Förbannad Pacifist

"Goda" och "onda" kärnvapen

2012-01-29T03:52:00.000+01:00

De fem första som skaffade sig kärnvapen var andra världskrigets segrarmakter USA, England, Frankrike, Ryssland och Kina. Trots de jättelika massmorden på japaner i Hiroshima och Nagasaki accepterades segrarmakternas kärnvapeninnehav. Dessa länder dominerade också medierna, så vi indoktrinerades med att det gällde "goda" kärnvapen, som bevarade terrorbalansen och innehades av "goda" och ansvarstagande stater.

På 50-talet tyckte en majoritet av svenskar att vi i Sverige skulle skaffa kärnvapen, Våra blågula atombomber ansågs goda, eftersom de skulle försvara oss mot det sovjetiska hotet, som våra medier ständigt varnade för. Men så lyckades fredsrörelsen genom olika kampanjer att vända opinionen och svenska kärnvapenplaner blev politiskt omöjliga.

I många år har man nu varnat för att Iran "snart har kärnvapen". Nu vidtas sanktioner mot landet och agenter utför märkliga mord på öppen gata i Teheran, till exempel när en ung iransk atomforskare dödades i sin bil nyligen, ingalunda första incidenten av detta slag.

Samtidigt accepterar man att Israel är den enda staten i mellersta östern som har kärnvapen. Dessa tycks betraktas som "goda".

Hotet från "onda" kärnvapen fick 2003 motivera anfallet på Irak. Sedan visade det sig att Saddam inte hade några massförstörelsevapen. Chefen för IAEA (Internationella atomenergi organet) Hans Blix hade haft rätt när han hävdat att inget tydde på att Irak hade dessa vapen, men den gången talade han för döva öron. Nu Resonerar han om Iran och skriver bland annat (Fokus 24/1 2012):

"För amerikanska och israeliska hökar har förhandlingar, sanktioner och sabotage länge setts som hopplösa mjukismetoder. De har egentligen aldrig trott att något annat än väpnat våld eller direkt hot om våld skulle vara verksamt, och de är beredda att stämpla allt annat som farlig eftergiftspolitik. Slå till innan Iran har en bomb, är deras stridsrop."

Blix tycker att det är förvånande att ingen ännu tycks ha påpekat att bombningar i Iran skulle vara ett brott mot FN-stadgan. Och om de ändå sker frågar han:

"Tror någon att Iran skulle avstå från motangrepp och betvivlar någon att en annars av många iranier avskydd regim skulle få fullt nationellt stöd för en kamp mot amerikanskt övervåld?"

Nu sätter amerikanska hangarfartyg kurs mot Persiska viken, vars östra kust är iransk. Iran hotat att stänga Hormuzsundet.

I Persiska viken ligger östaten Bahrein. SvT sände den 22 januari en dokumentär om de folkliga demonstationerna i fjol i detta lilla land. Många upprördes av att regimen till och med kunde tortera eller döda läkare, som följde sin läkaretik genom att behandla skadade demonstranter.

Många förvånades också av att detta försök till "arabisk vår" inte hade USA:s och Natos stöd. Kan det möjligen bero på att amerikanska femte flottan har en bas i Bahrein?
-----------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1307

ROSOR från RADIO TUFF (NR 1307) 29/1 2012 TILL…

2012-01-27T12:24:00.000+01:00

....till Tyska kyrkan i Malmö, vars kollekt nyligen på 1990 kr tillföll Tuffs insatser för gamla fattiga flyktingkvinnor i Belgrad, dit Tuff under 2011 skickade 10 000 kr. Det var Tuff-medlemmen Marianne Stalbohm Stieger, som övertygade kyrkan att stödja denna aktivitet. En särskild ros också till Marianne som den 1 februari fyller år, jämt delbart med femton

....till president Obama, som nu planerar en fem-procentig reducering av USA:s militärkostnader. Men en tagg i denna ros är att USA:s militära kostnader ändå kommer att motsvara de sammanlagda rustningarna i världens tio näst mest militaristiska stater.

….till riksdagsledamoten Kerstin Lundgren, som är centerns utrikespolitiska talesperson. På DN-Debatt (15/1) skriver hon under rubriken "Tiden inne för Sverige att erkänna Palestina som stat". Det är en välkommen avvikelse från den hittills förda svenska regeringspolitiken.

….till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas som skickat en utförlig redogörelse (News Bulletin) om de Tuff-stödda projekten i Indien. Han talar om "generösa bidrag" och syftar på de 265 000 kr som Tuff skickade till de indiska projekten före jul. Han berömmer Finningeskolan i Strängnäs som i december under en Indienvecka jobbade in nästan 48 000 kr för Tuff-projekten. Och inte minst skriver han minnesord över vår bortgångna Tuff-aktivist Margaretha Petersen: "Terrible Loss for Tuff & Dharampur" är hans rubrik på detta avsnitt. Bhikhus hela redogörelse finns på Tuffs hemsida www.tuff.fred.se närmare bestämt i fliken http://abcitron.net/tuffnet/tuff/bhikhu-06.htm

….till De vackra minnesord Margarethas närmaste anhöriga har skrivit och lagt in på www.mpetersen.se

….till Margarethas vänner, som börjat skicka bidrag till det Margaretha Square som för att hedra hennes insatser för Indien nu ska anläggas vid ett elevhem för flickor i Bilpudi. Bidrag kan lämnas på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Märk talongen med "Margaretha"

….till Tuffs aktiva mötesverksamhet under kommande veckor. Det börjar med diskussionscaféet Filosofika den 14 februari och sedan blir det bland annat offentliga möten om Irak och Afghanistan samt ett seminarium om kampen mot kärnvapen.

….till nättidningen Tidskrift för Folkets Rättigheter, som bland annat nyanserar den ensidiga västliga mediebilden av kriget i Libyen. Se www.tffr.org

….till Svenska Freds, som på tal om Folk och Försvars rikskonferens i Sälen nyligen menar att ökad försvarsbudget är fel väg när de verkliga hoten är icke-militära.

NÅGRA FUNDERINGAR KRING TUFFs FILOSOFIKA

2012-01-25T14:23:00.000+01:00

Av Göran Flodman

När jag gick med i TUFF 1968, var det 40-talisternas årtionde. Mycket bråk runt om i världen och kårhusockupation i Stockholm. På tidningarna var det kulturvänstern som bråkade värst.
TUFF var då nyss bildat och hade turen – eller snarare Åke Sandin – som gjorde att ordet ”U-land” blev infogat i namnet. Tack var det och satsningen på Indien-projekten undgick TUFF det öde som många andra fredsföreningarna hotades av, nämligen problemet att i längden bibehålla medlemmarnas aktiva intresse.
Men för TUFF gick det bra. Medlemsantalet bara ökade. Ibland undrade man väl att så här kan det väl inte fortgå i all oändlighet, särskilt när SIDA började dra in sina bidrag.
Fram emot 80-talet och senare var det många planeringsmöten ofta på en Ålandsfärja, där det pratades om inriktningen på det fortsatta arbetet.
Jag minns att jag i den vevan läste en förteckning över alla ideella föreningar som fanns i Tyresö. Det var många det, men de flesta handlade om sport och idrott och det var inte jag särskilt intresserad av.
Borde det inte, tänkte jag, finnas plats för en förening eller klubb som sysslade med allmänna kulturella frågor?
Men så insåg jag att det fanns ju redan en sådan förening – nämligen TUFF. För självfallet hör frågor som berör fred och internatinella kontakter i allra högsta grad till kultur i en allmän bemärkelse. När sen Åke började med sina radiosändningar blev det ju ännu mer framträdande. Även om Tyresöradion formellt inte är en TUFF-angelägenhet så misstänker jag att många, på samma sätt som jag, ändå ser Åke Sandins radioprat som en del av TUFFs verksamhet och som en närmast unik kulturell insats.

Jag skickade ändå upp små försöksballonger med frågan om man inte skulle kunna profilera TUFF ändå mer som en kulturförening genom att ordna informella möten om saker som kunde intressera medlemmarna, men som låg lite vid sidan om freds- och biståndsfrågorna.
Och en del sådana möten kom också igång under 80-talet, lite inspirerade av alla de omtalde filosofikaféerna i Paris (och ett par i Sverige) som florerade vid tiden. Men det var först senare som vår vän Bengt Citron kläckte ur sig idén att de borde kallas FILOSOFIKA med tanke på allt kaffe som intogs under tiden vid sidan om de djupa filosofiska tankarna. Och så blev det.
Men det var först på 90-talet som det tog fart. Den 8 november 1992 hade vi det första egentliga Filosofikamötet som handlade om ”Myten om Jesus”, dvs den bok av Alvar Ellegård som nyss hade kommit ut.
Det var vår nu bortgångne Olle Källstigen, som var vår expert från den kyrkliga sidan. Det visade sig senare att just religiösa ämnen väckte ett påtagligt intresse bland deltagarna. På en del möten var det så många som kom att lokalen hade svårt att rymma alla.
Under dessa snart 20 år har det sammanlagt varit 123 sammankomster (38 under 1990-talet och 85 under 2000-talet) med allt ifrån ca 5 till 20 deltagare per gång.
Personligen tycker jag att det vore värdefullt om serierna av Filosofika kunde fortsätta även under det nya året och kanske även senare.
En sak kan vara värd att tänka på. Nog ser det väl ut som att år 2012 kan bli mycket händelserikt. Då tänker jag inte bara på Olympiska spelen utan mer på amerikanska presidentvalet och om hur det ska gå för EU, för Syrien, för Iran och den arabiska våren i allmänhet. Och så förstås klimatdebatten, som har kommit lite av sig på senare tid.
Så nog finns det mycket för Filosofika att göra i våra försök att rädda världen. Själv kan jag inte bidra (86 år), men av TUFFs alla medlemmar finns det säkert många som kan göra en insats.
Så detta är något som jag skulle vilja önska TUFF lycka till.
--------------------------------
Göran Flodman
PS: Nästa möte i diskussionscaféet Filosofika äger rum i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80 tisdagen den 14 februari kl 19. Ämne: Mayakalendern

Krig förråar även de bästa

2012-01-15T08:03:00.002+01:00

Det var länge sen jag tillhörde eliten. Som 20-åring var jag befälselev vid Livkompaniet på Kungliga Västernorrlands regemente. Vi var som det hette i propagandan "gräddan av svensk manlig ungdom", nästan alla nyblivna studenter, jättefint på den tiden.

Vi diskuterade ibland hur vi skulle bete oss om det blev krig. Trots vår ungdom var vi realistiska nog att inse hur otäckt vi skulle hämnas på fiendens dödande av våra kamrater och civila anhöriga. Vi hade inga illusioner om att vi själva skulle undvika att begå övergrepp.

I Sverige, så förskonat från krig, är vi så indoktrinerade av anglosaxiska medier att vi svalt propagandan om att amerikanska soldater, uppfödda på demokrati, bibel och äppelpaj, alltid är renhåriga hjältar. När det ibland uppdagas att de gör hemska övergrepp förklaras det med att det bara är fråga om "ruttna ägg". Att krig förråar även de bästa döljs på det viset.

Nu förfasas opinionen av ett videoklipp som visar några amerikanska soldater som pissar på dödade afghaner. Pissandet anses alltså värre än själva dödandet, soldaters "normala" metod. Afghanerna påpekar luttrat att det inte är första gången sådana skändningar sker.

Redan i Norman Mailers genombrottsbok "De nakna och de döda" finns det scener, som chockerade oss unga USA-frälsta den gången. Där beskrivs till exempel hur några amerikaner tar en japansk soldat till fånga. De pratar med honom och han visar dem inställsamt foton av sina anhöriga där hemma. Sedan mördar de honom kallblodigt.

Ja, i Stilla havet var det verkligen ”War without Mercy”, ett krig utan nåd, som historieprofessorn John D Dower skildrade i sin bok med den titeln. Ännu mera än i andra krig var rasismen extrem från båda sidor. Japanerna beskrevs som apor, löss, galna hundar, kackerlackor, råttor och djuriska undermänniskor, inte bara av amerikanska meniga utan av generaler, ministrar, journalister och akademiker. Inte undra på att kriget slutade med två jättelika massmord. Flera hundra tusen civila japaner dödades av atombomber i Hiroshima och Nagasaki.

Ibland ursäktas krigsförbrytelserna med att japanerna var dödsälskande fanatiker, i varje fall att de ibland slogs till sista man -- något som i andra sammanhang brukar berömmas som heroisk tapperhet. Men kan det bero på att de visste vad som väntade dem, om de gav sig? Professor Dower nämner,att 81 000 japaner dog i västlig fångenskap kring krigsslutet.

Den första ensamflygningen över Atlanten genomfördes 1927 av den svenskättade amerikanen Charles Lindberg (1902-74). Denne superhjälte anmälde sig som frivillig i kriget mot japanerna och deltog med överstes rang. 1970 publicerades hans dagböcker från kriget.

Han berättar där om hur amerikanerna satte upp avhuggna japanska huvuden på pålar längs vägarna. Allt var tillåtna mål, också infödda civila. Han skildrar, hur soldater ger en tillfångatagen japan en cigarett, men så snart han börjar röka skärs hans hals av från öra till öra. Och Lindberg hör skryt om hur man massdödar japanska fångar och menar, att det därför inte är underligt att japanerna slåss till sista man och inte låter sig fångas

Charles Lindberg äcklas också av hur hans kamrater tar japanska kroppsdelar som souvenirer och skickar hem dem. Men som en officer ursäktande framhöll brukade flera av hans pojkar i motsats till andra amerikaner döda japanska fångar, innan de sparkade ut tänderna på dem.

Krig är ingen tebjudning, som Mao påpekade, inte ens om massmördandet sker för demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, fosterlandet och andra honnörsbegrepp. Vi som läst Norman Mailer, John Dower och Charles Lindberg blev inte förvånade över Song My, Abu Ghraib och liknande förbrytelser. Bara bedrövade.
-------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1306) 15 jan 2012

Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson:

2012-01-14T19:23:00.000+01:00

Hej alla lyssnare!

Jag har tagit ledigt från San Francisco och bott i Harvaremåla hela hösten. Vi väntar fortfarande på vintern. Nere på åkern klafsar en skock vita svanar omkring som ett gäng charterturister på villovägar. Men låt mig först berätta för er om konsten att stjäla en julgran:

Gå ut i skogen i god tid och se ut ditt offer. Är du rädd att inte hitta tillbaks till rätt gran, kan du hänga upp några julgransprydnader i den. Sedan går du hem och återvänder inte förrän i skymningen några dagar före jul. Då är du utklädd till en svenska naturskyddsföreningstyp med ryggsäck på ryggen. I den finns en liten såg. Såga av granen längs marken och täck stubben med lite mossa. Lämna granen på ett mer lättillgängligt ställe och gå hem. Återvänd nästa dag i skymningen, utan ryggsäck men gärna med en kikare om halsen och en bok om uggleskådande, ifall du är rädd att möta bonden. När mörkret faller, bär du hem granen.

Resten är idel tindrande barnaögon. Hur enkelt som helst. Nu vill ni förstås veta vem som blir USA:s president nästa år. Det blir Obama, fast helt säker är jag inte. Han skulle samla in en miljard dollar för att köpa TV-reklam, men det verkar gå lite trögt.
Å andra sidan vet jag inte om utgången gör så stor skillnad, särskilt inte för icke-amerikaner.

Kanske inte för oss amerikaner heller. I provvalet i Iowa deltog 120000 personer av en befolkning på 3 miljoner. Mycket lågt räknat har varannan medborgare rösträtt. Det skulle innabära ett valdeltagande på 8%.

Ingen kunde väl ana för 10 år sedan, att USA skulle sitta ner och förhandla med talibanerna, men det är vad som händer nu. I min lokala oberoende borgerliga tidning har de svenska soldaterna i Afghanistan utnämnts till fredsmedlare. Det är förstås välbekant för radio Tuffs lyssnare, att en medlare i en konflikt är neutral och obeväpnad.

I gamla amerikanska gangsterfilmer brukade det finnas en liten fjäskig fjant, som sprang och tjallade för gangsterbossen om vad hans motståndare höll på med eller var hans offer försökte gömma sig. Det var den rollen, som det svenska flygvapnet med sina jas-spaningsplan spelade i Libyenkriget.

God fortsättning på det nya året önskar radio Tuffs man i San Francisco på sabbatsår i Harvaremåla.
--------------------------------------
Bengt Svenssom i Radio Tuff nr 1306 (15-29 jan. 2012)

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1306) 15 jan 2012 till….

2012-01-14T19:19:00.000+01:00

….till den brittiske veteranjournalisten Robert Fisk som (13/1) i tidningen The Independent skriver under rubriken "This is not about 'bad apples'. This is the horror of´war". Han menar att de amerikanska soldater som kissar på dödade soldater bara är ett av många exempel på amerikanska och brittiska övergrepp. Hela artikeln finns på http://www.independent.co.uk/opinion/commentators/fisk/robert-fisk-this-is-not-about-bad-apples-this-is-the-horror-of-war-6289046.html

,,,,till Försvarets forskningsinstituts Stefan Olsson, som på radions Studio Ett (12/1) också framhåller att övergrepp och förbrytelser är vanliga i alla stridande arméer.

…till minnet av DN-journalisten Olle Alsén, som nyligen gick bort. Han var en av de första journalisterna som kritiskt granskade den ubåtshysteri som de flesta av hans kollegor ägnade sig åt. När de firade jubileet av någon påstådd sovjetisk ubåtskränkning av svenska vatten hade han som rubrik "Ljugileet". Om Alsén skriver nu en annan känd ubåtsdissident Ingemar Myhrberg: "Han kämpade mot krigshetsare och kärnvapen och korkade militärer och makthavare fast inte elakt utan oftast med sin vänliga humor".

….till den duktiga Kumlaläraren Lisa Norgren Benedictsson, som åtagit sig att vara ordförande vid Tuffs planeringsdag lördag den 21 januari vid Alby Friluftsgård.

….till minnet av Margaretha Petersen, som avled i december. Hennes mångåriga fina insatser i Tuff, inte minst för Tuff-projekten i Indien, har utförligt skildrats i Radio Tuff, på Tuffs hemsida www.tuff.fred.se och i bloggen www.tuffsandin.blogspot.com . Hon begravs fredag den 27 januari kl 14 i Tyresö kyrka. Om man vill närvara vid minnesstunden efteråt, så ska man anmäla detta till gunnar@moex.se , senast den 23/1. För att hedra hennes minne föreslår hennes många indiska vänner att det vid elevhemmet i Bilpudi inrättas en "Margaretha Square". Det blir en samlingsplats på ca 15 x 15 meter, som skall kakelbeläggas och förses med blomsteruppsättningar, en vacker friluftsaula alltså. Tuff har beslutat att stödja detta projekt, som kostar ca 6000 kr. Vill man bidra till detta och hedra Margarethas minne, sätter man in ett bidrag på Tuffs insamlingskonto 79 36 36 -2 och märker talongen med "Margaretha". Hennes anhöriga underrättas självfallet om olika bidrag.

….till alla schyssta som i år bestämmer sig att bli Tuff-medlemmar och därmed hjälper till att minska det krigiska dödandet i världen och gör livet lättare för världens många fattiga.

….till Tuff-biståndet 2011,som var 265 000 kr till indiska skolprojekt, 5 000kr till krigsdrabbade afghaner och 10 000 kr till gamla fattiga flyktingkvinnor i Belgrad

Häftiga program www.tyresoradion.se !

2012-01-07T20:29:00.000+01:00

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1303:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 4 december kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 18 december, när ett nytt Radio Tuff sänds kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.

PÅANNONS av RADIO TUFF NR 1305:
Veckans rosor delas ut till en indisk partner, Tuffs mangogram, en ny Indienbok, en fredsordförande, ett radioprogram, klarsynta historiker och en DN-recension.

Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl sammanfattar verksamheten 2011 med offentliga möten, bistånd till Indien, Belgrad och Afghanistan, information genom radion och www.tuff.fred.se, ökat medlemsantal osv.

Åke Sandins krönika har rubriken "9 års mördande i Irak. Stöd barnbiblioteken i Bagdad!"

Hampus Eckerman om ökat våld i Afghanistan, valfusk i Tjetjenien, pånyttfödda terrorister och tidigare hackers.

På Succékanalen 91,4 hörs följande program. Också på www.tyresoradion.se :

25/12- 15/1
Christer Dicke är en äkta Bollmorakille, som växte upp på Myggdalsvägen och bor nu på Granängsringen. Han berättar om damhandboll, korpfotboll och sitt mångåriga jobb som brevbärare men också om storebror Peter, känd från Tyresöradion, sin mamma på Sikvägen och mormor i Åsele.

Seta Shukri växte upp i Bagdad och är nu optiker och bor på Lupingränd i Tyresö med elektrikern Johan Norin, uppvuxen i Trångsund. Det blir snack om den kristna armeniska minoriteten i Bagdad, om jul, släkt och olika religioner.

Kaj Berglund bor på Söder men har delat programledarens öde att operera sitt hjärta på Thoraxkliniken. Han basar över tre lastbilar så det blir snack om trafik men också om hans släkts turnerande med tivoli, om förfalskade målningar m m.

Radions kulturredaktion med Terje "Biffen" Engh, Peter "Galento" Dicke och Anders "Korvetten" Gullberg slår till igen med rysliga historier, dikter och allmänt glam tillsammans med programledaren Åke "Bananen" Sandin.

1/1-22/1:
Taimi Björklund är ordförande i den aktiva Finska föreningen i Tyresö, Ari Rantala och Pirjo Silventoinen är med i styrelsen. De berättar om föreningens verksamhet och minns hur det var att för många år sedan flytta till Sverige.

I en repris från 1998 berättar Pirkko Olsson om tiden som krigsbarn i Tumba. Hennes hemort var Kemi norra Finland medan hennes make Arne växte upp i ångermanländska Husum och jobbade på Ericssons med växlar och annan teknik. PRO nämns och Moa Martinsson citeras.

Anita Mattsson, nytt oppositionsråd (s): Barn- och ungdomsfrågor, de gamlas situation, fackföreningarnas försämrade villkor, bedriva politik i motvind, vikten av en levande närradio, att hinna med barn och familj och fritiden i närheten av Drevviken.

Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff hörs nu på det 27:e året med sändning nr 1305 med ”rosor”, krönikor, intervjuer och argumentation för fred och solidaritet. Programledare: Monica Schelin och Åke Sandin.

8/1-29/1:
Börje Eriksson utbildade sig på kvällstid till ingenjör, bor på Gudöterrassen som ganska nyinflyttad i Tyresö, talar initierat om mobiler och annan ny teknik men också om sina engagemang i ABF och PRO, dessutom om sina resor till Sydafrika och Indien och sin beundran för Gandhi, Mandela och Palme.

Christina Melzén (fp) och Ann Sandin-Lindgren (s) sammanfattar kommunfullmäktiges möte från i november då man bl.a. diskuterade VA-taxan, hyresrätter och politikermedverkan. Carema-diskussionen har summets i ett annat program.

Åke Mattsson på Vårlöksvägen i Trollbäcken tillhör den släkt som så framgångsrikt drivit företaget Annas Pepparkakor i Tyresö. Han har hela sitt vuxna liv producerat dessa kakor, som är omtyckta också utomlands. Han berättar om ägoförhållanden, bageriteknik och om Anna och Emma som redan 1929 bakade dessa pepparkakor.

Öringebon Natalie Jogedal har jobbat som modell och mannekäng och och arbetar nu på Telia. Hon berättar om ny teknik såsom slitstarka fiberkablar men också om barn och sin mormor och sitt nyvunna intresse för tennis.

9 års mördande i Irak. Stöd barnbiblioteken i Bagdad!

2012-01-01T09:47:00.000+01:00

På 80-talet hade Saddam västmakternas stöd. Då var Iraks motståndare Iran i ett långvarigt och mycket blodigt krig. Men i början av 1991 anfölls Irak av USA och dess allierade. Det var för att befria Kuwait från den irakiska ockupationen året innan. I "Operation Ökenstorm" lyckades de västliga trupperna på kort tid befria Kuwait, efter det att ca 100 000 irakiska killar hade dödats, medan bara ett hundratal amerikaner strök med, faktiskt ofta av "friendly fire", det vill säga genom missriktad eldgivning från de egna.

I sitt beslut att krigiskt ingripa påverkades den amerikanska opinionen och dess politiker av en smart reklamkupp. En tonårig kuwaitisk flicka Nayirah vittnade tårögt och hjärtskärande inför kongresspolitiker och TV-kameror om att hon som sjukvårdsbiträde på ett kuwaitiskt sjukhus hade sett hur den irakiska soldatesken rövat bort kuvöserna och grymt låtit spädbarnen dö på golvet. Efter att slaktandet av irakier upphört avslöjades att flickan aldrig varit i Kuwait under den aktuella tiden utan var dotter till Kuwaits ambassadör i Washington.

Så infördes under många år västliga sanktioner mot Irak. De drabbade mycket mindre diktatorn Saddam än den irakiska civilbefolkningen. Uppåt en halv miljon barn lär ha dött på grund av brist på mediciner mm.

I mars 2003 var det dags för nästa angrepp på Irak. Det motiverades främst med påståendet att Iraks massförstörelsevapen utgjorde ett dödligt hot bland annat mot England. Visserligen hade vapeninspektören Hans Blix funnit att Irak saknade dessa vapen, men han ignorerades av amerikanerna, ja han avhånades rentav av sin partivän Per Ahlmark. Men efteråt fann man inga massförstörelsevapen i Irak. Blix hade haft rätt.

Redan den 1 maj 2003 kunde George W Bush framför en banderoll med orden "Uppdraget slutfört" stolt proklamera segern. Men det var bara början på ett blodbad som till och från varat i hela nio år. Barack Obama hyllar nu vid det amerikanska tillbakadragandet den miljon amerikaner som tjänstgjort i Irak och de 4500 av dem som dödats. Men man glömmer att ungefär 100 000 civila irakier också dödats och att ett par miljoner tvingats fly utom och inom landet. Och bilderna på hur amerikanska fångvaktare misshandlade irakier i fängelset Abu Ghraib för nog tankarna till Saddams fängelsehålor.

Det här nioåriga militära äventyret i Irak har kostat amerikanska skattebetalare så där en 6000 miljarder kronor. Tänk om en större del av dessa pengar använts till fredliga insatser! I Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) har vi tidigare stött Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén med pengar. De finansierar i ännu oroliga Bagdad två mycket besökta barnbibliotek, som blivit en fristad med läsning, teater och annan bra verksamhet för barn från olika religioner. Så använd, liksom många nu börjat göra, Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 och märk talongen med "Bagdad",

hoppas Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1305) på nyåret 2012

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1305) 1/1 2012 till....

2011-12-31T09:40:00.000+01:00

….till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som nu tackar för 265 000 kr som Tuff före jul skickade till projekten i Indien. Han uppger att det blev nästan två miljoner indiska rupier eller närmare bestämt 1 955 609 rs Pengarna använts till att driva två skolor bland fattiga indiska byar. Det är inte dåligt, särskilt med tanke på att Tuff inte har några offentliga bidrag. Och varenda insamlad krona går oavkortat till ändamålet, eftersom ingen i Tuff eller Radio Tuff är avlönad.

….till de många kloka och solidariska människor, vilka som julklappar använde Tuffs mangogram. Bara under december kom till Tuffs insamlingskonto, pg 793636-2 in 4750 kr för mangogram. Nu blir det alltså ännu flera mangoträd bland ”de fattigaste av de fattiga” i indiska byar, förutom de 108 500 mangoträd som redan planterats.

…till Samuel Strandbergs nya Indienbok med titeln ”Moguler, Maharajor och Feringis”. Hans första av många läsvärda böcker om Indien ”Luvarsal -- Indisk by i utveckling” kom redan 1971 och inspirerade många i Tuff att göra insatser. Det var också Strandberg som tipsade Tuff om vårt första Indienprojekt för drygt 40 år sedan. Det var skolan Sarvodaya Ashram ute på landsbygden i delstaten Gujarat. Där uppfördes i början av 70-talet för Tuff-pengar bland annat tre skolbyggnader, ett bibliotek, ett elevhem m m.

….till Svenska Svenska Freds’ ordförande Anna Ek som tackar medlemmarna för de framgångar man haft i fredsarbetet under det gångna året. Hon framhåller kampanjen mot vapenexport till diktaturer och de många namnunderskrifterna i ämnet. Också arbetet mot klustervapen nämns som lyckat. Dessutom har Svenska Freds fått över 500 nya medlemmar.

….till Sveriges Radios Studio Ett som (27/12) lät Anja Sahlberg intervjua Salima Tiemcani. Hon är en mycket modig algerisk journalist som vågade sätta sig upp mot de terrorister som på 90-talet mördade en journalist nästan varje vecka. Salima fortsätter trots mordhot att brännmärka den organisation som kallas al-Qaida i islamiska Maghreb.

….till de historiker som hävdar att politiker inte ska uttala sig i historiska frågor såsom franska parlamentet nyligen gjorde genom att göra det straffbart att ”förneka” att Turkiets behandling 1915 av armenier var ”folkmord”. Turkiet svarade genom att kalla Frankrikes härjningar i Nordafrika för ”folkmord”

….till Dagens Nyheters Erik Helmerson, som (27/12) recenserar Simon Sebag Montefiores bok ”Jerusalem” och bland annat skriver. ”Judar, assyrier, babylonier, perser, romare, muslimer, korsfarare, osmaner och britter är bara några av dem som hävdat Jerusalem som sitt och -bildligt och ibland bokstavligt -dansat på tidigare härskares gulnade ben”

Religiösa massmord under julmånaden!?

2011-12-27T22:58:00.000+01:00

Roligt att så många till jul köpte mangogram av Tuff som julgåvor. Faktum är att det nu finns 108 500 mangoträd i fattiga indiska byar. Kul också att flera beställde kopior av sina intervjuer på www.tyresoradion.se för att använda som julklappar.

Annars är december inte min favoritmånad. Mörk, eländig och dominerad av julhysteri, kommersialism och konsumism, ja grunkfrälsthetens gyllene tid. Försöker dra mig undan och lägga in sill som min mamma gjorde och laga hennes chokladkarameller i stället för att trängas i köpcentra.

Som religiöst obegåvad har jag ändå försökt påminna om varför jul egentligen firas, vilket lätt glöms bort i ståhejet. Alltså intervjuade jag prästen Siv Källstigen och diakonen Karin Perjus, en halvtimme som hörs fyra gånger per dygn i tre veckor på Tyresöradion 91,4 MHz och när som helst på www.tyresoradion.se . Dessutom hörs nu på samma kanaler under två veckor Radio Tuff nr 1304, där ett av inslagen är med den kristne debattören och fredsaktivisten Bernt Jonsson. Han berättar initierat om läget på Västbanken och om den under julen så aktuella staden Betlehem.

Men nyhetsnarkoman som jag är undgår jag inte händelser uti världen som gör mig förundrad och deprimerad: Under den välsignade julmånaden har många oskyldiga dödats, ja alltför ofta i religionens namn. Det började med att ett förarlöst amerikanskt bombplan, en så kallad drönare, dödade ett tjogtal oskyldiga pakistaner, felaktigt misstänkta för terrorism. Och i den afghanska huvudstaden Kabul sprängde självmordsbombare i religiös fanatism andra oskyldiga.

Två dagar före julafton detonerade flera bomber i Bagdad och dödade ca 60 människor. Och på självaste juldagen angreps kristna kyrkor i Nigeria med många dödsoffer som följd. Känner mig mer än vanligt religiöst obegåvad, när jag för mitt liv inte kan begripa, vad för slags religion det är som tillåter att oskyldiga dödas, ja gärningsmännen prisar till och med sin gud efter sitt massmördande.

Och har den mångomtalade ”arabiska våren” redan höstlikt vissnat? Cecila Uddén, berömvärd mellanöstern-korrespondent, rapporterade i december på Sveriges Radio att i det egyptiska valet hade muslimska brödraskapet segrat med minst ca 40 procent av rösterna. Det partiet är ändå relativt moderat jämfört med valets tvåa, salafisterna. Uddén gjorde en belysande intervju med två salafistkvinnor och de ansåg det faktiskt rätt att otrogna kvinnor stenades. Dagens Nyheters Peter Wolodarski snedtände på inslaget, för på radions hemsida fanns en bild av Uddén tillsammans med de två religiöst ansiktsmaskerade kvinnorna. Han tyckte att hon skulle ha tagit avstånd. Men om man vill inge förtroende och få ärliga svar måste man kanske visa sig vänlig. Mig veterligt har Wolodarski aldrig reagerat när Uddén fryntligt umgåtts med israeliska bosättare för att få dem att frispråkigt avslöja sin tro på att deras gud minsann givit dem rätt till ockuperad mark.

Snart är det ett nytt år. Kanske bör vi på nyårsdagen minnas Esaias Tegnér, som inte bara var skald utan också biskop. Andra strofen i hans dikt ”Nyåret 1816” lyder

Försvunna år var det du? Farväl!
För en stund sen var du vår kung
Nu är det förbi: på din arma själ
har du mycket, din räkning blir tung.
Däruppe, däruppe en domare sitter
Försvara dig, bleknade, om du gitter!
--------------
Åke Sandin

Nu Tuff-bistånd, då ett "indiskt Holocaust"

2011-12-18T15:55:00.002+01:00

Det är nu 40 år sedan Tuff började att samarbeta med Indien. Då byggdes två stora skolhus Kumla och Nyboda Wings, uppkallade efter Tyresöskolor som gjort dagsverken för ändamålet. Vid skolan Sarvoday Ashram uppfördes också Tuff Library and Reading Hall med 5000 böcker på det inhemska språket gujarati.

Sedan dess har Tuff finansierat hundratals andra projekt: Tjogtals skolbyggnader men också elevhem, skoltoaletter, skollaboratorier, ett par hundra brunnar, många dammar och terasseringar, 100 000 mangoträd med mera. På 90-talet kunde våra duktiga partners anställa unga lärarinnor som i 50 stora skoltält varje år gav undervisning och dagliga mellanmål till ca 3000 barn, vilkas föräldrar var säsongarbetare från fjärran byar. De bodde med sina familjer i eländiga läger och högg sockerrör för mycket låg lön. Då hade Tuff också Sida-bidrag och kunde skicka uppåt en och en halv miljon kronor varje år. De senaste åren har Tuff utan offentliga bidrag kunnat skicka ca 300 000 kr per år. De har främst använts för driften av två skolor i det tidigare så försummade Dharampur.

Bortsett från Goa, Taj Mahal och andra turistmål är okunnigheten i Sverige stor om Indien. Många tror att den nya framgångsrika "tigerekonomin" har fixat till välstånd bland de 1100 miljonerna indier. Och visst har det gynnat en ökande medelklass, men hundratals miljoner lever ännu i elände och djup fattigdom.

Ännu större är okunnigheten om Indiens koloniala historia. För ett år sedan skrev jag för Radio Tuff krönikan "Churchills gloria falnar". Där hette det bland annat:

”Nyligen utkom en bok av den kvinnliga indiska toppfysikern Madhusree Mukerjee. Den har titeln Churchill’s Secret War. Hon skriver om den i väst nedtystade svälten i Brittiska Indien 1943, då ca tre miljoner människor dog och Calcuttas gator var fulla av lik och svältande stackars människor. Hon har funnit, att Churchill vägrade att skicka matleveranser till de svältande bengalerna. Och inte nog med det, så menar hon att han genom sin avsky för Nehru och andra i den indiska frihetsrörelsen, till exempel Gandhi, som han stämplade som ’en halvnaken apa’, starkt bidrog till det otäcka blodbad som Indien drabbades av efter frigörelsen 1947.”

För några dagar sedan (8/12 2011) skrev den australiensiske akademikern dr Gideon Polya en artikel om hur britter och australiensare hade tystat ner (white-washed) att svältdöden i brittiska Indien medvetet hade framkallats genom att livsmedel från Australien inte fick skickas till de hungrande områdena i Indien. Han uppger att 6-7 miljoner indier därför dog och kallar det "Indian Holocaust".

Ja, det var många folk som drabbades av holocaust (förintelse) under andra världskriget. Men man kan för all del med rätta betvivla dödstalen som ofta är starkt överdrivna. Var det verkligen 6-7 miljoner döda indier som britterna var skuld till? Eller var det som jag förut gissat ca tre miljoner? Att svälttragedin i Indien är så nedtystad beror nog på att det inte är god ton att skuldbelägga britterna trots deras väldiga kolonialinnehav, som omfattade en fjärdedel av världen.

Dessutom är bengaler och andra indier inte alls inflytelserika i västerländska medier. Men som den amerikanska folkrättsprofessorn Alfred-Maurice de Zayas har påpekat:

"Inget folk kan ta monopol på lidandet under andra världskriget"
------------------------------------
18/12 2011. Åke Sandin i Radio Tuff nr 1304.

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1304) 18/12 -11 till....

2011-12-17T17:22:00.000+01:00

....till Finningeskolan i Strängnäs, som vid sin Indienvecka jobbade in 47 000 kr till Tuff-projekten i Indien. Nytt fint rekord! Det innebär att Tuff till sina indiska partners nu kan skicka minst 260 000 kr.

....till de tuff-aktivister som söndag den 4 december fanns vid bokbord i Tyresö centrum och bland annat sålde solidariska julklappar, till exempel mangogram, så att det i fattiga indiska byar blir ännu flera mangoträd än de 100 000 som redan har planterats.

....till läsvärda böcker, bland annat boken "Tysk, men inte nazist", skriven av vår bortgångne Tuff-kamrat Robert Stieger om hans upplevelser i krig och fångenskap. Den finns att köpa för extrapris från Tuff. Bollmoraförfattaren Josefin Roos hörs på Tyresöradion 91,4 (www.tyresoradion.se) fram till nyår berätta om sin nyutkomna bok "Kura skymning", som finns att köpa i Tyresö bokhandel i centrum.Sedan har Lennart Westbergs och Lars Gyllenhaals bok "Svenskar i krig 1914-1945" kommit ut som pocket. Den dementerar det ofta hörda påståendet att det var så många svenskar som slogs på tysk sida under andra världskriget och slår hål på myten om att "det bara var en handfull som stred på allierades sida". Det var tvärtom: Endast 200 svenskar tjänstgjorde i Waffen-SS och Wehrmacht, medan det var över 1000 svenskar som ställde upp som soldater för de allierade och 8000 som sjömän i de allierades krigskonvojer. Så har Ylva Herholz kommit ut med boken "Tysklands bleka barn. Krigsungar kommer till Sverige". Den är välkommen, eftersom tyskars elände under och efter kriget inte brukar uppmärksammas.

....till Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF), som genom sin medlemsökning 2011 nu är över 400 betalande medlemmar. Det har inneburit att Tuff i år har kunnat skicka nära 37 000 kr till Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, vars tidning Pax ingår i medlemsavgiften.

....till Sveriges Television, som den 6 och 7 december visade Charles Fergusons Oscarsbelönade dokumentär "Inside Job". Den avslöjar för oss vanliga människor på ett kusligt sätt hur jakten på miljardvinster för finansmän och bankirer ledde till att banken Lehman Brothers och försäkringsbolaget AIG gick omkull 2008, vilket ju orsakade det årets omfattande ekonomiska kris. Några få som var insatta i finansmarknadens möjligheter tjänade enorma belopp, medan vi vanliga skattebetalare i slutändan fick betala kalaset. I höst har vi ju dessutom hört mycket om att "riskkapitalister" tjänat storkovan inom svenska äldrevården och låtit vinsterna hamna i skatteparadis.

....till programmet "Världens händelser" som SvT sände den 7 december. Det handlade om "Operation Iraks frihet", som västmakterna kallade sitt anfall på Irak 2003. Hans Blix, som var chef för FN:s vapeninspektörer i Irak, ignorerades av USA när han påstod att Saddam Hussein inte förfogade över massförintelsevapen. Dessa vapen spelade en avgörande roll för att motivera aggressionen. I propagandan deltog Per Ahlmark, som i tidningen Washington Post gick till hårt angrepp på sin partikamrat, förre folkpartistiske utrikesministern Hans Blix. Denne beskrivs av Ahlmark som "en lättlurad inkompetent tönt""med en "meritlista bestående av totalt misslyckande".Och i en skämtteckning som illustrerar artikeln syns Blix ha lämnat ryggraden hemma. Ändå var det ju Blix som hade ryggrad att gå emot den amerikanska propagandan och som i slutändan fick rätt. Saddam hade inga massförstörelsevapen.

....till de solidariska människor som skänker pengar för att de två Sverige-finansierade barnbiblioteken i Bagdad ska överleva,så viktiga för barn i en stad som sedan anfallet 2003 inte varit värst fredlig. Pengar kan sättas in på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36-2. Märk talongen med Bagdad. Observera att Tuff inte har någon avlönad så varje krona skickas oavkortat till ändamålet.

www.tyresoradion.se tar inte jullov!!

2011-12-12T15:57:00.000+01:00

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1303:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 4 december kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 18 december, när ett nytt Radio Tuff sänds kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.

PÅANNONS av RADIO TUFF NR 1303:
Veckans rosor delas ut till en fredsförening, en Strängnässkola, ett bistånd till Belgrad, en svensk-irakisk förening, en fredstidning, norska politiker, nya uppgifter om Libyenkriget, en TV-chef, en amerikansk Balkankännare, och en omfattande blogg.

Minnesord över Tuff-aktivisten Margaretha Petersen, som gick bort den 24 november.

Krönikan handlar om julen och om "Solidariska och vettiga julklappar från Tuff, såsom mangogram, pacifistisk bok och gåvor till barnbibliotek i Belgrad.

Bengt Svensson med ett kort ironiskt inlägg om vår biståndsminister och de 50000 dödade i Libyenkriget.

Läraren Kari Sundell vid Finningeskolan i Strängnäs berättar om skolans Indienvecka och Öppet hus för Tuff-projekten i Indien.

Hampus Eckerman rapporterar om bomblarm i tysk stad, libysk baksmälla, amerikansk pizzasås och jättedyr utbildning av afghanska poliser.
------------------------------------------------------
På Succékanalen 91,4 hörs följande program. Också på www.tyresoradion.se :

27/11-18/12:
Eila Andersson är en välkänd och omtyckt profil i Tyresö Centrum. Hon berättar om sin finska hembygd, om eposet Kalevala och om förekomsten av helgon. Hon berättar om de pilgrimsvandringar till Santiago de Composteta, som hon gjort flera gånger. Hon sysslar med måleri och peppar för filmerna på Bio Forellen.

Karin och Tomas Andreasson bor på Sisshammar vid Kalvfjärden. Tomas har varit guide i Klövbergsgrottorna och redaktör för Tyresö debattforum på nätet. Karin har varit dansös men är nu sjukgymnast. De berättar om två av sina tre döttrar som lider av hörselsvårigheter.

En halvtimme om vård och hjälp till funktionshindrade och gamla: Bitte Isacsson och Lena Sandin Kroos är personliga assistenter till hemmaboende handikappade. Christa Hauser jobbade under 27 år på Björkbackens äldreboende, där Lenas mamma Sofie bodde innan hon kom till Caremas Krusmyntan.

(Repris från 2001) Ebbe Björkman släpps lös om de märkliga 1600-talsskalderna Lars Wivallius och Lasse Lucidors märkliga äventyr och eskapader

4/12-25/12:
Prästen Siv Källstigen och diakonen Karin Perjus diskuterar julens budskap om att "Gud blev människa", julfirandet med gemenskap men också för många större ensamhet, köprushen och alla arrangemang med anledning av advent och jul

Christina Melzén (fp) och Ann Sandin-Lindgren (s) sammanfattar nu kommunfullmäktiges novembermöte med många inslag från debatterna, inte minst om äldrevården

Christina och Ann fortsätter att kommentera debatten i fullmäktige och citerar olika ledamöters åsikter om Caremas äldreomsorg m m. Många av våra förtroendevalda hörs.

Historieberättarna Terje Engh, Peter Dicke och Anders Gullberg, alias Biffen, Galento och Korvetten släpps lösa med Åke Sandin som programledare med artistnamnet Bananen. Lyssnare uppmanas att tippa hur många kilo Terje och Dicke bantar ned tillsammans tills nyår

11/12-1/1:
Bergsingenjören Örjan Wiberg bor i Vänersborg men som Indienkännare besöker han ibland Tyresö som har mångårigt samarbete med Indien, där han för länge sedan adopterade två barn. Han intervjuas också om den svenska gruvindustrin.

Josefin Roos växte upp i Lunds akademiska miljö men bor och trivs sedan flera år i Bollmora. 2006 kom hennes debutbok "Heliotrop" och i år hennes kritikerrosade bok "Kura skymning", som hon intervjuas om

Anita Lilburn och Widad Zaki är aktiva i Svensk-Irakiska Solidatitetskommittén, som bland annat driver två barnbibliotek i oroliga Bagdad, delvis med stöd från Tyresö. Diskussion om sanktioner, utarmat uran, korruption men också om irakisk kvinnorörelse.

Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff hörs nu på det 27:e året med sändningarna 1303-04 med ”rosor”, krönikor, intervjuer och argumentation för fred och solidaritet. Programledare: Monica Schelin och Åke Sandin.

18/12- 8/1:
Terje Engh intervjuar sina grannar Ulla och Jan Henriksson på Axel Wennergrens väg om god grannsämja, olika aktiviteter i bostadsområdet men också om damfotboll, Thailand och äldre människors situation

Gymnasieläraren Anna Walberg-Nyström om den hotade medielinjen, om undervisning i livsfrågor, om elevproblem och sociala frågor men också om sin bakgrund som TV-journalist och socionom.

Kenth Eriksson växte upp i Enånger och bor nu på Fornuddsområdet i Tyresö. Han är civilingenjör i kemi och basar nu för en färgindustris kontakter i Östeuropa. Sin kommande 50-årskris motverkar han med maraton och skidåkning.

Ebbe Björkman kåserar om proteser, sin specialitet som tandläkare, men berättar framför allt om skalden Carl Snoilsky (1841-1903), dennes liv och diktning, "Svarta svanor" och andra dikter läses.

Solidariska och vettiga julklappar från Tuff.

2011-12-04T08:55:00.000+01:00

Redan på 60-talet var jag med om att arrangera alternativa jular med parollen "Ulandsstöd i stället för julöverflöd!" Missförstå mig nu inte, jag unnar verkligen att medmänniskor har det bra under julen, träffar vänner och släktingar och äter god mat. Tycker det också är bra att barnen får julklappar, så att de stortrivs. Julklappar till vuxna är en konstig sed. Men hellre en blomma medan man lever än aldrig så vackra blomuppsättningar på kistan, när man emigrerat vertikalt.

Jo, jag vet: För en del människor blir ensamheten ännu värre under julen och självmorden lär tyvärr öka efteråt. Så vi kanske bör utsträcka vår medmänsklighet till andra än våra närmaste.

100 000 MANGOTRÄD I FATTIGA INDISKA BYAR
I många år har Tuff sålt den "perfekta presenten". Det är mangogram som finns i tre varianter: 1) För att gratulera...." 2) I stället för blommor", 3) Till minne av.... Tack vare mangogrammen finns nu 100 000 mangoträd i indiska Dharampurs fattiga byar och flera planteras. Nu finns för den här årstiden ett speciellt mangogram med färggranna teckningar av indiska barn och med önskan om en god jul och ett gott nytt år. För 100 kr blir det 20 mangoträd, för 500 kr 100 träd.

Texten på dessa mangogram lyder: "I Dharampur, ett av de fattigaste områdena i indiska Gujarat, kommer små plantor att raskt växa upp till vackra träd. Träd som ger mangofrukter rika på A-vitamin, som skyddar mot nattblindhet. Träd som hjälper till att skänka skugga, glädje och välstånd åt folket"

Mangogram kan beställas av mig på telefon 712 4463 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se .

TYSK - MEN INTE NAZIST
Robert Stieger var en av mina käraste vänner och en väldigt värdefull Tuff-aktivist. Hans krigserfarenheter hade gjort honom till pacifist. Strax före sin död 2004 kom hans bok "Drei gestohlene Jahre" (Tre stulna år) ut på tyska. Nu har den översatts till svenska av Marianne Stieger, välkänd i Radio Tuff. Den har titeln "Tysk--men inte nazist".

Boken skildrar hur Robert som 17-åring i en socialistisk familj tvingades ut till det förbannade andra världskriget. Han berättar också om sin krigsfångenskap hos amerikanerna i Italien, något som verkligen inte var något semesterparadis. Boken är ett fynd för alla som vill förstå något om krigets bedrövligheter och hur man trots allt kan komma tillbaka till ett civilt liv

Den finns att köpa för extrapriset 150 kr från Tuff genom att man till exempel kontaktar mig, på e-post ake.sandin@tyresoradion.se .

BELGRADS FATTIGA FLYKTINGGUMMOR
Minns du Ganna, 91-åriga ukrainskan som hotades av utvisning i höstas. Vilken folkstorm det blev! Men samtidigt lanserade jag en liten tiggarkampanj för fattiga gamla flyktingkvinnor i Belgrad och den inbringade fatiskt 3500 kr. Heders! Alltså kunde jag i går till Tuffs partner i Belgrad skicka 5000 kr utöver de 5000 från Tuff som skickades i oktober. För dessa gamla damer blir alltså julen lite ljusare.

BARNBIBLIOTEKEN I OROLIGA BAGDAD BEHÖVER HJÄLP
Nyligen intervjuade jag Anita Lilburn och Widad Zaki, två mycket hörvärda kvinnor som hörs på 91.4 MHz och www.tyresoradion.se från den 11 december. De är båda aktiva i Svensk-Irakiska SolidaritetsKommittén. Bland annat berättade de om de två barnbibliotek som de finansierar i Iraks huvudstad Bagdad. Dessa bibliotek har blivit ett kärt tillhåll för många Bagdadbarn med läsning av Pippi Långstrump med mera.

Faktum är att Tuff 2009 stödde verksamheten med 20 000 kr, delvis insamlade bland solidariska människor. Nu behövs det pengar igen, så att denna berömvärda insats för krigsdrabbade irakiska barn kan fortsätta. Som den oförbätterliga tiggare jag är satsar jag gärna 200 kr ur min pension på 10 000 kr som en botteninsats för dessa barnbibliotek. Andra som vill göra likadant kan sätta in bidrag på Tuffs insamlingskonto pg 793636-2. Märk talongen med "Bagdad"!

VARTENDA ÖRE FRÅN TUFF GÅR TILL ÄNDAMÅLET!
Lägg märke till att Tuff i motsats till andra biståndsorganisationer inte har någon avlönad, så att varenda insamlat öre går oavkortat till ändamålet.
----------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Freds-Förenings Radio Tuff nr 1303

Minnesord: Margaretha Petersen (1937-2011)

2011-12-03T17:28:00.002+01:00

Den 24 november 2011 förlorade Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) en av sina bästa krafter. Margaretha Petersen gick ur tiden.

Hennes sista tid var inte lätt. Bensår med svåra smärtor gjorde att hon tvangs att amputera sina båda ben. Men det hjälpte inte. Smärtorna var fortfarande oerhört starka och läkarna på Huddinge sjukhus kunde inte rädda henne.

Margaretha var Tuffs ordförande 1990 och vice ordförande i över två decennier. Ingen har som hon och hennes Gunnar engagerat sig för Tuffs många projekt i Indien. Hon besökte ofta och länge dessa skolor, brunnar, dammar och andra fina projekt som Tuff finansierat. Flera av hennes indiska vänner har redan reagerat med sorg och saknad.

Det petersenska hemmet på Lummergången i Tyresö fick med rätta hedersnamnet Tyresös indiska ambassad. Otaliga indiska partners har bott där och åtnjutit Margarethas och Gunnars stora gästfrihet.

Redan 1997, när Tuff fyllde 30 år, belönades Margaretha och Gunnar med "Åkes pris" för "berömvärt lokalt solidaritets- och fredsarbete". Och 2007 fyllde Margaretha 70 och Gunnar 75. Deras många vänner samlade då in pengar, som resulterade i "Petersen's Reading Room" vid en av de många skolor i Indien som Tuff finansierat.

Nu när Margaretha inte längre finns bland oss, har Tuff drabbats av en stor förlust. För oss efterlevande återstår nu att hedra hennes minne med att frivilligt och hårt arbeta vidare för den förening TUFF, som Margaretha i så många år gav en stor del av sin fritid.

Åke Sandin
-------------------------------------------------------
"Bort går de, stumma skrida de, en efter en till skuggornas värld" (Ur Heidenstams "Gustaf Frödings jordafärd")

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1303) 4/12 2011 till....

2011-12-03T10:09:00.000+01:00

....till Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF), som lyckades med sin strävan att i år uppnå många nya medlemmar. Det innebär att föreningen för första gången på många år har över 400 betalande medlemmar. För en förening utan offentliga bidrag och ingen avlönad är medlemmarna av yttersta vikt och en inspiration för styrelsen och andra ktiva i föreningen.

…...till Finningeskolan i Strängnäs, som ägnat en vecka åt Indien. Den kulminerade den 3 december i ett Öppet hus, varvid inkomsterna går
till uffs många projekt i Indien. Skolan följer därmed en berömvärd tradition allt ifrån 1980-talet. Senare i detta Radio Tuff hörs läraren Kari Sundell berätta om skolans Indienvecka.

....till Tuffs samarbete med Belgrad, där Lina Vuskovic hjälper gamla krigsdrabbade flyktingkvinnor. Efter en liten insamling har nu Tuff kunnat skicka ytterligare 5000 kr. Användningen får vi reda på om några veckor men vi kan gissa på att gamla fattiga kvinnors jul nu får en guldkant.

....till Svensk-Irakiska SolidaritetsKommittén, vars företrädare Anita Lilburn och Widad Zaki hörs på Succékanalen 91,4 Tyresöradion en halvtimme från den 11 december. De driver berömvärt två barnbibliotek i det så oroliga Bagdad. 2009 satsade Tuff 20 000 kr på dessa bibliotek. Nu har de ont om pengar igen, så det är kanske dags med en ny insamling och en ny insats.

....till fredstidningen Pax, som över hela sin förstasida har en bild från Västbanken med den ökända muren och inne i tidningen en läsvärd och viktig artikel om att icke-våld faktiskt gav resultat också i detta turbulenta område. Pax ingår i medlemsavgiften till Tuff.

....till norska politiker, som nu kritiserar Sverige för att ha röstat på USA:s urvattnade förslag om att förbjuda bara de klustervapen som tillverkades före 1980 -- vad det nu är för slags förbud? Dessa vapen är ju särskilt djävulska, då de sprider massor av små explosiva tingestar, som efter krigets upphörande fortsätter att döda.

....till uppgifterna som först efter kriget i Libyen kommit om att också den segrande rebellarmén begick övergrepp, summariska avrättningar och andra krigsförbrytelser. Alltför länge lämnade våra medier en märkligt ensidig bild av konflikten och accepterade till och med hycklandet om att Natoflygets insats var att "skydda civila"

....till SvT-chefen Eva Hamilton, som ingalunda gör någon pudel när en talesperson från Haagdomstolen nu kritiserar visningen i augusti av den norska dokumentären "Staden som offrades". Hamilton finner brevet anmärkningsvärt, eftersom det inte är domstolars roll att påverka journalistiken. Hon påpekar att domstolen inte visar på några faktafel i brevet och säger: "Den norska dokumentären Staden som offrades som vi sände tidigare i höstas bidrar ytterligare till att problematisera det folkmord som ägde rum i Srebrenica. Att det handlar om ett folkmord nämns uttryckligen i filmen." Hon får stöd av David Peterson, en av USA:s främsta Balkanexperter, som skriver: "Ingen som beundrar och i praktiken hyllar mediernas frihet och personligt samvete kan tolka domstolens begäran som något annat än att hota SvT och varna andra medier att följa SvT:s exempel i framtiden". Radio Tuff ansåg att ”Staden som offrades, den okända historien om massakern i Srebrenica, var sevärd och annorlunda för den sätter in Srebrenica i sammanhang med det otäcka inbördeskriget i forna Jugoslavien. Men den väcker harm hos dem, som indelar krigförande i onda och goda."

....till bloggen www.tuffsandin.blogspot.com som nu har över 1000 fredstexter, de flesta från Radio Tuff. Det är en händelse som ser ut som en tanke att texterna nr 1001 och 1002 handlar om Margaretha Petersen med anledning av hennes bortgång den 24 november

Bengt Svensson: "Väl värt att 50 000 dödades"?

2011-12-02T16:29:00.001+01:00

Sveriges biståndsminister, Gunilla Carlsson, intervjuades i början av november i DN efter ett besök i Libyen efter inbördeskriget. Hon ger långa och undanglidande svar på enkla frågor. Här är en:

"När den internationella militära insatsen mot Libyen inleddes hade mellan 1000 och 2000 människor dödats. Nu är dödssiffran efter inbördeskriget och bombningar 50 000 personer. Var det värt det?"

Efter en del slirande om "revolution" (när blev moderaterna ett revolutionärt parti?) kommer det: "Därför tycker jag absolut att det varit värt det." 50000 dödade människor alltså. Och en svensk biståndsminister.

Men biståndsminister Carlsson bekymrar sig faktiskt över att krigets segrare beslutat deportera alla invandrare från fattiga afrikanska länder. Å andra sidan måste ju Sverigedemokraterna vara desto gladare över att deras partiprogram har börjat genomföras, om än i Afrika, så det jämnar väl ut sig.

"Dödssiffran efter inbördeskriget och bombningar 50 000 personer", säger intervjuaren, men var för snäll för att nämna att bombningarna stod Nato för. Ni vet den där militäralliansen som fortfarande håller på att försvara oss mot en sovjetisk invasion.
------------------------------------------------
Med glada hälsningar från Bengt Svensson, San Francisco, på tillfälligt besök i ett mörknande Sverige. (Sänds på www.tyresoradion.se i Radio Tuff nr 1303 från den 4 dec)

Sorg och saknad efter Margaretha Petersen

2011-11-29T12:10:00.000+01:00

Många har med sorg och bestörtning hört av sig efter Margaretha Petersens bortgång den 24 september. Här nedan ett axplock:

Så här skriver Lehte Slunge:
Hej!
Tack för att du skrivit! Det är inget annat än sorg man känner. Jag har varit i Sthlm under några dagar och var ute i Tyresö också. Marianne Humlin o jag gick o hälsade på Sofie på Vilan och Monica hade berättat att Gunnar fanns just där. Jag sökte upp honom och vi hade en trevlig pratstund tillsammans. Han var glad och tillfreds, fast det var tråkigt att ligga där förstås. Inte var det möjligt att ana att Margaretha skulle ha så lite tid kvar. Vilka smärtor hon måste ha haft. Hälsningar Lehte

Marianne Stieger:
Åke, så väldigt sorgligt. Med Margaretha har en av TUFF:s tuffaste kvinnor och vapendragare gått ur tiden, och saknaden efter henne blir stor. Men mitt i sorgen var det entligen att Gunnar fick stanna kvar på sjukhuset medan den värsta chocken och smärtan lägger sig. Margaretha kommer att lämna ett stort tomrum efter sig. Så mycket som hon har ställt upp för TUFF i många, många år. Kommer TUFF att anordna en insamling med anledning av Margarethas bortgång? I så fall vill jag vara med. Monica är en klippa. Som hon har ställt upp och ställer upp är hon värd all beundran. Jag tänker på er och omfamnar er alla i tankarna. Stor kram och var rädd om dig.

Bengt Citron:
Hemskt sorgligt. Har lagt in en kortversion på hemsidan. www.tuff.fred.se

Lisa Norgren Bendictsson:
Tack, Åke, för att Du tog Dig tid att skriva och berätta! Så förfärligt tungt och sorgligt!

Ulla Luin:
Jag uppfattade Margareta som en väldigt fin människa, och sådana borde få leva mycket längre. Hoppas att Gunnar ser till att bli bra igen.

Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas:
Dear Ake & Monica,
The news of Margaretha's death was expected, nevertheless it is
painful. I am informing all [so many] the friends, who knew M. It is a
terrible loss, not only for her family and friends; but for Tuff as
well as Dharampur. At the same time, the news of Thrombosis in the
legs of senior Gunnar is very shocking and difficult to digest. I do
not find words to express my feelings. Please convey my sorrow and
sympathy to Junior Gunnar and his sister. I am shortly writing to junior, through you.
In pain - Bhikhu. I spoke to Koki. She was very sad.

Texten nedan fanns i Tuff-bladet feb-mars 2008:
"Petersen Reading Room"
I många år har Gunnar & Margaretha Petersen gjort jättefina insatser i Tuff. I december fyllde de 75 resp. 70. Som vanligt vid födelsedagar ordnade vi en insamling för att hedra dem. 35 av deras vänner satte in sammanlagt 8 400 kr på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. För denna summa blev det ett "Petersen Reading Room" i en av Tuff-skolorna bland Dharampurs många små fattiga byar i Indien.

Indiska reaktioner:
Dear Ake Sandin ,
We also feel sorry to know about death of Margaretha -through Kuddus and Bhikhubhai ---
We will never forget her stay with us at Valod -She was very inspiring and loving nature -She spent many days at valod during different visits -She was like a family member of Bhikhubhai and Kokilaben too . We pray for her -please convey our feelings to Gunnar
Bhanubhai and family . Dinker and family

On Mon, 28/11/11, Kuddus Shaikh wrote:
From: Kuddus Shaikh
Subject:
To: "Åke Sandin"
Cc: "bhikhu" , "Bhanuprasad Mistry" , "dinkar dave"
Date: Monday, 28 November, 2011, 3:19 PM

Dear Ake,

Received the sad news about Margaretha's death from Bhikhubhai, it is painful and terrible loss for us. We are worry about Gunnar. We have not find words to express our feelings. Please convey our sorrow and sympathy to all of them.
Quddus Shaikh

En av våra bästa TUFF-aktivister nu borta

2011-11-25T20:15:00.000+01:00

I går den 24 november 2011 förlorade Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) en av sina bästa krafter. Margaretha Petersen gick ur tiden.

Hennes sista tid var inte lätt. Bensår med svåra smärtor gjorde att hon för någon vecka sedan tvangs att amputera sina båda ben. Men det hjälpte inte. Smärtorna var fortfarande oerhört starka och i går kunde läkarna på Huddinge sjukhus inte rädda henne. Hon dog i går kväll.

Tidigare i går lovade Tuff-aktivisten Monica Schelin att än en gång skjutsa Margarethas sjuke make Gunnar till sjukhuset för att besöka Margaretha. Men strax innan Monica skulle åka ringde Margarethas och Gunnars son till henne och berättade att läkarna nu larmat om att Margaretha inte hade många timmar kvar. Så sonen körde i stället tillsammans med sin far till sjukhuset, där Margaretha dog i går kväll.

Tyvärr tvingades Gunnar att stanna på sjukhuset, då man upptäckte blodproppar i hans ben. Med i eftermiddag besökte Monica honom på sjukhuset och fann att han åt med god aptit och hade förhoppningar om att återvända hem om någon vecka.

Margaretha var Tuffs ordförande 1990 och vice ordförande i över två decennier. Få har som hon och hennes Gunnar engagerat sig för Tuffs många projekt i Indien. Hon besökte ofta och länge dessa skolor, brunnar, dammar och andra fina saker som Tuff finansierat.

Vår indiske partner Bhikhu Vyas har redan med sorg och bestörtning skrivit bland annat om Margarethas "inner love for us and our modest activities, which took Dharampur in its orbit, later on. Since then, there was no going back. Her deep love for tribals in particular and poor in general motivated her to visit us, VPSS activities [around Valod] and Dharampur schools as well as villages often [7 or 8 times]. Valod and later on Dharampur was her [and her husband's] second home. We were so fortunate to meet them in last May. Actually, that was our major attraction, to come to Sweden."

För oss efterlevande återstår nu att hedra hennes minne med att frivilligt och hårt arbeta vidare för den förening TUFF, som Margaretha i så många år gav en stor del av sin fritid.

Åke Sandin
-------------------------------------------------------
"Bort går de, stumma skrida de, en efter en till skuggornas värld" (Ur Heidenstams "Gustaf Frödings jordafärd")

"Krigets första offer är sanningen"

2011-11-20T12:17:00.000+01:00

Hiram Johnson var progressiv guvernör i Kalifornien 1911-17. Under första världskriget tillhörde han isolationisterna i senaten och ville att USA skulle avstå från att blanda sig i det europeiska slaktandet. Woodrow Wilson hade vunnit presidentvalet 1916 på löftet att hålla USA utanför kriget. Ändå förklarade han året efter Tyskland krig och då myntade Johnson en mening som blivit bevingad: "Krigets första offer är sanningen"

Den meningen använde Phillip Knightly som huvudtitel på sin banbrytande bok om pressens krigspropaganda från slutet av 1800-talet till Vietnamkriget. Dess undertitel är "krigskorrespondenten som hjälte och mytskapare". Den utkom på svenska 1977 men 2004 hade Knightly utvidgat boken med nya kapitel om Gulfkriget, Kosovo och Irakkrigen.

I dessa krig finns det massor av propagandalögner, särskilt från angriparna, som behövde förskönande omskrivningar för att inför sina medborgare rättfärdiga aggressionerna. Vi minns alla hur Bush och Blair motiverade anfallet på Irak 2003 med att Saddam Husseins massförstörelsevapen bland annat hotade att förgöra England på någon timme. Sedan visade det sig att Saddam inte hade några massförstörelsevapen. Chefen för FN:s vapeninspektörer i Irak, Hans Blix, hade haft rätt i att Saddam inte förfogade över dessa vapen, men hans sakkunskap ansågs inte användbar för de västmakter, som ville krig.

Nu slår man på krigstrummorna igen och svenska medier gör sitt bästa för att slaviskt återge amerikanska och brittiska alarmrapporter. Således hade Dagens Nyheter (13/11) över två hela sidor rubriken "Iranska missiler kan gå rakt över Sverige". Tack och lov kom just Hans Blix till tals med några kloka ord i textmassan:

"Vi borde kunna komma framåt med nedrustning i Europa. Men nu målar USA upp Iran som den stora faran. Man kan fråga sig om inte det amerikanska militär-industriella komplexet ligger bakom rätt mycket av det här. De har hela tiden intresse av att utmåla stora faror och risker. Förut var det framför allt Al Quaida, nu är det Iran"

Iran är knappast något drömland. Det har stora brister i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och dess president uttalar sig ofta kaxigt. Men det har ingen tradition av krigisk aggression. Tvärtom har det själv blivit angripit av västmakter och under 80-talet av Irak. Det har gräns i väster till Irak och i öster till Afghanistan, länder som är ockuperade av västmakter. Och det har fiender bland arabstaterna, inte minst av det ekonomiskt mäktiga Saudi-Arabien. Irans enda vänskapligt sinnade arabstat är Syrien, som nu är försvagad av interna oroligheter.

Under många år har västlig och israelisk propaganda nu larmat om att "Iran har snart kärnvapen". Men alla insiktsfulla vet att om Iran skulle skaffa kärnvapen och verkligen använda dem skulle landet bli utplånat. Den enda kärnvapenmakten i mellersta östern är ju Israel, som hotar med att i förebyggande syfte förstöra iranska kärnkraftanläggningar. Detta behöver inte vara tomma ord för tidigare har israelerna faktiskt tagit sig friheten att anfalla och förstöra sådana anläggningar i både Irak och Syrien.

Ja, "krigets första offer är sanningen". Ofta är sanningen också krigens sista offer, eftersom segrarna som bekant skriver historien och genom sina överdrifter och förtiganden förvanskar den.
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1302

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1302) 20/11 till....

2011-11-19T17:22:00.000+01:00

....till Svenska Dagbladet, som (14/11) hade en lång artikel under rubriken "Försvaga inte kampen mot klustervapen". Den är undertecknad av företrädare för flera organisationer, bl a Svenska Freds' ordförande Anna Ek. De skriver bland annat: "Klustervapenförbudet är ett stort framsteg inom humanitär rätt och nedrustning, men utmanas nu av militära stormakter som USA som vill införa en svag, alternativ internationell lagstiftning. Den skulle uttryckligen tillåta användning av klustervapen som producerats efter 1980. Vi är djupt oroade över att Sverige stöder denna alternativa lag". Och artikelförfattarna är inte nöjda med vår utrikesminister: "Det var särskilt anmärkningsvärt att höra utrikesminister Carl Bildt i riksdagen den 12 oktober uttrycka uppfattningen att konventionen om klustervapen, CCM,handlar om plakatpolitik för hemmakonsumtion utan några viktiga resultat på marken. Ingenting kunde vara längre från sanningen."

....till Nätorganisationen awaaz.org. som har en kampanj under devisen "förbjud clusterbomber nu!". De skriver, att clusterbomber dödar civila långt efter det att krigen upphört och ger den 9 november följande exempel: "Ahmad picked up a bright metal object in a park in Lebanon where he was celebrating his 5th birthday. It was an unexploded cluster bomblet, which blew up in his face, killing him slowly in front of his family."

....till Dagens Nyheter, inte för att tidningen (13/11) på sin förstasida hade den alarmistiskt löjliga huvudrubriken "Kärnvapen från Iran kan gå rakt över Sverige" utan för att de inne i tidningen citerar Hans Blix, tidigare utrikesminister och chef för FN:s vapeninspektörer i Irak: "Vi borde kunna komma framåt med nedrustning i Europa. Men nu målar USA upp Iran som den stora faran. Man kan fråga sig om inte det amerikanska militär-industriella komplexet ligger bakom rätt mycket av det här." Och den erfarne Hans Blix tillägger: "Iran vet ju att om de skulle skicka en kärnvapenmissil på Europa så blir de själva utplånade. Jag är skeptisk till ett europeiskt missilförsvar."

....till Rolf Ekéus, ordförande i den svenska nedrustningsrörelsen Pugwash, som (DN 14/11) säger: "Jag tror inte att iranierna kommer att gå över gränsen och bygga färdiga kärnvapen".

....till Strandskolan i Tyresö som nu på Tuffs insamlingskonto pg 79-36 36 -2 satt in vad de jobbade in vid sitt Öppet hus den 19 oktober. Det blev hela 38 308 kronor. Det innebär att Tuff nu för sina indiska projekt i år fått in 213 874 kr,därav 12 050 kr för plantering av mangoträd. Vid sitt sammanträde den 16 november beslöt styrelsen därför att till våra indiska partners skicka 250 000 kr.

....till den provisoriska insamlingen till de fattiga gamla i Belgrad, vilken nu inbringat 3 500 kr, som därför lagom till julen kan skickas till Tuffs partner Lina Vuskovic.

....till tidningen Tyresö Nyheter (nr 7/2011) för minst två saker. Dels finns som vanligt med fyra foton en sida om Tyresöradion, där det bland annat nämns att Radio Tuff kommer med ett nytt program varannan söndag kl 17, alltså den 20 november, 4 december osv. Dels skriver Tyresös kyrkoherde Michael Öjermo befriande frispråkigt och kritiskt om republikanska amerikanska presidentkandidaters försök att införa Gamla testamentet som lag i fråga om abortförbud, homofobi, avrättningar och gudfruktiga krig.

"Min mamma bodde hos Carema"

2011-11-18T19:24:00.002+01:00

(Ann Sandin-Lindgren är en av de duktiga i Tyresö Närradioförenings styrelse. Hon är socialdemokrat och tillsammans med folkpartisten Christina Melzén gör hon hörvärda sammanfattningar av Tyresö kommunfullmäktiges möten, vilka hörs på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se. Vid senaste fullmäktigemötet den 17 november debatterades äldrevården under 1½ timme. Ann höll då följande anförande:)

Jag tänkte berätta om min mamma! Min mamma heter Sofie Wenander. Hon jobbade som lärare i vår kommun. Under många år var hon ledamot av detta fullmäktige. Hon var en mycket aktiv och engagerad människa.

För fem år sen fick hon en stor stroke. Ena dagen sjöng hon i kör, spelade teater och skjutsade barnbarn till olika aktiviteter. Nästa dag visste hon inte hur man tog sig till toaletten.

Hon ”hamnade” på Björkbackens kommunala äldreboende. Det var inget vi valde. Det var den plats som var ledig då. Vi anhöriga var tacksamma över det. Vi kände oss trygga med att hon blev ordentligt omhändertagen av erfaren, ansvarsfull, kunnig och stabil personal.

Fast hon hade väldigt tråkigt. Hon ville hem. Så hon rymde så ofta hon kunde. Det klarade hon konstigt nog. Hon rymde ner till Centrum där hon gillade att sitta och kolla på folk.

Personalen blev orolig. Vi tyckte nog att det var ett friskhetstecken. ”På rymmen från ålderdomshemmet”!!! Fast hon hade ingen koll på tiden. Så hon rymde även på natten. Ut i kylan eller ner i källaren.

De ansvariga på kommunen tyckte att hon behövde komma till ett demensboende. De erbjöd oss att komma till Krusmyntan som drivs av Carema. Det var inget vi valde. Det var den plats som var ledig då.

Hon kom dit för ett år sedan. Vi tyckte det var jättefräscht. Fina lokaler. Fina rum. Personalen var ung glad och trevlig. Min mamma tyckte att det var ”spännande” med alla dom andra virriga tanterna. Det var mer action här. Hon blev lite gladare.

Nästan varje gång vi kom på besök var det ny personal. Ny trevlig positiv personal som knappt kände min mamma och inte visste vilka vi var.

Tyvärr hade hon ett mindre bensår. Det blev inte ordentligt omlagt. När vi kom på besök kunde bandaget hänga utanför byxorna eller hasat ner vid foten. När vi åkte in till Södersjukhuset med såret undrade de om vi själva hade lagt om det. Det blev infekterat. I somras blev det stort och svart. Nekros. Hon hade oerhörda smärtor i såret och i benet. När vi var på Södersjukhuset nu för en månad sedan var det material i såret. Hon skrek högt när man la om såret på Krusmyntan. Benet gick inte att rädda. I måndags fick hon amputera benet.

Jag kan inte säga att det är Krusmyntans fel att hon tvingades amputera sitt ben. Vi har träffat jättetrevlig personal på Krusmyntan. Ungefär 30-40 personer på ett år. Nya chefer, nya sjuksköterskor och ständigt ny omvårdnadspersonal. Det jag kan säga är att Carema har ingen riktig koll.

Vissa i personalen visste knappt om att hon hade ett bensår. Det var bristfällig omvårdnad. Ibland fick hon ligga utan lakan i sängen. Ingen kontaktade oss om att vi skulle fixa fler lakan. De tvättade hennes hår med tvål. De kontaktade inte oss och sa att schampot var slut. När vi själva skulle hjälpa henne till toaletten fanns det inga blöjor i skåpet. Det räcker inte med att personalen är ung, trevlig, glad och positiv.

Hon behöver trygg, erfaren, ansvarsfull, kunnig och stabil personal. Det fick hon av de ”tanter” som jobbat länge på Björkbacken. Vi har nu bett om att hon får flytta tillbaka till Björkbacken. Om det handlar om valfrihet så är det vårt val.
-------------------------------------------------------------------------
Ann-Sandin-Lindgren i Tyresö fullmäktige 17 nov 2011

Hörvärda program på www.tyresoradion.se

2011-11-11T19:17:00.000+01:00

Tyresöradion hörs lokalt på 91,4 MHz men världsvida på www.tyresoradion.se Här nedan lite om det nuvarande utbudet. Först en sammanfattninga av program nr 1301 av Tyresö ulands- och Fredsförenings Radio Tuff:

Veckans rosor delas ut till en amerikansk-svensk, en författare, en f d försvarsminister, tuffaktivister, en frivillig städerska, en Tyresöskola och solidariska givare.

Förre försvarsministern Thage G Peterson förklarar varför han kritiserar det svenska Nato-stödet, till exempel i Afghanistan.

Åke Sandins krönika har rubriken "Bombernas århundrade -- och hycklarnas" och beskriver flygbombningarna som en av de vanligaste krigsförbrytelserna.

Neven Milivojevic beättar om läget i Serbien och Lina Vuskovics Tuff-finansierade stöd till fattiga, gamla, krigsdrabbade flyktingkvinnor.

Monica Schelin och Åke Sandin diskuterar hur stort stödet i år kan bli från Tuff till projekten i Indien och till det mindre biståndet till gummorna i Belgrad, krigsdrabbade i Afghanistan etc.
--------------------------------------------------------------
På ~~Succékanalen 91,4~~ Tyresöradion hörs dygnet runt följande intressanta program

30/10-20/11:
Åke Sandin. Historia: Sigrid Storråda, Sigismund, Sobieski, Leszczynskis, delningarna, Walewska
Åke Sandin, Monica Schelin: Att bila i POLEN. Språk, stölder. Tyresös polska vänort Wejherowo
Björn Spångberg om Magnus Nordström, industriklättrare, fjällguide i Kebnekajse, oljeplattform
Tyresö Ulands o FredsFörenings Radio Tuff (1300-01):”Rosor”, krönikor, intervjuer, fred,solidaritet

6/11-27/11:
Christina Melzén o Ann Sandin-Lindgren: sammanfattar Tyresö kommunfullmäktigemöte i oktober
Sylvia Ljungdahl, Kerstin Liedström, Maude Prawirodarmo, Seta Shukri: Tyresö Kvinno- o Tjejjour
Tyskfödda Tyresökvinnors otäcka öden under andra världskriget. Segrarnas brott nedtystade.
Ebbe Björkman om Heidenstams syn på Strindberg, kvinnor, utlandsresor; "Karolinerna", Alienus

13/11-4/12:
Kjell Andersson: BodyShop, sociala kontakter, centrumaffärer, stölder, solidaritet, samtalsgrupp
Bror Perjus: "Casino Jorden", spekulationer, skatteflykt, global demokrati, kriser, ökande klyftor
Prästen Dan Bekking om kyrkans retreat den 19 nov, andhämtning och vila i novembermörkret
Terje Engh o Peter Dicke: Historier, "Helan o Halvan", grann(o)sämja, "kultur", Clintons gylf, vikt

20/11-11/12:
Läkaren Lena Hjelmerus: Västerås>Lindalen, biodling, Fichtelius, äldrevård, gamlas sjukdomar
Leif Ewald: Datorer förr, Bajen-fotboll, publikvärd, Bajen-supportrar, gubbar grubblar, Kittelfjäll
Åke Sandin o Monica Schelin: Kretas långa historia, Knossos och andra häftiga grekiska myter
Tyresö Ulands o FredsFörenings Radio Tuff (1302-03):”Rosor”, krönikor, intervjuer, fred,solidaritet

Bombernas århundrade --och hycklarnas

2011-11-06T15:41:00.002+01:00

Egentligen är det nu ett slags hundraårsjubileum. Den 1 november 1911 fälldes den första bomben från ett flygplan mot människor på marken. Sedan dess har knappast någon annan metod dödat så många miljoner civila människor. Flygbombningar har alltså varit en av historiens värsta krigsförbrytelser. Men eftersom det har varit västmakternas speciella favoritmetod har gärningsmännen och deras regeringar alltid undgått att ställas inför rätta.

Den ungersk-amerikanske nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi, som hade egna erfarenheter av krig , skrev i sin bok The Crazy Ape bland annat:

"Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten, som släpper bomberna, inte ser sina offer?"

Detta skrevs under Vietnamkriget. Troligen var det då en majoritet av de ca två miljonerna dödade vietnameserna, som strök med på grund av de massiva bombraiderna. Dessutom tillkom den ymniga användningen av giftet Agent Orange, som inte bara avlövade stora områden utan också enligt vietnamesiska uppgifter dödade 400 000 människor och ledde till missbildningar hos en halv miljon barn.

Förebilden var förstås den enorma bombterrorn mot civila japanska och tyska städer under andra världskriget. Över en miljon japanska och tyska civila dödades och minst lika många fick fysiska eller mentala men för livet. Till exempel sprängdes eller brändes ca 70 000 tyska barn ihjäl. Det är normalt nedtystat för också de mest hängivna antirasister tycks anse det politiskt korrekt att även tyska barn var medskyldiga till Hitlers ogärningar.

Som segrare kunde man trumpeta ut att bombningarna av civila mål var rättfärdiga, eftersom man i Vietnam bekämpade kommunismen och i Tyskland nazismen. Men det verkar inte bara barbariskt utan också lite kontraproduktivt. Hur får man människor att bli goda demokrater genom att massmörda många av dem?

Sedan har liknande förskönande omskrivningar fått hjälpa bombentusiasterna att rättfärdiga sina ogärningar. När Nato 1999 anföll Serbien och dödade många serbiska och albanska civila, ja till och med några kinesiska ambassadtjänstemän, kallade man det i krigspropagandan för en "humanitär intervention". Och det är en händelse som ser ut som en tanke att när en sprängladdning 1911 för första gången fälldes från ett flygplan, var det mot mål i Tripoli, det vill säga när italienarna erövrade nuvarande Libyen.

I många månader har ju Nato-flyg med svensk hjälp deltagit i Libyenkriget för att som det hette i FN-resolutionen skapa en flygfri zon och därmed "rädda civila". Det påminner om Orwells ord om att "krig är fred". Nato-flyget har ju varit deltagande part i kriget. I somras kom rapporter om att det hade bombat en skola och sedan att två av Kadaffis barnbarn hade dödats i en bombraid. Och i slutskedet av Libyenkriget var det Natoflyget som bombade en bilkonvoj och tvingade ut en sårad Kadaffi, som sedan otäckt kunde lynchas.

1999 kom Sven Lindqvists mycket läsvärda bok "Nu dog du:Bombernas århundrade". Det är nog dags att nu också skriva boken "Hycklarnas århundrade".
----------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff nr 1301

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1301) 6/11 till....

2011-11-05T08:51:00.000+01:00

....till amerikansksvensken Al Burke, som påpekar att "det tidigare så fredsälskande Sverige" nu medverkar i Natos så kallade
humanitära krig.Han citerar författaren Margareta
Zettterström, som menar "att krig håller på att bli ett
helt acceptabelt inslag i svensk utrikespolitik -- en
utveckling som hade varit otänkbar för blott några decennier
sedan, då svenska folket levde i förvissningen att krig och
ockupation är det värsta som kan drabba ett land. Men hur
avlägsen syns i dag inte denna tid! Vi har nu gradvis
indoktrinerats i rigsacceptans.”

....til Dagens Nyheter, som (1/11) publicerar Sven Lindqvists artikel "Ett skrämmande sekel i bombernas skugga". Han skriver bland annat: "Piloter och bombare behöver inte vara personligen närvarande vid själva dödandet. Operatörerna är motsatsen till självmordsbombare. De sitter säkra och trygga vid sina datorer i Nevada, USA, och bombar levande människor som de ser bara på skärmen. Under andra världskriget kunde bombplansbesättningar ibland bränna ihjäl tiotusentals barn och åldringar på en enda natt."

....till förre försvarsministern Thage G Peterson, som också påtalat hur Sverige alltmer glidit in i militärpakten Natos krig. Detta är ämnet när han inleder ett Tuff-möte om "Sverige i krig och i fred" onsdagen den 9 november kl 19 i Navet, Kvarnhjulet (fd Nyboda). Alla välkomna! (Om en stund hörs Thage G i detta Radio Tuff)

....till de Tuff-aktivister som den 24 oktober uppmärksammade FN-dagen genom ett bokbord i Tyresö centrum och sedan gjorde ett utskick av TUFF-bladet och TUFF-kalendariet till de många medlemmarna.

....till betalande Tuff-medlemmar, som i år är flera än på länge, snudd på 400 st, som på pg 16 01 37-6 betalat årsavgiften 200 kr (Familjemedlem 80 kr).

....till Ann-Sofi Salminen, som på eget initiativ städat Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Jätteschysst!

....till Strandskolan i Tyresö som jobbade in över 35 000 kr till projekten i Indien vid sitt Öppet hus den 19 oktober.

....till de glädjande solidariska människor som på någon vecka skänkt över 3000 kr till stöd åt fattiga, gamla flyktingkvinnor i Belgrad. De har använt plusgirot till Tuffs insamlingskonto 79 36 36 -2 och märkt talongen med "Belgrad". .

Ganna och andra gummor

2011-10-27T07:40:00.000+01:00

Varning: Tiggeri

Den utvisningshotade gamla ukrainskan Gannas öde har ju väckt stor uppmärksamhet i alla stora medier och en upprörd folkstorm. Men det finns några stackars gummor, som bara vi i Tuff bryr oss om. Det är gamla, fattiga, krigsdrabbade flyktingkvinnor i Belgrad, som vi under några år har hjälpt med mediciner och andra basförnödenheter.

Nu har vi skickat 5000 kr men mera behövs. Därför har Radio Tuff startat en liten höstinsamling. I dag har jag själv satt in 200 kr på Tuffs insamlingskonto, plusgiro 79 36 36-2 och märkt talongen med "Belgrad". Du är välkommen själv med ett litet bidrag.

Lägg märke till att varenda krona från Tuff oavkortat går till ändamålet, eftersom alla i Tuff och Radio Tuff arbetar oavlönat.

Med hoppfulla hälsningar
Åke, tel 712 4463

”Tyresöradion minskar vår medieskugga”

2011-10-26T06:59:00.000+01:00

Publicerad i Tyresö Nyheter nr 6-2011. Se http://www.tyresonyheter.nu/14tn6.pdf )

Avund lär vara en dödssynd. Men jag är nog en riktigt dålig människa för jag är till och med avundsjuk på de trevliga ålänningarna. Under en reportageresa för några år sedan upptäckte jag att Åland hade två dagliga tidningar och en radio med dussintals anställda och avlönade.

Det var då jag började jämföra. Tyresö har minst 15 000 flera invånare än Åland: Och vad har vi för medier i den mörka medieskugga vi lever i från vår stora förort Stockholm? Jo, en tidning som kommer en gång i veckan och framförallt innehåller annonser. Dessutom några tappra partitidningar, som tyvärr kommer alltför sällan. Och så har vi en närradio, som på frivilligbasis har sänt 4-5 nya program i veckan sedan 1995.

Det är den verkliga folkradion, som låtit alla möjliga sorts människor höras på 91,4 MHz och de senaste åren också på webben www.tyresoradion.se. Spännande och lärorika är alla intervjuer med folk från olika svenska landskap och som funnit en hemort i Tyresö. Människor som nu bor i Tyresö men som är födda i 70-80 olika länder har hörts. På sistone har tack vare Christina Melzén (fp) och Ann Sandin-Lindgren (s) hörvärda sammanfattningar av kommunfullmäktiges möten gjorts på radion. Det är tveksamt, om någon annan kommun har något lika bra i fråga om närdemokrati.

Tyresöradion har verkligen också givit röst åt det frivilla föreningsarbetet. Många hundra gånger har aktivister från 80-90 olika föreningar framträtt i olika radioprogram. Men många föreningar kämpar nu i motvind och förlorar medlemmar. Ett av undantagen är Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF), vars kassör Monica Schelin förklarar:

-- Tuff har faktiskt fått över 40 nya medlemmar bara i år. De flesta har anslutit sig tack vare Radio Tuff och Tyresöradion.

Många hundra intervjuer har gjorts med politiker av olika färg, med kommunala tjänstemän, präster, diakoner och andra religiöst aktiva. Det konstiga är att jag alltid själv fått kontakta kommuntjänstemän och kyrkligt aktiva. Det är obegripligt att de inte själva inser värdet av att höras på radion.

Visst, radioarbetet är oavlönat, kanske en provokation i marknadsekonomins gyllene tidsålder. Men jag får rikligt med belöning i form av lyssnaromdömen varje vecka. Uppåt ett tusen sådana finns i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se. Och vi har lyssnare också utanför Tyresö. I väntrummet på Thoraxkliniken satt jag i september tillsammans med fem andra gubbar inför en hjärtoperation. En av dem skrattade till när han hörde mig prata och sa att han morgonen innan hörde mig på radion. Han var från Saltsjöbaden men lyssnade på Tyresöradion. En vecka senare i en sjukhusmatsal med 7-8 matgäster kom en kvinna fram till mig och påstod att hon kände mig. Hon lyssnade på Tyresöradion i Sköndal. Och härom dagen ringde Susanne från Tunisien och berättade att hon skrattat gott åt en halvtimme med historier, som hon hört via webben.

Som jag antytt är min hälsa nu inte den bästa, men jag väntar otåligt på att vara i form igen. Tills dess sänder jag repriser från de 3300 program jag gjort sedan 1995. Och om jag inte kan återkomma på riktigt så är min varma önskan:

TYRESÖRADION MÅSTE LEVA!

Tuff-bladet senhösten 2011

2011-10-23T16:17:00.000+01:00

Strandskolans Öppet hus
Den 19 oktober hade Strandskolan i Tyresö sitt traditionella ”Öppet hus” för projekten bland de ”fattigaste av de fattiga” i Indien. Resultatet är ännu känt men förra året fick skolan in 37 000 kr. Tuff-aktivisterna Monica, Lena, Sofia, Lisa och Ingrid deltog med bordbord.

En kvarts miljon till Indien!
Strandskolans bidrag tillsamman med tidigare bidrag av Tuff-medlemmar, Alléskolan i Floda, Tyresö skola och Kumla skola i Tyresö innebär att Tuff senare under hösten kan skicka cirka 250000 kr till skolprojekten i Indien. Observera att allt arbete i Tuff sker oavlönat, så att varje inarbetad krona oavkortat går till ändamålet!

Hur pengarna använts
Vår indiske partner Bhikhu Vyas lämnar regel-bundna rapporter om projekten. Hans senaste text handlar om projekten som det senaste halvåret finansierats av Tuff. Det finns att läsa på ”Senaste från Bhikhu. Latest reports” Se www.tuff.fred.se

Sylvia i Belgrad
Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl berättar i Radio Tuff (nr 1300!!) på www.tyresoradion.se om sitt Belgradbesök nyligen. Där träffade hon Tuffs partner Lina Vuskovic och en av de gamla fattiga flyktingkvinnorna som Tuff i flera år har stött med medicin och basförnöden-heter.Tuff har beslutat att även i år sända 5000 kr men Sylvia menar att lite mera behövs. Så nu vädjas till solidariska medlemmar att skänka en slant på Tuffs insamlingskonto pg 793636-2
Märk talongen med ”Belgrad”.

Bitte på Västbanken
Bitte Isacsson tillhör sen flera år Tuffs styrelse. 2002 arbetade hon som frivillig på Västbanken. Nu besöker hon på nytt detta konfliktområde. Hon berättar om läget vid ett offentligt möte i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 tisdag den 22 november kl 19. Alla hjärtligt välkomna!

Radio Tuff jubilerar
23 oktober i år sändes Radio Tuff nr 1300 på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se Det är ett svårslaget rekord.Många texter från Radio Tuff finns på www.tuff.fred.se och ännu flera i Åke Sandins blogg www.tuffsandin.blogspot.com

Tuff i Tyresö Nyheter
I senaste numret av tidningen Tyresö Nyheter finns en hel sida om Tyresöradion, inklusive Radio Tuff. Föreningars sjunkande medlemstal nämns men på tal om Tuff sägs: ”Tuff har faktiskt fått över 40 nya medlemmar bara i år. De flesta har anslutit sig tack vare Radio Tuff och Tyresöradion.”

Målet nära:400 medlemmar
Tuff är nu snubblande nära att nå årets mål: 400 medlemmar, nytt medlemsrekord. Ett sätt att hjälpa till är att ansluta en familjemedlem för bara 80 kr på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6

Den perfekta presenten
Många är kloka och solidariska nog att beställa Tuffs mangogram för att gratulera eller beklaga någons sorg. För 5 kronor blir det ett nytt träd, dignande av mangos, i fattiga indiska byar.
Mangogram kan beställas av Monica Schelin, tel 08 – 712 2581.

Thage G ryter till den 9 nov
Den 11 augusti skrev förre försvarsministern Thage G Peterson tillsammans med förre FN-ambassadören Anders Ferm en lång artikel på DN-Debatt. Den hade rubriken ”Vårt närmande till Nato sker utan insyn och debatt” De kritiserar vårt allt tätare samarbete med den stora militärpakten. Thage G är sen länge också en kritiker av den svenska militära insatsen i Afghanistan. Onsdagen den 9 nov kl 19 inleder han ett offentligt möte med rubriken ”Sverige i krig och i fred”. Det blir säkert en spännande och viktig diskussion: Plats: Navet i Föreningsgården Kvarnhjulet (f d Nyboda). Alla hjärtligt välkomna!

CITATET:
”Alla dessa proklamationer ’von oben’ tjänar till intet, om de inte följs upp av arbete i de små grupper, på vilka den svenska demokratin är uppbyggd”
(Professor Gunnar Adler-Karlsson)

--------------------------------------------------------------

PS: Tuff är en av dessa grupper ”på vilken den svenska demokratin är uppbyggd”, menar detta blads redaktör Åke Sandin, tel 712 4463 och e-post: ake.sandin@tyresoradion.se

Lyssna på 91,4 eller www.tyresoradion.se

2011-10-22T20:28:00.000+01:00

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1300:e sändninghörs på 91,4 MHz från söndag 23 oktober kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 6 november, när ett nytt Radio Tuff sänds kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.

Trevligt om också du ville kontakta mig om radion, antingen på telefon 08-
712 4463 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se

PÅNNONS:
Veckans rosor delas ut till en radiosändning, en lokaltidning, en solidarisk skola, en antivåldsaktivist, en fredsordförande, många medlemmar, en perfekt present och ett lockande Tuff-möte.

Intervju med Sylvia Ljungdahl, berömvärt nog ordförande både i TUFF och i Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Bland annat berättar hon om sitt besök i Belgrad nyligen.

Inlägg av Radio Tuffs man i Kalifornien, Bengt Svensson, om kommande preidentval och Libyens öde.

Hampus Eckerman rapporterar om nazizombies, hemmagjorda bomber, Natos vapenexport till odemokratiska länder och amerikanska förluster i Afghanistan.

Monica Schelin och Åke Sandin diskuterar begreppet "förbannad pacifist" och lanserar en höstinsamling för gamla, fattiga och krigsdrabbade.

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1300) 23 okt 2011 till....

2011-10-22T07:29:00.000+01:00

.... till Radio Tuff som nu hörts varenda vecka i drygt 26 år och nu jubilerar med sin 1300:e sändning, sannolikt ett rekord för frivillig radio. Programledare ända sedan 1985 har varit Åke Sandin, som inte sticker under stol med att Radio Tuff är hans hjärteprogram. Andra som bidragit till programmets innehåll är Monica Schelin, Hampus Eckerman, Marianne Stieger och många, många andra.

....till senaste numret av Tyresö Nyheter, som har en hel sida om radion under rubriken ”Tyresöradion minskar vår medieskugga”. Där berättas om radions många insatser för det frivilliga föreningsarbetet, som i många fall lider av sjunkande medlemstal. Men Tuff går mot trenden, sägs det, genom att ”Tuff har faktiskt fått över 40 nya medlemmar bara i år. De flesta har anslutit sig tack vare Radio Tuff och Tyresöradion.”
Se http://www.tyresonyheter.nu/14tn6.pdf

...till Strandskolan i Tyresö som den 19 oktober hade sitt traditionella ”Öppet hus” för Tuffs många projekt i Indien. Flera tuff-aktivister deltog vid bokbord. Något slutresultat har ännu inte kommit men vid förra årets ”Öppet hus” fick skolan in 37 000 kr som oavkortat kunde skickas till våra indiska partners.

....till Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl, som för egna pengar nyligen besökte Tuffs partner i Belgrad Lina Vuskovic. Därvid träffade Sylvia också en av de gamla fattiga flyktingkvinnor, som Tuff sedan länge stött ekonomiskt med medicin och andra basförnödenheter. Tuff har tills vidare beslutat att också i år skicka 5000 kr till de fattiga gamla i Belgrad, men Sylvia som hörs om en stund i detta Radio Tuff tycker att de behöver mera. Alltså vädjar vi nu till solidariska medlemmar och radiolyssnare om ett litet bidrag på Tuffs insamlingskonto plusgiro 793636-2. Märk talongen med Belgrad!

....till Svenska Freds ordförande Anna Ek som i mitten av oktober framträdde i TV och radio och protesterade mot att saudiarabiska vapenköpare då fanns i Sverige. Det är helt i linje med Svenska Freds kampanj mot vapenexport till diktaturer.

....till Tuffs många medlemmar, som föreningen är helt beroende av, eftersom Tuff inte har några offentliga bidrag. Tack vare medlemmarna kan alltså Tuff betala hyran för Tuff-lokalen och bestrida andra utgifter.

....till de smarta och solidariska som för att gratulera använder Tuffs mangogram, så att ännu flera mangoträd planteras i indiska Dharampurs fattiga byar. Senaste bidraget kom från unge Alessandro i Saltsjö-Boo, som skriver: ”Har inget ändamål med inköpet. Tyckte att det vore fint för barn och folket där med fler träd. Så det är en gåva från mig som inte fordrar något slags kort!”

....till det lockande tuff-mötet Sverige i krig och i fred med förre försvarsministern Thage G Peterson som inledare. Han skrev tillsammans med Anders Ferm en DN-artikel den 11 augusti under den betecknande rubriken ”Vårt närmande till Nato sker utan insyn och debatt”. Han är också en kritiker av den svenska militära närvaron i Afghanistan. Detta möte äger rum onsdagen den 9 november kl 19 i Navet, fritidsgården Kvarnhjulet (fd Nyboda). Alla hjärtligt välkomna!

Många tycker, men vad gör de?

2011-10-19T15:05:00.000+01:00

Det var ett tag sedan jag använde min blogg. För tre veckor sen var jag utslagen på sjukhus efter en komplicerad hjärtoperation. Och fortfarande har jag inte återvunnit ens en bråkdel av min normala arbetskapacitet. Sover en stund, jobbar en litet tag och gör bara det jag absolut måste. Alltså lyckades jag med mycken möda göra ett nytt Radio Tuff (nr 1299) den 9 oktober och nu i söndags den 16 oktober sända fyra nya program på www.tyresoradion.se.

Nu gäller det att fixa ett nytt Radio Tuff och fyra nya halvtimmesprogram till kommande söndag. Dessutom ska Tuff göra ett nytt utskick till sina uppåt 400 medlemmar och då ska ett nytt Tuff-blad ingå, så jag får verkligen skärpa mig mellan alla medicinintagen och sovstunderna.

Tidigare har jag här på bloggen skrivit om alla självutnämnda förståsigpåare, som utan att själva göra någonting, kommer med kritik av Tuffs biståndsverksamhet. I många år har Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) finansierat hundratals jättebra projekt bland de fattigaste av de fattiga i Indien. Mindre bistånd har vi givit till krigsdrabbade fattiga afghaner och till barnbibliotek i oroliga Bagdad och till utbildning av ”barfota barnmorskor” bland mayaindianerna i Guatemala.

Då är det alltid någon, som utan att nämna dessa insatser, förebrående frågar, varför vi inte hjälper de svältande på Afrikas horn, de fängslade burmeserna, de tillfångatagna två svenska journalisterna i Etiopien eller engagerar oss för de många andra människor som lider grymt på olika håll i denna orättvisa värld.

Svaret är enkelt: Tuff är en lokalförening som gör så gott den kan och bara kan hoppas att andra föreningar eller grupper ingriper på ställen där Tuff inte hinner agera eller har resurser att hjälpa. Men om du tycker annorlunda får du i demokratisk ordning bli medlem och framföra dina åsikter på Tuffs öppna styrelsemöten

Juholt har en vecka dominerat medierna. Han har gång på gång gjort ödmjuka pudlar. Nu skriver någon att jag som känd (eller ökänd?) revisionist, som tidigt vågade avslöja alla myter om ryska ubåtar och (gud hjälpe!) också en del av segrarnas propagandamyter efter andra världskriget, kritiskt borde granska mediedrevet mot Juholt. Men det har Dan Josefsson redan delvis gjort i Aftonbladet den 14 oktober (se http://www.aftonbladet.se/kultur/article13780279.ab ).

De senaste dagarna har jag på e-post från flera håll fått uppmaningar att agera för den utvisningshotade 91-åriga ukrainskan Ganna Chyzhevska. Visst är det ett upprörande fall, som tack och lov i skrivande stund nu omprövas. Men hennes öde har på TV och i radio och i alla tidningar i flera dagar fått största uppmärksamhet, så vad skulle jag kunna bidra med annat att vara en i hennes redan stora hejaklack.

Tänkte på Ganna, när jag i söndags för Radio Tuff intervjuade Sylvia Ljungdahl, ordförande i både Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) och Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Hon hade just kommit hem efter en självfinansierad resa till Belgrad. Där hade hon träffat några av de gamla krigsdrabbade serbiska flyktingkvinnor som Tuff i tio år har hjälpt med mediciner och andra basförnödenheter. De har inte fått en promille av den uppmärksamhet och medömkan som Ganna nu får, men Tuff har faktiskt brytt sig om deras grymma öde.
-------------------------------------
Åke Sandin 2011-10-18

Tänkvärda citat om krig och fred

2011-10-06T20:00:00.000+01:00

Tänkvärda citat om krig och fred

Voltaire, fransk filosof och författare (1694-1778):
”Kriget är ett djävulskt företag, vars besynnerligaste egendomlighet ligger däri att vilken banditchef som helst högtidligt ber till Gud, innan han går ut för att döda sin nästa”

Victor Svanberg, litteraturhistoriker och professor (1896-1985):
”Första världskriget kom som en chock för utvecklingstron. Gud blev tyskarnas gud och fransmännens gud, och på båda hållen var gud lika omänsklig som sina åkallare”

Henrik Tikkanen, finländsk författare och krigsveteran (1924-84):
"Krig löser inga problem och alltså fortsätter de"

Bosse Gustafson, författare, debattör och konstnär (1924-84):
"Var det legitimt att döda nazister så var det också legitimt att döda nazisters jämlikar och till sådana kunde man utnämna kommunister, kapitalister, judar, araber och vilka grupper som helst"

Soldatreplik i en av den brittiske författaren John Ardens pjäser:
"Att göra slut på krig med krigens egna medel, det är ett förbannat dåligt sätt. Man kan inte bli av med syffe genom att springa hos flera horor."

Den tyske fysikern och nobelpristagaren Albert Einstein (1879-1955):
"I detta samanhang kan jag inte underlåta att tala om hjordväsendets värsta utväxt, militären, som jag hatar. Den som kan marschera i ordnat led i takt efter musik har mitt förakt. Sin stora hjärna har han fått av misstag, han skulle gott kunna reda sig med ryggmärgen. Denna civilisationens skamfläck borde man snarast möjligt utplåna. Heroism på kommando, meningslösa våldshandlingar, äcklig fosterlandskärlek, jag hatar dem intensivt"

Författaren och miljödebattören Björn Gillberg:
"Regeln är att människan gärna gräver sin egen grav, bara timpengen är tillräckligt hög"

Dominikanska republikens av militären 1963 störtade president Juan Bosch om "Pentagonismen":
"En liten grupp av bankmän, affärsmän, generaler och politiker för krig för att erhålla stora och snabba vinster, som leder till kapitalökning och därmed till nya investeringar, som i sin tur ytterligare ökar deras vinster"

Den berömde nationalekonomen John Kenneth Galbraith:
"Att vi skulle behöva kapprustningen för samhällsekonomins och sysselsättningens skull-- herregud, ett mera barockt argument för fortsatt rustning finns bara inte".

Tuff-aktivisten och författaren Roland Schütt (1913-2005) i en av sina många limerickar:
"En kanonfabrikant i Karlskoga
med boforsvapen knoga och knoga.
Han sa varje da:
'Exporten går bra,
med licenser är inte så noga' "

Författaren och fredsaktivisten Per Anders Fogelström (1917-98):
"Kostnaderna för Förenta Nationernas verksamhet under ett helt år, de resurser en hel värld ställer till FN:s förfogande, uppgår till vad två dagars krig i Vietnam kostar USA."

Poeten, humoristen författaren m m Tage Danielsson (1928-85):
"Innan du blir kapitalist,
kommunist, monetarist,
anarkist, fascist,
terrorrist, imperialist,
eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå,
att så snart som du kan gå,
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred,
som går före allting annat.
Alla -ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den."

Ja, följ Tage Danielssons råd genom att bli Tuff-medlem. Årsavgift 200 kr, familjemedlem 80 kr att sättas in på Tuffs pg 16 01 37- 6

(Ovanstående citat finns bland de 363 som Åke Sandin och Tomas Magnusson publicerade i boken "Från Platon till PAF" till Per Anders Fogelströms 70-årsdag)

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1299) 9/10 -11 till ….

2011-10-05T16:06:00.000+01:00

….till de över nya medlemmarna i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) under 2011. Det innebär ett nytt medlemsrekord, kanske rentav att medlemsantalet under året blir över 400, förutsatt att några tidigare medlemmar betalar medlemsavgiften. Den är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem och i avgiften ingår till exempel Svenska Freds' tidning Pax. För en förening som Tuff vilken inte har några offentliga bidrag, är medlemmarna i den gamla stolta folkrörelsetraditionen av yttersta betydelse. Vi kan också avslöja som ett tips till andra föreningar att Tuffs ökande medlemsantal till största delen beror på Radio Tuff och Tyresöradion

...till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som nu i vanlig ordning skrivit en rapport om de projekt som det senaste halvåret finansierats av Tuff. Han skriver också om sitt besök i våras här i Tyresö. Texten finns att läsa på www.tuff.fred.se genom att man där klickar på ”Senaste från Bhikhu. Latest reports”.

...till Strandskolan i Tyresö som eftermiddagen den 19 oktober har sitt sedvanliga ”Öppet hus” för att samla in pengar till Tuffs skolprojekt i fattiga indiska byar. Tidigare i år har ju Tyresö skola, Alléskolan i Floda och Kumla skola i Tyresö genom dagsverken gjort fina insatser för dessa projekt. Observera att varje krona skickas oavkortat till Indien, eftersom ingen i Tuff eller Radio Tuff är avlönad. De som den 19 oktober inte själva kan närvara vid Strandskolans ”Öppet hus” men ändå vill stödja skolan kan sätta in belopp på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 – 2 och märka talongen med ”Strandskolan”.

...till kommande Tuff-arrangemang: Redan måndag den 10 oktober kl 19 är det i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 ett möte med rubriken ”Afghanistan i dag och tidigare” med Nasira Omidy och Lennart Nilsson som inledare. På FN-dagen den 24 oktober finns tuff-aktivister vid bokbord i Tyresö Centrum kl 16-18. Och den 9 november kl 19 är det i ”Navet”, Föreningsgården Kvarnhjulet, ett möte om vår relation till Nato med förre försvarsministern Thage G Peterson som inledare.

...till Tyresö närradioförenings styrelse, vars ledamöter gjort ett bra jobb med Tyresöradion, nu när programledaren Åke Sandin av hälsoskäl är lite förhindrad. Stephan Lindstein snackar kunnigt till Dixielandlåtar, Peter Dicke och Terje Engh är ju sedan länge erfarna radiopratare. Christina Melzéns och Ann Sandin-Lindgrens skickliga sammanfattningar av kommunfullmäktige är redan väletablerade. Det är närdemokrati när den är som bäst, när de gör fullmäktiges möten hörvärda och intressanta .Undrar om någon annan kommun har något tillnärmelsevis lika bra. Jättetrevligt också att från och med i oktober höra Anders Linder, Björn Spångberg och Ann prata om närradion och bjuda in alla till en ny offentlig radioträff den 19 oktober. Då är alla välkomna till Kulturcaféet.

....till det hundratal snälla människor som på telefon,e-post eller i brev tillönskat Radio Tuffs programledare ett snabbt tillfrisknande. Namnen finns i fliken "Sagt om 91,4" på www.tyresoradion.se där man också kan lyssna på webben

4 x 11 SEPTEMBER: SYND OM ALLA OFFREN

2011-09-11T12:51:00.002+01:00

(I dag den 11 september 2011 handlar det allra mesta i våra svenska medier om USA. Men så har det varit i flera dagar. USA får alltid mera medial uppmärksamhet än hela den övriga världen. Då och då sägs dock något om det elände ”kriget mot terrorismen” lett till, fastän alla de hundratusentals --miljoner?-- offren för detta krig sällan ömkas. Här återges nu en krönika i Radio Tuff från 2007):

1. Det här sägs under den vecka tisdagen har det ödesdigra datumet 11 september. Mycket hör vi nu om attackerna mot New York och Washington för sex år sedan. För amerikanarna var det en chock, delvis beroende på ovana. USA:s fastland hade inte blivit angripet sedan 1812, och då av en brittisk flotteskader. Däremot har ju USA sedan dess genom ständiga anfallskrig mot indianer och grannländer utökat sitt Lebensraum många gånger om. För att nu inte tala om de många ställen i världen där amerikanska soldater och bombflygare spridit död och förintelse. Men utan tvekan var det väldigt synd om de ca 3000 människor som plötsligt mördades den 11/9 2001.

Visst gav händelsen militaristiska hökar vatten på sina kvarnar, visst gynnade den de redan stenrika vapenfabrikanterna och vapenhandlarna. Den gav Bush och hans kompisar en förevändning att angripa Afghanistan och Irak och att använda Guantanamo och andra läskiga läger och fängelser för de misstänkta stackars fångarna. Och visst finns det många historiska exempel på fejkade angrepp för att få folket med sig på angreppskrig, till exempel amerikanerna i Tonkinbukten utanför Vietnam 1964 för att rättfärdiga igångsättandet av bombterrorn mot Hanoi, ryssarna i Tjeckoslovakien 1968 för att krossa Pragvåren, tyskarna för att inbilla folk om att polackerna angripit dem 1939, ja till och med vi svenskar har varit med i den svängen, när den teatraliske Gustav III fejkade ett anfall mot Sverige för att själv kunna anfalla Ryssland.

Jag har svårt för de många konspirationsteorierna om Tvillingtornens raserande 2001. Men jag hajar till när jag i den brittiska tidningen The Independent (25/8) läser en artikel av dess journalistveteran, den lovordade Robert Fisk. Hans rubrik är ”Even I question the 'truth' about 9/11” [Också jag ifrågasätter “sanningen” om 11 september] Fisk menar att väldigt mycket är oklart eller rent av mörklagt. Han skriver att han inte är någon konspirationsteoretiker men tillägger:

”Jag skulle vilja veta hela historien om 11 september, inte minst för att det blev det utlösande för hela det vansinniga, oäkta (meretricious) ’kriget mot terrorismen’, vilket har lett oss till katastrof i Irak och Afghanistan och i mycket av Mellanöstern”

2. Inte ens många svenskar minns väl längre att Anna Lind dog den 11 september 2003.

3. Ännu färre vet att 11 september var Chiles ödesdag. Då störtade militärjuntan under Pinochets ledning den folkvalda regeringen och dess ledare Salvador Allende mördades liksom många andra. När jag förra veckan bad Chilefödda bibliotekarien Beatriz Pozo här i Tyresö om en intervju tvekade hon, därför att minnena från 1973 var alltför traumatiska.

4. Inte ens många tyskar vet att det värsta av alla 11 september inträffade i Darmstadt 1944. Det bragdomsusade brittiska flyget Royal Air Force bombade då ihjäl 12 000 människor. Det var för all del ett mindre massmord än det som drabbade Dresden, Hamburg, Berlin, Pforzheim, Swinemünde och många andra tyska och japanska städer. Och som hjärntvättade till antityska rasister ska vi väl inte bry oss om det. Må det ändå vara tillåtet att känna empati åtminstone för de över 2000 tyska barn som brändes ihjäl den dagen i Darmstadt.

”Det är synd om människorna” –särskilt i krig.

---------------------------------------------------

Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1149) 2007-09-09

Radio Tuff och Succékanalen 91,4

2011-09-07T19:22:00.002+01:00

Radio Tuff nr 1296-1297

Hörs på 91,4 MHz och på nätet genom att knappa in www.tyresoradion.se , där radion kommenteras av över 900 lyssnare i fliken ”Sagt om 91,4” och där man i ”Arkiv” kan höra tidigare Radio Tuff. Uppåt 1000 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste programmen också på www.tuff.fred.se eller på www.tuffradio.info.se

Nu kan man alltså när som helst höra Radio Tuff och andra program på Tyresöradion genom att knappa in www.tyresoradion.se. Sammanfattningar av de senaste programmen:

21/8-4/9:

Veckans rosor delas ut till två politiska veteraner, en politisk redaktör, en fredsaktivist, en tuff blogg, en israelisk författare, en DN-intervju, en nationaldag, en korruptionsbekämpare, en indisk partner och till nya Tuff-medlemmar. Hampus Eckerman kommenterar presidentkandidaten Michele Bachman, stavningen av bin Laden, de många morden i USA och ett märkligt SIDA-bidrag. Åke Sandins krönika har rubriken ”Krig göder de rikas girighet” och tar upp pengarnas roll inte bara i bankerna utan också i idrott och upprustning. Widad Zaki intervjuas om terrorn och korruptionen i sitt forna hemland Irak men berärrar också om barnbiblioteken i Bagdad.

4/9-18/9:

Veckans rosor delas ut till en festival, ett loppis, radioprogrammet Obs, en amerikansk kongressledamot, en brittisk journalistveteran, en SvT-dokumentär, en rysk UD-man, en tysk minister och en närradio. Hampus Eckerman kommenterar flygbombningar av Vättern, Libyens återuppbyggnad, stavningen av Gadaffi(?) och längden av amerikansk militär närvaro i Afghanistan. Åke Sandins krönika har rubriken ”Se upp för självutnämnda 'antifascister'!” Nasira Omidy om ett återbesök i sitt gamla hemland Afghanistan och om hur pengarna från Tuff har använts för fattiga krigsdrabbade.

Programledare: Åke Sandin, tel 08-712 4463. E-post: ake.sandin@tyresoradion.se

Succékanalen 91,4 Tyresöradion:

På denna radio har på frivilligbasis redan sänts ca 3200 halvtimmesprogram, 1297 Radio Tuff oräknade. Fyra eller fem nya sänds varje söndag första gången från kl 17 på 91,4 MHz och hörs sedan fyra ggr i tre dygn. På www.tyresoradion.se kan man när som helst lyssna på vilket program som helst och också på många tidigare program i Fliken ”Arkiv”. Uppåt tusen lyssnaromdömen kan ses i fliken ”Sagt om 91,4 på samma hemsida.

Här kommer korta sammanfattningar av de nu aktuella programmen:

28/8-18/9:

Gymnasielärarna Annica Lindström, Gunnar Persson och Christina Holm berättar om skolans estetiska program. Det måste fortsätta att leva, framhåller de. Vi får höra tre låtar av gymnasister.

Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1296-97) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman med flera. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

Ebbe Björkman berättar om skånska original och om författaren Victoria Benedictssons (1850-88) barndom och föräldrar. Ebbe läser novellen ”Giftermål på besparing”. (Repris från 1998)

Nina Brogärd och Peter Dicke släpps lösa med historier och limerickar. Utlyser en tävling i viktminskning och diskuterar lyssnartips och arkivering av Tyresöradions program.

4/9-25/9:

Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1296-97) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman med flera. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

Mia Mia Karlsson på Granängsringen med artistnamnet ”Cold Heart” spelar och sjunger i tjejbandet ”Crucified Barbara”! Berättar om musikundervisning i Nyboda och på gymnasiet, om turnéer och intresse för ridning och mat och vi får höra två häftiga låtar.

Helena Örnberg i Krusboda om sina rötter i Iran, sin uppväxt i Tumba med basket, gymnastik och annan idrott. Diskuterar ekonomi, utrikespolitik, livsåskådning och avslöjar sin nyfikenhet på Egyptens pyramidbyggare.

Lena och Peter Kroos på Sjöhagsvägen berättar om fem veckors färd i bil genom flera europeiska länder. Besökte bl a den märklige bayerske kungen Ludvig II:s slott Neuschwanstein, Venedig, Kroatiens vackra kust och en märklig droppstensgrotta i Slovenien.

Terje Engh tar oss med på ett surströmmingskalas i Trollbäcken, men alla gäster uttrycker inte beundran för denna norrländska delikatess. Vi får höra olika omdömen från Håkan,Jenny, Barbro med flera.

11/9-2/10:

Lisa Gustavsson växte upp i Hanviken men bor nu i Orminge. Hon berättar om Trollbäcken på 70-talet, sin vistelse i USA, sitt jobb bland sjuka barn och sedan som läkarsekreterare men också om sina anhöriga i den kända åkerisläkten Gustafsson.

Rune Gustafsson (f. 1928) i en repris från 1999 om sin far Bernhard, sina jobb i tonåren, många arbetsår med lastbilar, sina många långlopp och sin uppskattning av Ba(r)nsjön m m. Hans fru Solweig hörs också.

Christina Melzén (fp) och Ann Sandin-Lindgren (s) sammanfattar och refererar kommunfullmäktiges budgetmöte i juni, kommenterar de olika partiernas förslag till budget för kommande år.

Christina Melzén (fp) och Ann Sandin-Lindgren (s) fortsätter att sammanfatta kommunfullmäktiges budgetmöte i juni. Olika nämnders förslag gås igenom, belyser vilka skillnader som finns mellan olika partier. Glimtar från från debatterna

Se upp för självutnämnda ”antifascister”!

2011-09-04T13:07:00.000+01:00

I senaste opinionsundersökningen ligger fyra svenska partier under den magiska spärren på fyra procent och riskerar, om trenden håller i sig, att åka ur riksdagen. Minns på 80-talet, när Folkpartiet låg risigt till något år, att min humoristiske gamle vän Peter Götell (fp) undertecknade sina brev med ”Svenska kommittén för fyra-procentspärrens avskaffande”.

Skulle det vara val i dag är Vänsterpartiet ett av de fyra partierna som skulle drabbas. Det tycker jag skulle vara synd, även om jag aldrig varit kommunist. Även Sverigedemokraterna skulle få lämna riksdagen. Det sörjer jag inte, men de kan nu få väljarsympatier bland schyssta demokratiska Svenssons tack vare sina mest korkade motståndare. Gång på gång har folkvalda Sverigedemokrater blivit trakasserade, misshandlade och mordhotade, kvinnliga SD-politiker har blivit kallade ”nassehoror”, hakkors har målats på deras hus, brinnande föremål har dumpats i deras brevinkast etc.

Sverigedemokraternas möten har ofta störts och ibland fått inställas, bland annat genom våldsamheter från AFA, Antifascistisk aktion. Trots att de alltså kallar sig antifascister har de inget till övers för den demokratiska mötesfriheten, använder odemokratiska metoder och ibland till och med våld, precis som fascisterna är ökända för. Ibland är de till och med maskerade. Det påminner om alla de anonyma fegisar, som härjar vilt omkring på så kallade sociala medier, som tyvärr alltför ofta är alltför asociala

Under 26 år har jag för Radio Tuff och Tyresöradion ( www.tyresoradion.se ) på frivilligbasis intervjuat många tusen personer. De flesta har varit så kallade vanliga människor, helt unika när man får sitta och prata med dem en halvtimme. Andra har varit kändisar, såsom politiker, idrottsstjärnor, musiker och författare.

En gång i början av 90-talet tog jag mig in till riksdagen för att intervjua Håkan Holmberg, inte bara riksdagsman utan också bland annat ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism. Intervjun gick i början bra, och Holmberg gav ett sympatiskt intryck. Men så frågade jag, varför vi inte kunde informera om att tyskarna faktiskt inte hade gjort tvål av sina mördade offer. Denna ständigt upprepade propagandalögn hade jag liksom andra historielärare i god och okritisk tro lärt ut till många årgångar tonåringar för att inte tala om hur ofta medierna hade vältrat sig i denna smaskiga historia. Då hände något exceptionellt. Holmberg slog plötsligt av min bandspelare och talade sedan upprört om att det fanns vissa bevis för denna skröna. Det verkade som det här var en historieförfalskning, som var så bra för hans syften att han ville slå vakt om den.

Det trefaldigt ironiska med denna händelse är att Holmberg var riksdagsman (fp), ordförande för en antifascistisk förening och som liberal journalist väl mån om yttrandefriheten. Att någon självsvåldigt stängt min bandspelare har aldrig tidigare eller senare hänt, trots att jag intervjuat många politiskt aktiva från yttersta vänstern till moderaterna. Ultrahögern har jag försummat, kanske för att jag inte känner några av den sorten. Den självutnämnde antifascisten Holmbergs tilltag förefaller mig fascistliknande. Men alla kan ibland göra bort sig och kanske var han bara på dåligt humör efter att morgonen innan ha blivit utskälld av sin fru eller klöst av sin katt?

Svenska Kommittén mot Antisemitism citeras ofta av våra medier. När Breiviks otäcka massmord skett i Norge lät Sveriges Radios utmärkta program Studio Ett också intervjua Hedi Fried och Jonathan Leman. Fried är överlevande från Auschwitz och därför ofta uppmärksammad i medierna. Leman är aktiv i Svenska Kommittén mot Antisemitism och medarbetare i tidningen Expo. Även Studio Etts programledare är förstås indoktrinerade med det ofta upprepade påståendet, att rasism framför allt är antisemitism och valde här slentrianmässigt dem de intervjuade . Breivik mördade ju en massa unga socialdemokrater, ”kulturmarxister” som han kallade dem. Dessutom tror han sig vara någon slags korsriddare mot muslimsk invandring i Europa. Däremot är han ingalunda antijudisk. Tvärtom, enligt Israel National News är han ”en stark anhängare av Israel”. Breivik har i sitt manifest skrivit: “Låt oss slåss tillsammans med våra sionistiska bröder mot alla anti-sionister”. Denna hans hängivenhet för Israel och sionismen har har Studio Ett och andra svenska medier undvikit att kommentera eller ens nämna.

Nu har jag väl igen förtörnat våra mediestarka trendjesusar, censurayatollor och medierabbiner. Redan som 27-åring satt jag i svenskt fängelse av fredspolitiska skäl. Tröstar mig med att jag ändå har tur. Hade jag varit granne med dagens trendnissar i Stalins Sovjetunionen, Hitlers Tyskland eller Mc Carthys USA hade jag legat riktigt risigt till, eftersom jag fruktar att dagens opportunister hade varit lika trendriktiga i sina miljöer då som nu.

Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1297

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1297) 4/9 till....

2011-09-03T17:19:00.002+01:00

….till Tyresöfestivalen den 3 september med massor av underhållning och många föreningar representerade, bland andra Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) och Tyresö Närradio.

….till de många aktivister, som bidrog till att Tuffs loppis den 27 augusti blev en sådan succé. Resultatet blev ett nytt rekord: 5 733 kr. Visserligen finns ingen avlönad i Tuff eller Radio Tuff men kostnader finns, inte minst för hyran av Tuff-lokalen, Myggdalsväen 80.

….till Sveriges Radios program Obs (22/8), där Indienkännaren Per J Andersson berättade om den norske massmördaren Breiviks förtjusning över hindunationalisterna, som är lika hatiskt inställda till muslimer som han. Det var till exempel en hindunationalist, Sathuram Godse, som den 30 januari 1948 mördade den indiska frigörelsens icke-våldskämpe Mahatma Gandhi. Mördaren var upprörd över att hindun Gandhi också tänkte på de många indiska muslimernas bästa.

….till den amerikanske kongressmannen Dennis Kucinich, som (i Information Clearing House 25/8) inte skräder orden om USA:s väldiga satsningar på krig. Han skriver bland annat: ”Medan administrationen inlåter sig i krig i Libyen, Irak och Afghanistan—satsar hundratals miljarder dollar på militära äventyrligheter-- så har USA massiva ekonomiska problem hemma. Resurser, som borde ha använts för att bygga broar i Amerika, fortsätter att användas för att bomba broar utomlands. Miljoner amerikaner tigger om att få chansen att förtjäna sitt dagliga bröd medan regeringen satsar sina pengar på dagliga bombningar. Medan regeringen ännu har att fixa fungerande jobb för att få miljoner arbetslösa tillbaka i arbete, är slöseriet av resurser på krig garanterat att fortsätta. Irak- och Afghanistankrigen är inte föremål för några budgetminskningar. Amerikanska folket matas med myter, retorik och arbetslöshet, medan krigsprofitörerna matas med guld. Vad kommer Libyens folk att få?” Det säger alltså den demokratiske ledamoten av den amerikanska kongressens representanthus.

….till den brittiske veteranjournalisten Robert Fisk, en ovanligt erfaren kännare av Mellanöstern, som i tidningen The Independent (25/8) skriver under rubriken ”Historien upprepar sig”. Det handlar om händelserna i Libyen. Han ironiserar över hyckleriet att britter och fransmän i Libyen bara sägs vara rådgivare och inte deltagare. Och han drar jämförelser med vad som hände i Irak efter den angloamerikanska invasionen där 2003. Han skriver bland annat: ”Förutbestämda att utkämpa det sista kriget upprepar vi åter vår gamla synd i Libyen. Muammar Gaddafi försvinner efter att ha lovat att kämpa in i döden. Är det inte just vad Saddam Hussein gjorde?”

….till SVT2 som (28/8) sände en dokumentär med titeln ”Staden som offrades. Den okända historien om massakern i Srebrenica”. Den är sevärd och annorlunda för den sätter in Srebrenica i sammanhang med det otäcka inbördeskriget i forna Jugoslavien. Den väcker harm hos dem, som indelar krigförande i onda och goda. Se http://svtplay.se/v/2508609/dokument_utifran/staden_som_offrades

….till ryska UD:s Ilja Rogatjov, som inte är imponerad av Natos insatser i Libyen utan talar om det ”kaos” man ställt till med. Han varnar för att bärbara missilsystem kan ha kommit i terroristernas händer, ja han undrar om nedskjutningen av en amerikansk helikopter den 5-6 augusti i Afghanistan med 32 dödade soldater möjligen hade ”libyska rötter”. Han uppger också att rebellernas militärguvernör i Tripoli är en Al-Quaida-funktionär. (Källa: Ryska Posten)

….till den tyske utrikesministern Guido Westerwelle (FDP), som blivit mobbad för att Tyskland inte ställde upp på flera andra länders intervention i Libyen. Men han menar, att bomber inte är någon bra metod för att införa demokrati.

….till Sveriges Radios program Obs, som (31/8) lät Dan Jönsson berätta om boken The Guantanamo Lawyers, skriven av ett antal advokater, som försökt hjälpa de hundratals fångarna på Guantanamo, av vilka många i åratal varit inspärrade under svåra förhållanden utan rättegång. Majoriteten av dem verkar vara oskyldiga och har på lösa boliner hamnat i detta amerikanska koncentrationsläger.

….till det radioprogram som på frivilligbasis nu görs första gången på det 27:e året efter att ha hörts varenda vecka sedan augusti 1985. Det är förstås Radio Tuff, som vi fortsätter att sända i hopp om att allt flera vill stödja Tyresö Ulands- och FredsFörening, till exempel genom att bli medlemmar genom att sätta in 200 kr och 80 kr för familjemedlem på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Vi är nästan 400 medlemmar nu och det är vår förhoppning att uppnå detta medlemsantal i år. Se www.tuff.fred.se där det finns massor av information om Tuff.

Apropå Kamprad och ”stora män”

2011-09-02T20:27:00.003+01:00

Han har framröstats som den störste i Europa under 1900-talet. Men få känner till hans åsikter och uttalanden i yngre dagar. Han föraktade färgade folk, skröt med att själv ha dödat ”vildar” i Sudan, och han svamlade om ”det minimum av lidande” som brittiska koncentrationsläger orsakade civila boer kring sekelskiftet 1900, av vilka 28 000 dog, de flesta barn. Han tyckte det var okej att 115 000 afrikaner sattes i koncentrationsläger, där 14 000 av dem dog och han var irriterad över att ”kaffrer tilläts skjuta på vita män”. Ja, han uttryckte sin övertygelse om att ”det ariska släktet var utsett att triumfera”.

I dag blir också seriösa Israelkritiker stämplade som otäcka antisemiter i våra följsamma medier. Men vad tycker de då om honom som 1920 varnade för judar som Karl Marx, Trotsky, Bela Kun, Rosa Luxemburg och Emma Goldman och talade om judarnas ”världsvida konspiration att ta över civilisationen” eller att de hade varit ”drivkraften i varje underjordisk rörelse under 1800-talet”?

På 1920-talet sade han: ”Jag är en stark anhängare av att använda giftgas mot ociviliserade stammar”. Senare betecknade han Mahatma Gandhi som en ”halvnaken apa”.

När Gandhi startade sin icke-våldsliga kampanj för ett fritt Indien gick han i taket och sa: ”Gandhi borde bli bunden till händer och fötter och lagd på Delhis gator och sedan trampad på av en enorm elefant med den nye brittiske vicekungen på dess rygg!” Och när motståndet i Indien ökade, sa han: ”Jag hatar indier. De är ett avskyvärt folk med en djurisk religion.” Undra på att han numera får en stor del av skulden för att tre miljoner bengaler bara under 1943 dog av svält i Brittiska Indien. Men han tyckte det var indiernas eget fel, ty ”de fortplantade sig som kaniner”

I en bok av den indiske toppfysikern Madhusree Mukerjee får han skulden för den i väst nedtystade svälten i Brittiska Indien 1943, då ca tre miljoner människor dog och Calcuttas gator var fulla av lik och svältande stackars människor. Hon har funnit, att han vägrade att skicka matleveranser till de svältande bengalerna. Och inte nog med det, så menar hon att han genom sin avsky för Nehru och andra i den indiska frihetsrörelsen starkt bidrog till det otäcka blodbad som Indien drabbades av efter frigörelsen 1947.

Han var en stark motståndare till folkblandning och multikulturalism, varför han förordade etnisk rensning, i dag ett brott enligt den internationella domstolen i Haag. 1944 uttalade han följande: ”Fördrivning är metoden, som såvitt jag kan se, kommer att bli högst tillfredsställande och varaktig. Inte längre kommer det att vara någon folkblandning, som kan orsaka ändlösa svårigheter. (....) En total rensning kommer att göras. Det gällde 14 miljoner tyskar, av vilka ca två miljoner dog/dödades på kuppen.

Som många historiekunniga redan förstått är det fråga om Winston S Churchill. Men självklart bör också han bedömas som ett barn av sin tid och dess gängse fördomar, född 1874 (död 1965) som han var. Det är lätt för oss sentida att anakronistiskt och därmed kanske orättvist tycka att han var insnöad. Å andra sidan skulle svenskar eller andra som förr i världen uttryckte sig lika rasistiskt och krigiskt för alltid ha blivit fastnaglade vid skampålar av våra lika trendiga som historielösa medier.

Tänkte på Churchill, när Ingvar Kamprad på nytt råkade illa ut. Enligt nya ”avslöjanden” var han med i Svensk Socialistisk Samling 1941-42. Men då var Kamprad 15-16 år gammal, så det påminner om Dagens Nyheters ”avslöjanden” 2001 om att den kände socialdemokraten Ragnar Edenman, minister, landshövding m m, i slutet av 1920-talet hade varit med i en nationalistisk rörelse. Men då var Edenman bara 15 år. Ett decennium senare tillhörde han faktiskt den minoritet av Uppsalaakademiker, som röstade för att judiska akademiker skulle välkomnas till Sverige. Men det undvek förstås DN att berätta om.

Kamprad har tidigare gjort avbön för sina ungdomssynder, men nu påstås att han bara för något år sedan ha betecknat nationalisten och högermannen Per Engdahl som en ”stor man”. Det är ett lösryckt citat utan sammanhang. Om det var av politiska skäl han ännu menar att Engdahl var stor framkommer alltså inte. Men alla vi som tycker att det är halal och koscher att kalla Churchill en stor man bör nog inte kasta första stenen.

(Om Kamprad 1994) DET VÅRAS FÖR McCARTHY!

2011-08-30T15:11:00.000+01:00

(Nu är Ingvar Kamprad i blåsväder igen. Hans sympatier med högerextrema sägs ha ”avslöjats”. Men det är ju bara en upprepning av gammal skåpmat, låt vara att man nu påstår att han 1941-42 var aktiv i Svensk Socialistisk Samling. Då var han bara 15-16 år gammal. Redan 1996 var han ifrågasatt och då skrev jag följande krönika:)
-----------------------------

(En krönika från 1994)

Andra världskriget är alltid aktuellt för våra medier. Nästan varje dag kan vi läsa. Lyssna eller på TV se segrarnas hjältedåd och förlorarnas illgärningar och i efterklok tjusighet känna beundran respektive avsmak.

Samtidigt hamnar IKEAs skapare Ingvar Kamprad i rejält blåsväder. Några har grävt fram och funnit det angeläget att publicera att Kamprads gröna ungdom skiftade i brunt. I varje fall beundrade han nysvenske Per Engdahl.

Kretsar i vårt stora mönsterland USA hotar därför med bojkott av Ikeas varuhus. Det var i USA som senator Joseph McCarthy skoningslöst förföljde alla som på minsta sätt kunde kopplas ihop med kommunism eller socialism. Det skedde ungefär samtidigt som Kamprad lär har brutit med sina komprometterande bekanta.

Abraham Cooper vid Simon Wiesenthal-institutet i Los Angeles är enligt svenska medier nu djupt upprörd. Han avfärdar Kamprads ånger och ursäkter med:

Nu måste han bevisa i handling att han menar vad han säger. Det kan och bör han göra genom att skapa en fond för nazismens offer.

Visst vore det bra, om vi blev lite mera påminda om alla de folk som led ohyggligt under andra världskriget. För en bråkdel av dem har det länge funnits fonder, minnesmärken och en ständig ström av medkännande skildringar i olika medier. Men merparten av offren är så bortglömda, att vi närmast tycks betrakta dem som mindervärdiga. Ett av många exempel är att inte ens i Indien uppmärksammas nämnvärt de miljoner bengaler som grymt dog av svält till följd av sina brittiska herrars krig.

Det kan bli svårt med en fond för alla dessa bortglömda, så svindlande otrendiga är de. Och våra mediemänniskor jobbar i flock genom att skriva av varandra eller om varandra.

Annorlunda kanske det dock är med kommunismens alla offer. Här finns redan från McCarthy och framåt ett även för journalister välbekant område. Ibland kan man läsa på våra mest aktade kultursidor, att Stalin var skyldig till över 100 miljoner människors död. Det är självfallet en grov överdrift, vilket man vågar säga, så länge det ännu är tillåtet att yppa revisionistiska forskningsresultat om kommunismens illgärningar. Vår historiker på modet, Peter Englund, har lärt oss att det ingalunda var 10-15 miljoner som strök med under Stalins utrensningar 1937-38 utan cirka 2,3 miljoner, därav bara en knapp tredjedel genom direkta avrättningar.

Sammanlagt genom åren var det ändå åtskilliga miljoner som blev kommunismens offer. Här skulle kanske behövas en fond. Och så mycket pengar det skulle bli bara i Sverige, om det krävdes syndabot för alla som varit med i kommunistiska organisationer eller samarbetat med kommunister. Vi behöver inte som i fallet Kamprad gå 50 år tillbaka i tiden. Det räcker med 20-25 år för att skapa en jättefond för dessa offer, av vilka ju många finns bara på andra sidan Östersjön.

Att fastställa beloppen blir inte lätt. Minst femsiffriga ersättningar från ledande kommunister kanske vore rimligt – så där en 200 000 kr från Hermansson, 100 000 från Werner och 50 000 från Schyman? Ännu mera borde egentligen de betala som i sin ungdom fann det inne att tillhöra olika vänsterrörelser men som numera lika trendriktigt sitter på sina breda arschel och kammar hem topplöner både från Timbro, Expressen och reklam-TV. Opportunism bör beskattas.

Svårast att bestämma blir fondbidragen från alla oss, som bara i mindre utsträckning kan förknippas med kommunismen. Skräckslaget och självupptaget funderar jag på storleken på mina egna böter till denna fond. En tusenlapp för att jag ofta samarbetat med kommunister? En tusenlapp till för att jag -gud hjälpe!- beundrar flera av dem? Ytterligare en för att jag i min oskuld trott att de ville människorna väl och fortfarande är övertygad att de aldrig skulle vilja massmörda eller sätta folk i läger – utom i krig förstås men då gör ju även de mest liberala och humanistiska sig skyldiga till detta. Ja, och så är jag sedan decennier en slags demokratisk socialist, och enligt vissa borgerliga agitatorer är detta liktydigt med kommunism, så det blir väl en tusenlapp till att punga ut med.

Okej, det blir sammanlagt 4000 kr, och jag är för den mycket goda sakens skull villig att betala detta. Men bara på ett villkor: De som har agiterat för kärnvapen, vilka i jämförelse kan göra andra världskrigets förintelser till rena tebjudningar, får i så fall liksom vapendirektörer och andra krigsprofitörer betala ordentligt till en fond för krigens alla offer. Också i våra största medier finns ju många gamla kärnvapenanhängare och militaristiska McCarthys, lika högljudda som självgoda.

Åke Sandin i Pax 1994

SREBRENICA: ”VÄRDIGA” OCH ”OVÄRDIGA” OFFER

2011-08-29T09:48:00.000+01:00

I går kväll (28/8 2011) visade svt2 en dokumentär med titeln "Staden som offrades. Den okända historien om massakern i Srebrenica". För en gångs skull sattes den blodiga händelsen in i sitt sammanhang med det otäcka inbördeskriget i forna Jugoslavien. Repris sänds den 31/8 och 2/9. Här nedan en text från Radio Tuff för sex år sedan
------------------------------
(Radio Tuff 2005):

I måndags (11/7) var medierna fulla av rapporter om vad som hände under kriget i den bosniska staden Srebrenica för tio år sen. Skakande bilder av gråtande kvinnor och sorgsna barn fyllde oss med medlidande.

I torsdags (14/7) stod västvärlden stilla under två tysta minuter för de många offren för terrordådet i London.

Offren och deras anhöriga är värda all respekt och medkänsla. Ändå är det alltför lätt att under de senaste årens krig hitta ännu värre massakrer, som inte minneshålls med en enda tyst sekund.

Den ledande amerikanske dissidenten Noam Chomsky har påpekat att vi delar in offren i värdiga och ovärdiga. De människor som råkar bli offer för västliga anfall och bomber tillhör de ovärdiga. Deras grymma öden kan förbises.

En av Chomskys amerikanska meningsfränder är Edward S. Herman, professor vid Wharton School på universitetet i Pennsylvania. Nu har han skrivit en lång uppsats om händelserna i Srebrenica och vad som hände före och efter tragedin. Han sätter ”massakern i Srebrenica” inom citationstecken och kallar den för den största propagandatriumfen under krigen på Balkan.

Herman påpekar, att Srebrenica visserligen kallades för ”skyddat område” (safe area) och hade en liten holländsk FN-styrka som skydd. Men holländarna hade inte lyckats att demilitarisera staden. Där fanns en stor bosnisk-muslimsk militärenhet under ledning av den ökände Nasir Oric, sedermera åtalad i Haag. De muslimska soldaterna hade gjort ständiga utfall mot kringliggande serbiska byar, bränt, plundrat och dödat cirka 1300 serbiska bybor. Så sent som två veckor före serbernas anfall hade den serbiska byn Visjnica bränts ner och ett 40-tal serber dödats av muslimska soldater från Srebrenica.

Sen hände något märkligt. Regeringen i Sarajevo kallade hem den muslimske befälhavaren Nasir Oric. När så den serbiska attacken mot Srebrenica kom var de annars överlägsna muslimska styrkorna i förvirring. De försökte fly och många lyckades trots stora förluster att ta sig till säkert muslimskt område. Andra gav sig till fånga och bland dem mördades många av de hämndlystna serberna.

Professor Herman antyder, att den muslimska reträtten från det prisgivna Srebrenica hade syftet att låta serberna kompromettera sig och därigenom underlätta att Nato satte in flyg mot serberna. Det lyckades och Srebrenica kom dessutom att överskugga det som hände strax därefter. Det var när kroatiska styrkor med USA:s goda minne anföll Krajina, drev bort hundratusentals serber därifrån och dödade flera kvinnor och barn än serberna hade gjort i Srebrenica.

Muslimerna i Srebrenica anses av oss i väst vara ”värdiga” offer, som skall ihågkommas. Serberna i Krajina var däremot ”ovärdiga” offer, som vi kan glömma - och det har vi ju gjort. Inte heller har vi brytt oss om slutresultatet av blodigheterna och de etniska rensningarna på Balkan: Det är uppenbart att det är serberna som är de stora förlorarna, de i slutändan mest beklagansvärda offren. Hur många hundratusen etniskt rensade serber från Slavonien, Krajina och Kosovo är det nu som trängs i fattighuset Serbien?

Diana Johnstone har i sin bok ”Dårarnas korståg” (Hägglunds 2004) mera detaljerat nyanserat den ensidiga bilden av Balkankrigen. Det är märkligt hur orättvist hennes bok har brännmärkts av svenska opinionsbildare, till exempel de på Dagens Nyheters kultursidor. Klarar de ingen annan historieskrivning än Hollywoods svartvita om väldigt goda och mycket onda aktörer? Johnstone verkar förstå mera av krig än mittfårans firade debattörer, för så här skriver hon:

”Krig är ett brottsligt tillstånd. Det i fredstid värsta av alla brott, att döda folk och förstöra deras egendom, blir då tillåtna, uppmuntrade och belönade handlingar. Det finns förvisso goda skäl att försöka begränsa fasorna genom att etablera konventioner för ’laglig’ krigföring, men samtidigt är det något perverst med att vilja rena kriget från ojuste agerande, som om det rörde sig om någon slags sport. Insisterandet på respekt för mänskliga rättigheter i krigssammanhang får aldrig leda till att man glömmer att kriget självt är den grundläggande kränkningen av de mänskliga rättigheterna. Vid sidan av de organiserade militära aktiviteterna under krig, och framförallt under inbördeskrig, ger den allmänna oredan därtill tillfälle till en mängd privata brott som våldtäkt, vandalism och stöld. Situationen kompliceras av att kriget inte bara för med sig brott utan också tendensen att överdriva eller rentav att hitta på brott som begåtts av fienden. Av alla ’krigsförbrytelser’ är kanske förtal den mest oundvikliga och minst kända”

-----------------------------------------------------------------------------------------

Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1037) 2005-07-17