(Nästa vecka den 6 och 9 augusti är det 63 år sedan de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki förintades)
Det är lätt att bli USA-kritisk när man talar om kärnvapen. Men i USA uppmärksammas faran av kärnvapenförintelsen mera än i Sverige, om man får tro de artiklar som Radio Tuffs man i Kalifornien, Bengt Svensson, har skickat oss. Flera nyutkomna amerikanska böcker har denna mänsklighetens ödesfråga som sitt ämne.
Sålunda recenserar H. Jack Geiger i The Nation två sådana böcker under rubriken The Mushrooming Cloud. Om den ena, 584 sidor tjocka ”Hiroshima’s Shadow, skriver Geiger, att den inte bara berättar om offrens lidanden utan främst fokuserar på de långvariga moraliska skadorna hos dem som valde att medvetet förinta hundratusentals civila liv i ett enda slag och sedan försökte rättfärdiga detta val. Vad som hände med japanerna är välkänt, påpekar författarna, men vad som hände med amerikanerna förtjänar granskning.
Boktiteln, Hiroshimas skugga, hänsyftar på den skugga av en människa, det enda som blev kvar av henne i den 5000-gradiga hettan, en skugga som brändes in i betongen. Men det är den mörka skugga som Hiroshima kastat över det följande halvseklet som är huvudämnet, ”detta monstrum med 70 000 huvuden”, som en vetenskapsman uttrycker det –så många kärnvapen fanns det faktiskt när kapprustningen nådde sin kulmen.
Den officiella beskrivningen av Hiroshima i USA har blivit en legend, som historiska forskare i stigande utsträckning har stuckit hål på, menar bokens redaktörer, Kai Bird och Lawrence Lifschultz. De smular med historiska sakargument sönder denna legends ”fyra trosartiklar” som de kallar dem.
Den första trosartikeln, ständigt upprepad sen 1945, påstår att atombomberna räddade en halv miljon, ja en miljon amerikanska liv. Men de amerikanska militära planerarna kalkylerade faktiskt med förluster på mellan 20 000 och 46 000 soldater vid en eventuell invasion av Japan. Och synar man nästa trosartikel, den att det var atombomberna som tvang Japan att kapitulera, så blir den officiella argumentationen ännu mera ohållbar. För att få det redan besegrade och även av Sovjetunionen angripna Japan att ge sig hade det räckt att USA mjukat upp sitt rigida krav på villkorslös kapitulation, så att den japanske kejsaren fick sitta i orubbat bo. Det gjorde USA-- men först efter Hiroshima och Nagasaki.
Den tredje amerikanska trosartikeln säger att de båda japanska städerna var legitima militära mål, en myt som Truman lanserade redan vid sitt triumfatoriska radiotal om det nya vapnet, då han kallade Hiroshima för en militärbas. Alla vet vi ju att det var hundratusentals civila som dödades och faktum var att Hiroshima valdes som mål för att staden var en av de få som ännu var relativt oförstörda av de ständiga bombningarna av japanska städer. Bara under ett enda angrepp på Tokyo i mars 1945 dödades 83 000 civila.
Den fjärde trosartikeln hävdar att människorna i Hiroshima och Nagasaki hade blivit förvarnade om vad som skulle hända. Ja, det är riktigt att amerikanerna brukade kasta ner flygblad över japanska städer, innan man terrorbombade dem. Det gjorde man inte enbart av humanitet utan också för att sprida panik bland befolkningen. Man varnade ett dussintal städer för att sedan bomba 3-4 av dem för att tvinga fram evakueringar också ur de städer som inte skulle bombas just då. Men Hiroshima och Nagasaki varnades inte. Det var först efter det att dessa städer hade utplånats som man kostade på sig flygblad över dem.
I boken ”Hiroshima’s Shadow” citeras Churchill, Eisenhower och andra allierade ledare, som framhållit att atombomberna inte behövdes för att tvinga fram Japans kapitulation. Men också atombombsprojektets ledare, generalen Leslie Groves citeras: ”The real purpose of building the bomb was to subdue the Soviets” (Det verkliga syftet med att konstruera bomben var att sätta Sovjet på plats). Och om radioaktiv smitta sade faktiskt general Groves: ”It is a very pleasant way to die” (Det är ett mycket behagligt sätt att dö på).
I en artikel i tidningen Arbetet skriver civilingenjören Folke Hagman, författare av boken ”Media som krigshetsare”:
”I USA finns en rad muséer, uppskattade turistmål med ’vänliga’ modeller av atombomberna. Var och en med eget smeknamn –’Little Boy’ för Hiroshimabomben, ’Fat Man’ för Nagasakibomben, en hyllning till Churchill har det sagts. I amerikanska museer vittnar inget om att människor förintas, ofta efter ofattbart lidande. Inga uppsamlade persedlar, inget bildmaterial får skapa förstämning genom att antyda bombernas fruktansvärda verkningar. En artikel i den amerikanska tidskriften ”Art in America” (juni 1989) beskriver stämningen: ’I denna karnevalsatmosfär med barn ridande på atombomber får besökarna veta att atombomber är gynnsamma, användarvänliga, ja till och med lustiga’ ”
Så långt Folke Hagman. För att återgå till boken ”Hiroshima’s Shadow” så tar den också upp den kontrovers som inträffade, när man för tre år sedan med pompa och retorik skulle fira 50-årsminnet av segern under andra världskriget. Först planerade USA ett frimärke som skulle hylla atombomberna, som sades ha förkortat kriget. Protesterna, inte minst från japansk sida, blev dock så häftiga att man drog in frimärket.
Värre tumult blev det om en utställning i the National Air and Space Museum. Det var den ledande amerikanska muséiinstitutionen Smithsonian, som ville påminna om krigsslutet. Men utställningen skulle inte bara innehålla ”Enola Gay”, flygplanet som släppte atombomben över Hiroshima utan också bilder på förstörelsen och diskussion om Trumans beslut att utplåna två japanska städer. Men de aktade historiker som hade varit utställningens rådgivare skulle snart utsättas för en trumeld av kritik från amerikanska veteranorganisationer och från den republikanska högern. Historikerna blev anklagade för att vara revisionister, ”ett brokigt slödder av akademiker och vänsterideologer”, för att ”hata sitt land”, ja de sades representera ”the prostitution of history”.
Kritikerna lyckades med vad författarna av boken kallar en ”historical cleansing”. Kvar i muséet blev det glänsande flygplan, Enola Gay, som hade släppt atombomben över Hiroshima, medan alla beskrivningarna av stadens och dess invånares öde försvann, liksom också varje tvivel på det berättigade i att använda atombomberna.
En annan bok som recenseras i The Nation är Stephen Schwartz ”Atomic Audit: the Cost an Consequences of U.S. Nuclear Weapons Since 1940” (Atombokslut: Kostnader och konsekvenser av amerikanska kärnvapen sedan 1940). Här beräknas kostnaden för det amerikanska kärnvapenprogrammet från 1940 till 1996 till det helt ofattbara beloppet av 5,5 biljoner dollar, alltså 5500 miljarder dollar eller så där en 40 000 miljarder kronor. Till det ska man då också lägga de 200 till 400 miljarder dollar som det beräknas kosta att städa upp efter allt farligt avfall och liknande.
När man funderar på och kanske förundras över att ett demokratiskt land som USA, när det dessutom redan hade vunnit kriget, släppte lös helvetet över två civila japanska städer är en bok omöjlig att komma förbi. Det är California-professorn John Dowers ”War Without Mercy”, som kom redan 1986 men som inte uppmärksammats i Sverige. Den handlar om kriget i Stilla havet med särskild tonvikt på de rasistiska inslagen. Att japanerna hade en rasistisk herrefolksideologi, som inte minst gick ut över deras asitiska grannar såsom koreaner och kineser, har vi fått lära oss, och det ger professor Dower också många exempel på. Men att också de allierade under det obarmhärtiga krigandet förföll till grov rasism har aldrig Hollywood velat skildra.
Professor Dower citerar allierade ledares omdömen om japaner. De var gula bastarder, korkade djur och gula apor, tyckte amiral Halsey, ja de var ”produkter av samlag mellan aphonor och de värsta kinesiska brottslingar”. General Blamey eldade sina trupper med att ”vi måste utrota denna ohyra…förinta alla japaner”. Till och med den högdragne Sir Alexander Cadogan vid brittiska UD talade om japanerna som bestialiska små apor och gula dvärgliknande slavar. Marinkårens tidning Leatherneck kallade japanerna för snedögda töntar och gulsotaktiga babianer. Andra uttryck som användes var löss, kackerlackor, galna hundar, råttor och djuriska undermänniskor.
Krigspropagandans råa hjärntvätt bidrog till att amerikanska enheter öppet skröt med att de inte tog fångar utan dödade dem –som man dödar just löss-- och att amerikanska soldater som souvenirer skickade hem japanska skelettdelar. Innan de allierade 1942 började med sina bombmattor mot civila mål hade president Roosevelt fördömt den sortens krigföring som barbarisk. Men tre år senare hade krigets brutalisering gått så långt, att hans son och förtrogne, Elliot Roosevelt, tyckte att man borde bomba ihjäl halva den japanska civilbefolkningen.
1945 var stämningen så förgiftad av kriget att det jublades över atombomberna. Ja inte bara det, nästan var fjärde amerikan beklagade att man inte hann kremera flera japaner levande än dem i Hiroshima och Nagasaki.
------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff 2/8 1998
tisdag, juli 29
lördag, juli 26
”DEN LILLA FISKEN FÅNGAR VI, MEN HAJEN FÅR GÅ FRI”
Den 15 juli var rubriken på Dagens Nyheters ledarsida ”Rättvisans sista chans” Det var Lisa Bjurwald som skrev om jakten på tysken Aribert Heim. Han är en 94-årig gubbe, som för 65 år sedan påstås ha mördat judiska barn med hjärtinjektioner. Jag skrev till Bjurwald och bad henne ange källan till denna ruskiga anklagelse. Något svar har jag inte fått, så jag undrar om det möjligen är ett av många propagandautspel på samma välkända tema. Kanske är det inte rättvisans sista chans utan snarare hämndens.
Jag medger att jag inte riktigt tillhör de många som jublar över att åldringar jagas och spärras in. I en krönika här i Radio Tuff för några veckor berättade jag om förra bosnienserbiska presidenten och ”krigsförbrytaren” Biljana Plavsic. Hon är 78 och sitter sedan fem år i Hinsebergs kvinnofängelse, dömd till elva år. I hennes ålder verkar det vara en livstidsdom. Senaste veckan var en av de främsta nyheterna att en annan bosnienserbisk ledare, Radovan Karadzic, nu efter tretton års jakt hade infångats.
Både Plavsic och Karadzic anklagas bland annat för etnisk rensning. Men i slutändan var det faktiskt deras serbiska landsmän som rensades värst, bland annat från kroatiska Krajina och sedan från Kosovo. Och ingen tycks veta något om den värsta etniska rensningen i Europas historia. Den skedde kring krigsslutet 1945 och omfattade 14 miljoner civila tyskar, vilkas förfäder i många generationer hade bott i Ostpreussen, Hinterpommern, Schlesien, Sudetområdet och Jugoslavien. Drygt två miljoner av dem dog av umbäranden och hunger eller dödades, många kvinnor och flickor efter våldtäkter.
Tystnaden är begriplig, för två av dem som tillsammans med Stalin på toppmötet i Potsdam 1945 beslutade om fördrivningen var Winston Churchill och Harry Truman. Som Paul Craig Roberts (Information Clearing House 16/7) skriver:
“Men självklart begår inte det Stora Moraliska Väst krigsförbrytelser. Det ärr anklagelser som luras på människor som demoniseras av västliga medier, sådana som serben Milosevic och sudanesen al-Bashir.”
Roberts tillhörde Reagans administration och har varit en av redaktörerna för Wall Street Journal. Han gör en för amerikaner tankeväckande jämförelse. Precis som Abraham Lincoln inte tillät sydstaterna att på 1860-talet bli fria har Milosevic och al-Bashir försökt att hindra sina länder från sönderfall, menar han.
Bush beskrivs av Roberts så här:
”Ledaren för en stat som startat två anfallskrig som dödat 1,2 miljoner människor och som håller hela världen på spänn i väntan på ett tredje, den här gången mot Iran, välkomnas med respekt av utländska regeringar. Storföretag och handelsorganisationer kommer att betala honom 600 000 kr per framträdande när han avgått”
Som kontrast nämner Roberts 85-årige Paul Henss’ öde. Han har i 53 år bott i USA men nu utpekats som ”krigsförbrytare” av ”nazijägaren” Eli Rosenbaums mäktiga och statsunderstödda byråkrati. Han kommer därför att utvisas ur USA. Brottet är att han som yngling tillhörde de tyskar som tränade vakthundar. Han var 22 år när kriget slutade.
Roberts’ kommentar är inte nådig:
”En pojke som tränade hundar blir utvisad som krigsförbrytare. Är det ingen som inser paradoxen med att deportera honom medan krigsförbrytaren i Vita huset sitter kvar?”
Rubriken på Roberts’ artikel är ”Little War Criminals Get Punished, Big Ones Don’t”.Redan romarna visste det och sade: “Quod Jovi licet, non bovi licet”, alltså att det som passar guden Jupiter inte passar oxen. Och Allan Edwall sjöng en gång om ”den lilla fisken fångar vi, men hajen får gå fri”. Det ska vi lyssna på nu
--------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1195) 2008-07-27
Texten på Allan Edwalls sista strof lyder:
”I Schweiz går landsmän med glada flin.
Dom lever som valutasvin.
Men snattar Svensson en inlagd sill,
då slår polisen och lagen till.
För ingenting, för kärleks skull
av motgång är ju världen full.
Den lilla fisken fångar vi,
men hajen får gå fri,
För ingenting, för kärleks skull......” osv
Jag medger att jag inte riktigt tillhör de många som jublar över att åldringar jagas och spärras in. I en krönika här i Radio Tuff för några veckor berättade jag om förra bosnienserbiska presidenten och ”krigsförbrytaren” Biljana Plavsic. Hon är 78 och sitter sedan fem år i Hinsebergs kvinnofängelse, dömd till elva år. I hennes ålder verkar det vara en livstidsdom. Senaste veckan var en av de främsta nyheterna att en annan bosnienserbisk ledare, Radovan Karadzic, nu efter tretton års jakt hade infångats.
Både Plavsic och Karadzic anklagas bland annat för etnisk rensning. Men i slutändan var det faktiskt deras serbiska landsmän som rensades värst, bland annat från kroatiska Krajina och sedan från Kosovo. Och ingen tycks veta något om den värsta etniska rensningen i Europas historia. Den skedde kring krigsslutet 1945 och omfattade 14 miljoner civila tyskar, vilkas förfäder i många generationer hade bott i Ostpreussen, Hinterpommern, Schlesien, Sudetområdet och Jugoslavien. Drygt två miljoner av dem dog av umbäranden och hunger eller dödades, många kvinnor och flickor efter våldtäkter.
Tystnaden är begriplig, för två av dem som tillsammans med Stalin på toppmötet i Potsdam 1945 beslutade om fördrivningen var Winston Churchill och Harry Truman. Som Paul Craig Roberts (Information Clearing House 16/7) skriver:
“Men självklart begår inte det Stora Moraliska Väst krigsförbrytelser. Det ärr anklagelser som luras på människor som demoniseras av västliga medier, sådana som serben Milosevic och sudanesen al-Bashir.”
Roberts tillhörde Reagans administration och har varit en av redaktörerna för Wall Street Journal. Han gör en för amerikaner tankeväckande jämförelse. Precis som Abraham Lincoln inte tillät sydstaterna att på 1860-talet bli fria har Milosevic och al-Bashir försökt att hindra sina länder från sönderfall, menar han.
Bush beskrivs av Roberts så här:
”Ledaren för en stat som startat två anfallskrig som dödat 1,2 miljoner människor och som håller hela världen på spänn i väntan på ett tredje, den här gången mot Iran, välkomnas med respekt av utländska regeringar. Storföretag och handelsorganisationer kommer att betala honom 600 000 kr per framträdande när han avgått”
Som kontrast nämner Roberts 85-årige Paul Henss’ öde. Han har i 53 år bott i USA men nu utpekats som ”krigsförbrytare” av ”nazijägaren” Eli Rosenbaums mäktiga och statsunderstödda byråkrati. Han kommer därför att utvisas ur USA. Brottet är att han som yngling tillhörde de tyskar som tränade vakthundar. Han var 22 år när kriget slutade.
Roberts’ kommentar är inte nådig:
”En pojke som tränade hundar blir utvisad som krigsförbrytare. Är det ingen som inser paradoxen med att deportera honom medan krigsförbrytaren i Vita huset sitter kvar?”
Rubriken på Roberts’ artikel är ”Little War Criminals Get Punished, Big Ones Don’t”.Redan romarna visste det och sade: “Quod Jovi licet, non bovi licet”, alltså att det som passar guden Jupiter inte passar oxen. Och Allan Edwall sjöng en gång om ”den lilla fisken fångar vi, men hajen får gå fri”. Det ska vi lyssna på nu
--------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1195) 2008-07-27
Texten på Allan Edwalls sista strof lyder:
”I Schweiz går landsmän med glada flin.
Dom lever som valutasvin.
Men snattar Svensson en inlagd sill,
då slår polisen och lagen till.
För ingenting, för kärleks skull
av motgång är ju världen full.
Den lilla fisken fångar vi,
men hajen får gå fri,
För ingenting, för kärleks skull......” osv
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1195) 08-07-27 till...
....till Tuffs kvinna på Cypern Annika Nicolaou ,född Atterlo, som nu besöker Tyresö. Hon har låtit framställa oerhört smakfulla fredssmycken. De är handgjorda, av silver och består av en fredssymbol omgiven av ett hjärta. De finns att beställa genom Monica Schelin , tel 08-712 2581 och att köpa i Tyresö centrum, där tuff-aktivister finns lördag den 9 augusti, Nagasakidagen.
....till Tuffs partner i Indien, Bhikhu Vyas, som nu rapporterar att planteringen av mango i indiska Dharampurs fattiga byar slagit rekord i år. Sammanlagt under åren med Tuffs finansiella stöd finns nu 90 000 mangoträd eller plantor i Dharampur, där många människor tidigare drabbats av nattblindhet, något som den rikliga förekomsten av A-vitamin i mangofrukterna motverkar.
....till två solidariska människor i Vänersborg. De har i veckan köpt fyra mangogram med rubriken ”I stället för blommor” för 500 kr styck. Varje sådant mangogram räcker till 100 nya mangoträd i Indien. Mangogram finns också ”För att gratulera” och ”Till minne av”. Kan beställas på telefon 08-712 2581 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se
....till amerikanska krigsmotståndare, som nu på lördag den 2 augusti anordnar en stor demonstration på Times Square i New York under parollen STOPPA KRIG MOT IRAN. De kräver också: USA UT UR IRAK och att pengar skall användas till mänskliga behov, inte till krig. De skriver: “Den amerikanska ockupationen av Irak och Afghanistan är avskydd av människorna där. Dessa krig har inget stöd här hemma och ruinerar vår ekonomi. I stället för att dra sig tillbaka förbereder nu Bush-administrationen ett nytt krig, den här gången mot Iran. Det måste stoppas!”
....till förre Reaganmedarbetaren Paul Craig Roberts som (Information Clearing House 16/7) skriver under rubriken ”Little War Criminals Get Punished, Big Ones Don’t”. Han citeras om en stund i denna veckas krönika, vars rubrik är ett Allan Edwall-citat: ”Den lilla fisken fångar vi men hajen får gå fri”
....till det oljerika Venezuela med sin socialistiske men i väst så kontroversielle president Hugo Chaves, som via organisationen Petrocaribe förser 19 fattiga grannländer i Karibien och Centralamerika med olja som understiger marknadspriset med 23 procent. Det hjälper dem att minska de ödesdigra konsekvenserna av de drastiskt ökande oljepriserna. De senaste medlemmarna är Guatemala och Costa Rica. Det beräknas att Guatemala därmed årligen sparar 12 miljarder kronor, Costa Rica 7,5 miljarder.
....till den ständige avslöjaren av västliga krigsförbrytelser, britten John Pilger, som nu i The New Statesman (10/7) skriver under rubriken ”How Britain Wages War”. I Radio Tuff är vi kritiska till historier om grymheter. De visar sig alltför ofta vara propaganda, särskilt de som berättas för att offren eller deras anhöriga ska få ordenlig kompensation. Men om ens hälften av Pilgers uppgifter om brittiska soldaters härjningar, till exempel i Irak, är sanna, bekräftar de den trista regeln att även soldater från demokratiska länder förvandlas till känslolösa sadister i krig.
....till till dem som använder Tuffs plusgiro 16 01 37-6 för att bli medlemmar eller för att lämna gåvor. Bara under 2008 har 16 000 kr i gåvor kommit in. Tack och heders! Det är oerhört välkommet. Visserligen sker allt jobb i Tuff och Radio Tuff helt oavlönat men vi har kostnader i form av hyra för Tuff-lokalen, sändningsavgifter för Radio Tuff och mycket annat.
....till Tuffs partner i Indien, Bhikhu Vyas, som nu rapporterar att planteringen av mango i indiska Dharampurs fattiga byar slagit rekord i år. Sammanlagt under åren med Tuffs finansiella stöd finns nu 90 000 mangoträd eller plantor i Dharampur, där många människor tidigare drabbats av nattblindhet, något som den rikliga förekomsten av A-vitamin i mangofrukterna motverkar.
....till två solidariska människor i Vänersborg. De har i veckan köpt fyra mangogram med rubriken ”I stället för blommor” för 500 kr styck. Varje sådant mangogram räcker till 100 nya mangoträd i Indien. Mangogram finns också ”För att gratulera” och ”Till minne av”. Kan beställas på telefon 08-712 2581 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se
....till amerikanska krigsmotståndare, som nu på lördag den 2 augusti anordnar en stor demonstration på Times Square i New York under parollen STOPPA KRIG MOT IRAN. De kräver också: USA UT UR IRAK och att pengar skall användas till mänskliga behov, inte till krig. De skriver: “Den amerikanska ockupationen av Irak och Afghanistan är avskydd av människorna där. Dessa krig har inget stöd här hemma och ruinerar vår ekonomi. I stället för att dra sig tillbaka förbereder nu Bush-administrationen ett nytt krig, den här gången mot Iran. Det måste stoppas!”
....till förre Reaganmedarbetaren Paul Craig Roberts som (Information Clearing House 16/7) skriver under rubriken ”Little War Criminals Get Punished, Big Ones Don’t”. Han citeras om en stund i denna veckas krönika, vars rubrik är ett Allan Edwall-citat: ”Den lilla fisken fångar vi men hajen får gå fri”
....till det oljerika Venezuela med sin socialistiske men i väst så kontroversielle president Hugo Chaves, som via organisationen Petrocaribe förser 19 fattiga grannländer i Karibien och Centralamerika med olja som understiger marknadspriset med 23 procent. Det hjälper dem att minska de ödesdigra konsekvenserna av de drastiskt ökande oljepriserna. De senaste medlemmarna är Guatemala och Costa Rica. Det beräknas att Guatemala därmed årligen sparar 12 miljarder kronor, Costa Rica 7,5 miljarder.
....till den ständige avslöjaren av västliga krigsförbrytelser, britten John Pilger, som nu i The New Statesman (10/7) skriver under rubriken ”How Britain Wages War”. I Radio Tuff är vi kritiska till historier om grymheter. De visar sig alltför ofta vara propaganda, särskilt de som berättas för att offren eller deras anhöriga ska få ordenlig kompensation. Men om ens hälften av Pilgers uppgifter om brittiska soldaters härjningar, till exempel i Irak, är sanna, bekräftar de den trista regeln att även soldater från demokratiska länder förvandlas till känslolösa sadister i krig.
....till till dem som använder Tuffs plusgiro 16 01 37-6 för att bli medlemmar eller för att lämna gåvor. Bara under 2008 har 16 000 kr i gåvor kommit in. Tack och heders! Det är oerhört välkommet. Visserligen sker allt jobb i Tuff och Radio Tuff helt oavlönat men vi har kostnader i form av hyra för Tuff-lokalen, sändningsavgifter för Radio Tuff och mycket annat.
söndag, juli 20
Hampus Eckerman: NAZISTER MOT EMU
Hej alla lyssnare,
Den här veckan har jag på tekniknördars vanligt fumliga sätt glömt att ladda min telefon och rapporten blir därför i stället en uppläst text. Ännu vet jag inte om det blir Åkes sönderrökta radioröst eller Monicas käcka stämma som läser upp den, men båda känns som utmärkta substitut.
Det är ungefär det som glädjer mig denna vecka, som vanligt blir man inte gladare över att läsa tidningarna. Reuters berättar om hur utvecklingen i de fattiga länderna bara gått bakåt. Av de 49 länder som räknas som världens minst utvecklade så har hälften av dem gått bakåt i industriell utveckling under de senaste 10 åren och bara i dessa lever nära 600 miljoner utan materiella tillgångar. Nu riskerar matpriserna i världen att öka fattigdomen och kriserna rejält, men Världsbankens definition av fattigdom är gjord för att detta inte ska märkas.
En av dessa orsaker är militariseringen av Afrika. För 10 år sedan stod Pentagon för 3% av vad de själva kallade hjälppengarna till Afrika. Om nu någon utan en fundamentalt pervers fantasi kan kalla militär upprustning av Afrika som en hjälp. Nu har Pentagons andel av "hjälpbudgeten" ökat från 3% till 22%. Denna "hjälp" går till att träna nya soldater i Liberia där ett inbördeskrig redan förstört landet. Den går också till Kongo, ett land som sett fem miljoner människor dödas i krig. Konflikten i Kongo har varit värre än den i Rwanda, Zimbabwe, Irak och Sudan - tillsammans. Teorin om att mer vapen skulle vara en hjälp får mig nästan att gråta.
I Haiti har FN ställt sig bakom diktaturen och den ökande fattigdomen. När demonstranter gått ut på gatorna för att fira den tidigare presidenten, Jean Bertrand Aristide, har FN-polis upprättat barrikader och beskjutit folksamlingarna med tårgas. Aristide var de fattigas val på Haiti och han avsattes för fyra år sedan i en amerikansk sponsrad kupp efter att han bl.a velat höja minimilönerna. Sedan dess har FN ställt upp som den nya maffiaregeringens livvakter och även utövat flera blodiga massakrer mot dem som vågat protestera.
Samtidigt så har USA:s terrorlista nu växt till en miljon människor. En del av dem är döda som Saddam Hussein, en del av dem dekorerade krigsveteraner och en är till och med amerikansk senator. Men vad gör väl det? När amerikaner väntar på Domedagen kan väl de döda återuppstå och om senator Kennedy inte är med Bush är han nog en terrorist.
I det här läget är det bara en sak som glädjer mig och det har inte med utrikespolitik att göra. Det har med Skansenchefen Jonas Wahlströms politiska exerciser att göra. För DN berättar han:
"Bland djuren som sparkar framåt är strutsen farligast. En strutsspark i ansiktet mår du inte bra av. [..] Fördelen med strutsar är deras dumhet. Om strutsen ser någonting, vad som helst, ovanför sitt huvud tror han att det är en större och starkare struts. Varje gång jag kliver in i hagen rusar han framåt för att sparka mig i huvudet. När han kommit två meter från mig gör jag en perfekt nazisthälsning. Då blir emustrutsen rädd och springer därifrån."
Strutsen är ett sunt djur och att springa från en nazihälsning känns som en bra och rationell reaktion. Fast det hade ju en spark också varit.
------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio tuff (nr 1194) 2008-07-20
Den här veckan har jag på tekniknördars vanligt fumliga sätt glömt att ladda min telefon och rapporten blir därför i stället en uppläst text. Ännu vet jag inte om det blir Åkes sönderrökta radioröst eller Monicas käcka stämma som läser upp den, men båda känns som utmärkta substitut.
Det är ungefär det som glädjer mig denna vecka, som vanligt blir man inte gladare över att läsa tidningarna. Reuters berättar om hur utvecklingen i de fattiga länderna bara gått bakåt. Av de 49 länder som räknas som världens minst utvecklade så har hälften av dem gått bakåt i industriell utveckling under de senaste 10 åren och bara i dessa lever nära 600 miljoner utan materiella tillgångar. Nu riskerar matpriserna i världen att öka fattigdomen och kriserna rejält, men Världsbankens definition av fattigdom är gjord för att detta inte ska märkas.
En av dessa orsaker är militariseringen av Afrika. För 10 år sedan stod Pentagon för 3% av vad de själva kallade hjälppengarna till Afrika. Om nu någon utan en fundamentalt pervers fantasi kan kalla militär upprustning av Afrika som en hjälp. Nu har Pentagons andel av "hjälpbudgeten" ökat från 3% till 22%. Denna "hjälp" går till att träna nya soldater i Liberia där ett inbördeskrig redan förstört landet. Den går också till Kongo, ett land som sett fem miljoner människor dödas i krig. Konflikten i Kongo har varit värre än den i Rwanda, Zimbabwe, Irak och Sudan - tillsammans. Teorin om att mer vapen skulle vara en hjälp får mig nästan att gråta.
I Haiti har FN ställt sig bakom diktaturen och den ökande fattigdomen. När demonstranter gått ut på gatorna för att fira den tidigare presidenten, Jean Bertrand Aristide, har FN-polis upprättat barrikader och beskjutit folksamlingarna med tårgas. Aristide var de fattigas val på Haiti och han avsattes för fyra år sedan i en amerikansk sponsrad kupp efter att han bl.a velat höja minimilönerna. Sedan dess har FN ställt upp som den nya maffiaregeringens livvakter och även utövat flera blodiga massakrer mot dem som vågat protestera.
Samtidigt så har USA:s terrorlista nu växt till en miljon människor. En del av dem är döda som Saddam Hussein, en del av dem dekorerade krigsveteraner och en är till och med amerikansk senator. Men vad gör väl det? När amerikaner väntar på Domedagen kan väl de döda återuppstå och om senator Kennedy inte är med Bush är han nog en terrorist.
I det här läget är det bara en sak som glädjer mig och det har inte med utrikespolitik att göra. Det har med Skansenchefen Jonas Wahlströms politiska exerciser att göra. För DN berättar han:
"Bland djuren som sparkar framåt är strutsen farligast. En strutsspark i ansiktet mår du inte bra av. [..] Fördelen med strutsar är deras dumhet. Om strutsen ser någonting, vad som helst, ovanför sitt huvud tror han att det är en större och starkare struts. Varje gång jag kliver in i hagen rusar han framåt för att sparka mig i huvudet. När han kommit två meter från mig gör jag en perfekt nazisthälsning. Då blir emustrutsen rädd och springer därifrån."
Strutsen är ett sunt djur och att springa från en nazihälsning känns som en bra och rationell reaktion. Fast det hade ju en spark också varit.
------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio tuff (nr 1194) 2008-07-20
TRENDIGA MEN LÖGNAKTIGA ”AVSLÖJANDEN”
(Det här en repris från Radio Tuff i september 2001)
Den 23 september 2001 hade Dagens Nyheters förstasida som sin mest framträdande nyhet att "riksdagsmän var fascister". Tidningen stödde sig på Bo Schöns "forskningar". Till yttermera visso fanns i samma nummer på DN-Debatt en lång artikel av Schön. Han hade gjort en film på TV 4 om svenska SS-män under andra världskriget.
Schön undvek att berätta om att det var märkligt få svenskar som anslöt sig till tyska SS under andra världskriget. Bara ett par hundra, medan i tyskockuperade länder räknades de SS-frivilliga i tusental och tiotusental. 8 000 norrmän och lika många danskar slogs som frivilliga i Waffen-SS eller i Wehrmacht, 25 000 holländare, 24 000 fransmän etc.
Hans TV-film hade som sin mest spektakulära källa en gubbe från Eskilstuna, som hette Sundin. Denne berättade bland annat om hur han hade varit lägervakt i Treblinka.
Filmen fick tack vare sitt politiskt superkorrekta tema ampla lovord och som sagt också positiv uppmärksamhet i Dagens Nyheter, rikslikaren för det sanna och rätta. Men så påpekade historikern Peter Englund, att Treblinka var ett redan övergivet läger 1944, då Sundin påstod att han tjänstgjort där. Sedan avslöjade lokalpressen i Eskilstuna, att Sundin skröt med att han minsann hade suttit vid samma bord som Hitler och Eva Braun samt fått cigarr av självaste Heinrich Himmler. Man tog också fram att Sundin hade varit på svenskt mentalsjukhus under andra världskriget.
Trots att Schöns film alltså delvis byggde på uppgifter från en mytoman sände TV4 en repris av den. Hur var det då med DN:s stort uppslagna nyhet om fascistiska svenska politiker?. Jo, det var tre som hängdes ut: Förra statsrådet Birgit Rodhe (fp), förre ecklesiastikministern och landshövdingen Ragnar Edenman (s) och riksdagsman Rolf Clarkson (m).
Clarkson skall enligt Schön –hur denne nu visste det?— en gång ha gjort Hitlerhälsningen i riksdagens toalett. Edenman hade tillhört en nationalistisk ungdomsgrupp. Men så påpekade förre kulturministern Bengt Göransson, som jag intervjuade, att Edenman var 15 år vid det tillfället. Det var 1929, alltså fyra år innan nazismen blev en maktfaktor. Edenman tillhörde några år senare de Uppsalastudenter –tyvärr en minoritet—som välkomnade judiska akademiker till Sverige.
Med anledning av Dagens Nyheters ack så trendriktiga vinklingar sändes följande satir i Radio Tuff 2001-09-26. Den återges nu i repris.
SKÖN-BOSSE McCARTHY (SB) GRILLAR ÅKE SANDIN (ÅS)
ÅS Det är en stor ära för oss i Radio Tuff att bli utfrågade av en i de stora medierna så uppmärksammad journalist som du Skön-Bosse McCarthy. Du är ju så stor och politiskt korrekt att även när dina uppgiftslämnare är mytomaner blir du hyllad och dina dokumentärer visas i repris av TV4. Nu i torsdags var du både på första sidan och på debattsidan i Dagens Nyheter. Grattis!
SB Det är ingen idé att du försöker smöra för mig, Åke Sandin. I min underbökande journalistik har jag till exempel funnit det här fotot, som föreställer dig, eller hur?
ÅS Ja, det stämmer
SB Vet du när det här fotot togs
ÅS Nej, för länge sen i alla fall, det syns ju
SB Det plåtades den 30 januari 1933
ÅS Vad är det med det då?
SB Jag trodde du visste att det var den dagen Hitler tog makten. Kan du förklara varför du ser så glad ut på det här fotot och varför du håller ena handen i luften?
ÅS Men herregud, jag var ju bara tio månader gammal den gången. Och små barn viftar ofta glatt med armarna
SB Nu slingrar du dig, helt förgäves faktiskt, för den berömde amerikanske professorn Daniel Goldhagen har påvisat att rasistiska böjelser praktiskt taget finns i generna, åtminstone på tyskar och säkert också på er norrlänningar. Du har själv medgivit på radion och i en artikel att du var med i Törnelljugend i slutet av andra världskriget
ÅS Ja, andra mera insiktsfulla kallade oss landstormspojkar för Törnelljugend efter Sveriges ÖB, general Törnell. Jag var 12-13 år gammal den gången
SB Vill du därmed antyda att ungdomsförsyndelser inte är försyndelser?
ÅS Jo, men snälla Skön-Bosse……
SB Försök inte att komma med invändningar. Du är väl inte så korkad att du tror att våra medier bryr sig om sånt tjafs. Och för resten: Gjorde du inte lumpen på ett elitkompani och stoltserade som fanvakt på Svenska Flaggans dag 1953?
ÅS Ja, det är möjligt. Men vad är det med det då?
SB Du har väl ändå inte, Åke Sandin, förträngt vilka grupper det är som i tid och otid använder svenska flaggan. Nån medvetenhet har man väl rätt att kräva av dig.
ÅS Jomen, kära nån, det här hände för 48 år sen. Och jag var faktiskt utkommenderad att stå där ett par timmar.
SB Kommenderad och kommenderad, vet du hur många illdådare det är som skyllt på att dom bara lytt order. Du skulle ha vägrat för du vet väl vilken ödesdiger roll alla medlöparna har spelat.
ÅS Jo, det är sant men jag tyckte inte att det var nåt illdåd att stå där. Och förresten vägrade jag militärtjänst sex år senare och hamnade då i fängelse som en slags politisk fånge.
SB Hur kan man i en demokrati som vår svenska kalla sig för politisk fånge. Åke Sandin och Ahmed Rami, politiska fångar, det låter nånting det!
ÅS Jomen det var väl en viss skillnad eller menar du………
SB Olaglighet som olaglighet och förresten begick du inte ditt brott därför att du var inspirerad av den kommunistiska hetsen mot svenska atombomber?
ÅS Inte alls, jag tyckte bara att kärnvapen både i Sovjet, USA och de planerade i Sverige var det mest fascistiska……
SB Det räcker med att kolla vår fria svenska press vid den här tidpunkten. Den var enig om att ni pacifister gick i Moskvas ledband. Du menar väl inte att Herbert Tingsten och Per Ahlmark båda hade fel?
ÅS Jo, det hade dom på den här punkten. Faktum är att ingen i AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb, var kommunist.
SB Nej, inte formellt förstås, så dumma var dom inte, men dom var betuttade. Inte heller socialdemokraten Ragnar Edenman, folkpartisten Birgit Rodhe och moderaten Rolf Clarkson var medlemmar i nazistpartiet, men dom fanns i unga dar i nationella organisationer och som du ser på Dagens Nyheters förstasida i en stor rubrik, så kallas dom för fascister.
ÅS Jag tycker man ska vara lite aktsam med att använda såna uttryck på så lösa boliner även om det går hem kring mittfårans lockande köttgrytor. Kom med lite fakta i stället!
SB Fakta ja. Faktum är att du en dag sommaren 1978, Åke Sandin, i Bollmora centrum mötte en känd kommunist som hälsade med höjd och knuten näve, kommunisthälsningen alltså, och du lär ha hälsat tillbaka på samma sätt.
ÅS Det har jag inget minne av. Vad har du för belägg för detta?
SB Två ögonvittnen, faktiskt
ÅS Av samma kaliber som din SS-mytoman från Eskilstuna?
SB Men du kan väl inte neka till att du på radion intervjuat en massa kommunister?
ÅS Nej visst har jag det, och en massa moderater sossar, folkpartister och andra…...
SB Som du alltså använder som alibi eller?
……………………………………….
SB Varför svarar du inte
ÅS Nja, jag sitter och funderar på att du nog skulle ha klättrat mycket högt på karriärstegen också om du hade varit journalist i Hitlers Tyskland eller Stalins Sovjetunionen?
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1194) 2008-07-20, en repris från 2001
-------------------------------------------------------------
PS: Den som i motsats till Bo Schön seriöst forskat om SS-männen är Lennart Westberg i Sundsvall. Han har intervjuats några gånger på Tyresöradion
Den 23 september 2001 hade Dagens Nyheters förstasida som sin mest framträdande nyhet att "riksdagsmän var fascister". Tidningen stödde sig på Bo Schöns "forskningar". Till yttermera visso fanns i samma nummer på DN-Debatt en lång artikel av Schön. Han hade gjort en film på TV 4 om svenska SS-män under andra världskriget.
Schön undvek att berätta om att det var märkligt få svenskar som anslöt sig till tyska SS under andra världskriget. Bara ett par hundra, medan i tyskockuperade länder räknades de SS-frivilliga i tusental och tiotusental. 8 000 norrmän och lika många danskar slogs som frivilliga i Waffen-SS eller i Wehrmacht, 25 000 holländare, 24 000 fransmän etc.
Hans TV-film hade som sin mest spektakulära källa en gubbe från Eskilstuna, som hette Sundin. Denne berättade bland annat om hur han hade varit lägervakt i Treblinka.
Filmen fick tack vare sitt politiskt superkorrekta tema ampla lovord och som sagt också positiv uppmärksamhet i Dagens Nyheter, rikslikaren för det sanna och rätta. Men så påpekade historikern Peter Englund, att Treblinka var ett redan övergivet läger 1944, då Sundin påstod att han tjänstgjort där. Sedan avslöjade lokalpressen i Eskilstuna, att Sundin skröt med att han minsann hade suttit vid samma bord som Hitler och Eva Braun samt fått cigarr av självaste Heinrich Himmler. Man tog också fram att Sundin hade varit på svenskt mentalsjukhus under andra världskriget.
Trots att Schöns film alltså delvis byggde på uppgifter från en mytoman sände TV4 en repris av den. Hur var det då med DN:s stort uppslagna nyhet om fascistiska svenska politiker?. Jo, det var tre som hängdes ut: Förra statsrådet Birgit Rodhe (fp), förre ecklesiastikministern och landshövdingen Ragnar Edenman (s) och riksdagsman Rolf Clarkson (m).
Clarkson skall enligt Schön –hur denne nu visste det?— en gång ha gjort Hitlerhälsningen i riksdagens toalett. Edenman hade tillhört en nationalistisk ungdomsgrupp. Men så påpekade förre kulturministern Bengt Göransson, som jag intervjuade, att Edenman var 15 år vid det tillfället. Det var 1929, alltså fyra år innan nazismen blev en maktfaktor. Edenman tillhörde några år senare de Uppsalastudenter –tyvärr en minoritet—som välkomnade judiska akademiker till Sverige.
Med anledning av Dagens Nyheters ack så trendriktiga vinklingar sändes följande satir i Radio Tuff 2001-09-26. Den återges nu i repris.
SKÖN-BOSSE McCARTHY (SB) GRILLAR ÅKE SANDIN (ÅS)
ÅS Det är en stor ära för oss i Radio Tuff att bli utfrågade av en i de stora medierna så uppmärksammad journalist som du Skön-Bosse McCarthy. Du är ju så stor och politiskt korrekt att även när dina uppgiftslämnare är mytomaner blir du hyllad och dina dokumentärer visas i repris av TV4. Nu i torsdags var du både på första sidan och på debattsidan i Dagens Nyheter. Grattis!
SB Det är ingen idé att du försöker smöra för mig, Åke Sandin. I min underbökande journalistik har jag till exempel funnit det här fotot, som föreställer dig, eller hur?
ÅS Ja, det stämmer
SB Vet du när det här fotot togs
ÅS Nej, för länge sen i alla fall, det syns ju
SB Det plåtades den 30 januari 1933
ÅS Vad är det med det då?
SB Jag trodde du visste att det var den dagen Hitler tog makten. Kan du förklara varför du ser så glad ut på det här fotot och varför du håller ena handen i luften?
ÅS Men herregud, jag var ju bara tio månader gammal den gången. Och små barn viftar ofta glatt med armarna
SB Nu slingrar du dig, helt förgäves faktiskt, för den berömde amerikanske professorn Daniel Goldhagen har påvisat att rasistiska böjelser praktiskt taget finns i generna, åtminstone på tyskar och säkert också på er norrlänningar. Du har själv medgivit på radion och i en artikel att du var med i Törnelljugend i slutet av andra världskriget
ÅS Ja, andra mera insiktsfulla kallade oss landstormspojkar för Törnelljugend efter Sveriges ÖB, general Törnell. Jag var 12-13 år gammal den gången
SB Vill du därmed antyda att ungdomsförsyndelser inte är försyndelser?
ÅS Jo, men snälla Skön-Bosse……
SB Försök inte att komma med invändningar. Du är väl inte så korkad att du tror att våra medier bryr sig om sånt tjafs. Och för resten: Gjorde du inte lumpen på ett elitkompani och stoltserade som fanvakt på Svenska Flaggans dag 1953?
ÅS Ja, det är möjligt. Men vad är det med det då?
SB Du har väl ändå inte, Åke Sandin, förträngt vilka grupper det är som i tid och otid använder svenska flaggan. Nån medvetenhet har man väl rätt att kräva av dig.
ÅS Jomen, kära nån, det här hände för 48 år sen. Och jag var faktiskt utkommenderad att stå där ett par timmar.
SB Kommenderad och kommenderad, vet du hur många illdådare det är som skyllt på att dom bara lytt order. Du skulle ha vägrat för du vet väl vilken ödesdiger roll alla medlöparna har spelat.
ÅS Jo, det är sant men jag tyckte inte att det var nåt illdåd att stå där. Och förresten vägrade jag militärtjänst sex år senare och hamnade då i fängelse som en slags politisk fånge.
SB Hur kan man i en demokrati som vår svenska kalla sig för politisk fånge. Åke Sandin och Ahmed Rami, politiska fångar, det låter nånting det!
ÅS Jomen det var väl en viss skillnad eller menar du………
SB Olaglighet som olaglighet och förresten begick du inte ditt brott därför att du var inspirerad av den kommunistiska hetsen mot svenska atombomber?
ÅS Inte alls, jag tyckte bara att kärnvapen både i Sovjet, USA och de planerade i Sverige var det mest fascistiska……
SB Det räcker med att kolla vår fria svenska press vid den här tidpunkten. Den var enig om att ni pacifister gick i Moskvas ledband. Du menar väl inte att Herbert Tingsten och Per Ahlmark båda hade fel?
ÅS Jo, det hade dom på den här punkten. Faktum är att ingen i AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb, var kommunist.
SB Nej, inte formellt förstås, så dumma var dom inte, men dom var betuttade. Inte heller socialdemokraten Ragnar Edenman, folkpartisten Birgit Rodhe och moderaten Rolf Clarkson var medlemmar i nazistpartiet, men dom fanns i unga dar i nationella organisationer och som du ser på Dagens Nyheters förstasida i en stor rubrik, så kallas dom för fascister.
ÅS Jag tycker man ska vara lite aktsam med att använda såna uttryck på så lösa boliner även om det går hem kring mittfårans lockande köttgrytor. Kom med lite fakta i stället!
SB Fakta ja. Faktum är att du en dag sommaren 1978, Åke Sandin, i Bollmora centrum mötte en känd kommunist som hälsade med höjd och knuten näve, kommunisthälsningen alltså, och du lär ha hälsat tillbaka på samma sätt.
ÅS Det har jag inget minne av. Vad har du för belägg för detta?
SB Två ögonvittnen, faktiskt
ÅS Av samma kaliber som din SS-mytoman från Eskilstuna?
SB Men du kan väl inte neka till att du på radion intervjuat en massa kommunister?
ÅS Nej visst har jag det, och en massa moderater sossar, folkpartister och andra…...
SB Som du alltså använder som alibi eller?
……………………………………….
SB Varför svarar du inte
ÅS Nja, jag sitter och funderar på att du nog skulle ha klättrat mycket högt på karriärstegen också om du hade varit journalist i Hitlers Tyskland eller Stalins Sovjetunionen?
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1194) 2008-07-20, en repris från 2001
-------------------------------------------------------------
PS: Den som i motsats till Bo Schön seriöst forskat om SS-männen är Lennart Westberg i Sundsvall. Han har intervjuats några gånger på Tyresöradion
lördag, juli 19
MARIANNE STALBOHM-STIEGER:
TRÄDGÅRDAR, SPRÅKINNOVATIONER, MANDELA
Kära lyssnare,
Visst är det skönt att komma hem efter en semester? Plötsligt ser man sin omgivning med nya ögon, och allt det man har funderat på att göra känns rätt. Själv har jag planterat nya blommor på balkongen och äntligen köpt de lampor jag funderat på ett helt år. Men jag har också hunnit upptäcka nya platser här i Skåne och utvidgat mina upptäcktsfärder. Jag förvånas ständigt över den mångfald av intryck som strömmar över mig. Mest imponeras jag dock av den frodiga växtligheten med alla ljuvliga stockrosor på första plats. En av platserna jag har besökt i sommar är Norrvikens trädgårdar strax väster om Båstad. Rudolf Abelin, grundaren, hade redan vid slutet av 1800-talet anlagt en trädgård vid Bråviken utanför Norrköping. Järnvägen som anlades vid den tiden omintetgjorde dock hans vidare planer, och så förlades Abelins Norrviken till Båstad. Nu kan vi härnere tack och lov njuta av hans trädgårdskonst. Och vilken konst! Kom ner och njut ni också!
Medan jag var på semester hörde ni en av vår programledares utmärkta krönikor, nämligen den som handlade om den förtäckta rasismen mot tyskarna. Det är märkligt hur den sortens rasism som Åke Sandin påtalade kan pågå i svensk press utan att allmänheten reagerar. Själv gick jag i taket, när jag bland all reklam som låg och väntade på mig, hittade ett blad som gjorde reklam för bland annat kylskåp. Företaget Bosch, som ju från början är ett tyskt företag, trampar på i samma rasistiska spår. Med ett litet elakt uttryck vill jag påstå att de kackar i eget bo. På framsidan av bladet sitter en mycket fet man i en solstol och flinar ett fånigt leende medan han håller i ett metspö. På metspöet hänger ett flöte och en korv. Mannen i fråga är iklädd en urlarvig blommig skjorta, kortbyxor och knästrumpor, det vill säga en förlöjligande variant av tyskarnas sommarklädsel. I en pratbubbla över hans huvud står med hänsyftning på kylskåpets pris förmodar jag: ”Scheissbilliga sommarpriser.”
Det låter grinigt, men jag påstår att detta är ett av de många tillfällen, där man förlöjligar tyskar och deras vanor på ett sätt som man aldrig skulle göra med varken amerikaner, engelsmän eller andra nationer. Men jag ger igen med råge! Från och med nu kommer jag idogt att använda orden ”bosch” eller ”boschigt” varje gång jag egentligen vill säga skit eller skitigt. Det tål företaget! Och det ger mig en liten gottgörelse.
Men nu slutar jag att gnälla för att istället ägna mig åt hylla en av mina få idoler, nämligen Nelson Mandela som i veckan har fyllt 90 år. Tänk att en människa som har suttit fängslad och plågats för sina åsikter i 18 år kan vara så förlåtande och full av medmänsklighet och kärlek! Måtte han få leva ytterligare i många år för att sprida sina ljusa tankar över en kontinent som lider av så svåra och mörka sår. Så länge sådana människor som Nelson Mandela finns, så länge finns det hopp om mänskligheten!
Er, kära lyssnare, önskar jag fortsatt ljusa sommardagar med härliga bad i Öringesjön och vid Sandholmarna hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Kära lyssnare,
Visst är det skönt att komma hem efter en semester? Plötsligt ser man sin omgivning med nya ögon, och allt det man har funderat på att göra känns rätt. Själv har jag planterat nya blommor på balkongen och äntligen köpt de lampor jag funderat på ett helt år. Men jag har också hunnit upptäcka nya platser här i Skåne och utvidgat mina upptäcktsfärder. Jag förvånas ständigt över den mångfald av intryck som strömmar över mig. Mest imponeras jag dock av den frodiga växtligheten med alla ljuvliga stockrosor på första plats. En av platserna jag har besökt i sommar är Norrvikens trädgårdar strax väster om Båstad. Rudolf Abelin, grundaren, hade redan vid slutet av 1800-talet anlagt en trädgård vid Bråviken utanför Norrköping. Järnvägen som anlades vid den tiden omintetgjorde dock hans vidare planer, och så förlades Abelins Norrviken till Båstad. Nu kan vi härnere tack och lov njuta av hans trädgårdskonst. Och vilken konst! Kom ner och njut ni också!
Medan jag var på semester hörde ni en av vår programledares utmärkta krönikor, nämligen den som handlade om den förtäckta rasismen mot tyskarna. Det är märkligt hur den sortens rasism som Åke Sandin påtalade kan pågå i svensk press utan att allmänheten reagerar. Själv gick jag i taket, när jag bland all reklam som låg och väntade på mig, hittade ett blad som gjorde reklam för bland annat kylskåp. Företaget Bosch, som ju från början är ett tyskt företag, trampar på i samma rasistiska spår. Med ett litet elakt uttryck vill jag påstå att de kackar i eget bo. På framsidan av bladet sitter en mycket fet man i en solstol och flinar ett fånigt leende medan han håller i ett metspö. På metspöet hänger ett flöte och en korv. Mannen i fråga är iklädd en urlarvig blommig skjorta, kortbyxor och knästrumpor, det vill säga en förlöjligande variant av tyskarnas sommarklädsel. I en pratbubbla över hans huvud står med hänsyftning på kylskåpets pris förmodar jag: ”Scheissbilliga sommarpriser.”
Det låter grinigt, men jag påstår att detta är ett av de många tillfällen, där man förlöjligar tyskar och deras vanor på ett sätt som man aldrig skulle göra med varken amerikaner, engelsmän eller andra nationer. Men jag ger igen med råge! Från och med nu kommer jag idogt att använda orden ”bosch” eller ”boschigt” varje gång jag egentligen vill säga skit eller skitigt. Det tål företaget! Och det ger mig en liten gottgörelse.
Men nu slutar jag att gnälla för att istället ägna mig åt hylla en av mina få idoler, nämligen Nelson Mandela som i veckan har fyllt 90 år. Tänk att en människa som har suttit fängslad och plågats för sina åsikter i 18 år kan vara så förlåtande och full av medmänsklighet och kärlek! Måtte han få leva ytterligare i många år för att sprida sina ljusa tankar över en kontinent som lider av så svåra och mörka sår. Så länge sådana människor som Nelson Mandela finns, så länge finns det hopp om mänskligheten!
Er, kära lyssnare, önskar jag fortsatt ljusa sommardagar med härliga bad i Öringesjön och vid Sandholmarna hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1194) 08-07-20 till....
....till den kanadensiska debattören och författaren Naomi Klein, som bland annat skrivit den läsvärda boken Chockdoktrinen. I Aftonbladet (10/7) är hon inne på samma tema: att de multinationella företagen ”systematiskt exploaterar den rädsla och förvirring som uppstår i stunder av chock och kris”. Hon tar upp vad hon kallar för Irakkatastrofen, oljeprischocken och matprischocken. Om Irak skriver hon: ”Flera av arkitekterna bakom Irakkriget bryr sig inte längre ens om att förneka att olja var ett framträdande motiv bakom kriget. (.....)Att invadera främmande länder för att lägga beslag på deras naturtillgångar är ett brott enligt Genèvekonventionen. Det betyder att den enorma uppgiften att återuppbygga Iraks infrastruktur – inklusive dess oljerelaterade infrastruktur – är invasionsmakternas ekonomiska ansvar. De borde tvingas att betala skadestånd. (Minns att Saddam Husseins regim betalade nio miljarder dollar i skadestånd till Kuwait för invasionen 1990.) I stället tvingas Irak nu sälja ut 75 procent av sina naturtillgångar för att självt betala kostnaderna för den olagliga invasionen och ockupationen av landet.”
....till Sveriges Radios Kjell Albin Abrahamson, som (15/7) berättade om otäcka vapen såsom landminor och klusterbomber. Han dolde inte sina egna åsikter utan välkomnade att så många länder hade förbjudit personminor men tyckte att det var dags för Sverige att förbjuda sina egna klustervapen. I programmet lät han Fredrik Olsson sjunga en text, faktiskt skriven av den kända radiorösten Annika Lantz. (Den är bättre när den sjungs):
Klusterbomber är ett jävla skit
klusterbomber dom far hit och dit
Klusterbomber ska förbjudas nu
av en bomb blir det hundrasju
Men svenska bomber dom är bra
dom är knasiga ha ha ha
mest på skoj aj ja ja ja
Svenska bomber bomber dom är bra
Ja svenska bomber dom är bra
Dom vill liksom inget illa
när dom ner från skyn trilla
Bara rufsar runt i vassen
vrider kärleksfullt av dig tasseb
Medan andras hemska bomber
Ja dom dånar liksom tromber
rasar i eldskenet sliter av dig benet
Men svenska bomber dom är bra
Ja lite som mjukisdjur tra la la
Alla barn borde en ha, ha-ha-ha
Svenska bomber dom är bra
ja, svenska bomber dom är bra
Medan andras hemska grejer
döda killar, dödar tjejer
Och anledningen är ju skit
man är ute efter profit
Men svenska bomber dom vill väl
i Sverige finns inte en ond själ
Här finns kärlek och potatis
och vi bombar gärna gratis
ja, vi bombar gärna gratis
trala lalla lala BOOM
Svenska bomber dom är bra
Ja, svenska bomber dom är bra
Trala trala tralala -- BOOM
....till Sveriges Radios Kjell Albin Abrahamson, som (15/7) berättade om otäcka vapen såsom landminor och klusterbomber. Han dolde inte sina egna åsikter utan välkomnade att så många länder hade förbjudit personminor men tyckte att det var dags för Sverige att förbjuda sina egna klustervapen. I programmet lät han Fredrik Olsson sjunga en text, faktiskt skriven av den kända radiorösten Annika Lantz. (Den är bättre när den sjungs):
Klusterbomber är ett jävla skit
klusterbomber dom far hit och dit
Klusterbomber ska förbjudas nu
av en bomb blir det hundrasju
Men svenska bomber dom är bra
dom är knasiga ha ha ha
mest på skoj aj ja ja ja
Svenska bomber bomber dom är bra
Ja svenska bomber dom är bra
Dom vill liksom inget illa
när dom ner från skyn trilla
Bara rufsar runt i vassen
vrider kärleksfullt av dig tasseb
Medan andras hemska bomber
Ja dom dånar liksom tromber
rasar i eldskenet sliter av dig benet
Men svenska bomber dom är bra
Ja lite som mjukisdjur tra la la
Alla barn borde en ha, ha-ha-ha
Svenska bomber dom är bra
ja, svenska bomber dom är bra
Medan andras hemska grejer
döda killar, dödar tjejer
Och anledningen är ju skit
man är ute efter profit
Men svenska bomber dom vill väl
i Sverige finns inte en ond själ
Här finns kärlek och potatis
och vi bombar gärna gratis
ja, vi bombar gärna gratis
trala lalla lala BOOM
Svenska bomber dom är bra
Ja, svenska bomber dom är bra
Trala trala tralala -- BOOM
fredag, juli 11
SATIR: ÅNGERMANLÄNDSKA BEFRIELSEFRONTEN
SATIR: ÅNGERMANLÄNDSKA BEFRIELSEFRONTEN
Nästa månad har Radio Tuff sänts varenda vecka i 23 år. Den här veckan hörs alltså nr 1193. Sedan flera år har jag i varje sändning haft med en krönika. Det är den som hörs nu.
Innan Svenska Freds några år på 1990-talet fick en ordförande, som var så trendkänslig –eller bara historiskt okunnig?-- att han inte tålde att jag avslöjade propagandalögner från andra världskriget, skrev jag under tretton år gratiskrönikor till varje nummer i fredstidningen Pax. Sedan dess har de långt flera krönikorna här i Radio Tuff blivit min tillflykt.
För 20 år sedan förekom i varje Radio Tuff ”Expertpanelen”, ett imitationsprogram, där vi drev hejdlöst med kända svenskar. De som medverkade var Rolf Söderlind, Björn Nelehag och jag, alla med rötter i Ångermanland. Alltså bildade vi på skoj ÅBF, Ångermanländska Befrielsefronten, där dyrkan av surströmming och tunnbröd var en viktig programpunkt. Handlingsprogrammet hette ”Jävla ockupanter” och bestod av hets mot skåningar, nollåttor och andra förtryckande svenskar.
När Jugoslaviens folkgrupper drabbades av de nationalistiska lidelser som förmörkar förnuft och sans och som alltid breder ut sig i krig, denna orgie i rasism, skrev jag i Pax en ironisk krönika med rubriken ”Länge leve vårt fria Ångermanland”. Där hette det bland annat:
..............................................
”Vi i ÅBF:s hårda kärna var alla landsflyktiga, deporterade av oss själva till Stockholmstrakten. Liksom i alla passionerade relationer gav avståndet till föremålet bara extra bränsle åt glöden. Exiltyckare, från Lenin till Khomeini, har alltid förstått hemlandets bästa.
Kända landsmän fick ovetande nya roller. Gunnar Hedlund i Rådom utnämnde vi till vår Ho Chi Minh, Torbjörn Fälldin i Ramvik till vår Che Guevara. Kamrater på vänster- och högerflyglarna började då mumla om centerextremism. De tillrättavisades med att blod är tjockare än partipiss. ’Här är varken jude eller grek, bara ångermanländska patrioter’, påpekade en av våra skriftlärda.
Vi inledde en intensiv kampanj, ’Sverige ut ur Ångermanland!’ Genom att leta upp varenda historisk oförrätt dessa förbannade svenskar hade tillfogat oss förstod våra landsmän snart under vilket olidligt förtryck de hade levat i generationer.
Aktuella övergrepp belyste vi också. Hade inte arroganta svenskar rasistiskt skymfat vår etniska särart genom att i höstas visa ut oss till kyliga balkonger och blåsiga trädgårdar, när vi ville avnjuta vår nationalrätt surströmmingen! Hur ofta hade inte svenska huliganer visslat ut världens bästa ishockeylag, Modo! Till och med vår vapensköld, de tre laxarna, hånades med gemena skämt om simpor och snorgärsar!
Vid den folkomröstning som vi anordnade röstade en överväldigande majoritet frihet från Sverige. Bara några inflyttade svenskar röstade nej. Dem fråntog vi jobben med rättvise- och jämlikhetsargumenten, att de alltför länge flutit ovanpå och snyltat på vår gästfrihet. För att visa dessa femtekolonnare att de inte hörde hemma hos oss brände vi ner några av deras villor och välte deras bilar. Dessa spontana kampmetoder uppskattades speciellt av våra tonåringar, vilkas fosterländska hänförelse därmed ökade.
För att avleda uppmärksamheten från försämrad ekonomi och välfärd tvangs vi till en ytterst aktiv försvarspolitik. Våra medier, alla lika patriotiska som regeringstrogna, larmade om ett hotande tvåfrontskrig och krävde att vi i självförsvar skulle slå till först. Västerbotten, detta patetiskt platta område, erövrade vi lätt. En munsbit blev sedan Medelpad, denna kartografiska nullitet. Generande lätt lyckades vi skaffa vapen och krut, förbluffande nog från ett känt svenskt företag. Importen skedde via Iran. En vapendirektör svor i domstol på att han hade trott att Kramfors var en shiamuslimsk tempelstad, som behövde krutet för fyrverkerier till ayatollans ära."
....................................................................
Ja, det där var delar av ett försök att 1992 vara ironisk över den ödesdigra galenskap, som då krigiskt började slita sönder Jugoslavien.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1193) 2008-07-13
Nästa månad har Radio Tuff sänts varenda vecka i 23 år. Den här veckan hörs alltså nr 1193. Sedan flera år har jag i varje sändning haft med en krönika. Det är den som hörs nu.
Innan Svenska Freds några år på 1990-talet fick en ordförande, som var så trendkänslig –eller bara historiskt okunnig?-- att han inte tålde att jag avslöjade propagandalögner från andra världskriget, skrev jag under tretton år gratiskrönikor till varje nummer i fredstidningen Pax. Sedan dess har de långt flera krönikorna här i Radio Tuff blivit min tillflykt.
För 20 år sedan förekom i varje Radio Tuff ”Expertpanelen”, ett imitationsprogram, där vi drev hejdlöst med kända svenskar. De som medverkade var Rolf Söderlind, Björn Nelehag och jag, alla med rötter i Ångermanland. Alltså bildade vi på skoj ÅBF, Ångermanländska Befrielsefronten, där dyrkan av surströmming och tunnbröd var en viktig programpunkt. Handlingsprogrammet hette ”Jävla ockupanter” och bestod av hets mot skåningar, nollåttor och andra förtryckande svenskar.
När Jugoslaviens folkgrupper drabbades av de nationalistiska lidelser som förmörkar förnuft och sans och som alltid breder ut sig i krig, denna orgie i rasism, skrev jag i Pax en ironisk krönika med rubriken ”Länge leve vårt fria Ångermanland”. Där hette det bland annat:
..............................................
”Vi i ÅBF:s hårda kärna var alla landsflyktiga, deporterade av oss själva till Stockholmstrakten. Liksom i alla passionerade relationer gav avståndet till föremålet bara extra bränsle åt glöden. Exiltyckare, från Lenin till Khomeini, har alltid förstått hemlandets bästa.
Kända landsmän fick ovetande nya roller. Gunnar Hedlund i Rådom utnämnde vi till vår Ho Chi Minh, Torbjörn Fälldin i Ramvik till vår Che Guevara. Kamrater på vänster- och högerflyglarna började då mumla om centerextremism. De tillrättavisades med att blod är tjockare än partipiss. ’Här är varken jude eller grek, bara ångermanländska patrioter’, påpekade en av våra skriftlärda.
Vi inledde en intensiv kampanj, ’Sverige ut ur Ångermanland!’ Genom att leta upp varenda historisk oförrätt dessa förbannade svenskar hade tillfogat oss förstod våra landsmän snart under vilket olidligt förtryck de hade levat i generationer.
Aktuella övergrepp belyste vi också. Hade inte arroganta svenskar rasistiskt skymfat vår etniska särart genom att i höstas visa ut oss till kyliga balkonger och blåsiga trädgårdar, när vi ville avnjuta vår nationalrätt surströmmingen! Hur ofta hade inte svenska huliganer visslat ut världens bästa ishockeylag, Modo! Till och med vår vapensköld, de tre laxarna, hånades med gemena skämt om simpor och snorgärsar!
Vid den folkomröstning som vi anordnade röstade en överväldigande majoritet frihet från Sverige. Bara några inflyttade svenskar röstade nej. Dem fråntog vi jobben med rättvise- och jämlikhetsargumenten, att de alltför länge flutit ovanpå och snyltat på vår gästfrihet. För att visa dessa femtekolonnare att de inte hörde hemma hos oss brände vi ner några av deras villor och välte deras bilar. Dessa spontana kampmetoder uppskattades speciellt av våra tonåringar, vilkas fosterländska hänförelse därmed ökade.
För att avleda uppmärksamheten från försämrad ekonomi och välfärd tvangs vi till en ytterst aktiv försvarspolitik. Våra medier, alla lika patriotiska som regeringstrogna, larmade om ett hotande tvåfrontskrig och krävde att vi i självförsvar skulle slå till först. Västerbotten, detta patetiskt platta område, erövrade vi lätt. En munsbit blev sedan Medelpad, denna kartografiska nullitet. Generande lätt lyckades vi skaffa vapen och krut, förbluffande nog från ett känt svenskt företag. Importen skedde via Iran. En vapendirektör svor i domstol på att han hade trott att Kramfors var en shiamuslimsk tempelstad, som behövde krutet för fyrverkerier till ayatollans ära."
....................................................................
Ja, det där var delar av ett försök att 1992 vara ironisk över den ödesdigra galenskap, som då krigiskt började slita sönder Jugoslavien.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1193) 2008-07-13
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1193) 08-07-13 till....
....till den franska journalisten Corine Lesnes, som i Le Monde (3/7) i ”ett brev från USA” bland annat påpekar: ”För två tredjedelar av amerikanerna är bensinpriset det allra främsta bekymret, långt mera än Irakkriget och hälsovården. Från topp till botten av samhället är alla bilister drabbade. Inga nyheter på TV är utan rapporter från bensinmackar” Hon nämner att USA konsumerar en fjärdedel av världens oljeproduktion.
....till Bengt Citron, som också i sommar fortsätter att varje vecka uppdatera hemsidan www.tuff.fred.se . Där finns bland annat massor av information om Tuffs omfattande biståndsprojekt bland ”de fattigaste av de fattiga” i Indien. Bengt har också i många år skött Tyresöradions ena hemsida www.abcitron.net/slingan Där finns bland annat bilder på många av de medverkande på Succékanalen 91,4, som ju hörs också i sommar dygnet runt.
....till Anna Wester som i STOCKHOLMS FRIA tidning (3/7) skriver under rubriken ”Israel fortsätter att tysta kritiska röster”. Det handlar den här gången om den unge palestinske reportern Mohammed Omer från Gaza. I början av juni lyckades han med svårighet ta sig till Europa, framträdde i Sverige och mottog i England Martha Gellhorns journalistpris på ca 30 000 kr. Det är farligt att arbeta som journalist i Palestina, i synnerhet om man är palestinier och jobbar i Gaza. För tre veckor sedan försökte Mohammed Omer återvända till Gaza. Han möttes av den israeliska säkerhetstjänsten Shabak, som misshandlade honom och krävde att få hans prispengar. Han fördes medvetslös till sjukhus i Jeriko. Tillbaka i Gaza lider han ännu av sviterna. ”Reportrar utan gränser”, som var Omers värdar i Sverige, har fördömt Israels agerande och kräver av svenska regeringen en diplomatisk protest. Anna Westers slutkläm lyder: ”Det här borde vara enkelt för Reinfeldt och Bildt, en diplomatisk protest har jag inget hopp om men nu har de i alla fall en chans att bryta den pinsamma tystnaden kring Israels brott mot internationella lagar och mänskliga rättigheter.”
....till Monica Schelin, som undrar: ”Vore det inte någon gång på sin plats, att också du Åke Sandin får en ros. Hur många närradiostationer är det som har folk som också på somrarna frivilligt och oavlönat gör radio?” Åke svarar: ”Det är en bra fråga. Men utan jättefina medarbetare som Hampus Eckerman, Marianne Stalbohm-Stieger och du Monica hade nog också jag tagit sommarledigt”
....till den amerikanske veteranjournalisten Seymour Hersh, som på 70-talet avslöjade massakern i vietnamesiska Song My och nu i The New Yorker (29/6) skriver en lång artikel om hur USA förbereder krig (”preparing the battlefield”) genom intrång på iranskt område och stöd till oppositionella i Iran
....till Per Gahrton som (4/7) skriver: ”Alla atomvapen, biologiska vapen och kemiska vapen borde skrotas. Men om några massförstörelsevapen skall klassas som farligare än de andra, blir det tveklöst de israeliska. Inget annat land har en så högt utvecklad psykologisk beredskap att anse sig självt stå inför ett utplåningshot som moraliskt kan motivera att man använder dem.”
....till alla solidariska människor, som stöder den aktiva, frivilligt och hårt arbetande Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) genom gåvor på pg 16 01 37 -6. Det plusgirot kan man också använda genom att bli medlem. 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress (familjemedlem). Välkommen i gänget!
....till de allt flera smarta som vill gratta någon vän eller hylla någon bortgångens minne genom att använda Tuffs mangogram. För 200 kr blir det 40 mangoträd i indiska Dharampurs fattiga byar, för 500 kr blir det 100 mangoträd. Kan beställas på e-post ake.sandin@tyresoradion.se eller av Monica Schelin, tel 08-712 2581
....till Bengt Citron, som också i sommar fortsätter att varje vecka uppdatera hemsidan www.tuff.fred.se . Där finns bland annat massor av information om Tuffs omfattande biståndsprojekt bland ”de fattigaste av de fattiga” i Indien. Bengt har också i många år skött Tyresöradions ena hemsida www.abcitron.net/slingan Där finns bland annat bilder på många av de medverkande på Succékanalen 91,4, som ju hörs också i sommar dygnet runt.
....till Anna Wester som i STOCKHOLMS FRIA tidning (3/7) skriver under rubriken ”Israel fortsätter att tysta kritiska röster”. Det handlar den här gången om den unge palestinske reportern Mohammed Omer från Gaza. I början av juni lyckades han med svårighet ta sig till Europa, framträdde i Sverige och mottog i England Martha Gellhorns journalistpris på ca 30 000 kr. Det är farligt att arbeta som journalist i Palestina, i synnerhet om man är palestinier och jobbar i Gaza. För tre veckor sedan försökte Mohammed Omer återvända till Gaza. Han möttes av den israeliska säkerhetstjänsten Shabak, som misshandlade honom och krävde att få hans prispengar. Han fördes medvetslös till sjukhus i Jeriko. Tillbaka i Gaza lider han ännu av sviterna. ”Reportrar utan gränser”, som var Omers värdar i Sverige, har fördömt Israels agerande och kräver av svenska regeringen en diplomatisk protest. Anna Westers slutkläm lyder: ”Det här borde vara enkelt för Reinfeldt och Bildt, en diplomatisk protest har jag inget hopp om men nu har de i alla fall en chans att bryta den pinsamma tystnaden kring Israels brott mot internationella lagar och mänskliga rättigheter.”
....till Monica Schelin, som undrar: ”Vore det inte någon gång på sin plats, att också du Åke Sandin får en ros. Hur många närradiostationer är det som har folk som också på somrarna frivilligt och oavlönat gör radio?” Åke svarar: ”Det är en bra fråga. Men utan jättefina medarbetare som Hampus Eckerman, Marianne Stalbohm-Stieger och du Monica hade nog också jag tagit sommarledigt”
....till den amerikanske veteranjournalisten Seymour Hersh, som på 70-talet avslöjade massakern i vietnamesiska Song My och nu i The New Yorker (29/6) skriver en lång artikel om hur USA förbereder krig (”preparing the battlefield”) genom intrång på iranskt område och stöd till oppositionella i Iran
....till Per Gahrton som (4/7) skriver: ”Alla atomvapen, biologiska vapen och kemiska vapen borde skrotas. Men om några massförstörelsevapen skall klassas som farligare än de andra, blir det tveklöst de israeliska. Inget annat land har en så högt utvecklad psykologisk beredskap att anse sig självt stå inför ett utplåningshot som moraliskt kan motivera att man använder dem.”
....till alla solidariska människor, som stöder den aktiva, frivilligt och hårt arbetande Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) genom gåvor på pg 16 01 37 -6. Det plusgirot kan man också använda genom att bli medlem. 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress (familjemedlem). Välkommen i gänget!
....till de allt flera smarta som vill gratta någon vän eller hylla någon bortgångens minne genom att använda Tuffs mangogram. För 200 kr blir det 40 mangoträd i indiska Dharampurs fattiga byar, för 500 kr blir det 100 mangoträd. Kan beställas på e-post ake.sandin@tyresoradion.se eller av Monica Schelin, tel 08-712 2581
fredag, juli 4
HELLA OCH BILJANA, TVÅ FÄNGSLA(N)DE KVINNOR
I vintras berättade Seppo Isotalo här i Radio Tuff om Hella Wuolijoki. Hennes dotterson, förre socialdemokratiske utrikesministern Erkki Tuomioja, hade skrivit en bok om henne med titeln ”Ett stänk av rött”.
Hella (1886-1954) föddes i Estland, flyttade i unga år till Finland. Där gjorde hon karriär på olika områden, först som framgångsrik affärskvinna, sedan som uppburen författare och dramatiker. Det är svårt att klämma in henne i något enkelt fack, så mångsidig eller motsägelsefull var hon. Kapitalist och godsägare men samtidigt socialist, ja ”stalinist” ansåg hennes vedersakare. På sitt gods Marlebäck tog hon 1940 emot den landsflyktige Bertolt Brecht, som fick hjälp av Hella att skriva sin kända pjäs ”Herr Puntila och hans dräng Matti”.
1943 var Finland sedan två år i krig med Sovjetunionen. Det året höll på att bli Hellas sista. Hon dömdes för landsförräderi, vilket i krig brukar leda till avrättning. Och det var ytterst nära, men en oenig domstol dömde henne i stället till livstid. Det som hade hänt var att ryssarna lät en fallskärmshoppande kvinnlig agent söka upp Hella, som dessutom mottog pengar från fienden.
x x x x
I Hinsebergs kvinnofängelse sitter sedan fem år Biljana Plavsic. Där är hon bland mörderskor, knarklangerskor och andra tuffa brudar en unik intern, dömd för ”brott mot mänskligheten”. Och hon är mycket äldre än sina medfångar. Den här veckan fyller hon 78. Hon dömdes till 11 års fängelse, vilket i hennes ålder förefaller liktydigt med livstid.
Biljana var under många år en framstående professor i biologi vid universitetet i Sarajevo. Med sina hundratals vetenskapliga verk var hon respekterad också internationellt. När inbördeskrigen i forna Jugoslavien började greps också hon av de nationalistiska lidelserna, som så starkt drabbade olika folkgrupper. Hennes politiska karriär hade sin höjdpunkt 1996-1998, då hon var president i den bosnienserbiska republiken (Republica Srpska).
2001 överlämnade hon sig till Haagdomstolen (ICTY). Först förklarade hon sig oskyldig. Men sedan medgav hon till mångas förvåning att hon som ledande politiker måste betraktas som ansvarig för krigsförbrytelser. Att också serber hade begått sådana förklarade hon med att de inte ville bli offer igen och denna fixering gjorde att de tillät sig att själva bli förövare. Hon tillstod att föreställningen om självförsvar inte är någon ursäkt för krigsförbrytelser. Och hon sade: ”Jag hoppas att det kan hjälpa muslimernas, kroaternas och serbernas oskyldiga offer att inte låta sig behärskas av bitterhet, vilket ofta vänds i hat och till sist blir självdestruktivt."
x x x x
Tillbaka till Finland på 1940-talet. Den livstidsdömda Hella Wuolijoki behövde bara skaka galler i 16 månader. 1944 var det klart att Finland tillhörde förlorarna i kriget och fred slöts med ryssarna. Det innebar landavträdelser och andra eftergifter för segrarnas krav. Alltså frigavs Hella, medan de så kallade krigsansvariga, däribland presidenten Risto Ryti och den ledande socialdemokraten Väinö Tanner, dömdes till mångåriga fängelsestraff, låt vara avkortade efter tre, fyra år.
Värre är det för den gamla serbiska damen på Hinseberg. Biljana Plavsics mentala och fysiska hälsa bryts ner alltmer. Förra året avslog den svenska regeringen hennes nådeansökan. Nu har hon återkommit med en ny.
Jag har ingen möjlighet att intervjua de firade politiker i Vita huset och på 10 Downing Street om att de under senaste decenniet startat flera folkrättsvidriga krig med hundratusentals, ja kanske miljontals oskyldiga offer. De vill nog inte påminnas om att deras länder 1946 hängde den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop för ”brott mot freden, det vill säga just anfallskrig.
Men kanske borde jag åka till Hinseberg och intervjua Biljana Plavsic. Jag har ju en viss erfarenhet av fängelser, Redan som ung student spelade jag fotboll i Stockholms högskolas lag mot internerna på fångvårdsanstalten Hall. Som vapenvägrande sergeant tillbringade jag 1959 en intressant månad på Bogesund bland rattfyllon och ungdomsbrottslingar. Och med mikrofonen har jag bland annat besökt fängelserna i Österåker och Huddinge, där jag intervjuat grova brottslingar. Hinseberg vore en ny erfarenhet.
----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1192) 2008-07-06
Hella (1886-1954) föddes i Estland, flyttade i unga år till Finland. Där gjorde hon karriär på olika områden, först som framgångsrik affärskvinna, sedan som uppburen författare och dramatiker. Det är svårt att klämma in henne i något enkelt fack, så mångsidig eller motsägelsefull var hon. Kapitalist och godsägare men samtidigt socialist, ja ”stalinist” ansåg hennes vedersakare. På sitt gods Marlebäck tog hon 1940 emot den landsflyktige Bertolt Brecht, som fick hjälp av Hella att skriva sin kända pjäs ”Herr Puntila och hans dräng Matti”.
1943 var Finland sedan två år i krig med Sovjetunionen. Det året höll på att bli Hellas sista. Hon dömdes för landsförräderi, vilket i krig brukar leda till avrättning. Och det var ytterst nära, men en oenig domstol dömde henne i stället till livstid. Det som hade hänt var att ryssarna lät en fallskärmshoppande kvinnlig agent söka upp Hella, som dessutom mottog pengar från fienden.
x x x x
I Hinsebergs kvinnofängelse sitter sedan fem år Biljana Plavsic. Där är hon bland mörderskor, knarklangerskor och andra tuffa brudar en unik intern, dömd för ”brott mot mänskligheten”. Och hon är mycket äldre än sina medfångar. Den här veckan fyller hon 78. Hon dömdes till 11 års fängelse, vilket i hennes ålder förefaller liktydigt med livstid.
Biljana var under många år en framstående professor i biologi vid universitetet i Sarajevo. Med sina hundratals vetenskapliga verk var hon respekterad också internationellt. När inbördeskrigen i forna Jugoslavien började greps också hon av de nationalistiska lidelserna, som så starkt drabbade olika folkgrupper. Hennes politiska karriär hade sin höjdpunkt 1996-1998, då hon var president i den bosnienserbiska republiken (Republica Srpska).
2001 överlämnade hon sig till Haagdomstolen (ICTY). Först förklarade hon sig oskyldig. Men sedan medgav hon till mångas förvåning att hon som ledande politiker måste betraktas som ansvarig för krigsförbrytelser. Att också serber hade begått sådana förklarade hon med att de inte ville bli offer igen och denna fixering gjorde att de tillät sig att själva bli förövare. Hon tillstod att föreställningen om självförsvar inte är någon ursäkt för krigsförbrytelser. Och hon sade: ”Jag hoppas att det kan hjälpa muslimernas, kroaternas och serbernas oskyldiga offer att inte låta sig behärskas av bitterhet, vilket ofta vänds i hat och till sist blir självdestruktivt."
x x x x
Tillbaka till Finland på 1940-talet. Den livstidsdömda Hella Wuolijoki behövde bara skaka galler i 16 månader. 1944 var det klart att Finland tillhörde förlorarna i kriget och fred slöts med ryssarna. Det innebar landavträdelser och andra eftergifter för segrarnas krav. Alltså frigavs Hella, medan de så kallade krigsansvariga, däribland presidenten Risto Ryti och den ledande socialdemokraten Väinö Tanner, dömdes till mångåriga fängelsestraff, låt vara avkortade efter tre, fyra år.
Värre är det för den gamla serbiska damen på Hinseberg. Biljana Plavsics mentala och fysiska hälsa bryts ner alltmer. Förra året avslog den svenska regeringen hennes nådeansökan. Nu har hon återkommit med en ny.
Jag har ingen möjlighet att intervjua de firade politiker i Vita huset och på 10 Downing Street om att de under senaste decenniet startat flera folkrättsvidriga krig med hundratusentals, ja kanske miljontals oskyldiga offer. De vill nog inte påminnas om att deras länder 1946 hängde den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop för ”brott mot freden, det vill säga just anfallskrig.
Men kanske borde jag åka till Hinseberg och intervjua Biljana Plavsic. Jag har ju en viss erfarenhet av fängelser, Redan som ung student spelade jag fotboll i Stockholms högskolas lag mot internerna på fångvårdsanstalten Hall. Som vapenvägrande sergeant tillbringade jag 1959 en intressant månad på Bogesund bland rattfyllon och ungdomsbrottslingar. Och med mikrofonen har jag bland annat besökt fängelserna i Österåker och Huddinge, där jag intervjuat grova brottslingar. Hinseberg vore en ny erfarenhet.
----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1192) 2008-07-06
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1192) 08-07-06 till....
....till hemsidan http://www.tyresoradion.se/ , som uppdateras varje vecka av Ann Sandin-Lindgren. Där finns också i fliken ”Arkiv” hundratals program från Tyresöradion inlagda, alla som sänts januari-juni i år. Bland de program man kan lyssna på där märks också 22 st Radio Tuff, sändningarna 1166-1187
....till Svenska Dagbladet som 20 juni publicerar en artikel av medicinprofessorn Sven Britton under rubriken ”Ställ Bush och Blair till svars i Russeltribunal”. Han erinrar om den tribunal mot Vietnamkriget, som anordnades i Stockholm 1967 och skriver: ”Den engelske filosofen och matematikern Bertrand Russel finansierade själv tribunalen. Det är väl osannolikt att det finns filantroper av den resningen idag-- men vem vet? Att Sverige vid den tiden kunde stå som värd för ett sådant initiativ berodde på att vårt lilla land då förde en aktiv utrikespolitik, som vi i stora delar av världen-- utanför stormaktssfären åtminstone-- var respekterade och beundrade för. Med en ny Russeltribunal om Irakkriget kan vi återupprätta något av denna stolta tradition.”
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek, som i brev till lokalföreningarna berättar att fredsrörelsen finns på plats under politikerveckan i Almedalen på Gotland. Svenska Freds har ansvaret för arrangemanget av två seminarier. Det första heter ”Samhällets beredskap vid civila kriser” det andra ställer frågan: ”Militära insatser/civilt bistånd – en möjlig ekvation?”
....till Bernt Jonsson, som i den kristna tidningen ”Sändaren” (nr 12/2008) recenserar tre böcker om Palestina. Bland annat citerar han ur Tobias Berggrens diktsamling Intifada, som vänder sig mot ”staten Israels etniska rensning av den palestinska befolkningen”. Tobias hördes på Tyresöradion under juni och halvtimmen med honom finns ännu att höra bland de många programmen under ”Arkiv” på http://www.tyresoradion.se/
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, under många år som ”kvinna i svart” modig fredsaktivist. Hon deltog förra veckan i den stora författarkongressen Waltic, som bland annat förespråkade ett intensifierat arbete med att sprida läskunnighet i världen, något som Tuff i många år bidragit till genom sina omfattande skolprojekt i Indien. Lina har just kommit ut med en bok om jugoslaviska kvinnors öden under krigen. Om en stund hörs Lina själv här i Radio Tuff.
....till alla solidariska människor, som löser sina presentproblem genom att ge bort Tuffs alltmer populära mangogram eller som skickar gåvor till Tuff på plusgiro 16 01 37 -6
....till Svenska Dagbladet som 20 juni publicerar en artikel av medicinprofessorn Sven Britton under rubriken ”Ställ Bush och Blair till svars i Russeltribunal”. Han erinrar om den tribunal mot Vietnamkriget, som anordnades i Stockholm 1967 och skriver: ”Den engelske filosofen och matematikern Bertrand Russel finansierade själv tribunalen. Det är väl osannolikt att det finns filantroper av den resningen idag-- men vem vet? Att Sverige vid den tiden kunde stå som värd för ett sådant initiativ berodde på att vårt lilla land då förde en aktiv utrikespolitik, som vi i stora delar av världen-- utanför stormaktssfären åtminstone-- var respekterade och beundrade för. Med en ny Russeltribunal om Irakkriget kan vi återupprätta något av denna stolta tradition.”
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek, som i brev till lokalföreningarna berättar att fredsrörelsen finns på plats under politikerveckan i Almedalen på Gotland. Svenska Freds har ansvaret för arrangemanget av två seminarier. Det första heter ”Samhällets beredskap vid civila kriser” det andra ställer frågan: ”Militära insatser/civilt bistånd – en möjlig ekvation?”
....till Bernt Jonsson, som i den kristna tidningen ”Sändaren” (nr 12/2008) recenserar tre böcker om Palestina. Bland annat citerar han ur Tobias Berggrens diktsamling Intifada, som vänder sig mot ”staten Israels etniska rensning av den palestinska befolkningen”. Tobias hördes på Tyresöradion under juni och halvtimmen med honom finns ännu att höra bland de många programmen under ”Arkiv” på http://www.tyresoradion.se/
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, under många år som ”kvinna i svart” modig fredsaktivist. Hon deltog förra veckan i den stora författarkongressen Waltic, som bland annat förespråkade ett intensifierat arbete med att sprida läskunnighet i världen, något som Tuff i många år bidragit till genom sina omfattande skolprojekt i Indien. Lina har just kommit ut med en bok om jugoslaviska kvinnors öden under krigen. Om en stund hörs Lina själv här i Radio Tuff.
....till alla solidariska människor, som löser sina presentproblem genom att ge bort Tuffs alltmer populära mangogram eller som skickar gåvor till Tuff på plusgiro 16 01 37 -6
MARIANNE STALBOHM-STIEGER I MÜNCHEN:
Denna vecka hör ni mig inte personligen, eftersom jag, när ni lyssnar på detta, befinner mig utanför München, i byn Sauerlach. I en helt ljuvlig trädgård, fjärran från storstadens jäkt, har jag tillbringat de senaste dagarna, ofta med en stor bayersk öl framför mig. Eftersom vädret härnere är klart och soligt ser jag ända bort till alptopparna, och vid min ålder känns det angenämare att vila benen och dricka öl än att klättra så att hjärtat hoppar ur bröstet.
Förra söndagen satt jag framför tv:n, visserligen inte med en stor kall utan med hjärtat i halsgropen och tittade på EM-finalen i fotboll. Jag var inte ensam framför tv-apparaten, utan halva tyska befolkningen höll mig sällskap, för att inte tala om hela den spanska. Hur är det man säger i idrottssammanhang? Må bästa lag vinna. Och visst - bästa lag vann. Spanjorerna var överlägsna - snabba, eleganta och tuffa. Men jag måste erkänna att jag grät en tår av medlidande med Jens Lehmann, den tyske målvakten, när han i en intervju sade att han hela sitt liv kommer att minnas sin fadäs när han släppte in bollen.
Nåja, efter bedrövelsen kom ändock segerglädjen, ty det är ju inte fy skam att bli silvermedaljör heller. Och när det tyska laget kom hem till Berlin, stod 200 000 människor och jublade åt silvermedaljörerna och all bedrövelse var som bortblåst.
München, den eleganta staden vid Alpernas fot, firar sitt 850-årsjubileum i år. Den ena kulturella händelsen efter den andra avlöser varandra. I måndags var jag i Hovstallet, en av Bayerisches Staatsschauspielhaus tre scener, och såg en vansinnigt rolig komedi av Marius von Mayenburg - Der Hässliche, Den fule. Dramatikern driver i skådespelet med det nutida frosseriet i skönhetsoperationer, antingen de behövs eller inte. Fyrmannagruppens högst kroppsliga spel var en ren njutning, och sällan har jag skrattat så hejdlöst. Men satiren satt, för även hos oss i Sverige får unga människor för sig att de är så fula att de måste låta omskapa sina ansikten, för att inte tala om alla onödiga bröstlyftningar som unga kvinnor utsätter sig för.
När jag kom ut från teatern hade operan just slutat. Inför den otroligt eleganta teaterpubliken som strömmade ur från entrén tappade jag fullkomligt hakan. Aftontoaletter så långt ögat kunde nå, för att inte tala om alla eleganta smokingar. Inte ett par jeans eller en polotröja. Nej, svenska teaterpublik, här gäller skärpning om vi vill nå upp till den elegansen. Visst,
det kan tyckas onödigt att klä upp sig så, men roligt att titta på var det i alla fall. Och lika glittrande som aftontoaletterna var, var hela innerstaden. Alla de väldekorerade och upplysta skyltfönstren och de många välbesökta uterestaurangerna bidrog till glansen. Jämfört med detta verkar Stockholm mörkt och tråkigt efter klockan elva på kvällen.
Allt är inte glans och festivitas. Tyskland dras med stora problem. Trafikministern Tiefensee ligger sömnlös om nätterna och grubblar över hur han skall lösa problemet med lastbilsrallyt på de tyska motorvägarna. Nu har han kläckt Columbi ägg. Förbjud lastbilsförarna att köra om, utan tvingar dem att snällt ligga i kö i högerfilen så att bilarna har de båda andra filerna att köra snabbare och snabbast på - då flyter trafiken!. Så löd hans recept. Vad händer? Jo, transportföretagen går i taket och varnar för att lastbilarna kommer att ligga så tätt efter varandra att personbilarna inte släpps in mellan dem. Detta leder till att mellanfilen korkas igen av långsamma personbilar. Trafikexperterna varnar för den tilltagande frustrationen hos samtliga bilister och råder dem att endast köra nattetid. Grönköping låter hälsa!
Ett annat problem är att de rika blir rikare och de fattiga fattigare. Känns problemet igen från Sverige? Och då blir kritiken hård mot de riktigt stora börshajarna såsom till exempel Deutsche Bank-vd:n Josef Ackerman med en årslön paa 13:2 miljoner euro. Och vem blir den lidande? Jo, den enkle låntagaren vars räntor stiger och stiger. Det finns dock tyskar som hittar andra vägar till snabba inkomster. Åtskilliga drogberoende lyckades få flera läkare att skriva ut recept på svindyra mediciner. Dessa recept såldes till en skrupelfri apotekare som i sin tur inkasserade pengar därför hos försäkringskassorna. Apotekaren avfärdade de drogberoende med högst en tredjedel av receptets värde och resten stoppade han i egen ficka.
Bedrägeriet uppdagades dock så småningom till bedragarnas stora sorg. Ett sjukhus omregistrerade sina patienter från allmänna kirurgin till cancerkirurgin och inkasserade på så sätt ett högre belopp. Allt flera sådana bedrägerier uppnår idag tresiffriga belopp - i euro! Svindlerier på alla nivåer pågår dagligen. Året har fått 365 st första april.
Jag luras i alla fall inte när jag berättar för er att jag nu går ut i den vackra trädgården hos mina vänner i Sauerlach igen, där jag har sällskap av en miljon bin, två harar, två katter och en otrolig mängd fåglar. På bordet står en kall öl, i fjärran lockar bergen och jag bereder mig för hemfärd i morgon.
Njut av sommaren i Tyresös vackra omgivningar hälsar från Tyskland
--------------------------------------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1192) 2008-07-06
Förra söndagen satt jag framför tv:n, visserligen inte med en stor kall utan med hjärtat i halsgropen och tittade på EM-finalen i fotboll. Jag var inte ensam framför tv-apparaten, utan halva tyska befolkningen höll mig sällskap, för att inte tala om hela den spanska. Hur är det man säger i idrottssammanhang? Må bästa lag vinna. Och visst - bästa lag vann. Spanjorerna var överlägsna - snabba, eleganta och tuffa. Men jag måste erkänna att jag grät en tår av medlidande med Jens Lehmann, den tyske målvakten, när han i en intervju sade att han hela sitt liv kommer att minnas sin fadäs när han släppte in bollen.
Nåja, efter bedrövelsen kom ändock segerglädjen, ty det är ju inte fy skam att bli silvermedaljör heller. Och när det tyska laget kom hem till Berlin, stod 200 000 människor och jublade åt silvermedaljörerna och all bedrövelse var som bortblåst.
München, den eleganta staden vid Alpernas fot, firar sitt 850-årsjubileum i år. Den ena kulturella händelsen efter den andra avlöser varandra. I måndags var jag i Hovstallet, en av Bayerisches Staatsschauspielhaus tre scener, och såg en vansinnigt rolig komedi av Marius von Mayenburg - Der Hässliche, Den fule. Dramatikern driver i skådespelet med det nutida frosseriet i skönhetsoperationer, antingen de behövs eller inte. Fyrmannagruppens högst kroppsliga spel var en ren njutning, och sällan har jag skrattat så hejdlöst. Men satiren satt, för även hos oss i Sverige får unga människor för sig att de är så fula att de måste låta omskapa sina ansikten, för att inte tala om alla onödiga bröstlyftningar som unga kvinnor utsätter sig för.
När jag kom ut från teatern hade operan just slutat. Inför den otroligt eleganta teaterpubliken som strömmade ur från entrén tappade jag fullkomligt hakan. Aftontoaletter så långt ögat kunde nå, för att inte tala om alla eleganta smokingar. Inte ett par jeans eller en polotröja. Nej, svenska teaterpublik, här gäller skärpning om vi vill nå upp till den elegansen. Visst,
det kan tyckas onödigt att klä upp sig så, men roligt att titta på var det i alla fall. Och lika glittrande som aftontoaletterna var, var hela innerstaden. Alla de väldekorerade och upplysta skyltfönstren och de många välbesökta uterestaurangerna bidrog till glansen. Jämfört med detta verkar Stockholm mörkt och tråkigt efter klockan elva på kvällen.
Allt är inte glans och festivitas. Tyskland dras med stora problem. Trafikministern Tiefensee ligger sömnlös om nätterna och grubblar över hur han skall lösa problemet med lastbilsrallyt på de tyska motorvägarna. Nu har han kläckt Columbi ägg. Förbjud lastbilsförarna att köra om, utan tvingar dem att snällt ligga i kö i högerfilen så att bilarna har de båda andra filerna att köra snabbare och snabbast på - då flyter trafiken!. Så löd hans recept. Vad händer? Jo, transportföretagen går i taket och varnar för att lastbilarna kommer att ligga så tätt efter varandra att personbilarna inte släpps in mellan dem. Detta leder till att mellanfilen korkas igen av långsamma personbilar. Trafikexperterna varnar för den tilltagande frustrationen hos samtliga bilister och råder dem att endast köra nattetid. Grönköping låter hälsa!
Ett annat problem är att de rika blir rikare och de fattiga fattigare. Känns problemet igen från Sverige? Och då blir kritiken hård mot de riktigt stora börshajarna såsom till exempel Deutsche Bank-vd:n Josef Ackerman med en årslön paa 13:2 miljoner euro. Och vem blir den lidande? Jo, den enkle låntagaren vars räntor stiger och stiger. Det finns dock tyskar som hittar andra vägar till snabba inkomster. Åtskilliga drogberoende lyckades få flera läkare att skriva ut recept på svindyra mediciner. Dessa recept såldes till en skrupelfri apotekare som i sin tur inkasserade pengar därför hos försäkringskassorna. Apotekaren avfärdade de drogberoende med högst en tredjedel av receptets värde och resten stoppade han i egen ficka.
Bedrägeriet uppdagades dock så småningom till bedragarnas stora sorg. Ett sjukhus omregistrerade sina patienter från allmänna kirurgin till cancerkirurgin och inkasserade på så sätt ett högre belopp. Allt flera sådana bedrägerier uppnår idag tresiffriga belopp - i euro! Svindlerier på alla nivåer pågår dagligen. Året har fått 365 st första april.
Jag luras i alla fall inte när jag berättar för er att jag nu går ut i den vackra trädgården hos mina vänner i Sauerlach igen, där jag har sällskap av en miljon bin, två harar, två katter och en otrolig mängd fåglar. På bordet står en kall öl, i fjärran lockar bergen och jag bereder mig för hemfärd i morgon.
Njut av sommaren i Tyresös vackra omgivningar hälsar från Tyskland
--------------------------------------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1192) 2008-07-06
fredag, juni 27
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1191) 08-06-29 till....
....till Sveriges Radios ”Vetandets värld”, som (24/6) berättade om ”Bexells talande stenar”. Alfred Bexell (1831-1900) var framgångsrik godsägare men också vänsterliberal och antimilitaristisk riksdagsman. I Torstorpsskogen i Halland lät han i slutet av 1800-talet placera hundratals stenar med inristade tänkespråk. Mossa växte över texterna tills de 1925 upptäcktes på nytt. På en av de många stenarna är inristat:
”Förvånande att så många är villiga att kriga för sina religioner men att så få villiga att efterleva dem.”
Bexell som föddes fyra decennier efter Franska revolutionen var delvis inspirerad av denna, men på en av hans stenar står det:
”En revolution må lyckas eller ej stora andar blifva alltid dess offer ”
På ett par andra stenar lyder texterna:
”Bättre slinta med foten än med tungan” och ”Säg icke alt hvad du vet men vet alltid hvad du säger”
....till elever och personal vid Bergtorpsskolan i Täby, som nu redovisat resultatet från sitt dagsverke för Tuffs indiska projekt. De jobbade in hela 57 276 kr, vilket i Indien motsvarar över 350 000 rupier och som oavkortat sänds till Tuffs indiska partners för deras beundransvärda arbete för ”de fattigaste av de fattiga”. Sammanlagt i år har över en kvarts miljon kronor kommit in på Tuffs Indienkonto, pg 79 36 36 - 2
....till Chefen för FN:s atomenergiorgan IAEA Mohamed ElBaradei som nu hotar att avgå ifall något land anfaller Iran. Han säger (DN 21/6): ”En sådan attack skulle förvandla regionen till ett eldklot. När jag ser på Iran i dag ser jag ett allvarligt och brådskande hot. Ett militärt angrepp mot Iran i dag skulle göra mitt arbete omöjligt”. Med källor i den amerikanska administrationen uppger samtidigt New York Times, att Israel i början av juni genomförde en militärövning där mer än 100 flygplan deltog och som verkar ha varit avsedd som ett hot mot Iran. Avsikten var enligt dessa källor att visa att Israel har möjlighet att utföra anfall på lång distans, alltså också till Natanz, där Iran anrikar uran.
....till förre FN-ambassadören och biståndsministern Pierre Schori, som (AB 23/6) anser att den svenska regeringen under Irakkonferensen den 29 maj i Stockholm genom sin flathet missade en unik möjlighet att påverka amerikansk utrikespolitik. Schori efterlyser lite civilkurage och påminner om hur Olof Palme vid den stora miljökonferensen i Stockholm 1972 brännmärkte Vietnamkriget och USA:s ekologiska krigföring. Han skriver också: ”Vi kan nu läsa i amerikanska media att Bush har krävt 58 fasta militärbaser i Irak, långsiktig kontroll över inrikes- och försvarsministerierna, företräde för amerikanska företag att stå för återuppbyggnaden, kontroll över Iraks luftrum, rätt för USA-soldater att fängsla irakier samt, som lök på laxen, rättslig immunitet för amerikanska militärer av alla de slag”. Och hans slutkläm: ”Uppmana därför USA att ge upp tanken på långsiktig militär närvaro i Irak! Kräv respekt för folkrätt och FN-stadgans våldsförbud! Låt irakierna själva, i samförstånd med sina grannar, ta ledningen i sökandet efter fred och försoning”
....till Haningebon Birgitta Karlfeldt, som besökt USA och nu e-postar om att hon där läste hon en artikel om Indonesiens 200 miljoner muslimer. Hon skriver: ”Reportern nämnde att minst 90 procent av dem är för demokrati, jämlikhet och fred. Han skrev att de är för dessa värderingar ännu mera än amerikanerna.”
....till de smarta och solidariska som löser sina presentproblem genom Tuffs mangogram, som bidragit till att 75 000 mangoträd planterats i indiska Dharampurs små fattiga byar
....till dem som utnyttjar Tuffs plusgiro för att bli medlemmar. 200 kr för enskild, 80 kr för familjemedlem eller stöder Tuffs frivilliga men omfattande verksamhet genom gåvor, som hittills i år uppgår till 15 000 kr, välkomna för hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff med mera. Använd alltså Tuffs plusgiro: 16 01 37 -6
”Förvånande att så många är villiga att kriga för sina religioner men att så få villiga att efterleva dem.”
Bexell som föddes fyra decennier efter Franska revolutionen var delvis inspirerad av denna, men på en av hans stenar står det:
”En revolution må lyckas eller ej stora andar blifva alltid dess offer ”
På ett par andra stenar lyder texterna:
”Bättre slinta med foten än med tungan” och ”Säg icke alt hvad du vet men vet alltid hvad du säger”
....till elever och personal vid Bergtorpsskolan i Täby, som nu redovisat resultatet från sitt dagsverke för Tuffs indiska projekt. De jobbade in hela 57 276 kr, vilket i Indien motsvarar över 350 000 rupier och som oavkortat sänds till Tuffs indiska partners för deras beundransvärda arbete för ”de fattigaste av de fattiga”. Sammanlagt i år har över en kvarts miljon kronor kommit in på Tuffs Indienkonto, pg 79 36 36 - 2
....till Chefen för FN:s atomenergiorgan IAEA Mohamed ElBaradei som nu hotar att avgå ifall något land anfaller Iran. Han säger (DN 21/6): ”En sådan attack skulle förvandla regionen till ett eldklot. När jag ser på Iran i dag ser jag ett allvarligt och brådskande hot. Ett militärt angrepp mot Iran i dag skulle göra mitt arbete omöjligt”. Med källor i den amerikanska administrationen uppger samtidigt New York Times, att Israel i början av juni genomförde en militärövning där mer än 100 flygplan deltog och som verkar ha varit avsedd som ett hot mot Iran. Avsikten var enligt dessa källor att visa att Israel har möjlighet att utföra anfall på lång distans, alltså också till Natanz, där Iran anrikar uran.
....till förre FN-ambassadören och biståndsministern Pierre Schori, som (AB 23/6) anser att den svenska regeringen under Irakkonferensen den 29 maj i Stockholm genom sin flathet missade en unik möjlighet att påverka amerikansk utrikespolitik. Schori efterlyser lite civilkurage och påminner om hur Olof Palme vid den stora miljökonferensen i Stockholm 1972 brännmärkte Vietnamkriget och USA:s ekologiska krigföring. Han skriver också: ”Vi kan nu läsa i amerikanska media att Bush har krävt 58 fasta militärbaser i Irak, långsiktig kontroll över inrikes- och försvarsministerierna, företräde för amerikanska företag att stå för återuppbyggnaden, kontroll över Iraks luftrum, rätt för USA-soldater att fängsla irakier samt, som lök på laxen, rättslig immunitet för amerikanska militärer av alla de slag”. Och hans slutkläm: ”Uppmana därför USA att ge upp tanken på långsiktig militär närvaro i Irak! Kräv respekt för folkrätt och FN-stadgans våldsförbud! Låt irakierna själva, i samförstånd med sina grannar, ta ledningen i sökandet efter fred och försoning”
....till Haningebon Birgitta Karlfeldt, som besökt USA och nu e-postar om att hon där läste hon en artikel om Indonesiens 200 miljoner muslimer. Hon skriver: ”Reportern nämnde att minst 90 procent av dem är för demokrati, jämlikhet och fred. Han skrev att de är för dessa värderingar ännu mera än amerikanerna.”
....till de smarta och solidariska som löser sina presentproblem genom Tuffs mangogram, som bidragit till att 75 000 mangoträd planterats i indiska Dharampurs små fattiga byar
....till dem som utnyttjar Tuffs plusgiro för att bli medlemmar. 200 kr för enskild, 80 kr för familjemedlem eller stöder Tuffs frivilliga men omfattande verksamhet genom gåvor, som hittills i år uppgår till 15 000 kr, välkomna för hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff med mera. Använd alltså Tuffs plusgiro: 16 01 37 -6
VÅR ”LEGITIMA” RASISM
Tyskland är i EM-final i fotboll igen. Ändå vet vi inte värst mycket om det landslag, som varit det mest framgångsrika vid de stora mästerskapen. Däremot sysslar våra medier ständigt och beundrande med engelsk fotboll. Men England lyckades inte ens kvala in till slutspelet.
Även våra journalister måste förstås medge att tyskarna ofta vinner sina matcher, men det förklaras ofta i nedsättande vändningar som den tyska ”lagmaskinen”, ”ångvälten”, ”kraftfotbollen” och liknande klyschor. Ett undantag utgör Dagens Nyheters Johan Esk som (25/6) skriver:
”Några mil från Sverige finns Europas största publikliga, med den mest underhållande fotbollen för den som gillar fart, kraft, offensivlusta. Och ändå. Efter alla dessa år, efter alla dessa framgångar. Tysk fotboll behandlas som något katten släpat in. Jürgen Klinsmanns Tyskland var det roligaste som fanns i VM 2006”
Något katten släpat in, ja. Det är ungefär lika vinklat i våra mediers skildringar av ishockeyn. Vi får veta massor om de amerikanska NHL-lagen och deras spelare men inte mycket om den ryska ishockeyligan, Ändå har Ryssland fina ishockeymeriter, senast i vintras genom att vinna VM. Fjäsket för det anglosachsiska är vanligt också inom sporten.
En lika ovanlig som minnesvärd krönika skrevs (1992-08-31) av Dagens Nyheters litteraturveteran Ruth Halldén. Den hade rubriken ”Tyskhat går an”. Där säger hon bland annat:
"Det finns i Sverige i dag bara ett enda folk som är föremål för en mer utbredd diskriminering bland människor som annars håller sig för goda att uttrycka etniska fördomar -- det är tyskarna, som ständigt utsätts för glåpord och förklenande omdömen. Utan risk för eget skinn kan man påstå att tyskar är feta, vulgära, hänsynslösa, materialistiska, smaklösa och tarvliga.
Detta slag av förföljelse --man kan inte kalla det annat-- förekommer i de bästa kretsar. Personer som inte skulle drömma om att yttra sig förnedrande om en same, en kurd eller en kirgis, blir gärna fördömande och ironiska så fort en tysk kommer på tal.”
Hon skriver vidare:
"Utan påföljd går det att uttala sig förklenande om tyskarna. Och det värsta är kanske inte föraktet för ett helt folk utan att detta förakt nästan alltid faller i god jord. Tyskhatarna möter aldrig något motstånd, därför kan de fortsätta."
I ett brev till mig citerade Ruth Halldén en diplomatfru:
"Jag hatar råttor och tyskar, men jag gillar råttor bättre!"
Vår fördomsfulla syn på tyskarna har skapats genom en ständig flod av filmer, TV-program, böcker och artiklar om deras krigsförbrytelser, inte bara de många de faktiskt begick utan också propagandans påhittade. Segrarna skriver historien är en nött klyscha. Segermakternas människor, lyckligt okunniga om de egna krigsförbrytelserna, har ännu råd att vara arroganta. Tyskarna begick alldeles tillräckligt med gräsligheter för att vi inte ska behöva sprida också propagandalögnerna om dem. Och tillräckligt med förbrytelser begicks också mot tyskarna för att vi inte längre ska förtiga dem, hur mycket vi än trivs i segrarnas tross.
Hur jag tror det går i EM-finalen i fotboll? Jag hade hoppats att Ryssland hade lyckats gå till final. Och uppriktigt sagt tycker jag att tyskarna inte spelat särskilt bra, så jag tippar Spanien
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1191) 08-06-29
Även våra journalister måste förstås medge att tyskarna ofta vinner sina matcher, men det förklaras ofta i nedsättande vändningar som den tyska ”lagmaskinen”, ”ångvälten”, ”kraftfotbollen” och liknande klyschor. Ett undantag utgör Dagens Nyheters Johan Esk som (25/6) skriver:
”Några mil från Sverige finns Europas största publikliga, med den mest underhållande fotbollen för den som gillar fart, kraft, offensivlusta. Och ändå. Efter alla dessa år, efter alla dessa framgångar. Tysk fotboll behandlas som något katten släpat in. Jürgen Klinsmanns Tyskland var det roligaste som fanns i VM 2006”
Något katten släpat in, ja. Det är ungefär lika vinklat i våra mediers skildringar av ishockeyn. Vi får veta massor om de amerikanska NHL-lagen och deras spelare men inte mycket om den ryska ishockeyligan, Ändå har Ryssland fina ishockeymeriter, senast i vintras genom att vinna VM. Fjäsket för det anglosachsiska är vanligt också inom sporten.
En lika ovanlig som minnesvärd krönika skrevs (1992-08-31) av Dagens Nyheters litteraturveteran Ruth Halldén. Den hade rubriken ”Tyskhat går an”. Där säger hon bland annat:
"Det finns i Sverige i dag bara ett enda folk som är föremål för en mer utbredd diskriminering bland människor som annars håller sig för goda att uttrycka etniska fördomar -- det är tyskarna, som ständigt utsätts för glåpord och förklenande omdömen. Utan risk för eget skinn kan man påstå att tyskar är feta, vulgära, hänsynslösa, materialistiska, smaklösa och tarvliga.
Detta slag av förföljelse --man kan inte kalla det annat-- förekommer i de bästa kretsar. Personer som inte skulle drömma om att yttra sig förnedrande om en same, en kurd eller en kirgis, blir gärna fördömande och ironiska så fort en tysk kommer på tal.”
Hon skriver vidare:
"Utan påföljd går det att uttala sig förklenande om tyskarna. Och det värsta är kanske inte föraktet för ett helt folk utan att detta förakt nästan alltid faller i god jord. Tyskhatarna möter aldrig något motstånd, därför kan de fortsätta."
I ett brev till mig citerade Ruth Halldén en diplomatfru:
"Jag hatar råttor och tyskar, men jag gillar råttor bättre!"
Vår fördomsfulla syn på tyskarna har skapats genom en ständig flod av filmer, TV-program, böcker och artiklar om deras krigsförbrytelser, inte bara de många de faktiskt begick utan också propagandans påhittade. Segrarna skriver historien är en nött klyscha. Segermakternas människor, lyckligt okunniga om de egna krigsförbrytelserna, har ännu råd att vara arroganta. Tyskarna begick alldeles tillräckligt med gräsligheter för att vi inte ska behöva sprida också propagandalögnerna om dem. Och tillräckligt med förbrytelser begicks också mot tyskarna för att vi inte längre ska förtiga dem, hur mycket vi än trivs i segrarnas tross.
Hur jag tror det går i EM-finalen i fotboll? Jag hade hoppats att Ryssland hade lyckats gå till final. Och uppriktigt sagt tycker jag att tyskarna inte spelat särskilt bra, så jag tippar Spanien
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1191) 08-06-29
fredag, juni 20
”FÖRBANNAD PACIFIST” DUBBELTYDIGT
Nu är det midsommar igen. Vid min ålder tar man det väldigt lugnt under sådana helger men känner sig lycklig ändå. Bara att ha överlevt en vinter till väcker tacksamhet. Och det är ett bra tag tills man drabbas av slutet-på-sommaren-neurosen.
När solen skiner ska man ju vara glad och god. Och jag försöker verkligen, bland annat genom att varje vecka i Radio Tuff dela ut rosor, låt vara verbala. Samtidigt har min blogg www.tuffsandin.blogspot.com rubriken ”Förbannad pacifist”. Det är dock dubbeltydigt: Inte bara att man som pacifist kan –och får-- bli förbannad utan också att vi fredshetsare ofta förbannas av andra.
”Förbannad pacifist” är också titeln på en av mina böcker. I den krönika som givit boken dess namn står det bland annat:
Jag är less på frågor av typen:
--Du som är pacifist, hur kan du svära, skälla och leva om som vilken fanjunkare som helst?
Av ren leda brukar jag ibland bara svara:
--Röker och super gör jag också
En del förväntar sig tydligen att vi fredsaktivister ska vara jainmunkar som i rädsla för att döda filtrerar vattnet från mikroorganismer , innan vi dricker, eller vestaliska jungfrur med den heliga elden ständigt brinnande. Nej, vi är förstås varken bättre eller sämre än andra, bara människor på gott och ont, vilket är alldeles tillräckligt magnifikt faktiskt.
Och mer bedrövad än förbannad blir man vid läsningen av fredsforskningsinstitutet Sipris senaste årsbok. Militärutgifterna i världen har från 1997 ökat med hela 45 procent. Förra året var de uppe i svindlande 8 034 miljarder kronor (8034 000 000 000). Inte mycket mer begriplig blir den summan om man kollar kostnaderna per dag, 22 010 miljoner kr. Per timme dygnet runt blir det 917 miljoner kr eller 15 miljoner kr per minut.
Så mycket kostar det att föra eller förbereda krig, alltså massmord på människor. Tänk om dessa enorma resurser i stället skulle satsas på att bekämpa fattigdom, svält och onödiga sjukdomar! Då skulle miljoner föräldrar slippa se sina barn dö. De senaste siffrorna från FN säger att ännu dör uppåt 20 000 barn varje dag,
Det var sådana tankar som vägledde oss när vi för 41 år sedan grundade Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF).
I krönikan ”Förbannad pacifist” från 1991 citeras den italienske kritikern Beniamino Placido. För honom är krig ingen fundamental mänsklig drift som vi aldrig kan frigöra oss ifrån. Han påminner om hur vi faktiskt har lyckats tabubelägga mångtusenåriga mänskliga beteenden som incest och människooffer till gudarna. Vi har klarat det genom att införa ett absolut förbud. Men Placido skriver att vi inte hade lyckats om vi sagt:
..-- Ja visserligen är incest förfärligt, men om mamman är ovanligt vacker och sonen väldigt sorgsen och ensam..
Placidos slutsats är:
-- Antingen gör vi krig till en förbrytelse –punkt slut—eller också måste vi kriga i evinnerlighet och evigt och alltid samma ”rättfärdiga” krig.
------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1190) 2008-06-22
När solen skiner ska man ju vara glad och god. Och jag försöker verkligen, bland annat genom att varje vecka i Radio Tuff dela ut rosor, låt vara verbala. Samtidigt har min blogg www.tuffsandin.blogspot.com rubriken ”Förbannad pacifist”. Det är dock dubbeltydigt: Inte bara att man som pacifist kan –och får-- bli förbannad utan också att vi fredshetsare ofta förbannas av andra.
”Förbannad pacifist” är också titeln på en av mina böcker. I den krönika som givit boken dess namn står det bland annat:
Jag är less på frågor av typen:
--Du som är pacifist, hur kan du svära, skälla och leva om som vilken fanjunkare som helst?
Av ren leda brukar jag ibland bara svara:
--Röker och super gör jag också
En del förväntar sig tydligen att vi fredsaktivister ska vara jainmunkar som i rädsla för att döda filtrerar vattnet från mikroorganismer , innan vi dricker, eller vestaliska jungfrur med den heliga elden ständigt brinnande. Nej, vi är förstås varken bättre eller sämre än andra, bara människor på gott och ont, vilket är alldeles tillräckligt magnifikt faktiskt.
Och mer bedrövad än förbannad blir man vid läsningen av fredsforskningsinstitutet Sipris senaste årsbok. Militärutgifterna i världen har från 1997 ökat med hela 45 procent. Förra året var de uppe i svindlande 8 034 miljarder kronor (8034 000 000 000). Inte mycket mer begriplig blir den summan om man kollar kostnaderna per dag, 22 010 miljoner kr. Per timme dygnet runt blir det 917 miljoner kr eller 15 miljoner kr per minut.
Så mycket kostar det att föra eller förbereda krig, alltså massmord på människor. Tänk om dessa enorma resurser i stället skulle satsas på att bekämpa fattigdom, svält och onödiga sjukdomar! Då skulle miljoner föräldrar slippa se sina barn dö. De senaste siffrorna från FN säger att ännu dör uppåt 20 000 barn varje dag,
Det var sådana tankar som vägledde oss när vi för 41 år sedan grundade Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF).
I krönikan ”Förbannad pacifist” från 1991 citeras den italienske kritikern Beniamino Placido. För honom är krig ingen fundamental mänsklig drift som vi aldrig kan frigöra oss ifrån. Han påminner om hur vi faktiskt har lyckats tabubelägga mångtusenåriga mänskliga beteenden som incest och människooffer till gudarna. Vi har klarat det genom att införa ett absolut förbud. Men Placido skriver att vi inte hade lyckats om vi sagt:
..-- Ja visserligen är incest förfärligt, men om mamman är ovanligt vacker och sonen väldigt sorgsen och ensam..
Placidos slutsats är:
-- Antingen gör vi krig till en förbrytelse –punkt slut—eller också måste vi kriga i evinnerlighet och evigt och alltid samma ”rättfärdiga” krig.
------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1190) 2008-06-22
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1190) 08-06-22 till....
....till Ingrid Eckerman, Ulla Colliander med flera solidariska människor på Statsrådsvägen i Skarpnäck som nu skickat 4000 kr till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Det är från den loppis de anordnade i slutet av maj. Pengarna skickas oavkortat till Indien, där de gör mångfalt mer nytta för miljö och fattigdomsbekämpning än de skulle kunna göra i Sverige.
....till Tuffs jugoslaviska partner Lina Vuskovic, som nu bekräftat mottagandet av 5000 kr från Tuff, ”en trevlig överraskning” som hon skriver. Lina hjälper av krig, sanktioner och etnisk rensning drabbade gamla i Belgrad. Om någon vecka kommer hon till Sverige och då får vi förhoppningsvis höra henne här i Radio Tuff.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som just har skickat sin kvartalsrapport om de många Tuff-projekten. Han är imponerad av de svenska skolornas fina insatser: Tyresö och Kumla skolor i Tyresö, Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda har sammanlagt under vårterminen jobbat in 171 000 kr, vilka oavkortat skickas till Indien. Bhikhu skriver bland annat: ”De svenska skolorna hjälper de fattigaste av de fattiga i Dharampur att hjälpa sig själva, för dessa människor i de många små byarna deltar aktivt i utvecklingen. De svenska skolorna har all anledning att vara stolta över sina insatser. De har gjort ett underbart jobb för en tidigare så försummad region, långt borta på andra sidan av världen. De har visat verklig och föredömlig solidaritet i denna värld, söndersliten av konflikter. Jag skulle vilja skynda iväg till Sverige och krama om alla ungdomarna” Bhikhu uppger också att pengarna från svenska skolor via Tuff räcker till att fullständigt finansiera två av Tuffskolorna och delvis tre andra. Han berättar att förutom de hundratals brunnar som Tuff-pengar bidragit till har två nya tillkommit. De har fått namnen ”Olga Well” och ”Tyresö Rotary Well”. Olga Alata (Arróspide) var till sin för tidiga död kassör i Tuff och Tyresö Rotary har skänkt pengar till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Av de pengar som samlades in i slutet av 2007 för att hedra Gunnar & Margaretha Petersen, som i december fyllde 75 resp 70 har ett nytt rum byggts i Tuff-skolan Tamachhadi. Det har fått namnet ”Petersen Reading Room”
.... till alla som är smarta och solidariska nog att lösa sina presentproblem genom att använda Tuffs mangogram. Bhikhu uppger att 75 000 mangoplantor genom pengar från Tuff redan blivit satta och nu planeras 10000 till att distribueras. Mangogram kan beställas av Monica Schelin, tel 712 25 81 eller på ake.sandin@tyresoradion.se
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek som e-postar: ”Jag vill skicka ett stort och varmt tack för alla ’rosor’ jag fått av Radio Tuff, jag blir lika glad varje gång!” Tillsammans med omdömen från flera hundra andra finns hennes vänliga ord på hemsidan http://www.tyresoradion.se/sagtom.html Flera är välkomna att lämna sina omdömen om Succékanalen 91.4 och Radio Tuff genom att höra av sig till Åke Sandin, tel 712 4463
....till Tuffs jugoslaviska partner Lina Vuskovic, som nu bekräftat mottagandet av 5000 kr från Tuff, ”en trevlig överraskning” som hon skriver. Lina hjälper av krig, sanktioner och etnisk rensning drabbade gamla i Belgrad. Om någon vecka kommer hon till Sverige och då får vi förhoppningsvis höra henne här i Radio Tuff.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som just har skickat sin kvartalsrapport om de många Tuff-projekten. Han är imponerad av de svenska skolornas fina insatser: Tyresö och Kumla skolor i Tyresö, Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda har sammanlagt under vårterminen jobbat in 171 000 kr, vilka oavkortat skickas till Indien. Bhikhu skriver bland annat: ”De svenska skolorna hjälper de fattigaste av de fattiga i Dharampur att hjälpa sig själva, för dessa människor i de många små byarna deltar aktivt i utvecklingen. De svenska skolorna har all anledning att vara stolta över sina insatser. De har gjort ett underbart jobb för en tidigare så försummad region, långt borta på andra sidan av världen. De har visat verklig och föredömlig solidaritet i denna värld, söndersliten av konflikter. Jag skulle vilja skynda iväg till Sverige och krama om alla ungdomarna” Bhikhu uppger också att pengarna från svenska skolor via Tuff räcker till att fullständigt finansiera två av Tuffskolorna och delvis tre andra. Han berättar att förutom de hundratals brunnar som Tuff-pengar bidragit till har två nya tillkommit. De har fått namnen ”Olga Well” och ”Tyresö Rotary Well”. Olga Alata (Arróspide) var till sin för tidiga död kassör i Tuff och Tyresö Rotary har skänkt pengar till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Av de pengar som samlades in i slutet av 2007 för att hedra Gunnar & Margaretha Petersen, som i december fyllde 75 resp 70 har ett nytt rum byggts i Tuff-skolan Tamachhadi. Det har fått namnet ”Petersen Reading Room”
.... till alla som är smarta och solidariska nog att lösa sina presentproblem genom att använda Tuffs mangogram. Bhikhu uppger att 75 000 mangoplantor genom pengar från Tuff redan blivit satta och nu planeras 10000 till att distribueras. Mangogram kan beställas av Monica Schelin, tel 712 25 81 eller på ake.sandin@tyresoradion.se
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek som e-postar: ”Jag vill skicka ett stort och varmt tack för alla ’rosor’ jag fått av Radio Tuff, jag blir lika glad varje gång!” Tillsammans med omdömen från flera hundra andra finns hennes vänliga ord på hemsidan http://www.tyresoradion.se/sagtom.html Flera är välkomna att lämna sina omdömen om Succékanalen 91.4 och Radio Tuff genom att höra av sig till Åke Sandin, tel 712 4463
Subtropiska växter, utopiska trafikplaner och en otrolig skandal
Kära lyssnare!
Numera vistas jag rätt mycket i en stor och otroligt vacker trädgård i Bellevue i Limhamn. I denna trädgård blommar just för tillfället ett träd jag i min vildaste fantasi inte kunde drömma om att hitta i dessa nordliga nejder, nämligen en akacia, ett träd besläktad med mimosan. Trädet dignar av stora gulvita blomklasar och doften är bedövande. Detta Limhamn fascinerar mig ständigt på nytt. Nog är det otroligt att det blommar subtropiska träd här i staden? Och alla ni som har varit på Kanarieöarna någon gång i månadsskiftet januari-februari har säkert sett de fantastiska tulpanträden som blommar därnere. Därnere? Nej, även häruppe i Sverige – nämligen i Kungsparken mitt inne i Malmö står ett magnifikt blommande tulpanträd. Fast nu är det nästan överblommat. Men planera in det till nästa år! Det lönar sig.
Härnere planeras det för fullt för framtiden. Öresundsbron håller redan på att växa ur sina barnskor. Om tio år kommer bron inte att kunna svälja all trafik, och därför planeras det för fullt för en fast HH-förbindelse, det vill säga Helsingborg-Helsingör. Kampen är hård mellan motstridiga viljor: bro eller tågtunnel? Men den stora frågan är vem som ska betala, eller som tyskarna sjunger i sin karnevalssång: Wer soll das bezahlen? Wer hat soviel Geld? Och i allra södersta Skåne undrar man om det inte vore viktigare att först bygga ut ”dödens väg”, det vill säga landsvägen mellan Vellinge och Trelleborg, där det dagligen sker olyckor på den krokiga och smala vägen.
Dödsolyckor har även förekommit i sydvästra Tyskland, i en liten landsortsstad vid namn Junkingen. Flera åskväder med katastrofala följder drog fram över trakten. Den lilla floden som flyter genom staden och i normala fall är en liten stilla sorlande bäck, svällde över alla sina bräddar och förde med sig sten och lera. Gatorna översvämmades så snabbt att människor knappt hann sätta sig i säkerhet. Två kvinnor dog i en bil som drogs ner i vattnet och en kvinna drunknade i sin källare. Många människor fördes svårt skadade till sjukhus. Flera andra småstäder och byar skadades också vid de åskväder som drog fram över landet.
Åskväder har också dragit fram i politiken. Gregor Gysi, den östtyske politikern som i DDR:s efterföljd samlade kommunisterna i vänsterpartiet Die Linke har råkat ut för svårartade beskyllningar. Den myndighet som skall upparbeta den hemliga polisens, Stasis förbrytelser, och som efter sin ordförandes namn går under beteckningen Birthler-myndigheten, har i sina akter funnit belägg för att Gregor Gysi har varit en IM, det vill säga en informell medarbetare, vilket i klartext betyder att han har prisgett människor för statssäkerhetens godtycke. Gysi kämpar i förbundsdagen för sin ära, men hans politiska karriär och därmed även den förre socialdemokratiska, numera vänsterpolitikern Lafontaines karriär, tycks vara över.
Han kommer förmodligen att dras med i fallet, och det fallet blir både hårt och djupt.
Själv hoppas jag att inte falla så hårt och djupt nu när jag har satt igång att cykla igen efter flera års uppehåll. Det har jag förresten en snäll granne att tacka för. Hade hon inte helt resolut dragit ut mig på en cykelfärd, ja, då hade väl cykeln stått i källaren än idag.
Ge er ut på härliga cykelturer i de vackra skogarna i Tyresö hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Numera vistas jag rätt mycket i en stor och otroligt vacker trädgård i Bellevue i Limhamn. I denna trädgård blommar just för tillfället ett träd jag i min vildaste fantasi inte kunde drömma om att hitta i dessa nordliga nejder, nämligen en akacia, ett träd besläktad med mimosan. Trädet dignar av stora gulvita blomklasar och doften är bedövande. Detta Limhamn fascinerar mig ständigt på nytt. Nog är det otroligt att det blommar subtropiska träd här i staden? Och alla ni som har varit på Kanarieöarna någon gång i månadsskiftet januari-februari har säkert sett de fantastiska tulpanträden som blommar därnere. Därnere? Nej, även häruppe i Sverige – nämligen i Kungsparken mitt inne i Malmö står ett magnifikt blommande tulpanträd. Fast nu är det nästan överblommat. Men planera in det till nästa år! Det lönar sig.
Härnere planeras det för fullt för framtiden. Öresundsbron håller redan på att växa ur sina barnskor. Om tio år kommer bron inte att kunna svälja all trafik, och därför planeras det för fullt för en fast HH-förbindelse, det vill säga Helsingborg-Helsingör. Kampen är hård mellan motstridiga viljor: bro eller tågtunnel? Men den stora frågan är vem som ska betala, eller som tyskarna sjunger i sin karnevalssång: Wer soll das bezahlen? Wer hat soviel Geld? Och i allra södersta Skåne undrar man om det inte vore viktigare att först bygga ut ”dödens väg”, det vill säga landsvägen mellan Vellinge och Trelleborg, där det dagligen sker olyckor på den krokiga och smala vägen.
Dödsolyckor har även förekommit i sydvästra Tyskland, i en liten landsortsstad vid namn Junkingen. Flera åskväder med katastrofala följder drog fram över trakten. Den lilla floden som flyter genom staden och i normala fall är en liten stilla sorlande bäck, svällde över alla sina bräddar och förde med sig sten och lera. Gatorna översvämmades så snabbt att människor knappt hann sätta sig i säkerhet. Två kvinnor dog i en bil som drogs ner i vattnet och en kvinna drunknade i sin källare. Många människor fördes svårt skadade till sjukhus. Flera andra småstäder och byar skadades också vid de åskväder som drog fram över landet.
Åskväder har också dragit fram i politiken. Gregor Gysi, den östtyske politikern som i DDR:s efterföljd samlade kommunisterna i vänsterpartiet Die Linke har råkat ut för svårartade beskyllningar. Den myndighet som skall upparbeta den hemliga polisens, Stasis förbrytelser, och som efter sin ordförandes namn går under beteckningen Birthler-myndigheten, har i sina akter funnit belägg för att Gregor Gysi har varit en IM, det vill säga en informell medarbetare, vilket i klartext betyder att han har prisgett människor för statssäkerhetens godtycke. Gysi kämpar i förbundsdagen för sin ära, men hans politiska karriär och därmed även den förre socialdemokratiska, numera vänsterpolitikern Lafontaines karriär, tycks vara över.
Han kommer förmodligen att dras med i fallet, och det fallet blir både hårt och djupt.
Själv hoppas jag att inte falla så hårt och djupt nu när jag har satt igång att cykla igen efter flera års uppehåll. Det har jag förresten en snäll granne att tacka för. Hade hon inte helt resolut dragit ut mig på en cykelfärd, ja, då hade väl cykeln stått i källaren än idag.
Ge er ut på härliga cykelturer i de vackra skogarna i Tyresö hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
lördag, juni 14
VISST ÄR JAG FOTBOLLSNATIONALIST!
Uj, uj, uj så mycket fotboll det är i alla medier dessa dagar. En del protesterar högljutt mot detta och jag förstår dem. Själv slår jag alltid av radion, när det talas om trädgårdar, mode och matlagning. Sånt förekommer alldeles för mycket, men det tycker jag bara för att jag själv är så ointresserad. Många andra lär tycka om det, så jag unnar dem alla dessa program.
Jag måste bekänna att jag är bolltokig. Medan andra unga män en gång för länge sen skröt med att de ägnade sig åt vin, kvinnor och sång framhöll jag min svaghet för vin, kvinnor och - studsande boll. De senaste åren har jag promenerat med en viss värdighet, inte bara på grund av ålder utan också till följd av en gammal knäskada efter tolv års harvande på diverse fotbollsplaner. Men det var länge sen och senast jag gladde mig åt kunna leka med boll var en novembervecka i fjol, när jag spelade tennis en timme varje morgon. Nåja, det blev i omgångar med tre minuter tennis och två minuters vattendrickande
Ännu har jag dock ork att tillhöra idrottens svans, så jag har på TV sett åtminstone glimtar av alla EM-matcherna. Men jag har en egenhet som gränsar till masochism. Håller alltid på de nederlagstippade. Alltså hejade jag på Schweiz, som förstås förlorade mot Tjeckien. Höll tummarna för Österrike, men de förlorade mot Kroatien. Lika illa gick det för Ryssland och Turkiet som jag hoppades skulle vinna över favoriten Portugal.
Men jag kunde glädja mig åt att de regerande Europamästarna Grekland fick på nöten – av Sverige rentav. Jovisst, jag är fotbollsnationalist. Förmildrande –eller kanske försvårande?—är att jag delar denna passion med alla sportintresserade i alla länder och dom är väldigt många Det är nästan komiskt på läktarna numera med allt flaggviftande och alla som spökar ut sig också i nyllena med sina hemländers färger. Bortsett från de små huligangängen, lössen i flaggornas veck, är det ändå ganska oskyldigt och en stark kontrast till den nationalism som föder våld och krig.
Min entusiasm för idrott har i dag sprickor. Visst är spelarna på toppnivå beundransvärda artister men samtidigt stenrika mångmiljonärer i den snabba kommersialisering som populära idrottsgrenar genomgått. På klubbnivå är det nu allt svårare att hålla på ett visst lag. De spelare som ena säsongen finns i laget blir under nästa säsong köpta över till ett annat lag, ofta till ett annat land Det handlar om köp, slit och släng och det värvas friskt för stora summor. Typiskt är att EM sänds av TV 4. Mellan de redan långtråkiga expertsnacken drabbas man av ännu längre och tråkigare reklaminslag.
I andanom anar jag nu politiska puritaners fördömanden. Fy för fotboll, när det finns så mycket viktigare att engagera sig för, tycker väl de självgoda. Vad kommer nu den otroligt tjatiga ”Anonym” att skriva, ja han är så renons på civilkurage att han inte sätter ut sitt namn? Vad jag än skriver om belamrar han vecka efter vecka min blogg med ständiga förebråelser om att jag inte vågar förstå hans ”sanning” om 11 september. (Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Eller den mycket modigare men lika intensivt e-postande, som ständigt hånar svenska medier för att de inte lika mycket som han ägnar sig åt kritik av USA och som ibland av samma skäl ger fredsrörelsen och oss ”krigsmotståndare” märkliga gliringar? Ingenting vore lättare –eller mera orättvist!--än att förebrå honom för att inte beröra många av de viktiga ämnen vi i Radio Tuff tar upp.
Utan att vara maoist finns det skäl att påminna om Maos råd att vara bland folket som fisken i vattnet. Jag tror att vi är ganska bra på det i Tuff. Annars hade vi inte haft 400 betalande medlemmar. Hade vi snörpmynt suttit på piedestaler och tittat ner på medmänskligheten hade ingen lyssnat på oss.
-----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1189) 2008-06-15
Jag måste bekänna att jag är bolltokig. Medan andra unga män en gång för länge sen skröt med att de ägnade sig åt vin, kvinnor och sång framhöll jag min svaghet för vin, kvinnor och - studsande boll. De senaste åren har jag promenerat med en viss värdighet, inte bara på grund av ålder utan också till följd av en gammal knäskada efter tolv års harvande på diverse fotbollsplaner. Men det var länge sen och senast jag gladde mig åt kunna leka med boll var en novembervecka i fjol, när jag spelade tennis en timme varje morgon. Nåja, det blev i omgångar med tre minuter tennis och två minuters vattendrickande
Ännu har jag dock ork att tillhöra idrottens svans, så jag har på TV sett åtminstone glimtar av alla EM-matcherna. Men jag har en egenhet som gränsar till masochism. Håller alltid på de nederlagstippade. Alltså hejade jag på Schweiz, som förstås förlorade mot Tjeckien. Höll tummarna för Österrike, men de förlorade mot Kroatien. Lika illa gick det för Ryssland och Turkiet som jag hoppades skulle vinna över favoriten Portugal.
Men jag kunde glädja mig åt att de regerande Europamästarna Grekland fick på nöten – av Sverige rentav. Jovisst, jag är fotbollsnationalist. Förmildrande –eller kanske försvårande?—är att jag delar denna passion med alla sportintresserade i alla länder och dom är väldigt många Det är nästan komiskt på läktarna numera med allt flaggviftande och alla som spökar ut sig också i nyllena med sina hemländers färger. Bortsett från de små huligangängen, lössen i flaggornas veck, är det ändå ganska oskyldigt och en stark kontrast till den nationalism som föder våld och krig.
Min entusiasm för idrott har i dag sprickor. Visst är spelarna på toppnivå beundransvärda artister men samtidigt stenrika mångmiljonärer i den snabba kommersialisering som populära idrottsgrenar genomgått. På klubbnivå är det nu allt svårare att hålla på ett visst lag. De spelare som ena säsongen finns i laget blir under nästa säsong köpta över till ett annat lag, ofta till ett annat land Det handlar om köp, slit och släng och det värvas friskt för stora summor. Typiskt är att EM sänds av TV 4. Mellan de redan långtråkiga expertsnacken drabbas man av ännu längre och tråkigare reklaminslag.
I andanom anar jag nu politiska puritaners fördömanden. Fy för fotboll, när det finns så mycket viktigare att engagera sig för, tycker väl de självgoda. Vad kommer nu den otroligt tjatiga ”Anonym” att skriva, ja han är så renons på civilkurage att han inte sätter ut sitt namn? Vad jag än skriver om belamrar han vecka efter vecka min blogg med ständiga förebråelser om att jag inte vågar förstå hans ”sanning” om 11 september. (Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Eller den mycket modigare men lika intensivt e-postande, som ständigt hånar svenska medier för att de inte lika mycket som han ägnar sig åt kritik av USA och som ibland av samma skäl ger fredsrörelsen och oss ”krigsmotståndare” märkliga gliringar? Ingenting vore lättare –eller mera orättvist!--än att förebrå honom för att inte beröra många av de viktiga ämnen vi i Radio Tuff tar upp.
Utan att vara maoist finns det skäl att påminna om Maos råd att vara bland folket som fisken i vattnet. Jag tror att vi är ganska bra på det i Tuff. Annars hade vi inte haft 400 betalande medlemmar. Hade vi snörpmynt suttit på piedestaler och tittat ner på medmänskligheten hade ingen lyssnat på oss.
-----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1189) 2008-06-15
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1189) 08-06-15 till....
....till fredsforskningsinstitutet Sipri i Stockholm som kommit med sin årsbok, full av intressanta men alarmerande siffror på rustningar och krig. Visserligen har antalet väpnade konflikter i världen minskat från 20 år 1998 till 13 år 2007, men världens militärutgifter har ökat under samma tid med 45 procent. 2007 var militärkostnaderna astronomiska 8 034 miljarder kronor. Nästan hälften av dessa satsningar står USA för. Dess rustningar överstiger med 40 procent de sammanlagda militärutgifterna i de nio näst mest rustade länderna, vilka i tur och ordning är Storbritannien, Kina, Frankrike, Japan, Tyskland, Ryssland, Saudiarabien, Italien och Indien. Värt att notera är att Ryssland kommer först på sjunde plats med 3 procent av världens militärutgifter medan USA:s andel är 45 procent och Storbritanniens 5 procent.
....till Radio Tuffs man i Kalifornien, Bengt Svensson, som ironiskt skriver: ”Vill berätta att Irak är på väg mot ökad jämlikhet mellan könen. Så visst har väl invasionen 2003 fört något gott med sig. I tidningen står det nämligen att allt fler av självmordsbombarna i Irak är kvinnor. Kanske inspireras de av de många käcka kvinnliga amerikanska soldaterna.”
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö som (3/6) har en artikel av Zoran Cale under rubriken ”Sovjetisk ubåt var fartyg från Muskö. Amalia lurade militären i Hårsfjärden 1982” (Samma ämne behandlades för tre veckor sedan i Radio Tuffs krönika med rubriken ”Amalia lurade alla godtrogna”)
....till Svenska Dagbladet som (9/6) hade en artikel under rubriken ”Försvarsmakten mörkade västubåtar”, där ambassadören Mathias Mossberg diskuterar de påstådda ubåtskränkningarna av svenska vatten på 1980-talet. Han var huvudsekreterare för ubåtskommissionen år 2000 och säger nu bland annat: ”I försvarsmaktens digra material i ubåtsfrågan finns rapporter med tydliga indikationer om nationalitet, som inte pekar österut. Men sådana rapporter försågs med rejäla hemligstämplar. Det är dags att avhemliga dylikt material så att även allmänheten och ’seriös forskning’ kan få del av vad de i ämnet insatta redan känner till. ”
....till SvT:s ”Uppdrag granskning” med Lars Borgnäs som i veckan granskade ljudupptagningarna från ubåtsjakten i Hårsfjärden oktober 1982 och hävdade att det var fråga om Natoubåtar. (Programmet kommenteras senare i Radio Tuff av Ingemar Myhrberg)
....till Svenska Freds ordförande Anna EK. som i en debattartikel (13/6) i SVT Opinion bland annat skriver: ”Inför försvarsberedningens rapport har en rad äldre herrar återigen börjat hota med ’ryssen’. (....)Om man lyssnar på dessa herrar är det lätt att tro att vi helt saknar försvar och att vi när som helst kan dras in i ett nytt europeiskt storkrig. Inget kunde vara mer fel. Under hela 90-talet har försvarsmakten tillförts pengar. Först 2004 gjordes besparingar som ledde till en försvarsbudget som var lägre än under kalla kriget. Fram till idag har minskningen i fast penningvärde varit cirka 9 procent.”
....till tidningen Der Spiegel som (3/6) påpekar att sedan 1960-talet har Tyskland som gottgörelse till judiska överlevande från andra världskriget betalat ut 600 miljarder kronor, därav 15 miljarder till staten Israel.
....till Dagens Nyheters kulturjournalist Torbjörn Elensky, som (12/6) skriver om al- Qaidas uttalanden och sammanfattar: ”Det hör till religioners särart att de samtidigt kan inspirera både till hjälparbete och krig, inkvisition och barmhärtighet. Historiskt och psykologiskt sett är det fascinerande—men som aktiv kraft i samtida politik djupt oroande”
....till personal och elever vid Alléskolan i Floda (Göteborgsområdet), som nu redovisar resultatet av sitt dagsverke för Tuffs indiska projekt . De slog ett nytt rekord och jobbade in 58 431 kronor, som nu är insatta på Tuffs insamlings-konto, pg 79 36 36 -2
....till elever och personal vid Tyresö skola som vid sitt dagsverke i början av juni jobbade in hela 43 470 kr. Det är ett nytt rekord för skolan. Pengarna går oavkortat till de indiska tuffskolorna för fattiga barn från stambefolkningen (tribals), bland annat för att garantera tillförseln av vatten, en bristvara under många månader.
....till Radio Tuffs man i Kalifornien, Bengt Svensson, som ironiskt skriver: ”Vill berätta att Irak är på väg mot ökad jämlikhet mellan könen. Så visst har väl invasionen 2003 fört något gott med sig. I tidningen står det nämligen att allt fler av självmordsbombarna i Irak är kvinnor. Kanske inspireras de av de många käcka kvinnliga amerikanska soldaterna.”
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö som (3/6) har en artikel av Zoran Cale under rubriken ”Sovjetisk ubåt var fartyg från Muskö. Amalia lurade militären i Hårsfjärden 1982” (Samma ämne behandlades för tre veckor sedan i Radio Tuffs krönika med rubriken ”Amalia lurade alla godtrogna”)
....till Svenska Dagbladet som (9/6) hade en artikel under rubriken ”Försvarsmakten mörkade västubåtar”, där ambassadören Mathias Mossberg diskuterar de påstådda ubåtskränkningarna av svenska vatten på 1980-talet. Han var huvudsekreterare för ubåtskommissionen år 2000 och säger nu bland annat: ”I försvarsmaktens digra material i ubåtsfrågan finns rapporter med tydliga indikationer om nationalitet, som inte pekar österut. Men sådana rapporter försågs med rejäla hemligstämplar. Det är dags att avhemliga dylikt material så att även allmänheten och ’seriös forskning’ kan få del av vad de i ämnet insatta redan känner till. ”
....till SvT:s ”Uppdrag granskning” med Lars Borgnäs som i veckan granskade ljudupptagningarna från ubåtsjakten i Hårsfjärden oktober 1982 och hävdade att det var fråga om Natoubåtar. (Programmet kommenteras senare i Radio Tuff av Ingemar Myhrberg)
....till Svenska Freds ordförande Anna EK. som i en debattartikel (13/6) i SVT Opinion bland annat skriver: ”Inför försvarsberedningens rapport har en rad äldre herrar återigen börjat hota med ’ryssen’. (....)Om man lyssnar på dessa herrar är det lätt att tro att vi helt saknar försvar och att vi när som helst kan dras in i ett nytt europeiskt storkrig. Inget kunde vara mer fel. Under hela 90-talet har försvarsmakten tillförts pengar. Först 2004 gjordes besparingar som ledde till en försvarsbudget som var lägre än under kalla kriget. Fram till idag har minskningen i fast penningvärde varit cirka 9 procent.”
....till tidningen Der Spiegel som (3/6) påpekar att sedan 1960-talet har Tyskland som gottgörelse till judiska överlevande från andra världskriget betalat ut 600 miljarder kronor, därav 15 miljarder till staten Israel.
....till Dagens Nyheters kulturjournalist Torbjörn Elensky, som (12/6) skriver om al- Qaidas uttalanden och sammanfattar: ”Det hör till religioners särart att de samtidigt kan inspirera både till hjälparbete och krig, inkvisition och barmhärtighet. Historiskt och psykologiskt sett är det fascinerande—men som aktiv kraft i samtida politik djupt oroande”
....till personal och elever vid Alléskolan i Floda (Göteborgsområdet), som nu redovisar resultatet av sitt dagsverke för Tuffs indiska projekt . De slog ett nytt rekord och jobbade in 58 431 kronor, som nu är insatta på Tuffs insamlings-konto, pg 79 36 36 -2
....till elever och personal vid Tyresö skola som vid sitt dagsverke i början av juni jobbade in hela 43 470 kr. Det är ett nytt rekord för skolan. Pengarna går oavkortat till de indiska tuffskolorna för fattiga barn från stambefolkningen (tribals), bland annat för att garantera tillförseln av vatten, en bristvara under många månader.
Tålamod och kunglig festivitas
Från Radio Tuffs kvinna i Malmö Marianne Stalbohm-Stieger:
Skåningarna är ett tålmodigt släkte. Låt mig berätta följande episod som bekräftar denna iakttagelse:
Med anledning av den nyss stundade nationaldagen stod jag i torsdags på systemet för att inhandla en flaska bubbelvin. En skylt upplyste oss i kön om att den nyligen införda kassarutinen kunde leda till en långsammare expediering av flaskorna. Och jodå, inför alla kassorna bildades tålmodiga köer. Så kom då jag i tur, och med min vanliga klantighet lyckades jag med min kontokortshantering slå ut hela det nya sofistikerade systemet. Nej, inte bolaget utan kassasystemet. Kassören svettades, hjälp tillkallades och kön bakom mig växte. Jag tittade i golvet, jag tittade på väggen, men jag vågade inte titta på den växande kön.
I spegeln kunde jag konstatera att ingen bytte kö. Alla stod kvar och väntade med spänning på vad som skulle hända. Jag svettades av pinsamhet, men kunde inte låta bli att kommentera med orden: Kära nån, hade detta hänt i Stockholm, hade folk blivit galna på mig.
På bred skånska, som jag aktar mig för att härma, kom genast svar på tal från kön: Ja, si di stockholmare, di är då hialösa, di ska alltid springa. Härnere tar vi lugnt, till och med i systemkön.
Lugnad kunde jag tio minuter senare plocka ner kontokortet efter välförrättat värv och både kassör och jag pustade ut, medan ett litet jubel utbröt i kön bakom mig.
Jubel hade två dagar tidigare utbrutit både på ett fartyg ute i Öresund och framför två storbildsskärmar på Stortorget i Gamla Staden i Malmö. Efter månaders intrimning av de 48 vindmöllorna ute på Lillgrund strax söder om Öresundsbron skulle nu den högtidliga invigningen äga rum. Och vad händer dagarna före? De tidigare så flitigt snurrande propellrarna stannade. Jodå, de stannade helt och hållet och ingen förklaring fanns i första hand. Ut åkte montörer, konstruktörer och fabrikörer. Panik! Kungen kommer och inga snurrande möllor!
Så hittades dock förklaringen – en brusten kabel. Men en sådan fanns inte till hands utan fick flygas in. Ännu kvällen innan, när jag tog mig en cykeltur utmed havet till en utsiktsplats mittemot Lillgrund, stod väderkvarnarna helt stilla. Och de som hade snurrat ända sedan november när provdriften hade startat. Och nu inför invigningen stod de totalt stilla. Malmöiterna höll andan. Hur skulle det här gå!
Ja, så kom då den 3 juni med mer än lagom blåst och ett strålande solsken. Kungen och övriga högdjur, inklusive Maud Olofsson, biträdande statsminister, åkte ut till Lillgrund, medan vi undersåtar samlades på Stortorget för att bevittna vad vi trodde skulle bli en fadäs. Men se, när skärmarna gick igång, då snurrade alla 48 vindmöllorna. Maud Olofsson talade med stolthet om Lillgrund som det tredje största vindkraftverket i världen, kungen talade med lika stor stolthet om miljöaspekterna och så sköt han salut med en pistol och trumpeterna trumpetade en fanfar ut över Öresund. Och på torget stod vi undersåtar och sa: Vadå det tredje i världen? Det största i Skåne!
Och nu snurrar vindkraftverket för fullt för att producera elektricitet till 60 000 hushåll. De lärde strider om huruvida vindkraft är en lönsam resurs, men ingen kan bestrida att det är en ren och outsinlig resurs.
Här där det blåser nästan jämt. Och även det bär vi med tålamod.
Må så gott och njut av det vackra sommarvädret hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Skåningarna är ett tålmodigt släkte. Låt mig berätta följande episod som bekräftar denna iakttagelse:
Med anledning av den nyss stundade nationaldagen stod jag i torsdags på systemet för att inhandla en flaska bubbelvin. En skylt upplyste oss i kön om att den nyligen införda kassarutinen kunde leda till en långsammare expediering av flaskorna. Och jodå, inför alla kassorna bildades tålmodiga köer. Så kom då jag i tur, och med min vanliga klantighet lyckades jag med min kontokortshantering slå ut hela det nya sofistikerade systemet. Nej, inte bolaget utan kassasystemet. Kassören svettades, hjälp tillkallades och kön bakom mig växte. Jag tittade i golvet, jag tittade på väggen, men jag vågade inte titta på den växande kön.
I spegeln kunde jag konstatera att ingen bytte kö. Alla stod kvar och väntade med spänning på vad som skulle hända. Jag svettades av pinsamhet, men kunde inte låta bli att kommentera med orden: Kära nån, hade detta hänt i Stockholm, hade folk blivit galna på mig.
På bred skånska, som jag aktar mig för att härma, kom genast svar på tal från kön: Ja, si di stockholmare, di är då hialösa, di ska alltid springa. Härnere tar vi lugnt, till och med i systemkön.
Lugnad kunde jag tio minuter senare plocka ner kontokortet efter välförrättat värv och både kassör och jag pustade ut, medan ett litet jubel utbröt i kön bakom mig.
Jubel hade två dagar tidigare utbrutit både på ett fartyg ute i Öresund och framför två storbildsskärmar på Stortorget i Gamla Staden i Malmö. Efter månaders intrimning av de 48 vindmöllorna ute på Lillgrund strax söder om Öresundsbron skulle nu den högtidliga invigningen äga rum. Och vad händer dagarna före? De tidigare så flitigt snurrande propellrarna stannade. Jodå, de stannade helt och hållet och ingen förklaring fanns i första hand. Ut åkte montörer, konstruktörer och fabrikörer. Panik! Kungen kommer och inga snurrande möllor!
Så hittades dock förklaringen – en brusten kabel. Men en sådan fanns inte till hands utan fick flygas in. Ännu kvällen innan, när jag tog mig en cykeltur utmed havet till en utsiktsplats mittemot Lillgrund, stod väderkvarnarna helt stilla. Och de som hade snurrat ända sedan november när provdriften hade startat. Och nu inför invigningen stod de totalt stilla. Malmöiterna höll andan. Hur skulle det här gå!
Ja, så kom då den 3 juni med mer än lagom blåst och ett strålande solsken. Kungen och övriga högdjur, inklusive Maud Olofsson, biträdande statsminister, åkte ut till Lillgrund, medan vi undersåtar samlades på Stortorget för att bevittna vad vi trodde skulle bli en fadäs. Men se, när skärmarna gick igång, då snurrade alla 48 vindmöllorna. Maud Olofsson talade med stolthet om Lillgrund som det tredje största vindkraftverket i världen, kungen talade med lika stor stolthet om miljöaspekterna och så sköt han salut med en pistol och trumpeterna trumpetade en fanfar ut över Öresund. Och på torget stod vi undersåtar och sa: Vadå det tredje i världen? Det största i Skåne!
Och nu snurrar vindkraftverket för fullt för att producera elektricitet till 60 000 hushåll. De lärde strider om huruvida vindkraft är en lönsam resurs, men ingen kan bestrida att det är en ren och outsinlig resurs.
Här där det blåser nästan jämt. Och även det bär vi med tålamod.
Må så gott och njut av det vackra sommarvädret hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
söndag, juni 8
”ISLAM BETYDER FRED” !?
Förra söndagen (1/6) blev jag jätteglad när jag såg ett nyhetsmeddelande från TT_Reuter. En gammal muslimsk inrättning i Indien, ett land med den tredje största muslimska folkgruppen i världen, har utfärdat en fatwa –ett påbud—mot terrorism. På bild ser man en demonstration med ”ISLAM MEANS PEACE” på plakaten. Och en annan paroll lovar: ”Islam ska utplåna all slags terrorism och sprida världsfredens budskap" En av initiativtagarna till det seminarium som utmynnade i demonstrationen var rektor Habibur Rehman som läste upp ett uttalande som fastslog att islam ska ”utplåna all slags terrorism och sprida världsfredens budskap”. Det är bara att hoppas att denna målsättning också påverkar dem som tycks tro att ”heligt krig” är en Allah behaglig gärning.
I Tuff har vi haft förmånen att samarbeta med flera helschyssta muslimer, när vi finansierat hundratals jättebra projekt bland Indiens fattigaste. För 37 år sedan började vi samarbetet med skolan Sarvoday Ashram, som vi försåg med skolbyggnaderna Kumla och Nyboda Wings, skolbiblioteket Tuff Library and Reading Hall elevhemmet Kvicken House och mycket annat. Skolans grundare och rektor var Akbar Nagori, en muslim, vars bildning och erfarenhet hade gjort honom människovänlig och tolerant. Jag minns, när han tog med sig oss svenskar ner till Gujarats sydkust och visade oss det magnifika hinduiska Somnathtemplet i Veraval, inte långt från Gandhis födelsestad. Nagori beklagade djupt att hans trosfränder nästan varje sekel hade förstört templet och berömde hinduerna som varje gång med möda hade byggt upp det igen
Sedan 28 år har våra främsta indiska partners, Bhikhu och Kokila Vyas, funnits i en annan del av delstaten Gujarat, i trakten av Valod några mil inåt landet från miljonstaden Surat. Där har dessa båda hinduer vid sin sida haft en utomordentligt duktig och sympatisk människa, muslimen Quddus Shaikh, som många svenska besökare minns med glädje.
I ett uttalande från de indiska muslimer som för en vecka sedan demonstrerade i New Delhi sägs det också: ”Islam förkastar alla typer av orättfärdigt våld, fridsbrott, blodsutgjutelse, mord och plundring och tillåter inte sådant i någon form”.
Visst låter det fint! Men det finns ett litet frågetecken. Det talas om ”orättfärdigt våld”. Är det alltså tillåtet med ”rättfärdigt dödande” –vad som nu kan menas med det. Många kristna och judar har länge bejakat det. Och en sekulär organisation, Svenska Freds, har nyligen firat sina 125 år genom att i idéprogrammet skriva in att militära insatser ibland måste tillgripas.
De som två dagar efter den antikrigiska muslimska demonstrationen i Indien organiserade självmordsbomben utanför den danska ambassaden i Islamabad, ansåg de också att de ägnade sig åt rättfärdigt dödande? Om gärningsmännen var muslimer, måste de väl ändå beklaga att de dödade fem muslimer och sårade 25 andra. Jo, en ”dansk medborgare” dödades också, men vilken religion han tillhörde vet vi inte.
På kvällen efter bomben i Islamabad visade Sveriges Television Lina Makbouls film om Leila Khaled. Lina är född i Sverige av palestinska föräldrar. Leila Khaled är också palestinska. Som fyraåring tillhörde hon de 700 000 palestinier som etniskt rensades av israelerna 1948. Leila är alltså i dag 64 år men 1969 blev hon världens första kvinnliga flygkapare, en frihetshjälte för somliga, en terrorist för andra. Men hon dödade aldrig någon utan varnade alla passagerare efter nödlandningen att planet skulle sprängas.
I Lina Makbouls film är Leila Khaled helt bestämd på en viktig punkt. Hon fördömer allt dödande av oskyldiga civila. Vad säger USA:s många engagerade kristna och den anglikanska kyrkan i England om att amerikanska och brittiska bomber de senaste 70 åren dödat miljoner japanska, tyska, vietnamesiska, serbiska, irakiska, afghanska och andra oskyldiga civila. Med min ringa religiösa begåvning är jag tvungen att fråga, hur rättfärdigt detta kan anses vara.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1188) 2008-06-08
I Tuff har vi haft förmånen att samarbeta med flera helschyssta muslimer, när vi finansierat hundratals jättebra projekt bland Indiens fattigaste. För 37 år sedan började vi samarbetet med skolan Sarvoday Ashram, som vi försåg med skolbyggnaderna Kumla och Nyboda Wings, skolbiblioteket Tuff Library and Reading Hall elevhemmet Kvicken House och mycket annat. Skolans grundare och rektor var Akbar Nagori, en muslim, vars bildning och erfarenhet hade gjort honom människovänlig och tolerant. Jag minns, när han tog med sig oss svenskar ner till Gujarats sydkust och visade oss det magnifika hinduiska Somnathtemplet i Veraval, inte långt från Gandhis födelsestad. Nagori beklagade djupt att hans trosfränder nästan varje sekel hade förstört templet och berömde hinduerna som varje gång med möda hade byggt upp det igen
Sedan 28 år har våra främsta indiska partners, Bhikhu och Kokila Vyas, funnits i en annan del av delstaten Gujarat, i trakten av Valod några mil inåt landet från miljonstaden Surat. Där har dessa båda hinduer vid sin sida haft en utomordentligt duktig och sympatisk människa, muslimen Quddus Shaikh, som många svenska besökare minns med glädje.
I ett uttalande från de indiska muslimer som för en vecka sedan demonstrerade i New Delhi sägs det också: ”Islam förkastar alla typer av orättfärdigt våld, fridsbrott, blodsutgjutelse, mord och plundring och tillåter inte sådant i någon form”.
Visst låter det fint! Men det finns ett litet frågetecken. Det talas om ”orättfärdigt våld”. Är det alltså tillåtet med ”rättfärdigt dödande” –vad som nu kan menas med det. Många kristna och judar har länge bejakat det. Och en sekulär organisation, Svenska Freds, har nyligen firat sina 125 år genom att i idéprogrammet skriva in att militära insatser ibland måste tillgripas.
De som två dagar efter den antikrigiska muslimska demonstrationen i Indien organiserade självmordsbomben utanför den danska ambassaden i Islamabad, ansåg de också att de ägnade sig åt rättfärdigt dödande? Om gärningsmännen var muslimer, måste de väl ändå beklaga att de dödade fem muslimer och sårade 25 andra. Jo, en ”dansk medborgare” dödades också, men vilken religion han tillhörde vet vi inte.
På kvällen efter bomben i Islamabad visade Sveriges Television Lina Makbouls film om Leila Khaled. Lina är född i Sverige av palestinska föräldrar. Leila Khaled är också palestinska. Som fyraåring tillhörde hon de 700 000 palestinier som etniskt rensades av israelerna 1948. Leila är alltså i dag 64 år men 1969 blev hon världens första kvinnliga flygkapare, en frihetshjälte för somliga, en terrorist för andra. Men hon dödade aldrig någon utan varnade alla passagerare efter nödlandningen att planet skulle sprängas.
I Lina Makbouls film är Leila Khaled helt bestämd på en viktig punkt. Hon fördömer allt dödande av oskyldiga civila. Vad säger USA:s många engagerade kristna och den anglikanska kyrkan i England om att amerikanska och brittiska bomber de senaste 70 åren dödat miljoner japanska, tyska, vietnamesiska, serbiska, irakiska, afghanska och andra oskyldiga civila. Med min ringa religiösa begåvning är jag tvungen att fråga, hur rättfärdigt detta kan anses vara.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1188) 2008-06-08
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1188) 08-06-08 till ....
....till Svenska Freds ordförande Anna Ek och Richard Gröttheim, tillförordnad vd på Sjunde AP-fonfen, som på en helsida på DN:DEBATT (1/6), skriver under rubriken ”Sjunde AP-fonden bojkottar tillverkare av klusterbomber”. Fonden förvaltar värdepapper för 90 milljarder kronor för 2½ miljoner svenskar. Nu utesluts alla företag som utvecklar och producerar kärnvapen och klusterbomber, det vill säga ett tiotal av världens största vapenproducenter, däribland EADS, som tillverkar klusterbomben Bombkapsel 90 för det svenska flygvapnet.
....till Ira Malik, som i Aftonbladet (5/6) skriver om kanadensiskan Naomi Klein, författare av boken Chockdoktrinen. Om kriget i Irak säger Klein bland annat: ”Kriget har privatiserats, militära uppdrag som förhör har outsoursats. Uppgifter som vi aldrig tänkte oss har lagts på de privata säkerhetsföretagen..... Problemet är inte bara de summor som finns att tjäna på kriget, eller att insynen i vad som faktiskt pågår minskar .De privata arméerna gör att kriget kan fortsätta. Då behöver inte sönerna till medelklassen dö i Irak. Ingen vet hur många soldater ur privatarméerna som dött i Irak.” Och om demokraternas presidentkandidat Barack Obama säger Naomi Klein: ”Obama planerar inte något slut på kriget i Irak. Det här är första gången de demokratiska kandidaterna får mer pengar från vapenindustrin än vad republikanerna får.”
....till solidariska skolor, som i slutet av vårterminen gjort dagsverken för Tuffs projekt bland de hundratals fattiga byarna i indiska Dharampur. I slutet av april arrangerade Södertörns friskola i Huddinge en solidaritetsafton, som inbringade 28127 kr. Kumla skola i Tyresö hade ett dagsverke den 7 maj och har nu till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2 skickat in 38 548 kr, och det är ändå bara hälften av vad Kumla fick in, för den andra hälften används för att hjälpa gatubarn i Zambia.
Tre andra skolor har gjort dagsverken för Tuffs Indienprojekt: Tyresö skola, Bergtorpsskolan i Täby och Alléskolan i Floda (utanför Göteborg). Resultaten från dem föreligger inte ännu.
....till eleverna på högstadiet i indiska Tamachhadi , vilka nästan hundraprocentigt klarade de nationella proven. 26 av 27 elever fick godkänt i en delstat (Gujarat) där i genomsnitt bara 65 procent klarade sig. Skolan är en av de sex som inrättats och drivs med hjälp från Tuff. Den finns bland Dharampurs fattiga och tidigare så försummade byar i ett område som tidigare aldrig haft något högstadium trots en befolkning runtom på ca 25 000 människor, tillhöriga stambefolkningen (tribals). I dagarna startas i Dharampur ett annat högstadium. Det är knutet till Tuff-skolan i Vaghval.
....till de indiska muslimer, som (31/5) demonstrerade mot våld och krig samt utfärdade en fatwa mot all slags terrorism. Mera om detta i denna veckas krönika.
....till tidningen The Guardians ekonomijournalist Ashley Seager, som (6/6) skriver om det rekordhöga oljepriset. Han sätter det i samband med israeliska hot mot iranska kärntekniska anläggningar. I ett uttalande från Israels transportminister sägs att en attack mot Irans ”kärnvapenanläggningar verkar oundviklig” Det skulle hota oljeexporten från hela regionen
....till den israeliska krönikören i tidningen Haaretz, Gideon Levy, som I Sveriges Radios ”Konflikt” (7/6) kritiserar blockaden av Gaza, som enligt honom blivit mer isolerat än till och med Myanmar (Burma) och Nordkorea Han säger bland annat: ”Inget är så farligt för Israel som den nuvarande politiken. Inget är en bättre garanti för Israels framtid än fred.”
....till Gunnar och Ingegärd Öqwist på Vitlöksgränd i Tyresö som skänkt 1000 kr till Tuffs hjälp till krigsdrabbade i Afghanistan. De hänvisar till Lena Sandins donation för samma ändamål i vintras. Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2
....till Ira Malik, som i Aftonbladet (5/6) skriver om kanadensiskan Naomi Klein, författare av boken Chockdoktrinen. Om kriget i Irak säger Klein bland annat: ”Kriget har privatiserats, militära uppdrag som förhör har outsoursats. Uppgifter som vi aldrig tänkte oss har lagts på de privata säkerhetsföretagen..... Problemet är inte bara de summor som finns att tjäna på kriget, eller att insynen i vad som faktiskt pågår minskar .De privata arméerna gör att kriget kan fortsätta. Då behöver inte sönerna till medelklassen dö i Irak. Ingen vet hur många soldater ur privatarméerna som dött i Irak.” Och om demokraternas presidentkandidat Barack Obama säger Naomi Klein: ”Obama planerar inte något slut på kriget i Irak. Det här är första gången de demokratiska kandidaterna får mer pengar från vapenindustrin än vad republikanerna får.”
....till solidariska skolor, som i slutet av vårterminen gjort dagsverken för Tuffs projekt bland de hundratals fattiga byarna i indiska Dharampur. I slutet av april arrangerade Södertörns friskola i Huddinge en solidaritetsafton, som inbringade 28127 kr. Kumla skola i Tyresö hade ett dagsverke den 7 maj och har nu till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2 skickat in 38 548 kr, och det är ändå bara hälften av vad Kumla fick in, för den andra hälften används för att hjälpa gatubarn i Zambia.
Tre andra skolor har gjort dagsverken för Tuffs Indienprojekt: Tyresö skola, Bergtorpsskolan i Täby och Alléskolan i Floda (utanför Göteborg). Resultaten från dem föreligger inte ännu.
....till eleverna på högstadiet i indiska Tamachhadi , vilka nästan hundraprocentigt klarade de nationella proven. 26 av 27 elever fick godkänt i en delstat (Gujarat) där i genomsnitt bara 65 procent klarade sig. Skolan är en av de sex som inrättats och drivs med hjälp från Tuff. Den finns bland Dharampurs fattiga och tidigare så försummade byar i ett område som tidigare aldrig haft något högstadium trots en befolkning runtom på ca 25 000 människor, tillhöriga stambefolkningen (tribals). I dagarna startas i Dharampur ett annat högstadium. Det är knutet till Tuff-skolan i Vaghval.
....till de indiska muslimer, som (31/5) demonstrerade mot våld och krig samt utfärdade en fatwa mot all slags terrorism. Mera om detta i denna veckas krönika.
....till tidningen The Guardians ekonomijournalist Ashley Seager, som (6/6) skriver om det rekordhöga oljepriset. Han sätter det i samband med israeliska hot mot iranska kärntekniska anläggningar. I ett uttalande från Israels transportminister sägs att en attack mot Irans ”kärnvapenanläggningar verkar oundviklig” Det skulle hota oljeexporten från hela regionen
....till den israeliska krönikören i tidningen Haaretz, Gideon Levy, som I Sveriges Radios ”Konflikt” (7/6) kritiserar blockaden av Gaza, som enligt honom blivit mer isolerat än till och med Myanmar (Burma) och Nordkorea Han säger bland annat: ”Inget är så farligt för Israel som den nuvarande politiken. Inget är en bättre garanti för Israels framtid än fred.”
....till Gunnar och Ingegärd Öqwist på Vitlöksgränd i Tyresö som skänkt 1000 kr till Tuffs hjälp till krigsdrabbade i Afghanistan. De hänvisar till Lena Sandins donation för samma ändamål i vintras. Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2
söndag, juni 1
I 23 ÅR EN VERKLIG TUFF RADIO!
Den här veckan hörs Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff för 1187:e gången. Varje vecka sedan 1985 har ett nytt Radio Tuff sänts, ganska unikt för frivilligt producerad radio, kanske rentav ett rekord. Hög tid att resultatvärdera denna verksamhet en smula.
Redan sommaren 1986 intervjuades i Radio Tuff min vän Roland Schütt (1913-2005). Han berättade om hur han på 1920-talet i Vasastan hade snott ”försiktighetsartiklar” (läs: kondomer) i sin judiska mamma Zipas tobaksaffär, blåst upp dem och i småskolan sålt dem för fem öre som ”ballonger med knopp”. Sedan uppfann han också kådisbellan, som blev titeln på den succébok han skrev. Filmen med samma namn mottog som Sveriges bästa film 1993 den prestigefyllda ”Guldbaggen”.
Roland var 76 år när boken kom ut. När journalisterna frågade honom, varför han på gamla dar debuterat som succéförfattare, svarade han:
”Jo, den där Åke i Radio Tuff intervjuade mig tre gånger och efteråt sa han, att jag tamefan skulle gå hem och skriva en bok om det där, och då gjorde jag det”.
Så Radio Tuff har i åtminstone gjort en insats för litteratur- och filmhistorien, men vad har vi då gjort mer? Jo, vi har inte bara avslöjat medielögner som frodas bland de rättrogna i mittfåran utan också varje sändning börjat med att dela ut rosor, låt vara att de ibland haft lika vassa taggar som verkliga rosor. Vi har följt devisen att hellre tända ljus än att bara förbanna mörkret. Om man bara skäller och gnäller slutar folk att lyssna.
Radio Tuff har regelbundet skildrat Tuffs många aktiviteter och de för en lokalförening märkligt omfattande biståndsprojekten, främst i Indien men också i Bolivia, Eritrea, forna Jugoslavien och Afghanistan.
Att radion gjorts utan ett öre i ersättning har bidragit till att den kunnat vara oberoende från alla innetrender, aldrig behövt misstänkas för att vara Radio Trendig. Det är så många andra som konkurrerar om att vara de mest politiskt korrekta. I förra veckans Radio Tuff handlade krönikan om alla avslöjanden om att uppgifterna om sovjetiska ubåtar i svenska vatten saknade belägg. Det var bara en kort sammanfattning av alla de program vi för 15-20 år sedan gjorde. På den tiden då Reagan stämplade Sovjet som ”ondskan imperium” ven det iskallt om öronen, när vi Radio Tuff intervjuade den ena tvivlaren efter den andra. Vi fick av de många rättrogna –och argumentslösa-- veta att vi var Moskvas nyttiga idioter. Dessa som då trodde sig veta är märkligt tysta i dag.
Ännu värre blev det när Radio Tuff avslöjade att några av de mest spridda påståendena om tyskarna förbrytelser var grova historieförfalskningar. Både Expressen och andra gick då i taket -- om av okunnighet eller bara av kissnödigt behov att behaga våra trendjesusar, censurayatollor och medierabbiner må vara osagt. Propagandalögner är ibland så passande att de nästan får en religiös status.
Samma försiktiga tassande i mittfåran kännetecknade till och med fredsrörelsen inför de stora demonstrationerna den 15 februari 2003 mot det annalkande Irakkriget. Vår ledande fredsorganisation deltog pinsamt nog inte, men Tuff och Radio Tuff var desto mer aktiva, eftersom vi inte kunde tro på att folkrättsvidrigt anfall skulle föra något gott med sig. Tragiskt nog fick vi bara alltför rätt.
De senaste åren har Radio Tuff också uppmärksammat förbrytelserna mot serberna, som utsetts till Balkans busar. Men i slutändan är det faktiskt serberna som etniskt rensats mest, till exempel från Kosovo.
Det trista är att Tuff de senaste två åren varit den enda förening som orkat göra frivillig radio. Det hade varit jätteroligt om flera av Tyresös duktiga föreningar hade velat utnyttja radion som så många nu lyssnar på.
Jag ska som vanligt under sommaren försöka göra ett nytt Radio Tuff varje vecka. Och jag är tack och lov inte ensam, för utan medarbetare och tuff-aktivister som stöttar klarar jag mig inte. Bengt Citron uppdaterar varje vecka Tuffs omfattande och informativa hemsida www.tuff.fred.se . Ann Sandin-Lindgren uppdaterar lika flinkt Tyresöradions ena hemsida www.tyresoradion.se Där finns under ”Arkiv” också alla Radio Tuff under 2008 att lyssna på
Fram till sin för tidiga död var Edmundo Arróspide under många år ovärderlig för tekniken. Monica Schelin hjälper till varje vecka. Varannan vecka får vi ett kåseri från Marianne Stalbohm-Stieger i Malmö, ja, även från Kalifornien, Indien och Österrike kommer rapporter till Radio Tuff. Nästan varje vecka under 15 år har Hampus Eckermans rappa rapporter hörts i Radio Tuff. För något år sedan skickade han 47 veckor i rad texter från ett 20-tal olika länder, sannolikt ett rekord det också för frivillig radio. Så Radio Tuff tuffar på ett tag till.
-----------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1187) 2008-06-01
Redan sommaren 1986 intervjuades i Radio Tuff min vän Roland Schütt (1913-2005). Han berättade om hur han på 1920-talet i Vasastan hade snott ”försiktighetsartiklar” (läs: kondomer) i sin judiska mamma Zipas tobaksaffär, blåst upp dem och i småskolan sålt dem för fem öre som ”ballonger med knopp”. Sedan uppfann han också kådisbellan, som blev titeln på den succébok han skrev. Filmen med samma namn mottog som Sveriges bästa film 1993 den prestigefyllda ”Guldbaggen”.
Roland var 76 år när boken kom ut. När journalisterna frågade honom, varför han på gamla dar debuterat som succéförfattare, svarade han:
”Jo, den där Åke i Radio Tuff intervjuade mig tre gånger och efteråt sa han, att jag tamefan skulle gå hem och skriva en bok om det där, och då gjorde jag det”.
Så Radio Tuff har i åtminstone gjort en insats för litteratur- och filmhistorien, men vad har vi då gjort mer? Jo, vi har inte bara avslöjat medielögner som frodas bland de rättrogna i mittfåran utan också varje sändning börjat med att dela ut rosor, låt vara att de ibland haft lika vassa taggar som verkliga rosor. Vi har följt devisen att hellre tända ljus än att bara förbanna mörkret. Om man bara skäller och gnäller slutar folk att lyssna.
Radio Tuff har regelbundet skildrat Tuffs många aktiviteter och de för en lokalförening märkligt omfattande biståndsprojekten, främst i Indien men också i Bolivia, Eritrea, forna Jugoslavien och Afghanistan.
Att radion gjorts utan ett öre i ersättning har bidragit till att den kunnat vara oberoende från alla innetrender, aldrig behövt misstänkas för att vara Radio Trendig. Det är så många andra som konkurrerar om att vara de mest politiskt korrekta. I förra veckans Radio Tuff handlade krönikan om alla avslöjanden om att uppgifterna om sovjetiska ubåtar i svenska vatten saknade belägg. Det var bara en kort sammanfattning av alla de program vi för 15-20 år sedan gjorde. På den tiden då Reagan stämplade Sovjet som ”ondskan imperium” ven det iskallt om öronen, när vi Radio Tuff intervjuade den ena tvivlaren efter den andra. Vi fick av de många rättrogna –och argumentslösa-- veta att vi var Moskvas nyttiga idioter. Dessa som då trodde sig veta är märkligt tysta i dag.
Ännu värre blev det när Radio Tuff avslöjade att några av de mest spridda påståendena om tyskarna förbrytelser var grova historieförfalskningar. Både Expressen och andra gick då i taket -- om av okunnighet eller bara av kissnödigt behov att behaga våra trendjesusar, censurayatollor och medierabbiner må vara osagt. Propagandalögner är ibland så passande att de nästan får en religiös status.
Samma försiktiga tassande i mittfåran kännetecknade till och med fredsrörelsen inför de stora demonstrationerna den 15 februari 2003 mot det annalkande Irakkriget. Vår ledande fredsorganisation deltog pinsamt nog inte, men Tuff och Radio Tuff var desto mer aktiva, eftersom vi inte kunde tro på att folkrättsvidrigt anfall skulle föra något gott med sig. Tragiskt nog fick vi bara alltför rätt.
De senaste åren har Radio Tuff också uppmärksammat förbrytelserna mot serberna, som utsetts till Balkans busar. Men i slutändan är det faktiskt serberna som etniskt rensats mest, till exempel från Kosovo.
Det trista är att Tuff de senaste två åren varit den enda förening som orkat göra frivillig radio. Det hade varit jätteroligt om flera av Tyresös duktiga föreningar hade velat utnyttja radion som så många nu lyssnar på.
Jag ska som vanligt under sommaren försöka göra ett nytt Radio Tuff varje vecka. Och jag är tack och lov inte ensam, för utan medarbetare och tuff-aktivister som stöttar klarar jag mig inte. Bengt Citron uppdaterar varje vecka Tuffs omfattande och informativa hemsida www.tuff.fred.se . Ann Sandin-Lindgren uppdaterar lika flinkt Tyresöradions ena hemsida www.tyresoradion.se Där finns under ”Arkiv” också alla Radio Tuff under 2008 att lyssna på
Fram till sin för tidiga död var Edmundo Arróspide under många år ovärderlig för tekniken. Monica Schelin hjälper till varje vecka. Varannan vecka får vi ett kåseri från Marianne Stalbohm-Stieger i Malmö, ja, även från Kalifornien, Indien och Österrike kommer rapporter till Radio Tuff. Nästan varje vecka under 15 år har Hampus Eckermans rappa rapporter hörts i Radio Tuff. För något år sedan skickade han 47 veckor i rad texter från ett 20-tal olika länder, sannolikt ett rekord det också för frivillig radio. Så Radio Tuff tuffar på ett tag till.
-----------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1187) 2008-06-01
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1187) 08-06-01 till ....
....till Sveriges Radios Studio Ett och Dagens Nyheter, som (28/5) lät Widad Zaki komma till tals om Irak. Hon menar att Sverige genom sitt värdskap för Irakkonferensen ger legitimitet åt en ockupationsregering. Hon framhåller den i Irak utbredda korruptionen och den ständiga vatten- och elbristen. Hon sade bland annat: ”USA och Storbritannien är ansvariga för återuppbyggnaden av det de raserat och borde betala skadestånd”. Hon sade också: ”USA behöver ett ekonomiskt vapen för att hävda sin dominans, bland annat mot Kina och Indien som kommer starkt. Och det vapnet är kontrollen över Iraks olja” (Widad Zaki har ofta hörts i Radio Tuff, senast för ett par veckor sedan. Hon är aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén)
....till förre utrikes- och utbildningsministern Lennart Bodström, som (26/5) citeras på Dagens Nyheters ledarsida. Han säger på tal om 1980-talets ubåtskommission: ”En del av bevisen saknade helt belägg och min uppfattning är att 1984 års kommission, med Carl Bildt i spetsen, vilseledde regeringen”. (Bodström intervjuades i förra veckans Radio Tuff)
....till Fårdalabon Åsne Liedén, som (26/5) på DN:s insändarsida skriver under rubriken ”Satsa på den inre säkerheten i stället”. Om en stund läser hon själv sin insändare.
....till regeringskonferensen i Dublin, som avlutas med ett heltäckande förbud mot klustervapen. Eftersom Sverige också gav sitt stöd innebär det att förbudet också omfattar det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 –om regeringen verkligen skriver på avtalet. Svenska Freds tillhör de organisationer som mest intensivt kampanjat mot detta lömska vapen, som långt efter krigen fortsätter att döda och lemlästa civila och dess ordförande Anna Ek säger: ”Detta är ett historiskt avtal och en upprättelse för de människor som har drabbats av de förödande effekterna av klustervapen som vi sett i krig under de senaste decennierna. Att vi har nått så här långt på så kort tid visar att vanliga människor kan göra något utöver det vanliga”. Bland de länder som inte vill undvara sina klustervapen märks dock USA, Ryssland, Kina och Israel.
....till Svenska Dagbladet som (29/5) citerar Jan Myrdals kritik av Irakkonferensen: ”Condoleezza Rice har klättrat till makt och inflytande på högar av lik. Hennes intresse i de här krigen är ju privatekonomiska och kopplat till oljeindustrin. Hon visste ju att massförstörelsevapen inte fanns på riktigt och har accepterat tortyr och död”.
....till de båda tidningarna Tyresö Nyheter och ”Vi i Tyresö”, som båda i sina senaste nummer ger Tyresöradion och Radio Tuff stort spaltutrymme med foton på flera av de medverkande.
....till Ingrid Eckerman och de andra i det kooperativa boendet på Statsrådsvägen i Skarpnäck, som lördag den 31 maj hade en solidaritetsdag med loppmarknad med mera. Från Tuff deltog Ingrid Hellgren, Bitte Isacsson och Monica Schelin
....till radions båda hemsidor, som uppdateras varje vecka. På www.tyresoradion.se finns numera ett ”Arkiv”. Där kan man lyssna på alla program, bland andra Radio Tuff från nyår och framåt.
....till förre utrikes- och utbildningsministern Lennart Bodström, som (26/5) citeras på Dagens Nyheters ledarsida. Han säger på tal om 1980-talets ubåtskommission: ”En del av bevisen saknade helt belägg och min uppfattning är att 1984 års kommission, med Carl Bildt i spetsen, vilseledde regeringen”. (Bodström intervjuades i förra veckans Radio Tuff)
....till Fårdalabon Åsne Liedén, som (26/5) på DN:s insändarsida skriver under rubriken ”Satsa på den inre säkerheten i stället”. Om en stund läser hon själv sin insändare.
....till regeringskonferensen i Dublin, som avlutas med ett heltäckande förbud mot klustervapen. Eftersom Sverige också gav sitt stöd innebär det att förbudet också omfattar det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 –om regeringen verkligen skriver på avtalet. Svenska Freds tillhör de organisationer som mest intensivt kampanjat mot detta lömska vapen, som långt efter krigen fortsätter att döda och lemlästa civila och dess ordförande Anna Ek säger: ”Detta är ett historiskt avtal och en upprättelse för de människor som har drabbats av de förödande effekterna av klustervapen som vi sett i krig under de senaste decennierna. Att vi har nått så här långt på så kort tid visar att vanliga människor kan göra något utöver det vanliga”. Bland de länder som inte vill undvara sina klustervapen märks dock USA, Ryssland, Kina och Israel.
....till Svenska Dagbladet som (29/5) citerar Jan Myrdals kritik av Irakkonferensen: ”Condoleezza Rice har klättrat till makt och inflytande på högar av lik. Hennes intresse i de här krigen är ju privatekonomiska och kopplat till oljeindustrin. Hon visste ju att massförstörelsevapen inte fanns på riktigt och har accepterat tortyr och död”.
....till de båda tidningarna Tyresö Nyheter och ”Vi i Tyresö”, som båda i sina senaste nummer ger Tyresöradion och Radio Tuff stort spaltutrymme med foton på flera av de medverkande.
....till Ingrid Eckerman och de andra i det kooperativa boendet på Statsrådsvägen i Skarpnäck, som lördag den 31 maj hade en solidaritetsdag med loppmarknad med mera. Från Tuff deltog Ingrid Hellgren, Bitte Isacsson och Monica Schelin
....till radions båda hemsidor, som uppdateras varje vecka. På www.tyresoradion.se finns numera ett ”Arkiv”. Där kan man lyssna på alla program, bland andra Radio Tuff från nyår och framåt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)