talat om sig själv som en stressad småbarnsfar, som har ställt sig själv i statens tjänst och vid sidan om detta betungande ämbete under sjuårigt nattarbete skrivit på sin avhandling. Med emfas har han tillbakavisat alla anspelningar på fusk. Möjligen har han slarvat med citattekniken, men han har aldrig medvetet velat skada någon av alla de forskare han har citerat i sin avhandling. Att han har slarvat vid mer än 80 olika citat visar dock mera på ett system än på en slump.
Den tyska förbundskanslern Angela Merkel har försvarat sin försvarsminister med kraft. Inte vill hon avstå från Tysklands mest uppskattade och beundrade minister, vars hustru Stephanie dessutom är barnbarnsbarn till Otto von Bismarck, den gamle järnkanslern under den tyska kejsartiden. Märkligt är att i detta land som jagade sin siste kejsare i landsflykt och avskaffade monarkin, är en adelstitel om möjligt ännu mera åtråvärd än en doktorstitel. Därför var zu Guttenberg så småningom beredd att, som det först hete, tills vidare avstå från att använda sin doktorstitel, för att några dagar senare helt avstå från titeln. I veckan har universitetet i Bamberg frånkänt zu Guttenberg doktorstiteln. Fusk eller inte, än sitter ministern kvar på sin post, men frågan är hur länge. Är han fortfarande trovärdig?
Går även här högmod före fall, undrar från Limhamn
Maianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1284
torsdag, februari 24
Krigen våldet och religionerna
Nästa offentliga Tuff-möte sker i Navet Föreningsgården den 28 feb kl 19 och diskuterar det
brännande ämnet
”Krigen, våldet och religionerna”.
Inledare:
Siv Källstigen (sedan många år uppskattad präst i Tyresö),
Ömer Tüysüs (Tyresöbo och muslim med kurdiskt ursprung),
Christoffer Sjöholm (Gen.sekr, i Svenska Freds med erfarenheter av Balkan och
Mellanöstern)
Widad Zaki (aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén).
Ömer och Christoffer hörs under var sin halvtimme på http://www.tyresoradion.se
BENGT SVENSSON: ”Den anglosaxiska rasens gudagivna erövrarroll”
Hej alla lyssnare (läsare)!
Inspirerad av Åkes krönika ”ERÖVRAR-RASENS” IMPERIALISTISKA START vill jag presentera ett amerikanskt begrepp, som heter "manifest destiny". Det myntades i mitten av 1840-talet, och användes som ideologiskt rättfärdigande av USA:s expansion och erövring av indianernas land under de gångna 50 åren och den då pågående erövringen av den norra tredjedelen av Mexico. Manifest destiny betydde ungefär det (underförstått, av Gud,) uppenbarade historiska ödet. Nu låter det främmande, men till en bit in på 1900-talet talade politiker och opinionsbildare om den anglosaxiska rasen och dess historiska roll att erövra världen. Efter Kuba, Puerto Rico, Hawaii, Fillippinerna, Guam skulle man fortsätta in över Asien. Så småningom skulle man komma ända till sitt ursprung, Europa, fast österifrån.
CPAC ("sipak"), som betyder Conservative Political Action Conference, är en konferens, som äger rum årligen och organiseras av American Conservative Union, senast för några veckor sedan. En av de främsta sponsorerna är NRA, den amerikanska skjutvapenlobbyn, en annan John Birch Society, motståndare till medborgarrättsrörelsen på 60-talet. Bland talarna finns de högsta ledarna inom det republikanska partiet och framför allt potentiella presidentkandidater inför 2012. Ett begrepp, som kom upp i årets tal, var "exceptionalism", amerikansk exceptionalism, närmare bestämt. Idén är att USA från sitt grundande var exceptionellt, utvalt, olikt och bättre än allt annat. Talarna klagade på att president Obama inte tillräckligt underströk detta, eller kanske rentav inte trodde på att USA hade en särställning bland världens stater.
Någon menade att USA:s uppgift i världen var att utföra Guds arbete på jorden. Jag nämner detta, därför att CPAC inte är något möte med en liten politisk/religiös sekt utan en av årets viktigaste mötesplatser för republikanska ledare och blivande ledare.
Under senare årtionden har USA allt oftare beskrivits som en variant av det heliga landet. Somliga menar, att grundlagsförfattarna i slutet av 1700-talet hade gudomlig inspiration och ledning. De första europeiska invandrarna beskrivs ofta som pilgrimer. Vart beger sig pilgrimer, om inte till heliga platser? Mängder av amerikanska ortsnamn är hämtade från bibeln. Här i San Francisco fanns till för några årtionden sedan ett stålverk, som hette Bethlehem Steel, till exempel. Här i den tidigare mexikanska delen av USA var det förstås spanjorerna som gav orter namn efter katolska helgon.
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff nr 1284
Inspirerad av Åkes krönika ”ERÖVRAR-RASENS” IMPERIALISTISKA START vill jag presentera ett amerikanskt begrepp, som heter "manifest destiny". Det myntades i mitten av 1840-talet, och användes som ideologiskt rättfärdigande av USA:s expansion och erövring av indianernas land under de gångna 50 åren och den då pågående erövringen av den norra tredjedelen av Mexico. Manifest destiny betydde ungefär det (underförstått, av Gud,) uppenbarade historiska ödet. Nu låter det främmande, men till en bit in på 1900-talet talade politiker och opinionsbildare om den anglosaxiska rasen och dess historiska roll att erövra världen. Efter Kuba, Puerto Rico, Hawaii, Fillippinerna, Guam skulle man fortsätta in över Asien. Så småningom skulle man komma ända till sitt ursprung, Europa, fast österifrån.
CPAC ("sipak"), som betyder Conservative Political Action Conference, är en konferens, som äger rum årligen och organiseras av American Conservative Union, senast för några veckor sedan. En av de främsta sponsorerna är NRA, den amerikanska skjutvapenlobbyn, en annan John Birch Society, motståndare till medborgarrättsrörelsen på 60-talet. Bland talarna finns de högsta ledarna inom det republikanska partiet och framför allt potentiella presidentkandidater inför 2012. Ett begrepp, som kom upp i årets tal, var "exceptionalism", amerikansk exceptionalism, närmare bestämt. Idén är att USA från sitt grundande var exceptionellt, utvalt, olikt och bättre än allt annat. Talarna klagade på att president Obama inte tillräckligt underströk detta, eller kanske rentav inte trodde på att USA hade en särställning bland världens stater.
Någon menade att USA:s uppgift i världen var att utföra Guds arbete på jorden. Jag nämner detta, därför att CPAC inte är något möte med en liten politisk/religiös sekt utan en av årets viktigaste mötesplatser för republikanska ledare och blivande ledare.
Under senare årtionden har USA allt oftare beskrivits som en variant av det heliga landet. Somliga menar, att grundlagsförfattarna i slutet av 1700-talet hade gudomlig inspiration och ledning. De första europeiska invandrarna beskrivs ofta som pilgrimer. Vart beger sig pilgrimer, om inte till heliga platser? Mängder av amerikanska ortsnamn är hämtade från bibeln. Här i San Francisco fanns till för några årtionden sedan ett stålverk, som hette Bethlehem Steel, till exempel. Här i den tidigare mexikanska delen av USA var det förstås spanjorerna som gav orter namn efter katolska helgon.
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff nr 1284
söndag, februari 20
Tuffs biståndsverksamhet 2010
Sedan början av 1970-talet har Tuff (Tyresö Ulnds- och FredsFörening) varje år gjort avsevärda biståndsinsatser, främst i Indien men också i flera andra länder. I Tuff arbetar alla oavlönat, så i motsats till många andra biståndsorganisationer har föreningen inga ”administrativa kostnader” utan varenda insamlad krona skickas oavkortad till ändamålet.
INBETALNINGAR PÅ TUFFS INSAMLINGSKONTO (pg 793636-2) 2010
För Indien 258 592 (därav för mangogram: 21 260)
För Ship to Gaza 5 400
Ej angivet ändamål 7 400
----------------------------------------------
Inbetalningar totalt: 271 392
UTBETALAT 2010
Till Indien 270 000
Afghanistan 15 000
Bagdad 20 000
Belgrad 5 000
Ship to Gaza 8 400
Plusgiroavgifter 1 222
----------------------------------------------------------------------
Utbetalningar totalt: 319 622
BIDRAGSGIVARE TILL INDIEN-PROJEKTEN
Kumla skolas personal 5 800
Kumla skola, Tyresö genom dagsverke 45 568
Tyresö skola genom dagsverke 40 014
Alléskolan, Floda genom dagsverke 47 090
Bergtorpskolan, Täby genom dagsverke 58 860
Strandskolan, Tyresö, genom Öppet hus 37 000
Lehte o Walter Slunge 3 000
-----------------------------------------------------------------------
Bidrag för Indien totalt: 237 332
OMFATTANDE INDIENPROJEKT
För ca 20 år sedan började Tuffs indiska partners att utveckla det bergiga och tidigare försummade Dharampurs små byar, bebodda av tribals (stambefolkningen), mestadels analfabeter. För Tuff-pengar anlades där sex internatskolor, där i dag uppåt 1000 elever undervisas. Under det första decenniet var Tuff enda finansiären för byggnationer, drift och underhåll av dessa skolor. Sedan har skolorna blivit centra för utveckling bland de fattigaste av de fattiga genom hundratals brunnar, dessutom många små dammar för konstbevattning, så att man i dag får två skördar per år. Vidare anlades och anläggs små vallar i de många sluttningarna för att förhindra jorderosion under de häftiga monsunregnen, småbönder har försetts med bufflar och flera massbröllop för fattiga par har bekostats. En gymnasieskola och ett elevhem för flickor har anlagts, några fattiga ungdomar har hjälpts att få universitetsutbildning. (Mera i detalj om allt detta finns på www.tuff.fred.se , där Tuffs partner Bhikhus rapporter finns att läsa.)
TUFF I INDIEN 2010
2010 års pengar från Tuff har bland annat använts till underhåll, lärarlöner och andra driftskostnader för två av skolorna i Dharampur men har också räckt till delfinansiering av andra skolor och projekt.
I Dharampur led många förut av nattblindhet till följd av A-vitaminbrist. Det motverkas nu av alla de mangoträd som planterats. De förbättrar inte bara människornas hälsa utan ger också extrainkomster. 2010 uppnåddes ett efterlängtat mål, då över 100 000 mangoträd nu finns. Bidragande till detta har inte minst varit Tuffs försäljning av mangogram, ”den perfekta presenten”. Finns i tre varianter: 1) För att gratulera. 2) I stället för blommor. 3) Till minne av.
BESÖK I INDIEN
I början av året besöktes projekten i Indien av Lisa Norgren Benedictsson, Lena Mansfield och Katarina Person, lärare vid Kumla skola (Tyresö), som i decennier stött projekten och som 2009 fick Tuffs pris för berömvärt lokalt solidaritetsarbete. De tre lärarna blev mycket imponerade av projekten och har rapporterat mycket positivt om dem, bland vid ett offentligt Tuff-möte och under en halvtimme på Tyresöradion.
I slutet av året besökte Kerstin Andersson och Jonas Hugosson, lärare i Tyresö skola, samt gymnasisten Sofia Quiroga de indiska projekten, men huvuddelen av deras besök ägde rum 2011, så detta kommer att rapporteras i nästa verksamhetsberättelse.
KRIGSDRABBADE I AFGHANISTAN
Fattiga, krigsdrabbade i Afghanistan har fått hjälp från Tuff med sammanlagt 15 000 kr under året. Det är tack vare Nasira Omidy, som arbetar i Tyresö och vars släktingar i Afghanistan har fördelat pengar till änkor och föräldralösa. Hon berättade i Radio Tuff om hjälpverksamheten och människornas tacksamhet mot Tuff, som de ber i moskén att Allah skall beskydda. I slutet av december besöktes området av gymnasisten Shahpoor Omidy.
BARNBIBLIOTEK I BAGDAD
20 000 kr har från Tuff skickats till Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén som ett bidrag till de två barnbibliotek som kommittén driver i den irakiska huvudstaden. De är centra för barn från olika religioner och sociala skikt.
FATTIGA GAMLA I BELGRAD
Också under 2010 stödde Tuff (med 5000 kr) Lina Vuskovic’ hjälpverksamhet bland fattiga gamla i Belgrad. De kunde skaffa varma kläder och deras jul förgylldes genom julklappar för pengarna.
SHIP TO GAZA
Medlemmar bidrog med 5 400 kr och Tuff med 3000 kr till den flotta, som försökte ta sig in till det instängda och tidigare så krigshärjade Gaza med förnödenheter.
INFORMATION OM BISTÅNDET
Vår indiske partner Bhikhu Vyas har många gånger under året skickat rapporter om utvecklingen i Dharampur. De finns inlagda på www.tuff.fred.se
Biståndet till olika länder har mycket regelbundet skildrats i Radio Tuff. Lokalpressen har flera gånger haft artiklar om det. Ett offentligt möte med bilder ägde rum med de tre Kumlalärarna, som berättade om sina positiva upplevelser av projekt och partners i Indien. De har också informerat i olika skolor.
INBETALNINGAR PÅ TUFFS INSAMLINGSKONTO (pg 793636-2) 2010
För Indien 258 592 (därav för mangogram: 21 260)
För Ship to Gaza 5 400
Ej angivet ändamål 7 400
----------------------------------------------
Inbetalningar totalt: 271 392
UTBETALAT 2010
Till Indien 270 000
Afghanistan 15 000
Bagdad 20 000
Belgrad 5 000
Ship to Gaza 8 400
Plusgiroavgifter 1 222
----------------------------------------------------------------------
Utbetalningar totalt: 319 622
BIDRAGSGIVARE TILL INDIEN-PROJEKTEN
Kumla skolas personal 5 800
Kumla skola, Tyresö genom dagsverke 45 568
Tyresö skola genom dagsverke 40 014
Alléskolan, Floda genom dagsverke 47 090
Bergtorpskolan, Täby genom dagsverke 58 860
Strandskolan, Tyresö, genom Öppet hus 37 000
Lehte o Walter Slunge 3 000
-----------------------------------------------------------------------
Bidrag för Indien totalt: 237 332
OMFATTANDE INDIENPROJEKT
För ca 20 år sedan började Tuffs indiska partners att utveckla det bergiga och tidigare försummade Dharampurs små byar, bebodda av tribals (stambefolkningen), mestadels analfabeter. För Tuff-pengar anlades där sex internatskolor, där i dag uppåt 1000 elever undervisas. Under det första decenniet var Tuff enda finansiären för byggnationer, drift och underhåll av dessa skolor. Sedan har skolorna blivit centra för utveckling bland de fattigaste av de fattiga genom hundratals brunnar, dessutom många små dammar för konstbevattning, så att man i dag får två skördar per år. Vidare anlades och anläggs små vallar i de många sluttningarna för att förhindra jorderosion under de häftiga monsunregnen, småbönder har försetts med bufflar och flera massbröllop för fattiga par har bekostats. En gymnasieskola och ett elevhem för flickor har anlagts, några fattiga ungdomar har hjälpts att få universitetsutbildning. (Mera i detalj om allt detta finns på www.tuff.fred.se , där Tuffs partner Bhikhus rapporter finns att läsa.)
TUFF I INDIEN 2010
2010 års pengar från Tuff har bland annat använts till underhåll, lärarlöner och andra driftskostnader för två av skolorna i Dharampur men har också räckt till delfinansiering av andra skolor och projekt.
I Dharampur led många förut av nattblindhet till följd av A-vitaminbrist. Det motverkas nu av alla de mangoträd som planterats. De förbättrar inte bara människornas hälsa utan ger också extrainkomster. 2010 uppnåddes ett efterlängtat mål, då över 100 000 mangoträd nu finns. Bidragande till detta har inte minst varit Tuffs försäljning av mangogram, ”den perfekta presenten”. Finns i tre varianter: 1) För att gratulera. 2) I stället för blommor. 3) Till minne av.
BESÖK I INDIEN
I början av året besöktes projekten i Indien av Lisa Norgren Benedictsson, Lena Mansfield och Katarina Person, lärare vid Kumla skola (Tyresö), som i decennier stött projekten och som 2009 fick Tuffs pris för berömvärt lokalt solidaritetsarbete. De tre lärarna blev mycket imponerade av projekten och har rapporterat mycket positivt om dem, bland vid ett offentligt Tuff-möte och under en halvtimme på Tyresöradion.
I slutet av året besökte Kerstin Andersson och Jonas Hugosson, lärare i Tyresö skola, samt gymnasisten Sofia Quiroga de indiska projekten, men huvuddelen av deras besök ägde rum 2011, så detta kommer att rapporteras i nästa verksamhetsberättelse.
KRIGSDRABBADE I AFGHANISTAN
Fattiga, krigsdrabbade i Afghanistan har fått hjälp från Tuff med sammanlagt 15 000 kr under året. Det är tack vare Nasira Omidy, som arbetar i Tyresö och vars släktingar i Afghanistan har fördelat pengar till änkor och föräldralösa. Hon berättade i Radio Tuff om hjälpverksamheten och människornas tacksamhet mot Tuff, som de ber i moskén att Allah skall beskydda. I slutet av december besöktes området av gymnasisten Shahpoor Omidy.
BARNBIBLIOTEK I BAGDAD
20 000 kr har från Tuff skickats till Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén som ett bidrag till de två barnbibliotek som kommittén driver i den irakiska huvudstaden. De är centra för barn från olika religioner och sociala skikt.
FATTIGA GAMLA I BELGRAD
Också under 2010 stödde Tuff (med 5000 kr) Lina Vuskovic’ hjälpverksamhet bland fattiga gamla i Belgrad. De kunde skaffa varma kläder och deras jul förgylldes genom julklappar för pengarna.
SHIP TO GAZA
Medlemmar bidrog med 5 400 kr och Tuff med 3000 kr till den flotta, som försökte ta sig in till det instängda och tidigare så krigshärjade Gaza med förnödenheter.
INFORMATION OM BISTÅNDET
Vår indiske partner Bhikhu Vyas har många gånger under året skickat rapporter om utvecklingen i Dharampur. De finns inlagda på www.tuff.fred.se
Biståndet till olika länder har mycket regelbundet skildrats i Radio Tuff. Lokalpressen har flera gånger haft artiklar om det. Ett offentligt möte med bilder ägde rum med de tre Kumlalärarna, som berättade om sina positiva upplevelser av projekt och partners i Indien. De har också informerat i olika skolor.
fredag, februari 18
Radio Tuff 91,4 MHz och www.tyresoradion.se 2010
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har hörts varenda vecka sedan 1985, sannolikt ett rekord för frivillig radio. Radio Tuff inte bara på 91,4 MHz utan också på http://www.tyresoradion.se/ , där man i fliken "Arkiv" också kan lyssna på många tidigare Radio Tuff.
Ett nytt Radio Tuff har kommit varannan söndag kl 17.00-17.30 och sedan fyra ggr per dygn i två veckor. De utskrivna texterna från Radio Tuff har Bengt Citron varje vecka lagt in på www.tuff.fred.se Ca 900 texter från radion finns samlade på www.tuffsandin.blogspot.com
PROGRAMLEDARE: Åke Sandin och Monica Schelin
REGELBUNDNA MEDARBETARE: Hampus Eckerman, Marianne Stieger
TEKNIKER: Åke Sandin
STÄDNING av studion: Monica Schelin
PROGRAMMEN i korthet (sändningarna nr 1254- 1279) under 2010:
3-17 jan
”Veckans rosor” delas ut till Tuffs bistånd 2009, alla mangoträden i Indien, en indisk partner, alla offentliga möten, närradioföreningen, ett citat, två skribenter, en fredsrörelse, en brittisk tidning och nya medlemmar 2010. Uppsalaantropologen Jelena Spasenic berättar om alla positiva intryck hon i Indien fick av Tuffs projekt och partners. Radio Tuffs kvinna i Malmö, Marianne Stieger, förutsäger hur år 2010 kommer att bli genom att sia om händelser månad för månad. Åke Sandins krönika har rubriken ”Gamla tankar på det nya året” med citat från Birger Norman, Roland Schütt och Bertrand Russell. Hampus Eckerman påtalar felaktigheter om frisläppt brittisk gisslan i Irak, Tysklands utrikesministers tvivel på demokrati i Afghanistan, Israels förfalskade ”bevis” för iransk kärnvapenframställning och sverigedemokraternas israelvänliga åsikter om östra Jerusalem.
17/1-31/1
”Veckans rosor” delas ut till ett par fredsrörelser, en ickevåldskämpe, en författare, ett projekt för Gaza, en israelisk fredsaktivist och till solidariska människor som blir Tuff-medlemmar. På telefon från Indien berättar lärarna vid Kumla skola (Tyresö) Lena Mansfield, Lisa Norgren Benedictsson och Katarina Persson om sina intryck av Tuff-projekten. Åsne Liedén redogör för projektet ”Ship to Gaza”, ett fartyg som i april avseglar till Gaza med mediciner och andra förnödenheter. Marianne Stiegers frågar: ”Fredsänglar—finns dom?”. Hon efterlyser änglar som kan förhindra vådorna av kärnvapen och atomsopor. Åke Sandins krönika har rubriken ”Värdiga och ovärdiga krigsoffer”. Han påtalar ensidigheten i mediernas skildring av andra världskriget. Hampus Eckerman berättar om irakier som inte får bilda partier men som skickas till Jemen som terroristbekämpare, om lille Michael, som sedan 2-årsåldern varit misstänkt för terrorism och om de lögnaktiga turerna kring den 89-årige John Demjanjuk, i Tyskland anklagad för krigsförbrytelser.
31/1-14/2
”Veckans rosor” delas ut till en DN-skribent, en bloggare, en lokaltidning, en indisk partner, en artikel i Aftonbladet, en svensk-judisk fredsaktivist, intressanta mötesarrangemang och till TUFF-bladet. Från San Francisco kommer Bengt Svenssons ironiska text om smartare sätt att placera fångar. Neven Milivojevic berättar hur positivt imponerad han är av Tuffs indiska projekt efter att nyligen ha besökt dem. Från Malmö hörs Marianne Stieger under rubriken ”Att minnas det mest förfärliga”, såsom bombterror och jordbävningen på Haiti. Åke Sandins krönika har rubriken ”Ju fler vi blir tillsammans, ju.....?. Det handlar om den snabba folkökningen i världen. Hampus Eckerman tar upp Haiti och Darfur, den brittiska vapenexperten David Kellys mystiska ”självmord”, bibelcitat (!) på vapensikten, och förstörandet av palestinska böcker.
14-28 feb
”Veckans rosor” delas ut till en filmare, en AB-skribent, radioprogrammet Konflikt, en insändare i Sydsvenskan, en ledarartikel, en serbisk Tuff-partner, en film och två Tuff-arrangemang. Från Malmö diskuterar Marianne Stieger antalet döda i krig och andra katastrofer under rubriken ”Ingen sanning utan minst tre fakta!” Åke Sandins krönika har rubriken ”Svensk agent kontra rysk ekolog” och tar upp påstådda dumpningar av farligt militärt avfall i Östersjön. Kristna Fredsrörelsens t f generalsekreterare är Tyresökillen Håkan Mårtensson och han diskuterar aktuella fredsfrågor just för år 2010. Hampus Eckerman rapporterar om vattentortyr av liten dotter, moderat kritik av Lars Ohly, en ständigt dödad men återuppstånden talibanledare och ”kondombombaren” i det amerikanska planet.
28/2-14/3
”Veckans rosor” delas ut till en lokaltidning, fem europeiska länder, en Tyresöbo i Kina, en amerikansk-svensk, två påminnelser om bombterrorn, tre Kumlalärare och ett par Tuff-möten. Från San Francisco föreslår Bengt Svensson nobelpris till Clintons praktikant Monica Lewinsky. Marianne Stieger på telefon från Malmö kritiserar svenskt deltagande i Afghanistan och efterlyser fredsträning i stället för krigsträning. Åke Sandins krönika har rubriken ”Vårt sekel är reserverat åt lögnen” och påpekar nedtystanden och överdrifter i skildringen av andra världskriget. Hampus Eckerman rapporterar från Thailand att han får stryk men också om Afghanistan och stryktåliga talibaner. Monica Schelin och Åke Sandin om arbete i Svenska Freds och minns flera av dess ordföranden.
14-28 mars
”Veckans rosor” delas ut till tre Tyresölärare, skolpersonal, vår man i San Francisco, en fredsordförande, ett projekt mot smyganslutning, ett Irakmöte, en skribent och en Tuff-ordförande. Svenska Freds’ ordförande Anna Ek kommenterar kritiskt planerna på en svensk-amerikansk bombövning i Norrland till sommaren. Marianne Stieger resonerar över ämnet ”Överkonsumtion och svält samtidigt –en paradox?”. Åke Sandins krönikor har rubrikerna ”Angreppen på Irak och Afghanistan” samt ”Tuff gör skäl för sitt tuffa namn”. Hampus Eckermans text har rubriken ”Fuzzie Wuzzies i Papua Nya Guinea” och handlar om hur papuanerna drabbades av andra världskriget
28/3-11/4
”Veckans rosor” delas ut till ett kalendarium, ett föreningsblad, en perfekt och solidarisk present, en amerikansk journalist och författare, en pressombudsman, en känd och ironisk debattör och citat från tre författare. Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, har skickat en text, som handlar om mobbning och som givits rubriken ”Vilka gör narr av vilka?” Åke Sandins krönika diskuterar den märkliga användningen av ordet ”folkmord” och har rubriken ”Moderna krig är ju för farao ’folkmord’ ” Från Malmö rapporterar Marianne Stieger om våren i Skåne, den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn och annat konstnärligt danskt. Monica Schelin och Åke Sandin informerar om ”Ship to Gaza”, Tuffs solidaritetspris, kristna protester mot vapenexporten och ett kommande möte med Hampus Eckerman
11-25 april
”Veckans rosor” delas ut till en seriebok, ett TV-program, en debattör, en professor, en DN-skribent, en israelisk historieprofessor, ett f d språkrör, en utrikeskommentator och till två fredstidningar. Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, berättar om de otroligt höga kostnaderna enbart för underhållet av stridande amerikanska trupper. Marianne Stieger kommenterar det senaste kärnvapenavtalet i en krönika med rubriken ”Kan man skrota soldater?” Åke Sandins krönika har rubriken ”Fredsmäklare och propagandans dödssiffror”. Den handlar bl a om krigen på Balkan. Hampus Eckerman tar upp läget i Thailand, israelisk censur och olika ”färgrevolutioner” och deras misslyckade resultat
25/4-9/5
”Veckans rosor” delas ut till ett par lockande möten, ett Tuff-pris, en radioförening, en kvartett DN-debattörer, en medarbetare i Radio Tuff, två mötesinledare om Ship to Gaza, en Tyresöskola och till solidariska medlemmar. Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, tar upp två ämnen: Överviktiga barn och svenska filmer i USA. Åke Sandins krönika har rubriken ”En åsna lastad med guld” och jämför de många miljarderna till militären med det frivilliga arbetet i fredsrörelsen. Radio Tuffs kvinna i Malmö, Marianne Stieger, berättar om en tysk skomakarson, som blev budgetexpert och hedersdoktor i Sverige. Hampus Eckerman ironiserar över flera gånger dödade terrorister, berättar om en colombiansk massgrav och överdrifter om baltiska ”krigsförbrytare” i Sverige.
9-23 maj
”Veckans rosor” delas ut till en fredsorganisation, en fredsordförande, en Tyresöskola, en indisk partner, en medarbetare i Radio Tuff, ett Gaza-projekt och till Stig Dagerman, ur vars reportage från Tyskland hösten 1946 flera citat återges. Åke Sandin ställer i sin krönika frågan ”Turkiet, en bro mellan Europa och den muslimska världen?” och berättar bl a om Kemal Atatürks märkliga reformer. Hampus Eckerman rapporterar rappt om påstådda attacker mot programmet South Park, om den töntiga ”terroristen” i New York nyligen och om grymma förhörsmetoder i Afghanistan. Marianne Stieger manar till vapenlös kamp mot kriget, erinrar om glädjen över freden för 65 år sedan men minns också alla dem som hade ett veritabelt elände vid krigsslutet.
23/5-6/6:
”Veckans rosor” delas ut till en välkänd författare, en kulturskribent, en afghansksvenska, en afghansk fredsaktivist, ett par Tyresöskolor, Tuffs mangogram, och två Tuff-arrangemang. Marianne Stieger rapporterar från Malmö om kungligheter i fred och i krig. Åke Sandins krönika har rubriken ”Grovt hyckleri att fira freden krigiskt” Ulla Sjöblom sjunger ”Jag står här på ett torg”. Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund rapporterar om projektet ”barfota barnmorskor i Guatemala, som Tuff bidragit till. Hampus Eckerman om Israels dyra missilförsvar, Greklands slöseri på vapen och John Pilgers fräna kommentarer om krigsskildringar.
6-20 juni
”Veckans rosor” delas ut till en Irakkommitté, tappra aktivister, en lokaltidning, en skola, massbröllop bland fattiga indier, en israelisk författare, en DN-kolumnist, en TFF-medarbetare, en ickevåldsaktivist, en bokrecension och en utrikesminister. Åke Sandins krönika har rubriken ”Hellre nyttig idiot än massmördare” och handlar om Israel och dess propaganda. Civilingenjören och kommunfullmäktigeledamoten Lennart Jönsson om sin reaktion på anfallet på Ship to Gaza och demonstration mot detta. Hampus Eckerman (www.motbilder.se ) kommenterar kritiskt vissa mediers bild av händelserna i Medelhavet. Marianne Stiegers krönika från Malmö tar också upp naturkatastrofer och har rubriken ”En galen, galen värld”.
20/6-4/7
”Veckans rosor” delas ut till en tuff-ordförande, två solidariska skolor, en israelisk journalist, en palestinsk fredskämpe, en israelisk fredsaktivist, en fredsordförande, en medarbetare i Radio Tuff, solidariska människor och till dem som går med i Tuff. Åke Sandin är inte lika förtjust i kunglig pompa som i fotboll. Hans krönika heter ”Bröllopshysteri och studsande boll”. Marianne Stieger berättar om dansk midsommar, trevliga lyssnarreaktioner och en bortglömd översättarinna av Pippi Langstrumpf. Hampus Eckerman diskuterar ett märkligt sätt att håna Hells Angels, litiumfyndigheterna i Afghanistan, den påstådda minskningen av blockaden mot Gaza och tvivel på att det sydkoreanska fartyget sänktes av en torped.
4-18 juli
Veckans rosor delas ut till en skola, en indisk partner, en teaterföreställning, två fredsorganisationer, en kulturchef och två filmmakare.En lång intervju med Lennart och Åsne Liedén, som skrev boken ”Fredspolitik och Civilmotstånd”, banbrytande om ickevåldets ideologi och metoder. De utfrågas om detta men kommer också in på Ship to Gaza. Monica Schelin och Åke Sandin citerar kända pacifisters uttalanden om icke-våldsligt motstånd
18/7-1/8
Veckans rosor delas ut till en DN-skribent, en medarbetare i Radio Tuff, en före detta kabinettssekreterare, Tuffs Afghanistanhjälp, en författare och publicist, och radions lyssnare/läsare. En lång intervju med 127-åriga Svenska Freds’ 30-åriga ordförande Anna Ek om vapenexport, propagandalögner, Irak, Afghanistan, Palestina, icke-våld, medarbetare m m. Åke Sandins krönika har rubriken ”Kampen för fred under 127 (!) år” och innehåller axplock från Svenska Freds’ mångåriga verksamhet.
1-15 aug
”Veckans rosor” delas ut till en brittisk baronessa, en svensk vapeninspektör, en aktivist i ”Afghanistansolidaritet”, en israelisk journalist, en tysk tidning och till dem som kommer ihåg Hiroshimadagen. Lång intervju med Sylvia Ljungdahl, som är högst aktiv mot våld både på mikro- och makroplanet genom att berömvärt nog vara frivilligt arbetande ordförande både för Tyresö Kvinno- och Tjejjour och för Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Åke Sandins krönika har rubriken ”Vissa krigsförbrytare går alltid fria” och tar bland annat upp propagandamyter om förintelserna av Hiroshima och Nagasaki.
15-29 aug
”Veckans rosor” delas ut till en insändare i DN, en bloggare, Läkare mot kärnvapen, de som brydde sig om Hiroshimadagen, krigsveteraner, ett bokförlag, ett seglivat radioprogram och besökare av Tuffs storloppis 28 augusti.På telefon från Malmö kåserar Marianne Stieger under rubriken ”Hettans och katastrofernas sommar”, där hon också betonar vattnets betydelse och alla brunnar Tuff har finansierat i Indien.I Åke Sandins krönika avger han en kärleksförklaring, för rubriken är ”Älskar fakiskt norrmän och blondiner”.Den unge filmaren Tomas Sjögren intervjuas om den film han håller på med. Den skall handla om fredsaktivism och civil olydnad. Hampus Eckermans rappa rapporter handlar om hur president Carter blev angripen av en träskkanin (!?), hur FBI anklagade professor Howard Zinn, om Obamas motiv för militärinsatsen i Afghanistan, om colombianen Uribes deltagande i FN-kommissionen om Israels angrepp på Ship to Gaza och om morden på kristna läkare i Afghanistan.
29/8-12/9
Veckans rosor delas ut till en födelsedag, en dansk film, en debattartikel, en författare och fredsaktivist, en bokförläggare, en närradioordförande och nästa samtalscafé Filosofika. Nasira Omidy berättar, vad som gjorts för de senaste bidragen av de 15 000 kr Tuff i år har skickat för att hjälpa fattiga krigsdrabbade i Afghanistan. Åke Sandins krönika har rubriken ”Folkmakt kontra dominerande pengamakt” och tar bland upp de tusentals miljarderna till det militär-industriella komplexet. Från Malmö rapporterar Marianne Stieger bland annat om hur konkurrerande amerikanska agenter kunde tönta till det i stället för att förhindra den 11 september. Hampus Eckermans annorlunda rapport handlar om Churchills löständer, att FBI betalade terrorister och att ”Mission accomplished” (Bush) nu upprepas.
12-26 sept.
”Veckans rosor” delas ut till Per Anders Fogelströms vänner, dem som kom ihåg olika 11 september, en f d FN-ambassadör, en loppmarknad i Skarpnäck, en tysk TV-reporter, en amerikansk krigsveteran och numera fredsaktivist, alla som förgäves jobbat med ett förväntat besök av indier, en Tuff-veteran och en dikt om solidaritet. På telefon från Malmö kåserar Marianne Stieger under rubriken ”Rosor jag fått och rosor jag ger” om hjälparbetare, farligt civilkrage och en kär bortgången Tyresöbo. Åke Sandins krönika har titeln ”Karl XII, Churchill och verkliga hjältar” och innehåller också diktsnuttar från Esaias Tegnér till Bertolt Brecht. Inför samtalscaféet Filosofika den 13 september med ämnet ”Vart tog etiken vägen?” intervjuas inledaren och Tuff-veteranen Göran Flodman. Hampus Eckerman tar upp tilltänkt bränning av koraner i USA, tidigare bokbål på Nya Testamentet i Israel, Pentagons uppköp av hela upplagor av för USA misshagliga böcker, Blairs memoarer och Expressens överdrifter om talibanernas motstånd mot flickskolor.
26/9-10/10
”Veckans rosor” delas ut till två DN-artiklar, två stridbara svenska författare, en radikal amerikansk historieprofessor, en utställning om atomkrig, en polisanmälan. en filmrecension, två Tuff-arrangemang och till solidariska människor. Hampus Eckermans gör nedslag om valen i Peru och Afghanistan, om en inröstad shaman, utvisning för även mindre brott och nya uppgifter om den elake president Nixon. Monica Schelin och Åke Sandin samtalar om de tusentals fängelsedömda vapenvägrarna för 40 -50 år sedan. Åke Sandins krönika har rubriken ”Vart tog solidaritet, ideologier och världens fattiga vägen?” och handlar om valrörelsen. Marianne Stieger intervjuas om sin make Roberts bok som hon nu har översatt med titeln ”Tysk, men inte nazist”.
10/10-24/10
”Veckans rosor” delas ut till en skola, en indisk partner, en perfekt present, en internationell fredspresident, en krönikör, en brittisk författare, en medarbetare i Radio Tuff, Tuffs samtalscafé och till medvetna solidariska. Marianne Stiegers krönika har rubriken ”Radio Tuffs födelsedagskalas”, där denna radios 25-årsjubileum firades. Hon framhåller vikten av ”vänplikt”. Åke Sandins krönika har rubriken ”Erica Jongs charm och politiskt korrekta rasism” och handlar om hennes succébok ”Rädd för att flyga”. Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, har skickat en text om sin märkliga vän Alice och alla hennes vedermödor. Hampus Eckerman rapporterar om brända tankbilar, ökade amputationer och makaber användning av likdelar i Afghanistan, om kuppmakare i Ecuador och amerikanska medicinska experiment på människor i Guatemala.
24/10-7/11
”Veckans rosor” delas ut till en gammal amerikansk sångstjärna, två lokaltidningar, en informatör på Svenska Afghanistankommittén, en kristen radiopratare, en gymnasielärare och en medarbetare i Radio Tuff. Marianne Stiegers krönika har rubriken ”Ett hem på jorden”. Hon berättar hur det är att leva i kappsäck men tycker främst synd om alla krigs- och katastrofdrabbade hemlösa i olika länder. I ett längre inslag med rubriken ”Med ansiktet mot vindarna” grillas Åke Sandin av Monica Schelin om hans tvivel på ryska ubåtar, hans historieförfalskningar, hans påstådda ”förintelseförnekelse” och hans eget uttryck ”förintelsenedtystanden”. Hampus Eckerman om Angela Merkels kritik av integrationen, amerikansk regissör som undviker terrorhotade Europa, fredsaktivister portade från Lars Wilks föreläsning, obemannade flygplans konstruktör och de allt flera drabbade i Afghanistan.
7-21 nov
”Veckans rosor” till en solidarisk skola, en insändare i DN, en artikel i Svenska Dagbladet om Afghanistan, en recension av en Palestinabok, två brittiska journalister om Churchill och fina gåvotips i TUFF-bladet.Maj-Britt Theorin, tidigare under många år riksdagsledamot, nedrustningsambassadör m m, om sin syn på den svenska militära insatsen i Afghanistan, påpekar ordvrängeri och varnar för att Sverige blir en Natovasall. Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson kommenterar det dåliga valdeltagandet i USA, ger en känga till norska nobelkommittén och den amerikanska ”friheten” att bära vapen. Marianne Stiegers inslag har rubriken ”Att vara del av statistik”, handlar om vårdköerna och det myckna talet att de har kortats. Hampus Eckerman rapporterar om ”Forum för levande historia”, Tony Blair, olika bomb- och terroristhot i Sverige och England samt Carl Bildt om Afghanistan.
21/11-5/12
Veckans rosor delas ut till tidskriften Ryska Posten, en Tyresöpräst, en fredsaktivist i Uppsala, kvinnor som framställer Tuffs julmangogram, en lokaltidning, en fredsordförande och program på Sveriges Radio.Marianne Stieger kåserar från Malmö om det värdefulla med att slå på trummor, bland annat för fred och internationell solidaritet. Åke Sandin försvarar sig mot en artikel i tidningen Expo, där han med lösryckta citat har hängts ut och anklagats för att stödja ”förintelseförnekare”. Hans krönika har rubriken ”Expo exponerar sin demagogi”. Monica Schelin frågar ut Åke om hur det känns att bli attackerad i trendiga medier. Han tar bl a upp den rasistiska kollektivskulden och kolonialismens härjningar. Monica nämner ceremonin i Storkyrkan den 30 november, då ickevåldspris delas ut. Hampus Eckermans rappa rapporter handlar om Per Nuder, Natos arméchef om Afghanistan, Obama om barnsoldater, israelisk stads främlingsfientlighet, Jimmy Åkessons sekreterare och soldater som fråntogs nagelfilar.
5-19 dec
Veckans rosor delas ut till en lokaltidning, en kyrklig ickevåldsfond, Tuffs biståndsbidrag, en utställning, en folkpartist från Solna, en kvinnlig debattör, ett par dissidenter i Koreakonflikten och ett ordspråk om motvindens effekt. Hampus Eckerman kommenterar Wikileaks senaste avslöjanden, massaker i Tjetjenien, nakenscanners på flygplatser, afghansk barnadödlighet och fylla i samband med kärnvapen. Åke Sandins krönika har rubriken ”Ickevåld i Storkyrkan på ’Kåldolmens dag’ ” och vilken dag det är får vi reda på. Marianne Stiegers inlägg har rubriken ”Att göra det omöjliga möjligt” och handlar om bl a om skånsk-dansk trafik. Monica Schelin och Åke Sandin pekar på det positiva med en förening som Tuff.
19/12-2/1
”Rosor” delas ut till en kyrkoherde, ett radioprogram, en amerikansk-svenska, en insändarskribent, en medarbetare i Radio Tuff, en norsk debattör och till köpare av mangogram. Hampus Eckerman kommenterar tomtar, Wikileaks om Georgienkriget, Somalia, barnprostitution i Afghanistan och Kissinger, självmordsbombare till och med i Härjedalen m m. Åke Sandins krönika har rubriken ”Natopräglade politiker har tagit över Nobels fredspris”, en rubrik på en artikel av norske juristen Fredrik S Heffermehl i DN den 10 december. Marianne Stieger kåserar från Malmö om jul och snö men också om terror genom att påminna om Amaltheadådet 1908 utanför Malmö. En text ”Världshistoriens mest pyramidala misslyckande” om angreppen på Irak och Afghanistan från Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson hörs.
Ett nytt Radio Tuff har kommit varannan söndag kl 17.00-17.30 och sedan fyra ggr per dygn i två veckor. De utskrivna texterna från Radio Tuff har Bengt Citron varje vecka lagt in på www.tuff.fred.se Ca 900 texter från radion finns samlade på www.tuffsandin.blogspot.com
PROGRAMLEDARE: Åke Sandin och Monica Schelin
REGELBUNDNA MEDARBETARE: Hampus Eckerman, Marianne Stieger
TEKNIKER: Åke Sandin
STÄDNING av studion: Monica Schelin
PROGRAMMEN i korthet (sändningarna nr 1254- 1279) under 2010:
3-17 jan
”Veckans rosor” delas ut till Tuffs bistånd 2009, alla mangoträden i Indien, en indisk partner, alla offentliga möten, närradioföreningen, ett citat, två skribenter, en fredsrörelse, en brittisk tidning och nya medlemmar 2010. Uppsalaantropologen Jelena Spasenic berättar om alla positiva intryck hon i Indien fick av Tuffs projekt och partners. Radio Tuffs kvinna i Malmö, Marianne Stieger, förutsäger hur år 2010 kommer att bli genom att sia om händelser månad för månad. Åke Sandins krönika har rubriken ”Gamla tankar på det nya året” med citat från Birger Norman, Roland Schütt och Bertrand Russell. Hampus Eckerman påtalar felaktigheter om frisläppt brittisk gisslan i Irak, Tysklands utrikesministers tvivel på demokrati i Afghanistan, Israels förfalskade ”bevis” för iransk kärnvapenframställning och sverigedemokraternas israelvänliga åsikter om östra Jerusalem.
17/1-31/1
”Veckans rosor” delas ut till ett par fredsrörelser, en ickevåldskämpe, en författare, ett projekt för Gaza, en israelisk fredsaktivist och till solidariska människor som blir Tuff-medlemmar. På telefon från Indien berättar lärarna vid Kumla skola (Tyresö) Lena Mansfield, Lisa Norgren Benedictsson och Katarina Persson om sina intryck av Tuff-projekten. Åsne Liedén redogör för projektet ”Ship to Gaza”, ett fartyg som i april avseglar till Gaza med mediciner och andra förnödenheter. Marianne Stiegers frågar: ”Fredsänglar—finns dom?”. Hon efterlyser änglar som kan förhindra vådorna av kärnvapen och atomsopor. Åke Sandins krönika har rubriken ”Värdiga och ovärdiga krigsoffer”. Han påtalar ensidigheten i mediernas skildring av andra världskriget. Hampus Eckerman berättar om irakier som inte får bilda partier men som skickas till Jemen som terroristbekämpare, om lille Michael, som sedan 2-årsåldern varit misstänkt för terrorism och om de lögnaktiga turerna kring den 89-årige John Demjanjuk, i Tyskland anklagad för krigsförbrytelser.
31/1-14/2
”Veckans rosor” delas ut till en DN-skribent, en bloggare, en lokaltidning, en indisk partner, en artikel i Aftonbladet, en svensk-judisk fredsaktivist, intressanta mötesarrangemang och till TUFF-bladet. Från San Francisco kommer Bengt Svenssons ironiska text om smartare sätt att placera fångar. Neven Milivojevic berättar hur positivt imponerad han är av Tuffs indiska projekt efter att nyligen ha besökt dem. Från Malmö hörs Marianne Stieger under rubriken ”Att minnas det mest förfärliga”, såsom bombterror och jordbävningen på Haiti. Åke Sandins krönika har rubriken ”Ju fler vi blir tillsammans, ju.....?. Det handlar om den snabba folkökningen i världen. Hampus Eckerman tar upp Haiti och Darfur, den brittiska vapenexperten David Kellys mystiska ”självmord”, bibelcitat (!) på vapensikten, och förstörandet av palestinska böcker.
14-28 feb
”Veckans rosor” delas ut till en filmare, en AB-skribent, radioprogrammet Konflikt, en insändare i Sydsvenskan, en ledarartikel, en serbisk Tuff-partner, en film och två Tuff-arrangemang. Från Malmö diskuterar Marianne Stieger antalet döda i krig och andra katastrofer under rubriken ”Ingen sanning utan minst tre fakta!” Åke Sandins krönika har rubriken ”Svensk agent kontra rysk ekolog” och tar upp påstådda dumpningar av farligt militärt avfall i Östersjön. Kristna Fredsrörelsens t f generalsekreterare är Tyresökillen Håkan Mårtensson och han diskuterar aktuella fredsfrågor just för år 2010. Hampus Eckerman rapporterar om vattentortyr av liten dotter, moderat kritik av Lars Ohly, en ständigt dödad men återuppstånden talibanledare och ”kondombombaren” i det amerikanska planet.
28/2-14/3
”Veckans rosor” delas ut till en lokaltidning, fem europeiska länder, en Tyresöbo i Kina, en amerikansk-svensk, två påminnelser om bombterrorn, tre Kumlalärare och ett par Tuff-möten. Från San Francisco föreslår Bengt Svensson nobelpris till Clintons praktikant Monica Lewinsky. Marianne Stieger på telefon från Malmö kritiserar svenskt deltagande i Afghanistan och efterlyser fredsträning i stället för krigsträning. Åke Sandins krönika har rubriken ”Vårt sekel är reserverat åt lögnen” och påpekar nedtystanden och överdrifter i skildringen av andra världskriget. Hampus Eckerman rapporterar från Thailand att han får stryk men också om Afghanistan och stryktåliga talibaner. Monica Schelin och Åke Sandin om arbete i Svenska Freds och minns flera av dess ordföranden.
14-28 mars
”Veckans rosor” delas ut till tre Tyresölärare, skolpersonal, vår man i San Francisco, en fredsordförande, ett projekt mot smyganslutning, ett Irakmöte, en skribent och en Tuff-ordförande. Svenska Freds’ ordförande Anna Ek kommenterar kritiskt planerna på en svensk-amerikansk bombövning i Norrland till sommaren. Marianne Stieger resonerar över ämnet ”Överkonsumtion och svält samtidigt –en paradox?”. Åke Sandins krönikor har rubrikerna ”Angreppen på Irak och Afghanistan” samt ”Tuff gör skäl för sitt tuffa namn”. Hampus Eckermans text har rubriken ”Fuzzie Wuzzies i Papua Nya Guinea” och handlar om hur papuanerna drabbades av andra världskriget
28/3-11/4
”Veckans rosor” delas ut till ett kalendarium, ett föreningsblad, en perfekt och solidarisk present, en amerikansk journalist och författare, en pressombudsman, en känd och ironisk debattör och citat från tre författare. Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, har skickat en text, som handlar om mobbning och som givits rubriken ”Vilka gör narr av vilka?” Åke Sandins krönika diskuterar den märkliga användningen av ordet ”folkmord” och har rubriken ”Moderna krig är ju för farao ’folkmord’ ” Från Malmö rapporterar Marianne Stieger om våren i Skåne, den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn och annat konstnärligt danskt. Monica Schelin och Åke Sandin informerar om ”Ship to Gaza”, Tuffs solidaritetspris, kristna protester mot vapenexporten och ett kommande möte med Hampus Eckerman
11-25 april
”Veckans rosor” delas ut till en seriebok, ett TV-program, en debattör, en professor, en DN-skribent, en israelisk historieprofessor, ett f d språkrör, en utrikeskommentator och till två fredstidningar. Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, berättar om de otroligt höga kostnaderna enbart för underhållet av stridande amerikanska trupper. Marianne Stieger kommenterar det senaste kärnvapenavtalet i en krönika med rubriken ”Kan man skrota soldater?” Åke Sandins krönika har rubriken ”Fredsmäklare och propagandans dödssiffror”. Den handlar bl a om krigen på Balkan. Hampus Eckerman tar upp läget i Thailand, israelisk censur och olika ”färgrevolutioner” och deras misslyckade resultat
25/4-9/5
”Veckans rosor” delas ut till ett par lockande möten, ett Tuff-pris, en radioförening, en kvartett DN-debattörer, en medarbetare i Radio Tuff, två mötesinledare om Ship to Gaza, en Tyresöskola och till solidariska medlemmar. Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, tar upp två ämnen: Överviktiga barn och svenska filmer i USA. Åke Sandins krönika har rubriken ”En åsna lastad med guld” och jämför de många miljarderna till militären med det frivilliga arbetet i fredsrörelsen. Radio Tuffs kvinna i Malmö, Marianne Stieger, berättar om en tysk skomakarson, som blev budgetexpert och hedersdoktor i Sverige. Hampus Eckerman ironiserar över flera gånger dödade terrorister, berättar om en colombiansk massgrav och överdrifter om baltiska ”krigsförbrytare” i Sverige.
9-23 maj
”Veckans rosor” delas ut till en fredsorganisation, en fredsordförande, en Tyresöskola, en indisk partner, en medarbetare i Radio Tuff, ett Gaza-projekt och till Stig Dagerman, ur vars reportage från Tyskland hösten 1946 flera citat återges. Åke Sandin ställer i sin krönika frågan ”Turkiet, en bro mellan Europa och den muslimska världen?” och berättar bl a om Kemal Atatürks märkliga reformer. Hampus Eckerman rapporterar rappt om påstådda attacker mot programmet South Park, om den töntiga ”terroristen” i New York nyligen och om grymma förhörsmetoder i Afghanistan. Marianne Stieger manar till vapenlös kamp mot kriget, erinrar om glädjen över freden för 65 år sedan men minns också alla dem som hade ett veritabelt elände vid krigsslutet.
23/5-6/6:
”Veckans rosor” delas ut till en välkänd författare, en kulturskribent, en afghansksvenska, en afghansk fredsaktivist, ett par Tyresöskolor, Tuffs mangogram, och två Tuff-arrangemang. Marianne Stieger rapporterar från Malmö om kungligheter i fred och i krig. Åke Sandins krönika har rubriken ”Grovt hyckleri att fira freden krigiskt” Ulla Sjöblom sjunger ”Jag står här på ett torg”. Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund rapporterar om projektet ”barfota barnmorskor i Guatemala, som Tuff bidragit till. Hampus Eckerman om Israels dyra missilförsvar, Greklands slöseri på vapen och John Pilgers fräna kommentarer om krigsskildringar.
6-20 juni
”Veckans rosor” delas ut till en Irakkommitté, tappra aktivister, en lokaltidning, en skola, massbröllop bland fattiga indier, en israelisk författare, en DN-kolumnist, en TFF-medarbetare, en ickevåldsaktivist, en bokrecension och en utrikesminister. Åke Sandins krönika har rubriken ”Hellre nyttig idiot än massmördare” och handlar om Israel och dess propaganda. Civilingenjören och kommunfullmäktigeledamoten Lennart Jönsson om sin reaktion på anfallet på Ship to Gaza och demonstration mot detta. Hampus Eckerman (www.motbilder.se ) kommenterar kritiskt vissa mediers bild av händelserna i Medelhavet. Marianne Stiegers krönika från Malmö tar också upp naturkatastrofer och har rubriken ”En galen, galen värld”.
20/6-4/7
”Veckans rosor” delas ut till en tuff-ordförande, två solidariska skolor, en israelisk journalist, en palestinsk fredskämpe, en israelisk fredsaktivist, en fredsordförande, en medarbetare i Radio Tuff, solidariska människor och till dem som går med i Tuff. Åke Sandin är inte lika förtjust i kunglig pompa som i fotboll. Hans krönika heter ”Bröllopshysteri och studsande boll”. Marianne Stieger berättar om dansk midsommar, trevliga lyssnarreaktioner och en bortglömd översättarinna av Pippi Langstrumpf. Hampus Eckerman diskuterar ett märkligt sätt att håna Hells Angels, litiumfyndigheterna i Afghanistan, den påstådda minskningen av blockaden mot Gaza och tvivel på att det sydkoreanska fartyget sänktes av en torped.
4-18 juli
Veckans rosor delas ut till en skola, en indisk partner, en teaterföreställning, två fredsorganisationer, en kulturchef och två filmmakare.En lång intervju med Lennart och Åsne Liedén, som skrev boken ”Fredspolitik och Civilmotstånd”, banbrytande om ickevåldets ideologi och metoder. De utfrågas om detta men kommer också in på Ship to Gaza. Monica Schelin och Åke Sandin citerar kända pacifisters uttalanden om icke-våldsligt motstånd
18/7-1/8
Veckans rosor delas ut till en DN-skribent, en medarbetare i Radio Tuff, en före detta kabinettssekreterare, Tuffs Afghanistanhjälp, en författare och publicist, och radions lyssnare/läsare. En lång intervju med 127-åriga Svenska Freds’ 30-åriga ordförande Anna Ek om vapenexport, propagandalögner, Irak, Afghanistan, Palestina, icke-våld, medarbetare m m. Åke Sandins krönika har rubriken ”Kampen för fred under 127 (!) år” och innehåller axplock från Svenska Freds’ mångåriga verksamhet.
1-15 aug
”Veckans rosor” delas ut till en brittisk baronessa, en svensk vapeninspektör, en aktivist i ”Afghanistansolidaritet”, en israelisk journalist, en tysk tidning och till dem som kommer ihåg Hiroshimadagen. Lång intervju med Sylvia Ljungdahl, som är högst aktiv mot våld både på mikro- och makroplanet genom att berömvärt nog vara frivilligt arbetande ordförande både för Tyresö Kvinno- och Tjejjour och för Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Åke Sandins krönika har rubriken ”Vissa krigsförbrytare går alltid fria” och tar bland annat upp propagandamyter om förintelserna av Hiroshima och Nagasaki.
15-29 aug
”Veckans rosor” delas ut till en insändare i DN, en bloggare, Läkare mot kärnvapen, de som brydde sig om Hiroshimadagen, krigsveteraner, ett bokförlag, ett seglivat radioprogram och besökare av Tuffs storloppis 28 augusti.På telefon från Malmö kåserar Marianne Stieger under rubriken ”Hettans och katastrofernas sommar”, där hon också betonar vattnets betydelse och alla brunnar Tuff har finansierat i Indien.I Åke Sandins krönika avger han en kärleksförklaring, för rubriken är ”Älskar fakiskt norrmän och blondiner”.Den unge filmaren Tomas Sjögren intervjuas om den film han håller på med. Den skall handla om fredsaktivism och civil olydnad. Hampus Eckermans rappa rapporter handlar om hur president Carter blev angripen av en träskkanin (!?), hur FBI anklagade professor Howard Zinn, om Obamas motiv för militärinsatsen i Afghanistan, om colombianen Uribes deltagande i FN-kommissionen om Israels angrepp på Ship to Gaza och om morden på kristna läkare i Afghanistan.
29/8-12/9
Veckans rosor delas ut till en födelsedag, en dansk film, en debattartikel, en författare och fredsaktivist, en bokförläggare, en närradioordförande och nästa samtalscafé Filosofika. Nasira Omidy berättar, vad som gjorts för de senaste bidragen av de 15 000 kr Tuff i år har skickat för att hjälpa fattiga krigsdrabbade i Afghanistan. Åke Sandins krönika har rubriken ”Folkmakt kontra dominerande pengamakt” och tar bland upp de tusentals miljarderna till det militär-industriella komplexet. Från Malmö rapporterar Marianne Stieger bland annat om hur konkurrerande amerikanska agenter kunde tönta till det i stället för att förhindra den 11 september. Hampus Eckermans annorlunda rapport handlar om Churchills löständer, att FBI betalade terrorister och att ”Mission accomplished” (Bush) nu upprepas.
12-26 sept.
”Veckans rosor” delas ut till Per Anders Fogelströms vänner, dem som kom ihåg olika 11 september, en f d FN-ambassadör, en loppmarknad i Skarpnäck, en tysk TV-reporter, en amerikansk krigsveteran och numera fredsaktivist, alla som förgäves jobbat med ett förväntat besök av indier, en Tuff-veteran och en dikt om solidaritet. På telefon från Malmö kåserar Marianne Stieger under rubriken ”Rosor jag fått och rosor jag ger” om hjälparbetare, farligt civilkrage och en kär bortgången Tyresöbo. Åke Sandins krönika har titeln ”Karl XII, Churchill och verkliga hjältar” och innehåller också diktsnuttar från Esaias Tegnér till Bertolt Brecht. Inför samtalscaféet Filosofika den 13 september med ämnet ”Vart tog etiken vägen?” intervjuas inledaren och Tuff-veteranen Göran Flodman. Hampus Eckerman tar upp tilltänkt bränning av koraner i USA, tidigare bokbål på Nya Testamentet i Israel, Pentagons uppköp av hela upplagor av för USA misshagliga böcker, Blairs memoarer och Expressens överdrifter om talibanernas motstånd mot flickskolor.
26/9-10/10
”Veckans rosor” delas ut till två DN-artiklar, två stridbara svenska författare, en radikal amerikansk historieprofessor, en utställning om atomkrig, en polisanmälan. en filmrecension, två Tuff-arrangemang och till solidariska människor. Hampus Eckermans gör nedslag om valen i Peru och Afghanistan, om en inröstad shaman, utvisning för även mindre brott och nya uppgifter om den elake president Nixon. Monica Schelin och Åke Sandin samtalar om de tusentals fängelsedömda vapenvägrarna för 40 -50 år sedan. Åke Sandins krönika har rubriken ”Vart tog solidaritet, ideologier och världens fattiga vägen?” och handlar om valrörelsen. Marianne Stieger intervjuas om sin make Roberts bok som hon nu har översatt med titeln ”Tysk, men inte nazist”.
10/10-24/10
”Veckans rosor” delas ut till en skola, en indisk partner, en perfekt present, en internationell fredspresident, en krönikör, en brittisk författare, en medarbetare i Radio Tuff, Tuffs samtalscafé och till medvetna solidariska. Marianne Stiegers krönika har rubriken ”Radio Tuffs födelsedagskalas”, där denna radios 25-årsjubileum firades. Hon framhåller vikten av ”vänplikt”. Åke Sandins krönika har rubriken ”Erica Jongs charm och politiskt korrekta rasism” och handlar om hennes succébok ”Rädd för att flyga”. Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, har skickat en text om sin märkliga vän Alice och alla hennes vedermödor. Hampus Eckerman rapporterar om brända tankbilar, ökade amputationer och makaber användning av likdelar i Afghanistan, om kuppmakare i Ecuador och amerikanska medicinska experiment på människor i Guatemala.
24/10-7/11
”Veckans rosor” delas ut till en gammal amerikansk sångstjärna, två lokaltidningar, en informatör på Svenska Afghanistankommittén, en kristen radiopratare, en gymnasielärare och en medarbetare i Radio Tuff. Marianne Stiegers krönika har rubriken ”Ett hem på jorden”. Hon berättar hur det är att leva i kappsäck men tycker främst synd om alla krigs- och katastrofdrabbade hemlösa i olika länder. I ett längre inslag med rubriken ”Med ansiktet mot vindarna” grillas Åke Sandin av Monica Schelin om hans tvivel på ryska ubåtar, hans historieförfalskningar, hans påstådda ”förintelseförnekelse” och hans eget uttryck ”förintelsenedtystanden”. Hampus Eckerman om Angela Merkels kritik av integrationen, amerikansk regissör som undviker terrorhotade Europa, fredsaktivister portade från Lars Wilks föreläsning, obemannade flygplans konstruktör och de allt flera drabbade i Afghanistan.
7-21 nov
”Veckans rosor” till en solidarisk skola, en insändare i DN, en artikel i Svenska Dagbladet om Afghanistan, en recension av en Palestinabok, två brittiska journalister om Churchill och fina gåvotips i TUFF-bladet.Maj-Britt Theorin, tidigare under många år riksdagsledamot, nedrustningsambassadör m m, om sin syn på den svenska militära insatsen i Afghanistan, påpekar ordvrängeri och varnar för att Sverige blir en Natovasall. Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson kommenterar det dåliga valdeltagandet i USA, ger en känga till norska nobelkommittén och den amerikanska ”friheten” att bära vapen. Marianne Stiegers inslag har rubriken ”Att vara del av statistik”, handlar om vårdköerna och det myckna talet att de har kortats. Hampus Eckerman rapporterar om ”Forum för levande historia”, Tony Blair, olika bomb- och terroristhot i Sverige och England samt Carl Bildt om Afghanistan.
21/11-5/12
Veckans rosor delas ut till tidskriften Ryska Posten, en Tyresöpräst, en fredsaktivist i Uppsala, kvinnor som framställer Tuffs julmangogram, en lokaltidning, en fredsordförande och program på Sveriges Radio.Marianne Stieger kåserar från Malmö om det värdefulla med att slå på trummor, bland annat för fred och internationell solidaritet. Åke Sandin försvarar sig mot en artikel i tidningen Expo, där han med lösryckta citat har hängts ut och anklagats för att stödja ”förintelseförnekare”. Hans krönika har rubriken ”Expo exponerar sin demagogi”. Monica Schelin frågar ut Åke om hur det känns att bli attackerad i trendiga medier. Han tar bl a upp den rasistiska kollektivskulden och kolonialismens härjningar. Monica nämner ceremonin i Storkyrkan den 30 november, då ickevåldspris delas ut. Hampus Eckermans rappa rapporter handlar om Per Nuder, Natos arméchef om Afghanistan, Obama om barnsoldater, israelisk stads främlingsfientlighet, Jimmy Åkessons sekreterare och soldater som fråntogs nagelfilar.
5-19 dec
Veckans rosor delas ut till en lokaltidning, en kyrklig ickevåldsfond, Tuffs biståndsbidrag, en utställning, en folkpartist från Solna, en kvinnlig debattör, ett par dissidenter i Koreakonflikten och ett ordspråk om motvindens effekt. Hampus Eckerman kommenterar Wikileaks senaste avslöjanden, massaker i Tjetjenien, nakenscanners på flygplatser, afghansk barnadödlighet och fylla i samband med kärnvapen. Åke Sandins krönika har rubriken ”Ickevåld i Storkyrkan på ’Kåldolmens dag’ ” och vilken dag det är får vi reda på. Marianne Stiegers inlägg har rubriken ”Att göra det omöjliga möjligt” och handlar om bl a om skånsk-dansk trafik. Monica Schelin och Åke Sandin pekar på det positiva med en förening som Tuff.
19/12-2/1
”Rosor” delas ut till en kyrkoherde, ett radioprogram, en amerikansk-svenska, en insändarskribent, en medarbetare i Radio Tuff, en norsk debattör och till köpare av mangogram. Hampus Eckerman kommenterar tomtar, Wikileaks om Georgienkriget, Somalia, barnprostitution i Afghanistan och Kissinger, självmordsbombare till och med i Härjedalen m m. Åke Sandins krönika har rubriken ”Natopräglade politiker har tagit över Nobels fredspris”, en rubrik på en artikel av norske juristen Fredrik S Heffermehl i DN den 10 december. Marianne Stieger kåserar från Malmö om jul och snö men också om terror genom att påminna om Amaltheadådet 1908 utanför Malmö. En text ”Världshistoriens mest pyramidala misslyckande” om angreppen på Irak och Afghanistan från Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson hörs.
söndag, februari 13
”Heligt krig”, den extrema hädelsen.
Som artonåring tog jag studenten. Minns att jag fick högsta betyg, stort A, i bland annat ämnet kristendom. Då sjöng vi om den ljusnande framtid. Men det var mycket länge sedan. I dag har jag framtiden bakom mig.
Ännu kan jag ändå se ljuset i stället för att bara förbanna mörkret. Härom dagen blev jag hoppfull: På det nu så bekanta Frihetstorget i Kairo samsades muslimer och kristna i en gemensam aktion och på banderollerna blandades den muslimska halvmånen med det kristna korset.
Men nästa dag kommer rapporter om att man i Indonesien bränt ner två kristna kyrkor därför att en kristen man ”bara” fick fängelse i stället för att avrättas. Och en muslimsk mobb slår brutalt ihjäl en medlem av en muslimsk minoritetsgrupp, alltmedan mördarna ropar Allah Akbar, gud är stor. Jag känner mig mer än vanligt religiöst obegåvad, när jag funderar på vad det är för mordisk gud som gärningsmännen hyllar.
Sedan blir jag lättad, när jag på http://www.tyresoradion.se lyssnar på Tyresöbon Ömer. Han har kurdisk bakgrund och talar som en sann humanist om sin muslimska tro. Fast så intervjuar jag imamen här i trakten. På tal om konvertering från islam kommer vi in på sharialagarna, enligt vilka man har rätt –eller plikt?- att döda avvikaren. Förrädare avrättar man ju, menar imamen.
Denna intolerans gör mig beklämd och jag undrar förvirrat om det har något stöd i Koranen. Lika förvånad blir jag när självmordsbombare hyllas som martyrer. Vilka religiösa påbud kan rättfärdiga massmord på oskyldiga medmänniskor? Nu vet jag att kristna västländers godtyckliga flygbombningar har mördat väldigt många flera civila än självmordsbombarnas sporadiska aktioner. Men hur ofta brännmärks detta av våra präster och biskopar? Har det inte tvärtom haft starkt stöd hos de inflytelserika högerkristna i USA?
I Indien är hinduismen den största religionen. Hinduerna är vegetarianer och vägrar att döda djur. Men i konflikter med muslimer är hämningarna mindre och det leder då och då till ömsesidiga blodbad. Och nog är det en ironi att Gandhis hemland har kärnvapen? Men det har också grannen, den islamiska republiken Pakistan liksom flera kristna länder och den judiska staten Israel.
Hädelse lär vara en svår synd i alla religioner. Men den ultimata hädelsen är väl ändå tron på heliga krig.
---------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (1283) 13-27 feb.
(Nästa offentliga Tuff-möte diskuterar ämnet ”Krigen, våldet och religionerna”. Navet i Föreningsgården Kvarnhjulet 28 feb kl 19)
Ännu kan jag ändå se ljuset i stället för att bara förbanna mörkret. Härom dagen blev jag hoppfull: På det nu så bekanta Frihetstorget i Kairo samsades muslimer och kristna i en gemensam aktion och på banderollerna blandades den muslimska halvmånen med det kristna korset.
Men nästa dag kommer rapporter om att man i Indonesien bränt ner två kristna kyrkor därför att en kristen man ”bara” fick fängelse i stället för att avrättas. Och en muslimsk mobb slår brutalt ihjäl en medlem av en muslimsk minoritetsgrupp, alltmedan mördarna ropar Allah Akbar, gud är stor. Jag känner mig mer än vanligt religiöst obegåvad, när jag funderar på vad det är för mordisk gud som gärningsmännen hyllar.
Sedan blir jag lättad, när jag på http://www.tyresoradion.se lyssnar på Tyresöbon Ömer. Han har kurdisk bakgrund och talar som en sann humanist om sin muslimska tro. Fast så intervjuar jag imamen här i trakten. På tal om konvertering från islam kommer vi in på sharialagarna, enligt vilka man har rätt –eller plikt?- att döda avvikaren. Förrädare avrättar man ju, menar imamen.
Denna intolerans gör mig beklämd och jag undrar förvirrat om det har något stöd i Koranen. Lika förvånad blir jag när självmordsbombare hyllas som martyrer. Vilka religiösa påbud kan rättfärdiga massmord på oskyldiga medmänniskor? Nu vet jag att kristna västländers godtyckliga flygbombningar har mördat väldigt många flera civila än självmordsbombarnas sporadiska aktioner. Men hur ofta brännmärks detta av våra präster och biskopar? Har det inte tvärtom haft starkt stöd hos de inflytelserika högerkristna i USA?
I Indien är hinduismen den största religionen. Hinduerna är vegetarianer och vägrar att döda djur. Men i konflikter med muslimer är hämningarna mindre och det leder då och då till ömsesidiga blodbad. Och nog är det en ironi att Gandhis hemland har kärnvapen? Men det har också grannen, den islamiska republiken Pakistan liksom flera kristna länder och den judiska staten Israel.
Hädelse lär vara en svår synd i alla religioner. Men den ultimata hädelsen är väl ändå tron på heliga krig.
---------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (1283) 13-27 feb.
(Nästa offentliga Tuff-möte diskuterar ämnet ”Krigen, våldet och religionerna”. Navet i Föreningsgården Kvarnhjulet 28 feb kl 19)
RADIO TUFF (nr 1283) 13-27 feb 2011
Här nedan och ovan finns texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1283) söndag 13 februari kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 27 februari på 91,4 MHz. Sändningen kan när som helst avlyssnas på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.
Trevligt om också du ville kontakta mig om radion, antingen på telefon 08-712 4463 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se
PÅANNONS:
Veckans rosor delas ut till två utländska Tuff-partners, en norsk filmmakare, en israelisk dokumentärfilm, Sveriges ärkebiskop, en radiodebattör och nästa Tuff-möte i ämnet ”Krigen, våldet och religionerna”.
Åke Sandins krönika har rubriken ”HELIGT KRIG”, DEN EXTREMA HÄDELSEN.
Den norska filmregissören Vibeke Lökkeberg berättar om varför hon gjort filmen ”The Tears of Gaza” (Gazas tårar).
”Skönheten har kommit” är rubriken på Marianne Stiegers krönika från Malmö. Hon tar sats i egyptiskan Nefertitis skönhet och talar om den annalkande skånska våren.
”Erövrarrasens” imperialistiska start är en text om den rasism som för 100 år sedan florerade också i USA.
Trevligt om också du ville kontakta mig om radion, antingen på telefon 08-712 4463 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se
PÅANNONS:
Veckans rosor delas ut till två utländska Tuff-partners, en norsk filmmakare, en israelisk dokumentärfilm, Sveriges ärkebiskop, en radiodebattör och nästa Tuff-möte i ämnet ”Krigen, våldet och religionerna”.
Åke Sandins krönika har rubriken ”HELIGT KRIG”, DEN EXTREMA HÄDELSEN.
Den norska filmregissören Vibeke Lökkeberg berättar om varför hon gjort filmen ”The Tears of Gaza” (Gazas tårar).
”Skönheten har kommit” är rubriken på Marianne Stiegers krönika från Malmö. Hon tar sats i egyptiskan Nefertitis skönhet och talar om den annalkande skånska våren.
”Erövrarrasens” imperialistiska start är en text om den rasism som för 100 år sedan florerade också i USA.
”ERÖVRARRASENS” IMPERIALISTISKA START
Lyssna på det här citatet
"Vi är en erövrarras. Vi måste lyda blodets röst och erövra nya marknader och om nödvändigt också nya länder."
Ras, blod och erövring, det måste väl vara en europeisk rasist, tror man i förstone. Men det var den unge amerikanske senatorn från Indiana, Albert Beveridge, en ivrig imperialist för drygt hundra år sen.
USA hade på 1800-talet berömt sig av att vara sig själv nog, att i motsats till rovlystna europeiska stater inte kapa åt sig kolonier. Det kan ifrågasättas, eftersom Förenta Staterna på 1800-talet lagt under sig indianernas områden och från Mexico erövrat bland annat Texas.
Men kring sekelskiftet 1900 började man i USA att få smak för erövringar också utanför den egna kontinenten. Eller som Washington Post skrev:
"Äregirighet, vinningslystnad, jordhunger, stolthet, stridsglädje, vad det än må vara livas vi av en ny känsla. En ny medvetenhet har kommit över oss -- medvetenheten om vår kraft-- och med den en ny aptit, en längtan att visa vår styrka. Smaken på ett imperium finns i folkets mun lika väl som smaken på blod i djungeln"
Djungeln ja, Djungelbokens brittiske författare, Rudyard Kipling, som skulle få Nobelpris 1907, hade just skrivit sin berömda --eller i dag kanske beryktade-- dikt om den vite mannens börda:
Take up the White Man's burden
Send forth the best ye breed
Och genom att skicka iväg det bästa av sitt släkte skulle den vite mannen ta hand om
Peoples, Half-devil and half-child.
Kiplings dikt om främmande folk som till hälften var barn, till hälften djävlar, spreds på några dagar över hela Förenta Staterna och fick ett väldigt genomslag.
William McKinley, president från 1897 tills han mördades av en polsk invandrare 1901, berättade att han fick en ingivelse av självaste Gud fader, när han bestämde sig för att angripa spanjorerna på Filippinerna och göra öarna till en amerikansk koloni. Spanjorerna besegrades snabbt men den inhemska befolkningen satte sig till motvärn mot de nya kolonialherrarna. Det skulle ta tre år innan USA hade slagit ner befrielserörelsen. Och detta krig fördes förstås från båda håll med ohygglig grymhet. När 20:e Kansas-regementet dödade alla, inklusive kvinnor och barn i en stad på 17000 invånare, försvarades det i New York Journal med:
"De svaga måste ge vika och inte sticka upp….Vi kommer att härska i Asien på samma sätt som vi härskar hemma."
Och en menig soldat förklarade mordlusten så här:
"Vår stridslust var på toppen och vi önskade inget högre än att döda niggrer. Det här att skjuta människor överträffar till och med harjakter"
Kriget på Filippinerna var ännu mera hänsynslöst än Vietnamkriget, ja en del anser att det till och med var brutalare än fördrivningen och utrotandet av Nordamerikas indianer. Det fanns dock amerikanska politiker och opinionsbildare, som genomskådade patriotiska tidningars ensidiga rapportering och därför skämdes över sina truppers framfart. En av dem var den berömde författaren Mark Twain, som skrev:
"Vi har pacificerat några tusen öbor och begravt dem, gjort deras åkrar obrukbara, bränt deras hem och tvingat deras änkor och faderlösa barn att leva utan tak över huvudet och underkuvat tio miljoner människor genom välvillig assimilering, vilket är det fromma ordet för geväret….Och så har vi genom Guds välvilja --orden är regeringens, inte mina-- blivit en stormakt"
I dag är Mark Twains land den ledande supermakten.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1283) 13-27 feb 2011. Hörs på http://www.tyresoradion.se/
"Vi är en erövrarras. Vi måste lyda blodets röst och erövra nya marknader och om nödvändigt också nya länder."
Ras, blod och erövring, det måste väl vara en europeisk rasist, tror man i förstone. Men det var den unge amerikanske senatorn från Indiana, Albert Beveridge, en ivrig imperialist för drygt hundra år sen.
USA hade på 1800-talet berömt sig av att vara sig själv nog, att i motsats till rovlystna europeiska stater inte kapa åt sig kolonier. Det kan ifrågasättas, eftersom Förenta Staterna på 1800-talet lagt under sig indianernas områden och från Mexico erövrat bland annat Texas.
Men kring sekelskiftet 1900 började man i USA att få smak för erövringar också utanför den egna kontinenten. Eller som Washington Post skrev:
"Äregirighet, vinningslystnad, jordhunger, stolthet, stridsglädje, vad det än må vara livas vi av en ny känsla. En ny medvetenhet har kommit över oss -- medvetenheten om vår kraft-- och med den en ny aptit, en längtan att visa vår styrka. Smaken på ett imperium finns i folkets mun lika väl som smaken på blod i djungeln"
Djungeln ja, Djungelbokens brittiske författare, Rudyard Kipling, som skulle få Nobelpris 1907, hade just skrivit sin berömda --eller i dag kanske beryktade-- dikt om den vite mannens börda:
Take up the White Man's burden
Send forth the best ye breed
Och genom att skicka iväg det bästa av sitt släkte skulle den vite mannen ta hand om
Peoples, Half-devil and half-child.
Kiplings dikt om främmande folk som till hälften var barn, till hälften djävlar, spreds på några dagar över hela Förenta Staterna och fick ett väldigt genomslag.
William McKinley, president från 1897 tills han mördades av en polsk invandrare 1901, berättade att han fick en ingivelse av självaste Gud fader, när han bestämde sig för att angripa spanjorerna på Filippinerna och göra öarna till en amerikansk koloni. Spanjorerna besegrades snabbt men den inhemska befolkningen satte sig till motvärn mot de nya kolonialherrarna. Det skulle ta tre år innan USA hade slagit ner befrielserörelsen. Och detta krig fördes förstås från båda håll med ohygglig grymhet. När 20:e Kansas-regementet dödade alla, inklusive kvinnor och barn i en stad på 17000 invånare, försvarades det i New York Journal med:
"De svaga måste ge vika och inte sticka upp….Vi kommer att härska i Asien på samma sätt som vi härskar hemma."
Och en menig soldat förklarade mordlusten så här:
"Vår stridslust var på toppen och vi önskade inget högre än att döda niggrer. Det här att skjuta människor överträffar till och med harjakter"
Kriget på Filippinerna var ännu mera hänsynslöst än Vietnamkriget, ja en del anser att det till och med var brutalare än fördrivningen och utrotandet av Nordamerikas indianer. Det fanns dock amerikanska politiker och opinionsbildare, som genomskådade patriotiska tidningars ensidiga rapportering och därför skämdes över sina truppers framfart. En av dem var den berömde författaren Mark Twain, som skrev:
"Vi har pacificerat några tusen öbor och begravt dem, gjort deras åkrar obrukbara, bränt deras hem och tvingat deras änkor och faderlösa barn att leva utan tak över huvudet och underkuvat tio miljoner människor genom välvillig assimilering, vilket är det fromma ordet för geväret….Och så har vi genom Guds välvilja --orden är regeringens, inte mina-- blivit en stormakt"
I dag är Mark Twains land den ledande supermakten.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1283) 13-27 feb 2011. Hörs på http://www.tyresoradion.se/
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1283) 13-27 feb till....
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu meddelat hur hon använt de 5000 kr vi skickade i höstas. Flera av de gamla fattiga har fått pengar och köpt kläder och annat för att klara den kalla vintern. Deras jul förgylldes av de julklappar de fick för våra pengar.
....till våra indiska partners, Bhikhu och Kokila Vyas samt Rajesh Shah, som nu meddelar att de kommer till Tyresö i mitten av april.
....till Den norska regissören Vibeke Løkkebergs skakande dokumentär Tears of Gaza (Gazas tårar), visades inför tre fullsatta salonger på Göteborgs filmfestival förra veckan . Den handlar om tre barn och hur deras liv gestaltar sig under och efter Gazakriget vintern 2008-2009, då de förlorade sina föräldrar Det är förmodligen en av de hemskaste krigsdokumentärerna som gjorts. Många blev berörda och engagerade. Det framgår bland annat av att filmen röstades fram till publikens pris för bästa långfilm, detta i en festival med ca 200 000 besökare. (Mera om detta senare i Radio Tuff)
....till Sveriges Radios program ”Nya vågen” (8/2), där journalisten Lars Lindberg kommenterade åtalet mot de tre män, som i augusti 2010 protesterade mot Natos bombfällningsövningar i Norrbotten genom att flyga drake och göra en kortfilm. Han menar att det är dessa icke-våldsanhängares åsikter som beivras och säger: ”Sverige kryper, detta åtal är inte friskt, det är sjukt!”
....till Sveriges Television, som (1/2) visade den israeliska dokumentären Dox: Defamation. Den visade hur skickligt och ofta långsökt inte minst Abe Foxman i amerikanska ADL (Anti-Defamation League) skrämmer med att antisemiter finns överallt och hur israeliska ungdomar intalas att de är hatade av alla andra folkgrupper. Professor Norman Finkelstein, författare av boken "Holocaustindustrin” och son till judar som satt i tyska koncentrationsläger, kom också till tals. Han invände, att det var lite märkligt att tala om antisemitism i USA, där judarna är den klart rikaste och mest framgångsrika etniska gruppen.
....till ärkebiskop Anders Wejryd, som i DN.Debatt (5/2) skriver under rubriken ”Vapenexport inget verktyg för dialog med diktaturer”. Mot bakgrund av de brutala händelserna i Tunisien och Egypten upprörs han av att Sverige exporterar vapen till dessa länder. (Detta påtalades redan den 30/1 här i Radio Tuff av Hampus Eckerman.) Ärkebiskopen kritiserar också statsminister Reinfeldt, som menar att vi skall fortsätta vapenexporten även till länder vi inte gillar.
....till Dan Jönsson, som (8/2) på tal om oppositionen i Egypten och Jemen påpekade att islamismen och vänstern ofta har samma bas bland fattiga arbetare och småbönder. Men hans slutsats är: ”Vi kan nog vara ganska säkra på att våra kära ledare i väst, i valet mellan islamism och socialism, utan att tveka skulle välja islamismen – precis som i Afghanistan på åttiotalet. Det diplomatiska mumlandet handlar nog varken om att främja demokrati eller om att motverka islamisk fundamentalism. Precis som för Hosni Mubarak handlar det om att till varje pris behålla greppet.”
....till nästa offentliga Tuff-möte, som i Navet Föreningsgården den 28 feb kl 19 diskuterar det brännande ämnet ”Krigen, våldet och religionerna”. Inledare är Siv Källstigen (sedan många år uppskattad präst i Tyresö), Ömer Tüysüs (Tyresöbo och muslim med kurdiskt ursprung), Christoffer Sjöholm (Gen.sekr, i Svenska Freds med erfarenheter av Balkan och Mellanöstern) och Widad Zaki (aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén). Ömer och Christoffer hörs under var sin halvtimme på http://www.tyresoradion.se
....till våra indiska partners, Bhikhu och Kokila Vyas samt Rajesh Shah, som nu meddelar att de kommer till Tyresö i mitten av april.
....till Den norska regissören Vibeke Løkkebergs skakande dokumentär Tears of Gaza (Gazas tårar), visades inför tre fullsatta salonger på Göteborgs filmfestival förra veckan . Den handlar om tre barn och hur deras liv gestaltar sig under och efter Gazakriget vintern 2008-2009, då de förlorade sina föräldrar Det är förmodligen en av de hemskaste krigsdokumentärerna som gjorts. Många blev berörda och engagerade. Det framgår bland annat av att filmen röstades fram till publikens pris för bästa långfilm, detta i en festival med ca 200 000 besökare. (Mera om detta senare i Radio Tuff)
....till Sveriges Radios program ”Nya vågen” (8/2), där journalisten Lars Lindberg kommenterade åtalet mot de tre män, som i augusti 2010 protesterade mot Natos bombfällningsövningar i Norrbotten genom att flyga drake och göra en kortfilm. Han menar att det är dessa icke-våldsanhängares åsikter som beivras och säger: ”Sverige kryper, detta åtal är inte friskt, det är sjukt!”
....till Sveriges Television, som (1/2) visade den israeliska dokumentären Dox: Defamation. Den visade hur skickligt och ofta långsökt inte minst Abe Foxman i amerikanska ADL (Anti-Defamation League) skrämmer med att antisemiter finns överallt och hur israeliska ungdomar intalas att de är hatade av alla andra folkgrupper. Professor Norman Finkelstein, författare av boken "Holocaustindustrin” och son till judar som satt i tyska koncentrationsläger, kom också till tals. Han invände, att det var lite märkligt att tala om antisemitism i USA, där judarna är den klart rikaste och mest framgångsrika etniska gruppen.
....till ärkebiskop Anders Wejryd, som i DN.Debatt (5/2) skriver under rubriken ”Vapenexport inget verktyg för dialog med diktaturer”. Mot bakgrund av de brutala händelserna i Tunisien och Egypten upprörs han av att Sverige exporterar vapen till dessa länder. (Detta påtalades redan den 30/1 här i Radio Tuff av Hampus Eckerman.) Ärkebiskopen kritiserar också statsminister Reinfeldt, som menar att vi skall fortsätta vapenexporten även till länder vi inte gillar.
....till Dan Jönsson, som (8/2) på tal om oppositionen i Egypten och Jemen påpekade att islamismen och vänstern ofta har samma bas bland fattiga arbetare och småbönder. Men hans slutsats är: ”Vi kan nog vara ganska säkra på att våra kära ledare i väst, i valet mellan islamism och socialism, utan att tveka skulle välja islamismen – precis som i Afghanistan på åttiotalet. Det diplomatiska mumlandet handlar nog varken om att främja demokrati eller om att motverka islamisk fundamentalism. Precis som för Hosni Mubarak handlar det om att till varje pris behålla greppet.”
....till nästa offentliga Tuff-möte, som i Navet Föreningsgården den 28 feb kl 19 diskuterar det brännande ämnet ”Krigen, våldet och religionerna”. Inledare är Siv Källstigen (sedan många år uppskattad präst i Tyresö), Ömer Tüysüs (Tyresöbo och muslim med kurdiskt ursprung), Christoffer Sjöholm (Gen.sekr, i Svenska Freds med erfarenheter av Balkan och Mellanöstern) och Widad Zaki (aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén). Ömer och Christoffer hörs under var sin halvtimme på http://www.tyresoradion.se
lördag, februari 12
Marianne Stieger: Skönheten har kommit
Kära lyssnare!
Skönhet har alltid fascinerat oss människor och sköna kvinnor i synnerhet. Så var det redan för 3500 år sedan, när den egyptiske faraonen Echnaton, eller Amenhotep IV som han också kallades, lät avbilda sin sköna hustru Nefertiti. Kärt barn har många namn, sägs det. Nefretiti säger vi på svenska, Nefretiti är det engelska namnet och Nofretete kallas hon i Tyskland. När de egyptiska hieroglyferna väl hade tolkats blev det ”Skönheten har kommit”, och ingen kan väl förneka att det egyptiska huvudet i kalksten är något av det vackraste som har formats av människohand.
År 1912, vid utgrävningarna i Tell el-Amarna, hittades drottningens avbildade huvud. Nefretiti och hennes make Echnaton var de första kungliga i Egypten som lät avbilda sig och framställas i offentligheten. Månne kungligheter redan då insåg vikten av publicitet? De här publiciteten gör det dock svårt att avgöra om huvudet avbildades direkt efter en levande förebild, eller om det är en fantasiprodukt, en drömbild kungen lät skapa efter drottningens död?
Efter utgrävningarna, som leddes av en tysk arkeolog, fördes huvudet till Tyskland, fullt legalt, med utförseltillstånd från den egyptiska regeringen, till skillnad mot de föremål som Louvren i Paris köpte in på 80-talet. Där handlade det om fem fresker som var stulna i Kungarnas dal 1978. President Sarkozy såg till att dessa föremål återlämnades för ett tag sedan. Det föranledde den egyptiske konstvetaren och direktören för Kairos konstmuseum Zahi Hawass att skriva ett brev till den tyska regeringens talesman för konst och kultur Bernd Neumann och kräva tillbaka även Nefretite. Neumann avvisade bestämt kravet med hänsyn till skulpturens ömtålighet. Hur skulle det se ut om Tyskland utvisade sin mest berömda invandrare?
Efter murens fall har Deutsches Museum i Berlin renoverats till ny glans, och där står nu Nefretite i sin glasmonter och är Berlins stolthet och stora dragplåster. Och, kära lyssnare, nu när Egypten i arton dagar har varit i fullt uppror och hundratusentals människor har krävt diktatorn Mubaraks avgång, är det kanske tur att Nefretite befann sig där hon är just nu. För mitt i allt uppror har flera museer i Kairo stormats och plundrats på konstföremål, och då hade säkert den antika lilla skönheten rövats bort som det första och mest begärda föremålet.
För 3500 år sedan kunde en kvinna i Egypten vara regent tillsammans med sin make. På sina håll i Europa har jämställdheten dröjt betydligt längre. Ett kvinnligt jubileum firades i Schweiz under den gångna veckan. Den 7 februari i år var det tjugo år sedan kvinnorna i den lilla Alprepubliken fick nationell rösträtt. Visserligen hade kvinnorna redan tidigare kunnat rösta i kommunala angelägenheter i kantonerna, dock inte i alla. I samband med jubileet frågade en tv-reporter en gammal man, vad han ansåg om kvinnlig rösträtt. Hör och häpna: ”Kvinnor har inte i offentligheten att göra. De ska hålla sig till de två k:na, nämligen kyrka och kök.” Hans något kuvade hustru stod bredvid och nickade instämmande. Hon vågade väl inte annat. Den här inställningen är fortfarande ganska utbredd i Schweiz, 3500 år efter Nefretites regeringstid. Vissa idéer behöver lång tid innan de får full genomslagskraft. Låt oss därför hoppas att demokrati och jämställdhet kan genomföras snabbare och utan blodspillan i revolutionens Egypten, där den gamle despoten Hosni Mubarak äntligen, efter 30 år av militärstyre och undantagslagar, har givit upp inför folkets krav på hans avgång.
Medan trafiken står stilla i Stockholm och på många andra platser i Sverige på grund av ett ymnigt snöfall, kan jag rapportera blommande snödroppar och vintergäck och de första kvittrande flyttfåglarna. Ge inte upp hoppat om en kommande vår, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1283
Skönhet har alltid fascinerat oss människor och sköna kvinnor i synnerhet. Så var det redan för 3500 år sedan, när den egyptiske faraonen Echnaton, eller Amenhotep IV som han också kallades, lät avbilda sin sköna hustru Nefertiti. Kärt barn har många namn, sägs det. Nefretiti säger vi på svenska, Nefretiti är det engelska namnet och Nofretete kallas hon i Tyskland. När de egyptiska hieroglyferna väl hade tolkats blev det ”Skönheten har kommit”, och ingen kan väl förneka att det egyptiska huvudet i kalksten är något av det vackraste som har formats av människohand.
År 1912, vid utgrävningarna i Tell el-Amarna, hittades drottningens avbildade huvud. Nefretiti och hennes make Echnaton var de första kungliga i Egypten som lät avbilda sig och framställas i offentligheten. Månne kungligheter redan då insåg vikten av publicitet? De här publiciteten gör det dock svårt att avgöra om huvudet avbildades direkt efter en levande förebild, eller om det är en fantasiprodukt, en drömbild kungen lät skapa efter drottningens död?
Efter utgrävningarna, som leddes av en tysk arkeolog, fördes huvudet till Tyskland, fullt legalt, med utförseltillstånd från den egyptiska regeringen, till skillnad mot de föremål som Louvren i Paris köpte in på 80-talet. Där handlade det om fem fresker som var stulna i Kungarnas dal 1978. President Sarkozy såg till att dessa föremål återlämnades för ett tag sedan. Det föranledde den egyptiske konstvetaren och direktören för Kairos konstmuseum Zahi Hawass att skriva ett brev till den tyska regeringens talesman för konst och kultur Bernd Neumann och kräva tillbaka även Nefretite. Neumann avvisade bestämt kravet med hänsyn till skulpturens ömtålighet. Hur skulle det se ut om Tyskland utvisade sin mest berömda invandrare?
Efter murens fall har Deutsches Museum i Berlin renoverats till ny glans, och där står nu Nefretite i sin glasmonter och är Berlins stolthet och stora dragplåster. Och, kära lyssnare, nu när Egypten i arton dagar har varit i fullt uppror och hundratusentals människor har krävt diktatorn Mubaraks avgång, är det kanske tur att Nefretite befann sig där hon är just nu. För mitt i allt uppror har flera museer i Kairo stormats och plundrats på konstföremål, och då hade säkert den antika lilla skönheten rövats bort som det första och mest begärda föremålet.
För 3500 år sedan kunde en kvinna i Egypten vara regent tillsammans med sin make. På sina håll i Europa har jämställdheten dröjt betydligt längre. Ett kvinnligt jubileum firades i Schweiz under den gångna veckan. Den 7 februari i år var det tjugo år sedan kvinnorna i den lilla Alprepubliken fick nationell rösträtt. Visserligen hade kvinnorna redan tidigare kunnat rösta i kommunala angelägenheter i kantonerna, dock inte i alla. I samband med jubileet frågade en tv-reporter en gammal man, vad han ansåg om kvinnlig rösträtt. Hör och häpna: ”Kvinnor har inte i offentligheten att göra. De ska hålla sig till de två k:na, nämligen kyrka och kök.” Hans något kuvade hustru stod bredvid och nickade instämmande. Hon vågade väl inte annat. Den här inställningen är fortfarande ganska utbredd i Schweiz, 3500 år efter Nefretites regeringstid. Vissa idéer behöver lång tid innan de får full genomslagskraft. Låt oss därför hoppas att demokrati och jämställdhet kan genomföras snabbare och utan blodspillan i revolutionens Egypten, där den gamle despoten Hosni Mubarak äntligen, efter 30 år av militärstyre och undantagslagar, har givit upp inför folkets krav på hans avgång.
Medan trafiken står stilla i Stockholm och på många andra platser i Sverige på grund av ett ymnigt snöfall, kan jag rapportera blommande snödroppar och vintergäck och de första kvittrande flyttfåglarna. Ge inte upp hoppat om en kommande vår, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1283
torsdag, februari 3
Radio Tuff och andra program
I snart 26 år har Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff hörts varenda vecka, sannolikt ett rekord för frivilligt gjord radio. Dessutom har jag sedan 1995 gjort över över 3000 halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4 Tyresöradion.
Dygnet runt hörs på denna radio tolv olika halvtimmesprogram på 91,4 MHz. Fyra eller fem nya läggs på varje söndag från kl 17. Numera kan du lyssna när du vill på något av dessa tolv program genom att klicka på http://www.tyresoradion.se
Här nedan kommer först innehållet i Radio Tuff 1282 i största korthet och sedan sammanfattningar av de tolv andra programmen som just nu hörs:
RADIO TUFF nr 1282:
Veckans rosor delas ut till Röda korset, en DN-debattör, en amerikansk Balkankännare, ett brev från Härjedalen, två jurister, solidariska medlemmar och lockande mötesarrangemang.
Hampus Eckerman kommenterar bland annat oron i arabländer, israeliska högermän samt amerikanska mc-gäng och djurrättsaktivister.
Från Malmö berättar Marianne Stieger om myterier från det kända på Bounty och nu den tyska upprördheten om skolfartyget ”Gorch Fock”.
Generalsekreteraren i Svenska Freds Christoffer Sjöholm om sina år som biståndsarbetare i Kosovo.
Åke Sandins krönika har rubriken ”Diana Johnstone och traska-patrullo-patrasket”
Texter från Radio Tuff finns att läsa på http://www.tuff.fred.se och http://www.tuffsandin.blogspot.com
De tolv program som denna vecka hörs på Tyresöradion
16/1-6/2:
Uppvuxen i Stockholm med italienska och tyska föräldrar och i dag boende i Schweiz är Rainer Santi en sann europé. Har jobbat i Svenska Freds och blivit kollad av östtyska Stasi. Han intervjuas också om Genève och schweizisk politik.
Daniel Arróspide växte upp i Bollmora, son till Edmundo, vars fina insatser för Tyresöradion vi minns med tacksamhet. Daniel gick i katolsk skola, är i dag företagare i Uppsala och är engagerad i debatten om aggressiv islamism. Han utfrågas också om sina idoler.
Marianne Eriksson i Krusboda, tidigare ett känt ansikte i Konsum Bollmora, bodde i unga år hos skådespelaren Per Oscarsson, vars tid i Tyresö hon också minns. Hon berättar om Maria Regina i Nacka, ett hem för svårt sjuka, men också om sitt intresse för dans.
Kerstin Driving växte upp i Brostugan vid Drottningholm, bor sedan långe i Tyresös Nytorp, har under många år varit en uppskattad lärare i Bergfoten och andra Tyresöskolor. Har haft särskilt intresse för bild och keramik och på fritiden för segling.
23/1-13/2:
Anna Lexelius är projektledare för KomAn, som försöker finna vägar till jobb åt folk med funktionsnedsättning. Hon intervjuas om sina tidigare jobb på Försäkringskassan och hos men berättar också om sitt intresse för u-länder och betonar vikten av samverkan.
Gerhard Wriggers har bott länge i Bollmora men växte upp i Hamburg, varifrån han under kriget evakuerades till Bayern. Jobbar ännu som sadelmakare, berömmer lärlingssystemet, har varit båtägare och bor i bostadsrätt på Granitvägen.
Ebbe Björkmans fjärde och sista del om Nils Ferlin, om skaldens giftermål, sista år och död 1961. Diktsamlingen ”Med många kulörta lyktor” nämns och flera dikter läses.
Nina Brogärd, Peter Dicke, Terje Engh och Åke Sandin glammar till med historier, många limerickar och elakheter
30/1-20/2:
Peter Inghe och Jörgen Toreson berättar om vår jazzklubbs lockande program vintern och våren 2011, bland annat om klubbens populära Ålandskryssningar Vi får höra flera låtar, t ex med Storyville Creepers, Trinity, Pan Brazil, och Hep Cats.
Bengt och Gun Larsson har bott på Björkbacken i många år, men Bengt växte upp på Gotland och Gun i östgötska Söderö. Han berättar om sitt jobb som bl a scenmästare på Dramaten i 43 år och båda minns pjäser, skådespelare och utomlandsturnéer.
Anna Höglin, i dag 92, berättar i en repris från 1999 om sin uppväxt på Trysunda, den lilla ön utanför Höga kusten. Hon intervjuas om Drevviken, spanska sjukan 1918, skeppsbrott, getter, båtar, psalmer och smuggling av 96-procentig sprit.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1282-83) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Från söndagkväll den 6 februari hörs följande fyra nya program:
6/2- 27/2:
Lärarna Kerstin Andersson och Jonas Hugosson samt gymnasisten Sofia Quiroga besökte kring nyår Indien och berättar nu om de många Tyresöprojekten där, såsom skolor, mangoträd, brunnar, dammar med mera och berömmer våra indiska partners.
På Granängsringen bor Ömer Tüysüz, politiskt aktiv, uppvuxen som kurd i Turkiet. Han berättar om armenier och andra folk i Turkiet, om PKK och kurdernas situation, oroligheterna 1979-80, religionerna, slöjorna, moskéerna och de olika språken.
Jakob Persson på Kyndelgränd kom som adoptivbarn till Hudiksvall från Etiopien, vars ”ledaresvin” han nämner. Intervjuas om sitt jobb som brevbärare i Bollmora, om sina tävlingar på skidor och i maraton men också om sitt intresse för musik.
Aria Pedram (pseudonym) bor i Sköndal och är iranier som pluggar på KTH. Han berättar om iransk politik, religion och historia men också om domstolar, natur, oljetillgångar, biltäthet, barnbegränsning samt vad han tycker om Sverige
Dygnet runt hörs på denna radio tolv olika halvtimmesprogram på 91,4 MHz. Fyra eller fem nya läggs på varje söndag från kl 17. Numera kan du lyssna när du vill på något av dessa tolv program genom att klicka på http://www.tyresoradion.se
Här nedan kommer först innehållet i Radio Tuff 1282 i största korthet och sedan sammanfattningar av de tolv andra programmen som just nu hörs:
RADIO TUFF nr 1282:
Veckans rosor delas ut till Röda korset, en DN-debattör, en amerikansk Balkankännare, ett brev från Härjedalen, två jurister, solidariska medlemmar och lockande mötesarrangemang.
Hampus Eckerman kommenterar bland annat oron i arabländer, israeliska högermän samt amerikanska mc-gäng och djurrättsaktivister.
Från Malmö berättar Marianne Stieger om myterier från det kända på Bounty och nu den tyska upprördheten om skolfartyget ”Gorch Fock”.
Generalsekreteraren i Svenska Freds Christoffer Sjöholm om sina år som biståndsarbetare i Kosovo.
Åke Sandins krönika har rubriken ”Diana Johnstone och traska-patrullo-patrasket”
Texter från Radio Tuff finns att läsa på http://www.tuff.fred.se och http://www.tuffsandin.blogspot.com
De tolv program som denna vecka hörs på Tyresöradion
16/1-6/2:
Uppvuxen i Stockholm med italienska och tyska föräldrar och i dag boende i Schweiz är Rainer Santi en sann europé. Har jobbat i Svenska Freds och blivit kollad av östtyska Stasi. Han intervjuas också om Genève och schweizisk politik.
Daniel Arróspide växte upp i Bollmora, son till Edmundo, vars fina insatser för Tyresöradion vi minns med tacksamhet. Daniel gick i katolsk skola, är i dag företagare i Uppsala och är engagerad i debatten om aggressiv islamism. Han utfrågas också om sina idoler.
Marianne Eriksson i Krusboda, tidigare ett känt ansikte i Konsum Bollmora, bodde i unga år hos skådespelaren Per Oscarsson, vars tid i Tyresö hon också minns. Hon berättar om Maria Regina i Nacka, ett hem för svårt sjuka, men också om sitt intresse för dans.
Kerstin Driving växte upp i Brostugan vid Drottningholm, bor sedan långe i Tyresös Nytorp, har under många år varit en uppskattad lärare i Bergfoten och andra Tyresöskolor. Har haft särskilt intresse för bild och keramik och på fritiden för segling.
23/1-13/2:
Anna Lexelius är projektledare för KomAn, som försöker finna vägar till jobb åt folk med funktionsnedsättning. Hon intervjuas om sina tidigare jobb på Försäkringskassan och hos men berättar också om sitt intresse för u-länder och betonar vikten av samverkan.
Gerhard Wriggers har bott länge i Bollmora men växte upp i Hamburg, varifrån han under kriget evakuerades till Bayern. Jobbar ännu som sadelmakare, berömmer lärlingssystemet, har varit båtägare och bor i bostadsrätt på Granitvägen.
Ebbe Björkmans fjärde och sista del om Nils Ferlin, om skaldens giftermål, sista år och död 1961. Diktsamlingen ”Med många kulörta lyktor” nämns och flera dikter läses.
Nina Brogärd, Peter Dicke, Terje Engh och Åke Sandin glammar till med historier, många limerickar och elakheter
30/1-20/2:
Peter Inghe och Jörgen Toreson berättar om vår jazzklubbs lockande program vintern och våren 2011, bland annat om klubbens populära Ålandskryssningar Vi får höra flera låtar, t ex med Storyville Creepers, Trinity, Pan Brazil, och Hep Cats.
Bengt och Gun Larsson har bott på Björkbacken i många år, men Bengt växte upp på Gotland och Gun i östgötska Söderö. Han berättar om sitt jobb som bl a scenmästare på Dramaten i 43 år och båda minns pjäser, skådespelare och utomlandsturnéer.
Anna Höglin, i dag 92, berättar i en repris från 1999 om sin uppväxt på Trysunda, den lilla ön utanför Höga kusten. Hon intervjuas om Drevviken, spanska sjukan 1918, skeppsbrott, getter, båtar, psalmer och smuggling av 96-procentig sprit.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1282-83) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Från söndagkväll den 6 februari hörs följande fyra nya program:
6/2- 27/2:
Lärarna Kerstin Andersson och Jonas Hugosson samt gymnasisten Sofia Quiroga besökte kring nyår Indien och berättar nu om de många Tyresöprojekten där, såsom skolor, mangoträd, brunnar, dammar med mera och berömmer våra indiska partners.
På Granängsringen bor Ömer Tüysüz, politiskt aktiv, uppvuxen som kurd i Turkiet. Han berättar om armenier och andra folk i Turkiet, om PKK och kurdernas situation, oroligheterna 1979-80, religionerna, slöjorna, moskéerna och de olika språken.
Jakob Persson på Kyndelgränd kom som adoptivbarn till Hudiksvall från Etiopien, vars ”ledaresvin” han nämner. Intervjuas om sitt jobb som brevbärare i Bollmora, om sina tävlingar på skidor och i maraton men också om sitt intresse för musik.
Aria Pedram (pseudonym) bor i Sköndal och är iranier som pluggar på KTH. Han berättar om iransk politik, religion och historia men också om domstolar, natur, oljetillgångar, biltäthet, barnbegränsning samt vad han tycker om Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)