I torsdags var fyra från TUFF i Tyresö skola och informerade, bland annat med bilder, om de många tuff-projekten i Indien. Skolan gjorde i fjol ett dagsverke, vars pengar delvis finansierade en buss som åker ut till skolorna i det tidigare så gudsförgätna Dharampur och förser skolorna där med planscher, kartor och böcker.
Jag undrar, vilken gång i ordningen vi under 37 år har varit i svenska skolor och gratis berättat om Indien och visat bilder på projekten där. Inte bara alla Tyresöskolor har informerats många gånger utan också en massa skolor i Stockholmsområdet samt dessutom skolor från Kiruna, Jokkmokk och Örnsköldsvik i norr till Malmö i söder. Gissningsvis har vi uppåt tusen gånger ägnat oss åt detta upplysningsarbete.
Vi har alltså gjort detta frivilligt och oavlönat men belöningen har ändå varit stor. Under åren har cirka 35 skolor gjort dagsverken och andra insatser, som har finansierat en mängd utomordentliga projekt i Indien. Där har för pengarna från svenska systerskolor blivit många skolbyggnader, elevhem, skolmatsalar, skollaboratorier och bibliotek. Dessutom hundratals brunnar, 75 000 mangoträd, många dammar och massor av vallar för att hindra de häftiga monsunregnen att spola bort värdefull jord. Ja, TUFF har rentav delfinansierat en medicinfabrik, som har namnet Locost, eftersom den producerar billiga mediciner för de många fattigas behov.
Några av dessa projekt har fått namn efter finansiärerna. I Indien finns skolbiblioteket Tuff Library and Reading Hall, gästhuset Tuff Friendship House, Tyresö Kommune Teachers’ House, skolbyggnaderna Kumla och Nyboda Wing (namngivna efter Kumla och Nyboda skolor i Tyresö), gymnasiebyggnaden Stenhammar Higher Secondary School (efter Stenhammarskolan i Flen), elevhemmet Kvicken House (efter Kvickentorpsskolan i Farsta), plus många andra projekt med svenska namn –för att inte tala om alla brunnar som fått namn efter svenska donatorer.
Två lite annorlunda insamlingsmetoder är värda att nämna. När vänner fyller jämt samlar vi in pengar till något visst projekt för att hedra dem. När Göran Flodman fyllde jämt blev det i indiska Dharampur ett ”Flodman Water System”, en dieselpump vid en brunn och en 600 meter lång vattenledning till en av Tuff-skolorna. När Gunnar och Margaretha Petersen nyligen fyllde jämt blev det ett ”Petersen Reading Room” vid en annan skola. Och när Robert Stieger gick bort hedrade hans vänner honom med ”Robert Library”, ett skolbibliotek i Indien.
Ett annat sätt att få in pengar är genom Tuffs mangogram, som är den perfekta presenten när man vill gratulera någon eller minnas någon bortgången. De bidrar varje år till ytterligare flera tusen mangoträd i många fattiga indiska byar.
Positivt är också att alla i Tuff och Radio Tuff jobbar gratis, så varje insamlad krona går oavkortat till ändamålet. Inte heller belastas skattebetalarna, eftersom Tuff inte får ett öre av stat eller kommun. Och i Indien används våra pengar oerhört väl tack vare vårt samarbete med hängivna gandhianer. Det var Gandhi som påpekade: "EN GNUTTA PRAKTISKT HANDLANDE ÄR MER VÄRT ÄN TONVIS MED TEORIER."
--------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1173) 2008-02-24
lördag, februari 23
TILL MINNE AV PACIFISTEN ROBERT STIEGER
Robert Stieger (1926-2004) bodde i flera decennier i Tyresö. Han var en duktig typograf på DN men också en begåvad konstnär. På hedersplatsen i mitt vardagsrum finns en liten tavla med vackra röda blommor mot en vit och grön bakgrund. Och på tavlan har Robert textat:
En liten gnutta fred,
a little piece of peace,
uno paco paz,
ein bisschen Frieden,
Shalom! Shalom!
Robert växte upp i en vänsterfamilj i München, tvingades som sjuttonåring ut i kriget, tillbringade efter kriget två år i amerikansk fångenskap, vilket inte var någon sinekur. Året före sin död utkom han med boken DREI GESTOHLENE JAHRE [Tre stulna år], där han skildrar sina krigs- och fångerfarenheter. Dessa gjorde honom till fredsaktivist och orädd sanningssägare. Han förenade radikalism med värme och klokhet.
Marianne Stalbohm-Stieger har just kommit ut med en diktbok om sin saknad efter sin Robert. Den har titeln JAG SJUNGER FÖR DIG HAIKU OM SORG OCH SAKNAD. I Radio Tuff (nr 1173) 24 februari-2 mars läser hon följande dikter ur sin bok:
Tag fast i smärtan
skriv av dig sorg och saknad
sätt ord på fasan
Ordet död tränger
in till min innersta punkt
pilen i hjärtat
Världen rasade
och spillrorna av mitt liv
ligger i en hög
x x x
Olidlig smärta
spjut som skär genom min kropp
vanmakten tar mig
Stäng inte locket
jag vill se dig en gång till
för sista gången
En sista smekning
långsamt över kallnad kind
ett smärtsamt farväl
x x x
Tofflorna står kvar
i hallen och väntar på
att du kommer strax
Den tomma sängen
när jag sträcker ut handen
är din kudde kall
Tom är din vilstol
tom pannån på staffliet
saknaden skriker
x x x
Koltrasten drillar
i blånande skymningsstund
ljuder högt för dig
Falnande våreld
ur askan fågeln Fenix
nyvaknad livslust
Långsamt vågar jag
beträda nya stigar
ett steg i taget
Dessa dikter av Marianne Stalbohm-Stieger var alltså tillägnade hennes 2004 bortgångne make Robert. En bild på honom plus det tal som Åke Sandin höll vid hans begravning finns på http://www.abcitron.net/tuffnet/tuff/lost_friends.htm
En liten gnutta fred,
a little piece of peace,
uno paco paz,
ein bisschen Frieden,
Shalom! Shalom!
Robert växte upp i en vänsterfamilj i München, tvingades som sjuttonåring ut i kriget, tillbringade efter kriget två år i amerikansk fångenskap, vilket inte var någon sinekur. Året före sin död utkom han med boken DREI GESTOHLENE JAHRE [Tre stulna år], där han skildrar sina krigs- och fångerfarenheter. Dessa gjorde honom till fredsaktivist och orädd sanningssägare. Han förenade radikalism med värme och klokhet.
Marianne Stalbohm-Stieger har just kommit ut med en diktbok om sin saknad efter sin Robert. Den har titeln JAG SJUNGER FÖR DIG HAIKU OM SORG OCH SAKNAD. I Radio Tuff (nr 1173) 24 februari-2 mars läser hon följande dikter ur sin bok:
Tag fast i smärtan
skriv av dig sorg och saknad
sätt ord på fasan
Ordet död tränger
in till min innersta punkt
pilen i hjärtat
Världen rasade
och spillrorna av mitt liv
ligger i en hög
x x x
Olidlig smärta
spjut som skär genom min kropp
vanmakten tar mig
Stäng inte locket
jag vill se dig en gång till
för sista gången
En sista smekning
långsamt över kallnad kind
ett smärtsamt farväl
x x x
Tofflorna står kvar
i hallen och väntar på
att du kommer strax
Den tomma sängen
när jag sträcker ut handen
är din kudde kall
Tom är din vilstol
tom pannån på staffliet
saknaden skriker
x x x
Koltrasten drillar
i blånande skymningsstund
ljuder högt för dig
Falnande våreld
ur askan fågeln Fenix
nyvaknad livslust
Långsamt vågar jag
beträda nya stigar
ett steg i taget
Dessa dikter av Marianne Stalbohm-Stieger var alltså tillägnade hennes 2004 bortgångne make Robert. En bild på honom plus det tal som Åke Sandin höll vid hans begravning finns på http://www.abcitron.net/tuffnet/tuff/lost_friends.htm
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1173) 08-02-24 till....
....till en lokaltidning igen. Förra veckan rosade vi ”Vi i Tyresö” och den här veckan Tyresö Nyheter som har en hel sida med två foton om Tyresöradion. Rubriken är GYMNASIET, TUFF OCH TENNIS PÅ 91,4 MHz
....till filosofie doktorn vid Centrum för multietnisk forskning i Uppsala, Kjell Magnusson, som (AB 19/2) bland annat skriver: ”Det upprepas ständigt att Nato ingrep militärt 1999 för att förhindra en humanitär katastrof, kanske folkmord. Ett falskt påstående. Nato började sitt krig eftersom Jugoslavien vägrade att skriva på Rambouilletavtalet. Den humanitära katastrofen var ett resultat av kriget, inte tvärtom. Konflikten i Kosovo visar däremot att en nationell rörelse som medvetet använder sig av våld för att uppnå sina mål snabbt kan nå framgång om man är allierad med supermakten USA. I det fallet är Kosovo unikt.”
....till filosofie doktorn vid Uppsala universitet Tomas Dulic, som (SvD 19/2) anser att ett erkännande av Kosovo undergräver FN:s auktoritet och frågar: ”Hur skall man förklara för kurder, osseter, basker och andra att de inte har rätt till egna nationalstater, när albanerna får ha två?”
....till insändarskribenten Ursula Falkringe i Mariefred, som (DN 19/2) skriver under rubriken FÖRBUD MÅSTE INFÖRAS MOT KLUSTERBOMBER. Hon skriver bland annat: ”Det är oacceptabelt att Sverige anser att det terrorvapen som klusterbomber utgör ska få användas i krig och att det svenska försvaret fortfarande har klustervapen”
....till Dagens Nyheters Maciej Zaremba, som skrivit tre långa artiklar under rubriken FÖRST KRÄNKT VINNER. Det som frapperar är skadestånden, som kan göra det riktigt lockande att känna sig kränkt.
....till ”missionären som blev indier”, engelsmannen Charlie Andrews, som blev en av Gandhis närmaste vänner och som bland annat sa: "Jag framhåller att brittisk imperialism är ett av de största hoten mot världsfreden. Det som skrämmer mig mest är dagens hårdnande attityd om den 'vita rasens' överlägsenhet. Vi måste befria oss själva från den, eller gå under.”
....till Tyresö skola, som i torsdags inbjöd fyra Tuff-aktivister att berätta för två klasser om projekten i Indien. Förra året bidrog skolan genom ett dagsverke med 28 436 kr som till en tredjedel finansierade en bokbuss som förser sju skolor i Dharampurs många små fattiga byar med undervisningsmateriel. Tuffs indiska partner Bhikhu Vyas skriver: ”Bussen som var ett experiment har blivit en succé som överträffade våra förväntningar”
....till Radio Tuffs medarbetare Marianne Stalbohm-Stieger, som just kommit ut med diktboken ”Jag sjunger för dig haiku om sorg och saknad”. Det är en fin och stämningsfull bok. Senare i veckans Radio Tuff hör vi Marianne läsa några av dikterna.
....till journalisten Johan Romin, som på tal om förra veckas krönika i Radio Tuff invänder: ”Sherman Adams var ingen desertör utan en amerikansk person bosatt i Sverige.”
....till två tuff-arrangemang i veckan. Våra Indienresenärer Bitte Isacsson, Margareta Svahn och Barbro Nordlöf berättar om sina intryck, främst av de många tuff-projekten i Indien. Det sker torsdag den 28 februari kl 19 i Tuff-lokalen, dit alla är hjärtligt välkomna. Nu på lördag den 1 mars är tuff-aktivister i Tyresö Centrum och då finns det möjligheter att köpa mangogram, bli medlem eller fynda genom att köpa indiska silversmycken,
....till filosofie doktorn vid Centrum för multietnisk forskning i Uppsala, Kjell Magnusson, som (AB 19/2) bland annat skriver: ”Det upprepas ständigt att Nato ingrep militärt 1999 för att förhindra en humanitär katastrof, kanske folkmord. Ett falskt påstående. Nato började sitt krig eftersom Jugoslavien vägrade att skriva på Rambouilletavtalet. Den humanitära katastrofen var ett resultat av kriget, inte tvärtom. Konflikten i Kosovo visar däremot att en nationell rörelse som medvetet använder sig av våld för att uppnå sina mål snabbt kan nå framgång om man är allierad med supermakten USA. I det fallet är Kosovo unikt.”
....till filosofie doktorn vid Uppsala universitet Tomas Dulic, som (SvD 19/2) anser att ett erkännande av Kosovo undergräver FN:s auktoritet och frågar: ”Hur skall man förklara för kurder, osseter, basker och andra att de inte har rätt till egna nationalstater, när albanerna får ha två?”
....till insändarskribenten Ursula Falkringe i Mariefred, som (DN 19/2) skriver under rubriken FÖRBUD MÅSTE INFÖRAS MOT KLUSTERBOMBER. Hon skriver bland annat: ”Det är oacceptabelt att Sverige anser att det terrorvapen som klusterbomber utgör ska få användas i krig och att det svenska försvaret fortfarande har klustervapen”
....till Dagens Nyheters Maciej Zaremba, som skrivit tre långa artiklar under rubriken FÖRST KRÄNKT VINNER. Det som frapperar är skadestånden, som kan göra det riktigt lockande att känna sig kränkt.
....till ”missionären som blev indier”, engelsmannen Charlie Andrews, som blev en av Gandhis närmaste vänner och som bland annat sa: "Jag framhåller att brittisk imperialism är ett av de största hoten mot världsfreden. Det som skrämmer mig mest är dagens hårdnande attityd om den 'vita rasens' överlägsenhet. Vi måste befria oss själva från den, eller gå under.”
....till Tyresö skola, som i torsdags inbjöd fyra Tuff-aktivister att berätta för två klasser om projekten i Indien. Förra året bidrog skolan genom ett dagsverke med 28 436 kr som till en tredjedel finansierade en bokbuss som förser sju skolor i Dharampurs många små fattiga byar med undervisningsmateriel. Tuffs indiska partner Bhikhu Vyas skriver: ”Bussen som var ett experiment har blivit en succé som överträffade våra förväntningar”
....till Radio Tuffs medarbetare Marianne Stalbohm-Stieger, som just kommit ut med diktboken ”Jag sjunger för dig haiku om sorg och saknad”. Det är en fin och stämningsfull bok. Senare i veckans Radio Tuff hör vi Marianne läsa några av dikterna.
....till journalisten Johan Romin, som på tal om förra veckas krönika i Radio Tuff invänder: ”Sherman Adams var ingen desertör utan en amerikansk person bosatt i Sverige.”
....till två tuff-arrangemang i veckan. Våra Indienresenärer Bitte Isacsson, Margareta Svahn och Barbro Nordlöf berättar om sina intryck, främst av de många tuff-projekten i Indien. Det sker torsdag den 28 februari kl 19 i Tuff-lokalen, dit alla är hjärtligt välkomna. Nu på lördag den 1 mars är tuff-aktivister i Tyresö Centrum och då finns det möjligheter att köpa mangogram, bli medlem eller fynda genom att köpa indiska silversmycken,
lördag, februari 16
Bengt Svensson, San Francisco: CLINTON OCH McCAIN CHANSLÖSA
Hej alla lyssnare!
Det är precis elva månader och en vecka till USA:s näste president tillträder sitt ämbete, men redan nu kan jag berätta att han heter Barack Obama. Vad han tänker genomföra för politik vet jag däremot inte.
Utrikespolitiken kommer att fortsätta ungefär som nu, fast i ny förpackning, ny presentation och kanske nya attityder. Men att Obama skulle avbryta USA:s militära framryckningar i Östeuropa eller Centralasien eller överge de nya fina militärbaserna i Kosovo, Irak, Afghanistan, Tjeckien och fd Sovjetrepubliker? Nej, det kan ni glömma.
Till skillnad från dagens president behärskar han dessutom det engelska språket. EU:s ledare kommer att känna sig lättade. Nu blir det mycket lättare för dem att strunta i folkopinionen och dra med sina länder i fortsatta amerikanska krigsäventyr.Det där var kanske cyniskt i överkant. Men liksom med Abba, så är det stilen och framförandet som drar jublande folkmassor; inte låtarnas faktainnehåll. Obama utstrålar elegans och intelligens, precis motsatsen till George Bush:s arrogans och inskränkthet.
Fru Clinton, då? Tro mig, hon är redan historia, en dyr historia, men historialikförbannat. Den korporativa eliten skänker redan mer pengar till Obama än till någon annan kandidat.
Och McCain, då, krigshjälten, som hjältemodigt släppte så många ton bomber över vietnamesiska byar? Jag misstänker att till och med amerikanerna har börjat tröttna på krigshjältar, både äkta och fejkade. I vart fall kan jag inte se hur denne ilskne gamle krigsgubbe skulle kunna dra fler röster än Obama. Frånsett oförutsedda katastrofala mediala eller reella situationer,som kan inträffa före valet.
-----------------------------------------------
Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, 2008-02-17
Det är precis elva månader och en vecka till USA:s näste president tillträder sitt ämbete, men redan nu kan jag berätta att han heter Barack Obama. Vad han tänker genomföra för politik vet jag däremot inte.
Utrikespolitiken kommer att fortsätta ungefär som nu, fast i ny förpackning, ny presentation och kanske nya attityder. Men att Obama skulle avbryta USA:s militära framryckningar i Östeuropa eller Centralasien eller överge de nya fina militärbaserna i Kosovo, Irak, Afghanistan, Tjeckien och fd Sovjetrepubliker? Nej, det kan ni glömma.
Till skillnad från dagens president behärskar han dessutom det engelska språket. EU:s ledare kommer att känna sig lättade. Nu blir det mycket lättare för dem att strunta i folkopinionen och dra med sina länder i fortsatta amerikanska krigsäventyr.Det där var kanske cyniskt i överkant. Men liksom med Abba, så är det stilen och framförandet som drar jublande folkmassor; inte låtarnas faktainnehåll. Obama utstrålar elegans och intelligens, precis motsatsen till George Bush:s arrogans och inskränkthet.
Fru Clinton, då? Tro mig, hon är redan historia, en dyr historia, men historialikförbannat. Den korporativa eliten skänker redan mer pengar till Obama än till någon annan kandidat.
Och McCain, då, krigshjälten, som hjältemodigt släppte så många ton bomber över vietnamesiska byar? Jag misstänker att till och med amerikanerna har börjat tröttna på krigshjältar, både äkta och fejkade. I vart fall kan jag inte se hur denne ilskne gamle krigsgubbe skulle kunna dra fler röster än Obama. Frånsett oförutsedda katastrofala mediala eller reella situationer,som kan inträffa före valet.
-----------------------------------------------
Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, 2008-02-17
NONSENS OM ”FASCISM” OCH ”RASISM”
I början av 1950-talet rasade Koreakriget, liksom i alla krig med svåra förbrytelser från båda sidor. I USA grep kommunistskräcken omkring sig. Den utnyttjades av senator Joseph McCarthy, som på lösa grunder anklagade många för oamerikansk verksamhet. Det talades om häxjakt och det räckte att ha haft minsta samröre med vänstern för att råka illa ut. Uttrycket ”guilt by association” (skuld genom samröre) myntades.
Sedan dess har de flesta talat med förakt om mccarthyismen. Ingen i dag skulle vilja kopplas ihop med den. Ändå förekommer den också bland dem som brukar fördöma den. Nyligen kallades Gandhi i en rubrik i tidningen Arbetaren för ”fascistvän”. Redaktören Rikard Warlenius har beklagat att han spetsade till rubriken för att väcka intresse för en artikel, som inte innehöll denna beskyllning, bara att Gandhi före andra världskriget besökte också Mussolini. Artikeln är skriven av Farooq Sulehria, en pakistanare som tycker illa om Gandhi -- och om Indien för att landet ingrep på Bangla Desh’ sida vid detta lands frigörelse från Pakistan.
Att skuldbelägga människor för att de besökte Mussolini, innan fascismens och nazismens brott hade begåtts i någon större omfattning och i varje fall var tämligen okända är den efterklokes ohistoriska knep. Faktum är ju att Gandhi ville befria Indien från den tidens verkliga supermakt, Storbritannien, som härskade över en fjärdedel av världens befolkning och en fjärdedel av dess landyta. Då kunde till och med axelmakterna till att börja med vara en möjlig samtalspartner.
En annan indisk ”frihetshjälte” var Subhash Chandra Bose, från början med i samma Kongressparti som Gandhi, vars ickevåldsmetoder han dock förkastade. Under andra världskriget stack Bose iväg till Tyskland. I dag kan detta vara svårt att förstå för de allra flesta, eftersom de inte känner till att 1943 dog flera indier i de brittiska kolonialherrarnas Bengalen --av svält, en långsam och mycket plågsam död!-- än alla dem som dog det året på europeiska slagfält och i vidriga läger. Bose var alltså inte nazist utan han hade samma fiende som tyskarna, England. Sedan organiserade han den indiska armé, som på japanernas sida slogs mot England i andra världskriget. Ändå lär Gandhi ha kallat honom för sin son.
En annan som på 30-talet besökte det fascistiska Italien var Avraham Stern, inte för att han var fascist utan sionist. Han lär ha inspirerats av Mussolinis metoder, som han sedan tillämpade i kampen mot britterna i deras mandatområde Palestina. Sternligan begick ett antal mord på britter både under och efter andra världskriget. Den mördade också FN-medlaren Folke Bernadotte i september 1948.
Alltför ofta och slarvigt används politiska glåpord som rasist, antisemit, stalinist, nazist och fascist. Jag vet, eftersom jag ofta avvikit från tryggheten kring mittfårans lockande köttgrytor. Dristar jag mig till att avslöja propagandalögner om nazismens Tyskland eller kommunismens Sovjet är det många som struntar i sanningen och börjar yra om ”nazism” och ”kommunism”. Kritiserar man Israels politik blir man ofta stämplad som ”antisemit” och när man tycker illa om extrema muslimers fanatism kallas man islamofob. När Täppas Fogelberg i Sveriges Radio med förakt pratar om ”nazistblonda”, ja, då är det okej, men skulle jag här på radion bland alla våra diskriminerande blondinhistorier berätta lika elakt om mörkhåriga hade jag väl fått skriva det här från Kumlabunkern.
I Expressen fanns den 26 januari i år en artikel av Johan Romin, som gjort flera sevärda historiska TV-program på Utbildningsradion. Det är en kille, som jag intervjuat ett par gånger, för han håller på med en bok om Vietnamkriget och den amerikanske Vietnamdesertören Terry Whitmore, som bodde hos tuff-medlemmar här i Tyresö. Men i Expressen går han till storms mot den svenska vänsterns ”rasism”, både under Vietnamkriget och i dag. Han påstår att svenska Vietnamdemonstranter hånade den afroamerikanske ambassadören Jerome Holland genom att kalla honom ”house nigger”.
I Radio Tuff för ett par veckor sedan kommenterades detta kritiskt av Stefan Lindgren, som var aktiv i FNL-rörelsen. Han påstår, att den ende som kallade ambassadören för husneger var den amerikanske Vietnamdesertören Sherman Adams, själv svart. Invektivet var inte rasistiskt, menade Stefan, utan en förebråelse för att ambassadören tjänade den supermakt som spred död och förintelse i Vietnam.
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff (nr 1172) 2008-02-17
Sedan dess har de flesta talat med förakt om mccarthyismen. Ingen i dag skulle vilja kopplas ihop med den. Ändå förekommer den också bland dem som brukar fördöma den. Nyligen kallades Gandhi i en rubrik i tidningen Arbetaren för ”fascistvän”. Redaktören Rikard Warlenius har beklagat att han spetsade till rubriken för att väcka intresse för en artikel, som inte innehöll denna beskyllning, bara att Gandhi före andra världskriget besökte också Mussolini. Artikeln är skriven av Farooq Sulehria, en pakistanare som tycker illa om Gandhi -- och om Indien för att landet ingrep på Bangla Desh’ sida vid detta lands frigörelse från Pakistan.
Att skuldbelägga människor för att de besökte Mussolini, innan fascismens och nazismens brott hade begåtts i någon större omfattning och i varje fall var tämligen okända är den efterklokes ohistoriska knep. Faktum är ju att Gandhi ville befria Indien från den tidens verkliga supermakt, Storbritannien, som härskade över en fjärdedel av världens befolkning och en fjärdedel av dess landyta. Då kunde till och med axelmakterna till att börja med vara en möjlig samtalspartner.
En annan indisk ”frihetshjälte” var Subhash Chandra Bose, från början med i samma Kongressparti som Gandhi, vars ickevåldsmetoder han dock förkastade. Under andra världskriget stack Bose iväg till Tyskland. I dag kan detta vara svårt att förstå för de allra flesta, eftersom de inte känner till att 1943 dog flera indier i de brittiska kolonialherrarnas Bengalen --av svält, en långsam och mycket plågsam död!-- än alla dem som dog det året på europeiska slagfält och i vidriga läger. Bose var alltså inte nazist utan han hade samma fiende som tyskarna, England. Sedan organiserade han den indiska armé, som på japanernas sida slogs mot England i andra världskriget. Ändå lär Gandhi ha kallat honom för sin son.
En annan som på 30-talet besökte det fascistiska Italien var Avraham Stern, inte för att han var fascist utan sionist. Han lär ha inspirerats av Mussolinis metoder, som han sedan tillämpade i kampen mot britterna i deras mandatområde Palestina. Sternligan begick ett antal mord på britter både under och efter andra världskriget. Den mördade också FN-medlaren Folke Bernadotte i september 1948.
Alltför ofta och slarvigt används politiska glåpord som rasist, antisemit, stalinist, nazist och fascist. Jag vet, eftersom jag ofta avvikit från tryggheten kring mittfårans lockande köttgrytor. Dristar jag mig till att avslöja propagandalögner om nazismens Tyskland eller kommunismens Sovjet är det många som struntar i sanningen och börjar yra om ”nazism” och ”kommunism”. Kritiserar man Israels politik blir man ofta stämplad som ”antisemit” och när man tycker illa om extrema muslimers fanatism kallas man islamofob. När Täppas Fogelberg i Sveriges Radio med förakt pratar om ”nazistblonda”, ja, då är det okej, men skulle jag här på radion bland alla våra diskriminerande blondinhistorier berätta lika elakt om mörkhåriga hade jag väl fått skriva det här från Kumlabunkern.
I Expressen fanns den 26 januari i år en artikel av Johan Romin, som gjort flera sevärda historiska TV-program på Utbildningsradion. Det är en kille, som jag intervjuat ett par gånger, för han håller på med en bok om Vietnamkriget och den amerikanske Vietnamdesertören Terry Whitmore, som bodde hos tuff-medlemmar här i Tyresö. Men i Expressen går han till storms mot den svenska vänsterns ”rasism”, både under Vietnamkriget och i dag. Han påstår att svenska Vietnamdemonstranter hånade den afroamerikanske ambassadören Jerome Holland genom att kalla honom ”house nigger”.
I Radio Tuff för ett par veckor sedan kommenterades detta kritiskt av Stefan Lindgren, som var aktiv i FNL-rörelsen. Han påstår, att den ende som kallade ambassadören för husneger var den amerikanske Vietnamdesertören Sherman Adams, själv svart. Invektivet var inte rasistiskt, menade Stefan, utan en förebråelse för att ambassadören tjänade den supermakt som spred död och förintelse i Vietnam.
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff (nr 1172) 2008-02-17
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1172) 08-02-17 till....
....till kulturskribenten Lars Linder, som i DN (13/2) på tal om islamisters hot mot en dansk tecknare skriver: ”Om den sortens hot om våld och attentat i religionens namn finns som vanligt bara självklarheter att säga: Varken Allah, eller de kristnas Gud, eller Buddha, eller någon rättsinnad troende i denna världen, kan tycka annat än att det är fullständigt åt helvete. Det är sådant, om något, som verkligen kränker alla de människor som kallar sig religiösa (vilket de kanske också lite oftare och tydligare kunde ge offentligt uttryck åt)” Linder tycker också att Muhammedkarikatyrerna var ett ”korkat tilltag”
....till denav klustervapen svårt skadade 12-åriga irakiska flickan Ayat Suliman. När hon var åtta hittade hennes bror en konstig sak på marken. Den var från en amerikansk klusterbomb och när den exploderade dödade den hennes fyra syskon. I onsdags (13/2) överlämnade Ayat drygt 12 000 namnunderskrifter mot klustervapen till Sveriges regering. I uppropet framförs krav om att Sverige skrotar det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 (BK 90) och ställer sig bakom ett internationellt totalförbud av klustervapen
....till Samma dag fanns en debattartikel i Aftonbladet, undertecknad av ordföranden för nio humanitära organisationer, bland andra Bengt Westerberg från Röda korset och Anna Ek från Svenska Freds. De skriver: ”Enligt en världsomfattande genomgång av klustervapnens användning gjord av Handicap International är nästan alla av de människor som skadas eller dödas av klustervapen civila och omkring 40 procent är barn.Klustervapen fungerar yttäckande, vilket innebär att de över ett stort område sprider stora mängder sprängladdningar, som omöjligen kan skilja mellan militärer och civila. Stora mängder blindgångare ligger dessutom ofta kvar på marken och skadar och dödar civilbefolkningen långt efter att ett krig tagit slut.” Och de uppmanar utrikesminister Carl Bildt ”att i den utrikespolitiska debatten idag stå upp för en stolt svensk tradition av engagemang för nedrustning och humanitär rätt. Sverige har en chans att bli en aktiv part i det viktiga arbetet för att förbjuda klustervapen och bör föregå med gott exempel. Detta skulle vara ett avgörande steg för att förhindra framtida mänskligt lidande.”
....till förre ärkebiskopen K G Hammar, som i Aftonbladet (9/2) skriver under rubriken FÖRBJUD SVENSK VAPENEXPORT Han påpekar, att den svenska vapenexporten har mångdubblats på några år, att vapen produceras som aldrig förr i vår värld och nya vapenteknologier prioriteras framför all annan mänsklig sysselsättning. Han skriver: ”Varje krona till utvecklingsbistånd motsvaras av tjugo kronor till vapenproduktion.... Det är tid att tänka om, ompröva, omrusta! ... Sår vi våld blir skörden våld. Vill vi skörda fred, är det nu vi måste välja en fredlig sådd. 2008 blir ett vägvalets år.”
....till till minnet av Martin Luther King, som sa: "I en värld av missiler och kärnvapen står valet i dag inte längre mellan våld eller icke-våld.Det står mellan icke-våld, eller icke-existens."
....till Succékanalen 91,4 – Tyresöradion, som från och med den 17 februari under tre veckor flera gånger per dygn sänder en halvtimme med Indienfararna Bitte Isacsson, Margareta Svahn och Barbro Nordlöf, som bland annat berättar om de många Tuff-projekten i Indien. Dessa tre framträder också torsdagen den 28 februari kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80, dit alla är hjärtligt välkomna!
....till lokaltidningen Vi i Tyresö, som i sitt senaste nummer hade nästan en helsida om Tyresöradion med rubriken KULTUR, INDIEN, KINA, EGYPTEN PÅ 91,4. Där påpekas bland annat de många positiva lyssnaromdömena på hemsidan www.tyresoradion.se/tabla.html Välkommen du också med dina synpunkter!
....till denav klustervapen svårt skadade 12-åriga irakiska flickan Ayat Suliman. När hon var åtta hittade hennes bror en konstig sak på marken. Den var från en amerikansk klusterbomb och när den exploderade dödade den hennes fyra syskon. I onsdags (13/2) överlämnade Ayat drygt 12 000 namnunderskrifter mot klustervapen till Sveriges regering. I uppropet framförs krav om att Sverige skrotar det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 (BK 90) och ställer sig bakom ett internationellt totalförbud av klustervapen
....till Samma dag fanns en debattartikel i Aftonbladet, undertecknad av ordföranden för nio humanitära organisationer, bland andra Bengt Westerberg från Röda korset och Anna Ek från Svenska Freds. De skriver: ”Enligt en världsomfattande genomgång av klustervapnens användning gjord av Handicap International är nästan alla av de människor som skadas eller dödas av klustervapen civila och omkring 40 procent är barn.Klustervapen fungerar yttäckande, vilket innebär att de över ett stort område sprider stora mängder sprängladdningar, som omöjligen kan skilja mellan militärer och civila. Stora mängder blindgångare ligger dessutom ofta kvar på marken och skadar och dödar civilbefolkningen långt efter att ett krig tagit slut.” Och de uppmanar utrikesminister Carl Bildt ”att i den utrikespolitiska debatten idag stå upp för en stolt svensk tradition av engagemang för nedrustning och humanitär rätt. Sverige har en chans att bli en aktiv part i det viktiga arbetet för att förbjuda klustervapen och bör föregå med gott exempel. Detta skulle vara ett avgörande steg för att förhindra framtida mänskligt lidande.”
....till förre ärkebiskopen K G Hammar, som i Aftonbladet (9/2) skriver under rubriken FÖRBJUD SVENSK VAPENEXPORT Han påpekar, att den svenska vapenexporten har mångdubblats på några år, att vapen produceras som aldrig förr i vår värld och nya vapenteknologier prioriteras framför all annan mänsklig sysselsättning. Han skriver: ”Varje krona till utvecklingsbistånd motsvaras av tjugo kronor till vapenproduktion.... Det är tid att tänka om, ompröva, omrusta! ... Sår vi våld blir skörden våld. Vill vi skörda fred, är det nu vi måste välja en fredlig sådd. 2008 blir ett vägvalets år.”
....till till minnet av Martin Luther King, som sa: "I en värld av missiler och kärnvapen står valet i dag inte längre mellan våld eller icke-våld.Det står mellan icke-våld, eller icke-existens."
....till Succékanalen 91,4 – Tyresöradion, som från och med den 17 februari under tre veckor flera gånger per dygn sänder en halvtimme med Indienfararna Bitte Isacsson, Margareta Svahn och Barbro Nordlöf, som bland annat berättar om de många Tuff-projekten i Indien. Dessa tre framträder också torsdagen den 28 februari kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80, dit alla är hjärtligt välkomna!
....till lokaltidningen Vi i Tyresö, som i sitt senaste nummer hade nästan en helsida om Tyresöradion med rubriken KULTUR, INDIEN, KINA, EGYPTEN PÅ 91,4. Där påpekas bland annat de många positiva lyssnaromdömena på hemsidan www.tyresoradion.se/tabla.html Välkommen du också med dina synpunkter!
fredag, februari 8
TAGE DANIELSSON OM VAPENVÄGRAN OCH FRED
För några dagar sedan (5/2) skulle Tage Danielsson ha fyllt 80. Tyvärr dog han redan 1985. En gång på 1970-talet ringde han mig och frågade om Anders Nystedt, min vän och kollega i Nyboda skola (Tyresö), som var med i Tuffs styrelse och sedermera vice ordförande i Svenska Freds. Anders hade värnpliktsvägrat skriftligt, vilket inte godtogs, så han hämtades rentav av polis vid skolan och fördes med flyg och poliseskort till sitt regemente i Karlskrona för att begå det ”brott” han redan skriftligen hade erkänt. Sedan ställdes han inför Handens tingsrätt.
Tage Danielsson vädjade då till justitieminister Lennart Geijer med bland annat följande två strofer:
Lennart Geijer nu har du din chans till bevis
att du endast i nödfall vill vara polis,
nu när lagkloka män sagt att snart ska vi haffa
Anders Nystedt igen. Ja, för vård. Inte straffa.
..................
Skämt åsido, nu väntar vi spänt på din dom.
Se syrenerna står i sin vackraste blom!
Lennart, våren är här! Det är därför det skämtas.
Det blir allvar den dagen när Anders ska hämtas
Det hjälpte inte. I tingsrätten dömdes Anders till två månaders fängelse. Han var ”återfallsförbrytare”, för han hade redan suttit en månad för samma ”brott”. Cirka tusen svenska killar dömdes årligen under 1970-talet till fängelse för att de vägrat att utbilda sig till att mörda andra människor. Tyska Amnestygrupper hade svenska vapenvägrare som sina samvetsfångar.
Visst är det märkligt att de många fängelsedomarna mot svenska vapenvägrare inte i dag nämns av våra medier, där våra trendriktiga i mittfåran dagligen närmast tungomålstalar om mänskliga rättigheter och efterklokt förfasar sig över misstag i det förflutna.
Om förföljelsen av pacifister kunde Tage Danielsson bli riktigt ironisk:
Lås era dörrar! Friden är slut!
Vapenvägrarn har sluppit ut!
Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!
Skaffa poliserna muskelförstärkare!
Tänk om han kommer där kristen och galen,
och vägrar att anfalla folk på Centralen!
Tage Danielsson skrev också:
Innan du blir kapitalist,
kommunist, monetarist,
anarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist,
socialist, syndikalist,
eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå
att så snart som du kan gå
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred
som går före allting annat.
Alla –ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.
Egentligen är det en uppmaning till alla goda människor –och de är många—att gå med i Tyresö Ulands- och FredsFörening, TUFF
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1171) 2008-02-10
Tage Danielsson vädjade då till justitieminister Lennart Geijer med bland annat följande två strofer:
Lennart Geijer nu har du din chans till bevis
att du endast i nödfall vill vara polis,
nu när lagkloka män sagt att snart ska vi haffa
Anders Nystedt igen. Ja, för vård. Inte straffa.
..................
Skämt åsido, nu väntar vi spänt på din dom.
Se syrenerna står i sin vackraste blom!
Lennart, våren är här! Det är därför det skämtas.
Det blir allvar den dagen när Anders ska hämtas
Det hjälpte inte. I tingsrätten dömdes Anders till två månaders fängelse. Han var ”återfallsförbrytare”, för han hade redan suttit en månad för samma ”brott”. Cirka tusen svenska killar dömdes årligen under 1970-talet till fängelse för att de vägrat att utbilda sig till att mörda andra människor. Tyska Amnestygrupper hade svenska vapenvägrare som sina samvetsfångar.
Visst är det märkligt att de många fängelsedomarna mot svenska vapenvägrare inte i dag nämns av våra medier, där våra trendriktiga i mittfåran dagligen närmast tungomålstalar om mänskliga rättigheter och efterklokt förfasar sig över misstag i det förflutna.
Om förföljelsen av pacifister kunde Tage Danielsson bli riktigt ironisk:
Lås era dörrar! Friden är slut!
Vapenvägrarn har sluppit ut!
Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!
Skaffa poliserna muskelförstärkare!
Tänk om han kommer där kristen och galen,
och vägrar att anfalla folk på Centralen!
Tage Danielsson skrev också:
Innan du blir kapitalist,
kommunist, monetarist,
anarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist,
socialist, syndikalist,
eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå
att så snart som du kan gå
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred
som går före allting annat.
Alla –ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.
Egentligen är det en uppmaning till alla goda människor –och de är många—att gå med i Tyresö Ulands- och FredsFörening, TUFF
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1171) 2008-02-10
Marianne Stieger, Malmö: VILDSVIN, BROREKORD, TYSKA SOLDATER & BRANDOFFER
Kära lyssnare!
Jag förstår om en och annan lyssnare undrar om jag vågade. Jo, jag gjorde det - jag vinterbadade på Sibbarp. Första doppet i Öresunds tregradiga böljor var ett vågspel, andra doppet en upplevelse och det tredje en njutning. Att vinterbada påstår mina grannar är beroendeframkallande. Jag tror dem.
Vintern härnere har varit mild, den mildaste på många år. Detta har gett vildsvinen en god chans att övervintra och föröka sig. Stammen har vuxit till sig och blivit ett problem för bönderna, något jag inte förstår. Visserligen bökar de sönder åkrarna, men se dessa djur som ett tillskott till nationalhushållningen! Utöka jakten på vildsvin! Hellre äter jag en rejäl vildsvinsstek, det vill säga en stek av ett djur som fått leva fritt, än halvrutten köttfärs, producerad av massuppfödda djur i trånga bås.
Även i underjorden bökas det. Den 17 kilometer långa tunneln under Malmö växer med rasande fart. För några veckor sedan kunde man ta sig en titt på den blivande tågstationen i Hyllie, den framväxande stadsdelen söder om Malmö, där även Malmös nya evenemangsarena långsamt reser sig ur leran. Visserligen är inte tågstationen klar än, men det hinner den bli i god tid innan tunneln skall invigas 2011. Redan nu slår dock Öresundsbron alla rekord. Biltrafiken ökade med 17% jämfört med 2006 och antalet tågresenärer med 24%. Banden mellan Sverige och Danmark blir allt tätare.
Banden mellan Tyskland och NATO hotar dock att brista. Förra veckan reste president Bush krav på att Tyskland skall sända trupper till södra Afghanistan. Detta är ett mycket brännbart tema i Tyskland, och diskussionen ströps i sin linda. ”Inga stridande förband till Afghanistan,” löd försvarsministerns ord. Att sända trupper till Hindukush i norra Afghanistan, för att där utbilda poliser och hålla allmän ordning är en sak, men att skicka unga män till kampinsatser i södra delen av landet, där det dagligen pågår stridshandlingar är något helt annat. Engelsmännen som drar hem sina trupper i vår är mäkta upprörda över den tyska hållningen. En engelsk tidning publicerade en bild häromdagen på vilken man ser tyska soldater spela bordsfotboll. Texten under bilden lyder: ”Tyska soldater leker, medan våra pojkar dör.” Redan har 26 tyska soldater fått betala sitt lands insats med döden. Att med berått mod skicka flera i döden går inte hem i detta land, vars farfars- och morfarsgeneration dödades och lemlästades i många miljoner i det infernaliska andra världskriget.
Ett brännbart tema är också relationerna mellan tyskarna och de mer än två miljoner invandrade turkarna. När ett glammande karnevalståg i Ludwigshafen i Rhenlandet passerade ett hus i vilket många turkar hade samlats för att bevittna processionen, utbröt plötsligt en brand i huset, vars gamla trapphus av trä flammande upp som fnöske och hindrade människorna i huset att fly. Nio kvinnor och barn omkom och 20 personer fördes svårt skadade till sjukhuset. Karnevalen kom av sig när katastrofen blev känd. Rykten om ett rasistiskt dåd spreds med eldens hastighet.
Redan samma kväll trädde de tyska socialdemokraternas ledare, Kurt Beck, fram och dementerade dessa. Men rykten har en farlig tendens att spridas fortare än en brand. Stadens turkar samlades vid ruinen, och i den hätska stämningen slog ett turkiskt pojkgäng en brandman, som de ansåg inte hade kommit fort nog, sönder och samman. Två småflickor som hade räddats ur huset berättade att de hade sett två män anlägga en brand i trapphuset. Häxjakten började, ivrigt underblåst av pressen. En skylt med texten ”Igår var det judarna, idag är det turkarna” visades om och om igen på tv. Krav på turkiskt deltagande i undersökningen restes från invandrargruppens talesmän. Den turkiske premiärministern Erdogan anlände till staden i torsdags, besökte brandplatsen och kysste småflickor inför kamerorna. Efteråt var alla politiker eniga om att det inte kunde ligga rasistiska motiv bakom händelsen. Undersökningen är dock inte klar än. Men vad som än kommer fram, så är skadan redan skedd. Misstroendet mellan tyskar och invandrare har åter lett till en klyfta mellan ”vi” och ”dom”. Vad var det Strindberg sade? ”Det är synd om människorna.”
Jag önskar Er alla däruppe i Tyresö en skön vecka utan en massa hemska upplevelser.
Tag väl hand om Er hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 2008-02-10
Jag förstår om en och annan lyssnare undrar om jag vågade. Jo, jag gjorde det - jag vinterbadade på Sibbarp. Första doppet i Öresunds tregradiga böljor var ett vågspel, andra doppet en upplevelse och det tredje en njutning. Att vinterbada påstår mina grannar är beroendeframkallande. Jag tror dem.
Vintern härnere har varit mild, den mildaste på många år. Detta har gett vildsvinen en god chans att övervintra och föröka sig. Stammen har vuxit till sig och blivit ett problem för bönderna, något jag inte förstår. Visserligen bökar de sönder åkrarna, men se dessa djur som ett tillskott till nationalhushållningen! Utöka jakten på vildsvin! Hellre äter jag en rejäl vildsvinsstek, det vill säga en stek av ett djur som fått leva fritt, än halvrutten köttfärs, producerad av massuppfödda djur i trånga bås.
Även i underjorden bökas det. Den 17 kilometer långa tunneln under Malmö växer med rasande fart. För några veckor sedan kunde man ta sig en titt på den blivande tågstationen i Hyllie, den framväxande stadsdelen söder om Malmö, där även Malmös nya evenemangsarena långsamt reser sig ur leran. Visserligen är inte tågstationen klar än, men det hinner den bli i god tid innan tunneln skall invigas 2011. Redan nu slår dock Öresundsbron alla rekord. Biltrafiken ökade med 17% jämfört med 2006 och antalet tågresenärer med 24%. Banden mellan Sverige och Danmark blir allt tätare.
Banden mellan Tyskland och NATO hotar dock att brista. Förra veckan reste president Bush krav på att Tyskland skall sända trupper till södra Afghanistan. Detta är ett mycket brännbart tema i Tyskland, och diskussionen ströps i sin linda. ”Inga stridande förband till Afghanistan,” löd försvarsministerns ord. Att sända trupper till Hindukush i norra Afghanistan, för att där utbilda poliser och hålla allmän ordning är en sak, men att skicka unga män till kampinsatser i södra delen av landet, där det dagligen pågår stridshandlingar är något helt annat. Engelsmännen som drar hem sina trupper i vår är mäkta upprörda över den tyska hållningen. En engelsk tidning publicerade en bild häromdagen på vilken man ser tyska soldater spela bordsfotboll. Texten under bilden lyder: ”Tyska soldater leker, medan våra pojkar dör.” Redan har 26 tyska soldater fått betala sitt lands insats med döden. Att med berått mod skicka flera i döden går inte hem i detta land, vars farfars- och morfarsgeneration dödades och lemlästades i många miljoner i det infernaliska andra världskriget.
Ett brännbart tema är också relationerna mellan tyskarna och de mer än två miljoner invandrade turkarna. När ett glammande karnevalståg i Ludwigshafen i Rhenlandet passerade ett hus i vilket många turkar hade samlats för att bevittna processionen, utbröt plötsligt en brand i huset, vars gamla trapphus av trä flammande upp som fnöske och hindrade människorna i huset att fly. Nio kvinnor och barn omkom och 20 personer fördes svårt skadade till sjukhuset. Karnevalen kom av sig när katastrofen blev känd. Rykten om ett rasistiskt dåd spreds med eldens hastighet.
Redan samma kväll trädde de tyska socialdemokraternas ledare, Kurt Beck, fram och dementerade dessa. Men rykten har en farlig tendens att spridas fortare än en brand. Stadens turkar samlades vid ruinen, och i den hätska stämningen slog ett turkiskt pojkgäng en brandman, som de ansåg inte hade kommit fort nog, sönder och samman. Två småflickor som hade räddats ur huset berättade att de hade sett två män anlägga en brand i trapphuset. Häxjakten började, ivrigt underblåst av pressen. En skylt med texten ”Igår var det judarna, idag är det turkarna” visades om och om igen på tv. Krav på turkiskt deltagande i undersökningen restes från invandrargruppens talesmän. Den turkiske premiärministern Erdogan anlände till staden i torsdags, besökte brandplatsen och kysste småflickor inför kamerorna. Efteråt var alla politiker eniga om att det inte kunde ligga rasistiska motiv bakom händelsen. Undersökningen är dock inte klar än. Men vad som än kommer fram, så är skadan redan skedd. Misstroendet mellan tyskar och invandrare har åter lett till en klyfta mellan ”vi” och ”dom”. Vad var det Strindberg sade? ”Det är synd om människorna.”
Jag önskar Er alla däruppe i Tyresö en skön vecka utan en massa hemska upplevelser.
Tag väl hand om Er hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 2008-02-10
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1171) 08-02-10 till....
....till tre i dubbel bemärkelse tuffa kvinnor, Margareta Svahn, Bitte Isacsson och Barbro Nordlöf, som i onsdags kom hem från tre veckor i Indien, där de blev mäkta imponerade av de många Tuff-projekten. De hörs på Succékanalen 91,4 –Tyresöradion från den 17 februari
....till Jugoslavienkommitténs Christer Lundgren, som är kritisk till SvT:s program (3/2) om rättegången mot Milosevic. Han kallar programmet för ”skamlöst ensidigt”, anser att det var en ”skenrättegång” anordnad av angriparen Nato och anser att Natos krig mot Jugoslavien var ett experiment för de följande angreppskrigen mot Afghanistan och Irak.
....till USA:s förre FN-ambassadör John Bolton, som ifrågasätter USA:s och EU:s hållning i Kosovofrågan. Han varnar för att ett självständigt Kosovo kan destabilisera Balkan, där också Makedonien och Montenegro har albanska minoriteter. Och han efterlyser mera rysk inblandning i förhandlingarna. (Källa: Russiatoday)
....till Ira Malik, som i Aftonbladet (6/2) anser att TV4:s program ”Fredsstyrkan” om svenska soldater i Afghanistan är ”patriotisk låtsasjournalistik när den är som sämst”. Hon skriver bland annat: ”I Fredsstyrkan får vi se prov på den sortens patriotiska och hjälteglorifierande journalistik som vi brukar håna andra länder för. Till toner av rockikoner som Iggy Pop åker fina svenska pojkar, och ett par fina tjejer, på livsfarligt uppdrag i främmande land.”
....till CIA-chefen Michael Heyden, som nu medgivit att amerikanska underrättelsetjänsten använt så kallad skendränkning (waterboarding) vid förhör av misstänkta terrorister. det har i och för sig länge varit känt och uppges vara en ytterst plågsam behandling, som människorättsorganisationer betecknar som tortyr. (Källa: DN 7/2). Ironiskt nog tycks det så kallade kriget mot terrorismen innehålla mycket just av terror.
....till Sveriges Radios ofta hörvärda Studio Ett (8/2), där Mauricio Vigil berättade om hur han i Uruguay hade blivit utsatt för vattentortyr eller skendränkning. Han betecknade den som helt djävulsk för den knäckte den torterade utan att efterlämna några yttre spår. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg välkomnade det amerikanska erkännandet men var orolig för att det skulle underminera folkrättens förbud mot tortyr.
....till den kända norska journalisten Åsne Seierstad, som kommit med ny bok, Den har titeln ”De kränkede” och handlar om Tjetjenien. Med empati skildrar hon de många tjetjenernas lidanden men också de ryska soldatveteranernas prekära situation. (Källa Inga-Lina Lindqvist, AB 4/2)
....till de tappra tuff-aktivister som i tisdags (5/2) fixade ett utskick till de ca 400 Tuff-medlemmarna. Det innehöll Tuff-kalendarium och Tuff-bladet och inbetalningskort med Tuffs plusgiro på: 16 01 37 -6. Nya medlemmar är hjärtligt välkomna och medlem blir man för 200 kr och 80 kr för annan på samma adress.
....till De allt flera smarta människor som använder Tuffs mangogram för att gratulera, tacka eller uttrycka deltagande vid dödsfall och därigenom bidrar till ytterligare många tusen mangoträd bland indiska Dharampurs små fattiga byar
....till Jugoslavienkommitténs Christer Lundgren, som är kritisk till SvT:s program (3/2) om rättegången mot Milosevic. Han kallar programmet för ”skamlöst ensidigt”, anser att det var en ”skenrättegång” anordnad av angriparen Nato och anser att Natos krig mot Jugoslavien var ett experiment för de följande angreppskrigen mot Afghanistan och Irak.
....till USA:s förre FN-ambassadör John Bolton, som ifrågasätter USA:s och EU:s hållning i Kosovofrågan. Han varnar för att ett självständigt Kosovo kan destabilisera Balkan, där också Makedonien och Montenegro har albanska minoriteter. Och han efterlyser mera rysk inblandning i förhandlingarna. (Källa: Russiatoday)
....till Ira Malik, som i Aftonbladet (6/2) anser att TV4:s program ”Fredsstyrkan” om svenska soldater i Afghanistan är ”patriotisk låtsasjournalistik när den är som sämst”. Hon skriver bland annat: ”I Fredsstyrkan får vi se prov på den sortens patriotiska och hjälteglorifierande journalistik som vi brukar håna andra länder för. Till toner av rockikoner som Iggy Pop åker fina svenska pojkar, och ett par fina tjejer, på livsfarligt uppdrag i främmande land.”
....till CIA-chefen Michael Heyden, som nu medgivit att amerikanska underrättelsetjänsten använt så kallad skendränkning (waterboarding) vid förhör av misstänkta terrorister. det har i och för sig länge varit känt och uppges vara en ytterst plågsam behandling, som människorättsorganisationer betecknar som tortyr. (Källa: DN 7/2). Ironiskt nog tycks det så kallade kriget mot terrorismen innehålla mycket just av terror.
....till Sveriges Radios ofta hörvärda Studio Ett (8/2), där Mauricio Vigil berättade om hur han i Uruguay hade blivit utsatt för vattentortyr eller skendränkning. Han betecknade den som helt djävulsk för den knäckte den torterade utan att efterlämna några yttre spår. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg välkomnade det amerikanska erkännandet men var orolig för att det skulle underminera folkrättens förbud mot tortyr.
....till den kända norska journalisten Åsne Seierstad, som kommit med ny bok, Den har titeln ”De kränkede” och handlar om Tjetjenien. Med empati skildrar hon de många tjetjenernas lidanden men också de ryska soldatveteranernas prekära situation. (Källa Inga-Lina Lindqvist, AB 4/2)
....till de tappra tuff-aktivister som i tisdags (5/2) fixade ett utskick till de ca 400 Tuff-medlemmarna. Det innehöll Tuff-kalendarium och Tuff-bladet och inbetalningskort med Tuffs plusgiro på: 16 01 37 -6. Nya medlemmar är hjärtligt välkomna och medlem blir man för 200 kr och 80 kr för annan på samma adress.
....till De allt flera smarta människor som använder Tuffs mangogram för att gratulera, tacka eller uttrycka deltagande vid dödsfall och därigenom bidrar till ytterligare många tusen mangoträd bland indiska Dharampurs små fattiga byar
fredag, februari 1
FRÅN TUFF-BLADET FEB-MARS 2008
Förutom ett kalendarium medföljer alltid Tuff-bladet vid de regelbundna utskicken till medlemmarna. Dessutom ingår tidningen PAX i medlemsavgiften, som är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem att sättas in på Tuffs pg 16 01 37 -6
------------------------------------------------------------------------------------------------- Stort Tuff-bistånd 2007
Tuff har ingen avlönad, så varje insamlat öre går oavkortat till ändamålet. Inte heller har vi några offentliga bidrag, så skattebetalarna belastas inte. Ändå betalade vi 2007 till:
Indiska partners (skolor, brunnar, mangoträd m m) 310 000 kr, till en by i Guatemala 31 300 kr, krigsdrabbade afghaner 11 250 kr och till fattiga gamla i Belgrad julklappar för 5 000 kr
”Petersen Reading Room”
I många år har Gunnar & Margaretha Petersen gjort jättefina insatser i Tuff. I december fyllde de 75 resp. 70. Som vanligt vid födelsedagar ordnade vi en insamling för att hedra dem. 35 av deras vänner satte in sammanlagt 8 400 kr på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. För denna summa blev det ett ”Petersen Reading Room” i en av Tuff-skolorna bland Dharampurs många små fattiga byar i Indien.
Massor av mangoträd
Ett 50-tal kloka människor köpte under 2007 Tuffs mangogram för att gratulera eller visa sitt deltagande med någon sörjande. Det blev sammanlagt 13 220 kr och alltså flera tusen nya plantor i Indien, där Tuff nu har finansierat 75 000 träd, som ger skugga, glädje, hälsa och genom frukternas myckna A-vitamin motverkar den nattblindhet som tidigare drabbat fattiga i
indiska Dharampur. Mangogram kan beställas av Åke Sandin, tel 712 4463 eller på e-post: ake.sandin@tyresoradion.se el. tuffmail@spray.se
Tre sorters mangogram finns:1) Till minne av, 2) I stället för blommor, 3) För att gratulera
Brev från Lina Vuskovic
Lina Vuskovic är sedan länge Tuffs partner i Belgrad. Under inbördeskrigen på 90-talet var hon en av ”kvinnorna i svart” som modigt protesterade mot kriget. För 5000 kr från Tuff har hon nu givit julklappar till fattiga gamla, som under sina liv gång på gång drabbats av krig och elände. Lina skriver:
”Tack vare Tuffs stöd kunde våra äldre fröjdas även denna jul. Med små resurser kan man skapa stor glädje och med lite omtanke kan vi skapa mycken värme. Tack alla ni som valt att skänka lite livsljus i vinterns mörker!”
Lina besökte för några år sen Tyresö och bodde hos Tuffordföranden Sylvia Ljungdahl, som sedan själv besökte Lina i Belgrad och som vet mycket om Tuffs samarbete med Lina.
”Jättefina projekt i Indien”
Nyss hemkomna efter 3 veckor i Indien är Bitte Isacsson, Margareta Svahn, Barbro Nordlöf.De är liksom andra besökare av de många Tuff-projekten mycket entusiastiska över vad de fick se. Dessutom hade de förmånen att i några nätter bo i ”Tuff Friendship House”, ett av de många hus och brunnar som fått namn, som erinrar om varifrån pengarna har kommit. Den 28 februari berättar de tre om sina intryck. Det sker kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80
Afghanskan Nasira tackar
Liksom flera andra afghaner har Nasira Omidy bott hos tuff-medlemmen Ulla Carina Sellergen i Trollbäcken. I Radio Tuff berättade hon nyligen hur väldigt mycket för krigsdrabbade i Afghanstan pengarna från Tuff hade räckt till. Hon tackade hjärtligt för vår blygsamma insats
Lena Sandins bidrag
I Radio Tuff och Succékanalen 91,4 har tuff-aktivisten Lena Sandin berättat om att hon nu slutat på ett jobb som hon i 15 år trivts med. Hon gjorde det av fredspolitiska skäl, eftersom firman nu förser vapenindustrin med produkter. Lenas arbetskamrater samlade som avskeds-gåva in 3 352 kr till henne. Pengarna har hon nu skänkt till Tuff, pg 79 36 36-2, för att i någon mån lindra den just nu ovanligt kalla vintern för krigsdrabbade afghaner. För 25 år sedan, när Lena var tennisproffs skänkte hon ofta pengar till olika tuff-projekt.
Inte alls ”Radio Trendig”
Radio Tuff fortsätter att göra skäl för sitt tuffa namn och har nu på frivilligbasis hörts i snart 23 år och 1170 veckor i följd. Programledarna Åke Sandin och Monica Schelin samt Hampus Eckerman (Kista), Marianne Stieger (Malmö), Bengt Svensson (San Francisco) och Leif Bratt (Wien) m.fl. ser till att denna radio aldrig blir ointressant trendig. Söndag kl 17 på 91,4 MHz
www.tyresoradion.se
Där kan man lyssna på Radio Tuff och där finns lyssnaromdömen i fliken ”Sagt om 91,4”, som gör att radiomakarna fortsätter. Hör av dig du också till Åke, ake.sandin@tyresoradion.se tel 08-712 4463
www.tuff.fred.se
Bengt Citron uppdaterar varje vecka hemsidan, där du finner massor av information om Tuff
-------------------------------------------------------------------------------------------------Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FedsFörenings Radio Tuff (nr 1170) 2008-02-03
------------------------------------------------------------------------------------------------- Stort Tuff-bistånd 2007
Tuff har ingen avlönad, så varje insamlat öre går oavkortat till ändamålet. Inte heller har vi några offentliga bidrag, så skattebetalarna belastas inte. Ändå betalade vi 2007 till:
Indiska partners (skolor, brunnar, mangoträd m m) 310 000 kr, till en by i Guatemala 31 300 kr, krigsdrabbade afghaner 11 250 kr och till fattiga gamla i Belgrad julklappar för 5 000 kr
”Petersen Reading Room”
I många år har Gunnar & Margaretha Petersen gjort jättefina insatser i Tuff. I december fyllde de 75 resp. 70. Som vanligt vid födelsedagar ordnade vi en insamling för att hedra dem. 35 av deras vänner satte in sammanlagt 8 400 kr på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. För denna summa blev det ett ”Petersen Reading Room” i en av Tuff-skolorna bland Dharampurs många små fattiga byar i Indien.
Massor av mangoträd
Ett 50-tal kloka människor köpte under 2007 Tuffs mangogram för att gratulera eller visa sitt deltagande med någon sörjande. Det blev sammanlagt 13 220 kr och alltså flera tusen nya plantor i Indien, där Tuff nu har finansierat 75 000 träd, som ger skugga, glädje, hälsa och genom frukternas myckna A-vitamin motverkar den nattblindhet som tidigare drabbat fattiga i
indiska Dharampur. Mangogram kan beställas av Åke Sandin, tel 712 4463 eller på e-post: ake.sandin@tyresoradion.se el. tuffmail@spray.se
Tre sorters mangogram finns:1) Till minne av, 2) I stället för blommor, 3) För att gratulera
Brev från Lina Vuskovic
Lina Vuskovic är sedan länge Tuffs partner i Belgrad. Under inbördeskrigen på 90-talet var hon en av ”kvinnorna i svart” som modigt protesterade mot kriget. För 5000 kr från Tuff har hon nu givit julklappar till fattiga gamla, som under sina liv gång på gång drabbats av krig och elände. Lina skriver:
”Tack vare Tuffs stöd kunde våra äldre fröjdas även denna jul. Med små resurser kan man skapa stor glädje och med lite omtanke kan vi skapa mycken värme. Tack alla ni som valt att skänka lite livsljus i vinterns mörker!”
Lina besökte för några år sen Tyresö och bodde hos Tuffordföranden Sylvia Ljungdahl, som sedan själv besökte Lina i Belgrad och som vet mycket om Tuffs samarbete med Lina.
”Jättefina projekt i Indien”
Nyss hemkomna efter 3 veckor i Indien är Bitte Isacsson, Margareta Svahn, Barbro Nordlöf.De är liksom andra besökare av de många Tuff-projekten mycket entusiastiska över vad de fick se. Dessutom hade de förmånen att i några nätter bo i ”Tuff Friendship House”, ett av de många hus och brunnar som fått namn, som erinrar om varifrån pengarna har kommit. Den 28 februari berättar de tre om sina intryck. Det sker kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80
Afghanskan Nasira tackar
Liksom flera andra afghaner har Nasira Omidy bott hos tuff-medlemmen Ulla Carina Sellergen i Trollbäcken. I Radio Tuff berättade hon nyligen hur väldigt mycket för krigsdrabbade i Afghanstan pengarna från Tuff hade räckt till. Hon tackade hjärtligt för vår blygsamma insats
Lena Sandins bidrag
I Radio Tuff och Succékanalen 91,4 har tuff-aktivisten Lena Sandin berättat om att hon nu slutat på ett jobb som hon i 15 år trivts med. Hon gjorde det av fredspolitiska skäl, eftersom firman nu förser vapenindustrin med produkter. Lenas arbetskamrater samlade som avskeds-gåva in 3 352 kr till henne. Pengarna har hon nu skänkt till Tuff, pg 79 36 36-2, för att i någon mån lindra den just nu ovanligt kalla vintern för krigsdrabbade afghaner. För 25 år sedan, när Lena var tennisproffs skänkte hon ofta pengar till olika tuff-projekt.
Inte alls ”Radio Trendig”
Radio Tuff fortsätter att göra skäl för sitt tuffa namn och har nu på frivilligbasis hörts i snart 23 år och 1170 veckor i följd. Programledarna Åke Sandin och Monica Schelin samt Hampus Eckerman (Kista), Marianne Stieger (Malmö), Bengt Svensson (San Francisco) och Leif Bratt (Wien) m.fl. ser till att denna radio aldrig blir ointressant trendig. Söndag kl 17 på 91,4 MHz
www.tyresoradion.se
Där kan man lyssna på Radio Tuff och där finns lyssnaromdömen i fliken ”Sagt om 91,4”, som gör att radiomakarna fortsätter. Hör av dig du också till Åke, ake.sandin@tyresoradion.se tel 08-712 4463
www.tuff.fred.se
Bengt Citron uppdaterar varje vecka hemsidan, där du finner massor av information om Tuff
-------------------------------------------------------------------------------------------------Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FedsFörenings Radio Tuff (nr 1170) 2008-02-03
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1170) 08-02-03 till....
....till minnet av Mahatma Gandhi som bland annat sade: "EN GNUTTA PRAKTISKT HANDLANDE ÄR MER VÄRT ÄN TONVIS MED TEORIER." Litegrann har väl Tuff följt denna regel, till exempel genom sitt mångåriga och omfattande finansiella stöd till indiska gandhianers många utomordentliga skolprojekt m m
....till de svenska medier, som i onsdags (30/1) uppmärksammade 60-årsdagen av Gandhis död
....till chefen för Transnationella stiftelsen för Freds- och Framtidforskning (TFF) Jan Öberg, som kommenterar kampanjen i USA mot Arun Gandhi och tycker att det är dags att stödja honom. Arun Gandhi har stämplats som antisemit och trots ursäkter för sin kritik av Israel tvingats lämna sin post vid Gandhiinstituttet för ickevåld vid Rochester-universitetet i New York: Öberg skriver bland annat:
”Två länder i världen har utvecklat en medie- och propagandamakt som förvandlar varje form av kritik mot deras politik till en känsla av att vara diskrimerade offer som nationer - USA och Israel. Tankesmedjor, medier, bloggare etc påstår att vi är ’antiamerikaner’ eller ’antisemiter’ i samma stund vi kritiserar deras krig, vapen - inklusive kärnvapen - och deras ockupationer”
....till författaren Sven Lindqvist som just kommit ut med en ny bok, ”Avsikt att förinta”. Den tar upp delvis samma ämnen som hans utomordentligt viktiga och läsvärda ”Utrota varenda jävel” (1992) och ”Nu dog du –om bombernas århundrade” (1999). Åsa Linderborg (AB 25/1) börjar sin recension så här: ”Den som vill regera sin samtid måste behärska historieskrivningen. Det är därför borgerligheten förtiger, förringar eller försvarar de västerländska staternas brott mot mänskligheten (frånsett Nazityskland, som räknas som en anomali). Den som påpekar att Storbritannien, Frankrike, USA – de självutnämnda så kallade ’ledande demokratierna’ – mördat, plundrat och plågat folk på världens alla kontinenter såväl förr som nu, avfärdas som lögnare eller extremist.”
I DN (25/1) har Peter Fröberg Idlings recension av Lindqvists bok rubriken ”Glömda folkmord”. Han nämner terrorbombningarna av japanska och tyska civila under andra världskriget och menar att Lindqvist ofta rannsakar västvärldens dubbla moraliska bokföring och skriver bland annat: ”Få kan som han [Lindqvist] visa sambanden mellan det vi förlåter oss själva och det vi fördömer i andra”
....till Laura Kaminker (CommonDreams.org) som (25/1) påminner om att Kanada –liksom Sverige- under Vietnamkriget tog emot amerikanska krigsvägrare och att den kanadensiska fredsrörelsen lyckades motverka kraven på att de skulle skickas tillbaka till USA. Hon citerar den dåvarande kanadensiska primärministern Pierre Trudeau, som till sist slog fast: “Kanada borde vara en tillflykt undan militarism”. Nu finns i Kanada amerikaner, som vägrar att deltaga i den amerikanska ockupationen av Irak och Afghanistan, så på nytt har krav höjts att de skall skickas tillbaka
....till Lennart och Åsne Liedén, som i tisdags (29/1) vid ett Tuff-möte berättade om sitt besök i Vietnam. Nästa träff i diskussionscaféet FILOSOFIKA äger rum tisdag den 4 mars. Då är ämnet: ”VAD MENAS MED ATT VARA LIBERAL?” Inledare och samtalsledare: GÖRAN FLODMAN
....till de svenska medier, som i onsdags (30/1) uppmärksammade 60-årsdagen av Gandhis död
....till chefen för Transnationella stiftelsen för Freds- och Framtidforskning (TFF) Jan Öberg, som kommenterar kampanjen i USA mot Arun Gandhi och tycker att det är dags att stödja honom. Arun Gandhi har stämplats som antisemit och trots ursäkter för sin kritik av Israel tvingats lämna sin post vid Gandhiinstituttet för ickevåld vid Rochester-universitetet i New York: Öberg skriver bland annat:
”Två länder i världen har utvecklat en medie- och propagandamakt som förvandlar varje form av kritik mot deras politik till en känsla av att vara diskrimerade offer som nationer - USA och Israel. Tankesmedjor, medier, bloggare etc påstår att vi är ’antiamerikaner’ eller ’antisemiter’ i samma stund vi kritiserar deras krig, vapen - inklusive kärnvapen - och deras ockupationer”
....till författaren Sven Lindqvist som just kommit ut med en ny bok, ”Avsikt att förinta”. Den tar upp delvis samma ämnen som hans utomordentligt viktiga och läsvärda ”Utrota varenda jävel” (1992) och ”Nu dog du –om bombernas århundrade” (1999). Åsa Linderborg (AB 25/1) börjar sin recension så här: ”Den som vill regera sin samtid måste behärska historieskrivningen. Det är därför borgerligheten förtiger, förringar eller försvarar de västerländska staternas brott mot mänskligheten (frånsett Nazityskland, som räknas som en anomali). Den som påpekar att Storbritannien, Frankrike, USA – de självutnämnda så kallade ’ledande demokratierna’ – mördat, plundrat och plågat folk på världens alla kontinenter såväl förr som nu, avfärdas som lögnare eller extremist.”
I DN (25/1) har Peter Fröberg Idlings recension av Lindqvists bok rubriken ”Glömda folkmord”. Han nämner terrorbombningarna av japanska och tyska civila under andra världskriget och menar att Lindqvist ofta rannsakar västvärldens dubbla moraliska bokföring och skriver bland annat: ”Få kan som han [Lindqvist] visa sambanden mellan det vi förlåter oss själva och det vi fördömer i andra”
....till Laura Kaminker (CommonDreams.org) som (25/1) påminner om att Kanada –liksom Sverige- under Vietnamkriget tog emot amerikanska krigsvägrare och att den kanadensiska fredsrörelsen lyckades motverka kraven på att de skulle skickas tillbaka till USA. Hon citerar den dåvarande kanadensiska primärministern Pierre Trudeau, som till sist slog fast: “Kanada borde vara en tillflykt undan militarism”. Nu finns i Kanada amerikaner, som vägrar att deltaga i den amerikanska ockupationen av Irak och Afghanistan, så på nytt har krav höjts att de skall skickas tillbaka
....till Lennart och Åsne Liedén, som i tisdags (29/1) vid ett Tuff-möte berättade om sitt besök i Vietnam. Nästa träff i diskussionscaféet FILOSOFIKA äger rum tisdag den 4 mars. Då är ämnet: ”VAD MENAS MED ATT VARA LIBERAL?” Inledare och samtalsledare: GÖRAN FLODMAN
Leif Bratt från Wien: VALVINSTER, BALER, OLIKA ”BOMBER”
Leif Bratt från Wien: VALVINSTER, BALER, OLIKA ”BOMBER”
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff ( www.tyresoradion.se ) har på frivilligbasis sänts varenda vecka sedan 1985. Tuff jobbar lokalt för något globalt och därför är det en förmån att ha medarbetare lite varstans i Sverige och världen. Förra veckan hördes rapporter från Indien, San Francisco och Malmö, den här veckan från Härjedalen och Österrike. Det sistnämnda kommer här:
Här har det nyligen varit kommunalval i staden Graz. Det kanske är en politisk fingervisning för framtiden. Ett parti fick landsomfattande uppmärksamhet när man gick ut och anklagade profeten Muhammed för att vara pedofil samt att budskapen från Gud nådde honom vid schizofrena anfall. Vidare att invandringsvågen från muslimska länder kunde jämföras med en Tsunami.
På detta ökade man röstetalet från nästan 10% till närmare 13. således en tillströmning på ungefär 30%. Men detta skall jämföras med den verkliga vinnaren, som utan några spektakulära utspel ökade med 75%. Från 8,3% till 14,6. Det var bara verkligheten som kom ikapp väljarkåren. Är det 15 grader varmt i mitten av januari så begriper man att något är fel. Därför denna ökning för Die Grünen (de gröna). Så framtidsfrågorna kanske är integration eller bristen på den och miljön. Om vi nu inte går in i en ekonomisk depression och alla bara vill rädda sitt eget skinn.
Men även om media är fulla med braskande rubriker om börsens utveckling så får de, här i Österrike, traditionsenliga balerna lika stort utrymme. Den mest prestigefyllda är Operabalen. Den matchas fram av en otroligt publicitetsskicklig person. Han syns i TV nästan dagligen. Han åker med ett antal lättklädda unga damer till exotiska resmål. Själv är han nyskild och 60+, vilket i och för sig är en förnämlig ålder. Men om det är han eller "sexbomberna" (TUFF-koppling) som drar kan man väl spekulera i.
Publicitet får han i alla fall. Förra året lyckades han få hit Paris Hilton som dragplåster till Operabalen, genom en frikostig check på 1 miljon euro. Smakar det så kostar det. I år är dragplåstret en bedagad världsberömd strippa (ger publicitet) som jag inte kan namnet på. Berömdheten lär baseras på att hon utförde sitt avklädningsnummer i ett gigantiskt Martiniglas fyllt med champagne. Så bekymren för framtiden kanske inte är så stora trots allt.
Eller också så är det en dekadent elit som försöker dupera oss vanliga. Balsäsongen är i alla fall igång och celebriteternas behov av exponering tillfredsställs med råge. Skall man räknas, måste man vara med på bild. Själv får jag nöja mig med min spegelbild.
Men apropå bomber så kan jag nu räta ut det frågetecken som kvarstod efter förra rapporten från Wien. För er som glömt, så var det oklart varför österrikiska Mums-Mums heter Schwedenbombe. Jag tillskrev producenten och fick följande förklaring. I sin ungdom var han i Paris och lärde sig till sockerbagare. Där blev han även nära vän med en svensk. Svensken besökte honom senare i Wien. Där diskuterade de produktutveckling av godsaker. Idén om en Mums-Mums för Österrike dök då upp.
Som ett slags tack till, eller åminnelse av vännen, så kom produkten att kallas Schwedenbombe. Ett icke dementerat rykte säger att den svenska vännen var av kvinnligt kön.mvh“skjutjärnsvolontären”
Leif Bratt i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1170) 2008-02-03
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff ( www.tyresoradion.se ) har på frivilligbasis sänts varenda vecka sedan 1985. Tuff jobbar lokalt för något globalt och därför är det en förmån att ha medarbetare lite varstans i Sverige och världen. Förra veckan hördes rapporter från Indien, San Francisco och Malmö, den här veckan från Härjedalen och Österrike. Det sistnämnda kommer här:
Här har det nyligen varit kommunalval i staden Graz. Det kanske är en politisk fingervisning för framtiden. Ett parti fick landsomfattande uppmärksamhet när man gick ut och anklagade profeten Muhammed för att vara pedofil samt att budskapen från Gud nådde honom vid schizofrena anfall. Vidare att invandringsvågen från muslimska länder kunde jämföras med en Tsunami.
På detta ökade man röstetalet från nästan 10% till närmare 13. således en tillströmning på ungefär 30%. Men detta skall jämföras med den verkliga vinnaren, som utan några spektakulära utspel ökade med 75%. Från 8,3% till 14,6. Det var bara verkligheten som kom ikapp väljarkåren. Är det 15 grader varmt i mitten av januari så begriper man att något är fel. Därför denna ökning för Die Grünen (de gröna). Så framtidsfrågorna kanske är integration eller bristen på den och miljön. Om vi nu inte går in i en ekonomisk depression och alla bara vill rädda sitt eget skinn.
Men även om media är fulla med braskande rubriker om börsens utveckling så får de, här i Österrike, traditionsenliga balerna lika stort utrymme. Den mest prestigefyllda är Operabalen. Den matchas fram av en otroligt publicitetsskicklig person. Han syns i TV nästan dagligen. Han åker med ett antal lättklädda unga damer till exotiska resmål. Själv är han nyskild och 60+, vilket i och för sig är en förnämlig ålder. Men om det är han eller "sexbomberna" (TUFF-koppling) som drar kan man väl spekulera i.
Publicitet får han i alla fall. Förra året lyckades han få hit Paris Hilton som dragplåster till Operabalen, genom en frikostig check på 1 miljon euro. Smakar det så kostar det. I år är dragplåstret en bedagad världsberömd strippa (ger publicitet) som jag inte kan namnet på. Berömdheten lär baseras på att hon utförde sitt avklädningsnummer i ett gigantiskt Martiniglas fyllt med champagne. Så bekymren för framtiden kanske inte är så stora trots allt.
Eller också så är det en dekadent elit som försöker dupera oss vanliga. Balsäsongen är i alla fall igång och celebriteternas behov av exponering tillfredsställs med råge. Skall man räknas, måste man vara med på bild. Själv får jag nöja mig med min spegelbild.
Men apropå bomber så kan jag nu räta ut det frågetecken som kvarstod efter förra rapporten från Wien. För er som glömt, så var det oklart varför österrikiska Mums-Mums heter Schwedenbombe. Jag tillskrev producenten och fick följande förklaring. I sin ungdom var han i Paris och lärde sig till sockerbagare. Där blev han även nära vän med en svensk. Svensken besökte honom senare i Wien. Där diskuterade de produktutveckling av godsaker. Idén om en Mums-Mums för Österrike dök då upp.
Som ett slags tack till, eller åminnelse av vännen, så kom produkten att kallas Schwedenbombe. Ett icke dementerat rykte säger att den svenska vännen var av kvinnligt kön.mvh“skjutjärnsvolontären”
Leif Bratt i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1170) 2008-02-03
lördag, januari 26
TRE NEDTYSTADE ETNISKA RENSNINGAR
Under ett dygn för några dagar sedan lämnade jag mitt oavlönade heltidsjobb med Succékanalen 91,4, Tyresöradion, och Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff. (www.tyresoradion.se). För att inte bara ägna mig år röken och kröken tog jag med mig ett par böcker.
Den ena boken är skriven av den israeliska historieprofessorn Ilan Pappe. Titeln är ”Den etniska rensningen av Palestina” (Karnival förlag. Översättning: Christer lundgren). Trots att jag under många år varit åtminstone halvprofessionell i ämnet historia måste jag erkänna att jag vetat alltför litet om de ohyggligheter som ägde rum i Palestina 1947-48. Liksom de flesta har jag barnatrott på den gängse bilden, att det var otäcka och aggressiva araber som attackerade och ville utplåna den nyblivna staten Israel, som bara försvarade sig.
Ilan Pappe sticker hål på myterna och visar att araberna var militärt underlägsna Israel, som dessutom hade stöd av de hänsynslösa terrorgrupperna Irgun och Stern. Cirka 500 palestinska byar angreps, deras civila invånare massakrerades, våldtogs eller tvingades på flykt. Det är detta som palestinierna, som hade bott där i sekler, kallar nakba, katastrofen. Efter 100 sidor i Pappes bok fick jag nog. Jag börjar bli gammal och blödig.
I stället började jag läsa den andra boken, Jens Orbacks om sin tyska mamma Katja. Den har titeln ”Medan segern firades”. Orback skildrar finstämt sina släktingar i Wittenberg, en tysk ort vid Östersjön inte så långt från Danzig (Gdansk) eller från Tyresös vänort Wejherowo och som sedan andra världskriget är polsk med namnet Bialogora. När skildringen närmar sig mars 1945 och den tonåriga Katjas liv blir en mardröm slutade jag att läsa.
Jag vet redan för smärtsamt mycket vad som hände med tyska civila i öster –och för all del också i väster. Har intervjuat för Tyresöradion många hundra utomlandsfödda människor här i trakten från massor av olika länder. Några av dem har varit tyskfödda och vad de lågmält och ibland gråtande berättat har rubbat min ensidiga syn på andra världskriget. En släkting till Jens Orback talar i hans bok om skam och skuld, som oskyldiga tyskar har hjärntvättats med att känna och det stämmer med min granne Evas berättelse. Liksom Orbacks mamma var Eva tonåring i Hinterpommern 1945 och hade ett veritabelt helvete när segrarna utsatte henne för våldtäkter och andra grymma övergrepp: Eva sammanfattar:
”Man hade inget människovärde och man återfick heller inget värde, eftersom det är ingen som pratar om oss.”
Det var 14 miljoner tyskar som segrarna etniskt rensade från områden som deras förfäder hade bebott under många sekler. Drygt två miljoner av dem dog/dödades.
I svenska kvinnofängelset Hinseberg sitter en 77-årig bosnienserbisk dam, Biljana Plavsic, dömd av Haagdomstolen till så många år att det i praktiken innebär livstid. Bland annat skulle hon som president i den serbiska delen av Bosnien ha gjort sig skyldig till etnisk rensning. Men ett nedtystat faktum är att det är hennes serbiska landsmän som etniskt rensats allra mest, bland annat från kroatiska Krajina och från Kosovo. 700 000 flyktingar finns i Serbien. Och om Kosovo erkänns som självständig stat väntar sannolikt nya fördrivningar av serber, vilka för ett par generationer sedan utgjorde provinsens majoritet.
”Ve de besegrade!”, medgav redan romarna.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1169) 27/1-3/2 2008
Radio Tuff har sänts varenda vecka sedan 1985, sannolikt ett rekord för frivilligt producerad radio. Ett nytt Radio Tuff hörs söndagar kl 17 på 91,4 MHz och sedan på olika tider 4 ggr per dygn under en vecka. Hörs också på nätet www.tyresoradion.se Tycker du att Tuffs insatser är bra är du välkommen som medlem i Tyresö Ulands- och FredsFörening. Att många människor blir medlemmar är det som håller de frivilligt arbetande aktivisterna i gång. Årsavgiften är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem (annan på samma adress). Välkommen som medlem genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 Mer om Tuff på www.tuff.fred.se
Den ena boken är skriven av den israeliska historieprofessorn Ilan Pappe. Titeln är ”Den etniska rensningen av Palestina” (Karnival förlag. Översättning: Christer lundgren). Trots att jag under många år varit åtminstone halvprofessionell i ämnet historia måste jag erkänna att jag vetat alltför litet om de ohyggligheter som ägde rum i Palestina 1947-48. Liksom de flesta har jag barnatrott på den gängse bilden, att det var otäcka och aggressiva araber som attackerade och ville utplåna den nyblivna staten Israel, som bara försvarade sig.
Ilan Pappe sticker hål på myterna och visar att araberna var militärt underlägsna Israel, som dessutom hade stöd av de hänsynslösa terrorgrupperna Irgun och Stern. Cirka 500 palestinska byar angreps, deras civila invånare massakrerades, våldtogs eller tvingades på flykt. Det är detta som palestinierna, som hade bott där i sekler, kallar nakba, katastrofen. Efter 100 sidor i Pappes bok fick jag nog. Jag börjar bli gammal och blödig.
I stället började jag läsa den andra boken, Jens Orbacks om sin tyska mamma Katja. Den har titeln ”Medan segern firades”. Orback skildrar finstämt sina släktingar i Wittenberg, en tysk ort vid Östersjön inte så långt från Danzig (Gdansk) eller från Tyresös vänort Wejherowo och som sedan andra världskriget är polsk med namnet Bialogora. När skildringen närmar sig mars 1945 och den tonåriga Katjas liv blir en mardröm slutade jag att läsa.
Jag vet redan för smärtsamt mycket vad som hände med tyska civila i öster –och för all del också i väster. Har intervjuat för Tyresöradion många hundra utomlandsfödda människor här i trakten från massor av olika länder. Några av dem har varit tyskfödda och vad de lågmält och ibland gråtande berättat har rubbat min ensidiga syn på andra världskriget. En släkting till Jens Orback talar i hans bok om skam och skuld, som oskyldiga tyskar har hjärntvättats med att känna och det stämmer med min granne Evas berättelse. Liksom Orbacks mamma var Eva tonåring i Hinterpommern 1945 och hade ett veritabelt helvete när segrarna utsatte henne för våldtäkter och andra grymma övergrepp: Eva sammanfattar:
”Man hade inget människovärde och man återfick heller inget värde, eftersom det är ingen som pratar om oss.”
Det var 14 miljoner tyskar som segrarna etniskt rensade från områden som deras förfäder hade bebott under många sekler. Drygt två miljoner av dem dog/dödades.
I svenska kvinnofängelset Hinseberg sitter en 77-årig bosnienserbisk dam, Biljana Plavsic, dömd av Haagdomstolen till så många år att det i praktiken innebär livstid. Bland annat skulle hon som president i den serbiska delen av Bosnien ha gjort sig skyldig till etnisk rensning. Men ett nedtystat faktum är att det är hennes serbiska landsmän som etniskt rensats allra mest, bland annat från kroatiska Krajina och från Kosovo. 700 000 flyktingar finns i Serbien. Och om Kosovo erkänns som självständig stat väntar sannolikt nya fördrivningar av serber, vilka för ett par generationer sedan utgjorde provinsens majoritet.
”Ve de besegrade!”, medgav redan romarna.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1169) 27/1-3/2 2008
Radio Tuff har sänts varenda vecka sedan 1985, sannolikt ett rekord för frivilligt producerad radio. Ett nytt Radio Tuff hörs söndagar kl 17 på 91,4 MHz och sedan på olika tider 4 ggr per dygn under en vecka. Hörs också på nätet www.tyresoradion.se Tycker du att Tuffs insatser är bra är du välkommen som medlem i Tyresö Ulands- och FredsFörening. Att många människor blir medlemmar är det som håller de frivilligt arbetande aktivisterna i gång. Årsavgiften är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem (annan på samma adress). Välkommen som medlem genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 Mer om Tuff på www.tuff.fred.se
Bengt Svensson: PRESIDENTKANDIDATER, EKONOMI, IRAK
Hej alla lyssnare.Ni vill förstås att oraklet i San Francisco talar om vem som blir näste amerikanske president.
Jag tror det blir en rätt ful och bitter primärvalskampanj mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Dock är det svårt att tänka sig att någon av de rakryggade genierna som slåss om den republikanska nomineringen skulle kunna vinna presidentvalet.Kanske republikanerna därför skakar fram någon avdankad general ur rockärmen, som lanseras som en opolitisk, samlande gestalt och vinner valet.
Jag bara gissar.
Obama är en medryckande talare, medan Hillary hänvisar till sin erfarenhet och effektivitet. Helt klart är det den förre som väcker entusiasm hos ungdomar. Visserligen har president Bush mycket låga opinionssiffror, men senaten och representanthuset har faktiskt ännu lägre.
Kanske kommer folket att vilja satsa på den som är minst insyltad i de senaste 7 årens politiska beslutsfattande.Huspriserna rasar, dollarn rasar, börsen rasar. Imperiets fiender skulle säkert önska att Bush kunde sitta kvar i 4 år till. Helsidesannonser i tidningarna lockar med exekutivauktioner, där utgångsbuden för nästan nya hus är en bråkdel av tidigare belånade värden. Framför allt är det de enorma, nya villaområdena en bra bit utanför San Francisco som råkat illa ut.
När jag först kom till USA satt Nixon i Vita Huset. När jag sedan bosatte mig här försökte Jimmy Carter få den amerikanska ambassadgisslan frigiven från Teheran. Sedan kom Reagan och Bush I och Clinton och Bush II. Jag är ganska luttrad vad gäller amerikansk politik.Men nu har regeringen lovat att vi ska få 800 dollar tillbaks på skatten, förutsatt att vi tidigare betalt in så mycket, förstås. 100 miljarder dollar ska regeringen ge tillbaks till skattebetalarna för att få fart på ekonomin. Fast någon hädare påstod att all kosingen var inlånad från de kinesiska kommunisterna, och att det är något skumt med hela den här ekonomiska grejen.
Kriget mot Irak har snart pågått i 5 år, och tidningen USA Today meddelar triumferande på förstasidan att 75% av Bagdad är "säkert". En fjärdedel av huvudstaden är alltså fortfarande inte erövrad efter nästan fem års krig och hundratusentals människors död.Någon nämnde att motståndet mot Irak-kriget är större i USA än i Europa, och jag kan bara instämma. Men det är också ett impotent motstånd, som är dåligt representerat i kongressen, trots att hela representanthuset varit uppe till nyval 2 gånger sedan kriget började, och samma sak för två tredjedelar av senaten. Många människor känner sig med rätta inte representerade av kongressen. Det är anledningen till att den har så låg popularitet.
De europeiska regeringarna agerar närmast som åskådare som först tar avstånd från ett bankrån, men som, när de märker att polisen inte dyker upp, börjar fjäska in sig hos bankrånaren i hopp om att få dela bytet. Eller är det bara så att George Bush spelar Elake Måns och Angela Merkel och Sarkozy spelar Bill och Bull, medan ingen vågar ställa upp i rollen som den hygglige Pelle Svanslös?
Ett annat problem som européerna inte verkar vilja tala om, är att åtminstone Västeuropa är nerlusat med kärnvapen, och snart kanske Östeuropa också. Holland och Belgien är några av världens kärnvapentätaste länder. Som svar på pacifism och ickevåld brukade det heta att alla länder har en krigsmakt, antingen sin egen eller en främmande, underförstått, ockupationsmakt. Det stämde ju varken då eller nu. I Europa har de flesta länderna både och. Dels en egen krigsmakt och dels en främmande, där den främmande militären är betydligt bättre krigstränad och utrustad. Amerikansk opposition kan tyvärr inte räkna med mycket stöd från Europa, och inte heller att någon krigsmotståndare ska vara president om ett år.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff 27 jan-3 feb 2008
Jag tror det blir en rätt ful och bitter primärvalskampanj mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Dock är det svårt att tänka sig att någon av de rakryggade genierna som slåss om den republikanska nomineringen skulle kunna vinna presidentvalet.Kanske republikanerna därför skakar fram någon avdankad general ur rockärmen, som lanseras som en opolitisk, samlande gestalt och vinner valet.
Jag bara gissar.
Obama är en medryckande talare, medan Hillary hänvisar till sin erfarenhet och effektivitet. Helt klart är det den förre som väcker entusiasm hos ungdomar. Visserligen har president Bush mycket låga opinionssiffror, men senaten och representanthuset har faktiskt ännu lägre.
Kanske kommer folket att vilja satsa på den som är minst insyltad i de senaste 7 årens politiska beslutsfattande.Huspriserna rasar, dollarn rasar, börsen rasar. Imperiets fiender skulle säkert önska att Bush kunde sitta kvar i 4 år till. Helsidesannonser i tidningarna lockar med exekutivauktioner, där utgångsbuden för nästan nya hus är en bråkdel av tidigare belånade värden. Framför allt är det de enorma, nya villaområdena en bra bit utanför San Francisco som råkat illa ut.
När jag först kom till USA satt Nixon i Vita Huset. När jag sedan bosatte mig här försökte Jimmy Carter få den amerikanska ambassadgisslan frigiven från Teheran. Sedan kom Reagan och Bush I och Clinton och Bush II. Jag är ganska luttrad vad gäller amerikansk politik.Men nu har regeringen lovat att vi ska få 800 dollar tillbaks på skatten, förutsatt att vi tidigare betalt in så mycket, förstås. 100 miljarder dollar ska regeringen ge tillbaks till skattebetalarna för att få fart på ekonomin. Fast någon hädare påstod att all kosingen var inlånad från de kinesiska kommunisterna, och att det är något skumt med hela den här ekonomiska grejen.
Kriget mot Irak har snart pågått i 5 år, och tidningen USA Today meddelar triumferande på förstasidan att 75% av Bagdad är "säkert". En fjärdedel av huvudstaden är alltså fortfarande inte erövrad efter nästan fem års krig och hundratusentals människors död.Någon nämnde att motståndet mot Irak-kriget är större i USA än i Europa, och jag kan bara instämma. Men det är också ett impotent motstånd, som är dåligt representerat i kongressen, trots att hela representanthuset varit uppe till nyval 2 gånger sedan kriget började, och samma sak för två tredjedelar av senaten. Många människor känner sig med rätta inte representerade av kongressen. Det är anledningen till att den har så låg popularitet.
De europeiska regeringarna agerar närmast som åskådare som först tar avstånd från ett bankrån, men som, när de märker att polisen inte dyker upp, börjar fjäska in sig hos bankrånaren i hopp om att få dela bytet. Eller är det bara så att George Bush spelar Elake Måns och Angela Merkel och Sarkozy spelar Bill och Bull, medan ingen vågar ställa upp i rollen som den hygglige Pelle Svanslös?
Ett annat problem som européerna inte verkar vilja tala om, är att åtminstone Västeuropa är nerlusat med kärnvapen, och snart kanske Östeuropa också. Holland och Belgien är några av världens kärnvapentätaste länder. Som svar på pacifism och ickevåld brukade det heta att alla länder har en krigsmakt, antingen sin egen eller en främmande, underförstått, ockupationsmakt. Det stämde ju varken då eller nu. I Europa har de flesta länderna både och. Dels en egen krigsmakt och dels en främmande, där den främmande militären är betydligt bättre krigstränad och utrustad. Amerikansk opposition kan tyvärr inte räkna med mycket stöd från Europa, och inte heller att någon krigsmotståndare ska vara president om ett år.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff 27 jan-3 feb 2008
Marianne Stieger: VÅRTECKEN, RÖKPUFFAR, MEDAN LÖGNERNA HAGLAR
Kära lyssnare!
Jag vet inte vad som är gråast – Öresunds vågor, himlen eller cementfabriken? Jag lutar åt himlen. Under hela december månad fick Lund bara åtta soltimmar, och inte fick vi mycket mera här i Limhamn.
Men den som väntar på något gott, väntar inte förgäves, heter det ju. Och döm om min häpnad, när jag igår fick se tre flyttfågelsträck dra norrut, bort över Lommabukten. Vildgäss, ja, men vilken sort, det är jag inte skolad i än. Här i Limhamn blommar gullvivorna, i norra Skåne plockades det kantareller i veckan, och i Danmark har man börjat med pollenrapporten i radion. Våren är på väg!
Från Tyskland drar det upp bara en och annan liten rökpuff numera, sedan man har förbjudit rökning i offentliga lokaler. Visst får man röka på lokal, men bara i små undangömda kyffen, där servering inte är tillåten. Förbudet har väckt många upprörda känslor. Dock är det fortfarande tillåtet att röka i prostituerades arbetsrum, eftersom prostitution är en tillåten inkomstkälla. Förresten heter bordell Puff med ett tyskt slanguttryck. Ett ganska så lämpligt namn, eller hur?
Söndagen den 27 januari, är det val i två delstater i Tyskland, i Hessen med sex miljoner invånare och i Niedersachsen med åtta miljoner. Huruvida det har ljugits i valdebatten, kan jag inte yttra mig om, men tillmälena har varit många och hårda. Frågan är om tyskarna lyssnar på CDU:s, de konservativas, lockrop om hårdare straff, eller om SPD, socialdemokraterna, har en chans med sin nya unga och hårfagra stjärna Ypsilanti, som vill gå betydligt mildare fram med unga brottslingar.
I min plånbok har jag sedan tio år tillbaka ett urklipp ur Dagens Nyheter med ett uttalande som tillskrivs Tyskland gamle järnkansler i slutet av 1800-talet, Bismarck. Han lär ha sagt: ”Aldrig ljugs det så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt.” Med en lätt travestering skulle jag vilja säga: ”Aldrig ljugs det så mycket som före, under och efter ett krig.” I USA har en Washingtonbaserad organisation vid namn Center for Public Integrity undersökt politikers ljugande och kommit fram till att de amerikanska politikerna ljög hämningslöst under upptakten till Irak-kriget och värst var George Bush. Hade vi väntat oss något annat? 260 gånger påstod han något om Irak som inte var sant. Vicepresidenten Cheney, utrikesministern Colin Powell, säkerhetsrådgivaren Condoleeza Rice och flera andra var inte så noga med sanningen de heller. Totalt ljögs det 935 gånger.
Men, kära lyssnare, nog får ni hålla med mig om att månadens största lögn står Ehud Olmert, Israels premiärminister, för. För endast några veckor sedan lovade han George Bush vid dennes besök i Israel att nu minsann skulle de israeliska bosättningarna på palestinsk mark bort. Och vad händer? I skuggan av den mänskliga katastrofen på Gaza-remsan nås vi av ett telegram, i vilket det meddelas att det nu skall byggas 2500 nya bostäder i norra Jerusalem. Tala om att ljuga! Och det med råge!
Och Zlatan, ja, han fick både Jerring-priset och leder den italienska skytteligan. Visserligen på delad förstaplats, men ändå! Vad månde bliva av den pojken?
Nu, kära lyssnare, skall jag ta mig ett vinterbad vid Sibbarps kallbadhus. Lögn? Nej, jag lovar er total sanning i detta program.
Tag väl hand om er uppe i Tyresö hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1169) 27 jan- 3 feb. 2008
Jag vet inte vad som är gråast – Öresunds vågor, himlen eller cementfabriken? Jag lutar åt himlen. Under hela december månad fick Lund bara åtta soltimmar, och inte fick vi mycket mera här i Limhamn.
Men den som väntar på något gott, väntar inte förgäves, heter det ju. Och döm om min häpnad, när jag igår fick se tre flyttfågelsträck dra norrut, bort över Lommabukten. Vildgäss, ja, men vilken sort, det är jag inte skolad i än. Här i Limhamn blommar gullvivorna, i norra Skåne plockades det kantareller i veckan, och i Danmark har man börjat med pollenrapporten i radion. Våren är på väg!
Från Tyskland drar det upp bara en och annan liten rökpuff numera, sedan man har förbjudit rökning i offentliga lokaler. Visst får man röka på lokal, men bara i små undangömda kyffen, där servering inte är tillåten. Förbudet har väckt många upprörda känslor. Dock är det fortfarande tillåtet att röka i prostituerades arbetsrum, eftersom prostitution är en tillåten inkomstkälla. Förresten heter bordell Puff med ett tyskt slanguttryck. Ett ganska så lämpligt namn, eller hur?
Söndagen den 27 januari, är det val i två delstater i Tyskland, i Hessen med sex miljoner invånare och i Niedersachsen med åtta miljoner. Huruvida det har ljugits i valdebatten, kan jag inte yttra mig om, men tillmälena har varit många och hårda. Frågan är om tyskarna lyssnar på CDU:s, de konservativas, lockrop om hårdare straff, eller om SPD, socialdemokraterna, har en chans med sin nya unga och hårfagra stjärna Ypsilanti, som vill gå betydligt mildare fram med unga brottslingar.
I min plånbok har jag sedan tio år tillbaka ett urklipp ur Dagens Nyheter med ett uttalande som tillskrivs Tyskland gamle järnkansler i slutet av 1800-talet, Bismarck. Han lär ha sagt: ”Aldrig ljugs det så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt.” Med en lätt travestering skulle jag vilja säga: ”Aldrig ljugs det så mycket som före, under och efter ett krig.” I USA har en Washingtonbaserad organisation vid namn Center for Public Integrity undersökt politikers ljugande och kommit fram till att de amerikanska politikerna ljög hämningslöst under upptakten till Irak-kriget och värst var George Bush. Hade vi väntat oss något annat? 260 gånger påstod han något om Irak som inte var sant. Vicepresidenten Cheney, utrikesministern Colin Powell, säkerhetsrådgivaren Condoleeza Rice och flera andra var inte så noga med sanningen de heller. Totalt ljögs det 935 gånger.
Men, kära lyssnare, nog får ni hålla med mig om att månadens största lögn står Ehud Olmert, Israels premiärminister, för. För endast några veckor sedan lovade han George Bush vid dennes besök i Israel att nu minsann skulle de israeliska bosättningarna på palestinsk mark bort. Och vad händer? I skuggan av den mänskliga katastrofen på Gaza-remsan nås vi av ett telegram, i vilket det meddelas att det nu skall byggas 2500 nya bostäder i norra Jerusalem. Tala om att ljuga! Och det med råge!
Och Zlatan, ja, han fick både Jerring-priset och leder den italienska skytteligan. Visserligen på delad förstaplats, men ändå! Vad månde bliva av den pojken?
Nu, kära lyssnare, skall jag ta mig ett vinterbad vid Sibbarps kallbadhus. Lögn? Nej, jag lovar er total sanning i detta program.
Tag väl hand om er uppe i Tyresö hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1169) 27 jan- 3 feb. 2008
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1169) 08-01-27 till....
....till Dalai Lama, Michael Gorbatjov, Mairead Corrigan Maguire, Betty Williams, Mohammed Yunus och Lech Walesa, alla mottagare av Nobels fredspris. De har tillsammans antagit ett program, som slår fast att ickevåld som viljeinriktning, tanke och praxis är en nödvändighet idag. Fredspristagarna pläderar också för nedrustning och ger sitt stöd till framtagandet av ett internationellt bindande vapenhandelsfördrag. Läs hela uttalandet på http://www.nobelforpeace/
....till Inger Holmlund, som i Sveriges Radios ”Ring P1” (25/1) påpekade att det finns 30 000 kärnvapen i vår värld och varnade för de enorma farorna med detta.
....till den amerikanske professorn och Asienkännaren Chalmers Johnson som (7/1) skriver:
”I dag finns det gott om bevis för att det under de afghanska kommunisternas tid i Afghanstan var mycket bättre i fråga om kvinnors frihet, utbildningsnivå, samhällsservice, relationerna mellan de etniska grupperna och livskvaliteten än under talibanerna och den nuvarande regimen Karsai, som inte styr över mycket mera än huvudstaden Kabul”
....till gandhianen Jan Viklund, som påminner om några ord av Voltaire:
"Det är förbjudet att döda. Därför straffas alla mördare - såvida de inte dödar i stor skala och till ljudet av trumpeter"
....till Mahatma Gandhis sonson Arun Gandhi, som råkat illa ut genom att reta upp den inflytelserika Israellobbyn i USA. I Washington Post (7/1) skrev han bland annat med adress till Israel:
” Varje nation som blir kvar i det förflutna kan aldrig gå vidare, i synnerhet om man betraktar vapen och bomber som den enda garantin för sin överlevnad."
Arun Gandhi har nu stämplats som antisemit (surprise, surprise) och tvingats avgå från sitt Institute for Nonviolence. Han har också skrivit:
”Vi strider och dödar i religionens namn. Men denna pågående slakt är frukten av våra egna bräckliga sinnen och attityder. (...) De som påstår sig äga den absoluta Sanningen, är de som stagnerat i okunskap. Medan de som betraktar sig som sökare efter Sanningen ständigt utvecklas.”
....till minnet av Mahatma Gandhi, som mördades just för 60 år sedan, den 30 januari 1948
....till den israeliska historieprofessorn Ilan Pappe, som i sin bok ”Den etniska rensningen av Palestina” bland annat skriver:
”En FN-emissarie var annorlunda. Greve Folke Bernadotte hade anlänt till Palestina den 20 maj (1948) och stannade där tills judiska terrorister mördade honom i september för att han ’vågat’ lägga fram ett förslag om att åter dela landet i två hälfter och kräva ovillkorligt återvändande av alla flyktingar. (....) Som ordförande för svenska Röda korset hade Bernadotte bidragit till att rädda judar från nazisterna under andra världskriget och det var därför den israeliska regeringen hade gått med på att han utsågs till FN-medlare. Den hade inte förväntat sig att han skulle göra samma sak för palestinierna som han gjorde för judarna några år tidigare”
....till Den indiska organisationen TERI, som kräver att en av Coca-Colas anläggningar i Indien stängs, eftersom den skapar vattenbrist och föroreningar.
....till alla som stöder Tuffs frivilliga arbete, som under 2007 resulterat i 310 00 kr till utmärkta projekt bland fattiga indiska byar och dessutom bidrag till Guatamala, Afghanistan och Belgrad. Alla i Tuff och Radio Tuff jobbar helt oavlönat och vi har inte ett öre i offentliga bidrag. Därför är vi beroende av många medlemmars stöd. Välkommen du också som medlem! 200 kr för enskild och bara 80 kr för familjemedlem, att sättas in på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6
....till Inger Holmlund, som i Sveriges Radios ”Ring P1” (25/1) påpekade att det finns 30 000 kärnvapen i vår värld och varnade för de enorma farorna med detta.
....till den amerikanske professorn och Asienkännaren Chalmers Johnson som (7/1) skriver:
”I dag finns det gott om bevis för att det under de afghanska kommunisternas tid i Afghanstan var mycket bättre i fråga om kvinnors frihet, utbildningsnivå, samhällsservice, relationerna mellan de etniska grupperna och livskvaliteten än under talibanerna och den nuvarande regimen Karsai, som inte styr över mycket mera än huvudstaden Kabul”
....till gandhianen Jan Viklund, som påminner om några ord av Voltaire:
"Det är förbjudet att döda. Därför straffas alla mördare - såvida de inte dödar i stor skala och till ljudet av trumpeter"
....till Mahatma Gandhis sonson Arun Gandhi, som råkat illa ut genom att reta upp den inflytelserika Israellobbyn i USA. I Washington Post (7/1) skrev han bland annat med adress till Israel:
” Varje nation som blir kvar i det förflutna kan aldrig gå vidare, i synnerhet om man betraktar vapen och bomber som den enda garantin för sin överlevnad."
Arun Gandhi har nu stämplats som antisemit (surprise, surprise) och tvingats avgå från sitt Institute for Nonviolence. Han har också skrivit:
”Vi strider och dödar i religionens namn. Men denna pågående slakt är frukten av våra egna bräckliga sinnen och attityder. (...) De som påstår sig äga den absoluta Sanningen, är de som stagnerat i okunskap. Medan de som betraktar sig som sökare efter Sanningen ständigt utvecklas.”
....till minnet av Mahatma Gandhi, som mördades just för 60 år sedan, den 30 januari 1948
....till den israeliska historieprofessorn Ilan Pappe, som i sin bok ”Den etniska rensningen av Palestina” bland annat skriver:
”En FN-emissarie var annorlunda. Greve Folke Bernadotte hade anlänt till Palestina den 20 maj (1948) och stannade där tills judiska terrorister mördade honom i september för att han ’vågat’ lägga fram ett förslag om att åter dela landet i två hälfter och kräva ovillkorligt återvändande av alla flyktingar. (....) Som ordförande för svenska Röda korset hade Bernadotte bidragit till att rädda judar från nazisterna under andra världskriget och det var därför den israeliska regeringen hade gått med på att han utsågs till FN-medlare. Den hade inte förväntat sig att han skulle göra samma sak för palestinierna som han gjorde för judarna några år tidigare”
....till Den indiska organisationen TERI, som kräver att en av Coca-Colas anläggningar i Indien stängs, eftersom den skapar vattenbrist och föroreningar.
....till alla som stöder Tuffs frivilliga arbete, som under 2007 resulterat i 310 00 kr till utmärkta projekt bland fattiga indiska byar och dessutom bidrag till Guatamala, Afghanistan och Belgrad. Alla i Tuff och Radio Tuff jobbar helt oavlönat och vi har inte ett öre i offentliga bidrag. Därför är vi beroende av många medlemmars stöd. Välkommen du också som medlem! 200 kr för enskild och bara 80 kr för familjemedlem, att sättas in på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6
lördag, januari 19
EN BORTGLÖMD MUSLIMSK ICKEVÅLDSKÄMPE
Nyheter från Afghanistan har länge varit obehagliga. Decennier av krig. Två supermakter som klampat in, först Sovjetunionen på 1980-talet och sedan 2001 finns USA där, plus Nato och ISAF, där också några hundra svenska soldater ingår. Dessutom inbördeskrig, hänsynslösa krigsherrar -- och talibaner.
Här på radion har Nasira Omidy några gånger hörts, en afghanska som med släktingar bott hos Tuff-aktivisten Ulla Carina Sellergren och som nu jobbar på Trollängens äldrecentrum i Tyresö. Hon berättade i fjol om att bidrag från Tuff hade räckt till förbluffande mycket för att hjälpa fattiga och krigsdrabbade i Afghanistan. Men hon berättade också att hon och hennes man hade flytt, sedan en svåger mördats av religiösa skäl.
Afghanerna beskrivs ofta som stolta krigare med gevär på axeln, ständigt beredda att skjuta inkräktare eller folk från fientliga stammar. Landets största folkgrupp är pashtunerna, och det finns också 20 miljoner pashtuner i Pakistan. De sägs vara de allra mest krigiska. Men så blir jag av Jan Viklund i ”Gandhi i Dag” påmind om Abdul Ghaffar Khan (1890-1988).
Khan var pashtun vid ”nordvästgränsen”, då när Brittiska Indien fram till 1947 också omfattade nuvarande Pakistan. Tidigt anslöt han sig till frihetskampen mot britterna, men liksom Gandhi uppmanade han folk att aldrig använda våld. Hans anhängare kom att räknas i tiotusental. De kallade sig själva för ”Guds tjänare”, för Khan hämtade sin ideologi från Koranen, som han menade betonade kärlek och icke-våld. Och han framhöll, att ickevåld krävde mera mod än våld.
Britterna använde inte silkesvantar –för att uttrycka det artigt- mot de förtryckta i sina många kolonier. Mot brutala infödda skall samma brutalitet användas, hävdade de. Khans skaror kallades också rödskjortor efter sin uniformsliknande klädsel. Även dessa obeväpnade och fredligt demonstrerande människor blev ofta angripna och dödade av brittisk militär och polis. Vid ett tillfälle sköts flera hundra av dem. Ja, det gick så långt att några av de infödda i brittisk tjänst vägrade att skjuta på fredliga landsmän. För denna ordervägran blev de bestraffade.
Khan själv satt i åratal i brittiska fängelser. Han motsatte sig Indiens delning 1947 i ett separat Pakistan. Delningen ledde till att många miljoner muslimer och hinduer drevs på flykt, fast i motsatta riktningar, och till ett ömsesidigt mördande av någon miljon människor. Hindun Gandhi och muslimen Khan, båda anhängare av ickevåld, försökte så gott de kunde att hindra sina trosfränder att döda varandra.
Inte ens som medborgare i det nybildade Pakistan undgick Abdul Ghaffar Khan fängelse. Som frispråkig pashtun dömdes han till flera år bakom galler. Det vore bra om denna modiga muslimske ickevåldskämpe kunde lyftas fram ur glömskan i en värld där alltför många ännu tycks tro att det är en gudi behaglig gärning att ta livet av medmänniskor
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1168) 2008-01-20
Här på radion har Nasira Omidy några gånger hörts, en afghanska som med släktingar bott hos Tuff-aktivisten Ulla Carina Sellergren och som nu jobbar på Trollängens äldrecentrum i Tyresö. Hon berättade i fjol om att bidrag från Tuff hade räckt till förbluffande mycket för att hjälpa fattiga och krigsdrabbade i Afghanistan. Men hon berättade också att hon och hennes man hade flytt, sedan en svåger mördats av religiösa skäl.
Afghanerna beskrivs ofta som stolta krigare med gevär på axeln, ständigt beredda att skjuta inkräktare eller folk från fientliga stammar. Landets största folkgrupp är pashtunerna, och det finns också 20 miljoner pashtuner i Pakistan. De sägs vara de allra mest krigiska. Men så blir jag av Jan Viklund i ”Gandhi i Dag” påmind om Abdul Ghaffar Khan (1890-1988).
Khan var pashtun vid ”nordvästgränsen”, då när Brittiska Indien fram till 1947 också omfattade nuvarande Pakistan. Tidigt anslöt han sig till frihetskampen mot britterna, men liksom Gandhi uppmanade han folk att aldrig använda våld. Hans anhängare kom att räknas i tiotusental. De kallade sig själva för ”Guds tjänare”, för Khan hämtade sin ideologi från Koranen, som han menade betonade kärlek och icke-våld. Och han framhöll, att ickevåld krävde mera mod än våld.
Britterna använde inte silkesvantar –för att uttrycka det artigt- mot de förtryckta i sina många kolonier. Mot brutala infödda skall samma brutalitet användas, hävdade de. Khans skaror kallades också rödskjortor efter sin uniformsliknande klädsel. Även dessa obeväpnade och fredligt demonstrerande människor blev ofta angripna och dödade av brittisk militär och polis. Vid ett tillfälle sköts flera hundra av dem. Ja, det gick så långt att några av de infödda i brittisk tjänst vägrade att skjuta på fredliga landsmän. För denna ordervägran blev de bestraffade.
Khan själv satt i åratal i brittiska fängelser. Han motsatte sig Indiens delning 1947 i ett separat Pakistan. Delningen ledde till att många miljoner muslimer och hinduer drevs på flykt, fast i motsatta riktningar, och till ett ömsesidigt mördande av någon miljon människor. Hindun Gandhi och muslimen Khan, båda anhängare av ickevåld, försökte så gott de kunde att hindra sina trosfränder att döda varandra.
Inte ens som medborgare i det nybildade Pakistan undgick Abdul Ghaffar Khan fängelse. Som frispråkig pashtun dömdes han till flera år bakom galler. Det vore bra om denna modiga muslimske ickevåldskämpe kunde lyftas fram ur glömskan i en värld där alltför många ännu tycks tro att det är en gudi behaglig gärning att ta livet av medmänniskor
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1168) 2008-01-20
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1168) 08-01-20 till....
....till två gamla serbiska damer, Stojanka Jarovic och Radonka Partic, som skickat vykort till Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl och tackat för de julklappar de och flera andra fattiga gamla fick av Tuffs partner i Belgrad Lina Vuskovic, som före jul erhöll 5000 kr från Tuff. Förutom denna summa skickade Tuff under 2007 iväg 353 392 kr, främst till indiska partners men också till Guatemala och Afghanistan. Inte dåligt av en lokal förening utan någon avlönad, som därför kan skicka iväg varenda insamlad krona oavkortad. Dessutom har Tuff inga offentliga bidrag, så vi belastar inte alla skattebetalarna
....till Tuffs samtalscafé Filosofika, vars nästa diskussion handlar om ”Vietnam, socialism och marknadsekonomi –går det ihop?”. Inledare är Lennart och Åsne Liedén, som i höstas besökte Vietnam. Åsne hörs om en stund i dennas veckas Radio Tuff men då om Irak. Tid och plats: Tisdag den 29 januari kl 19, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Alla hjärtligt välkomna!
....till gandhianen Jan Viklund som tipsade om en artikel i Washington Post (17/1), skriven av Josh White, som påpekar att 2007 fälldes över Irak fyra bomber per dag, ofta på 200 till 900 kilo. Det är sex gånger så många som under 2006. I Afghanistan bombade USA och Nato 20 ggr så ofta under 2007 som under 2005.
....till den amerikanske amiralen Mike Mullen, höjdare bland militära stabschefer, som efter ett besök på Guantanamo säger:
”All negativ internationell publicitet om behandlingen av terrormisstänkta på Guantanamo har varit ganska förödande för bilden av USA....Jag skulle vilja se att lägret stängs så fort som möjligt, men det är ett beslut som inte jag kan fatta”
....till Svenska Dagbladet som (17/1) på sin ”Brännpunkt” tar in ett inlägg av Jan Öberg, Yusra Moshat och Stefan de Wylder, som under rubriken ”Besvärande tystnad” undrar varför EU-kommissionären Margot Wallström på tal om EU som fredsorganisation inte nämner Irakkriget. De skriver:
” När USA med ett fåtal allierade invaderade Irak, i strid mot folkrätten och FN-stadgan, hördes starka protester från flera EU-länder. När sedan invasionen har utvecklats till en humanitär katastrof har protesterna tystnat. I USA är kritiken mot kriget hårdare än här hemma”.
....till Aftonbladet som (14/1) förde in en artikel av John Pilger, som citerar den afghanska kvinnokämpen Rawa, som säger
” Visst, talibanerna förtryckte kvinnor, men de var inte unika i det avseendet, och vi har ogillat västvärldens tystnad när det gäller de väststödda krigsherrarnas grymheter; de är inte bättre än talibanerna. De våldtar och kidnappar och terroriserar, men de innehar likafullt taburetter i Hamid Karzais regering. På vissa sätt var vi tryggare under talibanerna. Då kunde man färdas genom Afghanistan längs vägarna och känna sig säker. Nu sker det med risk för livet.”
....till alla som hör av sig (ake.sandin@tyresoradion.se tel 712 4463) och som går med som medlemmar i den frivilligt kämpande Tyresö Ulands- och Fredsförening.
....till Tuffs samtalscafé Filosofika, vars nästa diskussion handlar om ”Vietnam, socialism och marknadsekonomi –går det ihop?”. Inledare är Lennart och Åsne Liedén, som i höstas besökte Vietnam. Åsne hörs om en stund i dennas veckas Radio Tuff men då om Irak. Tid och plats: Tisdag den 29 januari kl 19, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Alla hjärtligt välkomna!
....till gandhianen Jan Viklund som tipsade om en artikel i Washington Post (17/1), skriven av Josh White, som påpekar att 2007 fälldes över Irak fyra bomber per dag, ofta på 200 till 900 kilo. Det är sex gånger så många som under 2006. I Afghanistan bombade USA och Nato 20 ggr så ofta under 2007 som under 2005.
....till den amerikanske amiralen Mike Mullen, höjdare bland militära stabschefer, som efter ett besök på Guantanamo säger:
”All negativ internationell publicitet om behandlingen av terrormisstänkta på Guantanamo har varit ganska förödande för bilden av USA....Jag skulle vilja se att lägret stängs så fort som möjligt, men det är ett beslut som inte jag kan fatta”
....till Svenska Dagbladet som (17/1) på sin ”Brännpunkt” tar in ett inlägg av Jan Öberg, Yusra Moshat och Stefan de Wylder, som under rubriken ”Besvärande tystnad” undrar varför EU-kommissionären Margot Wallström på tal om EU som fredsorganisation inte nämner Irakkriget. De skriver:
” När USA med ett fåtal allierade invaderade Irak, i strid mot folkrätten och FN-stadgan, hördes starka protester från flera EU-länder. När sedan invasionen har utvecklats till en humanitär katastrof har protesterna tystnat. I USA är kritiken mot kriget hårdare än här hemma”.
....till Aftonbladet som (14/1) förde in en artikel av John Pilger, som citerar den afghanska kvinnokämpen Rawa, som säger
” Visst, talibanerna förtryckte kvinnor, men de var inte unika i det avseendet, och vi har ogillat västvärldens tystnad när det gäller de väststödda krigsherrarnas grymheter; de är inte bättre än talibanerna. De våldtar och kidnappar och terroriserar, men de innehar likafullt taburetter i Hamid Karzais regering. På vissa sätt var vi tryggare under talibanerna. Då kunde man färdas genom Afghanistan längs vägarna och känna sig säker. Nu sker det med risk för livet.”
....till alla som hör av sig (ake.sandin@tyresoradion.se tel 712 4463) och som går med som medlemmar i den frivilligt kämpande Tyresö Ulands- och Fredsförening.
Leif Bratt från Wien: SVERIGE, VIN OCH VANDRINGAR
Vi har haft svenska kungaparet på besök här i Wien för ett tag sedan. De gick mig lika mycket förbi som när de var i Tyresö för några år sedan. Dock fick Sverige lite medialt intresse tack vara visiten. Eftersom jag är TUFF-korre så satte jag på mig de militära glasögonen när jag läste pressen. Bl.a fick jag veta att det fanns något som heter Schweden-Bomben. Vad var nu detta? JAS fick vi ju inte sälja, det blev Eurofighter istället som man nu konstaterar inte kan flyga vid mörkrets inbrott.
Har vi fått sälja bomber som något slags kompensation, undrade jag. Nej i det fredliga Österrike står Schweden-Bomben för ett slags Mums-Mums i formen av en kokosboll. Varför just Sverige stått som fadder till godiset förtäljdes dock icke. Nästa Sverigebegrepp, eller torgnamn för att vara mer precis, som förklarades var Schwedenplats. Detta är det stora torget vid Donaukanal i Wiens centrum. Namnet gavs som tack för den stora hjälp, framför allt Röda korset och Rädda Barnen gav Wien efter Första Världskrigets slut. Det var soppkök för den hungrande massan och sanatorium för de krassliga barnen.
Det är bara att konstatera än en gång, att icke-våld lönar sig. Ty inte får aggressivitet belöningar i form av namngivning åt platser. Vad jag förstår så är det bara Sverige som stat/nation som fått ge namn åt en plats i Wien. Det finns exempelvis Dänengasse och Argentiner Strasse, men det är då folkgruppen som avses.
Den sista företeelsen med, lite långsökt, militär anknytning är årets nyskapelse vad gäller hälsofrämjande. Det var nämligen premiär för Wein wandern Wien [vajn vandern vin]. Hoppas ni lyckades hålla tungan rätt i munnen. Översatt blir det ungefär Vinvandring Wien. Vad är då den långsökta militära kopplingen. Jo, man ville få folk att röra på sig. Att promenera 1 mil var målet (vår motsvarighet till Riksmarschen under kriget). Men här lade man gångstråket mellan vingårdarna i de nordvästra utkanterna av staden, för att öka attraktionskraften. Vingårdarna stod gladligen till förfogande med både flytande och fast förtäring mot en smärre betalning. 1 glas rött för 2 euro [ojro] som i folkmun kallas teuro [tojro] som fritt översatt skulle bli dyr-o. Ett glas kostade tidigare ung. motsvarande 1 euro när man hade sin egen schilling.
Det var högst 1 km mellan varje utskänkningsställe. Rött vin lär ju vara bra för blodet och tydligen också ha antioxidanter bland ingredienserna. Promenera är bra för hjärtat. Men vad det vita vinet och de feta korvarna gjorde där fick jag ingen förklaring på. Eller så kanske det berodde på att efter åtta-nio besök på olika vingårdar började minnet svikta. Trevligt initiativ som lär få se mig som deltagare även nästa år.
Men innan dess förbereder man sig för EM i fotboll. Man förväntar sig närmare 1,5 miljoner besökare i staden. Befolkningsmängden lär således nästan dubblas. Men en folkfest är vad man ser fram emot. Själv tror jag, jag flyr fältet.
Mvh från ett för årstiden varmt Wien
Leif Bratt
Har vi fått sälja bomber som något slags kompensation, undrade jag. Nej i det fredliga Österrike står Schweden-Bomben för ett slags Mums-Mums i formen av en kokosboll. Varför just Sverige stått som fadder till godiset förtäljdes dock icke. Nästa Sverigebegrepp, eller torgnamn för att vara mer precis, som förklarades var Schwedenplats. Detta är det stora torget vid Donaukanal i Wiens centrum. Namnet gavs som tack för den stora hjälp, framför allt Röda korset och Rädda Barnen gav Wien efter Första Världskrigets slut. Det var soppkök för den hungrande massan och sanatorium för de krassliga barnen.
Det är bara att konstatera än en gång, att icke-våld lönar sig. Ty inte får aggressivitet belöningar i form av namngivning åt platser. Vad jag förstår så är det bara Sverige som stat/nation som fått ge namn åt en plats i Wien. Det finns exempelvis Dänengasse och Argentiner Strasse, men det är då folkgruppen som avses.
Den sista företeelsen med, lite långsökt, militär anknytning är årets nyskapelse vad gäller hälsofrämjande. Det var nämligen premiär för Wein wandern Wien [vajn vandern vin]. Hoppas ni lyckades hålla tungan rätt i munnen. Översatt blir det ungefär Vinvandring Wien. Vad är då den långsökta militära kopplingen. Jo, man ville få folk att röra på sig. Att promenera 1 mil var målet (vår motsvarighet till Riksmarschen under kriget). Men här lade man gångstråket mellan vingårdarna i de nordvästra utkanterna av staden, för att öka attraktionskraften. Vingårdarna stod gladligen till förfogande med både flytande och fast förtäring mot en smärre betalning. 1 glas rött för 2 euro [ojro] som i folkmun kallas teuro [tojro] som fritt översatt skulle bli dyr-o. Ett glas kostade tidigare ung. motsvarande 1 euro när man hade sin egen schilling.
Det var högst 1 km mellan varje utskänkningsställe. Rött vin lär ju vara bra för blodet och tydligen också ha antioxidanter bland ingredienserna. Promenera är bra för hjärtat. Men vad det vita vinet och de feta korvarna gjorde där fick jag ingen förklaring på. Eller så kanske det berodde på att efter åtta-nio besök på olika vingårdar började minnet svikta. Trevligt initiativ som lär få se mig som deltagare även nästa år.
Men innan dess förbereder man sig för EM i fotboll. Man förväntar sig närmare 1,5 miljoner besökare i staden. Befolkningsmängden lär således nästan dubblas. Men en folkfest är vad man ser fram emot. Själv tror jag, jag flyr fältet.
Mvh från ett för årstiden varmt Wien
Leif Bratt
lördag, januari 12
ATT VÄNDA ANDRAS KINDER TILL
Det är alltför lätt att i historien hitta massor av exempel på grymt massmördande i olika religioners namn. I citatsamlingen ”Från Platon till PAF”, som gjordes för att hylla Per Anders Fogelström (PAF) på hans 70-årsdag, finns också ett kapitel med rubriken ”Religion och filosofi”. Där finns citat om krigiska religionsutövare. Redan Erasmus av Rotterdam --som ändå översatte Nya Testamentet-- skrev i början av 1500-talet:
”Varje sida i Nya Testamentet talar nästan uteslutande om fred och endräkt, och dock är hela tillvaron uppfylld av krigets uppgifter”
Och Voltaire, som var mindre from än Erasmus, påpekade på 1700-talet:
”Kriget är ett djävulskt företag, vars besynnerligaste egendomlighet ligger däri att vilken banditchef som helst högtidligt ber till Gud, innan han går ut för att döda sin nästa”
1909 skrev den finländske filosofen Edvard Westermarck:
”Nämn ett enda krig, vilket dess rätta motiv än må ha varit, som ett protestantiskt lands regering inlåtit sig i och som den stora massan av dess prästerskap icke skulle ha sanktionerat genom sina förböner!”
Juan Bosch var den förste demokratiskt valde presidenten i Dominikanska republiken, innan han störtades i en militärkupp 1963. I sin bok ”Pentagonismen” skrev han sedan:
”För att få män att gå i döden och få män att döda krävs, att man ger dem en moralens fana, som gör deras samveten motståndskraftiga och ger dem en möjlighet att rättfärdiga sig inför sig själva”
När man känner sig förvirrad och beklämd över religionsutövares mordiskhet kan det trots allt vara ett ljus i mörkret att citera de så kallade heliga skrifterna. De Jesu ord, som kallas den gyllene regeln är välkända:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”
I Gamla testamentet finns i alla fall budet:
”Du ska inte dräpa!”
Platon slog fast:
”Det är bättre att lida en orätt än att handla orätt”
Och den kinesiske vishetsläraren Konfucius (Konfutse) sade redan för 2500 år sedan
”Vad du själv icke vill tillfogas ska du ej tillfoga andra”
Buddhismen anses ofta vara den mest icke-våldsliga religionen och det var Buddha som sade:
”Identifiera dig själv med de andra: Som de så jag; som jag så ock de. Därför döda icke och ge ej anledning till att döda!”
Det är en tröst att religioner åtminstone på papperet är mot våld och krig. Varför dessa bud så ofta glöms bort kan bero på att de heliga böckerna också innehåller annat och därför förekommer det helt hädiska uttrycket ”heliga krig”. Men ingenting är ju mindre heligt än massmord på medmänniskor.
En annan förklaring kan vara att de astronomiska summor som satsas på vapen utgör en väldig lockelse. Mammon förleder de fromma.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1167) 13-20 jan. 2008
”Varje sida i Nya Testamentet talar nästan uteslutande om fred och endräkt, och dock är hela tillvaron uppfylld av krigets uppgifter”
Och Voltaire, som var mindre from än Erasmus, påpekade på 1700-talet:
”Kriget är ett djävulskt företag, vars besynnerligaste egendomlighet ligger däri att vilken banditchef som helst högtidligt ber till Gud, innan han går ut för att döda sin nästa”
1909 skrev den finländske filosofen Edvard Westermarck:
”Nämn ett enda krig, vilket dess rätta motiv än må ha varit, som ett protestantiskt lands regering inlåtit sig i och som den stora massan av dess prästerskap icke skulle ha sanktionerat genom sina förböner!”
Juan Bosch var den förste demokratiskt valde presidenten i Dominikanska republiken, innan han störtades i en militärkupp 1963. I sin bok ”Pentagonismen” skrev han sedan:
”För att få män att gå i döden och få män att döda krävs, att man ger dem en moralens fana, som gör deras samveten motståndskraftiga och ger dem en möjlighet att rättfärdiga sig inför sig själva”
När man känner sig förvirrad och beklämd över religionsutövares mordiskhet kan det trots allt vara ett ljus i mörkret att citera de så kallade heliga skrifterna. De Jesu ord, som kallas den gyllene regeln är välkända:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”
I Gamla testamentet finns i alla fall budet:
”Du ska inte dräpa!”
Platon slog fast:
”Det är bättre att lida en orätt än att handla orätt”
Och den kinesiske vishetsläraren Konfucius (Konfutse) sade redan för 2500 år sedan
”Vad du själv icke vill tillfogas ska du ej tillfoga andra”
Buddhismen anses ofta vara den mest icke-våldsliga religionen och det var Buddha som sade:
”Identifiera dig själv med de andra: Som de så jag; som jag så ock de. Därför döda icke och ge ej anledning till att döda!”
Det är en tröst att religioner åtminstone på papperet är mot våld och krig. Varför dessa bud så ofta glöms bort kan bero på att de heliga böckerna också innehåller annat och därför förekommer det helt hädiska uttrycket ”heliga krig”. Men ingenting är ju mindre heligt än massmord på medmänniskor.
En annan förklaring kan vara att de astronomiska summor som satsas på vapen utgör en väldig lockelse. Mammon förleder de fromma.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1167) 13-20 jan. 2008
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1167) 08-01-13 till....
....till det femtiotal kloka människor som under 2007 köpte Tuffs gåvobrev mangogrammet. Sammanlagt kom det under året in 13 220 kr, vilket räcker till flera tusen mangoträd bland indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar.
....till Glenn Greenwald i CommonDreams.org (2/1), som granskat olika länders militärbudgetar för år 2008. Det är svindlande summor som presenteras. USA satsar hela 4000 miljarder kr på militären, mer än resten av världen sammanlagt och nästan tio gånger mera än tvåan Kina, som satsar 420 miljarder kr.
....till Mikael Nyberg (AB 8/1) som presenterar ny statistik om världens fattiga. Den visar att de är 600 miljoner fler än vad som tidigare rapporterats. Exempelvis har den uppskattade mängden extremt fattiga i Indien nu höjts från 400 till 800 miljoner människor
....till Världshälsoorganisationen, som nu kommer med andra och högre siffror om antalet dödade irakier de första tre åren efter anfallet på Irak. I stället för tidigare beräkningar om ca 50 000 dödade uppges nu ett tre gånger högre antal
....till dokumentärfilmaren Maj Wechselmann, som (AB 5/1) påminner om den svenska ubåtshysterin och Carl Bildts aktiva roll i denna. Hon påpekar att försvarsexperter numera avfärdar tron på att svenska vatten kränktes av främmande ubåtar
....till den amerikanske professorn Raju G. C. Thomas, som varnar för att man på många håll i världen tar för lätt på Kosovos planer på att förklara provinsen självständig. Han påminner om att även på andra håll i Europa finns flera områden som drömmer om att köpa kanon och bilda eget, till exempel Katalonien och Baskien i Spanien, Tjetjenien i Ryssland, Flandern i Belgien, Skottland i Storbritannien, för att inte tala om serberna i Bosnien. Han påpekar också att Serbien tagit emot 700 000 flyktingar, av vilka många tvingats lämna just Kosovo
....till kanadensaren Robert Spencer, som i Horowitz’s FrontPage Magazine skrev en artikel under rubriken “Canadian DisHonor Murder,” (Kanadensiskt vanhedersmord) Den handlar om en 16-årig flicka som i Kanada ströps ihjäl av sin muslimska pappa, därför att hon inte bar slöja. Med all aktning för religioner är de vanliga svenska uttrycken ”hedersmord” eller ”hederskultur” lite konstiga för vad har mord på sina egna barn med heder eller kultur att göra? Spencers ”DisHonor Murder” verkar mera passande.
....till två slags lyssnare. Dels de som hör av sig med synpunkter om radion, vilka sen förs in i fliken ”Sagt om 91,4” på hemsidan www.tyresoradion.se , där man också kan lyssna på webben. Dels lyssnare som gör slag i saken och blir medlemmar i Tuff. 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem. Och det sätts in på Tuffs plusgiro (se nedan). I medlemsavgiften ingår regelbundna utskick av kalendarier, Tuff-bladet och fredstidningen Pax. Att titta på den mycket informativa hemsidan www.tuff.fred.se och att lyssna på Radio Tuff är som vanligt andra förmåner. Och medlemsavgiften sätts in på Tuffs plusgiro: 16 01 37-6
....till Glenn Greenwald i CommonDreams.org (2/1), som granskat olika länders militärbudgetar för år 2008. Det är svindlande summor som presenteras. USA satsar hela 4000 miljarder kr på militären, mer än resten av världen sammanlagt och nästan tio gånger mera än tvåan Kina, som satsar 420 miljarder kr.
....till Mikael Nyberg (AB 8/1) som presenterar ny statistik om världens fattiga. Den visar att de är 600 miljoner fler än vad som tidigare rapporterats. Exempelvis har den uppskattade mängden extremt fattiga i Indien nu höjts från 400 till 800 miljoner människor
....till Världshälsoorganisationen, som nu kommer med andra och högre siffror om antalet dödade irakier de första tre åren efter anfallet på Irak. I stället för tidigare beräkningar om ca 50 000 dödade uppges nu ett tre gånger högre antal
....till dokumentärfilmaren Maj Wechselmann, som (AB 5/1) påminner om den svenska ubåtshysterin och Carl Bildts aktiva roll i denna. Hon påpekar att försvarsexperter numera avfärdar tron på att svenska vatten kränktes av främmande ubåtar
....till den amerikanske professorn Raju G. C. Thomas, som varnar för att man på många håll i världen tar för lätt på Kosovos planer på att förklara provinsen självständig. Han påminner om att även på andra håll i Europa finns flera områden som drömmer om att köpa kanon och bilda eget, till exempel Katalonien och Baskien i Spanien, Tjetjenien i Ryssland, Flandern i Belgien, Skottland i Storbritannien, för att inte tala om serberna i Bosnien. Han påpekar också att Serbien tagit emot 700 000 flyktingar, av vilka många tvingats lämna just Kosovo
....till kanadensaren Robert Spencer, som i Horowitz’s FrontPage Magazine skrev en artikel under rubriken “Canadian DisHonor Murder,” (Kanadensiskt vanhedersmord) Den handlar om en 16-årig flicka som i Kanada ströps ihjäl av sin muslimska pappa, därför att hon inte bar slöja. Med all aktning för religioner är de vanliga svenska uttrycken ”hedersmord” eller ”hederskultur” lite konstiga för vad har mord på sina egna barn med heder eller kultur att göra? Spencers ”DisHonor Murder” verkar mera passande.
....till två slags lyssnare. Dels de som hör av sig med synpunkter om radion, vilka sen förs in i fliken ”Sagt om 91,4” på hemsidan www.tyresoradion.se , där man också kan lyssna på webben. Dels lyssnare som gör slag i saken och blir medlemmar i Tuff. 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem. Och det sätts in på Tuffs plusgiro (se nedan). I medlemsavgiften ingår regelbundna utskick av kalendarier, Tuff-bladet och fredstidningen Pax. Att titta på den mycket informativa hemsidan www.tuff.fred.se och att lyssna på Radio Tuff är som vanligt andra förmåner. Och medlemsavgiften sätts in på Tuffs plusgiro: 16 01 37-6
lördag, januari 5
ÖSTERSJÖNS MÅNGA ”OVÄRDIGA” OFFER
Den finske historieprofessorn Heiki Ylikangas behandlade i sin bok ”Vägen till Tammerfors” (1994) inbördeskriget i Finland 1918, då många grymheter begicks från båda sidor. De ”vita” segrade över de ”röda”. Ylikangas påpekar att förlorarnas alla illdåd har exponerats men inte segrarnas och han tillägger:
”Den svåraste bitterheten förorsakas av hemlighållandet, av att den segrande parten försöker skyla över de våldsdåd dess soldater gjort sig skyldiga till. Bara om och när dessa våldshandlingar visas i öppen dager på samma sätt som den förlorande partens alla brott har visats, och de skyldiga i och med avslöjandet så att säga får sitt straff och våldsdådens offer sin upprättelse, tynar traumat bort. I annat fall blir det bestående --trots tidens gång."
Faktum är att detta också gäller andra världskriget. Ta till exempel vad som hände i Östersjön, vid vars kuster miljoner svenskar bor. Inte ens när den hemska tragedin med Estonia inträffade 1994 och i diskussionerna efteråt har man velat berätta att de värsta fartygskatastroferna i historien inträffade just i Östersjön under slutet av andra världskriget. Då dränktes uppåt 30 000 tyska flyktingar, vilkas fartyg på väg västerut torpederades, De kom från Ostpreussen, Danzigtrakten och Hinterpommern, områden som sedan 1945 är ryska eller polska efter att ha etniskt rensats på tyskar. Det finns massor av vittnesmål om flyktingöden, till exempel när civila från Ostpreussen försökte att ta sig över isen på Frisches Haff vid Ostpreussens kust:
"På båda sidor vägen över isen låg döda hästar och människolik, vilkas snipiga gula ansikten stirrade upp mot himlen. Inte långt ifrån oss stod en kvinna i en vattensamling. Hästen vägrade att fortsätta att dra hennes vagn."
Prästen Paul Bernecker berättade:
"Ett antal flyktingar frös ihjäl på isen. För en mamma hade till exempel två av hennes barn frusit ihjäl när hon var halvvägs över. Hon var tvungen att lämna dem på isen och dra vidare med sina två andra barn. När hon äntligen kom fram till landremsan var också dom döda"
Många dödades också genom de ständiga anfall från luften som flyktingkolonnerna på isen utsattes för. Ändå lyckades en halv miljon ta sig över till hamnen i Pillau, i dag den ryska flottbasen Baltijsk. Där berättade en ortsbo som såg flyktingskarorna välla in i staden:
"Hungriga, nästan förfrusna, hetsade och plågade av en vild rädsla, många nästan vansinniga, andra stumma och likgiltiga av fasa och ängslan, knappt det nödvändigaste med sig hade åtskilliga lämnat sina gamla bakom sig, begravt sina förfrusna barn i snödrivorna längs vägen. Vad kunde mödrarna känna? Kanske att ett dött barn var en börda mindre?"
Massor av båtar lyckades föra miljontals flyktingar i säkerhet, men flera fartyg sänktes av sovjetiska ubåtar. Den sårade soldaten Franz Huber berättade senare hur han hört de i lastrummen instängda flyktingarna skrika ut sin dödångest:
"Jag hörde, hur de bad 'Fader vår' med stämmor jag hört varken förr eller senare"
Fartyget Karlsruhe sänktes den 11 april 1945 och 850 flyktingar omkom. Den gamle läraren Otto Fritsch hade tillsammans med sin fru, dotter och tre barnbarn varit på flykt under fyra veckor i Ostpreussen. Under de strapatserna hade hans hustru och yngsta barnbarn dött. Nu tillhörde han de räddade från Karlsruhe. När han letade efter sina anhöriga fann han sitt yngsta barnbarn, en treårig pojke, insvept i filtar. Ett par matroser berättade att de fiskat upp den lille parveln, när han förtvivlat gråtande hade suttit grensle över en stock. Men hans dotter och det återstående barnbarnet tillhörde de drunknade.
Den värsta fartygskatastrofen i alla hav och tider inträffade den 30 januari 1945, då Wilhelm Gustloff sänktes i Östersjön. Omkring 9 400 dränktes, de flesta civila flyktingar. Den 16 april, tre veckor före krigsslutet, följde uppåt 7000 människor fartyget Goya i djupet.
Den allra mest onödiga tragedin inträffade fyra dagar efter Hitlers död och fem dagar före krigsslutet. Den här gången var det inte sovjetiska ubåtar som var i farten utan det bragdomsusade brittiska flyget. Det hade veckorna innan i fullt dagsljus tre gånger angripit den svenska Röda korsexpeditionens vita bussar, trots att dessa hade stora röda kors och svenska flaggor på taken. Tjugo kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück liksom den svenske chauffören Erik Ringman dödades. (Hade Ringman liksom Raoul Wallenberg dödats av ryssar hade denne räddare av lägerfångar kanske inte blivit så bortglömd). Den 3 maj 1945 sänkte brittiskt flyg fartygen Cap Arcona och Thielbeck i Neustadtbukten nära Lübeck. 7000 fångar av olika nationaliteter från lägret Neuengamme dödades. De hade överlevt lägrens fasor men i samma ögonblick som fred, frihet och ett drägligt liv var snubblande nära blev också de offer för krigets vansinne.
En otäck epilog utspelades i vårt kära grannland Danmark. Dit hade tiotusentals civila tyska flyktingar kommit österifrån. Över 7000 tyska flyktingbarn dog där, bland annat därför att danska läkare vägrade att befatta sig med sjuka tyska barn. Är det samma rasism som gör att vi inte gärna vill minnas de enorma tragedierna i vår Östersjö –låt vara att SvT i torsdags hade en halvtimme om fartygsvraken?
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1166) 6-13 jan. 2008
PS 1: Rubrikens ”ovärdiga offer” år ett lån från Noam Chomsky, som påpekat att vi i krig skiljer på värdiga offer och ovärdiga offer. De förra är de som håller på oss i väst, de senare sådana som sticker upp emot oss
PS 2: Programmet ”Vrakletarna” i SvT den 3/1 nämnde att Wilhelm Gustloff, Goya och Steuben sänktes, men det var många fler båtar som torpederades. Inte heller framgick det av programmet att Steuben var ett lasarettsfartyg fullt av sårade soldater och sjukvårdspersonal. Det uppgavs att Goya med sina uppåt 7000 döda var den värsta katastrofen. Det trodde man tidigare men genom Heinz Schöns forskningar har det framkommit att över 9000 människor följde Wilhelm Gustloff i djupet.
PS 3: Så här säger i Aftonbladet marinarkeologen Björn Hagberg om vraken:
– Det saknar helt motstycke. Det var hemskt.
Och dykaren Johan Candert tillägger:
--På Goya låg det skelett överallt. Hon sjönk på bara sju minuter och i lastrummen där flyktingarna fanns låg meterhögar med skelett.
”Den svåraste bitterheten förorsakas av hemlighållandet, av att den segrande parten försöker skyla över de våldsdåd dess soldater gjort sig skyldiga till. Bara om och när dessa våldshandlingar visas i öppen dager på samma sätt som den förlorande partens alla brott har visats, och de skyldiga i och med avslöjandet så att säga får sitt straff och våldsdådens offer sin upprättelse, tynar traumat bort. I annat fall blir det bestående --trots tidens gång."
Faktum är att detta också gäller andra världskriget. Ta till exempel vad som hände i Östersjön, vid vars kuster miljoner svenskar bor. Inte ens när den hemska tragedin med Estonia inträffade 1994 och i diskussionerna efteråt har man velat berätta att de värsta fartygskatastroferna i historien inträffade just i Östersjön under slutet av andra världskriget. Då dränktes uppåt 30 000 tyska flyktingar, vilkas fartyg på väg västerut torpederades, De kom från Ostpreussen, Danzigtrakten och Hinterpommern, områden som sedan 1945 är ryska eller polska efter att ha etniskt rensats på tyskar. Det finns massor av vittnesmål om flyktingöden, till exempel när civila från Ostpreussen försökte att ta sig över isen på Frisches Haff vid Ostpreussens kust:
"På båda sidor vägen över isen låg döda hästar och människolik, vilkas snipiga gula ansikten stirrade upp mot himlen. Inte långt ifrån oss stod en kvinna i en vattensamling. Hästen vägrade att fortsätta att dra hennes vagn."
Prästen Paul Bernecker berättade:
"Ett antal flyktingar frös ihjäl på isen. För en mamma hade till exempel två av hennes barn frusit ihjäl när hon var halvvägs över. Hon var tvungen att lämna dem på isen och dra vidare med sina två andra barn. När hon äntligen kom fram till landremsan var också dom döda"
Många dödades också genom de ständiga anfall från luften som flyktingkolonnerna på isen utsattes för. Ändå lyckades en halv miljon ta sig över till hamnen i Pillau, i dag den ryska flottbasen Baltijsk. Där berättade en ortsbo som såg flyktingskarorna välla in i staden:
"Hungriga, nästan förfrusna, hetsade och plågade av en vild rädsla, många nästan vansinniga, andra stumma och likgiltiga av fasa och ängslan, knappt det nödvändigaste med sig hade åtskilliga lämnat sina gamla bakom sig, begravt sina förfrusna barn i snödrivorna längs vägen. Vad kunde mödrarna känna? Kanske att ett dött barn var en börda mindre?"
Massor av båtar lyckades föra miljontals flyktingar i säkerhet, men flera fartyg sänktes av sovjetiska ubåtar. Den sårade soldaten Franz Huber berättade senare hur han hört de i lastrummen instängda flyktingarna skrika ut sin dödångest:
"Jag hörde, hur de bad 'Fader vår' med stämmor jag hört varken förr eller senare"
Fartyget Karlsruhe sänktes den 11 april 1945 och 850 flyktingar omkom. Den gamle läraren Otto Fritsch hade tillsammans med sin fru, dotter och tre barnbarn varit på flykt under fyra veckor i Ostpreussen. Under de strapatserna hade hans hustru och yngsta barnbarn dött. Nu tillhörde han de räddade från Karlsruhe. När han letade efter sina anhöriga fann han sitt yngsta barnbarn, en treårig pojke, insvept i filtar. Ett par matroser berättade att de fiskat upp den lille parveln, när han förtvivlat gråtande hade suttit grensle över en stock. Men hans dotter och det återstående barnbarnet tillhörde de drunknade.
Den värsta fartygskatastrofen i alla hav och tider inträffade den 30 januari 1945, då Wilhelm Gustloff sänktes i Östersjön. Omkring 9 400 dränktes, de flesta civila flyktingar. Den 16 april, tre veckor före krigsslutet, följde uppåt 7000 människor fartyget Goya i djupet.
Den allra mest onödiga tragedin inträffade fyra dagar efter Hitlers död och fem dagar före krigsslutet. Den här gången var det inte sovjetiska ubåtar som var i farten utan det bragdomsusade brittiska flyget. Det hade veckorna innan i fullt dagsljus tre gånger angripit den svenska Röda korsexpeditionens vita bussar, trots att dessa hade stora röda kors och svenska flaggor på taken. Tjugo kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück liksom den svenske chauffören Erik Ringman dödades. (Hade Ringman liksom Raoul Wallenberg dödats av ryssar hade denne räddare av lägerfångar kanske inte blivit så bortglömd). Den 3 maj 1945 sänkte brittiskt flyg fartygen Cap Arcona och Thielbeck i Neustadtbukten nära Lübeck. 7000 fångar av olika nationaliteter från lägret Neuengamme dödades. De hade överlevt lägrens fasor men i samma ögonblick som fred, frihet och ett drägligt liv var snubblande nära blev också de offer för krigets vansinne.
En otäck epilog utspelades i vårt kära grannland Danmark. Dit hade tiotusentals civila tyska flyktingar kommit österifrån. Över 7000 tyska flyktingbarn dog där, bland annat därför att danska läkare vägrade att befatta sig med sjuka tyska barn. Är det samma rasism som gör att vi inte gärna vill minnas de enorma tragedierna i vår Östersjö –låt vara att SvT i torsdags hade en halvtimme om fartygsvraken?
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1166) 6-13 jan. 2008
PS 1: Rubrikens ”ovärdiga offer” år ett lån från Noam Chomsky, som påpekat att vi i krig skiljer på värdiga offer och ovärdiga offer. De förra är de som håller på oss i väst, de senare sådana som sticker upp emot oss
PS 2: Programmet ”Vrakletarna” i SvT den 3/1 nämnde att Wilhelm Gustloff, Goya och Steuben sänktes, men det var många fler båtar som torpederades. Inte heller framgick det av programmet att Steuben var ett lasarettsfartyg fullt av sårade soldater och sjukvårdspersonal. Det uppgavs att Goya med sina uppåt 7000 döda var den värsta katastrofen. Det trodde man tidigare men genom Heinz Schöns forskningar har det framkommit att över 9000 människor följde Wilhelm Gustloff i djupet.
PS 3: Så här säger i Aftonbladet marinarkeologen Björn Hagberg om vraken:
– Det saknar helt motstycke. Det var hemskt.
Och dykaren Johan Candert tillägger:
--På Goya låg det skelett överallt. Hon sjönk på bara sju minuter och i lastrummen där flyktingarna fanns låg meterhögar med skelett.
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1166) 08-01-06 till...
...till den förre sovjetledaren Michail Gorbatjov, som kritiserar Natos och EU:s försök att ensidigt avgöra Kosovos framtid. Han säger: ”Det är ett exempellöst ställningstagande som säkert kommer att misslyckas både politiskt och moraliskt. För första gången i historien försöker två organisationer att ta ansvar för ett land –Serbien- som inte är medlem i någondera. Genom att rasera folkrätten och ersätta den med illa maskerad tyranni har förespråkarna för denna metod säkert misstagit sig om resultatet av sina handlingar” Gorbatjov uppmanar deltagarna i Kosovosamtalen att visa politisk klokhet och fortsätta tills en ömsesidigt acceptabel lösning kan hittas. (Källa: Ryska Posten)
....till den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem, som (enligt SvD 31/12) rapporterar om att israelisk militär 2007 dödade 373 palestinier. En tredjedel av dem var obeväpnade civila, däribland 53 barn. Samma år dödade palestinier sju civila israeler och sex soldater. Antalet israeliska bosättare ökade med 4,5 procent och rivningarna av palestinska hus med 38 procent.
....till den tidigare kulturredaktören på Sydsvenskan Staffan Söderberg som (2/1) skriver om skriften ”Miraklet i Danmark. Jødernes redning 1943–1945”, författad av den danskjudiske professorn Isi Foighel. Söderberg sammanfattar:
”En dag under andra världskriget begärde de nazistiska myndigheterna i det ockuperade Danmark att landets judar skulle bära en gul armbindel med davidsstjärna. Kravet möttes av ett kompakt motstånd från alla håll, slott som koja. Kung Christian X protesterade morgonen därpå genom att iföra sig en sådan armbindel när han tog sin dagliga ridtur genom Köpenhamn. Och över allt på stadens gator såg man människor med likadana armbindlar. Då tvingades tyskarna att upphäva bestämmelsen. Det har berättats otaliga gånger. Det är en god historia. Men den är, som vi vet, inte sann. Händelsen har inte ägt rum och de danska judarna tvingades aldrig, inte ens för en dag, att bära davidsstjärnan.”
Och uppåt 7000 danska judar kunde under några oktoberveckor 1943 ta sig över till Sverige utan större svårigheter.
....till Tyresö skola, som före jul till alla föräldrar och elever skickade ut det tackbrev, som Tuffs Sylvia Ljungdahl (ordf.) och Monica Schelin (vice ordf.) skrev med anledning av att skolan i våras jobbade in 28 436 kr till en bokbuss, som i fattiga Dharampur i Indien förser många skolor med böcker, planscher och kartor. Tackbrevet finns att läsa på http://www.tuff.sandin.blogspot.com/ under rubriken ”Stort tack till solidariska skolor”.(December 2007)
....till Linda Nordenberg, som tillsammans med tre andra unga människor besökte Tuff-projekten i Indien härom året. I dag studerar hon vid Linköpings universitet, där hon är med i en tjejkör. Den hade den 15 december en julkonsert och då berättade de om Tuffs bistånd till Indien och därför fick de in 700 kronor till projekten
....till insändarskribenten Per Sundgren, som i DN (2/1) skriver under rubriken ”Ta reda på vad de tjänar innan du ger bidrag”. Han skriver om samma ämne som förra veckans krönika i Radio Tuff delvis handlade om: miljonlönerna till välgörenhetsorganisationernas chefer.
....till Tuffs biståndsverksamhet 2007:
310 000 kr har skickats till indiska partners
31 300 kr till en by i Guatemala som begravdes av ett jordskred
11 250 kr till krigsdrabbade afghaner
5 000 kr till julklappar för fattiga gamla i Belgrad
SUMMA: 357 550 kr Inte dåligt av en lokalförening utan offentliga bidrag
Och från Tuff går vartenda insamlat öre till mottagarna, eftersom alla i Tuff och Radio Tuff jobbar gratis.
....till Föreningen för UtvecklingsFrågor (FUF) som på lördag i samarbete med ABF ordnar ett halvdagsseminarium om Irak före, under och efter ockupationen. Medverkande är bland andra Jan Öberg, fredsforskare, Yusra Moshtat, flykting från Irak, nationalekonomen Stefan de Wylder, ordförande i FUF,
TID: Lördag den 12 jan kl 13-17.
PLATS: Södra teatern, Mosebacke torg 1-3
....till den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem, som (enligt SvD 31/12) rapporterar om att israelisk militär 2007 dödade 373 palestinier. En tredjedel av dem var obeväpnade civila, däribland 53 barn. Samma år dödade palestinier sju civila israeler och sex soldater. Antalet israeliska bosättare ökade med 4,5 procent och rivningarna av palestinska hus med 38 procent.
....till den tidigare kulturredaktören på Sydsvenskan Staffan Söderberg som (2/1) skriver om skriften ”Miraklet i Danmark. Jødernes redning 1943–1945”, författad av den danskjudiske professorn Isi Foighel. Söderberg sammanfattar:
”En dag under andra världskriget begärde de nazistiska myndigheterna i det ockuperade Danmark att landets judar skulle bära en gul armbindel med davidsstjärna. Kravet möttes av ett kompakt motstånd från alla håll, slott som koja. Kung Christian X protesterade morgonen därpå genom att iföra sig en sådan armbindel när han tog sin dagliga ridtur genom Köpenhamn. Och över allt på stadens gator såg man människor med likadana armbindlar. Då tvingades tyskarna att upphäva bestämmelsen. Det har berättats otaliga gånger. Det är en god historia. Men den är, som vi vet, inte sann. Händelsen har inte ägt rum och de danska judarna tvingades aldrig, inte ens för en dag, att bära davidsstjärnan.”
Och uppåt 7000 danska judar kunde under några oktoberveckor 1943 ta sig över till Sverige utan större svårigheter.
....till Tyresö skola, som före jul till alla föräldrar och elever skickade ut det tackbrev, som Tuffs Sylvia Ljungdahl (ordf.) och Monica Schelin (vice ordf.) skrev med anledning av att skolan i våras jobbade in 28 436 kr till en bokbuss, som i fattiga Dharampur i Indien förser många skolor med böcker, planscher och kartor. Tackbrevet finns att läsa på http://www.tuff.sandin.blogspot.com/ under rubriken ”Stort tack till solidariska skolor”.(December 2007)
....till Linda Nordenberg, som tillsammans med tre andra unga människor besökte Tuff-projekten i Indien härom året. I dag studerar hon vid Linköpings universitet, där hon är med i en tjejkör. Den hade den 15 december en julkonsert och då berättade de om Tuffs bistånd till Indien och därför fick de in 700 kronor till projekten
....till insändarskribenten Per Sundgren, som i DN (2/1) skriver under rubriken ”Ta reda på vad de tjänar innan du ger bidrag”. Han skriver om samma ämne som förra veckans krönika i Radio Tuff delvis handlade om: miljonlönerna till välgörenhetsorganisationernas chefer.
....till Tuffs biståndsverksamhet 2007:
310 000 kr har skickats till indiska partners
31 300 kr till en by i Guatemala som begravdes av ett jordskred
11 250 kr till krigsdrabbade afghaner
5 000 kr till julklappar för fattiga gamla i Belgrad
SUMMA: 357 550 kr Inte dåligt av en lokalförening utan offentliga bidrag
Och från Tuff går vartenda insamlat öre till mottagarna, eftersom alla i Tuff och Radio Tuff jobbar gratis.
....till Föreningen för UtvecklingsFrågor (FUF) som på lördag i samarbete med ABF ordnar ett halvdagsseminarium om Irak före, under och efter ockupationen. Medverkande är bland andra Jan Öberg, fredsforskare, Yusra Moshtat, flykting från Irak, nationalekonomen Stefan de Wylder, ordförande i FUF,
TID: Lördag den 12 jan kl 13-17.
PLATS: Södra teatern, Mosebacke torg 1-3
fredag, december 28
SNACK -- MEN VÄLDIGT MYCKET VERKSTAD
Det här är det sista programmet i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff för 2007. Faktiskt nr 1165. Dags att göra en tillbakablick.
För att vara en lokalförening som inte främst tillvaratar svenska gruppers intressen har Tuff ännu ovanligt många betalande medlemmar, uppåt 400. Men antalet minskar långsamt, bland annat genom ”naturlig avgång”. Nästan alla aktivister från många olika föreningar som jag flitigt intervjuar på radion klagar över att ”yngre människor” är svåra att engagera i det frivilliga föreningsarbetet, demokratins grundbult. Ibland berättar de hur förundrade tonåringar betraktar dem som idioter: ”Jobba utan att få betalt? Va’ knäppt!” Jo, de yngre blir lättare offer för ledande trender, till exempel kommersialism, marknadsekonomi och girighet.
Visst pratar vi mycket. I Radio Tuff förstås, där det är svårt att undvika. Och Tuff har fortsatt att anordna offentliga möten i en strid ström. Att få folk att lämna sina datorer och många TV-kanaler blir allt svårare. Ibland går jag hem från Tuff-möten och tänker: ”Vilket bra möte, så synd att så få kom!”
Det är lätt att prata och att lansera idéer, vilka alltför många vill att andra ska förverkliga. Men Tuff har en lång tradition av högst påtagliga insatser. Hundratals utmärkta projekt har finansierats i Indien och på andra håll i tredje världen. Under 2007 skickade vi 300 000 kr till indiska partners, som gör beundransvärda insatser inte minst på skolområdet för ”de fattigaste av de fattiga”. För krigsdrabbade afghaner har vi lämnat 11 150 kr. Och nyligen skickades 5000 kr till vår partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som ger julklappar till fattiga gamla, som många gånger under sin levnad drabbats av krig.
Varenda insamlad krona från Tuff går oavkortat till mottagarna. Med en viss häpnad kunde jag läsa att många insamlingsorganisationer behåller uppåt 50 procent av insamlade pengar till egna löner med mera. Då förstod jag att Tuff tillhörde bronsåldern. Ännu mer förvånad blev jag över att till ”seriösa insamlingsföreningar” räknades dem som behöll ”bara” 25 procent av pengarna. Då insåg jag att Tuff tillhör järnåldern. Och när uppgifter om miljonlöner till chefer för Röda korset och andra stora hjälporganisationer avslöjades framstod tuff-aktivisterna som kvarlevor från stenåldern.
Men också under 2008 får vi väl tro på en vers från en kinesisk fabel om ”mannen som kunde flytta berg”. För många år sedan skickades den till oss av indiska partners:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
----------------------------------------------------
Gott nytt år önskar Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1165) 30 dec-6 jan 2007-08
För att vara en lokalförening som inte främst tillvaratar svenska gruppers intressen har Tuff ännu ovanligt många betalande medlemmar, uppåt 400. Men antalet minskar långsamt, bland annat genom ”naturlig avgång”. Nästan alla aktivister från många olika föreningar som jag flitigt intervjuar på radion klagar över att ”yngre människor” är svåra att engagera i det frivilliga föreningsarbetet, demokratins grundbult. Ibland berättar de hur förundrade tonåringar betraktar dem som idioter: ”Jobba utan att få betalt? Va’ knäppt!” Jo, de yngre blir lättare offer för ledande trender, till exempel kommersialism, marknadsekonomi och girighet.
Visst pratar vi mycket. I Radio Tuff förstås, där det är svårt att undvika. Och Tuff har fortsatt att anordna offentliga möten i en strid ström. Att få folk att lämna sina datorer och många TV-kanaler blir allt svårare. Ibland går jag hem från Tuff-möten och tänker: ”Vilket bra möte, så synd att så få kom!”
Det är lätt att prata och att lansera idéer, vilka alltför många vill att andra ska förverkliga. Men Tuff har en lång tradition av högst påtagliga insatser. Hundratals utmärkta projekt har finansierats i Indien och på andra håll i tredje världen. Under 2007 skickade vi 300 000 kr till indiska partners, som gör beundransvärda insatser inte minst på skolområdet för ”de fattigaste av de fattiga”. För krigsdrabbade afghaner har vi lämnat 11 150 kr. Och nyligen skickades 5000 kr till vår partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som ger julklappar till fattiga gamla, som många gånger under sin levnad drabbats av krig.
Varenda insamlad krona från Tuff går oavkortat till mottagarna. Med en viss häpnad kunde jag läsa att många insamlingsorganisationer behåller uppåt 50 procent av insamlade pengar till egna löner med mera. Då förstod jag att Tuff tillhörde bronsåldern. Ännu mer förvånad blev jag över att till ”seriösa insamlingsföreningar” räknades dem som behöll ”bara” 25 procent av pengarna. Då insåg jag att Tuff tillhör järnåldern. Och när uppgifter om miljonlöner till chefer för Röda korset och andra stora hjälporganisationer avslöjades framstod tuff-aktivisterna som kvarlevor från stenåldern.
Men också under 2008 får vi väl tro på en vers från en kinesisk fabel om ”mannen som kunde flytta berg”. För många år sedan skickades den till oss av indiska partners:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
----------------------------------------------------
Gott nytt år önskar Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1165) 30 dec-6 jan 2007-08
MARIANNE STIEGER: Livet bland prinsar,cement- och fotbollskungar
Kära lyssnare:
Det är årsskifte och det är dags att göra en summering av 2007. Frågan man alltid ställer sig mot slutet av ett år lyder: Har året varit gott? Hur det har varit för er, kan bara ni själva svara på, men jag hoppas ni är nöjda. Som fredsår betraktat kan vi bocka av det här året som ytterligare ett förlorat år.
För mig har året som gått varit en berg- och dalbana. Att slita upp rötterna och omplantera ett gammalt träd är alltid ett vågspel, och ännu gungar jag på vågorna, ännu har mina rötter inte fastnat riktigt. Fortfarande känns Tyresö mera som mitt hem än Limhamn, men jag arbetar på att bli bofast här. När rosenträdet på balkongen knoppas på nytt i sin nya hemmiljö kanske även jag har slagit rot.
I Limhamn finns mycket som påminner om Tyresö. Inte bara den långa kusten påminner om mina gamla hemtrakter, utan också de många villorna. Bristen på den skog som jag så gärna vandrade i på Tyresö är dock besvärande. En liten park får ersätta de milsvida vandringsvägarna.
Däruppe har ni er R. Bergh. Han ligger på Gamla kyrkogården vid Tyresö slott. Härnere har jag en egen R. Berg. Er Bergh heter Richard, min heter Rudolf, Rudolf Fredrik, om jag skall vara noga. Min Berg står som monument i parken strax nedanför mitt köksfönster och kallas för ”Limhamnskungen”. Er Bergh däremot var vän till målarprinsen i Tyresö, prins Eugen,
som finns som en av två figurer i en berömd tavla av Bergh. Er prins har fått en gata uppkallat efter sig i Tyresö, min kung har fått ett torg uppkallat efter sig i Limhamn. Både er Bergh och er prins har målat vackra tavlor som beundras i hela Sverige, men min kung har åstadkommit ett monument som beundras i hela världen.
Nu blir ni nyfikna, eller hur? Jo, så här är det: Rudolf Fredrik Berg, som i unga år tog befälet över den lilla cementfabriken här i Limhamn som överingenjör, lyckades på kort tid skapa en stor fabrik som gav liv och näring åt hela det lilla samhället. R. F. Berg var, förutom att han var en skicklig och driftig företagare, också mycket socialt engagerad. Han såg till att hans arbetare fick möjlighet att bygga de små villorna och parhusen som här går under beteckningen ”gathus” och som präglar stadsbilden i Limhamn. Då var det billiga , rätt så små, men för dåtiden bekväma bostäder åt cementarbetarna. Idag betingar dessa gathus skyhöga priser. Idag heter resterna av det industriimperium Berg skapade Skanska, men vem tänker på att företagets namn en gång i tiden var ”Skånska cementaktiebolaget”?
Varför tänker jag då på detta i dessa dagar? Jo, hela julhelgen har ju präglats av berättelserna om Jesusbarnet i dess krubba. Det är ju för att Jesusbarnet skulle bringa fred till oss människor på jorden som vi firar julhelgen. Men Jesusbarnet blev vuxen, offrade sitt liv för världen och fortfarande väntar vi på fred.
För att påminna om löftet till människorna står denne vuxne Jesus som monument på ett berg utanför Rio de Janeiro! Nog har ni alla sett den bilden? Och vad är den gjord av? Gissa tre gånger! Jo, av cement, levererad från cementfabriken i Limhamn. Tala om en kung som bygger monument över sig!
En annan kung har orsakat rabalder härnere, nämligen fotbollskungen Zlatan. Han ville dölja sin vackra, nyinköpta villa för omvärldens blickar och ville bygga en hög mur omkring den. Måhända en Törnrosamur? Men han har ju redan sin Törnrosa, modern till hans son. Därför fick han inte som han ville, utan fick nöja sig med ynka 36 centimeter. Men vad gör han då? Jo, han gräver bort jorden i sin trädgård och sänker marken så att han inte syns över muren, vilket inte är så lätt för en lång karl som han.
Jag kommer att fortsätta gräva härnere i Limhamn. Och med detta önskar jag alla mina lyssnare ett riktigt gott nytt år. Må allas vår innerliga önskan om fred på jorden infrias kommande år hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger, Radio Tuff (nr 1165) 30 dec – 6 jan 2007-2008
Det är årsskifte och det är dags att göra en summering av 2007. Frågan man alltid ställer sig mot slutet av ett år lyder: Har året varit gott? Hur det har varit för er, kan bara ni själva svara på, men jag hoppas ni är nöjda. Som fredsår betraktat kan vi bocka av det här året som ytterligare ett förlorat år.
För mig har året som gått varit en berg- och dalbana. Att slita upp rötterna och omplantera ett gammalt träd är alltid ett vågspel, och ännu gungar jag på vågorna, ännu har mina rötter inte fastnat riktigt. Fortfarande känns Tyresö mera som mitt hem än Limhamn, men jag arbetar på att bli bofast här. När rosenträdet på balkongen knoppas på nytt i sin nya hemmiljö kanske även jag har slagit rot.
I Limhamn finns mycket som påminner om Tyresö. Inte bara den långa kusten påminner om mina gamla hemtrakter, utan också de många villorna. Bristen på den skog som jag så gärna vandrade i på Tyresö är dock besvärande. En liten park får ersätta de milsvida vandringsvägarna.
Däruppe har ni er R. Bergh. Han ligger på Gamla kyrkogården vid Tyresö slott. Härnere har jag en egen R. Berg. Er Bergh heter Richard, min heter Rudolf, Rudolf Fredrik, om jag skall vara noga. Min Berg står som monument i parken strax nedanför mitt köksfönster och kallas för ”Limhamnskungen”. Er Bergh däremot var vän till målarprinsen i Tyresö, prins Eugen,
som finns som en av två figurer i en berömd tavla av Bergh. Er prins har fått en gata uppkallat efter sig i Tyresö, min kung har fått ett torg uppkallat efter sig i Limhamn. Både er Bergh och er prins har målat vackra tavlor som beundras i hela Sverige, men min kung har åstadkommit ett monument som beundras i hela världen.
Nu blir ni nyfikna, eller hur? Jo, så här är det: Rudolf Fredrik Berg, som i unga år tog befälet över den lilla cementfabriken här i Limhamn som överingenjör, lyckades på kort tid skapa en stor fabrik som gav liv och näring åt hela det lilla samhället. R. F. Berg var, förutom att han var en skicklig och driftig företagare, också mycket socialt engagerad. Han såg till att hans arbetare fick möjlighet att bygga de små villorna och parhusen som här går under beteckningen ”gathus” och som präglar stadsbilden i Limhamn. Då var det billiga , rätt så små, men för dåtiden bekväma bostäder åt cementarbetarna. Idag betingar dessa gathus skyhöga priser. Idag heter resterna av det industriimperium Berg skapade Skanska, men vem tänker på att företagets namn en gång i tiden var ”Skånska cementaktiebolaget”?
Varför tänker jag då på detta i dessa dagar? Jo, hela julhelgen har ju präglats av berättelserna om Jesusbarnet i dess krubba. Det är ju för att Jesusbarnet skulle bringa fred till oss människor på jorden som vi firar julhelgen. Men Jesusbarnet blev vuxen, offrade sitt liv för världen och fortfarande väntar vi på fred.
För att påminna om löftet till människorna står denne vuxne Jesus som monument på ett berg utanför Rio de Janeiro! Nog har ni alla sett den bilden? Och vad är den gjord av? Gissa tre gånger! Jo, av cement, levererad från cementfabriken i Limhamn. Tala om en kung som bygger monument över sig!
En annan kung har orsakat rabalder härnere, nämligen fotbollskungen Zlatan. Han ville dölja sin vackra, nyinköpta villa för omvärldens blickar och ville bygga en hög mur omkring den. Måhända en Törnrosamur? Men han har ju redan sin Törnrosa, modern till hans son. Därför fick han inte som han ville, utan fick nöja sig med ynka 36 centimeter. Men vad gör han då? Jo, han gräver bort jorden i sin trädgård och sänker marken så att han inte syns över muren, vilket inte är så lätt för en lång karl som han.
Jag kommer att fortsätta gräva härnere i Limhamn. Och med detta önskar jag alla mina lyssnare ett riktigt gott nytt år. Må allas vår innerliga önskan om fred på jorden infrias kommande år hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger, Radio Tuff (nr 1165) 30 dec – 6 jan 2007-2008
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1165) 07-12-30 till....
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som via Neven Milivojevic skickat oss några rader med anledning av vi före jul skickade 5000 kr till henne för julklappar till fattiga och ofta krigsdrabbade gamla. Lina skriver:
"Tack vare Tuffs stöd kommer våra äldre kunna fröjdas även denna jul. Med små resurser kan man skapa stor glädje och med lite omtanke kan man skapa mycket värme. Tack alla ni som valt att skänka lite livsljus i vinterns mörker."
....till en trio skribenter i Svenska Dagbladet (23/12) som varnar för att Sverige dras allt djupare in i Nato. Det är ambassadören Lars Bergquist, generallöjtnanten Carl Björeman och författaren Karl Erik Lagerlöf. De påpekar att vi redan står under Natobefäl i Afghanistan, där 330 svenska soldater verkar och att vi nu erbjuds att vara med på andra håll. Och de menar att det är en fara för vårt internationella anseende att vi förknippas med USA:s krigspolitik. De ställer frågorna:
”Är det en inrotad falsk föreställning att USA accepterat att Israel skaffat sig atomvapen tvärtemot spridningsavtalet? Eller att president Bush nonchalerade FN:s invändningar när frågan om ett anfall mot Saddam Husseins Irak var på tapeten? Eller att USA i Afghanistan bombat ihjäl många civila vid luftangreppen på föregivet talibanska byar? Eller att Washington i samarbetet med regeringen i Kabul stöder sig på krigsherrar som befolkningen i det svårt härjade landet ej sällan ser som en värre plåga än talibanerna? Eller att Bushadministrationen vid behandlingen av fängslade misstänkta terrorister visar tydlig brist på respekt för Genèvekonventionen?”
....till den amerikanska kongressen som den 19 december röstade igenom ett förbud mot klustervapen, som USA exporterat till 28 länder. I ett pressmeddelande dagen efter uttrycker Svenska Freds sin glädje över detta och uppmanar Sverige att följa USA:s exempel. Det skulle innebära ett stopp för det svenska klustervapnet Bombkapsel 90
....till TCO-tidningens Sverker Tirén, som på vers skriver att Radio Tuff gör att ”man blev optimist för en stund / tillplattad jord än mera värd”
....till Tuff-aktivisten Lena Sandin, som via Tuff skänker 3 352 kr till krigsdrabbade afghaner. Det är pengar som hennes arbetskamrater samlat in när hon efter 15 år slutade på Danaher Motion. Varför hon av fredspolitiska skäl slutade berättar hon själv om en stund.
....till En ledare i Aftonbladet (23/12) under rubriken ”Kalla kriget är slut men vapnen finns kvar”. Där varnas för att allt flera länder tycks vilja skaffa sig kärnvapen och att Sveriges, FN:s och världens röst i frågan har tystnat? Sverige uppmanas att på nytt höja sin röst som vi gjorde på Olof Palmes tid. Artikeln slutar med:
”Världens samlade kostnader för att underhålla, bevaka och modernisera de nukleära massförstörelsevapnen uppgår till minst en biljon kronor varje år. Vad skulle inte kunna göras mot världsfattigdomen eller klimatförstöringen för dessa enorma pengar? Kärnvapnen måste på sikt förbjudas och avvecklas. Inga segrar vinns i ett kärnvapenkrig. Bara ömsesidig förintelse.”
PS: Vi har blivit snällare med åren i Radio Tuff. Förr i världen delade vi också ut ”veckans snytingar”: ”Bondlurk, läbbiga skurk, skitstövel och bandit....” Den här veckan skulle vi gärna vilja dela ut en snyting till de antidemokratiska fanatiker som mördade den pakistanska oppositionspolitikern Benazir Butto. Religiösa fundamentalister verkar obegripliga. Några kristna och judiska extremister tycks läsa Bibeln, extrema muslimer Koranen och nationalistiska hinduer sina heliga skrifter som Fan läser de heliga skrifterna.
"Tack vare Tuffs stöd kommer våra äldre kunna fröjdas även denna jul. Med små resurser kan man skapa stor glädje och med lite omtanke kan man skapa mycket värme. Tack alla ni som valt att skänka lite livsljus i vinterns mörker."
....till en trio skribenter i Svenska Dagbladet (23/12) som varnar för att Sverige dras allt djupare in i Nato. Det är ambassadören Lars Bergquist, generallöjtnanten Carl Björeman och författaren Karl Erik Lagerlöf. De påpekar att vi redan står under Natobefäl i Afghanistan, där 330 svenska soldater verkar och att vi nu erbjuds att vara med på andra håll. Och de menar att det är en fara för vårt internationella anseende att vi förknippas med USA:s krigspolitik. De ställer frågorna:
”Är det en inrotad falsk föreställning att USA accepterat att Israel skaffat sig atomvapen tvärtemot spridningsavtalet? Eller att president Bush nonchalerade FN:s invändningar när frågan om ett anfall mot Saddam Husseins Irak var på tapeten? Eller att USA i Afghanistan bombat ihjäl många civila vid luftangreppen på föregivet talibanska byar? Eller att Washington i samarbetet med regeringen i Kabul stöder sig på krigsherrar som befolkningen i det svårt härjade landet ej sällan ser som en värre plåga än talibanerna? Eller att Bushadministrationen vid behandlingen av fängslade misstänkta terrorister visar tydlig brist på respekt för Genèvekonventionen?”
....till den amerikanska kongressen som den 19 december röstade igenom ett förbud mot klustervapen, som USA exporterat till 28 länder. I ett pressmeddelande dagen efter uttrycker Svenska Freds sin glädje över detta och uppmanar Sverige att följa USA:s exempel. Det skulle innebära ett stopp för det svenska klustervapnet Bombkapsel 90
....till TCO-tidningens Sverker Tirén, som på vers skriver att Radio Tuff gör att ”man blev optimist för en stund / tillplattad jord än mera värd”
....till Tuff-aktivisten Lena Sandin, som via Tuff skänker 3 352 kr till krigsdrabbade afghaner. Det är pengar som hennes arbetskamrater samlat in när hon efter 15 år slutade på Danaher Motion. Varför hon av fredspolitiska skäl slutade berättar hon själv om en stund.
....till En ledare i Aftonbladet (23/12) under rubriken ”Kalla kriget är slut men vapnen finns kvar”. Där varnas för att allt flera länder tycks vilja skaffa sig kärnvapen och att Sveriges, FN:s och världens röst i frågan har tystnat? Sverige uppmanas att på nytt höja sin röst som vi gjorde på Olof Palmes tid. Artikeln slutar med:
”Världens samlade kostnader för att underhålla, bevaka och modernisera de nukleära massförstörelsevapnen uppgår till minst en biljon kronor varje år. Vad skulle inte kunna göras mot världsfattigdomen eller klimatförstöringen för dessa enorma pengar? Kärnvapnen måste på sikt förbjudas och avvecklas. Inga segrar vinns i ett kärnvapenkrig. Bara ömsesidig förintelse.”
PS: Vi har blivit snällare med åren i Radio Tuff. Förr i världen delade vi också ut ”veckans snytingar”: ”Bondlurk, läbbiga skurk, skitstövel och bandit....” Den här veckan skulle vi gärna vilja dela ut en snyting till de antidemokratiska fanatiker som mördade den pakistanska oppositionspolitikern Benazir Butto. Religiösa fundamentalister verkar obegripliga. Några kristna och judiska extremister tycks läsa Bibeln, extrema muslimer Koranen och nationalistiska hinduer sina heliga skrifter som Fan läser de heliga skrifterna.
lördag, december 22
Två dissidenter: Bertrand Russell och Klaus Rainer Röhl
------------------------------------------------------------------------------------
Radio Tuff har sänts varenda vecka sedan 1985, sannolikt ett rekord för frivilligt producerad radio. Ett nytt Radio Tuff hörs söndagar kl 17 på 91,4 MHz och sedan på olika tider 4 ggr per dygn under en vecka. Hörs också på nätet www.tyresoradion.se Tycker du att Tuffs insatser är bra är du välkommen som medlem i Tyresö Ulands- och FredsFörening. Att många människor blir medlemmar är det som håller de frivilligt arbetande aktivisterna i gång. Årsavgiften är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem (annan på samma adress). Välkommen som medlem genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 Mer om Tuff på www.tuff.fred.se
------------------------------------------------------------------------------------
För 20 år sedan skrev jag i Pax en krönika som också kom med i min bok ”Förbannad pacifist”. Den handlade bland annat om Bertrand Russell, en av 1900-talets klokaste och märkligaste människor. Redan i början av seklet hade han skaffat sig ett världsrykte som matematiker och filosof. 1950 fick han nobelpriset, fast i litteratur.
Under första världskriget hamnade Russell i brittiskt fängelse på grund av sin pacifistiska agitation mot kriget. Efter det andra världskriget blev han den internationella förgrundsgestalten i kampanjerna mot kärnvapen. 1966 skrev han ”War Crimes in Vietnam” och året efter grundade han tillsammans Jean Paul Sartre Russelltribunalen som ägde rum i Stockholm 1967, i dag ett föga uppmärksammat 40-årsminne. Den granskade kritiskt USA:s grymma krig långt borta från Frihetsgudinnan.
Bertrand Russell var antifascist och antimilitarist, han vägleddes av förnuftet och fick därför ofta kämpa i motvind. Inte heller var han hälsofascist. Han ägnade sig regelbundet åt röken och kröken men dog först 1970 vid 98 års ålder. Hans sista uttalande lär ha varit:
”Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri”.
Det var adresserat till Israel men gäller säkert många fler länder
Han hade tur som levde så länge. Det var faktiskt rökningen som en gång räddade honom. I en flygkrasch strök nästan alla passagerare med. Russell, som satt i planets rökavdelning längst bak och bolmade, överlevde. Ännu har det inte inträffat att ett flygplan baklänges dammar in i en bergvägg.
Russell var slagfärdig och kvick till och med i filosofiska sammanhang. Hans filosofkollega Friedrich Nietzsche lär ha påstått att man borde ta med sig sin piska, när man umgicks med kvinnor. Nietzsche var hela sitt liv ungkarl men Russell, som också skrev om äktenskap och sex och var gift fyra gånger, kommenterade:
”Nio kvinnor av tio skulle ha lurat av Nietzsche hans piska. Han visste det och höll sig därför undan från dem”
Bertrand träffade som liten pojke sin farfar John Russell, född 1792. Denne var med redan under Napoleonskrigen och blev sedan en framstående brittisk politiker: utrikesminister, premiärminister med mera.
Medan Bertrand Russell var lord och tillhörde de mest blåblodiga brittiska familjerna föddes Klaus Rainer Röhl 1928 i en vanlig familj i Danzig, en tusenårig stad som ända fram till andra världskrigets slut nästan bara var bebodd av tyskar. De fördrevs i den största och grymmaste etniska rensningen i Europas historia och hans äldre kvinnliga släktingar våldtogs liksom så många andra. Sedan dess är staden polsk under namnet Gdansk, varifrån jag för ett år sen gjorde flera intervjuer för Tyresöradion.
Röhl startade sin politiska verksamhet som kommunist och hans tidning Studentenkurier fick finansiellt stöd från DDR. 1957 bytte tidningen namn till ”konkret” och stödet från öst upphörde, men det ledde bara till en stor ökning av upplagan. En av medarbetarna var Ulrike Meinhof, som Röhl 1961 gifte sig med. Redan 1968 blev det skilsmässa och Ulrike gick under jorden som en välkänd –eller snarare ökänd- aktivist i terrorgruppen Baader-Meinhof. Röhl tog starkt avstånd från sina forna vänners odemokratiska kampformer.
Sedan 1990-talet har Klaus Rainer Röhl skrivit kritiskt om sitt förflutna. En av hans böcker har titeln ”Verbotene Trauer” (Förbjuden sorg). Han påpekar att tyskarna varje vecka sedan krigsslutet med frenesi har framhållit sina egna krigsförbrytelser. Andra krigförande har bara betonat sina hjältedåd och tystat ned sina egna förbrytelser, vilket förstås lett till nya krig. För tyskarna däremot har varit tabu att nämna de förbrytelser som självgoda segermakter begick mot dem, menar Röhl. Han nämner massvåldtäkterna mot tyska kvinnor och flickor, terrorbombningarna mot civila tyska städer, där 70 000 tyska barn brändes ihjäl, sänkningen av tyska flyktingfartyg i Östersjön med 30 000 offer, den rasistiska propagandans tal om att tyskarna genetiskt var krigiska och otäcka.
När Röhl tar upp den etniska rensningen av 14 miljoner tyskar, av vilka två miljoner dog/dödades, citerar han just Bertrand Russell från The Times (1945-10-23):
”Är deportationer av människor en förbrytelse, när de under kriget av våra fiender begås och rättfärdiga åtgärder när de av våra allierade i fredstid genomförs?”
Russell undrade om det var mera humant att låta åldringar, kvinnor och barn förvisas och fjärran från sina hem dö än de krigsförbrytelser tyskarna begick.
--------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1164) 2007-12-23
Radio Tuff har sänts varenda vecka sedan 1985, sannolikt ett rekord för frivilligt producerad radio. Ett nytt Radio Tuff hörs söndagar kl 17 på 91,4 MHz och sedan på olika tider 4 ggr per dygn under en vecka. Hörs också på nätet www.tyresoradion.se Tycker du att Tuffs insatser är bra är du välkommen som medlem i Tyresö Ulands- och FredsFörening. Att många människor blir medlemmar är det som håller de frivilligt arbetande aktivisterna i gång. Årsavgiften är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem (annan på samma adress). Välkommen som medlem genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 Mer om Tuff på www.tuff.fred.se
------------------------------------------------------------------------------------
För 20 år sedan skrev jag i Pax en krönika som också kom med i min bok ”Förbannad pacifist”. Den handlade bland annat om Bertrand Russell, en av 1900-talets klokaste och märkligaste människor. Redan i början av seklet hade han skaffat sig ett världsrykte som matematiker och filosof. 1950 fick han nobelpriset, fast i litteratur.
Under första världskriget hamnade Russell i brittiskt fängelse på grund av sin pacifistiska agitation mot kriget. Efter det andra världskriget blev han den internationella förgrundsgestalten i kampanjerna mot kärnvapen. 1966 skrev han ”War Crimes in Vietnam” och året efter grundade han tillsammans Jean Paul Sartre Russelltribunalen som ägde rum i Stockholm 1967, i dag ett föga uppmärksammat 40-årsminne. Den granskade kritiskt USA:s grymma krig långt borta från Frihetsgudinnan.
Bertrand Russell var antifascist och antimilitarist, han vägleddes av förnuftet och fick därför ofta kämpa i motvind. Inte heller var han hälsofascist. Han ägnade sig regelbundet åt röken och kröken men dog först 1970 vid 98 års ålder. Hans sista uttalande lär ha varit:
”Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri”.
Det var adresserat till Israel men gäller säkert många fler länder
Han hade tur som levde så länge. Det var faktiskt rökningen som en gång räddade honom. I en flygkrasch strök nästan alla passagerare med. Russell, som satt i planets rökavdelning längst bak och bolmade, överlevde. Ännu har det inte inträffat att ett flygplan baklänges dammar in i en bergvägg.
Russell var slagfärdig och kvick till och med i filosofiska sammanhang. Hans filosofkollega Friedrich Nietzsche lär ha påstått att man borde ta med sig sin piska, när man umgicks med kvinnor. Nietzsche var hela sitt liv ungkarl men Russell, som också skrev om äktenskap och sex och var gift fyra gånger, kommenterade:
”Nio kvinnor av tio skulle ha lurat av Nietzsche hans piska. Han visste det och höll sig därför undan från dem”
Bertrand träffade som liten pojke sin farfar John Russell, född 1792. Denne var med redan under Napoleonskrigen och blev sedan en framstående brittisk politiker: utrikesminister, premiärminister med mera.
Medan Bertrand Russell var lord och tillhörde de mest blåblodiga brittiska familjerna föddes Klaus Rainer Röhl 1928 i en vanlig familj i Danzig, en tusenårig stad som ända fram till andra världskrigets slut nästan bara var bebodd av tyskar. De fördrevs i den största och grymmaste etniska rensningen i Europas historia och hans äldre kvinnliga släktingar våldtogs liksom så många andra. Sedan dess är staden polsk under namnet Gdansk, varifrån jag för ett år sen gjorde flera intervjuer för Tyresöradion.
Röhl startade sin politiska verksamhet som kommunist och hans tidning Studentenkurier fick finansiellt stöd från DDR. 1957 bytte tidningen namn till ”konkret” och stödet från öst upphörde, men det ledde bara till en stor ökning av upplagan. En av medarbetarna var Ulrike Meinhof, som Röhl 1961 gifte sig med. Redan 1968 blev det skilsmässa och Ulrike gick under jorden som en välkänd –eller snarare ökänd- aktivist i terrorgruppen Baader-Meinhof. Röhl tog starkt avstånd från sina forna vänners odemokratiska kampformer.
Sedan 1990-talet har Klaus Rainer Röhl skrivit kritiskt om sitt förflutna. En av hans böcker har titeln ”Verbotene Trauer” (Förbjuden sorg). Han påpekar att tyskarna varje vecka sedan krigsslutet med frenesi har framhållit sina egna krigsförbrytelser. Andra krigförande har bara betonat sina hjältedåd och tystat ned sina egna förbrytelser, vilket förstås lett till nya krig. För tyskarna däremot har varit tabu att nämna de förbrytelser som självgoda segermakter begick mot dem, menar Röhl. Han nämner massvåldtäkterna mot tyska kvinnor och flickor, terrorbombningarna mot civila tyska städer, där 70 000 tyska barn brändes ihjäl, sänkningen av tyska flyktingfartyg i Östersjön med 30 000 offer, den rasistiska propagandans tal om att tyskarna genetiskt var krigiska och otäcka.
När Röhl tar upp den etniska rensningen av 14 miljoner tyskar, av vilka två miljoner dog/dödades, citerar han just Bertrand Russell från The Times (1945-10-23):
”Är deportationer av människor en förbrytelse, när de under kriget av våra fiender begås och rättfärdiga åtgärder när de av våra allierade i fredstid genomförs?”
Russell undrade om det var mera humant att låta åldringar, kvinnor och barn förvisas och fjärran från sina hem dö än de krigsförbrytelser tyskarna begick.
--------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1164) 2007-12-23
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)